Förordning (2001:254) om gruppundantag enligt 17 § konkurrenslagen (1993:20) för specialiseringsavtal

SFS nr
2001:254
Departement/myndighet
Näringsdepartementet
Utfärdad
2001-05-23
Författningen har upphävts genom
SFS 2008:605
Upphävd
2008-11-01

1 § Denna förordning tillämpas på följande avtal som ingås
mellan två eller flera företag (avtalsparterna) om villkoren
för deras produktspecialisering (specialiseringsavtal):

1. Avtal om ensidig specialisering, varigenom den ena
avtalsparten åtar sig att upphöra med eller avstå från
tillverkning av vissa produkter och att köpa dessa av ett
konkurrerande företag, medan det sistnämnda företaget åtar sig
att tillverka och leverera produkterna i fråga.

2. Avtal om ömsesidig specialisering, varigenom två eller flera
avtalsparter ömsesidigt åtar sig att upphöra med eller avstå
från tillverkning av vissa olika produkter och att i stället
köpa dessa från de andra avtalsparterna som åtar sig att
leverera dem.

3. Avtal om gemensam produktion, varigenom två eller flera
avtalsparter åtar sig att gemensamt tillverka vissa produkter.

2 § Under de villkor som föreskrivs i denna förordning gäller
för specialiseringsavtal gruppundantag enligt 17 §
konkurrenslagen (1993:20) från förbudet i 6 § samma lag.

Undantaget gäller i den mån som specialiseringsavtalen
innehåller konkurrensbegränsningar som omfattas av 6 §
konkurrenslagen.

3 § I fråga om avtalen tillämpas vad som anges i kommissionens
förordning (EG) nr 2658/2000 av den 29 november 2000 om
tillämpning av artikel 81.3 i fördraget på grupper av
specialiseringsavtal2 på motsvarande sätt, med undantag av
artiklarna 1.1 samt 7-9.

Dock skall i artikel 3-5 ”artikel 1” bytas mot ”2 § i förening
med 1 §”.

Övergångsbestämmelser

2001:254

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2001 och gäller
till utgången av december 2010.

2. För tiden intill utgången av juni 2002 skall förordningen
(1996:343) om gruppundantag enligt 17 § konkurrenslagen
(1993:20) för specialiseringsavtal, som gäller till utgången av
juni 2001, fortfarande tillämpas på avtal som gäller vid
ikraftträdandet av denna förordning, om avtalet inte uppfyller
villkoren i den här förordningen men villkoren i den äldre
förordningen.