Lag (2005:248) om skatteavtal mellan Sverige och Polen

SFS nr
2005:248
Departement/myndighet
Finansdepartementet S3
Utfärdad
2005-05-04
Ändring införd
t.o.m. SFS 2011:1414

1 § Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning och
förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst som
Sverige och Polen undertecknade den 19 november 2004 skall
gälla som lag här i landet. Avtalet är avfattat på svenska,
polska och engelska. Den svenska och den engelska texten
framgår av bilaga till denna lag.

2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast till den
del dessa medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige
som annars skulle föreligga.

3 § Har upphävts genom lag (2011:1414).

Övergångsbestämmelser

2005:248

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer och
tillämpas beträffande skatter på inkomst, på inkomst som
förvärvas den 1 januari det år som följer närmast efter det år
då lagen träder i kraft eller senare.

2. Genom lagen upphävs

– förordningen (1977:475) om dubbelbeskattningsavtal mellan
Sverige och Polen, och

– förordningen (1977:476) om kupongskatt för person med hemvist
i Polen m.m.

De upphävda författningarna skall dock fortfarande tillämpas
beträffande skatt på inkomst som förvärvas, respektive
beträffande skatt på förmögenhet som innehas, före utgången av
det år då lagen träder i kraft.

Bilaga

Avtal mellan Konungariket Sveriges regering och Republiken
Polens regering för undvikande av dubbelbeskattning och
förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst

Konungariket Sveriges regering och Republiken Polens regering,
som önskar ingå ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning
och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst,
har kommit överens om följande:

Artikel 1

Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en
avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2

Skatter som omfattas av avtalet

1. De skatter på vilka detta avtal tillämpas är:

a) i Sverige:

1) den statliga inkomstskatten,

2) kupongskatten,

3) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta,

4) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister
m.fl., och

5) den kommunala inkomstskatten,

(i det följande benämnda ”svensk skatt”),

b) i Polen:

1) inkomstskatten för fysiska personer, och

2) bolagsskatten,

(i det följande benämnda ”polsk skatt”).

2. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak
likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid
sidan av eller i stället för, de skatter som anges i punkt 1.
De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall
meddela varandra de väsentliga ändringar som gjorts i
respektive skattelagstiftning.

Artikel 3

Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen
av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) ”Sverige” avser Konungariket Sverige och innefattar, när
uttrycket används i geografisk betydelse, Sveriges territorium,
Sveriges territorialvatten och andra havsområden över vilka
Sverige, i överensstämmelse med folkrättens regler, utövar
suveräna rättigheter eller jurisdiktion,

b) ”Polen” avser, när uttrycket används i geografisk
betydelse, Republiken Polens territorium och innefattar områden
utanför dess territorialvatten över vilka Polen, enligt polsk
lag och i överensstämmelse med folkrättens regler, utövar
suveräna rättigheter över havsbottnen, dess underlag och
naturtillgångar,

c) ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande
staten” avser Sverige eller Polen, beroende på sammanhanget,

d) ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan
sammanslutning,

e) ”bolag” avser juridisk person eller annan som vid
beskattningen behandlas såsom juridisk person,

f) ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den
andra avtalsslutande staten” avser företag som bedrivs av
person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag
som bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande
staten,

g) ”internationell trafik” avser transport med skepp eller
luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat utom
då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan
platser i den andra avtalsslutande staten,

h) ”medborgare” avser:

1) fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande
stat,

2) juridisk person, handelsbolag eller annan sammanslutning som
bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande
stat,

i) ”behörig myndighet” avser:

1) i Sverige: finansministern, dennes befullmäktigade ombud
eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig
myndighet vid tillämpningen av detta avtal,

2) i Polen: finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller
den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid
tillämpningen av detta avtal.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet vid någon
tidpunkt anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat,
varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse
som uttrycket har vid denna tidpunkt enligt den statens
lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet
tillämpas, och den betydelse som uttrycket har enligt
tillämplig skattelagstiftning i denna stat äger företräde
framför den betydelse uttrycket ges i annan lagstiftning i
denna stat.

Artikel 4

Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal avser uttrycket ”person med
hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt
lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av
domicil, bosättning, plats för företagsledning eller annan
liknande omständighet och innefattar också denna stat, dess
politiska underavdelningar, lokala myndigheter och
offentligrättsliga institutioner eller organ. I fråga om ett
handelsbolag eller dödsbo tillämpas emellertid uttrycket endast
i den utsträckning handelsbolagets eller dödsboets inkomst
beskattas i denna stat på samma sätt som inkomst som förvärvas
av person med hemvist där, antingen hos handelsbolaget eller
dödsboet eller hos dess delägare eller förmånstagare.

Uttrycket ”person med hemvist i en avtalsslutande stat”
inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna
stat endast för inkomst från källa i denna stat.

2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har
hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på
följande sätt:

a) han anses ha hemvist endast i den stat där han har en bostad
som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en
sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist endast i den
stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är
starkast (centrum för levnadsintressena),

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för
sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har
en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses
han ha hemvist endast i den stat där han stadigvarande vistas,

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han
inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist
endast i den stat där han är medborgare,

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är
medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de
avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än
fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, skall
de behöriga myndigheterna söka avgöra frågan genom ömsesidig
överenskommelse. Vid sådan överenskommelse skall de behöriga
myndigheterna särskilt beakta var personen i fråga har sin
verkliga ledning.

Artikel 5

Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal avser uttrycket ”fast
driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från
vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning,

b) filial,

c) kontor,

d) fabrik,

e) verkstad, och

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för
utvinning av naturtillgångar.

3. Plats för byggnads-, anläggnings-, monterings- eller
installationsverksamhet eller verksamhet som består av
övervakning i anslutning därtill utgör fast driftställe endast
om verksamheten pågår under en tidsperiod som överstiger tolv
månader.

4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses
uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring,
utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor,

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande
för lagring, utställning eller utlämnande,

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande
för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg,

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar
för företaget,

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av
förberedande eller biträdande art,

f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i a-e
ovan, under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs
från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av
denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5. Om en person – som inte är en sådan oberoende representant
på vilken punkt 6 tillämpas – är verksam i en avtalsslutande
stat för ett företag i den andra avtalsslutande staten och i
den förstnämnda staten har och där regelmässigt använder
fullmakt att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag
– utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 – ha fast
driftställe i denna stat beträffande varje verksamhet som denna
person bedriver för företaget. Detta gäller dock inte om den
verksamhet denna person bedriver är begränsad till sådan som
anges i punkt 4 och som, om den bedrevs från en stadigvarande
plats för affärsverksamhet, inte skulle göra denna
stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe
enligt bestämmelserna i nämnda punkt.

6. Företag i en avtalsslutande stat anses inte ha fast
driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den
grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna andra
stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan
oberoende representant, under förutsättning att sådan person
därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en
avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett
bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett
bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat
(antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför
inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe
för det andra.

Artikel 6

Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar av fast egendom (däri inbegripet inkomst av lantbruk
eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat.

2. Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket
har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där
egendomen är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid
tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i
lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i
privaträtten om fast egendom tillämpas, byggnader,
nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga
eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att
nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång.
Skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas
genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan
användning av fast egendom.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tilllämpas även på
inkomst av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av
fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

Artikel 7

Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat
förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget
bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där
beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss
angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra
staten, men endast så stor del av den som är hänförlig till det
fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den
andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe
hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i
vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den
inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat,
om det varit ett fristående företag som bedrivit verksamhet av
samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor
och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket
driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag
för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder
inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna
förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det
fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den
anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets
försorg för företaget.

5. Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som
är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande
år från år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder
annat.

6. Ingår i inkomst av rörelse inkomst som behandlas särskilt i
andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa
artiklar inte av reglerna i denna artikel.

Artikel 8

Sjöfart och luftfart

1. Inkomst, som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande
stat genom användning av skepp eller luftfartyg i
internationell trafik, beskattas endast i denna stat.

2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas beträffande inkomst som
förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System
(SAS) endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den
andel i konsortiet som innehas av SAS Sverige AB, den svenske
delägaren i SAS.

3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som
förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag
eller en internationell driftsorganisation.

Artikel 9

Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt
deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra
avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital,
eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen
eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat
som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger
del i båda dessa företags kapital, iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller
finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som
avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra
oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana villkor
skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av
villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i
detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

2. I fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för ett företag
i denna stat inräknar – och i överensstämmelse därmed beskattar
– inkomst, för vilken ett företag i den andra avtalsslutande
staten beskattats i denna andra stat, samt den sålunda
inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget
i den förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan
företagen hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av
varandra oberoende företag, skall denna andra stat genomföra
vederbörlig justering av det skattebelopp som påförts för
inkomsten där, om den anser att justeringen är berättigad. Vid
sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal och
de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna
överlägger vid behov med varandra.

Artikel 10

Utdelning

1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat
till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får
beskattas i denna andra stat.

2. Utdelningen får emellertid beskattas även i den
avtalsslutande stat där det bolag som betalar utdelningen har
hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om den som har
rätt till utdelningen har hemvist i den andra avtalsslutande
staten får skatten inte överstiga:

a) 5 procent av utdelningens bruttobelopp, om den som har rätt
till utdelningen är ett bolag (med undantag för handelsbolag)
som direkt innehar minst 25 procent av det utbetalande bolagets
kapital,

b) 15 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall.

Denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken
utdelningen betalas.

3. Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst
av aktier eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med
rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag,
som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget
har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som
inkomst av aktier.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tilllämpas inte om den
som har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande
stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten,
där det bolag som betalar utdelningen har hemvist, från där
beläget fast driftställe eller utövar självständig
yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen
stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken
utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta
driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall
tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra
stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den
mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna andra
stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen
betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller
stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej heller på
bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt som utgår på
bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den
icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som
uppkommit i denna andra stat.

Artikel 11

Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som
betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande
staten, beskattas endast i denna andra stat om personen i fråga
har rätt till räntan.

2. Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av
varje slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning
i fast egendom eller inte och antingen den medför rätt till
andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket avser särskilt
inkomst av värdepapper som utfärdats av staten och inkomst av
obligationer eller debentures, däri inbegripet agiobelopp och
vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer
eller debentures. Straffavgift på grund av sen betalning anses
inte som ränta vid tillämpningen av denna artikel.

3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte om den som har rätt
till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver
rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan
härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar
självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där
belägen stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken
räntan betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället
eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas
bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

4. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och
den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan
person räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken
räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats
mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana
förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna
artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas
överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera
avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i
detta avtal.

Artikel 12

Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som
betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande
staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Royaltyn får emellertid även beskattas i den avtalsslutande
stat från vilken den härrör och i enlighet med lagstiftningen i
denna avtalsslutande stat men om den som har rätt till royaltyn
har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte
överstiga 5 procent av royaltyns bruttobelopp.

3. Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slags
betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av eller
för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt
eller vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm och
filmer eller band för radio- eller televisionsutsändning,
patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt
recept eller hemlig tillverkningsmetod samt för nyttjandet av
eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell eller
vetenskaplig utrustning eller för upplysning om erfarenhetsrön
av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tilllämpas inte om den
som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat
och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från
vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller
utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där
belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller
egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt
samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande
anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7
respektive artikel 14.

5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om
utbetalaren är en person med hemvist i denna stat. Om
emellertid den person som betalar royaltyn, antingen han har
hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en
avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande
anordning i samband varmed skyldigheten att betala royaltyn
uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället eller
den stadigvarande anordningen, anses royaltyn härröra från den
stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande
anordningen finns.

6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och
den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan
person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den
rättighet eller den upplysning för vilken royaltyn betalas,
överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren
och den som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte
förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på
sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp
enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med
iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13

Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som
avses i artikel 6 och som är belägen i den andra avtalsslutande
staten, eller på grund av avyttring av andelar i ett bolag vars
tillgångar huvudsakligen består av sådan egendom, får beskattas
i denna andra stat.

2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom som utgör del
av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i
en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten,
eller av lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för
att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist
i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten,
får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på
grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller
tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande
anordning.

3. Vinst som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som
används i internationell trafik eller lös egendom som är
hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg,
beskattas endast i denna stat.

Bestämmelserna i denna punkt tillämpas i fråga om vinst som
förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System
(SAS), men endast i fråga om den del av vinsten som motsvarar
den andel i konsortiet vilken innehas av SAS Sverige AB, den
svenske delägaren i SAS.

4. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som
avses i punkterna 1, 2 och 3 beskattas endast i den
avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist.

5. Vinst, på grund av avyttring av tillgång, som förvärvas av
en fysisk person som har haft hemvist i en avtalsslutande stat
och fått hemvist i den andra avtalsslutande staten får – utan
hinder av bestämmelserna i punkt 4 – beskattas i den
förstnämnda avtalsslutande staten om överlåtelsen av tillgången
inträffar vid något tillfälle under de tio år som följer
närmast efter den tidpunkt då personen upphört att ha hemvist i
den förstnämnda staten.

Artikel 14

Självständig yrkesutövning

1. Inkomst, som en fysisk person med hemvist i en
avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller
annan självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat om
han inte i den andra avtalsslutande staten har stadigvarande
anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för att
utöva verksamheten. Om han har sådan stadigvarande anordning,
får inkomsten beskattas i denna andra stat men endast så stor
del av den som är hänförlig till denna stadigvarande anordning.

2. Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig
vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet,
uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan
självständig verksamhet som läkare, advokat, ingenjör,
arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

Artikel 15

Enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18 och 19 föranleder
annat, beskattas lön och annan liknande ersättning, som person
med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av
anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i
den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna
andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas
där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas
ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande staten,
endast i den förstnämnda staten, om:

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidsperiod eller
tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en
tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under
beskattningsåret i fråga, och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i
den andra staten eller på dennes vägnar, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller
stadigvarande anordning som arbetsgivaren har i den andra
staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får
ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller
luftfartyg som används i internationell trafik av ett företag i
en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat. Om person med
hemvist i Sverige uppbär inkomst av arbete, vilket utförs
ombord på ett luftfartyg som används i internationell trafik av
luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS),
beskattas inkomsten endast i Sverige.

Artikel 16

Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med
hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i
styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den
andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 17

Artister och idrottsmän

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får
inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra
avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater- eller
filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker,
eller i egenskap av idrottsman, beskattas i denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist
eller idrottsman bedriver i denna egenskap, inte tillfaller
artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får denna
inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och
15, beskattas i den avtalsslutande stat där artisten eller
idrottsmannen bedriver verksamheten.

3. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall
inkomst som en artist eller idrottsman förvärvar, vid besök i
en avtalsslutande stat, genom personlig verksamhet undantas
från beskattning i denna avtalsslutande stat om verksamheten
utövas inom ramen för ett besök som till avsevärd del
finansieras av den andra avtalsslutande staten, en politisk
underavdelning, lokal myndighet eller allmän institution i
denna andra stat.

Artikel 18

Pension, livränta och liknande ersättning

1. Pension och annan liknande ersättning, utbetalning enligt
socialförsäkringslagstiftningen och livränta, vilka härrör från
en avtalsslutande stat och betalas till person med hemvist i
den andra avtalsslutande staten, får beskattas i den
förstnämnda avtalsslutande staten.

2. Med uttrycket ”livränta” förstås ett fastställt belopp, som
utbetalas periodiskt på fastställda tider under en persons
livstid eller under angiven eller fastställbar tidsperiod och
som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa
utbetalningar som ersättning för däremot fullt svarande
vederlag i pengar eller pengars värde.

Artikel 19

Offentlig tjänst

1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en
avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar
eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete
som utförs i denna stats, underavdelnings eller myndighets
tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra
avtalsslutande staten om arbetet utförs i denna stat och
personen i fråga har hemvist i denna stat och:

1) är medborgare i denna stat, eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra
arbetet.

2. Bestämmelserna i artiklarna 15 och 16 tillämpas på
ersättning som betalas på grund av arbete som utförts i samband
med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, en av dess
politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.

Artikel 20

Studerande

Studerande eller affärspraktikant, som har eller omedelbart
före vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra
avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda staten
uteslutande för sin undervisning eller praktik, beskattas inte
i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle,
sin undervisning eller praktik, under förutsättning att
beloppen härrör från källa utanför denna stat.

Artikel 21

Annan inkomst

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar av detta
avtal beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten
härrör.

2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med
undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6
punkt 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en
avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra
avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller
utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där
belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller
egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt
samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande
anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7
respektive artikel 14.

Artikel 22

Undanröjande av dubbelbeskattning

1. I fråga om en person med hemvist i Sverige skall
dubbelbeskattning undvikas på följande sätt:

a) Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt
polsk lagstiftning och i enlighet med bestämmelserna i detta
avtal får beskattas i Polen, skall Sverige – med beaktande av
bestämmelserna i svensk lagstiftning beträffande avräkning av
utländsk skatt (även i den lydelse de framdeles kan få genom
att ändras utan att den allmänna princip som anges här ändras)
– från den svenska skatten på inkomsten avräkna ett belopp
motsvarande den polska skatt som erlagts på inkomsten.

b) Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst, som
enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i Polen,
får Sverige – vid bestämmandet av svensk progressiv skatt –
beakta sådan inkomst som beskattas endast i Polen.

c) Utan hinder av bestämmelserna i a) i denna punkt är
utdelning från bolag med hemvist i Polen till bolag med hemvist
i Sverige undantagen från svensk skatt enligt bestämmelserna i
svensk lag om skattebefrielse för utdelning som erhålls av
svenska bolag från bolag utomlands.

2. I fråga om en person med hemvist i Polen skall
dubbelbeskattning undvikas på följande sätt:

a) Om person med hemvist i Polen förvärvar inkomst, som i
enlighet med bestämmelserna i detta avtal får beskattas i
Sverige, skall Polen, om inte bestämmelserna i b) i denna punkt
föranleder annat, undanta sådan inkomst från beskattning. När
skatten på övrig inkomst för sådan person beräknas får Polen
tillämpa den skattesats som skulle ha varit tillämplig om den
undantagna inkomsten inte undantagits.

b) Om person med hemvist i Polen förvärvar inkomst som i
enlighet med bestämmelserna i artiklarna 10 och 12 får
beskattas i Sverige, skall Polen från den polska skatten på
sådan persons inkomst avräkna ett belopp motsvarande den
svenska skatten. Avräkningen skall emellertid inte överstiga
den del av skatten, beräknad före avräkning, som är hänförlig
till sådan inkomst som härrör från Sverige.

Artikel 23

Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra
avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed
sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än
den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i
denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli
underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1
tillämpas denna bestämmelse även på person som inte har hemvist
i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en
avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten,
skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än
beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver
verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses inte medföra
skyldighet för en avtalsslutande stat att medge person med
hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt
avdrag vid beskattningen, sådan skattebefrielse eller
skattenedsättning på grund av civilstånd eller
försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i
den egna staten.

3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1,
artikel 11 punkt 4 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, är
ränta, royalty och annan betalning från företag i en
avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten avdragsgilla vid bestämmandet av den
beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor
som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.
På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har
till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten
avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags
beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld till
person med hemvist i den förstnämnda staten.

4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller
delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en
eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande
staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för
beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat
slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed
sammanhängande krav som annat liknande företag i den
förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

5. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas
bestämmelserna i denna artikel på skatter av varje slag och
beskaffenhet.

Artikel 24

Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda
avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför
eller kommer att medföra beskattning som strider mot
bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar
hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa
staters interna rättsordning, lägga fram saken för den behöriga
myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist
eller, om fråga är om tillämpning av artikel 23 punkt 1, i den
avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall läggas
fram inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick
vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som
strider mot bestämmelserna i avtalet.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men
inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning,
skall myndigheten söka avgöra saken genom ömsesidig
överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra
avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som
strider mot avtalet. Överenskommelse som träffats genomförs
utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas
interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall
genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller
tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller
tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att
undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av
avtalet.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan
träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa
överenskommelse i den mening som avses i föregående punkter.

Artikel 25

Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall
utbyta sådana upplysningar som kan antas vara relevanta vid
tilllämpningen av bestämmelserna i detta avtal eller för
administration eller verkställighet av intern lagstiftning i
fråga om skatter av varje slag och beskaffenhet som tas ut för
de avtalsslutande staterna eller för deras politiska
underavdelningar eller lokala myndigheter, om beskattningen
enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av
upplysningar begränsas inte av artiklarna 1 och 2.

2. Upplysningar som en avtalsslutande stat tagit emot enligt
punkt 1 skall behandlas som hemliga på samma sätt som
upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen i
denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter
(däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som
fastställer, uppbär eller driver in de skatter som åsyftas i
punkt 1 eller handlägger åtal eller överklagande i fråga om
dessa skatter eller som utövar tillsyn över nämnda
verksamheter. Dessa personer eller myndigheter får använda
upplysningarna bara för sådana ändamål. De får yppa
upplysningarna vid offentlig rättegång eller i
domstolsavgöranden.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 medför inte skyldighet
för en avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och
administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den
andra avtalsslutande staten,

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt
lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna
avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten,

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet,
industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i
näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar,
vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre
public).

4. Då en avtalsslutande stat begär upplysningar enligt denna
artikel skall den andra avtalsslutande staten använda de medel
som denna stat förfogar över för att inhämta de begärda
upplysningarna, även om denna andra stat inte har behov av
upplysningarna för sina egna beskattningsändamål. Förpliktelsen
i föregående mening begränsas av bestämmelserna i punkt 3, men
detta medför inte en rätt för en avtalsslutande stat att vägra
att lämna upplysningar uteslutande därför att denna stat inte
har något eget intresse av sådana upplysningar.

5. Bestämmelserna i punkt 3 medför inte en rätt för en
avtalsslutande stat att vägra att lämna upplysningar
uteslutande därför att upplysningarna innehas av en bank, annan
finansiell institution, ombud, representant eller förvaltare
eller därför att upplysningarna gäller äganderätt i en person.

Artikel 26

Handräckning vid indrivning av skatter

1. De avtalsslutande staterna skall bistå varandra vid
indrivning av skattefordringar. Sådant bistånd begränsas inte
av artiklarna 1 och 2. De behöriga myndigheterna i de
avtalsslutande staterna kan träffa överenskommelse om
tillämpningen av denna artikel.

2. Med uttrycket ”skattefordran” förstås i denna artikel en
fordran på ett belopp avseende skatt av varje slag och
beskaffenhet som tas ut för de avtalsslutande staterna, deras
politiska underavdelningar eller lokala myndigheter, om denna
beskattning inte strider mot avtalet eller mot något annat
instrument till vilket de avtalsslutande staterna är parter,
samt ränta, särskilda avgifter och kostnader för indrivning
eller säkringsåtgärd som hänför sig till sådant belopp.

3. När en skattefordran i en avtalsslutande stat är
verkställbar enligt denna stats lagstiftning och då gäldenären
enligt lagstiftningen i denna stat saknar rätt att vid denna
tidpunkt förhindra dess indrivning, skall denna skattefordran,
på begäran av den behöriga myndigheten i denna stat, erkännas
för indrivning av den behöriga myndigheten i den andra
avtalsslutande staten. Denna skattefordran skall drivas in av
den andra staten enligt bestämmelserna i denna stats
lagstiftning om verkställighet och indrivning som om denna vore
en av dess egna skattefordringar.

4. När en skattefordran i en avtalsslutande stat enligt dess
lagstiftning kan bli föremål för säkringsåtgärder i syfte att
säkerställa indrivningen skall denna skattefordran, på begäran
av den behöriga myndigheten i denna stat, erkännas för
vidtagande av säkringsåtgärder av den behöriga myndigheten i
den andra avtalsslutande staten. Den andra staten skall vidta
åtgärder för säkerställande av denna skattefordran enligt
bestämmelserna i dess lagstiftning som om denna vore en av dess
egna skattefordringar. Detta gäller även om skattefordringen
vid tidpunkten då sådana åtgärder vidtas inte är verkställbar i
den förstnämnda staten eller gäldenären har rätt att förhindra
dess indrivning.

5. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 3 och 4 skall en
skattefordran som erkänns av en avtalsslutande stat enligt
punkt 3 eller 4 inte i denna stat beröras av tidsfrister eller
åtnjuta någon förmånsrätt som gäller för en skattefordran
enligt lagstiftningen i denna stat på grund av fordringens art.
En skattefordran som erkänts av en avtalsslutande stat enligt
punkt 3 eller 4 skall inte heller åtnjuta förmånsrätt som
gäller för denna skattefordran enligt lagstiftningen i den
andra avtalsslutande staten.

6. Mål eller ärende som rör förekomsten, giltigheten eller
beloppet av en skattefordran i en avtalsslutande stat skall
inte anhängiggöras vid domstolar eller administrativa
myndigheter i den andra avtalsslutande staten.

7. Om, efter det att en begäran gjorts av en avtalsslutande
stat enligt punkt 3 eller 4 men innan den andra avtalsslutande
staten drivit in och överfört skattebeloppet till den
förstnämnda staten, skattefordringen upphör att vara

a) i fall som avses i punkt 3, en skattefordran i den
förstnämnda staten som är verkställbar enligt denna stats
lagstiftning och som gäldenären enligt lagstiftningen i denna
stat saknar rätt att vid denna tidpunkt förhindra indrivningen
av, eller

b) i fall som avses i punkt 4, en skattefordran i den
förstnämnda staten som enligt dess lagstiftning kan bli föremål
för säkringsåtgärder i syfte att säkerställa indrivningen,

skall den behöriga myndigheten i den förstnämnda staten snarast
underrätta den behöriga myndigheten i den andra staten om detta
och i enlighet med vad den andra staten bestämmer skall den
förstnämnda staten antingen vilandeförklara eller återkalla sin
begäran.

8. Bestämmelserna i denna artikel medför inte skyldighet för en
avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och
administrativ praxis i denna eller den andra avtalsslutande
staten,

b) vidta åtgärder som står i strid mot allmänna hänsyn (ordre
public),

c) lämna bistånd om den andra avtalsslutande staten inte uttömt
alla rimliga möjligheter till indrivning eller säkringsåtgärder
som finns tillgängliga enligt dess lagstiftning eller
administrativa praxis,

d) lämna bistånd i fall där den administrativa bördan för denna
stat uppenbart inte står i proportion till den nytta som står
att vinna för den andra avtalsslutande staten.

Artikel 27

Begränsning av förmåner

Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal, om

a) bolag med hemvist i en avtalsslutande stat huvudsakligen
förvärvar sina inkomster från andra stater

1) från aktiviteter sådana som bank-, sjöfarts-, finans- eller
försäkringsverksamhet, eller

2) genom att vara huvudkontor, coordination centre eller
liknande enhet som tillhandahåller administrativa eller andra
tjänster till en grupp av bolag som bedriver rörelse
huvudsakligen i andra stater, och

b) sådan inkomst, i andra fall än då tillämpning sker av den
metod för undvikande av dubbelbeskattning som normalt tillämpas
av denna stat, beskattas väsentligt lägre enligt den statens
lagstiftning än inkomst av liknande verksamhet som bedrivs inom
denna stat eller inkomst från verksamhet som huvudkontor,
coordination centre eller liknande enhet som tillhandahåller
administrativa eller andra tjänster till en grupp av bolag som
bedriver rörelse i denna stat,

skall de bestämmelser i detta avtal som medger undantag från
beskattning eller reduktion av skatt inte tillämpas på inkomst
som sådant bolag förvärvar och inte heller på utdelning som
betalas av sådant bolag.

Artikel 28

Medlemmar av diplomatisk beskickning och konsulat

Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid
beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller
bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer medlemmar
av diplomatisk beskickning och konsulat.

Artikel 29

Ikraftträdande

1. De avtalsslutande staterna skall underrätta varandra när de
konstitutionella åtgärder vidtagits som enligt respektive stats
lagstiftning krävs för att detta avtal skall träda i kraft.

2. Avtalet träder i kraft den trettionde dagen efter den dag då
den sista av dessa underrättelser tas emot och dess
bestämmelser tillämpas på inkomst som förvärvas den 1 januari
det år som följer närmast efter det år då avtalet träder i
kraft eller senare.

3. Den dag då detta avtal börjar tillämpas skall ”Avtalet
mellan Konungariket Sveriges regering och Folkrepubliken Polens
regering för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter på inkomst och förmögenhet”, undertecknat i Stockholm
den 5 juni 1975, upphöra att gälla. Såvitt avser skatt på
förmögenhet skall 1975 års avtal inte längre tillämpas på
förmögenhet som innehas den 1 januari det år som följer närmast
efter det år då det nya avtalet träder i kraft eller senare.

Artikel 30

Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess att det sägs upp av en
avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan på
diplomatisk väg skriftligen säga upp avtalet genom
underrättelse härom minst sex månader före utgången av något
kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att
gälla i fråga om inkomst som förvärvas den 1 januari det
kalenderår som följer närmast efter utgången av
sexmånadersperioden eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
bemyndigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Stockholm den 19 november 2004, i två exemplar på
svenska, polska och engelska. För den händelse att tvist
uppkommer vid tolkningen skall den engelska texten ha
företräde.

För Konungariket Sveriges regering
Göran Persson

För Republiken Polens regering
Marek Belka

Convention between the Government of the Kingdom of Sweden and
the Government of the Republic of Poland for the avoidance of
double taxation and the prevention of fiscal evasion with
respect to taxes on income

The Government of the Kingdom of Sweden and the Government of
the Republic of Poland, desiring to conclude a Convention for
the avoidance of double taxation and the prevention of fiscal
evasion with respect to taxes on income, have agreed as
follows:

Article 1

Personal scope

This Convention shall apply to persons who are residents of one
or both of the Contracting States.

Article 2

Taxes covered

(1) The taxes to which this Convention shall apply are:

(a) in Sweden:

(i) the national income tax (den statliga inkomstskatten),

(ii) the withholding tax on dividends (kupongskatten),

(iii) the income tax on non-residents (den särskilda
inkomstskatten för utomlands bosatta),

(iv) the income tax on non-resident artistes and athletes (den
särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fl.),
and

(v) the municipal income tax (den kommunala inkomstskatten),

(hereinafter referred to as ”Swedish tax”);

(b) in Poland:

(i) the personal income tax, and

(ii) the corporate income tax,

(hereinafter referred to as ”Polish tax”).

(2) The Convention shall apply also to any identical or
substantially similar taxes which are imposed after the date of
signature of the Convention in addition to, or in place of, the
taxes referred to in paragraph (1). The competent authorities
of the Contracting States shall notify each other of any
substantial changes which have been made in their respective
taxation laws.

Article 3

General definitions

(1) For the purposes of this Convention, unless the context
otherwise requires:

(a) the term ”Sweden” means the Kingdom of Sweden and, when
used in a geographical sense, includes the national territory,
the territorial sea of Sweden as well as other maritime areas
over which Sweden in accordance with international law
exercises sovereign rights or jurisdiction;

(b) the term ”Poland” when used in a geographical sense means
the territory of the Republic of Poland, including any area
beyond its territorial waters, within which under the laws of
Poland and in accordance with international law, Poland may
exercise its sovereign rights over the sea-bed, its subsoil and
their natural resources;

(c) the terms ”a Contracting State” and ”the other
Contracting State” mean Sweden or Poland, as the context
requires;

(d) the term ”person” includes an individual, a company and
any other body of persons;

(e) the term ”company” means any body corporate or any entity
that is treated as a body corporate for tax purposes;

(f) the terms ”enterprise of a Contracting State” and
”enterprise of the other Contracting State” mean respectively
an enterprise carried on by a resident of a Contracting State
and an enterprise carried on by a resident of the other
Contracting State;

(g) the term ”international traffic” means any transport by a
ship or aircraft operated by an enterprise of a Contracting
State, except when the ship or aircraft is operated solely
between places in the other Contracting State;

(h) the term ”national” means:

(i) any individual possessing the nationality of a Contracting
State;

(ii) any legal person, partnership or association deriving its
status as such from the laws in force in a Contracting State;

(i) the term ”competent authority” means:

(i) in Sweden, the Minister of Finance, his authorized
representative or the authority which is designated as a
competent authority for the purposes of this Convention;

(ii) in Poland, the Minister of Finance, his authorized
representative or the authority which is designated as a
competent authority for the purposes of this Convention.

(2) As regards the application of the Convention at any time by
a Contracting State, any term not defined therein shall, unless
the context otherwise requires, have the meaning that it has at
that time under the law of that State for the purposes of the
taxes to which the Convention applies, any meaning under the
applicable tax laws of that State prevailing over a meaning
given to the term under other laws of that State.

Article 4

Resident

(1) For the purposes of this Convention, the term ”resident of
a Contracting State” means any person who, under the laws of
that State, is liable to tax therein by reason of his domicile,
residence, place of management or any other criterion of a
similar nature, and also includes that State, a political
subdivision, a local authority and any governmental body or
agency thereof. However, in the case of a partnership or estate
the term applies only to the extent that the income derived by
such partnership or estate is subject to tax in that State as
the income of a resident, either in its hands or in the hands
of its partners or beneficiaries.

The term ”resident of a Contracting State” does not include
any person who is liable to tax in that State in respect only
of income from sources in that State.

(2) Where by reason of the provisions of paragraph (1) an
individual is a resident of both Contracting States, then his
status shall be determined as follows:

(a) he shall be deemed to be a resident only of the State in
which he has a permanent home available to him; if he has a
permanent home available to him in both States, he shall be
deemed to be a resident only of the State with which his
personal and economic relations are closer (centre of vital
interests);

(b) if the State in which he has his centre of vital interests
cannot be determined, or if he has not a permanent home
available to him in either State, he shall be deemed to be a
resident only of the State in which he has an habitual abode;

(c) if he has an habitual abode in both States or in neither of
them, he shall be deemed to be a resident only of the State of
which he is a national;

(d) if he is a national of both States or of neither of them,
the competent authorities of the Contracting States shall
settle the question by mutual agreement.

(3) Where by reason of the provisions of paragraph (1) a person
other than an individual is a resident of both Contracting
States, the competent authorities of the Contracting States
shall endeavour to settle the question by mutual agreement. In
such an agreement the competent authorities shall pay
particular regard to where the place of effective management of
the person is situated.

Article 5

Permanent establishment

(1) For the purposes of this Convention, the term ”permanent
establishment” means a fixed place of business through which
the business of an enterprise is wholly or partly carried on.

(2) The term ”permanent establishment” includes especially:

(a) a place of management;

(b) a branch;

(c) an office;

(d) a factory;

(e) a workshop; and

(f) a mine, an oil or gas well, a quarry or any other place of
extraction of natural resources.

(3) A building site or a construction, assembly or installation
project or supervisory activities in connection therewith
constitutes a permanent establishment only if such site,
project or activities continue for a period of more than twelve
months.

(4) Notwithstanding the preceding provisions of this Article,
the term ”permanent establishment” shall be deemed not to
include:

(a) the use of facilities solely for the purpose of storage,
display or delivery of goods or merchandise belonging to the
enterprise;

(b) the maintenance of a stock of goods or merchandise
belonging to the enterprise solely for the purpose of storage,
display or delivery;

(c) the maintenance of a stock of goods or merchandise
belonging to the enterprise solely for the purpose of
processing by another enterprise;

(d) the maintenance of a fixed place of business solely for the
purpose of purchasing goods or merchandise or of collecting
information, for the enterprise;

(e) the maintenance of a fixed place of business solely for the
purpose of carrying on, for the enterprise, any other activity
of a preparatory or auxiliary character;

(f) the maintenance of a fixed place of business solely for any
combination of activities mentioned in sub-paragraphs (a) to
(e), provided that the overall activity of the fixed place of
business resulting from this combination is of a preparatory or
auxiliary character.

(5) Notwithstanding the provisions of paragraphs (1) and (2),
where a person – other than an agent of an independent status
to whom paragraph (6) applies – is acting in a Contracting
State on behalf of an enterprise of the other Contracting
State, that enterprise shall be deemed to have a permanent
establishment in the first-mentioned Contracting State in
respect of any activities which that person undertakes for the
enterprise, if such a person has and habitually exercises in
that State an authority to conclude contracts in the name of
the enterprise, unless the activities of such person are
limited to those mentioned in paragraph (4) which, if exercised
through a fixed place of business, would not make this fixed
place of business a permanent establishment under the
provisions of that paragraph.

(6) An enterprise of a Contracting State shall not be deemed to
have a permanent establishment in the other Contracting State
merely because it carries on business in that other State
through a broker, general commission agent or any other agent
of an independent status, provided that such persons are acting
in the ordinary course of their business.

(7) The fact that a company which is a resident of a
Contracting State controls or is controlled by a company which
is a resident of the other Contracting State, or which carries
on business in that other State (whether through a permanent
establishment or otherwise), shall not of itself constitute
either company a permanent establishment of the other.

Article 6

Income from immovable property

(1) Income derived by a resident of a Contracting State from
immovable property (including income from agriculture or
forestry) situated in the other Contracting State may be taxed
in that other State.

(2) The term ”immovable property” shall have the meaning which
it has under the law of the Contracting State in which the
property in question is situated. The term shall in any case
include property accessory to immovable property, livestock and
equipment used in agriculture and forestry, rights to which the
provisions of general law respecting landed property apply,
buildings, usufruct of immovable property and rights to
variable or fixed payments as consideration for the working of,
or the right to work, mineral deposits, sources and other
natural resources; ships, boats and aircraft shall not be
regarded as immovable property.

(3) The provisions of paragraph (1) shall apply to income
derived from the direct use, letting, or use in any other form
of immovable property.

(4) The provisions of paragraphs (1) and (3) shall also apply
to the income from immovable property of an enterprise and to
income from immovable property used for the performance of
independent personal services.

Article 7

Business profits

(1) The profits of an enterprise of a Contracting State shall
be taxable only in that State unless the enterprise carries on
business in the other Contracting State through a permanent
establishment situated therein. If the enterprise carries on
business as aforesaid, the profits of the enterprise may be
taxed in the other State but only so much of them as is
attributable to that permanent establishment.

(2) Subject to the provisions of paragraph (3), where an
enterprise of a Contracting State carries on business in the
other Contracting State through a permanent establishment
situated therein, there shall in each Contracting State be
attributed to that permanent establishment the profits which it
might be expected to make if it were a distinct and separate
enterprise engaged in the same or similar activities under the
same or similar conditions and dealing wholly independently
with the enterprise of which it is a permanent establishment.

(3) In determining the profits of a permanent establishment,
there shall be allowed as deductions expenses which are
incurred for the purposes of the permanent establishment,
including executive and general administrative expenses so
incurred, whether in the State in which the permanent
establishment is situated or elsewhere.

(4) No profits shall be attributed to a permanent establishment
by reason of the mere purchase by that permanent establishment
of goods or merchandise for the enterprise.

(5) For the purposes of the preceding paragraphs, the profits
to be attributed to the permanent establishment shall be
determined by the same method year by year unless there is good
and sufficient reason to the contrary.

(6) Where profits include items of income which are dealt with
separately in other Articles of this Convention, then the
provisions of those Articles shall not be affected by the
provisions of this Article.

Article 8

Shipping and air transport

(1) Profits of an enterprise of a Contracting State from the
operation of ships or aircraft in international traffic shall
be taxable only in that State.

(2) With respect to profits derived by the air transport
consortium Scandinavian Airlines System (SAS) the provisions of
paragraph (1) shall apply only to such part of the profits as
corresponds to the participation held in that consortium by SAS
Sverige AB, the Swedish partner of SAS.

(3) The provisions of paragraph (1) shall also apply to profits
from the participation in a pool, a joint business or an
international operating agency.

Article 9

Associated enterprises

(1) Where:

(a) an enterprise of a Contracting State participates directly
or indirectly in the management, control or capital of an
enterprise of the other Contracting State, or

(b) the same persons participate directly or indirectly in the
management, control or capital of an enterprise of a
Contracting State and an enterprise of the other Contracting
State,

and in either case conditions are made or imposed between the
two enterprises in their commercial or financial relations
which differ from those which would be made between independent
enterprises, then any profits which would, but for those
conditions, have accrued to one of the enterprises, but, by
reason of those conditions, have not so accrued, may be
included in the profits of that enterprise and taxed
accordingly.

(2) Where a Contracting State includes in the profits of an
enterprise of that State – and taxes accordingly – profits on
which an enterprise of the other Contracting State has been
charged to tax in that other State and the profits so included
are profits which would have accrued to the enterprise of the
first-mentioned State if the conditions made between the two
enterprises had been those which would have been made between
independent enterprises, then that other State shall make an
appropriate adjustment to the amount of the tax charged therein
on those profits, if it considers this adjustment to be
justified. In determining such adjustment, due regard shall be
had to the other provisions of this Convention and the
competent authorities of the Contracting States shall if
necessary consult each other.

Article 10

Dividends

(1) Dividends paid by a company which is a resident of a
Contracting State to a resident of the other Contracting State
may be taxed in that other State.

(2) However, such dividends may also be taxed in the
Contracting State of which the company paying the dividends is
a resident and according to the laws of that State, but if the
beneficial owner of the dividends is a resident of the other
Contracting State, the tax so charged shall not exceed:

(a) 5 per cent of the gross amount of the dividends if the
beneficial owner is a company (other than a partnership), which
holds directly at least 25 per cent of the capital of the
company paying the dividends;

(b) 15 per cent of the gross amount of the dividends in all
other cases.

This paragraph shall not affect the taxation of the company in
respect of the profits out of which the dividends are paid.

(3) The term ”dividends” as used in this Article means income
from shares or other rights, not being debt-claims,
participating in profits, as well as income from other
corporate rights which is subjected to the same taxation
treatment as income from shares by the laws of the State of
which the company making the distribution is a resident.

(4) The provisions of paragraphs (1) and (2) shall not apply if
the beneficial owner of the dividends, being a resident of a
Contracting State, carries on business in the other Contracting
State of which the company paying the dividends is a resident,
through a permanent establishment situated therein, or performs
in that other State independent personal services from a fixed
base situated therein, and the holding in respect of which the
dividends are paid is effectively connected with such permanent
establishment or fixed base. In such case the provisions of
Article 7 or Article 14, as the case may be, shall apply.

(5) Where a company which is a resident of a Contracting State
derives profits or income from the other Contracting State,
that other State may not impose any tax on the dividends paid
by the company, except insofar as such dividends are paid to a
resident of that other State or insofar as the holding in
respect of which the dividends are paid is effectively
connected with a permanent establishment or a fixed base
situated in that other State, nor subject the company’s
undistributed profits to a tax on the company’s undistributed
profits, even if the dividends paid or the undistributed
profits consist wholly or partly of profits or income arising
in such other State.

Article 11

Interest

(1) Interest arising in a Contracting State and beneficially
owned by a resident of the other Contracting State shall be
taxable only in that other State.

(2) The term ”interest” as used in this Article means income
from debt-claims of every kind, whether or not secured by
mortgage and whether or not carrying a right to participate in
the debtor’s profits, and in particular, income from government
securities and income from bonds or debentures, including
premiums and prizes attaching to such securities, bonds or
debentures. Penalty charges for late payment shall not be
regarded as interest for the purpose of this Article.

(3) The provisions of paragraph (1) shall not apply if the
beneficial owner of the interest, being a resident of a
Contracting State, carries on business in the other Contracting
State in which the interest arises, through a permanent
establishment situated therein, or performs in that other State
independent personal services from a fixed base situated
therein, and the debt-claim in respect of which the interest is
paid is effectively connected with such permanent establishment
or fixed base. In such case the provisions of Article 7 or
Article 14, as the case may be, shall apply.

(4) Where, by reason of a special relationship between the
payer and the beneficial owner or between both of them and some
other person, the amount of the interest, having regard to the
debt-claim for which it is paid, exceeds the amount which would
have been agreed upon by the payer and the beneficial owner in
the absence of such relationship, the provisions of this
Article shall apply only to the last-mentioned amount. In such
case, the excess part of the payments shall remain taxable
according to the laws of each Contracting State, due regard
being had to the other provisions of this Convention.

Article 12

Royalties

(1) Royalties arising in a Contracting State and paid to a
resident of the other Contracting State may be taxed in that
other State.

(2) However, such royalties may also be taxed in the
Contracting State in which they arise and in accordance with
the law of that Contracting State, but if the beneficial owner
of the royalties is a resident of the other Contracting State,
the tax so charged shall not exceed 5 per cent of the gross
amount of the royalties.

(3) The term ”royalties” as used in this Article means
payments of any kind received as a consideration for the use
of, or the right to use, any copyright of literary, artistic or
scientific work including cinematograph films, or films or
tapes for radio or television broadcasting, any patent, trade
mark, design or model, plan, secret formula or process, or for
the use of, or the right to use, industrial, commercial, or
scientific equipment, or for information concerning industrial,
commercial or scientific experience.

(4) The provisions of paragraphs (1) and (2) shall not apply if
the beneficial owner of the royalties, being a resident of a
Contracting State, carries on business in the other Contracting
State in which the royalties arise, through a permanent
establishment situated therein, or performs in that other State
independent personal services from a fixed base situated
therein, and the right or property in respect of which the
royalties are paid is effectively connected with such permanent
establishment or fixed base. In such case the provisions of
Article 7 or Article 14, as the case may be, shall apply.

(5) Royalties shall be deemed to arise in a Contracting State
when the payer is a resident of that State. Where, however, the
person paying the royalties, whether a resident of a
Contracting State or not, has in a Contracting State a
permanent establishment or a fixed base in connection with
which the obligation to pay the royalties was incurred, and
such royalties are borne by such permanent establishment or
fixed base, then such royalties shall be deemed to arise in the
State in which the permanent establishment or fixed base is
situated.

(6) Where, by reason of a special relationship between the
payer and the beneficial owner or between both of them and some
other person, the amount of the royalties, having regard to the
use, right or information for which they are paid, exceeds the
amount which would have been agreed upon by the payer and the
beneficial owner in the absence of such relationship, the
provisions of this Article shall apply only to the last-
mentioned amount. In such case, the excess part of the payments
shall remain taxable according to the laws of each Contracting
State, due regard being had to the other provisions of this
Convention.

Article 13

Capital gains

(1) Gains derived by a resident of a Contracting State from the
alienation of immovable property referred to in Article 6 and
situated in the other Contracting State, or from the alienation
of shares in a company the assets of which consist principally
of such property, may be taxed in that other State.

(2) Gains from alienation of movable property forming part of
the business property of a permanent establishment which an
enterprise of a Contracting State has in the other Contracting
State or of movable property pertaining to a fixed base
available to a resident of a Contracting State in the other
Contracting State for the purpose of performing independent
personal services, including such gains from the alienation of
such a permanent establishment (alone or with the whole
enterprise) or of such fixed base, may be taxed in that other
State.

(3) Gains derived by a resident of a Contracting State from the
alienation of ships or aircraft operated in international
traffic or movable property pertaining to the operation of such
ships or aircraft, shall be taxable only in that State.

With respect to gains derived by the air transport consortium
Scandinavian Airlines System (SAS), the provisions of this
paragraph shall apply only to such portion of the gains as
corresponds to the participation held in that consortium by SAS
Sverige AB, the Swedish partner of SAS.

(4) Gains from the alienation of any property other than that
referred to in paragraphs (1), (2) and (3), shall be taxable
only in the Contracting State of which the alienator is a
resident.

(5) Notwithstanding the provisions of paragraph (4), gains from
the alienation of any property derived by an individual who has
been a resident of a Contracting State and who has become a
resident of the other Contracting State, may be taxed in the
first-mentioned State if the alienation of the property occurs
at any time during the ten years next following the date on
which the individual has ceased to be a resident of the first-
mentioned State.

Article 14

Independent personal services

(1) Income derived by an individual who is a resident of a
Contracting State in respect of professional services or other
activities of an independent character shall be taxable only in
that State unless he has a fixed base regularly available to
him in the other Contracting State for the purpose of
performing his activities. If he has such a fixed base, the
income may be taxed in the other State but only so much of it
as is attributable to that fixed base.

(2) The term ”professional services” includes especially
independent scientific, literary, artistic, educational or
teaching activities as well as the independent activities of
physicians, lawyers, engineers, architects, dentists and
accountants.

Article 15

Dependent personal services

(1) Subject to the provisions of Articles 16, 18 and 19,
salaries, wages and other similar remuneration derived by a
resident of a Contracting State in respect of an employment
shall be taxable only in that State unless the employment is
exercised in the other Contracting State. If the employment is
so exercised, such remuneration as is derived therefrom may be
taxed in that other State.

(2) Notwithstanding the provisions of paragraph (1),
remuneration derived by a resident of a Contracting State in
respect of an employment exercised in the other Contracting
State shall be taxable only in the first-mentioned State if:

(a) the recipient is present in the other State for a period or
periods not exceeding in the aggregate 183 days in any twelve
month period commencing or ending in the fiscal year concerned;
and

(b) the remuneration is paid by, or on behalf of, an employer
who is not a resident of the other State; and

(c) the remuneration is not borne by a permanent establishment
or a fixed base which the employer has in the other State.

(3) Notwithstanding the preceding provisions of this Article,
remuneration derived in respect of an employment exercised
aboard a ship or aircraft operated in international traffic by
an enterprise of a Contracting State may be taxed in that
State. Where a resident of Sweden derives remuneration in
respect of an employment exercised aboard an aircraft operated
in international traffic by the air transport consortium
Scandinavian Airlines System (SAS), such remuneration shall be
taxable only in Sweden.

Article 16

Directors’ fees

Directors’ fees and other similar payments derived by a
resident of a Contracting State in his capacity as a member of
the board of directors of a company which is a resident of the
other Contracting State may be taxed in that other State.

Article 17

Artistes and sportsmen

(1) Notwithstanding the provisions of Articles 14 and 15,
income derived by a resident of a Contracting State as an
artiste, such as a theatre, motion picture, radio or television
artiste, or a musician, or as a sportsman, from his personal
activities as such exercised in the other Contracting State,
may be taxed in that other State.

(2) Where income in respect of personal activities exercised by
an artiste or a sportsman in his capacity as such accrues not
to the artiste or sportsman himself but to another person, that
income may, notwithstanding the provisions of Articles 7, 14
and 15, be taxed in the Contracting State in which the
activities of the artiste or sportsman are exercised.

(3) Notwithstanding the provisions of paragraphs (1) and (2)
income derived by an artiste or sportsman visiting a
Contracting State from his personal activities as such shall be
exempt from tax in that Contracting State where the activities
are being exercised, if the activities are exercised within the
framework of a visit which is substantially supported by the
other Contracting State, a political subdivision, a local
authority or a public institution thereof.

Article 18

Pensions, annuities and similar payments

(1) Pensions and other similar remuneration, disbursements
under the Social Security legislation and annuities arising in
a Contracting State and paid to a resident of the other
Contracting State may be taxed in the first-mentioned
Contracting State.

(2) The term ”annuity” means a stated sum payable periodically
at stated times during life or during a specified or
ascertainable period of time under an obligation to make the
payments in return for adequate and full consideration in money
or money’s worth.

Article 19

Government service

(1)(a) Remuneration, other than a pension, paid by a
Contracting State or a political subdivision or a local
authority thereof to an individual in respect of services
rendered to that State or subdivision or authority shall be
taxable only in that State.

(b) However, such remuneration shall be taxable only in the
other Contracting State if the services are rendered in that
State and the individual is a resident of that State who:

(i) is a national of that State; or

(ii) did not become a resident of that State solely for the
purpose of rendering the services.

(2) The provisions of Articles 15 and 16 shall apply to
remuneration in respect of services rendered in connection with
a business carried on by a Contracting State or a political
subdivision or a local authority thereof.

Article 20

Students

Payments which a student or business apprentice who is or was
immediately before visiting a Contracting State a resident of
the other Contracting State and who is present in the first-
mentioned State solely for the purpose of his education or
training receives for the purpose of his maintenance, education
or training shall not be taxed in that State, provided that
such payments arise from sources outside that State.

Article 21

Other income

(1) Items of income of a resident of a Contracting State,
wherever arising, not dealt with in the foregoing Articles of
this Convention shall be taxable only in that State.

(2) The provisions of paragraph (1) shall not apply to income,
other than income from immovable property as defined in
paragraph (2) of Article 6, if the recipient of such income,
being a resident of a Contracting State, carries on business in
the other Contracting State through a permanent establishment
situated therein, or performs in that other State independent
personal services from a fixed base situated therein, and the
right or property in respect of which the income is paid is
effectively connected with such permanent establishment or
fixed base. In such case the provisions of Article 7 or Article
14, as the case may be, shall apply.

Article 22

Elimination of double taxation

(1) In the case of a resident of Sweden, double taxation shall
be avoided as follows:

(a) Where a resident of Sweden derives income which under the
laws of Poland and in accordance with the provisions of this
Convention may be taxed in Poland, Sweden shall allow – subject
to the provisions of the laws of Sweden concerning credit for
foreign tax (as it may be amended from time to time without
changing the general principle hereof) – as a deduction from
the tax on such income, an amount equal to the Polish tax paid
in respect of such income.

(b) Where a resident of Sweden derives income which, in
accordance with the provisions of this Convention, shall be
taxable only in Poland, Sweden may, when determining the
graduated rate of Swedish tax, take into account the income
which shall be taxable only in Poland.

(c) Notwithstanding the provisions of sub-paragraph (a) of this
paragraph, dividends paid by a company which is a resident of
Poland to a company which is a resident of Sweden shall be
exempt from Swedish tax according to the provisions of Swedish
law governing the exemption of tax on dividends paid to Swedish
companies by companies abroad.

(2) In the case of a resident of Poland, double taxation shall
be avoided as follows:

(a) Where a resident of Poland derives income which, in
accordance with the provisions of this Convention, may be taxed
in Sweden, Poland shall, subject to the provisions of
subparagraph (b), exempt such income from tax. Poland may in
calculating the amount of tax on the remaining income of such
resident apply the rate of tax which would have been applicable
if the exempted income had not been so exempted.

(b) Where a resident of Poland derives items of income which in
accordance with the provisions of Articles 10 and 12, may be
taxed in Sweden, Poland shall allow as a deduction from the tax
on the income of that resident an amount equal to the income
tax paid in Sweden. Such deduction shall not, however, exceed
that part of the tax, as computed before the deduction is
given, which is attributable to such items of income derived
from Sweden.

Article 23

Non-discrimination

(1) Nationals of a Contracting State shall not be subjected in
the other Contracting State to any taxation or any requirement
connected therewith, which is other or more burdensome than the
taxation and connected requirements to which nationals of that
other State in the same circumstances are or may be subjected.
This provision shall, notwithstanding the provisions of Article
1, also apply to persons who are not residents of one or both
of the Contracting States.

(2) The taxation on a permanent establishment which an
enterprise of a Contracting State has in the other Contracting
State shall not be less favourably levied in that other State
than the taxation levied on enterprises of that other State
carrying on the same activities. This provision shall not be
construed as obliging a Contracting State to grant to residents
of the other Contracting State any personal allowances, reliefs
or reductions for taxation purposes on account of civil status
or family responsibilities which it grants to its own
residents.

(3) Except where the provisions of paragraph (1) of Article 9,
paragraph (4) of Article 11, or paragraph (6) of Article 12,
apply, interest, royalties and other disbursements paid by an
enterprise of a Contracting State to a resident of the other
Contracting State shall, for the purpose of determining the
taxable profits of such enterprise, be deductible under the
same conditions as if they had been paid to a resident of the
first-mentioned State. Similarly, any debts of an enterprise of
a Contracting State to a resident of the other Contracting
State shall, for the purpose of determining the taxable capital
of such enterprise, be deductible under the same conditions as
if they had been contracted to a resident of the first-
mentioned State.

(4) Enterprises of a Contracting State, the capital of which is
wholly or partly owned or controlled, directly or indirectly,
by one or more residents of the other Contracting State, shall
not be subject in the first-mentioned State to any taxation or
any requirement connected therewith which is other or more
burdensome than the taxation and connected requirements to
which other similar enterprises of the first-mentioned State
are or may be subjected.

(5) The provisions of this Article shall, notwithstanding the
provisions of Article 2, apply to taxes of every kind and
description.

Article 24

Mutual agreement procedure

(1) Where a person considers that the actions of one or both of
the Contracting States result or will result for him in
taxation not in accordance with the provisions of this
Convention, he may, irrespective of the remedies provided by
the domestic law of those States, present his case to the
competent authority of the Contracting State of which he is a
resident or, if his case comes under paragraph (1) of Article
23, to that of the Contracting State of which he is a national.
The case must be presented within three years from the first
notification of the action resulting in taxation not in
accordance with the provisions of the Convention.

(2) The competent authority shall endeavour, if the objection
appears to it to be justified and if it is not itself able to
arrive at a satisfactory solution, to resolve the case by
mutual agreement with the competent authority of the other
Contracting State, with a view to the avoidance of taxation
which is not in accordance with the Convention. Any agreement
reached shall be implemented notwithstanding any time limits in
the domestic law of the Contracting States.

(3) The competent authorities of the Contracting States shall
endeavour to resolve by mutual agreement any difficulties or
doubts arising as to the interpretation or application of the
Convention. They may also consult together for the elimination
of double taxation in cases not provided for in the Convention.

(4) The competent authorities of the Contracting States may
communicate with each other directly for the purpose of
reaching an agreement in the sense of the preceding paragraphs.

Article 25

Exchange of information

(1) The competent authorities of the Contracting States shall
exchange such information as is foreseeably relevant for
carrying out the provisions of this Convention or of the
administration or enforcement of the domestic laws concerning
taxes of every kind and description imposed on behalf of the
Contracting States, or of their political subdivisions or local
authorities, insofar as the taxation thereunder is not contrary
to the Convention. The exchange of information is not
restricted by Articles 1 and 2.

(2) Any information received under paragraph (1) by a
Contracting State shall be treated as secret in the same manner
as information obtained under the domestic laws of that State
and shall be disclosed only to persons or authorities
(including courts and administrative bodies) concerned with the
assessment or collection of, the enforcement or prosecution in
respect of, the determination of appeals in relation to the
taxes referred to in paragraph (1), or the oversight of the
above. Such persons or authorities shall use the information
only for such purposes. They may disclose the information in
public court proceedings or in judicial decisions.

(3) In no case shall the provisions of paragraphs (1) and (2)
be construed so as to impose on a Contracting State the
obligation:

(a) to carry out administrative measures at variance with the
laws and administrative practice of that or of the other
Contracting State;

(b) to supply information which is not obtainable under the
laws or in the normal course of the administration of that or
of the other Contracting State;

(c) to supply information which would disclose any trade,
business, industrial, commercial or professional secret or
trade process, or information the disclosure of which would be
contrary to public policy (ordre public).

(4) If information is requested by a Contracting State in
accordance with this Article, the other Contracting State shall
use its information gathering measures to obtain the requested
information, even though that other State may not need such
information for its own tax purposes. The obligation contained
in the preceding sentence is subject to the limitations of
paragraph (3) but in no case shall such limitations be
construed to permit a Contracting State to decline to supply
information solely because it has no domestic interest in such
information.

(5) In no case shall the provisions of paragraph (3) be
construed to permit a Contracting State to decline to supply
information solely because the information is held by a bank,
other financial institution, nominee or person acting in an
agency or a fiduciary capacity or because it relates to
ownership interests in a person.

Article 26

Assistance in the collection of taxes

(1) The Contracting States shall lend assistance to each other
in the collection of revenue claims. This assistance is not
restricted by Articles 1 and 2. The competent authorities of
the Contracting States may by mutual agreement settle the mode
of application of this Article.

(2) The term ”revenue claim” as used in this Article means an
amount owed in respect of taxes of every kind and description
imposed on behalf of the Contracting States, or of their
political subdivisions or local authorities, insofar as the
taxation thereunder is not contrary to this Convention or any
other instrument to which the Contracting States are parties,
as well as interest, administrative penalties and costs of
collection or conservancy related to such amount.

(3) When a revenue claim of a Contracting State is enforceable
under the laws of that State and is owed by a person who, at
that time, cannot, under the laws of that State, prevent its
collection, that revenue claim shall, at the request of the
competent authority of that State, be accepted for purposes of
collection by the competent authority of the other Contracting
State. That revenue claim shall be collected by that other
State in accordance with the provisions of its laws applicable
to the enforcement and collection of its own taxes as if the
revenue claim were a revenue claim of that other State.

(4) When a revenue claim of a Contracting State is a claim in
respect of which that State may, under its law, take measures
of conservancy with a view to ensure its collection, that
revenue claim shall, at the request of the competent authority
of that State, be accepted for purposes of taking measures of
conservancy by the competent authority of the other Contracting
State. That other State shall take measures of conservancy in
respect of that revenue claim in accordance with the provisions
of its laws as if the revenue claim were a revenue claim of
that other State even if, at the time when such measures are
applied, the revenue claim is not enforceable in the first-
mentioned State or is owed by a person who has a right to
prevent its collection.

(5) Notwithstanding the provisions of paragraphs (3) and (4) a
revenue claim accepted by a Contracting State for purposes of
paragraph (3) or (4) shall not, in that State, be subject to
the time limits or accorded any priority applicable to a
revenue claim under the laws of that State by reason of its
nature as such. In addition, a revenue claim accepted by a
Contracting State for the purposes of paragraph (3) or (4)
shall not, in that State, have any priority applicable to that
revenue claim under the laws of the other Contracting State.

(6) Proceedings with respect to the existence, validity or the
amount of a revenue claim of a Contracting State shall not be
brought before the courts or administrative bodies of the other
Contracting State.

(7) Where, at any time after a request has been made by a
Contracting State under paragraph (3) or (4) and before the
other Contracting State has collected and remitted the relevant
revenue claim to the first-mentioned State, the relevant
revenue claim ceases to be

(a) in the case of a request under paragraph (3), a revenue
claim of the first-mentioned State that is enforceable under
the laws of that State and is owed by a person who, at that
time, cannot, under the laws of that State, prevent its
collection, or

(b) in the case of a request under paragraph (4), a revenue
claim of the first-mentioned State in respect of which that
State may, under its laws, take measures of conservancy with a
view to ensure its collection

the competent authority of the first-mentioned State shall
promptly notify the competent authority of the other State of
that fact and, at the option of the other State, the first-
mentioned State shall either suspend or withdraw its request.

(8) In no case shall the provisions of this Article be
construed so as to impose on a Contracting State the
obligation:

(a) to carry out administrative measures at variance with the
laws and administrative practice of that or of the other
Contracting State;

(b) to carry out measures which would be contrary to public
policy (ordre public);

(c) to provide assistance if the other Contracting State has
not pursued all reasonable measures of collection or
conservancy, as the case may be, available under its laws or
administrative practice;

(d) to provide assistance in those cases where the
administrative burden for that State is clearly
disproportionate to the benefit to be derived by the other
Contracting State.

Article 27

Limitation on benefits

Notwithstanding any other provisions of this Convention, where

(a) a company that is a resident of a Contracting State derives
its income primarily from other States

(i) from activities such as banking, shipping, financing or
insurance, or

(ii) from being the headquarters, co-ordination centre or
similar entity providing administrative services or other
support to a group of companies which carry on business
primarily in other States; and

(b) except for the application of the method of elimination of
double taxation normally applied by that State, such income
would bear a significantly lower tax under the laws of that
State than income from similar activities carried out within
that State or from being the headquarters, co-ordination centre
or similar entity providing administrative services or other
support to a group of companies which carry on business in that
State, as the case may be,

any provisions of this Convention conferring an exemption or a
reduction of tax shall not apply to the income of such company
and to the dividends paid by such company.

Article 28

Members of diplomatic missions and consular posts

Nothing in this Convention shall affect the fiscal privileges
of members of diplomatic missions and consular posts under the
general rules of international law or under the provisions of
special agreements.

Article 29

Entry into force

(1) Each of the Contracting States shall notify the other of
the completion of the procedures required by its law for the
entry into force of this Convention.

(2) The Convention shall enter into force on the thirtieth day
after the receipt of the later of these notifications and shall
thereupon have effect on income derived on or after the first
day of January of the year next following that of the entry
into force of the Convention.

(3) On the day when this Convention shall have effect ”the
Convention between the Government of the Kingdom of Sweden and
the Government of the Polish People’s Republic for the
avoidance of double taxation with respect to taxes on income
and capital”, signed in Stockholm, on June 5, 1975, shall cease
to have effect. In relation to taxes on capital the Convention
of 1975 shall cease to have effect on capital held on or after
the first day of January of the year next following that of the
entry into force of the new Convention.

Article 30

Termination

This Convention shall remain in force until terminated by a
Contracting State. Either Contracting State may terminate the
Convention, through diplomatic channels, by giving written
notice of termination at least six months before the end of any
calendar year. In such case, the Convention shall cease to have
effect in respect of income derived on or after the first day
of January of the calendar year next following the end of the
six months period.

In witness whereof the undersigned being duly authorized
thereto have signed this Convention.

Done at Stockholm, this 19th day of November, 2004, in
duplicate in the Swedish, Polish and English languages. In the
case of any divergency of interpretation, the English text
shall prevail.

For the Government of the Kingdom of Sweden
Göran Persson

For the Government of the Republic of Poland
Marek Belka