Förordning (2007:1041) med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden

SFS nr
2007:1041
Departement/myndighet
Finansdepartementet KO
Utfärdad
2007-11-22
Ändring införd
t.o.m. SFS 2011:916

Uppgifter

1 § Allmänna reklamationsnämnden ska

1. pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare som rör
en vara, tjänst eller annan nyttighet som näringsidkaren har
tillhandahållit konsumenten och rekommendera en lösning av
tvisten,

2. pröva tvister om skadestånd mellan fysiska personer och
juridiska personer eller enskilda näringsidkare om den fysiska
personens anspråk på skadestånd helt eller delvis kan komma att
omfattas av motpartens ansvarsförsäkring och skadan inte
uppkommit i samband med den fysiska personens näringsverksamhet
och rekommendera en lösning av tvisten,

3. yttra sig i konsumenttvister på begäran av domstol,

4. informera konsumenter och näringsidkare om myndighetens
praxis, och

5. stödja den kommunala konsumentverksamhetens hantering av
konsumenttvister genom bl.a. utbildning och information.

Definitioner

2 § I förordningen avses med

konsument: dels en fysisk person som handlar huvudsakligen för
ändamål som faller utanför näringsverksamhet, dels dödsbon,

näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för
ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten,

konsumenttvist: sådana tvister som avses i 1 § 1 och 2.

Grupptalan

3 § Myndigheten får pröva konsumenttvister mellan en grupp
konsumenter och en näringsidkare om

1. det finns flera konsumenter som kan antas ha anspråk mot
näringsidkaren på väsentligen likartade grunder,

2. tvisterna rör förhållanden som får prövas av myndigheten,
och

3. en prövning av tvisterna är motiverad från allmän synpunkt.

Tvister enligt första stycket tas upp till prövning efter
anmälan av Konsumentombudsmannen eller, om
Konsumentombudsmannen för ett visst fall har beslutat att inte
göra någon anmälan, av en sammanslutning av konsumenter eller
löntagare.

Tvister som myndigheten inte prövar

4 § Myndigheten prövar inte konsumenttvister som rör

1. köp av fast egendom, bostadsrätt eller tomträtt,

2. upplåtelse av fast egendom,

3. hälso- eller sjukvård,

4. advokatverksamhet, eller

5. någon annan typ av vara, tjänst eller nyttighet, enligt
föreskrifter som myndigheten har meddelat med stöd av 6 §.

Trots första stycket 1 och 2 prövar myndigheten tvister som
rör

1. avtal som omfattas av lagen (2011:914) om konsumentskydd
vid avtal om tidsdelat boende eller långfristig
semesterprodukt,

2. upplåtelse av fast egendom som skett för fritidsändamål och
för kortare tid än nio månader i följd,

3. skadestånd enligt 25 § fastighetsmäklarlagen (2011:666),
eller

4. ersättning för fastighetsmäklares uppdrag.
Förordning (2011:916).

5 § Myndigheten prövar heller inte konsumenttvister

1. där anmälan till myndigheten har gjorts av någon annan än
konsumenten eller, när det gäller grupptalan enligt 3 §, någon
annan än Konsumentombudsmannen eller en sammanslutning av
konsumenter eller löntagare,

2. där värdet av vad som yrkas understiger ett visst belopp som
myndigheten har föreskrivit med stöd av 6 §,

3. där anmälan till myndigheten har kommit in mer än sex
månader efter det att näringsidkaren helt eller delvis avvisat
konsumentens krav,

4. som handläggs i eller är avgjorda av domstol,

5. som kan prövas eller har prövats av någon annan statlig
myndighet,

6. som kan prövas eller har prövats av Försäkringsförbundets
nämnd för rättsskyddsfrågor eller av Personförsäkringsnämnden,

7. som omfattas av en rekommendation som givits i ett ärende om
grupptalan.

Trots första stycket 1-3 kan myndigheten besluta att pröva en
tvist, om tvisten är av principiellt intresse eller om det
finns andra särskilda skäl.

6 § Myndigheten får meddela föreskrifter om att inte pröva
konsumenttvister

1. som avser någon annan typ av vara, tjänst eller nyttighet än
vad som följer av 4 § första stycket, eller

2. där värdet av vad som yrkas understiger ett visst lägre
belopp.

Statistik

7 § Utöver det som följer av 1 § ska myndigheten redovisa
statistik över antalet anmälningar. Statistiken ska vara
uppdelad avdelningsvis på anmälarnas kön, ålder och bostadsort.

Ledning

8 § Myndigheten leds av en myndighetschef.

9 § Vid myndigheten ska det finnas ett insynsråd som består av
högst åtta ledamöter.

Handläggning av konsumenttvister

10 § Vid prövning av konsumenttvister är myndigheten indelad i
avdelningar. Vid prövning i plenum gäller 18 §.

11 § Konsumenttvister och frågor om yttranden till domstol
avgörs vid ett sammanträde med en avdelning, utom vid prövning
enligt 17 och 18 §§.

11 a § Om en tvist är av särskild betydelse för myndighetens
rättstillämpning eller annars är av större vikt, får den
avgöras vid ett sammanträde med en avdelning i utökad
sammansättning.

Ordföranden beslutar om en tvist ska avgöras i utökad
sammansättning. Förordning (2009:608).

12 § Ett sammanträde med en avdelning leds av ordföranden,
vice ordföranden eller en avdelningsordförande. Ett
sammanträde med en avdelning i utökad sammansättning leds av
ordföranden eller vice ordföranden.

Övriga ledamöter på en avdelning ska vid ett sammanträde till
lika antal företräda konsument- respektive
näringsidkarintressen.

Parterna får inte närvara vid sammanträdet.
Förordning (2009:608).

13 § Vid sammanträden ska protokoll föras.

Avvisning av ärenden

14 § Om en tvist faller utanför myndighetens kompetensområde
enligt denna förordning ska myndigheten avvisa ärendet.

15 § Myndigheten får avvisa ett ärende om

1. en komplettering som myndigheten har begärt av anmälaren
inte kommer in inom förelagd tid,

2. utredningen i ärendet är bristfällig och det inte går att
avhjälpa bristen, eller

3. ärendet i övrigt med hänsyn till myndighetens arbetsformer
eller andra omständigheter inte lämpar sig för prövning av
myndigheten.

Beslutförhet

16 § En avdelning ska bestå av en ordförande och fyra andra
ledamöter. En avdelning är dock beslutför med en ordförande
och två andra ledamöter, om inte någon av ledamöterna begär
att fyra ledamöter ska delta.

En avdelning i utökad sammansättning är beslutför med
ordföranden eller vice ordföranden, två avdelningsordförande
och fyra andra ledamöter. Om både ordföranden och vice
ordföranden deltar, ska endast en avdelningsordförande delta.
Fler än sju ledamöter får inte delta. Förordning (2010:38).

17 § Ett ärende får avgöras av ordföranden, vice ordföranden
eller en avdelningsordförande, om ärendet är av enkel
beskaffenhet eller om näringsidkaren inte har yttrat sig i
ärendet.

Ordföranden eller vice ordföranden får även besluta att avvisa
eller avskriva ett ärende.

Myndigheten får i arbetsordningen eller i ett enskilt fall
besluta att ärenden enligt första eller andra stycket också får
avgöras av en annan tjänsteman.

18 § En tvist får avgöras i plenum om den är av principiell
betydelse och det är angeläget med hänsyn till behovet av en
enhetlig rättstillämpning.

Ordföranden beslutar om att en tvist ska avgöras i plenum.

Plenum består av ordföranden, vice ordföranden,
avdelningsordförandena och övriga ledamöter på den avdelning
dit tvisten hör. Vid behandling i plenum leds sammanträdet av
ordföranden eller vice ordföranden.

Myndigheten i plenum är beslutför när ordföranden eller vice
ordföranden, minst två tredjedelar av avdelningsordförandena
och minst fyra andra ledamöter är närvarande. Av de ledamöter
som företräder konsument- och näringsidkarintressen ska lika
många delta från vardera sidan.

19 § Myndigheten kan biträdas av en särskilt förordnad
sakkunnig när den avgör ett ärende.

20 § Om det vid en överläggning framkommer skiljaktiga meningar
tilllämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om
omröstning i tvistemål. Avdelningen bestämmer dock själv i
vilken turordning ledamöterna ska säga sin mening.

Föredragning

21 § Ett ärende avgörs efter föredragning. Myndigheten får i
arbetsordningen eller i ett enskilt fall besluta att ärenden
som avgörs enligt 17 § andra och tredje styckena inte behöver
föredras.

Omprövning

22 § Myndighetens avgörande av en tvist kan på begäran av den
som är part omprövas om

1. parten gör sannolikt att han eller hon har haft giltig
ursäkt för att inte tidigare ha yttrat sig i ärendet,

2. parten åberopar omständigheter eller bevis som inte tidigare
har åberopats och som kan antas leda till en väsentligt annan
utgång i ärendet och parten samtidigt gör sannolikt att han
eller hon inte tidigare har kunnat åberopa dem, eller

3. avgörandet är uppenbart oriktigt på grund av ett klart
förbiseende eller misstag från myndighetens sida och rättelse
av beslutet inte kan komma i fråga.

En begäran om omprövning ska vara skriftlig och ha kommit in
till myndigheten inom två månader efter det att tvisten
avgjordes. Vid prövning av en sådan begäran tillämpas 17 §.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också ärenden
som har avvisats eller avskrivits.

Anställningar och uppdrag

23 § Ordföranden för Allmänna reklamationsnämnden är
myndighetschef.

24 § Anställning som vice ordförande beslutas av regeringen på
förslag av myndighetschefen. Vice ordföranden är
myndighetschefens ställföreträdare.

25 § Avdelningsordförandena förordnas av regeringen för en
bestämd tid.

Andra ledamöter och ersättare för dem utses av myndighetschefen
för en bestämd tid på förslag av de myndigheter och
organisationer som regeringen bestämmer.

26 § Ordföranden, vice ordföranden och avdelningsordförandena
ska vara jurister med erfarenhet som domare.

Den som är ledamot eller ersättare på en avdelning får inte
vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Personalansvarsnämnd

27 § Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.

Tillämpligheten av vissa förordningar

28 § Myndigheten ska tillämpa personalföreträdarförordningen
(1987:1101).

Överklagande

29 § Myndighetens beslut i konsumenttvister och yttranden till
domstol får inte överklagas. Detsamma gäller myndighetens
beslut i omprövningsärenden.

Övergångsbestämmelser

2007:1041

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008, då
förordningen (2004:1034) med instruktion för Allmänna
reklamationsnämnden ska upphöra att gälla.

2. Bestämmelsen i 7 § tillämpas första gången för
verksamhetsåret 2009.

3. För anmälningar som gäller sådana tvister som avses i 5 §
första stycket 6 och som kommit in till myndigheten före den 1
september 2007 tillämpas de föreskrifter om vilka tvister
myndigheten inte prövar som gällde före detta datum.

2011:916

1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2011.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om en sådan
upplåtelse eller överlåtelse av en bostadsandel som omfattas
av lagen (1997:218) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat
boende.