Fartygssäkerhetslag (2003:364)

SFS nr
2003:364
Departement/myndighet
Näringsdepartementet
Utfärdad
2003-06-05
Ändring införd
t.o.m. SFS 2015:409

1 kap. Allmänna bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller alla fartyg som används till sjöfart inom
Sveriges sjöterritorium samt svenska fartyg som används till
sjöfart utanför sjöterritoriet. Lagen gäller även svenska
rederier samt sådana utländska rederier som bedriver sjöfart
med svenskt fartyg eller använder annat fartyg till sjöfart
inom Sveriges sjöterritorium, om inte annat anges. Lagen ska
dock inte tillämpas i den mån det är särskilt föreskrivet
eller följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser.

Lagen gäller örlogsfartyg endast i den mån regeringen
föreskriver det.

I de delar bestämmelserna i 1 kap. 4 §, 2 kap. 9 §, 10 §
första stycket andra meningen och 10 § andra stycket, 5 kap.
5–7 och 16 §§ samt 7 kap. 2 § avser rederiers och fartygs
säkerhetsorganisation gäller bestämmelserna inte de rederier
och fartyg som omfattas av Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 336/2006 av den 15 februari 2006 om
genomförande av Internationella säkerhetsorganisationskoden i
gemenskapen och upphävande av rådets förordning (EG) nr
3051/952. Lag (2009:59).

Definitioner

Besättning och redare

2 § I denna lag avses med

1. ombordanställd: den som till följd av anställning tjänstgör
ombord på fartyget med huvudsaklig uppgift att utföra
fartygsarbete annat än som enbart tillfälliga göromål,

2. fartygsarbete: arbete för fartygets räkning som utförs
ombord eller på annat ställe av någon som följer med fartyget,

3. säkerhetsbesättning: det minsta antal besättningsmän i olika
befattningar som kan anses vara betryggande från
sjösäkerhetssynpunkt i den fart som fartyget används i eller
avses att användas i, och

4. minderårig: den som inte har fyllt 18 år.

Vad som sägs i denna lag om redare skall gälla även den som i
redarens ställe utövar ett avgörande inflytande över fartygets
drift. Detta gäller dock inte vid tillämpningen av 3 kap. 16 §.

Passagerarfartyg

3 § Med passagerarfartyg avses i denna lag fartyg som medför
fler än tolv passagerare.

Som passagerare räknas varje person ombord utom

1. befälhavaren,

2. övriga ombordanställda,

3. andra som befinner sig ombord på grund av arbete för
fartygets räkning eller i offentlig tjänsteförrättning som
gäller fartyget eller den verksamhet som bedrivs med fartyget,

4. bärgare eller bärgares medhjälpare som följer med fartyget
sedan detta drabbats av sjöolycka,

5. personer som förs in till hamn efter att ha räddats ur
sjönöd, och

6. barn som inte har fyllt ett år.

Med ro-ro-passagerarfartyg, höghastighetspassagerarfartyg och
reguljär trafik med sådana fartyg avses detsamma som sägs i
artikel 2 i rådets direktiv 1999/35/EG av den 29 april 1999 om
ett system med obligatoriska besiktningar för en säker drift av
ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i
reguljär trafik, senast ändrat genom Europaparlamentets och
rådets direktiv 2002/84/EG.

Certifikat och dokument

4 § I denna lag avses med

1. fartcertifikat: ett bevis om att ett fartyg vid tillsyn
har befunnits sjövärdigt,

2. passagerarfartygscertifikat: ett bevis om att ett fartyg
vid tillsyn har befunnits lämpligt att transportera
passagerare och om det högsta antal passagerare som fartyget
får medföra,

3. fribordscertifikat: ett bevis om att ett fartygs fribord
har fastställts efter tillsyn och att fribordsmärken har
satts fast på fartygets sidor på ett riktigt och varaktigt
sätt,

4. certifikat om godkänd säkerhetsorganisation: ett bevis om
att fartygets säkerhetsorganisation vid tillsyn har visat sig
överensstämma med rederiets godkända säkerhetsorganisation,

5. dokument om godkänd säkerhetsorganisation: ett bevis om
att rederiets säkerhetsorganisation har godkänts vid en
rederikontroll enligt 5 kap. 16 §,

6. sjöarbetscertifikat: ett bevis om att fartyget vid
tidpunkten för certifikatets utfärdande har uppfyllt de krav
på arbets- och levnadsförhållanden som följer av denna lag,
sjömanslagen (1973:282), mönstringslagen (1983:929), lagen
(1998:958) om vilotid för sjömän och av föreskrifter som har
meddelats med stöd av dessa lagar,

7. försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen:
ett dokument som visar vilka förhållanden på ett fartyg som
enligt 2006 års sjöarbetskonvention ska bli föremål för
tillsyn, vilka föreskrifter som tillämpas och en förklaring
av redaren om vad denne gjort för att uppfylla föreskrivna
krav, och

8. certifikat om utbildning av sjöpersonal: ett bevis om att
en person har uppfyllt föreskrivna krav för viss funktion
eller viss befattning ombord på fartyg. Lag (2013:127).

Erkänd organisation och erkänt klassificeringssällskap

5 § Med erkänd organisation avses i denna lag en organisation
som har erkänts i enlighet med Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om
gemensamma regler och standarder för organisationer som utför
inspektioner och utövar tillsyn av fartyg.

Med erkänt klassificeringssällskap avses i denna lag ett
sällskap som har erkänts i enlighet med Europaparlamentets
och rådets direktiv 2006/87/EG av den 12 december 2006 om
tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart och om
upphävande av rådets direktiv 82/714/EEG, senast ändrat genom
rådets direktiv 2013/22/EU av den 13 maj 2013 om anpassning
av vissa direktiv när det gäller transportpolitik med
anledning av Republiken Kroatiens anslutning. Lag (2013:986).

Säkerhetsorganisation

6 § För de fartyg och rederier som omfattas av förordning (EG)
nr 336/2006 ska förordningens definitioner gälla även vid
tillämpning av denna lag. Lag (2009:59).

Fartområden och zoner

7 § För sjöfarten ska Sveriges sjöterritorium delas in i
fartområden och zoner. Lag (2013:986).

2 kap. Allmänna krav på fartyg och deras bemanning samt på
rederiverksamhet

Sjövärdighet

1 § Ett fartyg är sjövärdigt bara om det är så konstruerat,
byggt, utrustat och hållet i stånd att det med hänsyn till sitt
ändamål och den fart som det används i eller avses att användas
i ger betryggande säkerhet mot sjöolyckor.

Lastning och lossning

2 § Ett fartyg får inte vara så lastat eller barlastat att dess
stabilitet eller bärighet äventyras eller att säkerheten för
fartyget eller de ombordvarande sätts i fara på annat sätt.
Lastning och lossning får inte ske så att säkerheten för
fartyget eller de ombordvarande äventyras.

Certifikat

3 § Ett fartyg skall ha de certifikat som anges i denna lag
eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Ett
certifikat skall visa att fartyget vid en besiktning för
utfärdande av certifikatet motsvarade föreskrivna krav.
Certifikatet får innehålla särskilda villkor.

Certifikat utfärdas av Transportstyrelsen, om regeringen inte
föreskriver något annat.

Transportstyrelsen skall förklara ett certifikat ogiltigt om

1. förhållandena inte längre motsvarar föreskrivna krav och
bristerna, trots föreläggande, inte har avhjälpts, eller

2. fartyget inte undergår föreskriven tillsyn.
Lag (2008:1378).

Bemanning

4 § Ett fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt.

5 § Varje medlem av ett fartygs besättning skall ha så god syn
och hörsel som hans eller hennes uppgifter kräver.

Bestämmelser om hälsoundersökning av sjömän finns i 18-21 §§
mönstringslagen (1983:929).

Skyldigheter för befäl

6 § /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/
Befälhavaren skall se till att ha den kännedom om fartyget
som han eller hon behöver för att kunna fullgöra sina
skyldigheter i fråga om säkerheten på fartyget och för att
förhindra förorening.

Innan en resa påbörjas, skall befälhavaren se till att fartyget
görs sjöklart.

När en ombordanställd tillträder sin befattning ombord, skall
befälhavaren se till att han eller hon får behövlig kännedom om
fartyget, om grundläggande säkerhetsbestämmelser, om
bestämmelser till skydd mot förorening från fartyg och om
åtgärder vid sjöolycka.

6 § /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/
Befälhavaren ska se till att ha den kännedom om fartyget
som han eller hon behöver för att

1. kunna fullgöra sina skyldigheter i fråga om säkerheten på
fartyget,

2. förhindra förorening och

3. förhindra otillåtna utsläpp av barlastvatten och sediment
från fartyg.

Innan en resa påbörjas, ska befälhavaren se till att fartyget
görs sjöklart.

När en ombordanställd tillträder sin befattning ombord, ska
befälhavaren se till att han eller hon får behövlig kännedom
om

1. fartyget,

2. grundläggande säkerhetsbestämmelser,

3. bestämmelser till skydd mot förorening från fartyg,

4. åtgärder vid sjöolycka, och

5. bestämmelser om hantering av fartygets barlastvatten och
sediment från sådant vatten. (Lag (2009:1166).

7 § Om det finns en teknisk chef ombord är han eller hon
ansvarig för drift och underhåll av fartygets maskineri med
tillhörande anordningar samt för fartygets brandsäkerhet.

Innan en resa påbörjas, skall den tekniska chefen se till att
maskineriet med de anordningar som hör till detta är i behörigt
skick, att brandskyddsanordningarna är klara till omedelbart
bruk och att vad som behövs för maskineriets drift finns
ombord.

Vad som anges om den tekniska chefens ansvar inskränker inte
befälhavarens ansvar och befogenheter enligt sjölagen
(1994:1009).

8 § Bestämmelserna i 6 och 7 §§ gäller utländska fartyg endast
i den mån regeringen föreskriver det.

Rederiverksamhet

9 § Rederiverksamhet skall bedrivas på ett sådant sätt att
sjösäkerheten upprätthålls samt människor, miljö och egendom
skyddas.

10 § Ett rederi skall ha ett dokument om godkänd
säkerhetsorganisation i de fall som anges i 3 kap. 9 §.
Dokumentet skall utfärdas för en bestämd tid, som får
förlängas. Dokumentet får innehålla särskilda villkor.

Dokument om godkänd säkerhetsorganisation utfärdas av
Transportstyrelsen, om regeringen inte föreskriver något
annat.

Transportstyrelsen skall förklara ett rederis dokument om
godkänd säkerhetsorganisation ogiltigt om

1. förhållandena inte längre motsvarar föreskrivna krav och
bristerna, trots föreläggande, inte har avhjälpts,

2. rederiets organisation eller ledning ändrats på sådant sätt
att det kan antas inverka menligt på rederiets
säkerhetsorganisation, eller

3. rederiet inte medverkar till en rederikontroll enligt 5 kap.
16 §. Lag (2008:1378).

3 kap. Särskilda krav för användning av vissa fartyg

Fartcertifikat

1 § Ett svenskt fartyg som har en bruttodräktighet av minst
20 eller är ett passagerarfartyg ska ha ett fartcertifikat.
Fritidsfartyg behöver dock ha fartcertifikat endast om
bruttodräktigheten är minst 100.

Ett fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som
används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift
behöver inte ha fartcertifikat.

Transportstyrelsen får befria ett fartyg från skyldigheten
att ha fartcertifikat, om ett passagerarfartygscertifikat har
utfärdats för fartyget enligt 2 §.

Fartyg och flytande utrustning som har ett
gemenskapscertifikat för inlandssjöfart enligt 1 a § behöver
inte ha något fartcertifikat vid trafik på inre
vattenvägar. Lag (2013:986).

Gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

1 a § Följande fartyg ska när de trafikerar inre vattenvägar
ha ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart enligt
direktiv 2006/87/EG eller ett certifikat utfärdat i enlighet
med artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på
Rhen:

1. passagerarfartyg,

2. bogserfartyg och skjutbogserare som är avsedda att
bogsera, sidobogsera eller skjuta på antingen sådana fartyg
som avses i 3 eller flytande utrustning, och

3. andra fartyg som har en längd av minst 20 meter, eller för
vilka produkten av längd, bredd och djupgående ger en volym
på minst 100 m3.

Flytande utrustning ska också ha något av de certifikat som
anges i första stycket vid trafik på inre vattenvägar.

Havsgående fartyg som har giltiga certifikat för havsgående
trafik behöver trots första stycket inte ha något av de
certifikat som där anges när de tillfälligt trafikerar inre
vattenvägar. Lag (2013:986).

1 b § Fartyg eller flytande utrustning som endast trafikerar
svenska vattenvägar utan förbindelse med en vattenväg i någon
annan medlemsstat i EU via en inre vattenväg behöver inte ha
något gemenskapscertifikat enligt 1 a §. Lag (2013:986).

Passagerarfartygscertifikat

2 § Ett svenskt passagerarfartyg ska ha ett
passagerarfartygscertifikat. Vid utfärdandet av
passagerarfartygscertifikat ska det högsta tillåtna antalet
passagerare bestämmas så att säkerheten för passagerarna är
betryggande. Avseende ska fästas särskilt vid fartygets
stabilitet och bärighet, vid de åtgärder som har vidtagits
för utrymning och övergivande av fartyget samt vid skyddet
mot ohälsa och olycksfall ombord.

Ett utländskt passagerarfartyg ska ha ett certifikat eller en
annan handling som anger det högsta tillåtna antalet
passagerare.

Fartyg och flytande utrustning som har något av de certifikat
som anges i 1 a § första stycket behöver inte ha något
passagerarfartygscertifikat vid trafik på inre vattenvägar.
Lag (2013:986).

3 § Ett passagerarfartyg får inte medföra fler passagerare än
som anges i passagerarfartygscertifikatet eller, i fråga om ett
utländskt fartyg, motsvarande handling.

Fribord

4 § För ett fartyg som har en bruttodräktighet av minst 20 och
som är ett fiskefartyg eller befordrar passagerare eller gods
skall Transportstyrelsen fastställa fartygets minsta tillåtna
fribord. Detta gäller dock inte fritidsfartyg.
Lag (2008:1378).

5 § Varje fartyg för vilket minsta tillåtna fribord har
fastställts skall på vardera sidan ha fribordsmärken som visar
minsta tillåtna fribord.

6 § Ett fartyg får inte lastas djupare än fribordsmärkena
anger.

7 § Ett fartyg som ska ha fribordsmärken enligt 5 § ska också
ha ett fribordscertifikat. Fartyg som har ett
gemenskapscertifikat för inlandssjöfart enligt 1 a § behöver
inte ha något fribordscertifikat. Lag (2013:986).

8 § Bestämmelserna i 4-7 §§ gäller utländska fartyg endast i
den mån regeringen föreskriver det.

För ett utländskt fartyg får en annan handling som anger
fartygets minsta tillåtna fribord godtas som
fribordscertifikat.

Dokument och certifikat om godkänd säkerhetsorganisation

9 § Fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 samt
passagerarfartyg får användas till sjöfart endast om rederiet
har ett dokument om godkänd säkerhetsorganisation och fartyget
är försett med ett certifikat om godkänd
säkerhetsorganisation. Detta gäller dock inte fritidsfartyg
eller fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som
används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift.
Lag (2009:59).

Sjöarbetscertifikat

9 a § Ett svenskt fartyg med en bruttodräktighet om minst 500
som används i internationell fart eller i inrikes fart i ett
annat land ska ha ett sjöarbetscertifikat. Detta gäller dock
inte fiskefartyg, traditionsfartyg eller fartyg som ägs eller
brukas av svenska staten och som används uteslutande för
statsändamål och inte för affärsdrift. Lag (2012:97).

Försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen

9 b § Ett svenskt fartyg med en bruttodräktighet om minst 500
som används i internationell fart eller i inrikes fart i ett
annat land ska ha en försäkran om överensstämmelse med
sjöarbetskonventionen. Detta gäller dock inte fiskefartyg,
traditionsfartyg eller fartyg som ägs eller brukas av svenska
staten och som används uteslutande för statsändamål och inte
för affärsdrift. Lag (2012:97).

Säkerhetsbesättning och bemanningsföreskrifter

10 § För varje passagerarfartyg och för varje annat fartyg med
en bruttodräktighet av minst 20 som transporterar gods eller
passagerare skall säkerhetsbesättning fastställas.

På begäran skall säkerhetsbesättning fastställas också för ett
fartyg som avses i första stycket och som är under byggnad
eller projektering eller som skall köpas från någon annan.

11 § Ett fartyg för vilket säkerhetsbesättning skall
fastställas enligt 10 § eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av 7 kap. 4 § första stycket 3 får inte
framföras innan ett sådant beslut har meddelats.

Ett fartyg för vilket säkerhetsbesättning har fastställts får
inte framföras om inte besättningen har den storlek och den
sammansättning i övrigt som anges i beslutet. Fartyget får inte
heller framföras i annan fart än som anges i beslutet.

12 § Säkerhetsbesättning fastställs av Transportstyrelsen.

För fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som
används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift
skall säkerhetsbesättning fastställas av den myndighet som
förvaltar fartyget, om inte regeringen föreskriver eller för
särskilda fall beslutar annat. Myndigheten skall samråda med
Transportstyrelsen före beslutet. Lag (2008:1378).

13 § Den myndighet som har meddelat ett beslut om
säkerhetsbesättning får återkalla eller ändra beslutet om

1. fartyget eller dess utrustning har ändrats på ett sätt som
kan antas ha betydelse för säkerhetsbesättningens
sammansättning, eller

2. andra väsentliga förutsättningar för beslutet har ändrats.

14 § Ett fartygs befälhavare får besluta att fartyget skall
framföras trots att besättningen inte uppfyller kraven i
beslutet om säkerhetsbesättning under förutsättning att

1. orsaken till att kraven inte uppfylls är att det har
inträffat ett plötsligt sjukdomsfall inom besättningen eller
någon annan oförutsedd händelse,

2. bristen inte kan avhjälpas före fartygets planerade avgång,
och

3. den besättning som finns på fartyget är så sammansatt att
fartygets säkra framförande och sjösäkerheten i övrigt
tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.

Beslutet får inte innebära att fartyget framförs i någon annan
fart än som anges i beslutet om säkerhetsbesättning eller att
detta beslut frångås i fråga om befälhavarens kvalifikationer.

Beslutet får avse högst en vecka eller, om resan till närmaste
destinationshamn tar längre tid i anspråk, den tid som behövs
för resan dit.

I ett beslut om säkerhetsbesättning får befälhavarens rätt att
fatta beslut enligt första stycket inskränkas ytterligare.

15 § Innan befälhavaren fattar ett beslut enligt 14 § skall han
eller hon samråda med skyddskommittén eller, om denna inte är
tillgänglig, med skyddsombudet.

16 § Fartygets redare eller ägare skall anställa dem som ingår
i säkerhetsbesättningen och tillhör däcks- eller
maskinpersonalen.

Om det finns särskilda skäl till det, får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer medge att sådan personal
anställs av någon annan. Innan ett medgivande lämnas, skall
organisationer som företräder redare och ombordanställda höras.

17 § Ett fartyg som inte skall ha säkerhetsbesättning
fastställd kan i stället omfattas av bemanningsföreskrifter som
meddelats med stöd av 7 kap. 4 §. Fartyget får då framföras
endast om besättningen är så sammansatt att föreskrifterna
efterlevs.

18 § Bestämmelserna om säkerhetsbesättning och om
bemanningsföreskrifter gäller inte utländska fartyg.

4 kap. Arbetsmiljö

Om arbetsmiljön

1 § Arbetsmiljölagen (1977:1160) gäller fartygsarbete om inte
annat sägs där eller följer av denna lag.

2 § Arbetsmiljön på fartyg skall vara sådan som sägs i 2 kap.
arbetsmiljölagen (1977:1160) och i 3-5 §§.

3 § Ett fartyg skall i förekommande fall erbjuda
ombordanställda en tillfredsställande bostads- och
fritidsmiljö. Där skall finnas tillräckligt många sovrum,
dagrum, måltidsrum, kök eller motsvarande utrymmen för
matlagning, utrymmen för personlig hygien, sjukrum och andra
särskilt inrättade utrymmen för de ombordanställdas personliga
behov, bekvämlighet och trevnad. Alla dessa utrymmen skall vara
tillräckligt stora samt inredda och utrustade på lämpligt sätt.

4 § För att hjälp och vård vid olycksfall eller sjukdom skall
kunna lämnas ombord skall sådana åtgärder vidtas som behövs med
hänsyn till antalet ombordanställda, fartygets beskaffenhet och
den fart som fartyget används i.

5 § Den kost som de ombordanställda får ska vara tillräcklig
och av fullgod kvalitet. Kosten ska vara anpassad till de
ombordanställdas olika kulturella och religiösa bakgrunder.

Vatten för de ombordanställdas behov ska finnas lätt
tillgängligt ombord i tillräcklig mängd och av fullgod
kvalitet.

Bestämmelser om livsmedel och om utrymmen för verksamhet med
livsmedel finns i livsmedelslagen (2006:804) och de EG-
förordningar som kompletteras av den lagen. Lag (2012:96).

Befälhavarens skyldigheter för arbetsmiljön

6 § Befälhavaren skall se till att kost och vatten i
tillräcklig mängd och av fullgod kvalitet medförs på fartyget.
Befälhavaren skall även ha uppsikt över bostads- och
hälsovårdsförhållandena ombord.

7 § Befälhavaren skall se till att minderåriga som anlitas till
eller utför fartygsarbete i yrkesmässig verksamhet har fyllt
sexton år och har fullgjort sin skolplikt.

Trots första stycket får en minderårig som har fyllt tretton år
anlitas till eller utföra lättare fartygsarbete inom
fiskerinäringen om arbetet inte är av sådant slag att det kan
inverka skadligt på den minderåriges hälsa, utveckling eller
skolgång.

Första och andra styckena gäller inte minderåriga som är
arbetstagare. Bestämmelser om minimiålder för fartygsarbete som
utförs av arbetstagare finns i sjömanslagen (1973:282).

8 § Befälhavaren skall se till att ingen minderårig anlitas
till eller utför fartygsarbete på ett sätt som medför risk för
olycksfall, överansträngning eller annan skadlig inverkan på
den minderåriges hälsa eller utveckling.

9 § Vad som sägs i 3 kap. 2 §, 2 a § första och andra styckena
samt 3 § arbetsmiljölagen (1977:1160) om arbetsgivares
skyldigheter skall vid fartygsarbete också gälla befälhavaren.

Skyddsombud och skyddskommitté

10 § Bestämmelserna om skyddsombud och skyddskommitté i 6 kap.
arbetsmiljölagen (1977:1160) gäller även skyddsombud och
skyddskommitté på fartyg om inte annat anges i den lagen eller
i 11-17 §§.

11 § På ett fartyg med minst fem ombordanställda skall bland
dessa ett eller flera skyddsombud utses. Skyddsombud skall
utses även på andra fartyg, om det behövs. Ersättare bör utses
för varje skyddsombud.

Skyddsombud utses av de ombordanställda. I val av skyddsombud
deltar inte befälhavaren, den tekniska chefen eller sådan
ledamot av skyddskommitté som har utsetts av en arbetsgivare.

Transportstyrelsen kan, om förhållandena kräver det, medge att ett
eller flera skyddsombud utses gemensamt för flera fartyg som
har samma redare. Ett sådant skyddsombud utses enligt samma
grunder som ett annat skyddsombud eller av företrädare för de
ombordanställda på fartygen. Lag (2008:1378).

12 § Om visst fartygsarbete innebär omedelbar och allvarlig
fara för någon ombordvarandes liv eller hälsa och rättelse inte
genast kan uppnås genom hänvändelse till befälhavaren, får
skyddsombudet bestämma att arbetet skall avbrytas.

Om det behövs från skyddssynpunkt och rättelse inte genast kan
uppnås genom hänvändelse till befälhavaren, får skyddsombudet
avbryta arbete som en arbetstagare utför ensam.

Om skyddsombudet finner att ett förbud enligt 6 kap. 1, 2, 3
eller 6 § överträds, får han eller hon avbryta arbete som avses
med förbudet eller som behövs för att fartyget skall kunna
påbörja eller fortsätta en förbjuden resa.

För skada till följd av åtgärd som avses i första-tredje
styckena är skyddsombudet fri från ersättningsskyldighet.

13 § Ett beslut av ett skyddsombud enligt 12 § gäller i fråga
om ett fartyg som är förtöjt eller ligger till ankars i svensk
hamn till dess Transportstyrelsen har tagit ställning i saken.

I andra fall eller då det är fråga om räddningstjänst gäller
skyddsombudets beslut till dess befälhavaren har tagit
ställning. Befälhavaren får beordra arbete mot skyddsombudets
beslut endast om han eller hon finner att beslutet är ogrundat
eller att arbetet är nödvändigt för att undanröja eller
förebygga en fara som han eller hon bedömer vara större än den
risk som har föranlett skyddsombudets beslut. Innan
befälhavaren beordrar arbete i strid mot skyddsombudets beslut
skall han eller hon höra skyddskommittén, om det finns en sådan
ombord enligt 14 § första stycket och det inte föreligger
tvingande hinder. Lag (2008:1378).

14 § På ett fartyg vars besättning normalt uppgår till minst
tolv personer skall det finnas en skyddskommitté, sammansatt av
företrädare för redaren och de ombordanställda. En
skyddskommitté skall tillsättas även på ett annat fartyg, om de
ombordanställda begär det.

I skyddskommittén kan det ingå företrädare även för andra
arbetsgivare än redaren. De ledamöter av kommittén som inte
företräder redaren eller någon annan arbetsgivare utses av de
ombordanställda. I val av sådana ledamöter deltar inte
befälhavaren, den tekniska chefen eller ledamot av kommittén
som före valet har utsetts av en arbetsgivare.

Transportstyrelsen kan, om förhållandena kräver det, medge att
en skyddskommitté utses gemensamt för flera fartyg som har samma
redare. En sådan gemensam skyddskommitté utses enligt samma
grunder som andra skyddskommittéer. Lag (2008:1378).

15 § En uppsägning av ett anställningsavtal eller en annan
sådan rättshandling som sker i strid mot vad som sägs i 6 kap.
10 § tredje stycket arbetsmiljölagen (1977:1160) är ogiltig.

Om ett skyddsombud påstår att han eller hon med anledning av
uppdraget att vara skyddsombud har blivit uppsagd från sin
anställning eller har fått sina arbetsförhållanden eller
anställningsvillkor försämrade, har han eller hon rätt att stå
kvar i sin befattning under oförändrade arbetsförhållanden och
anställningsvillkor till dess frågan har prövats slutligt. På
yrkande av redaren får dock domstol förordna att detta inte
skall gälla.

Om ett skyddsombud efter det att anställningen upphört har
väckt talan om att anställningsförhållandet skall bestå på
grund av att uppsägningen är ogiltig enligt första stycket, får
domstol på yrkande förordna att skyddsombudet skall få återgå i
arbetet för tiden intill dess ett beslut eller en dom i frågan
har vunnit laga kraft. För den tid förordnandet gäller har
skyddsombudet rätt till de anställningsvillkor som är förenade
med hans eller hennes tidigare befattning.

Vad som sägs i denna paragraf om rätt att stå kvar i befattning
eller återgå i arbetet utesluter inte tillämpningen av 17 eller
18 § sjömanslagen (1973:282).

16 § Den som vill väcka talan enligt 15 § eller fordra
skadestånd enligt 6 kap. 11 § arbetsmiljölagen (1977:1160)
skall underrätta motparten om detta inom ett år och sex månader
från avslutandet av den åtgärd som anspråket grundas på. Har
inom den tiden förhandling i fråga om anspråket begärts enligt
lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller med stöd
av kollektivavtal, skall talan väckas inom sex månader efter
det att förhandlingen avslutades. I annat fall skall talan
väckas inom två år från avslutandet av den åtgärd som anspråket
grundas på.

Första stycket skall tillämpas också i fråga om anspråk på
anställningsförmåner enligt 6 kap. 5 § arbetsmiljölagen.

Iakttas inte vad som föreskrivs i första eller andra stycket är
rätten till talan förlorad.

Vid mål som avses i första stycket gäller vad som sägs i 6 kap.
13 § arbetsmiljölagen.

17 § I förhållande till redaren eller annan arbetsgivare skall
12, 13, 15 och 16 §§ börja tillämpas när de som har utsett
skyddsombudet har underrättat redaren eller arbetsgivaren om
valet.

Vad som sägs om skyddsombud i denna paragraf och i 15 § skall
tillämpas också i fråga om ledamöter av en skyddskommitté.

Utländska fartyg

18 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller utländska fartyg
endast i den mån regeringen föreskriver det.

5 kap. Tillsyn

Tillsynsmyndigheter

1 § Transportstyrelsen utövar, om något annat inte anges,
tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen när det gäller

1. fartyg och deras utrustning, drift, lastning, lossning och
säkerhetsorganisation,

2. säkring av last som ännu inte har förts ombord,

3. rederiers säkerhetsorganisation,

4. arbetsmiljön ombord, och

5. arbets- och levnadsförhållandena ombord.

När det gäller inspektion enligt 8 § utövas tillsyn även av
Kustbevakningen i den utsträckning som Transportstyrelsen
beslutar i samråd med Kustbevakningen.

I frågor som avser arbetsmiljön samt arbets- och
levnadsförhållandena ombord avser tillsynen även sjömanslagen
(1973:282), arbetsmiljölagen (1977:1160), mönstringslagen
(1983:929) och lagen (1998:958) om vilotid för sjömän samt
föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar.

Tillsynen ska också avse de delar av Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om
registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av
kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk
kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och
upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och
kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv
76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG,
93/105/EG och 2000/21/EG som omfattas av tillsynsansvar enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av arbetsmiljölagen
(1977:1160).

Tillsyn enligt tredje och fjärde styckena utövas såvitt avser
arbetsmiljön i samverkan med Arbetsmiljöverket.

Bestämmelser om tillsyn av livsmedelshanteringen finns i
livsmedelslagen (2006:804). Lag (2012:96).

2 § Tillsyn av fartyg som ägs eller brukas av svenska staten
och som används för annat ändamål än att i allmän trafik
befordra passagerare eller gods utövas av den myndighet som
förvaltar fartyget, om regeringen inte föreskriver något annat.
Myndigheten skall samråda med Transportstyrelsen.
Lag (2008:1378).

3 § Om tillsyn i form av besiktning eller inspektion har
utövats av en erkänd organisation eller ett erkänt
klassificeringssällskap för att fastställa minsta tillåtna
fribord, eller för att utfärda eller förnya certifikat för
fartyg eller utrustning, har denna tillsyn samma giltighet
som om den utövats av Transportstyrelsen. Lag (2013:986).

Tillsynsförrättningar

4 § Den tillsyn som anges i 1 § utövas vid
tillsynsförrättningar. Sådana förrättningar utförs som
besiktningar, inspektioner, värdstatskontroller eller
rederikontroller.

Besiktningar och rederikontroller görs enligt en uppgjord plan.
När det finns särskild anledning till det, kan en besiktning
eller rederikontroll göras även utom planen. Inspektioner görs
när en tillsynsmyndighet finner att det är motiverat.
Värdstatskontroller görs vid de tidpunkter och under de
förutsättningar som anges i 11-15 §§.

Besiktning

5 § Besiktningar skall göras främst för att

1. undersöka om ett fartyg är sjövärdigt,

2. undersöka om fartyget är lämpligt att användas som
passagerarfartyg,

3. bestämma fartygets minsta tillåtna fribord,

4. undersöka om fartygets säkerhetsorganisation överensstämmer
med rederiets säkerhetsorganisation, och

5. undersöka efterlevnaden av bestämmelserna i lagen (1998:958)
om vilotid för sjömän.

6 § Ett fartyg som byggs för en svensk beställare och som
enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen skall ha certifikat, skall besiktigas innan
det används till sjöfart för undersökning av om det är
sjövärdigt.

Har ett utländskt fartyg blivit svenskt, skall besiktning för
att undersöka sjövärdigheten äga rum om inte
tillsynsmyndigheten finner det onödigt med hänsyn till
fartygets beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt.
Besiktning skall göras även för att undersöka om fartygets
säkerhetsorganisation överensstämmer med rederiets
säkerhetsorganisation, om inte tillsynsmyndigheten finner att
det är onödigt med hänsyn till att fartyget redan har ett
giltigt certifikat om godkänd säkerhetsorganisation utfärdat av
ett organ som är behörigt enligt denna lag.

7 § Ett fartyg som har besiktigats enligt 6 § ska besiktigas
om det har genomgått någon större ombyggnad, reparation eller
förnyelse eller har skadats på ett sätt som kan inverka
menligt på sjövärdigheten. En sådan besiktning ska göras inom
tre månader från det att ombyggnaden, reparationen eller
förnyelsen har avslutats. För fartyg som har ett
gemenskapscertifikat för inlandssjöfart ska en besiktning, i
stället för inom den tid som anges i andra meningen, göras
innan fartyget gör någon ny resa. Lag (2013:986).

Inspektion

8 § Vid en inspektion skall det, om förhållandena inte
föranleder annat, undersökas om

1. arbetsmiljön är tillfredsställande,

2. fartyget är behörigen lastat eller barlastat,

3. last som ännu inte har förts ombord är säkert anordnad för
sjötransport,

4. fartyget är bemannat på ett betryggande sätt,

5. fartyget i övrigt är i behörigt skick, och

6. fartygets säkerhetsorganisation överensstämmer med rederiets
säkerhetsorganisation.

8 a § /Upphör att gälla U:2015-09-02/
Vid en inspektion ska det, om förhållandena inte
föranleder annat, kontrolleras om ett bevis medförs ombord på
fartyget enligt 7 kap. 3 § sjölagen (1994:1009). Vid en
hamnstatskontroll ska en sådan kontroll alltid göras.
Lag (2012:355).

8 a § /Träder i kraft I:2015-09-02/
Vid en inspektion ska det, om förhållandena inte
föranleder något annat, kontrolleras om följande bevis eller
certifikat medförs ombord på fartyget:

1. ett bevis som avses i 7 kap. 3 § sjölagen (1994:1009),

2. ett certifikat som avses i 15 kap. 32 § första stycket
sjölagen, eller

3. ett bevis som avses i 15 kap. 32 § andra stycket
sjölagen.

Vid en hamnstatskontroll ska en kontroll enligt första
stycket 1 och 2 alltid göras. Lag (2015:255).

9 § Tillsyn av utländska fartyg sker genom inspektion. När
det gäller förhållanden som omfattas av certifikat, ska
inspektionen begränsas till granskning av fartygets
certifikat eller motsvarande handlingar enligt 7 kap. 3 §,
om det inte finns grundad anledning att anta att fartyget,
dess utrustning eller säkerhetsorganisation avviker från
uppgifterna i certifikaten eller handlingarna i något
väsentligt avseende. Denna begränsning gäller inte om
föreskrifter har meddelats med stöd av 7 kap. 6 § 2.

På framställning av en myndighet i en främmande stat får
Transportstyrelsen utan hinder av första stycket besluta
om en annan tillsynsförrättning än inspektion för ett
fartyg som hör hemma i den främmande staten och, om det
behövs, utfärda ett certifikat eller en annan handling som
avses i denna lag eller i föreskrifter som har utfärdats
med stöd av lagen.

Ett fartyg som ägs eller brukas av en annan stat får inte
inspekteras när fartyget används uteslutande för
statsändamål. Lag (2010:1360).

10 § När det vid en inspektion undersöks om lagen (1998:958) om
vilotid för sjömän efterlevs ombord på ett utländskt fartyg,
skall tillsynsmyndigheten inledningsvis kontrollera att det
finns en arbetsordning och att anteckningar om arbetstid förs i
enlighet med vad som följer av den lagen.

Om klagomål har mottagits eller om det på grund av iakttagelser
ombord finns anledning att misstänka att de anställda ombord på
ett utländskt fartyg är utmattade, skall tillsynsmyndigheten
kontrollera om bestämmelserna i lagen om vilotid för sjömän har
efterlevts. Myndigheten kan vid denna kontroll även beakta
andra anteckningar om fartygets drift.

Värdstatskontroll

11 § Bestämmelserna i 12-15 §§ gäller ro-ro-passagerarfartyg
och höghastighetspassagerarfartyg som används eller skall
användas i reguljär trafik där fartyget anlöper eller avgår
från en svensk hamn på internationella resor, eller på inrikes
resor inom de fartområden som regeringen bestämmer.

12 § Innan ett fartyg som avses i 11 § tas i bruk i reguljär
trafik skall tillsynsmyndigheten göra

1. en inledande kontroll av fartyget och av det företag som
avser att använda fartyget i reguljär trafik (rederiet), och

2. en inledande besiktning av fartyget.

En inledande kontroll och besiktning skall också göras när ett
fartyg tas i bruk i annan reguljär trafik än tidigare, om det
inte med hänsyn till omständigheterna är onödigt.

Den inledande besiktningen skall göras inom en månad från det
att tillsynsmyndigheten har mottagit det underlag som behövs
för den inledande kontrollen.

13 § Fartyg som avses i 11 § skall besiktigas enligt en
uppgjord plan, varvid tillsynsmyndigheten en gång inom varje
tolvmånadersperiod skall göra dels en särskild besiktning, dels
en besiktning under en reguljär resa.

Ett sådant fartyg skall dessutom besiktigas särskilt

1. när det i något väsentligt avseende har reparerats, byggts
om eller förändrats,

2. när det byter flagg, när det förs över till en ny klass
eller när rederiets ledning ändras på sådant sätt som kan antas
inverka på fartygets säkra drift.

En särskild besiktning enligt andra stycket 2 behöver inte
göras om det med hänsyn till omständigheterna är onödigt.

14 § Tillsynsmyndigheten får avstå från en tillsynsförrättning
som avses i 12 eller 13 §, om motsvarande förrättning har
utförts av en behörig myndighet i en annan stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet och den reguljära trafiken omfattar
en hamn i den staten.

15 § Om ett ersättningsfartyg på grund av oförutsedda
omständigheter snabbt måste sättas in i sådan trafik som avses
i 11 § för att kontinuiteten skall kunna upprätthållas, får
tillsynsmyndigheten tillåta att fartyget används även om det
inte har kontrollerats eller besiktigats enligt 12 §, under
förutsättning att fartyget kan antas uppfylla kraven för säker
drift.

Tillsynsmyndigheten skall inom en månad från det att tillåtelse
givits utföra den inledande kontrollen av fartyget och rederiet
samt den inledande besiktningen av fartyget.

Rederikontroll

16 § Vid en rederikontroll skall tillsynsmyndigheten pröva om
rederiet har en säkerhetsorganisation som uppfyller kraven i 2
kap. 9 § och i de föreskrifter om rederiers
säkerhetsorganisation som har meddelats med stöd av denna lag.

Om rederiets organisation eller ledning ändrats på sådant sätt
att det kan antas inverka menligt på rederiets
säkerhetsorganisation, skall en rederikontroll utföras.

Rapporter från lotsar och hamninnehavare

16 a § En lots eller en hamninnehavare som i samband med
sin normala verksamhet uppmärksammar att ett fartyg har
uppenbara avvikelser, ska omedelbart rapportera detta till
den myndighet som regeringen bestämmer, om avvikelserna

– kan inverka menligt på fartygets säkra framförande,
eller

– kan utgöra ett hot mot den marina miljön.

Med hamninnehavare avses den fysiska eller juridiska
person som utövar det avgörande inflytandet över hamnens
drift. Lag (2010:1360).

Verkställande av tillsynsförrättningar

17 § Den som verkställer en tillsynsförrättning enligt denna
lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen
eller enligt förordning (EG) nr 336/2006 eller biträder vid en
sådan förrättning har rätt att få tillträde till fartyget och
att göra de undersökningar och ta de prov där som han eller
hon behöver samt ta del av de handlingar om fartyget som finns
ombord. För uttagna prov lämnas inte någon ersättning.

Vid förrättningarna ska det om möjligt undvikas att fartyget
fördröjs eller att någon annan olägenhet uppkommer.
Lag (2009:59).

18 § Polismyndigheten, Tullverket, Kustbevakningen och miljö-
och hälsoskyddsnämnder är skyldiga att biträda
tillsynsmyndigheterna och lämna de upplysningar som dessa
myndigheter behöver för att utöva tillsyn enligt denna lag,
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller
enligt förordning (EG) nr 336/2006. Lag (2014:733).

19 § När Kustbevakningen utövar tillsyn enligt vad som sägs i
1 § andra stycket eller biträder enligt 18 §, har tjänstemän
vid Kustbevakningen de befogenheter att vidta åtgärder som
anges i 2 och 4 §§ lagen (1982:395) om Kustbevakningens
medverkan vid polisiär övervakning. Därvid gäller
föreskrifterna i 5, 6, 8 och 9 §§ nämnda lag.

Skyldigheter för redare m.fl.

20 § Ett fartygs redare och ägare ansvarar för att fartyget
undergår tillsyn enligt denna lag, enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen eller enligt förordning (EG) nr
336/2006.

Redaren samt befälhavaren och övrigt befäl ombord ska lämna
tillsynsmyndigheten det bistånd den behöver vid
tillsynsförrättningar och lämna de upplysningar som den begär
vid sådana förrättningar. Lag (2009:59).

21 § Redaren ansvarar för att rederiverksamheten undergår
tillsyn enligt denna lag, enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen eller enligt förordning (EG) nr
336/2006.

Redaren ska lämna tillsynsmyndigheten det bistånd den behöver
och de upplysningar den begär vid tillsynen.
Lag (2009:59).

22 § På uppmaning av Transportstyrelsen eller av någon
annan tillsynsmyndighet som regeringen bestämmer är
redaren skyldig att låta utföra tjockleksmätningar av
fartygets skrov och undersöka ämnen och material som
används på fartyget eller ingår i dess last och att
tillhandahålla prov för sådan undersökning. Motsvarande
skyldighet gäller i fråga om maskiner, redskap eller andra
tekniska anordningar på fartyget.

I fråga om ämnen och material, vars inlastning är
förestående men som ännu inte har kommit under redarens
vård, har lastägaren den skyldighet som åvilar redaren
enligt första stycket.

En undersökning enligt denna paragraf ska bekostas av den
som har ålagts att sörja för undersökningen eller att
tillhandahålla prov för undersökningen, om inte
myndigheten beslutar att kostnaden helt eller delvis ska
ersättas av statsmedel. Lag (2010:1360).

23 § Om någon inte följer en uppmaning enligt 22 § eller inte
kan underrättas om ett beslut med en sådan uppmaning utan
sådant dröjsmål som äventyrar syftet med beslutet, får
tillsynsmyndigheten låta verkställa åtgärden på hans eller
hennes bekostnad. Detta gäller även om omedelbar åtgärd krävs
men det inte kan förväntas att åtgärden kommer att vidtas av
den som beslutet riktar sig till.

24 § Den som använder en viss produkt vid fartygsarbete eller
som har uppdragit åt någon annan att utföra ett visst
fartygsarbete är skyldig att på uppmaning av en
tillsynsmyndighet upplysa om vem som har levererat produkten
eller utför arbetet.

Den som för användning på fartyg har överlåtit eller upplåtit
en teknisk anordning eller överlåtit ett ämne, som kan
föranleda ohälsa eller olycksfall, är skyldig att på uppmaning
av en tillsynsmyndighet lämna tillgängliga upplysningar om till
vilka överlåtelsen eller upplåtelsen har skett.

25 § En uppmaning enligt 22 eller 24 § får förenas med vite.

Ritningar

26 § Om ett fartyg byggs eller byggs om för en svensk
beställare och fartyget enligt denna lag eller föreskrifter som
utfärdas med stöd av lagen skall besiktigas, skall ritningar
till fartyget ges in till Transportstyrelsen i god tid innan det
arbete påbörjas som ritningarna avser. I trängande fall får
ritningarna ges in snarast därefter.

Ritningar till ett utländskt fartyg som har blivit svenskt och
därför skall undergå besiktning i fråga om sjövärdigheten skall
ges in till Transportstyrelsen så snart som möjligt.
Lag (2008:1378).

27 § Ett fartygs redare eller beställare skall se till att
ritningar som avses i 26 § ges in till Transportstyrelsen inom
den tid som anges där. Lag (2008:1378).

28 § På begäran av en beställare, redare eller skeppsbyggare
skall Transportstyrelsen granska ritningar som avses i 26 § och
avge det yttrande som granskningen ger anledning till med
hänsyn till bestämmelserna i denna lag eller i föreskrifter som
utfärdas med stöd av lagen.

Ritningar till maskineri, utrustning eller särskilda
anordningar ombord skall granskas även på begäran av en
tillverkare. Lag (2008:1378).

Tillsynsbok

29 § Svenska passagerarfartyg, oavsett dräktighet, och andra
svenska fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 skall ha en
tillsynsbok. Fritidsfartyg behöver dock ha en tillsynsbok
endast om bruttodräktigheten är minst 100.

30 § Befälhavaren ska se till att en kopia av rederiets
dokument om godkänd säkerhetsorganisation samt fartygets
tillsynsbok och de certifikat eller andra handlingar som har
utfärdats för fartyget enligt denna lag, enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen eller enligt förordning
(EG) nr 336/2006 finns ombord och hålls tillgängliga vid
tillsynsförrättningar.

Ingen får förvägras att ta del av innehållet i tillsynsboken,
om han eller hon behöver det för att kunna ta till vara sin
rätt. Lag (2009:59).

Meddelande till skyddsombud

31 § Vid tillsyn enligt denna lag skall tillsynsmyndigheten
lämna skyddsombud kopior av de skriftliga meddelanden i
skyddsfrågor som gäller fartyget, om inte meddelandets innehåll
framgår av fartygets tillsynsbok.

6 kap. Inskränkningar i rätten att använda fartyg

Förbud mot resa

1 § Ett fartygs resa får förbjudas, om det finns skälig
anledning att anta att

1. fartyget inte är sjövärdigt för en resa i den avsedda
farten eller zonen,

2. fartyget i något väsentligt avseende har brister i skyddet
mot ohälsa, olycksfall eller otrygghet i fråga om arbets- och
levnadsförhållanden,

3. fartyget inte är lastat eller barlastat på ett betryggande
sätt,

4. fartyget medför fler passagerare än det högsta tillåtna
antalet,

5. fartyget inte är bemannat på ett betryggande sätt för den
avsedda resan,

6. rederiet eller fartyget inte uppfyller kraven på
säkerhetsorganisation enligt denna lag, enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen eller enligt förordning
(EG) nr 336/2006,

7. bestämmelserna i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän
inte följs och detta innebär en uppenbar fara för sjömännens
eller arbetstagarnas hälsa och säkerhet,

8. väder- eller sjöförhållandena är så ogynnsamma att resan
skulle innebära allvarliga risker för människor eller miljön,

9. fartyget inte uppfyller föreskrivna krav på märkning med
IMO- identifikationsnummer, eller

10. fartyget inte uppfyller föreskrivna krav på sådana
handlingar med fartygshistorik som ska finnas ombord på
fartyget.

Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet
eller i arbetsredskap får i stället användningen av
anordningarna eller redskapen förbjudas tills rättelse har
skett.

Likaså får, i stället för förbud enligt första stycket,
användningen av en viss lokal, arbetsprocess eller
arbetsmetod eller av ett visst ämne förbjudas tills rättelse
har skett om det finns skälig anledning att anta att
användningen innebär risk för ohälsa eller olycksfall.
Lag (2013:986).

2 § /Upphör att gälla U:2015-09-02/
Ett fartygs resa får förbjudas, om fartyget inte hålls
tillgängligt för tillsynsförrättning eller om fartyget ombord
saknar ett certifikat som det skall ha enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av §. 3 §.
Om det saknade certifikatet är av sådant slag som avses i 3 §
första stycket 2 gäller i stället vad som anges i den
paragrafen.

2 § /Träder i kraft I:2015-09-02/
Ett fartygs resa får förbjudas om fartyget inte hålls
tillgängligt för tillsynsförrättning. Ett fartygs resa får
också förbjudas om det ombord saknar

1. ett certifikat som det ska ha enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 kap.
3 §,

2. ett bevis som det ska ha enligt 7 kap. 3 § sjölagen
(1994:1009),

3. ett certifikat som det ska ha enligt artikel 4a.5 eller
4a.15 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om
transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid
passagerarbefordran till sjöss, i den ursprungliga
lydelsen,

4. ett certifikat som det ska ha enligt artikel 4a.5 eller
4a.15 i 2002 års Atenkonvention om befordran till sjöss av
passagerare och deras resgods, eller

5. ett bevis som det ska ha enligt 15 kap. 32 § andra stycket
sjölagen.

Om det saknade certifikatet enligt första stycket 1 är av
sådant slag som avses i 3 § första stycket 2, gäller i
stället vad som anges i den paragrafen.

Vid en transport med ett utländskt fartyg gäller första
stycket 3–5 endast om fartyget anlöper eller lämnar en svensk
hamn. Lag (2015:255).

3 § Ett fartygs resa skall förbjudas om

1. dess rederi saknar ett dokument om godkänd
säkerhetsorganisation,

2. fartyget ombord saknar ett sådant certifikat om godkänd
säkerhetsorganisation eller en sådan kopia av rederiets
dokument om godkänd säkerhetsorganisation som det skall ha
enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen,

3. om någon sådan brist som anges i 1 § medför omedelbar fara
för liv, fartyget, dess besättning eller passagerare och sådana
åtgärder som avses i 1 § andra eller tredje styckena inte är
tillräckliga för att undanröja faran, eller

4. fartyget inte är utrustat med ett sådant fungerande
färdskrivarsystem som det skall vara utrustat med enligt denna
lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 7
kap. 2 § 1.

Ett förbud enligt första stycket 1-3 får upphävas om det behövs
för att förhindra överbeläggning av inspektionshamnen. Om ett
förbud upphävs på denna grund gäller vad som sägs i
föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 kap. 7 §.

Om bristen enligt första stycket 4 inte kan åtgärdas enkelt i
inspektionshamnen får tillsynsmyndigheten tillåta att fartyget
fortsätter till närmaste lämpliga hamn för åtgärdande av
bristen, eller utfärda föreläggande att bristen skall vara
åtgärdad inom högst 30 dagar.

4 § Om 3 § andra eller tredje stycket inte tillämpas skall ett
förbud att resa gälla till dess rättelse har skett och
betalning har erlagts eller säkerhet ställts för de kostnader
för tillsynsförrättningen eller kvarhållandet som enligt denna
lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen skall betalas av redaren eller fartygsägaren.

Förbud för hamnar att ta emot fartyg

5 § Om ett fartyg har förbjudits att anlöpa svensk hamn enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av 7 kap. 7 §, får
svenska hamnar förbjudas att ta emot fartyget.

Förbud mot användning i reguljär trafik

6 § Ett fartyg som avses i 5 kap. 11 § skall förbjudas att
användas i reguljär trafik, om

1. rederiet vid en inledande kontroll enligt 5 kap. 12 § inte
har visat att kraven för sådan trafik är uppfyllda, eller

2. flaggstaten, utan att först ha samrått med
Transportstyrelsen, har utfärdat

a) dispenscertifikat enligt regel I B/12 (a) (vi) i 1974 års
internationella konvention om säkerheten för människoliv till
sjöss (SOLAS 1974), eller

b) trafiktillstånd för höghastighetsfartyg enligt punkt 1.9.3 i
Internationella sjöfartsorganisationens (IMO:s)
sjösäkerhetskommittés resolution MSC 36(63) (1994 års
Internationella säkerhetskod för höghastighetsfartyg) eller
enligt punkt 1.9.3 i IMO:s sjösäkerhetskommittés resolution MSC
97(73) (2000 års Internationella säkerhetskod för
höghastighetsfartyg). Lag (2008:1378).

Beslutande myndighet

7 § Ett beslut enligt 1-6 §§ meddelas av Transportstyrelsen
eller av annan myndighet som regeringen föreskriver.

Beslutet skall innehålla uppgifter om skälen för förbudet och
om de åtgärder som skall vidtas för rättelse. Lag (2008:1378).

8 § Om en sådan inledande kontroll eller inledande besiktning,
som skall ske innan ett fartyg som avses i 5 kap. 11 § sätts i
trafik, föranleder ett förbud mot resa enligt 1, 2 eller 3 §
eller ett förbud mot användning i reguljär trafik enligt 6 §,
skall ett sådant beslut fattas inom en månad från den inledande
besiktningen.

9 § Den myndighet som har förbjudit ett fartygs resa eller
förbjudit ett fartyg att anlöpa svensk hamn ska, om fartyget
befinner sig inom Sveriges sjöterritorium, genast anmäla
beslutet till Polismyndigheten, Tullverket, Sjöfartsverket,
Kustbevakningen och berörda hamnar. Polismyndigheten och
Kustbevakningen ska, om det behövs, vidta åtgärder för att
förhindra överträdelse av förbudet. Sjöfartsverket ska ställa
in de förrättningar för fartygets resa som ankommer på
verket.

Om fartyget står under tullkontroll, får Tullverket inte
tillåta det att avgå. Tullverket får också tillfälligt ta
hand om fartygets nationalitetshandling, när det behövs för
att hindra fartygets avgång.

Om förbudet gäller ett svenskt fartyg som befinner sig
utomlands, är befälhavaren skyldig att på begäran av en
svensk utlandsmyndighet lämna fartygets nationalitetshandling
till myndigheten. Lag (2014:733).

10 § För att säkerställa ett förbud enligt 1 § andra eller
tredje stycket får den myndighet som meddelar beslutet även
besluta om försegling eller annan avstängning av anordningar
eller utrymmen som är bristfälliga. Ett sådant beslut
verkställs av myndigheten.

Föreläggande

11 § Om det föreligger en brist som avses i 1 eller 2 § eller
om ett krav för reguljär trafik som avses i 6 § inte är
uppfyllt, men det inte finns tillräckliga skäl att meddela ett
förbud, får myndigheten i stället förelägga fartygets redare
eller ägare att avhjälpa bristen eller uppfylla kravet inom
viss tid.

12 § Gentemot befälhavaren eller den som har skyddsansvar på
fartyg enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) får en myndighet som
avses i 7 § meddela de förelägganden som behövs för att
bestämmelserna om fartygsarbete i dessa lagar eller i
föreskrifter som har meddelats med stöd av dem skall
efterlevas.

I ett föreläggande mot den som har skyddsansvar enligt 3 kap.
8-10 §§ arbetsmiljölagen får han eller hon också åläggas att
lämna varningsinformation eller att återkalla en produkt.
Innehållet i ett sådant föreläggande skall motsvara vad som
anges i 14-18 §§ produktsäkerhetslagen (2004:451). Vad som sägs
där om tillverkare skall dock i stället avse den som har
skyddsansvar enligt 3 kap. 8-10 §§ arbetsmiljölagen.
Lag (2004:468).
13 § Om den som har fått ett föreläggande enligt 11 eller 12 §
inte följer det eller inte kan underrättas om föreläggandet
utan sådant dröjsmål som äventyrar syftet med det, får
myndigheten låta verkställa åtgärden på hans eller hennes
bekostnad. Detta gäller även om omedelbar åtgärd krävs men det
inte kan förväntas att åtgärden kommer att vidtas av den som
föreläggandet riktar sig till.

Följs inte ett föreläggande som gäller användningen av ett
fartyg som avses i 5 kap. 11 §, skall myndigheten besluta att
fartyget inte får användas i reguljär trafik.

Vite

14 § Ett beslut om förbud eller föreläggande enligt detta
kapitel får förenas med vite.

7 kap. Bemyndiganden

Fartområden och zoner

1 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka fartområden
som ska finnas och omfattningen av de olika områdena.
Regeringen får också meddela föreskrifter om rätt för
Transportstyrelsen att i särskilda fall bestämma att ett
fartygs fartområde ska ha annan omfattning än vad som följer
av föreskrifter som har meddelats med stöd av första
meningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vilka zoner som ska finnas och vilka
inre vattenvägar som ska ingå i varje zon. Lag (2013:986).

Sjövärdighet m.m.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om

1. hur ett fartyg ska vara konstruerat, byggt, utrustat
och hållet i stånd för att det enligt 2 kap. 1 § ska anses
vara sjövärdigt,

2. skyldighet att registrera uppgifter om ombordvarande på
passagerarfartyg,

3. lastning, lossning, minsta tillåtna fribord,
fribordsmärken och säkring av last som ännu inte har förts
ombord,

4. rederiers och fartygs säkerhetsorganisation, samt

5. skyldighet för redare, befälhavare och den som
befullmäktigats att på redarens vägnar lämna information
att

a. anmäla inträffade olycksfall eller olyckstillbud eller
sjukdomsfall utöver vad som anges i sjölagen (1994:1009),

b. anmäla uppkomna skador eller vidtagna åtgärder som har
betydelse för ett fartygs sjövärdighet,

c. lämna uppgifter inför ett fartygs ankomst till en hamn
eller ankarplats,

d. lämna uppgifter i situationer där väder- eller
sjöförhållandena är så ogynnsamma att de innebär
allvarliga risker för människor eller miljön, och

e. lämna uppgifter i situationer då isläget innebär ett
allvarligt hot för människoliv till sjöss eller för
skyddet av egna eller andra staters havs- eller
kustområden. Lag (2010:1360).

Certifikat och dokument m.m.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om att

1. fartyg, utöver certifikat som anges i denna lag, ska ha
certifikat eller intyg om något visst förhållande som regleras
i denna lag eller i föreskrifter som meddelats med stöd av
lagen,

2. utländska fartyg vid sjöfart inom Sveriges sjöterritorium
ska ha certifikat utfärdade av behörig utländsk myndighet
eller motsvarande handlingar,

3. utländska rederier, som bedriver sjöfart med svenskt fartyg
eller använder annat fartyg till sjöfart inom Sveriges
sjöterritorium, ska ha ett dokument om godkänd
säkerhetsorganisation utfärdat av en behörig utländsk
myndighet eller en motsvarande handling, samt

4. andra fartyg än de som anges i 3 kap. 9 § får användas till
sjöfart endast om rederiet har ett dokument om godkänd
säkerhetsorganisation och fartyget är försett med ett
certifikat om godkänd säkerhetsorganisation.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
även meddela föreskrifter om märkning av fartyg med IMO-
identifikationsnummer och om sådana handlingar med
fartygshistorik som ska finnas ombord på fartyg.
Lag (2009:59).

3 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får överlämna till fysiska eller juridiska personer att
utfärda certifikat om utbildning av sjöpersonal.

Ett beslut om överlämnande enligt första stycket får
återkallas, om:

1. utfärdaren utfärdar certifikat i strid med gällande
föreskrifter eller på annat sätt visar sig olämplig att
fullgöra uppgiften, eller

2. de förutsättningar som gällde när beslutet meddelades i
något väsentligt avseende inte längre föreligger.
Lag (2013:127).

Bemanning

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om

1. fartygs bemanning,

2. syn- och hörselkraven enligt 2 kap. 5 § samt
hälsoundersökning och läkarintyg som avser dessa krav,

3. att säkerhetsbesättning ska fastställas även för andra
fartyg än sådana som avses i 3 kap. 10 §,

4. anteckning av beslut enligt 3 kap. 14 § och underrättelser
om sådana beslut,

5. krav i fråga om den bemanning som behövs från
sjösäkerhetssynpunkt (bemanningsföreskrifter) för fartyg som
inte ska ha säkerhetsbesättning enligt 3 kap. 10 §,

6. behörighet att föra fartyg eller att ha befattning på
fartyg samt avgifter till staten för prövning av ansökan om
behörighetsbevis och annan ärendehandläggning som avser rätt
att föra fartyg eller tjänstgöra på fartyg, samt

7. undantag från kravet i 3 kap. 16 § att fartygets redare
eller ägare ska anställa dem som ingår i säkerhetsbesättningen
och tillhör däcks- eller maskinpersonalen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
också i särskilda fall fastställa säkerhetsbesättning eller
meddela bemanningsföreskrifter för andra fartyg än de som
avses i 3 kap. 10 § första stycket. Lag (2010:1567).

Arbetsmiljö

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om

1. arbetsmiljön och befälhavarens allmänna skyldigheter i fråga
om arbetsmiljön,

2. arbete som utförs av minderåriga enligt 4 kap. 7 § andra
stycket,

3. skyddsombud och skyddskommitté, samt

4. anteckning av beslut enligt 4 kap. 12 och 13 §§ samt
underrättelser om sådana beslut.

Bemyndiganden att meddela föreskrifter om fartygsarbete i
frågor som omfattas av arbetsmiljölagen (1977:1160) finns i den
lagen.

Tillsyn m.m.

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om

1. tillsynsförrättningar och tillsynsböcker,

2. undantag från den begränsning som anges i 5 kap. 9 § första
stycket under förutsättning att det följer av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23
april 2009 om hamnstatskontroll,

3. granskning och godkännande av ritningar samt vilka
ritningar som ska ges in,

4. avgifter till staten för

a) tillsyn av fartyg,

b) tillsyn av rederiers och fartygs säkerhetsorganisation,

c) tillsyn av verksamhet beträffande behörighet för
sjöpersonal,

d) provning och granskning av material och utrustning till
fartyg, samt

e) granskning av ritningar till fartyg,

5. lotsavgifter och skyldighet att anlita lots,

6. skyldighet att lämna de uppgifter som krävs för att
tillsynsmyndigheten ska kunna fullgöra tillsynen enligt denna
lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen, samt

7. skyldighet för fartygets ägare eller redare att ersätta
kostnader i samband med sådant kvarhållande av fartyget som
har skett med stöd av denna lag eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen. Lag (2011:98).

Utvisning från svensk hamn och förbud att anlöpa svensk hamn

7 § Regeringen får meddela sådana föreskrifter om utvisning
från svensk hamn och förbud för fartyg att anlöpa svensk hamn
som följer av ett direktiv eller en förordning som antagits
inom Europeiska unionen eller av något internationellt avtal
som Sverige har ingått. Ett beslut om utvisning respektive
ett förbud att anlöpa hamn får förenas med vite. Lag (2012:355).

Särskilda föreskrifter för vissa fartyg och undantag från lagen

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
för fiskefartyg och andra fartyg som är av särskild
beskaffenhet meddela särskilda föreskrifter i de frågor som
behandlas i 2-5 kap. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får också för sådana fartyg i enskilda
fall medge undantag från bestämmelserna i dessa kapitel.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får

1. meddela föreskrifter om eller i enskilda fall besluta om
undantag från

a) de särskilda kraven för användning av fartyg enligt 3 kap.
1–9 §§, och

b) kravet på särskild anpassning av de ombordanställdas kost
enligt 4 kap. 5 § första stycket andra meningen, och

2. med avseende på vissa fartyg meddela föreskrifter om eller
besluta om undantag från skyldigheten enligt 5 kap. 26 § att
ge in ritningar. Lag (2012:476).

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela särskilda föreskrifter som avviker från
bestämmelserna i 4 kap. för myndigheter som bedriver verksamhet
i enlighet med lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd
beredskap.

Uppdrag till organisationer m.m.

11 § Transportstyrelsen får överlåta åt en erkänd
organisation att utfärda och förnya andra certifikat än
gemenskapscertifikat för inlandssjöfart och att i sådant
syfte fastställa minsta tillåtna fribord.

Innehållet i överlåtelsen ska regleras genom ett avtal.
Avtalet får innehålla en begränsning av statens rätt att
kräva ersättning från organisationen för skadestånd som
staten ålagts att betala på grund av organisationens
vållande. En sådan begränsning ska vara förenlig med vad som
anges i detta avseende i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2009/15/EG av den 23 april 2009 om gemensamma regler
och standarder för organisationer som utför inspektioner och
utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas
verksamhet i förbindelse därmed.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Transportstyrelsen får uppdra åt någon annan än en erkänd
organisation att utfärda och förnya certifikat som bara avser
utrustning till fartyg och personlig skyddsutrustning, samt
föreskriva eller för särskilda fall besluta att sådana
certifikat ska ha samma giltighet som certifikat som utfärdas
av Transportstyrelsen. Lag (2013:986).

11 a § Transportstyrelsen får överlåta åt ett erkänt
klassificeringssällskap att utfärda och förnya
gemenskapscertifikat för inlandssjöfart. Om fartyget
uteslutande trafikerar inre vattenvägar i Sverige får
Transportstyrelsen i stället överlåta uppgifterna åt en
erkänd organisation. Lag (2013:986).

12 § Regeringen får besluta att en svensk utlandsmyndighet
skall utöva tillsyn utanför Sverige. Regeringen får vidare
föreskriva att tillsynen av vissa slag av fartyg, viss
utrustning eller vissa förhållanden ombord skall utövas av en
särskilt förordnad tillsynsmyndighet.

13 § Transportstyrelsen och svenska utlandsmyndigheter som har
förordnats att utöva tillsyn av fartyg får uppdra åt

1. svenska sakkunniga att verkställa tillsynsförrättningar
utanför Sverige,

2. svenska eller utländska sakkunniga att biträda vid sådana
förrättningar.

Ersättning åt sakkunniga som avses i denna paragraf betalas av
redaren. Lag (2008:1378).

8 kap. Ansvarsbestämmelser

Straff

1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot

1. ett förbud enligt 6 kap. 1-3 §§ mot ett fartygs resa eller
mot användning av en anordning för arbetet eller annat som
anges i 6 kap. 1 § andra eller tredje stycket,

2. ett förbud enligt 6 kap. 6 § mot användning av fartyg i
reguljär trafik,

3. ett förbud enligt en föreskrift som har meddelats med stöd
av 7 kap. 7 § mot tillträde till hamn,

4. ett föreläggande som har meddelats med stöd av 6 kap. 11
eller 12 §.

Om ett förbud eller föreläggande som avses i första stycket är
förenat med vite, skall den som bryter mot det inte dömas till
ansvar.

2 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms

1. den som uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter för att få
ett dokument om godkänd säkerhetsorganisation eller ett
certifikat som utfärdas enligt denna lag, enligt föreskrifter
som har meddelats med stöd av 7 kap. 3 § eller enligt
förordning (EG) nr 336/2006 eller för att få giltighetstiden
för ett sådant dokument eller certifikat förlängd,

2. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet
använder ett fartyg till sjöfart utan att ha ett dokument om
godkänd säkerhetsorganisation, ett certifikat eller en annan
handling som ska ha utfärdats för rederiet, fartyget, dess
utrustning, lastning eller säkerhetsorganisation enligt denna
lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen
eller enligt förordning (EG) nr 336/2006,

3. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet
använder ett fartyg eller dess utrustning i strid med någon
bestämmelse i ett dokument om godkänd säkerhetsorganisation,
ett certifikat eller en annan handling som avses i 2,

4. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet
använder ett fartyg till sjöfart utan att det är försett med
föreskrivna fribordsmärken,

5. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet
underlåter att göra vad som skäligen kan fordras för att
förhindra att den som ingår i säkerhetsbesättningen och
tillhör däcks- eller maskinpersonalen utan tillstånd anställs
av någon annan än redaren eller ägaren,

6. befälhavare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
framför ett fartyg i strid med vad som gäller i fråga om
säkerhetsbesättning eller bemanningsföreskrifter,

7. redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter
att göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att
fartyget framförs i strid med vad som gäller i fråga om
säkerhetsbesättning eller bemanningsföreskrifter,

8. redare eller ägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet
underlåter att se till att fartyget undergår tillsyn eller
redare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se
till att rederiverksamhet undergår tillsyn enligt denna lag,
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller
enligt förordning (EG) nr 336/2006,

9. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att
anlita lots när han eller hon är skyldig att göra det på grund
av en särskild föreskrift, och

10. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en
föreskrift om skyldighet att lämna uppgifter som har meddelats
med stöd av 7 kap. 6 § 6. Lag (2009:59).

3 § Till böter döms

1. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder ett
fartyg till sjöfart i strid med en lastningsföreskrift som har
meddelats med stöd av 7 kap. 2 §, om inte förseelsen är ringa,

2. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet
bryter mot en föreskrift om registrering av ombordvarande på
passagerarfartyg som har meddelats med stöd av 7 kap. 2 §,

3. befälhavare och teknisk chef som uppsåtligen eller av
oaktsamhet underlåter att fullgöra vad han eller hon enligt 2
kap. 6 § andra stycket och 7 § andra stycket ålagts att göra
innan en resa påbörjas,

4. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter
att se till att nytillträdande ombordanställda får kännedom om
fartyget, grundläggande säkerhetsbestämmelser eller åtgärder
vid sjöolycka enligt 2 kap. 6 § tredje stycket,

5. befälhavare som av oaktsamhet framför ett fartyg i strid med
vad som gäller i fråga om säkerhetsbesättning eller
bemanningsföreskrifter, om inte förseelsen är ringa,

6. redare som av oaktsamhet underlåter att göra vad som
skäligen kan fordras av honom eller henne för att förhindra att
fartyget framförs i strid med vad som gäller i fråga om
säkerhetsbesättning eller bemanningsföreskrifter, om inte
förseelsen är ringa,

7. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet tjänstgör på ett
fartyg som befälhavare, teknisk chef eller ansvarig för vakt
utan att inneha den behörighet som är föreskriven i
säkerhetsbesättningsbeslut eller i bemanningsföreskrifterna,
dock inte om han eller hon har uppehållit befattningen på grund
av ett plötsligt sjukdomsfall eller annan liknande händelse,

8. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4
kap. 7 § eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 7
kap. 5 § första stycket,

9. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar
sina skyldigheter beträffande kost och vatten samt bostads- och
hälsovårdsförhållanden enligt 4 kap. 6 §,

10. befälhavare som uppsåtligen beordrar arbete i strid med ett
beslut av ett skyddsombud enligt 4 kap. 12 § utan att något
sådant skäl som anges i 4 kap. 13 § föreligger, om därmed
intresset av att skyddsarbetet ombord bedrivs i behörig ordning
uppenbart åsidosätts,

11. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina
skyldigheter beträffande ritningar till ett fartyg enligt 5
kap. 26 § eller dokument om godkänd säkerhetsorganisation,
tillsynsbok och certifikat eller annan handling enligt 5 kap.
30 §,

12. den som i andra fall än som sägs i 2 § 1 uppsåtligen eller
av oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter till en
tillsynsmyndighet vid fullgörande av skyldighet enligt 5 kap.
20 § andra stycket, 21 § andra stycket eller 24 § eller annars
i fråga om en åtgärd som har ålagts av myndigheten, och

13. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar en
anmälnings- eller uppgiftsskyldighet som har föreskrivits med
stöd av 7 kap. 2 § 5. Lag (2004:416).

4 § Bestämmelser om ansvar för den som överträder vad som sägs
om tystnadsplikt i 9 kap. 5 § finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

5 § Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas om gärningen
är belagd med strängare straff i brottsbalken eller sjölagen
(1994:1009).

Förverkande

6 § Har vid ett brott som avses i detta kapitel en anordning
eller ett ämne använts i strid med ett förbud enligt 6 kap. 1 §
andra eller tredje stycket, skall egendomen förklaras
förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt.

I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Behörig domstol

7 § Mål om ansvar och förverkande enligt denna lag eller enligt
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen handläggs av
domstol som är behörig enligt bestämmelserna i 21 kap. 1 och
8 §§ sjölagen (1994:1009).

9 kap. Övriga bestämmelser

Beslut

1 § Ett beslut enligt förordning (EG) nr 336/2006, enligt denna
lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 7 kap.
7 § denna lag gäller omedelbart, om inte annat beslutas.
Lag (2012:355).

Underställning och överklagande

2 § Har ett beslut om förbud enligt 6 kap. 1, 2 eller 3 §
meddelats av en annan myndighet än Transportstyrelsen, skall
det genast underställas styrelsen.

Ett beslut som skall underställas Transportstyrelsen får inte
överklagas. Detsamma gäller ett beslut som har meddelats inom
Transportstyrelsen och som, enligt vad regeringen föreskriver,
skall underställas någon inom styrelsen. Lag (2008:1378).

3 § Ett beslut enligt denna lag eller enligt förordning (EG)
nr 336/2006 som inte ska underställas någon får överklagas

1. hos Transportstyrelsen, om beslutet har meddelats av en
utlandsmyndighet,

2. hos regeringen, om beslutet avser ett fartygs bemanning
eller ett medgivande enligt 3 kap. 16 § andra stycket,

3. hos allmän förvaltningsdomstol i andra fall än som avses i
1 och 2.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2009:59).

4 § För att ta till vara arbetstagarnas intresse får ett
beslut enligt denna lag eller enligt förordning (EG) nr
336/2006 överklagas av ett huvudskyddsombud eller, om något
sådant ombud inte finns, av ett annat skyddsombud.Även en
arbetstagarorganisation får överklaga ett beslut i den mån
saken rör medlemmarnas intresse.

Om rätten för dem som anges i första stycket att överklaga
beslut enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) finns bestämmelser
i den lagen. Lag (2009:59).

Tystnadsplikt

5 § Den som har tagit befattning med tillsyn enligt denna lag
eller enligt förordning (EG) nr 336/2006 eller utsetts till
skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté får inte
obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon under
uppdraget eller i sin tjänst har fått veta om
yrkeshemligheter eller arbetsförfaranden eller i övrigt om
enskildas ekonomiska eller personliga förhållanden eller
förhållanden av betydelse för rikets säkerhet.

I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för
första stycket. I fråga om den som är skyddsombud eller
ledamot av skyddskommitté på fartyg i det allmännas
verksamhet tillämpas 10 kap. 1–14 §§ och 12 kap. 2 §
offentlighets- och sekretesslagen. Lag (2009:501).

Övergångsbestämmelser

2003:364

1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2003, då
fartygssäkerhetslagen (1988:49) skall upphöra att gälla.

2. Har upphävts genom lag (2009:59).

3. Om ett fartyg enligt en bestämmelse i denna lag skall ha ett
certifikat som tidigare inte har krävts, skall certifikatet
vara utfärdat senast den 21 juli 2008.

4. För skada som inträffat före ikraftträdandet av denna lag är
fartygssäkerhetslagen (1988:49) tillämplig.

5. En föreskrift som har meddelats med stöd av
fartygssäkerhetslagen (1988:49) och som gäller vid
ikraftträdandet av denna lag skall fortfarande gälla och vid
tillämpningen anses ha meddelats med stöd av denna lag.

6. Om det i en lag eller i en annan författning hänvisas till
en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag,
tillämpas i stället den nya föreskriften.

7. Om begreppet maskinchef förekommer i en lag eller i en annan
författning skall med det begreppet avses teknisk chef enligt
denna lag.

2008:1378

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009. Vid tillämpningen
av 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska
Transportstyrelsen vara den enskildes motpart.

2013:986

1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2014.

2. För fartyg som vid ikraftträdandet har giltiga certifikat
för aktuell fart ska lagen tillämpas när certifikatets
giltighet har upphört, dock senast fr.o.m. den 30 december
2018.