Lag (2005:234) om konvention mellan Sverige och Turkiet om social trygghet

SFS nr
2005:234
Departement/myndighet
Socialdepartementet
Utfärdad
2005-04-28
Ändring införd
t.o.m. SFS 2012:462

Enligt riksdagens beslut föreskrivs att konventionen den 30
juni 1978 mellan Sverige och Turkiet om social trygghet, i den
lydelse som följer av tilläggsöverenskommelsen den 3 juni 1997
och tilläggskonventionen den 26 augusti 2004 mellan de båda
staterna, skall gälla som lag här i landet. Konventionens
innehåll framgår av en bilaga till denna lag.

Övergångsbestämmelser

2005:234

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Bestämmelserna i tilläggskonventionen den 26 augusti 2004
skall inte föranleda minskning av förmånsbelopp som en person
har beviljats enligt konventionen före tilläggskonventionens
ikraftträdande.

3. De bestämmelser i konventionen som är i kraft före
tilläggskonventionens ikraftträdande skall fortsätta att gälla
med avseende på rätt till förmåner som kan fastställas genom
tillämpning av konventionen som den gällde före
tilläggskonventionens ikraftträdande.

Bilaga

Konvention mellan Konungariket Sverige och Republiken
Turkiet om social trygghet

Konungariket Sverige och Republiken Turkiet, som önskar
reglera de båda staternas ömsesida förbindelser på den
sociala trygghetens område, har överenskommit att sluta
följande konvention:

AVDELNING I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

1. I denna konvention avses med uttrycken

1) ”Turkiet” Republiken Turkiet
”Sverige” Konungariket Sverige;

2) ”lagstiftning”
gällande lagar, förordningar och administrativa föreskrifter
som anges i artikel 2;

3) ”behörig myndighet”
med avseende på Turkiet ministeriet för arbete och social
trygghet och andra behöriga ministerier,
med avseende på Sverige regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer;

4) ”försäkringsorgan”
de organ eller de myndigheter som svarar för tillämpningen
av den i artikel 2 angivna lagstiftningen;

5) ”behörigt försäkringsorgan”
det försäkringsorgan
som är behörigt enligt den tillämpliga lagstiftningen;

6) ”förbindelseorgan”
organ för förbindelse och information mellan de båda
fördragsslutande staternas försäkringsorgan för underlättande
av konventionens tillämpning samt för information till
berörda personer beträffande rättigheter och skyldigheter
enligt konventionen;

7) ”familjemedlem”
en familjemedlem enligt den fördragsslutande stats
lagstiftning inom vars territorium den inrättning, på vars
bekostnad förmånerna utges, har sitt säte;

8) ”bosättning”
bosättning som den definierats eller erkänts enligt den
tillämpliga lagstiftningen;

9) ”försäkringsperioder”
avgiftsperioder, anställningsperioder eller andra perioder som
i den lagstiftning enligt vilken de fullgjorts betraktas som
försäkringsperioder eller därmed jämställda perioder,
däribland kalenderår, för vilka pensionspoäng eller
pensionsrätt har tillgodoräknats inom den svenska
försäkringen för inkomstgrundad ålderspension på grund av
anställning eller annan förvärvsverksamhet under det
ifrågavarande året eller en del därav;

10) ”kontantförmån”, ”pension”, ”livränta” eller ”ersättning”
en kontantförmån, pension, livränta eller ersättning enligt den
tillämpliga lagstiftningen inberäknat alla däri ingående delar
som utgår av allmänna medel och alla höjningar och tillägg.

2. Andra uttryck som används i denna konvention har den
betydelse som tillkommer dem enligt den tillämpliga
lagstiftningen.

Artikel 2

1. Bestämmelserna i denna konvention skall tillämpas på:

A. i Turkiet

1) Socialförsäkringslagen, som omfattar arbetare med
kontrakt, och socialförsäkringslagen för jordbruksarbetare
med kontrakt (invaliditet, ålderdom, dödsfall, arbetsskador,
arbetssjukdomar, sjukdom och moderskap).

2) Lagen om Republiken Turkiets pensionsfonder, som
omfattar de offentliganställdas pensionsrätt (invaliditet,
ålderdom och dödsfall).

3) Lagen om socialförsäkring för affärsidkare, hantverkare
och andra egenföretagare och lagen om socialförsäkring för
egenföretagare inom jordbruket (invaliditet, ålderdom och
dödsfall).

4) Lagstiftningen om pensionsfonder enligt den provisoriska
artikel 20 i socialförsäkringslagen nr 506 (invaliditet,
ålderdom, dödsfall, arbetsskador och arbetssjukdomar,
sjukdom och moderskap).

5) Lagen om arbetslöshetsförsäkring tillämpad på försäkrade
arbetstagare som arbetar enligt tjänstekontrakt.

B. I Sverige

lagstiftningen om

a) sjukförsäkring och föräldraförsäkring,

b) garantipensioner och inkomstgrundade ålderspensioner,

c) sjukersättning och aktivitetsersättning,

d) efterlevandepensioner och efterlevandestöd till barn,

e) allmänna barnbidrag,

f) arbetsskadeförsäkring,

g) arbetslöshetsförsäkring.

2. Där ej annat följer av bestämmelsen i fjärde stycket skall
konventionen jämväl tillämpas på lagstiftning som
kodifierar, ändrar eller kompletterar den lagstiftning som
anges i första stycket av denna artikel.

3. Konventionen skall tillämpas på lagstiftning om ett nytt
system eller en ny gren av social trygghet utöver den som
angetts i första stycket av denna artikel endast om de
fördragsslutande staterna träffat överenskommelse härom.

4. Konventionen skall icke tillämpas på lagstiftning som
utvidgar tillämpningsområdet för den i första stycket av
denna artikel nämnda lagstiftningen till nya grupper av
förmånstagare, om behörig myndighet i den berörda staten
inom tre månader efter lagens offentliggörande meddelar den
andra statens behöriga myndighet, att en sådan utvidgning av
konventionen icke är avsedd.

Artikel 3

1. Denna konvention gäller, i den mån ej annat däri
föreskrives, för de fördragsslutande staternas medborgare, för
personer som är eller varit omfattande av lagstiftningen i
någon av staterna samt för personer som härleder sin rätt från
en sådan person.

2. Vad beträffar Turkiet är denna bestämmelse tillämplig
endast på medborgare i sådana länder som träffat bilaterala
eller multilaterala konventioner med Turkiet.

Artikel 4

I den mån ej annat föreskrives i denna konvention likställes
vid tillämpningen av en fördragsslutande stats lagstiftning
med denna stats medborgare följande inom statens territorium
bosatta personer:

a) medborgare i den andra fördragsslutande staten,

b) flyktingar och statslösa som är bosatta i någon av de
fördragsslutande staterna, deras familjer och efterlevande,

c) andra personer med avseende på rättigheter som de
härleder från en medborgare i fördragsslutande stat eller från
en i denna artikel avsedd flykting eller statslös person.

Artikel 5

Pensioner och andra kontantförmåner får, i den mån ej
annat föreskrives i denna konvention, icke minskas, ändras,
innehållas eller återkallas på grund av att förmånstagaren är
bosatt inom den andra statens territorium.

Artikel 6

Förmåner som en av de fördragsslutande staterna har att
utge, skall, i den mån ej annat föreskrives i denna konvention
utbetalas till medborgare i den andra staten som är bosatta i
en tredje stat under samma villkor och samma omfattning som
till den första statens där bosatta medborgare.

AVDELNING II

Bestämmelser om tillämplig lagstiftning

Artikel 7

1. I den mån annat inte föreskrivs i artiklarna 8 och 9 skall
den som förvärvsarbetar i en av de fördragsslutande staterna
omfattas av lagstiftningen i den staten oavsett i vilken stat
han eller hans arbetsgivare är bosatt.

2. Den som inte förvärvsarbetar skall omfattas av
lagstiftningen i bosättningsstaten.

Artikel 8

1. Har en person som är försäkrad enligt lagstiftningen i en
av de fördragsslutande staterna och anställd av en
arbetsgivare i den staten sänts ut av arbetsgivaren för att
arbeta inom den andra fördragsslutande statens territorium,
skall lagstiftningen i den förstnämnda staten fortsätta att gälla
för honom som om han var anställd i den staten under
förutsättning att arbetet inte väntas vara längre än tolv
månader. Om arbetet i den andra staten på grund av
oförutsebara omständigheter kommer att överstiga tolv
månader skall lagstiftningen i den förstnämnda staten
fortsätta att gälla för honom under längst tolv månader under
förutsättning att den behöriga myndigheten i den sistnämnda
staten samtycker till detta före den första
tolvmånadersperiodens utgång.

2. Vid järnvägs- eller vägtrafikföretag eller flyglinjer
anställd resande personal med arbete i båda fördragsslutande
staterna, skall omfattas av lagstiftningen i den stat, där
företaget har sitt säte. Är vederbörande bosatt i den andra
staten, skall dock lagstiftningen i den staten tillämpas.

3. Ett fartygs besättning och andra ej blott tillfälligt på ett
fartyg sysselsatta personer skall omfattas av lagstiftningen i
den stat vars flagga fartyget för.

4. En anställd och hans medföljande familjemedlemmar
skall anses som bosatta inom den fördragsslutande stats
territorium, enligt vars lagstiftning de enligt
bestämmelserna i denna artikel skall vara försäkrade.

Artikel 9

1. Denna konvention tillämpas ej på diplomatiska
företrädare och karriärkonsuler, på den administrativa och
tekniska personalen hos beskickning och hos konsulat, som
förestås av karriärkonsul, på medlemmar av beskickningens
respektive konsulatets tjänstepersonal och på personer som
uteslutande är anställda i privat tjänst i hushållet hos
diplomatiska företrädare, karriärkonsuler och medlemmar av
konsulat, som förestås av karrärkonsul, allt i den mån denna
personkrets omfattas av Wienkonventionen om diplomatiska
förbindelser respektive Wienkonventionen om konsulära
förbindelser.

2. För andra statligt anställda än som avses i första stycket
äger vid utsändning till den andra statens territorium
bestämmelserna i artikel 8 första stycket tillämpning.

Artikel 10

1. På gemensam framställning av arbetstagare och
arbetsgivare eller på framställning av självständigt
förvärvsverksam person kan de behöriga myndigheterna i de
båda fördragsslutande staterna överenskomma om undantag
från bestämmelserna i artiklarna 7-9 för vissa personer eller
persongrupper. De behöriga myndigheterna kan också utan
att sådan framställning föreligger överenskomma om sådant
undantag efter hörande av berörda personer.

2. Bestämmelserna i artikel 8 fjärde stycket äger
motsvarande tillämpning i fall
som här avses.

Artikel 11

1. Turkiska arbetstagare som är sysselsatta i Sverige får, om
de så önskar, åtnjuta förmån från de frivilliga försäkringar
som tillhandahålles enligt den turkiska lagstiftningen genom
att betala avgifter och utan att andra villkor uppställes.

2. I fall då turkiska arbetstagare är underkastade den
svenska försäkringslagstiftningen innebär detta förhållande
varken hinder mot sådana arbetstagares avgiftsbetalning
till den turkiska frivilliga försäkringen eller hinder mot att
turkiska arbetstagare fortsätter att betala nämnda avgifter.

3. Arbetstagare som betalar avgifter inom den frivilliga
försäkringen tillförsäkrar sig rätten att få en fristående
ålderspension. I sådana fall tillämpas ej bestämmelserna i
artikel 21.

AVDELNING III

Särskilda bestämmelser

Kapitel 1. Sjukdom, moderskap och barns födelse

Artikel 12

Har någon haft försäkringsperioder enligt båda de
fördragsslutande staternas lagstiftningar, skall dessa perioder
för förvärv av rätt till en förmån sammanräknas i den mån de
icke sammanfaller.

Artikel 13

1. Familjemedlemmar till den som är bosatt i en
fördragsslutande stat och enligt dess lagstiftning är försäkrad
erhåller om de är bosatta i den andra fördragsslutande staten,
sjukvårdsförmåner enligt den lagstiftning som
försäkringsorganet för deras bosättningsort har att tillämpa.

2. För att nämnda familjemedlemmar som är bosatta i
Turkiet skall få åtnjuta sjukvård i Turkiet fordras att avgifter
betalas till det turkiska försäkringssystemet.

3. Den som har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i
en fördragsslutande stat skall fortsätta att få sådana förmåner
på den statens bekostnad när han efter tillstånd reser till den
andra fördragsslutande staten för att få vård där.

Artikel 14

1. En person, som uppbär pension enligt båda
fördragsslutande staternas lagstiftning eller enligt en av
dessa, har rätt till sjukvårdsförmåner enligt lagstiftningen i
den av staterna där han är bosatt.

2. För att personer som är bosatta i Turkiet och endast
uppbär svensk pension skall få åtnjuta sjukvård fordras att
avgifter betalas till det turkiska försäkringssystemet.

Kapitel 2. Ålderdom, invaliditet och efterlevande

Tillämpning av svensk lagstiftning

Artikel 15

1. Vid fastställande av rätten till inkomstgrundad
ålderspension i form av tilläggspension skall
försäkringsperioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i
Turkiet sammanräknas med svenska försäkringsperioder i
den mån de inte sammanfaller.

2. När turkiska försäkringsperioder beaktas med stöd av
första stycket likställs 360 inom turkisk pensionsförsäkring
fullgjorda dagar med ett år enligt den svenska lagstiftningen.

3. Vid beräkning av inkomstgrundad ålderspension i form
av tilläggspension skall endast försäkringsperioder enligt
svensk lagstiftning beaktas.

4. Vid fastställande av rätten till sjukersättning eller
aktivitetsersättning skall försäkring enligt den turkiska
lagstiftningen anses vara densamma som försäkring enligt
den svenska lagstiftningen.

Vid beräkningen av inkomstrelaterad sjukersättning och
aktivitetsersättning skall endast inkomst som intjänats under
perioder då svensk lagstiftning var tillämplig beaktas.

Artikel 16

Artikel 5 skall inte gälla för följande förmåner:
garantipensioner, sjukersättning eller aktivitetsersättning i
form av garantiersättning och efterlevandestöd till barn.

Artikel 17

1. Behörigt försäkringsorgan i en fördragsslutande stat
skall, när försäkringsorganet fastställer i vilken omfattning en
persons arbetsförmåga är nedsatt, tillämpa den lagstiftning
som gäller för försäkringsorganet.

2. Läkarundersökningar som bedöms nödvändiga skall på
begäran av det behöriga försäkringsorganet och på dess
bekostnad utförasav försäkringsorganet på bosättningsorten.

Tillämpning av turkisk lagstiftning

Artikel 20

1. Har någon haft försäkringsperioder enligt båda de
fördragsslutande parternas lagstiftningar, skall perioderna för
förvärv för rätt till förmåner enligt den turkiska lagstiftningen
sammanräknas i den mån de inte sammanfaller.

2. Om avgiftsperioden enligt den turkiska lagstiftningen är
kortare än 360 dagar eller tolv månader, skall
bestämmelserna i punkt 1 inte gälla.

Artikel 21

Görs ansökan om pension av någon, som haft
försäkringsperioder enligt båda de fördragsslutande staternas
lagstiftningar, eller av hans efterlevande, bestämmer det
behöriga turkiska försäkringsorganet pensionsförmånerna
på följande sätt:

a) försäkringsorganet fastställer enligt den lagstiftning som
det har att tillämpa, huruvida personen i fråga med
sammanräkning av försäkringsperioderna uppfyller villkoren
för rätt till förmånen,

b) befinnes rätt till en förmån föreligga, beräknar
försäkringsorganet det teoretiska belopp som skulle
ha beviljats, om alla försäkringsperioder som fullgjorts enligt
de båda fördragsslutande staternas lagstiftningar hade
fullgjorts i Turkiet, varvid om förmånens belopp ej beror av
försäkringstidens längd detta belopp anses som teoretiskt
belopp,

c) därefter beräknar försäkringsorganet på grundval av det
enligt bestämmelserna under b) framräknade beloppet den
delförmån, vars utgivande skall ankomma på
försäkringsorganet, efter förhållandet mellan längden av de
försäkringsperioder, som skall beaktas enligt dess
lagstiftning, och den sammanlagda längden av de
försäkringsperioder, som skall beaktas enligt båda de
fördragsslutande staternas lagstiftningar.

Artikel 22

För de behöriga turkiska försäkringsorganens tillämpning
av artiklarna 20 och 21 skall gälla följande regler:

1. För fastställande av försäkringsgren och behörigt
försäkringsorgan beaktas endast tur kiska
försäkringsperioder.

2. Försäkringsperioder enligt det svenska
försäkringssystemet för förmåner enligt artikel 2.1 B b i
denna konvention skall betraktas som försäkringsperioder
som har fullgjorts i enlighet med den svenska lagstiftningen.

3. Vid tillämpning av artikel 21 beaktas svenska
försäkringsperioder även om de icke anses som
försäkringsperioder enligt turkisk lagstiftning.

4. För beräkning av pensionens belopp beaktas endast
inkomster som intjänats under försäkringsperioder enligt den
turkiska lagstiftningen.

Artikel 23

Föreligger det enligt den turkiska lagstiftningen rätt till
förmåner utan beaktande av artikel 20, skall det behöriga
turkiska försäkringsorganet beräkna den förmån som skall
utbetalas med hänsyn endast till de försäkringsperioder som
har fullgjorts enligt dess egen lagstiftning.

Artikel 25

1. Bestämmelser i turkisk lagstiftning om indragning
eller minskning av en förmån beroende på rätt till annan
förmån kan tillämpas också med avseende på en förmån som
utgår enligt svensk lagstiftning.

2. Bestämmelsen i första stycket skall inte tillämpas när
förmånerna utgår från samma försäkringsgren och avser
samma försäkringsfall.

Kapitel 3. Arbetsskador och arbetssjukdomar

Artikel 26

1. Rätten till förmåner vid olycksfall i arbetet bestämmes av
den lagstiftning som gällde för den försäkrade vid tidpukten
för olyckan enligt bestämmelserna i artiklarna 7-10.

2. Ersättning för nytt olycksfall i arbetet skall fastställas av
behörigt organ med beaktande av den nedsättning i
arbetsförmågan som förorsakats av det nya olycksfallet enligt
den lagstiftning som nämnda organ har att tillämpa.

Artikel 27

1. Förmåner vid arbetssjukdomar bestämmes enligt
lagstiftningen i den fördragsslutande stat, vars lagstiftning var
tillämplig då den försäkrade innehade anställning som medfört
risk för arbetssjukdom, även om sjukdomen konstaterats först i
den andra staten.

2. Skulle den försäkrade ha innehaft sådan anställning i
båda staterna, tillämpas lagstiftningen i den stat där han
senast haft sådan anställning.

3. Om arbetssjukdom föranlett beviljande av förmån enligt
en fördragsslutande stats lagstiftning, skall även ersättning
för försämring av sjukdomen, som inträffar inom den andra
fördragsslutande statens territorium, utgå enligt förstnämnda
stats lagstiftning. Detta gäller dock ej om försämringen är att
hänföra till arbete inom den andra statens territorium i
verksamhet, vari fara för sjukdomen föreligger.

Artikel 27 a

Den som drabbats av arbetsskada eller ådragit sig
arbetssjukdom enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat
har vid bosättning eller tillfällig vistelse i den andra
fördragsslutande staten rätt att för skadan eller sjukdomen få
erforderlig läkarvård på den förstnämnda statens bekostnad
enligt lagstiftningen i den sistnämnda staten.

AVDELNING IV

Övriga bestämmelser

Artikel 29

De högsta förvaltningsmyndigheterna kan komma överens
om tillämpningsbestämmelser till denna konvention. De skall
vidare tillse att erforderliga förbindelseorgan utses i vardera
staten för att underlätta tillämpningen av konventionen.

Artikel 30

1. Vid tillämpningen av denna konvention skall
myndigheter och organ i de båda staterna lämna varandra
bistånd i samma utsträckning som vid tillämpningen av den
egna statens lagstiftning. Bistånd som här avses lämnas utan
vederlag.

2. Myndigheters och organs skriftväxling liksom enskilda
personers framställningar kan avfattas på turkiska, svenska,
franska eller engelska.

3. De diplomatiska och konsulära representationerna får
begära upplysningar direkt hos myndigheter och organ i den
andra staten för att kunna tillvarata egna medborgares
intressen.

Artikel 31

De högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda staterna
skall snarast möjligt underrätta varandra om alla ändringar i
den lagstiftning, som anges i artikel 2.

Artikel 32

De högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda staterna
skall hålla varandra underrättade om de åtgärder, som vidtas
inom den egna staten för tillämpningen av konventionen.

Artikel 33

I den ena staten medgiven befrielse från stämpel- och andra
avgifter på handlingar och bevis, som skall företes för
myndigheter och organ i nämnda stat, skall gälla även för
handlingar och bevis, som vid tillämpningen av denna
konvention skall företes för myndigheter och organ i den
andra staten. Handlingar och bevis, som skall företes i
ärenden enligt denna konvention, behöver ej legaliseras
genom diplomatisk eller konsulär myndighet.

Artikel 34

1. Ansökningar, besvär och andra handlingar, som enligt
den ena statens lagstiftning inom en viss tid skall ingivas till
behörig myndighet eller behörigt organ, skall anses ha
inkommit i rätt tid, om de inom fastställd tid ingivits till
motsvarande myndighet eller organ i den andra staten.

2. Ansökan om förmån, som ingives enligt den ena statens
lagstiftning, skall bedömas som ansökan om motsvarande
förmån enligt den andra statens lagstiftning. I
ålderspensionsfall gäller detta dock ej om sökanden anger att
ansökan avser pension endast enligt den förstnämnda statens
lagstiftning.

Artikel 35

1. Utbetalning enligt denna konvention får med befriande
verkan göras i den egna statens valuta.

2. Om valutarestriktioner införes i någon av staterna, skall
regeringarna omedelbart i samförstånd vidtaga åtgärder för
att säkerställa överföring mellan de båda staterna av
behövligt belopp enligt denna konvention.

3. Kostnader som uppkommit för ett försäkringsorgan i en
fördragsslutande stat enligt bestämmelserna i artikel 17 och
Avdelning III, kapitel 3 skall återbetalas av det behöriga
försäkringsorganet i den andra fördragsslutande staten enligt
regler som skall anges i den administrativa
överenskommelsen.

Artikel 36

1. Har ett försäkringsorgan i en stat utgivit ett förskott kan
belopp som belöper på samma period som förskottet enligt
lagstiftningen i den andra staten innehållas. Har
försäkringsorgan i en stat utgivit en ersättning med för högt
belopp för en period, för vilken försäkringsorgan i den
andra staten skall utgiva en motsvarande ersättning, kan det
för mycket utbetalda beloppet likaledes innehållas.

2. Förskottet eller det för mycket utbetalda beloppet
avräknas i första hand på ersättning som avser motsvarande
tid och utbetalas i efterskott. När sådan efterskottsbetalning
icke förekommer eller icke förslår för avräkningen kan
avräkningen ske helt eller för det återstående beloppet på
löpande förmånsbetalningar, dock på det sätt och med de
begränsningar som följer av lagstiftningen i den stat där
avräkningen skall göras.

Artikel 37

1. Tvist, som uppkommer vid tillämpningen av denna
konvention, skall lösas i samförstånd av de högsta
förvaltningsmyndigheterna.

2. Om uppgörelse ej kommer till stånd, skall tvisten
avgöras genom skiljedomsförfarande, som regleras genom
överenskommelse mellan de högsta förvaltningsmyndigheterna
i de båda staterna. Skiljedomen skall grundas på denna
konventions anda och mening.

Artikel 38

Med högsta förvaltningsmyndigheterna avses i denna
konvention:

i Turkiet: den minister, under vilken de i artikel 2. A
angivna socialförsäkringsgrenarna sorterar;

i Sverige: regeringen eller den myndighet regeringen
förordnar.

Artikel 39

1. Denna konvention äger tillämpning även på
försäkringsfall som inträffat före dess ikraftträdande.
Konventionen grundar likväl ingen rätt till utbetalning av
förmåner för tid före dess ikraftträdande. För fastställande av
rätt till förmåner beaktas dock försäkrings- eller
vistelseperioder som fullgjorts före konventionens
ikraftträdande.

2. Förmån som på grund av den försäkrades nationalitet
icke beviljats eller som på grund av dennes bosättning inom
den andra statens territorium indragits skall när konventionen
träder i kraft på därom gjord ansökan beviljas eller åter
utbetalas.

3. På därom gjord ansökan skall förmån som beviljats före
denna konventions ikraftträdande omräknas, varvid
konventionens bestämmelser skall tillämpas. Sådan förmån
kan också omräknas utan ansökan. Omräkning som nu sagts
får ej medföra minskning av utgående förmån.

4. Bestämmelser i de bägge staternas lagstiftning som avser
preskription och upphörande av rätten till förmåner skall icke
tillämpas på rätt enligt bestämmelserna i första till tredje
styckena ovan under förutsättning att den försäkrade
inkommer med ansökan om förmån inom en tidrymd av två
år från konventionens ikraftträdande.

Artikel 40

1. Denna konvention kan uppsägas av vardera av de bägge
staterna. Uppsägningen skall meddelas senast tre månader
före utgången av det löpande kalenderåret, varvid
konventionen upphör att gälla vid kalenderårets slut.

2. Uppsäges konventionen skall dess bestämmelser äga
fortsatt giltighet på redan förvärvad förmån utan hinder av
vad som kan ha stadgats i de båda ländernas lagstiftning
rörande begränsningarna i rätten till förmån vid vistelse eller
medborgarskap i annat land. Den rätt till blivande förmåner,
som kan ha förvärvats på grund av konventionens
bestämmelser, skall regleras genom särskild
överenskommelse.

Artikel 41

Denna konvention skall ratificeras och
ratifikationsinstrumenten skall utväxlas i Ankara.

Konventionen skall träda i kraft första dagen i den andra
månaden efter den då ratifikationsinstrumenten utväxlats.

Till bevis härom har de båda regeringarnas befullmäktigade
ombud undertecknat denna konvention.

Som skedde i Stockholm den 30 juni 1978 i tre exemplar,
på turkiska, svenska och engelska språken, vilka texter äger
lika vitsord.

För den svenska regeringen
Isveç Hükümeti adina
For the Swedish Government
Rune Gustavsson

Türkiye Cumhuriyeti ile Isveç Kralligi Arasindaki Sosyal
Güvenlik Sözlesmesi

Iki devlet arasinda Sosyal Güvenlik alanindaki iliskileri
düzenlemeyi arzu eden Türkiye Cumhuriyeti ile Isveç
Kralligi asagidaki Sözlesmeyi akdetmek hususunda mutabik
kalmislardur:

BÖLÜM I

Genel Hükümler

Madde 1

1. Bu Sözlesmenin uygulanmasinda:

(1) ”Türkiye” Türkiye Cumhuriyeti ve ”Isveç” Isveç Kralligi;

(2) ”Mevzuat” yürürlükte bulunan ve madde 2’de belirtilen
Kanunlar, Kararnameler ve Idari yönetmelikler;

(3) ”Yetkili Merci” Türkiye bakimindan Çalisma ve Sosyal
Güvenlik Bakanligi ve diger yetkili Bakanliklar ve Isveç
bakimindan, Isveç Hükümeti veya Hükümet tarafindan
atanan merci;

(4) ”Sigorta Kurumlari” madde 2’de belirtilen mevzuati
uygulamaktan sorumlu kuruluslar veya makamlar;

(5) ”Yetkili Sigorta Kurumu”, uygulanan mevzuata göre
yetkili olan sigorta kurumu;

(6) ”Irtibat Kurulusu” bu Sözlesmenin uygulanmasini
kolaylastirmak ve ilgili sahislara bu sözlesmeye göre mevcut
hak ve yükümlülüklerine iliskin hususlarda bilgi vermek
amaciyla. Âkit Taraflarin sigorta kurumlari arasinda irtibat ve
bilgi alis verisi saglayan kurum;

(7) ”Aile Ferdi” yardimlarin hesabina yapildigi kurumun
bulundugu Âkit Taraf ülkesinde yürürlükte bulunan mevzuata
göre aile ferdi sayilan kimse;

(8) ”Ikamet Yeri” uygulanan mevzuat uyarinca ikamet yeri
olarak tanimlanan ya da kabul edilen ikamet yeri;

(9) ”Sigortalilik Süreleri” hangi mevzuata göre tamamlanmis
ise o mevzuatta sigortalilik süreleri olarak taninmis prim
ödeme süreleri, çalisma süreleri ve diger kabili kiyas süreler
ile belli bir yil veya onun bir kisminda yapilmis olan çalisma
veya ekonomik faaliyetten dolayi kazanca bagli yaslilik ayligi
baglanmasi için Isveç Sosyal Sigorta plânina göre içinde
leyhe aylik puanlarinin veya aylik haklarinin kaydedildigi
takvim yillari;

(10) ”Nakdi Yardim”, ”Aylik”, ”Yillik Ödeme” veya
”Tazminat”, yürürlükteki mevzuata göre verilen bir nakdi
yardim, aylik, yillik ödeme veya tazminat ile bunlarin kamu
fonlarindan finansmani yapilan mürekkip unsurlari ile bütün
zamlar ve munzam ödenekler anlamina gelmektedir.

2. Bu Sözlesmede kullanilan diger terimler, uygulanan
mevzuatta onlara verilen anlamlara sahip olacaklardir.

Madde 2

1. Bu Sözlesme,

A. Türkiye bakimindan;
1) Isçileri kapsayan Sosyal Sigortalar Kanunu ile Tarim
Isçileri Sosyal Sigortalar Kanunu’na (malullük, yaslilik,
ölüm, iskazalari ile meslek hastaliklari, hastalik ve analik),

2) Devlet memurlarinin emeklilik haklarini düzenleyen
Türkiye Cumhuriyeti Emekli Sandigi Kanunu’na (malullük,
yaslilik ve ölüm),

3) Esnaf ve Sanatkarlar ve Diger Bagimsiz Çalisanlar Sosyal
Sigortalar Kurumu Kanunu ile Tarimda Kendi Adina ve
Hesabina Çalisanlar Sosyal Sigortalar Kanunu’na (malullük,
yaslilik ve ölüm),

4) 506 sayili Sosyal Sigortalar Kanunu’nun Geçici 20nci
maddesine tabi olan sandiklarla ilgili mevzuata (malullük,
yaslilik, ölüm, iskazalari ve meslek hastaliklari, hastalik ve
analik),

5) Hizmet akdine tabi olarak çalisan sigortalilar açisindan
uygulanan Issizlik Sigortasi Kanunu’na,

B. Isveç bakimindan ;

(a) Saglik sigortasi ve ana-baba sigortasi,

(b) Garanti edilmis aylik ve kazanca bagli yaslilik ayligi,

(c) Hastalik tazminati ve faaliyet tazminati,

(d) Ölüm (geride kalanlar) ayliklari ve yetim (geride kalan
çocuk) ödenegi,

(e) Genel çocuk ödenekleri,

(f) Iskazalari sigortasi,

(g) Issizlik sigortasi, konularini kapsayan mevzuata,
uygulanir.

2. Fikra 4’te aksine hüküm bulunmadikça, bu Sözlesme, bu
Maddenin 1. paragrafinda mevzuati kanunname halinde
toplayan, tadil eden, veya onu tamamlayan mevzuata da
uygulanacaktir.

3. Bu sözlesme, ancak Âkit Taraflar arasinda mutabakata
varildigi takdirde, bu maddenin 1. paragrafinda tasrih
edilenlere ilâveten yeni bir sisteme veya yeni bir sosyal
güvenlik dalina iliskin mevzuata uygulanir.

4. Alâkali devletin yetkili merciinin, Sözlesmenin bu sekilde
tesmil edilmesinin istenmedigini diger devletin yetkili
merciine bildirmesi halinde bu Sözlesme; bu Maddenin 1.
paragrafinda belirtilen mevzuatin uygulanmasini yeni hak
sahipleri gruplarina tesmil eden mevzuata uygulanmaz.

Madde 3

1. Aksine hüküm ihtiva etmedigi müddetçe bu Sözlesme,
Âkit Taraf Vatandaslarina, Âkit Taraflardan herhangi
birisinin mevzuatina tabi olan veya olmus bulunan sahislara
ve bu kabil sahislar dolayisiyla hak sahibi olan kimselere
uygulanir.

2. Türkiye bakimindan, bu hüküm, sadece, Türkiye ile ikili ya
da çok tarafli sözlesmelere taraf olan ülkelerin vatandaslarina
uygulanir.

Madde 4

Bu Sözlesmede aksine hüküm bulunmadikça, Âkit
Taraflardan birinin ülkesinde mukim bulunan asagidaki,
sahislar, bu Âkit Taraf mevzuatinin uygulanmasinda bu Taraf
vatandaslari ile esit sayilirlar.

(a) Diger Âkit Taraf vatandaslari;

(b) Âkit Taraflardan birinin ülkesinde ikamet eden göçmenler
ve devletsiz sahislarla bunlarin aile ve geride kalan hak
sahipleri;

(c) Bir Âkit Taraf vatandasi dolayisi ile veya bu Maddede
belirtilen bir göçmen veya tâbiyyetsiz sahis dolayisiyla hak
sahibi olan kimseler.

Madde 5

Sözlesmede aksine hüküm bulunmadikça, nakdi yardim alan
bir sahsin diger Âkit Taraf ülkesinde ikamet etmesi sebebiyle,
ayliklar ve diger nakdi yardimlar, azaltilamaz, tadil edilemez,
durdurulamaz veya geri alinamaz.

Madde 6

Bu Sözlesmede aksine hüküm bulunmadikça, Âkit
Taraflardan biri tarafindan ödenecek yardimlar, üçüncü bir
devlet ülkesinde ikamet etmekte olan diger Âkit Taraf
vatandaslarina, birinci Tarafin ülkesinde ikamet eden kendi
vatandaslarina ödendigi sart ve ölçüler içerisinde saglanir.

BÖLÜM II

Uygulanacak Mevzuata Iliskin Hükümler

Madde 7

1. 8 ve 9. maddelerde aksine hüküm bulunmayan hallerde,
kazanç karsiligi istihdam edilen bir kisi, kendisinin veya
isvereninin ikamet yerine bakilmaksizin, ülkesinde istihdam
edildigi Âkit Tarafin mevzuatina göre sigortali olur.

2. Kazanç karsiligi istihdam edilmeyen kisiler, ikamet
ettikleri ülkenin mevzuatina tabi olurlar.

Madde 8

1. Bir Âkit Tarafin mevzuati uyarinca sigortali olan ve bu
Tarafin ülkesindeki bir isveren tarafindan istihdam edilen bir
kisi, bu isveren tarafindan diger Âkit Tarafin ülkesinde
çalismaya gönderilirse, ilk Tarafin mevzuati, ilgili, bu Âkit
Tarafin ülkesinde çalisiyormus gibi kendisine uygulanmaya
devam edilir su sartla ki ikinci olarak anilan Tarafin
ülkesindeki çalismanin on iki aydan fazla sürmesi
beklenmemelidir. Beklenmedik nedenlerle, ikinci olarak
anilan Âkit Taraf ülkesindeki çalismasinin on iki aylik bu
süreden sonra da devam etmesi halinde, Ilk Tarafin mevzuati
on iki aydan fazla olmayan bir süre daha ikinci olarak anilan
Âkit Tarafin yetkili merciinin, birinci on iki aylik sürenin
bitiminden önce bunu kabul etmesi sarti ile kendisine
uygulanmaya devam edilir.

2. Demiryollari, karayollari trafik sirketleri ve havayollari
sirketlerince istihdam edilen ve her iki Âkit Taraf ülkesinde
çalisan gezici personel, sirket merkezinin bulundugu Âkit
Taraf mevzuatina tabi olur. Ancak, isçi diger Âkit Taraf
ülkesinde ikamet etmekte ise, o Tarafin mevzuati uygulanir.

3. Gemi mürettebati ile gemide geçici olmaktan öte istihdam
edilen sahislar, geminin bayragini tasidigi Âkit Taraf
mevzuati kapsamina girerler.

4. Bir isçi ve kendisine eslik eden ve kendileri bizzat kazanç
karsiligi bir iste çalismayan aile fertleri, mevzuatina göre
sigortali olacaklari Âkit Tarafin ülkesinde ikamet ediyor
kabul edilerek, bu Madde hükümleri kapsamina girecektir.

Madde 9

1. Bu Sözlesme hükümleri; burada belirtilen kimselerin
diplomatik iliskiler hakkindaki Viyana Anlasmasi ve
Konsolosluk iliskileri hakkindaki Viyana Anlasmasi
kapsamina girmeleri kaydiyla; diplomatik temsilcilere,
konsolosluk mesleginde bulunanlara, elçilikler ile meslekten
konsoloslarin yönettikleri konsolosluklarin teknik ve idari
personeline, elçilik ve konsolosluklarin hizmet personeline
diplomatik temsilcilerin, meslekten konsoloslarin ve
meslekten konsoloslarin yönettikleri konsolosluk
mensuplarinin ikâmetgahlarinda münhasiran özel islerde
çalistirilan personele uygulanmaz.

2. Bu maddenin (1). paragrafinda belirlenenlerin disindaki
hükümet memurlarina, bu kimseler diger Âkit Taraf ülkesine
tayin edildikleri zaman Madde 8, paragraf 1. hükümleri
uygulanir.

Madde 10

1. Isveren ve isçinin müsterek talepleri veya bagimsiz çalisan
bir kimsenin istegi üzerine, iki Âkit Tarafin yetkili mercileri,
bazi sahislarin veya bazi sahis gruplarinin Madde 7-9
hükümlerinden muaf tutulmasi hususunda mutabik
kalabilirler. Böyle bir talep olmaksizin bile bu yetkili
makamlar, ilgili sahislara danistiktan sonra, bu kabil
muafiyetlere karar verebilirler.

2. Madde 8 paragraf (4) hükümleri, gerekli degisiklikler
yapildiktan sonra, bu Maddede sözü edilen vakalara
uygulanir.

Madde 11

1. Isveç’te istihdam edilen Türk isçileri, arzu ettikleri
takdirde, prim ödemek suretile, baskaca bir sart
aranmaksizin. Türk mevzuati uyarinca saglanan istege bagli
sigorta plânlarindan yararlanabilirler.

2. Türk isçilerinin Isveç Sigorta mevzuatina tâbi olduklari
hallerde, bu durum, bu isçilerin istege bagli Türk sigorta
plânina prim ödemelerine ya da Türk isçilerinin bu primleri
ödemege devam etmelerine mani teskil etmez.

3. Istege bagli sigorta plâni dahilinde prim ödeyen isçilerin
bagimsiz olarak emekli ayligi talep etme hakki mahfuzdur.
Böyle durumlarda Madde 21 hükümleri uygulanmaz.

BÖLÜM III

Özel Hükümler

Kisim 1. Hastalik, Analik ve Dogum

Madde 12

Bir sahsin her iki Âkit Tarafin mevzuatlarina göre sigorta
süreleri geçirmis olmasi halinde bu süreler ayni zamana
rastlamamak kaydiyla, yardim hakkinin iktisap edilmesi
bakimindan birlestirilir.

Madde 13

1. Bir Âkit Taraf ülkesinde ikamet eden ve o tarafin
mevzuatina göre sigortali olan sahislarin aile fertleri, eger
diger Âkit Tarafin ülkesinde ikamet ediyorlarsa, kendi ikamet
yerlerindeki sigorta kurumlarinin uyguladigi mevzuata göre
saglik yardimi alirlar.

2. Türkiye’de ikamet eden söz konusu aile fertlerine
Türkiye’de saglik yardimlarinin saglanmasi,
Türk sigorta planina prim ödenmesine baglidir.

3. Bir Âkit Taraf mevzuati uyarinca temin edilen tibbi
yardimlar, bu Âkit Taraf nam ve hesabina, tibbi tedavi
görmek üzere diger Âkit Tarafin ülkesine gitmelerine izin
verilen kisilere verilmeye devam eder.

Madde 14

1. Âkit Taraflardan her ikisinin veya Taraflardan birisinin
mevzuatina göre aylik almakta olan bir kimse, ülkesinde
ikamet ettigi Âkit Taraf mevzuatina göre saglik yardimlarina
hak kazanir.

2. Türkiye’de ikamet eden ve sadece Isveç’ten aylik alan
kimselere saglik yardimlarinin saglanmasi Türk sigorta
planina prim ödenmesine baglidir.

Kisim 2. Yaslilik, Malûllük
ve Geride Kalan Hak Sahipleri

Isveç Mevzuatinin Uygulanmasi

Madde 15

1. Ek aylik seklindeki kazanca bagli yaslilik ayligina veya bir
esas ayliga hak kazanmak için Türk aylik mevzuati uyarinca
tamamlanmis sigorta süreleri, gerektigi hallerde, Isveç aylik
mevzuati uyarinca tamamlanmis sürelerle, bu süreler
çakismadigi sürece, birlestirilir.

2. Eger, Paragraf 1 hükümleri uyarinca, Türk sigorta süreleri
dikkate alinirsa, bu mevzuat uyarinca tamamlanmis 360 gün,
Isveç mevzuatina göre bir yil olarak kabul edilir.

3. Ek aylik seklindeki kazanca bagli yaslilik ayliginin tutari
hesaplanirken, yalnizca Isveç aylik mevzuati uyarinca
tamamlanmis sigorta süreleri dikkate alinir.

4. Hastalik ve faaliyet tazminati hakki tespit edilirken, Türk
mevzuati kapsamina girenler, Isveç mevzuatina göre kapsama
girmis olarak hesaba katilir.

Kazanca bagli hastalik tazminatinin ve faaliyet tazminatinin
tutari hesaplanirken, sadece Isveç mevzuatinin uygulanabilir
oldugu sürelerde elde edilen kazanç dikkate alinir.

Madde 16

Madde 5 asagidaki yardimlar için uygulanmaz. Garanti
edilmis ayliklar, garanti edilmis tazminat seklindeki hastalik
veya faaliyet tazminati, yetim ödenegi.

Madde 17

1. Bir Âkit Tarafin yetkili Sigorta Kurumu, kisinin çalisma
yetenegini kaybetme oranini tespit ederken, hangi kurumun
bizzat sözkonusu olduguna göre mevzuati uygular.

2. Gerekli görülen tibbi muayeneler, yetkili Sigorta
Kurumunun talebi üzerine ve o kurum hesabina ikamet
yerindeki Sigorta Kurumu tarafindan yaptirilir.

Türk Mevzuatinin uygulanmasi

Madde 20

1. Sigorta sürelerinin her iki Akit Taraf mevzuatina göre
geçirilmis olmasi halinde, Türk mevzuatina göre yardim
hakkinin kazanilmasi bakimindan, sigortalilik süreleri ayni
zamana rastlamamak kaydi ile birlestirilir.

2. Türk mevzuatina tabi olarak geçen prim ödeme süresi 360
gün veya 12 aydan az oldugu takdirde birinci fikra hükmü
uygulanmaz.

Madde 21

Âkit Taraflardan her ikisinin mevzuatina göre sigortalilik
sürelerini tamamlamis olan bir kimsenin, kendisine aylik
baglanmasi için müracaat etmesi veya böyle bir müracaatin
geride kalan hak sahipleri tarafindan yapilmasi halinde,
yetkili Türk sigorta kurumu aylik yardimlarini asagida
belirtildigi sekilde tesbit eder:

(a) Yetkili sigorta kurumu, söz konusu sahsin, sigortalilik
süreleri birlestirildigi zaman yardima hak kazanip
kazanmadigini ilgili mevzuat uyarinca tesbit eder.

(b) Müracaatçinin yardima müstehak oldugu tesbit edildigi
takdirde, sigorta kurumu Âkit Taraflarin mevzuatlarina göre
tamamlanmis olan bütün sigortalilik sürelerini, Türkiye’de
tamamlanmis gibi kabul ederek, bu durumda verilecek nazari
miktari hesaplar. Yardim miktari, tamamlanan sürelerin
uzunluguna bagli olmamak sartiyla, nazari miktar olarak
kabul edilir.

(c) (b) bendinde sözu edilen miktar esas alinarak, sigorta
kurumu, kendi mevzuatina göre hesaba katilacak sigortalilik
süreleri ile her iki Âkit Taraf mevzuatlarina göre hesaba
katilacak sigortalilik süreleri arasindaki nisbete göre kendisi
tarafindan ödenecek olan kismi yardimi hesaplar.

Madde 22

Yetkili Türk Sigorta kurumlari, Madde 20 ve 21’in
uygulanmasinda, asagida belirtilen kurallara riayet ederler.

1. Sigorta kolu ve yetkili sigorta kurumu tesbit edilirken,
sadece Türk mevzuatina göre tamamlanan sigortalilik süreleri
nazari itibare alinir.

2. Isveç sigorta planina göre, bu Sözlesme’nin 2 1/B-b
maddesinde belirtilen yardimlar için geçen sigortalilik süresi,
Isveç mevzuatina göre tamamlanmis sigortalilik süresi olarak
hesaba katilir.

3. Madde 21 hükümleri uygulanirken, Isveç mevzuatina göre
tamamlanan sigortalilik süreleri, Türk mevzuatina göre
sigortalilik süresi olarak kabul edilmeseler dahi, hesaba
katilirlar.

4. Aylik miktarinin hesaplanmasinda, sadece Türk
mevzuatina göre geçirilmis sigortalilik süreleri içinde
edinilmis kazançlar nazari itibare alinir.

Madde 23

Sayet Türk mevzuatina göre, yardimlardan yararlanma hakki
20nci madde hükmü uygulanmaksizin kazaniliyorsa, yetkili
Türk sigorta kurumu ödemesi gereken yardim miktarini
yalniz kendi mevzuatina göre geçen sigortalilik sürelerini
dikkate alarak belirler.

Madde 25

1. Türk mevzuatinda bulunan baska bir yardima hak kazanma
nedeni ile bir yardimin geri çekilmesi ya da miktarinin
indirilmesi ile ilgili hükümler, Isveç mevzuati tahtinda
ödenen bir yardim konusunda da uygulanabilir.

2. Yardimlar ayni sigorta dalindan ayni hadise için ödenirken
paragraf (1)’in hükümleri uygulanmaz.

Kisim 3. Is Kazalari ve Meslek Hastaliklari

Madde 26

1. Bir is kazasi ile ilgili yardimlari iktisap etme hakki, 7-10
uncu maddelerde tasrih edildigi sekilde, kaza sirasinda hak
sahibine uygulanan mevzuata göre tesbit edilir.

2. Yeni bir is kazasi ile ilgili tazminat, yeni kazanin sebep
oldugu çalisma kapasitesindeki azalma nazari itibare alinmak
suretiyle yetkili merci tarafindan bu merciin uygulamasi
gereken
mevzuata göre tesbit edilir.

Madde 27

1. Meslek hastaliklari ile ilgili yardimlar, hastalik ilk kez
diger taraf ülkesinde tesbit edilmis olsa dahi, ilgili sahsin söz
konusu meslek hastaligini tevlid eden iste çalistigi sirada
hangi tarafin mevzuati uygulanmakta ise o mevzuata göre
tesbit edilir.

2. Isçinin, her iki Âkit Taraf ülkesinde de meslek hastaligina
sebep olabilecek bir iste çalismis olmasi halinde, en son
çalistigi Akit Taraf mevzuati uygulanir.

3. Sayet bir meslek hastaligi Âkit Taraflardan birinin
mevzuatina göre bir yardim yapilmasini intaç ettirmis ise,
hastaligin diger Âkit Taraf ülkesinde ilerlemesinden
mütevellit ödenecek tazminat da birinci taraf mevzuatina göre
verilir. Ancak, hastaligin ilerlemesi, diger taraf ülkesinde ifa
edilen ve hastaligin ilerlemesine yol açan bir çalismadan
mütevellit olmus ise, bu kural uygulanmaz.

Madde 27 a

Bir Âkit Tarafin mevzuatina göre bir is kazasina veya meslek
hastaligina maruz kalmis bir kimse, diger Âkit Tarafin
ülkesinde kalirken veya ikamet ederken, bu kaza veya
hastalik nedeniyle, birinci Âkit Tarafin yetkili kurumunun
nam ve hesabina, ikinci Tarafin mevzuatinda saglandigi
sekilde, gerekli tibbi bakimi alir.

BÖLÜM IV

Müteferrik Hükümler

Madde 29

Yüksek düzeydeki idari merciler, bu sözlesmenin
uygulanmasi için hükümler getirilmesi hususunda mutabik
kalabilirler. Bundan baska, taraflar bu sözlesmenin
uygulanmasini kolaylastirmak maksadiyla kendi ülkelerinde
gerekli irtibat kuruluslarinin ihdasini saglamak için
girisimlerde bulunurlar.

Madde 30

1. Bu Sözlesmenin uygulanmasinda, Âkit Taraflarin mercileri
ve kurumlari, diger tarafa kendi mevzuatlarini uygular gibi
yardimci olur. Bu sekilde saglanan idari yardimlar ücretsiz
olarak yapilir.

2. Merciler ve kurumlar arasindaki muhaberat ile fertlerden
gelen muhaberat Türkçe, Isveç’çe, Fransizca veya Ingilizce
olarak yapilabilir.

3. Kendi vatandaslarinin menfaatlerini korumak maksadiyla,
diplomatik ve konsolosluk temsilcilikleri, diger Âkit Taraf
ülkesindeki mercilerden veya kurumlardan direkt olarak
malûmat talep edebilirler.

Madde 31

Âkit Taraflarin yüksek düzeydeki idari mercileri, bu
sözlesmenin 2. maddesinde belirtilen mevzuatla ilgili her
türlü tadilati yek digerine göndermek suretiyle birbirlerini
yapilan degisikliklerden haberdar ederler.

Madde 32

Âkit Taraflarin yüksek düzeydeki idari mercileri, kendi
ülkelerinde, bu Sözlesmenin uygulanmasi bakimindan alinan
tedbirler hususunda birbirlerini haberdar ederler.

Madde 33

Bir Âkit Taraf ülkesinde, o ülkedeki mercilere ve kurumlara
ibraz edilecek evrak ve vesikalara uygulanacak pul resmi,
noter ya da tescil ücretleri muafiyeti, isbu Sözlesmenin
uygulanmasinda, öteki Âkit Taraf ülkesindeki mercilere ve
kurumlara sunulacak evrak ve vesikalar için de geçerlidir. Bu
Sözlesmenin uygulanmasi sirasinda ibrazi gereken evrak ve
vesikalar, diplomatik mercilerin veya konsolosluklarin
tasdikinden muaftir.

Madde 34

1. Bir Âkit Tarafin mevzuati uyarinca, belirli bir süre içinde,
yetkili bir merci ya da kuruma sunulmasi gereken dilekçe,
itiraz ve sair evrakin, ayni süre içinde, öteki Âkit Tarafin
mütekabil merci veya Kurumuna ibraz edilmesi kabule sayan
sayilir.

2. Bir Âkit Tarafin mevzuati uyarinca, yardim konusunda
verilmis olan bir dilekçe öteki Âkit Tarafin mevzuati tahtinda
da, mütekabil yardim konusunda ibraz edilmis kabul edilir.
Ancak, yaslilik ayliklari konusunda müracaat sahibinin,
dilekçesinin sadece birinci Âkit Tarafin mevzuati tahtindaki
aylik yardimlari konusuna iliskin oldugunu beyan etmesi
halinde, bu hüküm uygulanmaz.

Madde 35

1. Isbu Sözlesme uyarinca yapilan ödemelerin, ödemeyi
yapan Âkit Tarafin parasi ile yapilmasi usule uygun kabul
edilir.

2. Iki Âkit Taraftan herhangi biri tarafindan parasal bir
kisitlamaya gidilmesi halinde, her iki hükümet, isbu
Sözlesmenin uygulanmasinda, gereken meblaglarin iki ülke
arasinda transferini güvence altina almak için, derhal ve
müstereken girisimlerde bulunur.

3. Madde 17 ve Sözlesme Baslik III, Bölüm 3 uyarinca, bir
Âkit Tarafin sigorta kurumu tarafindan yapilan masraflar,
Idari Anlasmada belirlenecek esaslar ve yöntemlere göre
diger Âkit Tarafin Yetkili Sigorta Kurumu tarafindan ödenir.

Madde 36

1. Bir Âkit Taraf ülkesindeki bir sigorta kurumunun bir pesin
ödeme yapmis olmasi halinde, ayni süre içinde, öteki Âkit
Taraf mevzuati uyarinca, pesin ödeme için tahakkuk etmis
olan meblag ödenmeyebilir. Âkit Taraflardan birinin sigorta
kurumu, öteki Âkit Tarafin sigorta kurumu tarafindan
ödenecek yardimin süresine tekabül eden bir süre için,
gerektiginden fazla bir yardim ödemis olmasi halinde,
fazladan ödenmis bulunan meblag mahsup edilebilir.

2. Yapilmis bulunan bir pesin ödeme veya fazladan ödenmis
bulunan bir meblag, ayni süreye tekabül eden ve müteakiben
ödenen paradan tenzil edilir. Eger, sonradan yapilacak böyle
bir ödeme yoksa, ya da yapilacak olan ödeme hesabin
kapatilmasina yetecek miktarda degilse, açigin bütünü ile
kapatilmasi ya da mütebaki meblagin mahsubu, cari yardim
ödemelerinden yapilir; ancak, bu mahsup, hesabin
kapatilmasini yapacak Âkit Tarafin usulleri ve bu Tarafin
mevzuatinin gerektirdigi tahditler uyarinca yapilir.

Madde 37

1. Isbu Sözlesmenin uygulanmasi ile ilgili olarak dogacak
anlasmazliklar, Âkit Taraflarin yüksek düzeydeki idari
yetkilileri arasindaki karsilikli anlasma yolu ile çözümlenir.

2. Bir anlasmanin tahakkuk etmemesi halinde, anlasmazlik,
iki Âkit Tarafin yüksek düzeydeki idari yetkililerinin mutabik
kalacaklari sekilde bir tahkim yolu ile çözümlenir. Tahkim
islemi, isbu Sözlesmenin ruhuna ve lâfzina uygun olarak
yürütülür.

Madde 38

Isbu Sözlesmenin uygulanmasinda ”Yüksek Düzeydeki Idari
Yetkili” deyimi,

Türkiye’de, Isbu Sözlesmenin 2. A Maddesinde belirlenen
Sosyal Sigorta dallari üzerinde yetki tasiyan Bakan;

Isveç’te ise Hükümet, ya da Hükümet tarafindan atanan merci
anlamina gelmektedir.

Madde 39

1. Isbu Sözlesme, Sözlesmenin yürürlüge girmesinden önce
meydana gelmis vakalara da samildir. Ancak, her ne kadar
Sözlesmenin yürürlüge girmesinden önceki süre zarfinda
tamamlanmis bulunan sigorta ve ikamet süreleri, yardimlarin
hesaplanmasinda nazari itibare alinacak ise de, Isbu Sözlesme
uyarinca, Sözlesmenin yürürlüge giris tarihinden önceki süre
için yardim ödemesi yapilmaz.

2. Ilgilinin uyrugundan dolayi tahsis edilmemis, ya da öteki
Âkit Taraf ülkesinde ikamet etmesinden ötürü geri alinmis
olan herhangi bir yardim, isbu Sözlesmenin yürürlüge giris
tarihinden itibaren geçerli olmak üzere müracaat halinde ilgili
sahsa tahsis veya iade edilir.

3. Ilgilinin verecegi dilekçe üzerine, isbu Sözlesmenin
yürürlüge girmesinden önce tahsis edilmis olan bir yardim,
isbu sözlesme hükümleri uyarinca yeniden hesaplanir. Bu
yardimlar, herhangi bir dilekçe alinmadan da yeniden
hesaplanabilir. Bu hesaplama, ödenmis yardim meblaglarinda
herhangi bir indirim yapilmasini intaç edemez.

4. Âkit Taraflarin kanunlarindaki, yardim haklarinin zaman
asimina ugramasi ve son bulmasi ile ilgili hükümler, isbu
Maddenin (1) ve (3) paragraflarindaki hükümler uyarinca
dogan haklara samil degildir. Ancak, her halükârda, hak
sahibinin, yardim dilekçesini, isbu Sözlesmenin yürürlüge
girdigi tarihten itibaren iki yil içinde vermesi gerekmektedir.

Madde 40

1. Iki Âkit Taraftan herhangi biri, isbu Sözlesmenin
feshedilecegini diger tarafa ihbar edebilir. Fesih ihbari, içinde
bulunulan takvim yilinin hitamindan en az üç ay önce yapilir.
Bu ihbar üzerine, ihbarin yapildigi takvim yilinin sona ermesi
ile sözlesmenin yürürlük hali kalkmis olur.

2. Sözlesmenin feshi halinde, öteki ülkelerde ikamet dolayisi
ile ya da vatandaslik durumlari nedeni ile yardim haklarina
konan kisitlamalarla ilgili olarak, her iki Âkit Taraf ülkesinde
yürürlüge konmus bulunan hükümlere bakilmaksizin, halen
iktisab edilmis bulunan haklar konusunda isbu Sözlesmenin
hükümleri uygulanmaga devam eder. Sözlesmenin
hükümlerine istinaden iktisab edilmis olabilecek müstakbel
yardimlara iliskin herhangi bir hak, özel anlasma yolu ile
saptanir.

Madde 41

Isbu Sözlesme onaylanir ve onay belgeleri Ankara’da teati
edilir.

Sözlesme, onay belgelerinin teatisini izleyen ikinci ayin
birinci günü yürürlüge girer.

Isbu Sözlesme Türkçe, Isveçce ve Ingilizce olarak ve her üç
dil de ayni ölçüde geçerli olmak üzere 30 Haziran 1978
tarihinde üç kopya halinde hazirlanarak, ilgili hükümetlerce
yetkili kilinan temsilciler tarafindan Stokholm’de imza
edilmistir.

Türkiye Hükümeti adina
För den turkiska regeringen
For the Turkish Government
Mehmet Baydur

Convention on Social Security between the Kingdom of
Sweden and
the Republic of Turkey

The Kingdom of Sweden and the Republic of Turkey,
desirous to regulate the relations between the two States in
the field of social security, have agreed to conclude the
following Convention:

TITLE I

General Provisions

Article 1

1. For the purpose of the present Convention,

(1) ”Turkey” means the Republic of Turkey and ”Sweden”
the Kingdom of Sweden;

(2) ”Legislation” means current laws, ordinances and
administrative regulations as specified in Article 2;

(3) ”Competent Authority” means, in relation to Turkey,
Ministry of Labour and Social Security and other competent
Ministries concerned, and in relation to Sweden the
government or the authority nominated by the Government;

(4) ”Insurance institutions” mean the bodies or authorities
responsible for the implementation of the legislation specified
in Article 2;

(5) ”Competent Insurance Institution” means the Insurance
Institution which is competent under the applicable
legislation;

(6) ”Liaison body” means an institution for liaison and
information between the insurance institutions of the two
Contracting Parties with a view to simplifying the
implementation of this Convention and for the information of
the persons affected concerning their rights and obligations
under the Convention;

(7) ”Member of the family” means a member of the family
according to the legislation of the Contracting Party, in
whose territory the institution has its seat, at the charge of
which the benefits are granted;

(8) ”Residence” means residence as defined or recognized as
residence by the legislation applicable;

(9) ”Periods of insurance” means contribution periods,
periods of employment or other periods recognized as periods
of insurance or comparable periods by the legislation under
which they were completed including calendar years for
which pension points or pensions rights have been credited
under the Swedish Social Insurance Scheme for purposes of
income-based old-age pension on the basis of employment or
other economic activity during the year in question or a
portion thereof;

(10) ”Cash benefit”, ”Pension”, ”Annuity” or
”Compensation”
mean a cash benefit, pension, annuity or compensation under
the applicable legislation, including all the constituent parts
thereof which are financed out of public funds as well as all
increases and supplements.

2. Other terms used in this Convention shall have the
meaning which is given to them under the applicable
legislation.

Article 2

1. This Convention shall apply

A. In relation to Turkey to;

1) the Social Insurance Act covering the contract workers and
Social Insurance Act for the Contract Agricultural Workers
(invalidity, old age, survivors’, industrial injuries and
occupational diseases, sickness and maternity);

2) the Act on the Pension Fund of the Republic of Turkey
covering the pension rights of civil servants (invalidity, old
age and survivors’);

3) the Social Insurance Institution Act for Tradesmen,
Artisans and Other Self-Employed and the Act on Social
Insurance for Persons Working on Their Own Behalf in the
Field of Agriculture (invalidity, old age and survivors’);

4) the legislation relating to pension funds as stipulated in the
provisional Article 20 of Social Insurance Act No. 506
(invalidity, old age, survivors’, industrial injuries, and
occupational diseases, sickness and maternity);

5) the Unemployment Insurance Act applied in respect of
insured employees working under the contract of service.

B. in relation to Sweden, to the legislation on

(a) health insurance and parental insurance;

(b) guaranteed pensions and income-based old-age pensions;

(c) sickness compensation and activity compensation;

(d) survivor’s pensions and surviving children’s allowance;

(e) general children’s allowances;

(f) industrial injury insurance;

(g) unemployment insurance.

2. Except where otherwise indicated by the provision in
paragraph (4), this Convention shall also apply to legislation
codifying, amending or supplementing the legislation
specified in paragraph (1) of this Article.

3. This Convention shall apply to legislation concerning a
new system or a new branch of social security in excess of
that specified in paragraph (1) of this Article only if so agreed
upon between the Contracting Parties.

4. This Convention shall not apply to legislation extending
the application of the legislation specified in paragraph (1) of
this Article to new groups of beneficiaries, if the competent
authority in the state concerned notifies the competent
authority in the other state within three months from the date
of the offical publication of the new legislation, that no such
extension of the Convention is intended.

Article 3

1. In so far as it does not contain provision to the contrary,
this Convention shall apply to nationals of the Contracting
Parties, to persons who are or have been covered by the
legislation of either of the Contracting Parties and persons
deriving their rights from such persons.

2. As for Turkey, this provision is applicableonly to nationals
of the countries that are Parties to bilateral or multilateral
Conventions with Turkey.

Article 4

Save as otherwise provided in this Convention the following
persons being resident within the territory of a Contracting
Party shall be equated with nationals of the Contracting Party
in the implementation of the Contracting Party’s legislation:

a) nationals of the other Contracting Party,

b) refugees and stateless persons residing in the country of
one of the Contracting parties, their families and survivors
thereof,

c) other persons with regard to rights which they derive from
a national of a Contracting Party or from a refugee or
stateless person referred to in this Article.

Article 5

Save as otherwise provided in this Convention, pensions and
other cash benefits may not be reduced, modified, suspended
or withdrawn on account of the recipient residing in the
territory of the other Contracting Party.

Article 6

Save as otherwise provided in this Convention, benefits
payable by one of the Contracting Parties shall be paid to
nationals of the other Contracting Party: resident in a third
state on the same terms and to the same extent as to resident
nationals of the first Contracting Party.

TITLE II

Provisions concerning applicable legislation

Article 7

1. Save as otherwise provided in Articles 8 and 9, a person
being gainfully occupied shall be insured according to the
legislation of the Contracting Party in whose territory he is so
occupied, regardless of his place of residence or that of his
employer.

2. Persons who are not gainfully occupied are subject to the
legislation of the country in which they reside.

Article 8

1. Where a person, who is insured under the legislation of one
Contracting Party and is employed by an employer in the
territory of that Party, is sent by that employer to work in the
territory of the other Contracting Party, the legislation of the
former Party shall continue to apply to him as if he were
employed in the territory of that Contracting Party provided
that the employment in the territory of the latter Party is not
expected to last for more than twelve months. Where, for
unforeseen reasons, his employment in the territory of the
latter Contracting Party continues after such a period of
twelve months, the legislation of the former Party shall
continue to apply to him for a further period of not more than
twelve months, provided that the competent authority of the
latter Contracting Party agrees thereto before the end of the
first period of twelve months.

2. Travelling personnel employed by railway or road traffic
undertakings or by airlines and working in the territories of
both the Contracting Parties shall come under the legislation
of the Contracting Party in whose territory the undertaking
has its head office. If, however, the employee is resident in
the territory of the other Contracting Party the legislation of
that Contracting Party shall apply.

3. The crew of a vessel and other persons employed on board
the vessel and other persons employed on board the vessel on
more than a temporary basis shall come under the legislation
of the Contracting Party whose flag the vessel flies.

4. An employee and members of his family accompanying
him without being themselves qainfully occupied, shall under
the provisions of this Article, be considered resident in the
territory of the Contracting Party according to whose
legislation they are to be insured.

Article 9

1. The provisions of this Convention shall not apply to
diplomatic representatives and career consuls, to
administrative and technical personnel of diplomatic missions
and the consulates led by career consuls, to members of the
service staff of diplomatic missions and consulates and to
persons exclusively employed in a private capacity in the
household of diplomatic representatives, career consuls and
members of consulates led by career consuls, in so far as they
are covered by the Vienna Convention on Diplomatic
Relations and the Vienna Convention on Consular Relations.

2. The provisions of paragraph (1) of Article 8 shall apply to
government employees other than those referred to in
paragraph (1) of this Article when they are posted to the
territory of the other Contracting Party.

Article 10

1. On the joint request of employer and employee or on the
request of a self-employed person, the competent authorities
of the twoContracting Parties may agree on the exemption of
certain persons or groups of persons from the provisions of
Articles 7-9. Even without such request, the competent
authorities may agree on such exemption after consulting the
persons concerned.

2. The provisions in paragraph (4) of Article 8 shall apply,
mutatis mutandis, to cases referred to in this Article.

Article 11

1. In cases where they are desirous the Turkish workers
employed in Sweden may benefit from the voluntary
insurance schemes, provided under the Turkish legislation by
paying contributions, without any further conditions being
sought.

2. In cases where the Turkish workers are subject to the
Swedish insurance legislation, this situation will not hinder
payment of contributions by such workers to the Turkish
voluntary insurance scheme neither will it hinder the Turkish
workers to continue paying the said contributions.

3. The workers paying contributions within the voluntary
insurance scheme will reserve the right of claiming
retirement pension independently. In such cases the
provisions of article 21 will not apply.

TITLE III

Special Provisions

Chapter 1. Sickness, Maternity and Child Birth

Article 12

If any person has had periods of insurance according to the
legislation of both Contracting Parties, these periods shall be
added together for the acquisition of rights to a benefit,
insofar as they do not coincide.

Article 13

1. Members of the families of persons resident in the territory
of a Contracting Party and insured under its legislation shall,
if resident in the territory of the other Contracting Party,
receive medical benefits in accordance with the legislation
applicable by the insurance institution in their place of
residence.

2. Providing health care in Turkey for the said family
members residing in Turkey, is subject to the payment of
contribution to the Turkish Insurance Scheme.

3. Medical benefits provided under the legislation of one
Contracting Party, shall on behalf and expense of that
Contracting Party, continue to be given to persons who are
granted permission to go to the territory of the other
Contracting Party in order to receive medical treatment.

Article 14

1. A person receiving a pension under the legislation of both
Contracting Parties or under the legislation of one of them is
entitled to medical benefits in accordance with the legislation
of the Contracting Party in which he is resident.

2. Providing health care for the persons residing in Turkey
and receiving Swedish pension only is subject to the payment
of contribution to the Turkish Insurance Scheme.

Chapter 2. Old-age, Invalidity and Survivors

Application of Swedish Legislation

Article 15

1. For the acquisition of a right to income-based old-age
pension in form of supplementary pension, periods of
insurance completed under the Turkish pension legislation,
shall when necessary be added together with periods
completed under the Swedish pension legislation, in so far as
they do not coincide.

2. If, under the provisions of paragraph 1, Turkish periods of
insurance are taken into account, 360 days completed under
that legislation, shall be treated as a year according to the
Swedish legislation.

3. When calculating the amount of the income-based old-age
pension in the form of supplementary pension to be paid,
only periods of insurance completed under the Swedish
legislation, shall be taken into account.

4. When determining the right to sickness or activity
compensation, coverage under Turkish legislation shall be
considered the same as coverage under Swedish legislation.

When calculating the amount of income-related sickness
compensation and activity compensation, only income earned
during periods when Swedish legislation was applicable shall
be taken into account.

Article 16

Article 5 shall not apply to the following benefits: guaranteed
pensions, sickness or activity compensation in the form of
guaranteed compensation and surviving children’s allowance.

Article 17

1. The Competent Insurance Institution of a Contracting Party
shall, when determining the extent to which a person’s ability
to work is lost, apply the legislation to which the Institution
itself is subject.

2. Medical examinations deemed necessary, shall at the
request and expense of the Competent Insurance Institution,
be carried out by the Insurance Institution of the place of
residence.

Implementation of Turkish Legislation

Article 20

1. Where a person has had periods of insurance in accordance
with the legislation of both the Contracting Parties, the
periods shall be added together for the acquisition of the right
to benefits under Turkish legislation, insofar as they do not
coincide.

2. Where the contribution period under Turkish legislation is
less than 360 days or 12 months, the provisions of paragraph
1 shall not apply.

Article 21

If a pension is applied for by a person who has had periods of
insurance according to the legislation of both the Contracting
Parties, or, by his survivors, the competent Turkish insurance
institution will determine the pension benefits as follows:

(a) The insurance institution establishes, in pursuance of the
relevant legislation, whether the person in question qualifies
for the benefit when the periods of insurance are added
together.

(b) If the applicant is found to be entitled to the benefit, the
insurance institution calculates the theoretical amount which
would have been awarded if all the periods of insurance
completed in accordance with the legislation of the
Contracting Parties had been completed in Turkey, the
amount of the benefit being taken as a theoretical amount
insofar as it is not dependent on the length of the insurance
period.

(c) On the basis of the amount computed as provided in sub-
paragraph (b) the insurance institution then computes the
partial benefit payable by the insurance institution according
to the ratio between the length of the periods of insurance to
be taken into account according to its legislation and the
totalduration of the periods of insurance to be taken into
account according to the legislation of both the Contracting
Parties.

Article 22

The following rules shall be observed by the competent
Turkish insurance institutions in their implementation of
Articles 20 and 21.

1. Only Turkish periods of insurance are taken into account
when establishing the branch of insurance and the competent
insurance institution.

2. Periods of insurance under the Swedish insurance scheme
for benefits according to Article 2 1. B. b) in this Convention
are to be regarded as periods of insurance completed in
accordance with the Swedish legislation.

3. In applying Article 21, Swedish periods of insurance are to
be taken into account even if they are not regarded as periods
of insurance under Turkish legislation.

4. In computing the amount of pension, only the earnings
gained during periods of insurance under Turkish legislation
are to be taken into account.

Article 23

If according to Turkish legislation right to benefits exists
without any regard being had to article 20, the competent
Turkish insurance institution shall calculate the amount of the
benefit to be paid with reference only to the insurance periods
completed under its own legislation.

Article 25

1. Provisions in Turkish legislation concerning the
withdrawal or reduction of a benefit due to entitlement to
another benefit may be applied also in respect of a benefit
payable under Swedish legislation.

2. The provision in paragraph (1) shall not apply when the
benefits are payable from the same insurance branch and
payable in respect of the same contingency.

Chapter 3. Industrial Injuries and Occupational Diseases

Article 26

1. The right to benefits in connection with an accident at
work shall be determined according to the legislation
applying to the beneficiary at the time of the accident, as
provided in Articles 7-10.

2. Compensation for a new accident at work shall be
established by a competent authority according to the
reduction of work capacity which has been caused by the new
accident and in accordance with the legislation which the said
authority has to apply.

Article 27

1. Benefits in connection with occupational disease are
determined according to the legislation of the Contracting
Party whose legislation was applicable when the beneficiary
held the employment entailing the risk of the occupational
disease, even if the disease was first established in the
territory of the other Contracting Party.

2. Should the beneficiary have held such employment in the
territories of both Contracting Parties, the legislation of the
Party in whose territory he was most recently employed shall
be applied.

3. If an occupational disease has occasioned the award of a
benefit under the legislation of a Contracting Party,
compensation for an aggravation of the disease occuring in
the territory of the other Contracting Party shall also be paid
according to the legislation of the former Party. This shall not
apply, however, if the aggravation is attributable to activity in
the territory of the other Contracting Party in work entailing a
risk of the disease.

Article 27 a

A person having sustained an industrial injury or an
occupational disease according to the legislation of one
Contracting Party, shall receive the necessary medical care
due to that injury or disease while staying or residing in the
territory of the other contracting Party as provided for by the
legislation of the latter Party on behalf and expense of the
Competent Institution of the former Contracting Party.

TITLE IV

Miscellaneous Provisions

Article 29

The supreme administrative authorities may agree on
provisions for the implementation of this Convention.
Furthermore they shall take steps to ensure that the requisite
liaison bodies are set up in the respective territories to
facilitate the implementation of this Convention.

Article 30

1. For the purpose of applying this Convention, the
authorities and institutions of the Contracting Parties shall
lend their good offices as though applying their own
legislation. Such mutual administrative assistance shall be
provided free of charge.

2. The correspondence of authorities and institutions, as well
as communications from individual persons, may be in
Turkish, Swedish, French or English.

3. The diplomatic and consular representations may request
information direct from authorities and institutions in the
territory of the other Contracting Party in order to safeguard
the interests of their own nationals.

Article 31

The supreme administrative authorities of the two
Contracting Parties shall inform each other with all possible
dispatch of any amendments to the legislation specified in
Article 2 of this Convention.

Article 32

The supreme administrative authorities of the two
Contracting Parties shall keep each other informed of the
measures taken to apply this Convention within their
territories.

Article 33

Any exemption granted in the territory of one of the
contracting Parties from stamp duty, notarial or registration
fees in respect of certificate and documents required to be
submitted to authorities and institutions in the same territory
shall also apply to certificates and documents which for the
purposes of this Convention have to be submitted to
authorities and institutions in the territory of the other
contracting party. Documents and certificates required to be
produced for purposes of this Convention shall be exempted
from authentication by diplomatic or consular authorities.

Article 34

1. Applications, appeals and other documents which
according to the legislation of a Contracting Party have to be
submitted to a competent authority or institution within a
specified period shall be admissible if they are submitted
within the same period to a corresponding authority or
institution of the other Contracting Party.

2. An application for a benefit submitted in accordance with
the legislation of one Contracting Party shall be considered as
an application for the corresponding benefit under the
legislation of the other Contracting Party. With respect to
old-age pensions however, this shall not apply if the applicant
states that the application refers solely to pension benefits
under the legislation of the former Contracting Party.

Article 35

1. Payments under this Convention may legitimately be made
in the currency of the contracting Party making the payment.

2. Should currency restrictions be introduced by either of the
Contracting Parties, the two Governments shall immediately
and conjointly take steps to safeguard transfers between their
territories of necessary amounts for the purposes of this
Convention.

3. Costs incurred by an insurance institution of one
Contracting Party in accordance with Article 17 and Title III,
Chapter 3 of the Convention will be paid by the competent
insurance institution of the other Contracting Party through
the principles and procedures to be determined in the
Administrative Agreement.

Article 36

1. If an insurance institution in the territory of one of the
Contracting Parties has made an advance payment, an amount
accruing for the same period as the advance payment
according to the legislation of the other Contracting Party
may be withheld. If an insurance institution of one of the
Contracting Parties has paid an excessive rate of benefit for a
period for which an insurance institution of the other
Contracting Party is to pay a corresponding amount of
compensation, the excess payment may similarly be withheld.

2. The advance payment or the excess amount shall be
deducted from compensation referring to the same period and
paid subsequently. If there is no such subsequent payment, or
if the payment is not sufficient for the clearance required, full
clearance or deduction for the remaining amount can be made
from current benefit payments, though in the manner and
subject to the restrictions laid down by the legislation of the
Contracting Party which is to perform the clearance.

Article 37

1. Disputes arising in connection with the application of this
convention are to be resolved by mutual agreement between
the supreme administrative authorities of the Contracting
Parties.

2. Should an agreement fail to materialize, the dispute shall
be determined by arbitration as agreed by the supreme
administrative authorities of the two Contracting Parties. The
arbitration shall be based on the spirit and substance of this
Convention.

Article 38

For the purposes of this Convention, ”supreme administrative
authorities” mean

in Turkey, the Minister having authority over the branches of
social insurance specified in Article 2. A of this Convention;

in Sweden, the Government or the authority designated by
the Government.

Article 39

1. This Convention shall also apply to contingencies arising
prior to its entry into force. However, no benefits shall be
payable under this Convention with respect to any period
prior to its entry into force, though periods of insurance or
residence completed before the said entry into force shall be
taken into account in the determination of benefits.

2. Any benefit which has not been awarded on account of the
nationality of the person concerned or which has been
withdrawn on account of his residence in the territory of the
other Contracting Party shall, upon application, be awarded
or resumed with effect from the date of entry into force of
this Convention.

3. Upon application being received, a benefit granted prior to
the entry into force of this Convention shall be recalculated in
compliance with the provisions of the same. Such benefits
may also be recalculated without any application being made.
This recalculation may not result in any reduction of the
benefit paid.

4. Provisions in the legislations of the Contracting Parties
concerning prescription and the termination of the right to
benefits shall not apply to rights arising out of the provisions
of paragraphs (1)-(3) of this Article, always provided that the
beneficiary submits his application for benefit within two
years after the date of entry into force of this Convention.

Article 40

1. This Convention may be denounced by either of the two
Contracting Parties. Notice of denounciation shall be given
not less than three months before the expiry of the current
calendar year whereupon the Convention shall cease to be in
force at the expiry of the calendar year in which it is
denounced.

2. If the Convention is denounced, its provisions shall
continue to apply to benefits which have already been
aquired, notwithstanding any provision that may have been
enacted in the legislation of the two Contracting Parties
concerning restriction of the right to benefits in connection
with residence or citizenship in other countries. Any right to
future benefits which may have been acquired by virtue of
the provisions of the Convention shall be settled by special
agreement.

Article 41

This Convention shall be ratified and the instruments of
ratification shall be exchanged in Ankara.

The Convention shall enter into force on the first day of the
second month after the exchange of the instruments of
ratification.

In witness whereof the undersigned duly authorised by their
respective Government have signed this Convention.

Done in triplicate at Stockholm June 30, 1978 in the Turkish,
Swedish and English languages, each version being equally
authoritative.