Lag (2006:286) om konvention om social trygghet mellan Sverige och Chile

SFS nr
2006:286
Departement/myndighet
Socialdepartementet
Utfärdad
2006-04-27
Ändring införd
t.o.m. SFS 2006:1312

Enligt riksdagens beslut föreskrivs att konventionen den 13
mars 1995 mellan Konungariket Sverige och Republiken Chile om
social trygghet, med de anpassningar och ändringar som har
gjorts genom avtalet den 12 december 2005 mellan de båda
staterna, skall gälla som lag här i landet. Konventionens
innehåll framgår av en bilaga till denna lag.

Övergångsbestämmelser

2006:286

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Bestämmelserna i avtalet den 12 december 2005 skall inte
föranleda minskning av förmånsbelopp som en person har
beviljats enligt konventionen före avtalets ikraftträdande.

3. De bestämmelser i konventionen som gällde före avtalets
ikraftträdande skall fortsätta att gälla med avseende på rätten
till förmåner som kunde fastställas genom tillämpning av
konventionen i dess dåvarande lydelse.

KONVENTION OM SOCIAL TRYGGHET MELLAN KONUNGARIKET SVERIGE OCH
REPUBLIKEN CHILE

Konungariket Sverige och Republiken Chile som önskar reglera
sina förbindelser på den sociala trygghetens område har
överenskommit om följande:

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

l. I denna konvention avses med
uttrycken

a) ”lagstiftning” lagar, förordningar och föreskrifter om
avgifter till och förmåner från de system för social trygghet
som anges i artikel 2,

b) ”behörig myndighet” med avseende på Chile, Arbets- och
socialförsäkringsministeriet, och med avseende på Sverige,
regeringen eller den myndighet regeringen förordnar,

c) ”behörig institution” den institution eller det organ som i
det enskilda fallet svarar för tillämpningen av den
lagstiftning som anges i artikel 2,

d) ”pension” eller ”livränta” pension el1er annan
långtidsförmån i kontanter inberäknat tillläggsbelopp och
höjningar,

e) ”försäkringsperiod” period som i den lagstiftning enligt
vilken den har fullgjorts betecknas som sådan, eller som i
samma lagstiftning jämställs med en försäkringsperiod.

2. Andra uttryck som används i denna konvention har den
betydelse som tillkommer dem enligt den tillämpliga
lagstiftningen.

Artikel 2

l. Denna konvention skall tillämpas

A) vad avser Chile, på lagstiftningen om

a) systemen för sjukvårdsförmåner,

b) försäkring för arbetsskador och yrkessjukdomar,

c) det nya systemet för ålders-, invaliditets- och
efterlevandepensioner, som grundas på individuell
kapitalisering,

d) de system för ålders-, invaliditets- och
efterlevandepensioner som administreras av institutet för
social välfärd (Instituto de Normalización Previsional), samt

e) arbetslöshetsförsäkring.

Bestämmelserna i avdelning III kapitel II i denna konvention är
inte tillämpliga på lagstiftning som åsyftas i a) och b) ovan.

B) vad avser Sverige, på lagstiftningen om

a) sjukförsäkring med sjukersättning och aktivitetsersättning,

b) föräldraförsäkring,

c) arbetsskadeförsäkring,

d) garantipensioner och inkomstgrundade ålderspensioner,

e) efterlevandepensioner och efterlevandestöd till barn, samt

f) arbetslöshetsförsäkring.

2. Denna konvention skall även tillämpas på lagstiftning som i
framtiden kan komma att komplettera eller ändra den
lagstiftning som anges i första punkten.

3. Denna konvention skall inte tillämpas på bestämmelser i en
fördragsslutande stats bieller multilaterala avtal rörande den
lagstiftning som anges i första punkten.

Artikel 3

Denna konvention gäller för personer som är eller har varit
omfattade av lagstiftningen i en eller båda de fördragslutande
staterna och personer som härleder sin rätt från en sådan
person.

Artikel 4

Vid tillämpning av en fördragsslutande stats lagstiftning
skall, i den mån inte annat föreskrivs i denna konvention,
följande i någon av staterna bosatta personer likställas med
statens egna medborgare,

a) medborgare i den andra fördragsslutande staten,

b) flyktingar och statslösa,

c) andra personer vad avser rättigheter som de härleder från
personer som avses under a) och b).

Artikel 5

1. I den mån inte annat föreskrivs i denna konvention får
livräntor i anledning av arbetsskador och yrkessjukdomar eller
pensioner vid invaliditet, ålderdom och till efterlevande
enligt en fördragsslutande stats lagstiftning inte minskas,
ändras, innehållas eller dras in på grund av att förmånstagaren
vistas eller är bosatt i den andra staten.

2. Förmåner som avses i första punkten som en stat har att utge
till medborgare i den andra staten bosatta i ett tredje land
skall betalas på samma villkor och i samma omfattning som till
den första statens egna medborgare som är bosatta i detta
tredje land.

AVDELNING II

BESTÄMMELSER OM TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING

Artikel 6

Om inte annat föreskrivs i artikel 7 skall en förvärvsverksam
person omfattas av lagstiftningen i den fördragsslutande stat i
vilken förvärvsverksamheten utövas oavsett i vilken stat
personen är bosatt och oavsett i vilken stat arbetsgivaren
finns.

Artikel 7

l. En arbetstagare som är anställd i en fördragsslutande stat
och som av sin arbetsgivare sänds ut till den andra staten för
att där utföra arbete av tillfällig natur skall fortsatt
omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda staten under
förutsättning att arbetet förutses vara högst tolv månader.

Om arbetet på grund av oförutsebara omständigheter kommer att
vara längre än tolv månader skall arbetstagaren fortsatt
omfattas av den förstnämnda statens lagstiftning under
ytterligare en period av tolv månader under förutsättning att
den andra statens behöriga myndighet lämnar sitt godkännande.

2. Den som av en statlig arbetsgivare i en fördragsslutande
stat sänds till den andra staten skall utan begränsning i tiden
fortsatt omfattas av lagstiftningen i den förstnämnda staten.

3. För diplomatiska företrädare och karriärkonsuler samt för
den administrativa och tekniska personalen vid beskickningar
och konsulat, som förestås av karriärkonsul, liksom även för
medlemmar av beskickningarnas respektive konsulatens
tjänstepersonal och för personer som uteslutande är anställda i
privat tjänst, i hushållet hos diplomatiska företrädare,
karriärkonsuler och medlemmar av konsulat, som förestås av
karriärkonsul, skall, i den mån denna personkrets omfattas av
Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser respektive
Wienkonventionen om konsulära förbindelser, bestämmelserna i
dessa konventioner vara tillämpliga.

4. Arbetstagare med anställning på fartyg skall omfattas av
lagstiftningen i den stat vars flagga fartyget för.

5. En arbetstagares medföljande familjemedlemmar som inte
själva förvärvsarbetar skall vid tillämpningen av
bestämmelserna i denna artikel anses bosatta i den stat vars
lagstiftning arbetstagaren omfattas av.

Artikel 8

De behöriga myndigheterna i de båda fördragsslutande staterna
kan komma överens om undantag från bestämmelserna i artiklarna
6 och 7 för vissa personer eller persongrupper. Bestämmelserna
i artikel 7 femte punkten skall tillämpas i dessa fall.

AVDELNING III

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

KAPITEL I.

SJUKVÅRDSFÖRMÅNER

Artikel 9

Den som uppbär pension enligt lagstiftningen i en
fördragsslutande stat har under bosättning i den andra staten
rätt till sjukvårdsförmåner enligt den sistnämnda statens
lagstiftning på samma villkor som den som uppbär motsvarande
förmåner enligt bosättningsstatens lagstiftning.

KAPITEL II.

PENSIONER VID INVALIDITET, ÅLDERDOM OCH DÖDSFALL

A. GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

Artikel 10

När en stats lagstiftning för förvärvande, bibehållande eller
återfående av rätt till pension vid invaliditet, ålderdom eller
till efterlevande kräver att vissa försäkringsperioder har
fullgjorts skall perioder som har fullgjorts enligt den andra
statens lagstiftning, när så behövs, sammanläggas med de
perioder som har fullgjorts enligt statens egen lagstiftning
under förutsättning att perioderna inte sammanfaller.

Artikel 11

1. Vid fastställande av nedsättning av arbetsförmåga för rätt
till pension skall den behöriga institutionen i var och en av
staterna göra sin prövning enligt den lagstiftning som gäller
för institutionen. De läkarundersökningar som är nödvändiga
skall ombesörjas av institutionen på bosättningsorten på
begäran av den behöriga institutionen.

2. För tillämpning av vad som sägs i föregående punkt skall
institutionen i den fördragsslutande stat där sökanden är
bosatt utan kostnad på begäran av institutionen i den andra
staten ställa läkarintyg och andra medicinska handlingar till
vilka den har tillgång till sistnämnda institutions förfogande.

3. När den svenska institutionen anser att läkarundersökningar
som endast behövs för dess handläggning behöver göras i Chile
skall dessa bekostas av den svenska behöriga institutionen.

4. Om den chilenska behöriga institutionen anser att
ytterligare medicinska undersökningar är nödvändiga i den andra
fördragsslutande staten uteslutande i sitt eget intresse, skall
de betalas enligt chilensk lagstiftning.

När det gäller arbetstagare som är försäkrade i det chilenska
individuella kapitaliseringssystemet, skall den chilenska
behöriga institutionen återbetala hela kostnaden för dessa
undersökningar till den behöriga institutionen i den andra
fördragsslutande staten och utkräva vederbörlig andel av den
försäkrade personen, när så är nödvändigt. Den chilenska
behöriga institutionen skall kunna dra av den försäkrades andel
av kostnaden från hans eller hennes pensioner eller från saldot
av det personliga kapitaliseringskontot.

Om de nya medicinska undersökningarna behövs till följd av ett
överklagande av ett beslut om invaliditet fattat i Chile, skall
kostnaderna för dessa undersökningar betalas på det sätt som
anges i föregående stycke, utom i de fall överklagandet har
gjorts av en chilensk behörig institution eller av ett
försäkringsbolag. I dessa fall skall kostnaderna betalas av den
klagande.

B. TILLÄMPNING AV SVENSK LAGSTIFTNING

Artikel 12

1. Vid fastställande av rätten till sjukersättning eller
aktivitetsersättning skall personer som erlägger avgifter eller
uppbär pension enligt den chilenska lagstiftningen anses som
försäkrade enligt den svenska lagstiftningen.

2. Artikel 10 skall inte tillämpas på grundkravet på tre års
bosättning i Sverige för rätt till garantipension eller till
sjukersättning eller aktivitetsersättning i form av
garantiersättning.

3. För beräkning av inkomstrelaterad sjukersättning och
aktivitetsersättning skall endast inkomst som intjänats under
perioder då svensk lagstiftning var tillämplig beaktas.

4. För beräkning av storleken på inkomstgrundad ålderspension i
form av tilläggspension som beviljas enligt bestämmelserna i
artikel 10 skall endast försäkringsperioder enligt svensk
lagstiftning beaktas.

5. Artikel 5 skall inte tillämpas på garantipensioner,
efterlevandestöd till barn och sjukersättning eller
aktivitetsersättning i form av garantiersättning.

6. Med avseende på denna konvention skall de
gottgörelseförmåner som betalas av Chile enligt lagarna 19.123,
19.234, 19.980 och 19.992 med ändringar, liksom även förmåner
enligt lagar som har införts efter de ovannämnda lagarna till
offer för kränkningar av mänskliga rättigheter eller för
politiskt våld från och med den 11 september 1973 till och med
den 10 mars 1990, inte betraktas som pensioner och inte påverka
garantipensioner eller garanterade delar av andra svenska
pensioner.

C. TILLÄMPNING AV CHILENSK LAGSTIFTNING

Artikel 13

1. Den som är försäkrad hos en pensionsfondsförvaltande
institution skall finansiera sin chilenska pension med den på
hans individuella kapitaliseringskonto ackumulerade
behållningen. När denna inte räcker för att finansiera en
pension som minst uppgår till den minimipension som garanteras
av staten har den försäkrade rätt till sammanläggning av
perioder enligt artikel 10 för att erhålla minimipension vid
ålderdom och invaliditet. Samma rätt tillkommer den som uppbär
efterlevandepension.

2. Vid bestämmande av om de villkor som den chilenska
lagstiftningen ställer för rätt till förtida pension är
uppfyllda, skall försäkrade som erhåller pension enligt svensk
lagstiftning anses som pensionärer enligt de i fjärde punkten
angivna systemen för social välfärd.

3. Förvärvsverksamma personer som är försäkrade i det nya
pensionssystemet i Chile kan under tid som de är bosatta i
Sverige betala frivilliga avgifter till detta system som
egenföretagare utan att detta påverkar deras avgiftsskyldighet
i Sverige. De försäkrade som väljer att utnyttja denna
möjlighet är inte skyldiga att betala avgiften för finansiering
av sjukvårdsförmåner.

4. De personer som tillhör de pensionssystem som administreras
av Institutet för social välfärd kan också åberopa perioder
enligt artikel 10 för att erhålla pensionsförmåner enligt de
bestämmelser som gäller för dessa system.

5. I de fall som avses i punkterna 1 och 4 skall den behöriga
institutionen bestämma pensionens storlek som om alla
försäkringsperioder hade fullgjorts enligt dess lagstiftning
men skall för utbetalning av pensionen beräkna sin andel enligt
förhållandet mellan de försäkringsperioder som har fullgjorts
endast enligt dess egen lagstiftning och summan av de
försäkringsperioder som har fullgjorts i bägge staterna. När
summan av de försäkringsperioder som har fullgjorts i de
fördragsslutande staterna överstiger den period som enligt
chilensk lagstiftning krävs för rätt till en full pension skall
vid beräkningen bortses från de överstigande perioderna.

6. Personer, som omfattas av den svenska lagstiftningen på
grund av arbete eller som uppbär inkomstgrundad pension,
inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad
aktivitetsersättning, skall betraktas som avgiftsbetalare i
motsvarande socialförsäkringssystem i Chile för att vara
berättigade till förmåner enligt de lagar som reglerar de
socialförsäkringssystem som förvaltas av Institutet för social
välfärd (Instituto de Normalización Previsional).

AVDELNING IV

KAPITEL I.

ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Artikel 14

1. Ansökningar, förklaringar, överklaganden och andra
handlingar som för tillämpningen av en stats lagstiftning skall
inges inom viss tid till en myndighet eller institution i denna
stat skall anses ha kommit in till denna om de inom samma tid
har kommit in till motsvarande myndighet eller institution i
den andra staten.

2. Ansökan om pension som getts in enligt en stats lagstiftning
skall betraktas som ansökan om motsvarande pension enligt den
andra statens lagstiftning under förutsättning att sökanden vid
ansökningstillfället uttryckligen uppger sig ha varit
förvärvsverksam i den staten. Detta gäller dock inte om
sökanden uttryckligen begär att beviljandet av pension enligt
den andra statens lagstiftning skall skjutas upp och han enligt
denna stats lagstiftning kan välja den tidpunkt från vilken
pensionen skall utgå.

Artikel 15

Myndigheters och institutioners skriftväxling liksom enskilda
personers framställningar rörande tillämpningen av denna
konvention kan avfattas på ett av de officiella språken eller
på engelska.

Artikel 16

De fördragsslutande staternas behöriga institutioner kan när
som helst av varandra begära läkarundersökningar, fastställande
av sakförhållanden eller händelser som kan leda till att en
förmån förvärvas, ändras, innehålls, upphör eller bibehålls.
Därav föranledda utgifter skall ersättas i den ordning som
anges i tillämpningsöverenskommelsen.

Artikel 17

1. När en fördragsslutande stats lagstiftning medger befrielse
från avgift för registrering och utskrift av handling, från
stämpel-, konsulär- och andra liknande avgifter skall
befrielsen även gälla intyg och handlingar som utfärdas av den
andra statens institutioner för tilllämpning av denna
konvention.

2. Administrativa handlingar och dokument, som utfärdas av en
institution i en stat för tilllämpning av denna konvention för
bruk av institutioner i den andra staten skall undantas från
krav på legalisering eller andra liknande formaliteter.

Artikel 18

Förmåner kan med befriande verkan betalas av en institution i
en fördragsslutande stat till en person bosatt i den andra
staten i förstnämnda stats valuta. Om en institution i en stat
skall erlägga betalning till en institution i den andra staten
skall betalningen göras i den sistnämnda statens valuta.

Artikel 19

De fördragsslutande staternas behöriga myndigheter skall

a) sluta de tillämpningsöverenskommelser som är nödvändiga för
denna konventions tilllämpning,

b) utse sina respektive förbindelseorgan,

c) hålla varandra underrättade om de åtgärder som på det
nationella planet vidtas för tilllämpningen av denna
konvention,

d) meddela varandra alla ändringar i den lagstiftning som anges
i artikel 2, och

e) bistå varandra och i vidast möjliga mån samarbeta tekniskt
och administrativt vid tilllämpningen av denna konvention.

Artikel 20

1. De behöriga myndigheterna skall genom förhandlingar lösa
tvister om tolkningen av denna konvention och
tillämpningsöverenskommelserna till denna.

2. Om en tvist inte kan lösas genom förhandlingar inom sex
månader efter det begäran om förhandlingar först framställdes,
skall den hänskjutas till en skiljenämnd vars sammansättning
och arbetssätt skall överenskommas mellan de fördragsslutande
staterna. Det beslut som fattas av skiljenämnden skall vara
bindande och slutligt.

KAPITEL II.

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Artikel 21

Försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en
fördragsslutande stats lagstiftning före dagen för denna
konventions ikraftträdande skall beaktas vid fastställande av
rätt till en förmån enligt konventionen.

Artikel 22

1. Denna konvention ger rätt till förmåner på grund av
försäkringsfall som har inträffat före dagen för dess
ikraftträdande. Förmåner skall dock inte utges för tider före
konventionens ikraftträdande.

2. Förmåner, som före denna konventions ikraftträdande har
utbetalats av en eller båda staterna och förmåner som inte har
beviljats på grund av något hinder som har undanröjts genom
denna konvention skall på ansökan av den försäkrade omprövas
med tillämpning av konventionens bestämmelser. Sådan förmån kan
också omräknas utan ansökan. Förmån i form av engångsbelopp
skall inte omräknas.

3. Bestämmelser i de fördragsslutande staternas lagstiftningar
om preskription eller upphörande av rätten till förmåner skall
inte tillämpas på rättigheter enligt föregående punkt om
ansökan görs inom två år efter konventionens ikraftträdande
såvida inte förmånligare regler gäller enligt lagstiftningen i
staten ifråga.

KAPITEL III.

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 23

1. Denna konvention gäller för obegränsad tid. Den kan sägas
upp av vardera av de bägge staterna. Uppsägningen skall
meddelas på diplomatisk väg senast tre månader före utgången av
det löpande kalenderåret, varvid konventionen upphör att gälla
vid kalenderårets slut.

2. Uppsäges konventionen skall dess bestämmelser fortsätta att
gälla redan beviljade förmåner utan hinder av sådana
inskränkande bestämmelser som kan finnas i staternas
lagstiftning för de fall då en förmånstagare är bosatt
utomlands.

3. De fördragslutande staterna skall träffa särskild
överenskommelse för att säkerställa intjänade rättigheter, som
grundas på försäkringsperioder eller därmed likställda perioder
och som har fullgjorts innan konventionen upphörde att gälla.

Artikel 24

Denna konvention skall ratificeras.

Ratifikationsinstrumenten skall utväxlas i Santiago de Chile.

Konventionen träder i kraft första dagen i tredje månaden som
följer den månad under vilken ratifikationsinstrumenten har
utväxlats.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV, har de befullmäktigade ombuden
undertecknat denna konvention.

Som skedde i Stockholm den 13 mars 1995 i två exemplar på
svenska och spanska språken, vilka båda texter äger lika
vitsord.

CONVENIO DE SEGURIDAD SOCIAL ENTRE EL REINO DE SUECIA Y LA
REPUBLICA DE CHILE

El Reino de Suecia y la República de Chile animados por el
deseo de regular sus relaciones en el área de la Seguridad
Social, han convenido lo siguiente:

TITULO I

DISPOSICIONES GENERALES

Artículo 1o.

l. Las expresiones y términos que se indican a continuación
tienen, a efectos de aplicación del presente Convenio, el
siguiente significado:

a) ”Legislación”, las leyes, reglamentos y disposiciones sobre
cotizaciones y beneficios de los sistemas de seguridad social
que se indican en el artículo 2o. de este Convenio.

b) ”Autoridad Competente”, respecto de Chile, el Ministro del
Trabajo y Previsión Social y respecto de Suecia, el Gobierno o
la autoridad designada por el Gobierno.

c) ”Institución Competente”, designa la Institución o Organismo
responsable, en cada caso, de la aplicación de la legislación a
que alude el artículo 2o. de este Convenio.

d) ”Pensión” o ”Renta Vitalicia”, pensión o otra prestación
pecuniaria de largo plazo, incluyendo suplementos, asignaciones
y aumentos.

e) ”Período de Seguro”, todo período reconocido como tal por la
legislación bajo la cual se haya cumplido, así como cualquier
período considerado por dicha legislación, como equivalente a
un periodo de seguro.

2. Los demás términos o expresiones utilizados en el Convenio
tienen el significado que les atribuye la legislación que se
aplica.

Artículo 2o.

l. El presente Convenio se aplicará:

A) Respecto de Chile, a la legislación sobre:

a) Los regímenes de prestaciones de salud;

b) El seguro de Accidentes del Trabajo y Enfermedades
Profesionales;

c) El Nuevo Sistema de Pensiones de vejez, invalidez y
sobrevivencia, basado en la capitalización individual;

d) Los regímenes de pensiones de vejez, invalidez y
sobrevivencia administrados por el Instituto de Normalización
Previsional, y

e) El Seguro de Cesantía.

Las letras a) y b) no tendrán aplicación respecto de las
disposiciones contenidas en el Capítulo II del Título III del
presente Convenio.

B) Respecto de Suecia, a las disposiciones legales sobre:

a) seguro por enfermedad con compensación por enfermedad y
compensación por actividad,

b) seguro parental,

c) seguro de accidentes del trabajo y enfermedades
profesionales,

d) pensiones de garantía y pensiones de jubilación basadas en
los ingresos,

e) pensiones de sobrevivencia así como subvención de
sobrevivencia para hijos,

f) seguro de desempleo.

2. El presente Convenio se aplicará igualmente a las
disposiciones legales que en el futuro complementen o
modifiquen las enumeradas en el párrafo precedente.

3. La aplicación de las normas del presente Convenio excluirá
las disposiciones contenidas en otros Convenios bilaterales o
multilaterales celebrados por uno de los Estados Contratantes,
en relación con la legislación que se indica en el No. l de
este párrafo.

Artículo 3o.

El presente Convenio se aplicará a las personas que estén o
hayan estado sometidas a la legislación de uno o ambos Estados
Contratantes y a sus beneficiarios.

Artículo 4o.

Salvo que el presente Convenio disponga otra cosa, para la
aplicación de la legislación de un Estado Contratante, las
siguientes personas residentes en cualquiera de los Estados se
equipararán con sus propios nacionales:

a) Los nacionales del otro Estado Contratante.

b) Los refugiados y los apátridas.

c) Otras personas, en lo referente a los derechos derivados de
las personas mencionadas en las letras a) y b).

Artículo 5o.

l. Salvo que en el presente Convenio se disponga otra cosa, las
rentas vitalicias o pensiones por accidentes de trabajo y
enfermedades profesionales y las pensiones de invalidez, vejez
y sobrevivencia que se abonarán de acuerdo con la legislación
de un Estado Contratante no podrán ser sujetas a reducción,
modificación, suspensión o retención por el hecho de que el
beneficiario se encuentre o resida en el otro Estado.

2. Las prestaciones enumeradas en el párrafo precedente debidas
por uno de los Estados a los nacionales del otro Estado, que
residan en un tercer país, se harán efectivas en las mismas
condiciones y con igual extensión que a los propios nacionales
que residan en ese tercer país.

TITULO II

DISPOSICIONES SOBRE LA LEGISLACION APLICABLE

Artículo 6o.

El trabajador estará sometido a la legislación del Estado
Contratante en que ejerza la actividad laboral,
independientemente del Estado en que tenga su domicilio o del
Estado en que el empleador tenga su sede, salvo que en el
artículo 7o. se disponga otra cosa.

Artículo 7o.

1. El trabajador dependiente al servicio de una Empresa cuya
sede se encuentre en uno de los Estados Contratantes, que sea
enviado al otro Estado para realizar trabajos de carácter
temporal, quedará sometido a la legislación del primer Estado,
siempre que la duración previsible del trabajo no exceda de
doce meses.

Si, por circunstancias imprevisibles, la duración del trabajo
excediera de los doce meses, el trabajador continuará sometido
a la legislación del primer Estado por un nuevo período de doce
meses, a condición de que la Autoridad Competente del segundo
Estado dé su conformidad.

2. El funcionario público que sea enviado por uno de los
Estados Contratantes al otro Estado, continuará sometido a la
legislación del primer Estado sin límite de tiempo.

3. A los Agentes diplomáticos y funcionarios consulares de
carrera, así como el personal administrativo y técnico de las
Embajadas y oficinas consulares dirigidas por funcionarios
consulares de carrera, al igual que los miembros del personal
de servicio de las Embajadas y oficinas consulares,
respectivamente, y a las personas que estén empleadas
exclusivamente al servicio privado doméstico de los Agentes
Diplomáticos, funcionarios consulares de carrera y miembros de
oficinas consulares dirigidas por funcionarios consulares de
carrera, en la medida que estas personas queden afectadas por
la Convención de Viena sobre relaciones diplomáticas y la
Convención de Viena sobre relaciones consulares, se les
aplicarán las disposiciones de estos instrumentos
internacionales.

4. El trabajador dependiente que ejerza su actividad a bordo de
un buque estará sometido a la legislación del Estado cuyo
pabellón enarbole el buque.

5. Para la aplicación de las disposiciones de este artículo,
los familiares acompañantes del trabajador, que no realicen
actividades laborales propias, se considerarán residentes en el
país a cuya legislación está sometido dicho trabajador.

Artículo 8o.

Las Autoridades Competentes de ambos Estados Contratantes
podrán, de común acuerdo, establecer excepciones a las
disposiciones contenidas en los artículos 6o. y 7o. para
determinadas personas o categorías de personas. En tales casos,
se aplicará lo dispuesto en el artículo 7o. número 5 del
presente Convenio.

TITULO III

DISPOSICIONES ESPECIALES

CAPITULO I

PRESTACIONES DE SALUD

Artículo 9o.

El que perciba una pensión de acuerdo con la legislación de uno
de los Estados Contratantes, tiene derecho durante su
residencia en el otro Estado, a prestaciones de salud, con
arreglo a la legislación de este último Estado en las mismas
condiciones que quienes perciban los beneficios
correspondientes según la legislación del Estado de residencia.

CAPITULO II

PENSIONES DE INVALIDEZ, VEJEZ Y SOBREVIVENCIA

A. DISPOSICIONES COMUNES

Artículo 10o.

Cuando la legislación de uno de los Estados Contratantes exija
el cumplimiento de determinados períodos de seguro para la
adquisición, conservación o recuperación del derecho a pensión
de invalidez, vejez o sobrevivencia, los periodos cumplidos
según la legislación del otro Estado se sumarán, cuando sea
necesario, a los períodos cumplidos baja la legislación del
primer Estado, siempre que ellos no coincidan.

Artículo 11o.

l. Para la determinación de la disminución de la capacidad de
trabajo a efectos del otorgamiento de las correspondientes
pensiones, la Institución Competente de cada uno de los Estados
Contratantes efectuará su evaluación de acuerdo con la
legislación a la que está sometida. Los reconocimientos médicos
necesarios serán efectuados por la Institución del lugar de
residencia a petición de la Institución Competente.

2. Para efectos de los dispuesto en el párrafo anterior, la
Institución del Estado Contratante en que resida el interesado
pondrá a disposición de la Institución del otro Estado, a
petición de ésta y gratuitamente, los informes y documentos
médicos que obren en su poder.

3. En caso de que la Institución sueca estime necesario que en
Chile se realicen exámenes médicos que sean de su exclusivo
interés, éstos serán financiados por la Institución Competente
sueca.

4. En caso que la Institución Competente chilena estime
necesario la realización de exámenes médicos adicionales en el
otro Estado Contratante que sean de su exclusivo interés, éstos
serán financiados de acuerdo con la legislación chilena.

Cuando se trate de trabajadores afiliados al sistema chileno de
capitalización individual, la Institución Competente chilena
efectuará el reembolso del costo total de estos exámenes, a la
Institución Competente del otro Estado Contratante, debiendo
requerir del afiliado, cuando proceda, el porcentaje a su
cargo. La Institución Competente chilena podrá deducir el costo
que le corresponde asumir al afiliado, de las pensiones
devengadas o del saldo de su cuenta de capitalización
individual.

Si los nuevos exámenes se solicitan a propósito de una
reclamación interpuesta al dictamen de invalidez emitido en
Chile, el costo de tales exámenes será financiado de la forma
señalada precedentemente, salvo que la reclamación sea
interpuesta por una Institución Competente chilena o por una
Compañía de Seguros, en cuyo caso tales gastos serán
financiados por el reclamante.

B. APLICACION DE LA

LEGISLACION SUECA

Artículo 12o.

1. Para determinar el derecho a compensación por enfermedad o
compensación por actividad, las personas que se encuentren
cotizando o perciban pensiones conforme a la legislación
chilena, se equipararán a asegurado conforme a la legislación
sueca.

2. El artículo 10 no será aplicable para los efectos de cumplir
con el requisito básico de tres años de residencia en Suecia
para tener derecho a la pensión de garantía o a la compensación
por enfermedad o a la compensación por actividad en forma de
compensación de garantía.

3. Para calcular la compensación por enfermedad y la
compensación por actividad basada en los ingresos, únicamente
se tomarán en cuenta los ingresos percibidos durante los
períodos en los que era aplicable la legislación sueca.

4. Para calcular el monto de la pensión de jubilación sueca
basada en los ingresos en forma de pensión suplementaria que se
otorgue conforme a las disposiciones del artículo 10,
únicamente se tomarán en cuenta los períodos de seguro que
correspondan a la legislación sueca.

5. El Artículo 5 no será aplicable a las pensiones de garantía,
a la subvención de sobrevivencia para hijos o a la compensación
por enfermedad como tampoco a la compensación por actividad en
forma de compensación de garantía.

6. Para los efectos del presente Convenio, los beneficios
indemnizatorios por gracia otorgados en Chile por las Leyes N s
19.123, 19.234, 19.980 y 19.992, y sus modificaciones, como así
también, los concedidos por leyes dictadas con posterioridad a
las anteriormente citadas, con ocasión de la violación a los
derechos humanos o de la violencia política durante el período
comprendido entre el 11 de septiembre de 1973 y el 10 de marzo
de 1990, no se considerarán pensión y no afectarán la pensión
de garantía o las otras partes de garantía de las otras
pensiones suecas.

C. APLICACION DE LA

LEGISLACION CHILENA

Artículo 13o.

1. Los afiliados a una Administradora de Fondos de Pensiones
financiarán sus pensiones en Chile con el saldo acumulado en su
cuenta de capitalización individual. Cuando éste fuere
insuficiente para financiar pensiones de un monto al menos
igual al de la pensión mínima garantizada por el Estado, los
afiliados tendrán derecho a la totalización de períodos
computables de acuerdo al artículo 10 para acceder al beneficio
de pensión mínima de vejez o invalidez. Igual derecho tendrán
los beneficiarios de pensión de sobrevivencia.

2. Para los efectos de determinar el cumplimiento de los
requisitos que exigen las disposiciones legales chilenas para
pensionarse anticipadamente en el Nuevo Sistema de Pensiones,
se considerarán como pensionados de los regímenes previsionales
indicados en el párrafo cuarto, los afiliados que hayan
obtenido pensión conforme a la legislación sueca.

3. Los trabajadores que se encuentren afiliados al Nuevo
Sistema de Pensiones en Chile, podrán enterar voluntariamente
en dicho Sistema cotizaciones previsionales en calidad de
trabajadores independientes durante el tiempo que residan en
Suecia, sin perjuicio de cumplir además, con la legislación de
dicho país relativa a la obligación de cotizar. Los
trabajadores que opten por hacer uso de este beneficio quedarán
exentos de la obligación de enterar la cotización destinada al
financiamiento de las prestaciones de salud.

4. Los imponentes de los regímenes de pensión administrados por
el Instituto de Normalización Previsional, también tendrán
derecho al cómputo de períodos en los términos del artículo
10o. para acceder a los beneficios de pensión establecidos en
las disposiciones legales que les sean aplicables.

5. En las situaciones contempladas en los párrafos 1 y 4
anteriores, la Institución Competente determinará el monto de
la prestación como si todos los períodos de seguro hubieren
sido cumplidos conforme a su propia legislación y, para efectos
del pago del beneficio, calculará la parte de su cargo como la
proporción existente entre los períodos de seguro cumplidos
exclusivamente bajo esa legislación y el total de períodos de
seguros computables en ambos Estados. Cuando la suma de
períodos de seguro computables en ambas Partes Contratantes
exceda el período establecido por la legislación chilena para
tener derecho a una pensión completa, los períodos en exceso se
desecharán para efectos de este cálculo.

6. Las personas que estén aseguradas debido al trabajo o que
perciban pensiones o compensaciones por enfermedad o
compensaciones por actividad, debido al trabajo, conforme a la
legislación de Suecia, serán consideradas como actuales
imponentes del régimen previsional que les corresponda en
Chile, para acceder a beneficios de acuerdo con las leyes que
regulan los regímenes previsionales administrados por el
Instituto de Normalización Previsional.

TITULO IV

CAPITULO I

DISPOSICIONES DIVERSAS

Artículo 14o.

1. Las solicitudes, declaraciones, recursos y otros documentos
que, a efectos de aplicación de la legislación de un Estado,
deban ser presentados en un plazo determinado ante las
Autoridades o Instituciones correspondientes de ese Estado, se
considerarán como presentados ante ella si lo hubieran sido
dentro del mismo plazo ante la Autoridad o Institución
correspondiente del otro Estado.

2. Cualquier solicitud de pensión presentada de acuerdo con la
legislación de un Estado será considerada como solicitud de la
pensión correspondiente según la legislación del otro Estado, a
condición de que el interesado en la oportunidad de la
solicitud manifieste o declare expresamente que ha ejercido una
actividad laboral en dicho Estado. Sin embargo, esto no se
aplicará si el interesado pide expresamente que se postergue el
otorgamiento de una pensión prevista por la legislación del
otro Estado, siempre que la legislación de dicho Estado, le
permita elegir la fecha a partir de la cual la pensión se
abonará.

Artículo 15o.

Las comunicaciones escritas entre las Autoridades e
Instituciones, así como las solicitudes de particulares
concernientes a la aplicación del presente Convenio podrán
redactarse en alguno de los idiomas oficiales, o bien, en
idioma inglés.

Artículo 16o.

Las Instituciones Competentes de los Estados Contratantes
podrán solicitarse, en cualquier momento, reconocimientos
médicos, comprobaciones de hechos y actos de los que pueden
derivarse la adquisición, modificación, suspensión, extinción o
mantenimiento de un beneficio. Los gastos que, en consecuencia,
se produzcan serán reintegrados en la forma que se señale en el
Acuerdo Administrativo.

Artículo 17o.

1. El beneficio de las exenciones de derechos de registro, de
escritura, de timbre y de tasas consulares u otros análogos,
previstos en la legislación de un Estado Contratante, se
extenderá a los certificados y documentos que se expidan por
las Instituciones del otro Estado para la aplicación del
presente Convenio.

2. Todos los actos administrativos y documentos que se expidan
por una Institución de un Estado para la aplicación del
presente Convenio serán dispensados de los requisitos de
legalización o otras formalidades similares para su utilización
por Instituciones del otro Estado.

Artículo 18o.

Las prestaciones podrán ser pagadas con efecto liberatorio por
una Institución de un Estado Contratante a una persona que
resida en el otro Estado en la moneda del primer Estado. Si una
Institución de un Estado debe efectuar pagos a una Institución
del otro Estado, éstos deberán efectuarse en la moneda del
segundo Estado.

Artículo 19o.

Las autoridades Competentes de los Estados Contratantes
deberán:

a) Establecer los Acuerdos Administrativos necesarios para la
aplicación del presente Convenio.

b) Designar los respectivos Organismos de Enlace.

c) Comunicarse las medidas adoptadas en el plano interno para
la aplicación del presente Convenio.

d) Notificarse toda modificación de la legislación indicada en
el artículo 2o.

e) Prestarse sus buenos oficios y la más amplia colaboración
técnica y administrativa posible para la aplicación de este
Convenio.

Artículo 20o.

1. Las Autoridades Competentes deberán resolver mediante
negociaciones las diferencias de interpretación del presente
Convenio y de sus Acuerdos Administrativos.

2. Si una controversia no pudiera ser resuelta mediante
negociaciones en un plazo de seis meses a partir de la primera
petición de negociación, ésta deberá ser sometida a una
comisión arbitral, cuya composición y procedimiento serán
fijados de común acuerdo entre los Estados Contratantes. La
decisión de la comisión arbitral será obligatoria y definitiva.

CAPITULO II

DISPOSICIONES TRANSITORIAS

Artículo 21o.

Los períodos de seguro cumplidos según la legislación de un
Estado Contratante antes de la fecha de entrada en vigor del
presente Convenio, serán tomados en consideración para la
determinación del derecho a las prestaciones que se reconozcan
en virtud del mismo.

Artículo 22o.

1. La aplicación de este Convenio otorgará derecho a
prestaciones por contingencias acaecidas con anterioridad a la
fecha de su entrada en vigor. Sin embargo, el pago de las
mismas no se efectuará por períodos anteriores a la entrada en
vigor del Convenio.

2. Las prestaciones que hayan sido liquidadas por una o ambas
Partes o los derechos que hayan sido denegados antes de la
entrada en vigor del Convenio, serán revisados a petición de
los interesados o de oficio, teniendo en cuenta las
disposiciones del Convenio. No se revisarán las prestaciones
abonadas que hayan consistido en una cantidad única.

3. Las normas sobre prescripción y caducidad existentes en los
Estados Contratantes no se aplicarán a los derechos previstos
en este artículo, cuando los interesados presenten la solicitud
dentro de los dos años siguientes a la fecha de entrada en
vigor de este Convenio, salvo disposición más favorable de la
legislación del Estado en cuestión.

CAPITULO III

DISPOSICIONES FINALES

Artículo 23o.

1. El presente Convenio se celebra por tiempo indefinido. Podrá
ser denunciado por cada uno de los dos Estados. La denuncia
deberá ser notificada por vía diplomática a más tardar tres
meses antes del término del año calendario en curso,
produciéndose la expiración del Convenio al término de dicho
año.

2. En caso de denuncia, las disposiciones del presente Convenio
continuarán aplicándose a los derechos ya reconocidos, no
obstante las disposiciones restrictivas que la legislación de
los Estados pueda prever para los casos de residencia en el
extranjero de un beneficiario.

3. Los Estados Contratantes establecerán un acuerdo especial
para garantizar los derechos en curso de adquisición derivados
de los períodos de seguro o asimilados cumplidos con
anterioridad a la fecha de término de la vigencia del Convenio.

Artículo 24o.

El presente Convenio será ratificado.

Los instrumentos de ratificación serán intercambiados en
Santiago de Chile.

El presente Convenio entrará en vigor el primer dia del tercer
mes siguiente al mes en que los instrumentos de ratificación
hayan sido intercambiados.

EN FE DE LO CUAL, los representantes debidamente autorizados
firman el presente Convenio.

Hecho en Estocolmo el 13 de marzo 1995 en duplicado escritos en
los idiomas sueco y español respectivamente, teniendo todos los
textos igual valor legal.

FÖR KONUNGARIKET SVERIGE

PARA EL REINO DE SUECIA

Anna Hedborg

FÖR REPUBLIKEN CHILE

PARA LA REPUBLICA DE CHILE

Luis Maira