Förordning (2007:1447) med instruktion för Riksgäldskontoret

SFS nr
2007:1447
Departement/myndighet
Finansdepartementet FPM
Utfärdad
2007-12-20
Ändring införd
t.o.m. SFS 2014:1393

Uppgifter

1 § Riksgäldskontoret är statens centrala finansförvaltning.
Myndigheten är också garantimyndighet enligt lagen (1995:1571)
om insättningsgaranti och lagen (1999:158) om investerarskydd
samt stödmyndighet enligt lagen (2008:814) om statligt stöd
till kreditinstitut. Förordning (2008:818).

2 § Myndigheten har till uppgift att

1. efter regeringens beslut, utan att tjänsterna
subventioneras, tillhandahålla utlåning till och ta emot medel
på konto från i första hand statliga myndigheter,

2. ansvara för den statliga betalningsmodellen inklusive
statens centralkonto,

3. ta upp och förvalta lån till staten enligt budgetlagen
(2011:203), samt

4. ställa ut och förvalta statliga garantier enligt
förordningen (2011:211) om utlåning och garantier.
Förordning (2011:1500).

2 a § Myndigheten får ta till vara möjligheten att bedriva
tjänsteexport som är direkt kopplad till myndighetens
kärnverksamhet och som ligger inom ramen för det uppdrag som
anges i denna instruktion eller i någon annan förordning.
Förordning (2011:1500).

2 b § Myndigheten får utföra uppdrag åt andra statliga
myndigheter inom garanti- och utlåningsverksamheten.
Förordning (2014:1393).

3 § Myndigheten ska särskilt

1. regelbundet besluta statslåneräntan som den genomsnittliga
marknadsräntan på statsobligationer med en återstående löptid
på minst fem år,

2. senast den 1 november varje år besluta statens
utlåningsränta och statens avkastningsränta som den
genomsnittliga marknadsräntan under de tre närmast föregående
åren, varvid marknadsräntan är räntan på nominella
statsobligationer med en återstående löptid på 4–6 år med
tillägg av 0,25 procentenheter för förvaltningskostnader m.m.,

3. lämna Lotteriinspektionen de uppgifter som
Lotteriinspektionen behöver för sin kontroll och tillsyn över
den utlottningsverksamhet som Riksgäldskontoret utför inom
ramen för svenska statens premieobligationslån, och

4. ansvara för officiell statistik enligt förordningen
(2001:100) om den officiella statistiken.

Myndigheten ska, mot bakgrund av sina uppgifter enligt 1 § som
garantimyndighet och stödmyndighet, delta i utredning och
planering av stödverksamhet i frågor som rör bank- och
kreditväsendet.

Myndigheten ska bistå regeringen med nödvändiga analyser och
utredningar för att fullgöra uppdraget enligt lagen (2008:814)
om statligt stöd till kreditinstitut samt även i övrigt
biträda regeringen med utredningar och yttranden.
Förordning (2012:636).

4 § Myndigheten ska ha

1. en beskrivning av de huvudsakliga risker som är förenade med
verksamheten och hur dessa risker ska hanteras, och

2. interna instruktioner för hantering av de risker som anges i
1.

Myndigheten ska fortlöpande se över beskrivningen och
instruktionerna och följa upp hur instruktionerna följs.

Medelsförvaltning m.m.

5 § Myndigheten ska placera sina medel, i den utsträckning de
inte behöver användas till utbetalningar, på konto i
Riksbanken, en bank eller ett kreditmarknadsföretag eller i
statspapper eller andra skuldförbindelser med låg kreditrisk.
Placeringar får ske i utlandet och i utländsk valuta.

För avgifter och andra medel som myndigheten förvaltar i
egenskap av garantimyndighet finns särskilda bestämmelser i
15 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti och 31 § lagen
(1999:158) om investerarskydd.

För ersättningar och andra medel som myndigheten förvaltar i
egenskap av stödmyndighet finns särskilda bestämmelser i 7 kap.
1 § första stycket lagen (2008:814) om statligt stöd till
kreditinstitut. Förordning (2008:818).

6 § Myndighetens hantering av växlingar mellan svensk och
utländsk valuta ska präglas av förutsägbarhet och tydlighet.

7 § Myndigheten ska täcka de underskott som kan uppstå på
statens centralkonto.

8 § Myndigheten får i ett enskilt fall besluta att obligationer
och räntekuponger samt utbetalning av vinster på
premieobligationslån får lösas in, även om betalningsrätten är
preskriberad.

9 § Om det finns särskilda skäl, får myndigheten helt eller
delvis i ett enskilt fall besluta att efterskänka sådana
fordringar som förvaltas av myndigheten.

10 § Avgifter och andra medel som betalas till myndigheten
avseende insättningsgarantin och investerarskyddet ska
redovisas under en inkomsttitel på statsbudgeten med ett belopp
motsvarande myndighetens kostnader för förvaltning av dessa
ersättningssystem.

Samverkan m.m.

11 § Myndigheten ska samverka med

1. Konjunkturinstitutet och Ekonomistyrningsverket i fråga om
myndighetens prognoser över statens lånebehov, och

2. behöriga myndigheter och företrädare för system för
insättningsgaranti, system för investerarskydd eller andra
motsvarande ersättningssystem i andra länder.

12 § Myndigheten ska samråda med

1. Riksbanken i frågor om de delar av upplåningsverksamheten
som kan antas vara av större penningpolitisk betydelse,

2. Finansinspektionen i de frågor om insättningsgarantin och
investerarskyddet som berör inspektionen, och

3. Finansinspektionen, Konkurrensverket eller Riksbanken i de
frågor om statligt stöd till kreditinstitut eller inlösen av
aktier i kreditinstitut som berör den aktuella myndigheten.

Vid samråd enligt första stycket 2 eller 3 ska myndigheten
lämna Finansinspektionen, Konkurrensverket eller Riksbanken de
uppgifter som dessa myndigheter behöver. Förordning (2008:818).

Ledning

13 § Myndigheten leds av en styrelse.

14 § Styrelsen ska bestå av högst nio ledamöter.
Förordning (2008:1257).

Styrelsens ansvar

15 § Förutom att besluta i de ärenden som anges i 4 §
myndighetsförordningen (2007:515) ska styrelsen besluta om

1. viktigare frågor enligt 8 och 9 §§,

2. underlag för utvärdering enligt 26 f § 1,

3. förslag till riktlinjer enligt 26 f § 3,

4. principer för hur de av regeringen fastställda
riktlinjerna för förvaltningen av statens skuld ska
genomföras,

5. frågor enligt lagen (2008:814) om statligt stöd till
kreditinstitut, om de gäller

a) stöd eller avtal som rör stöd,

b) inlösen av aktier, eller

c) ansökan hos Prövningsnämnden för statligt stöd till
kreditinstitut,

6. viktigare frågor som rör sådana aktier eller andra
tillgångar som staten äger eller får som säkerhet i samband
med att stöd lämnas enligt lagen om statligt stöd till
kreditinstitut och som förvaltas av myndigheten, och

7. ramar och riktlinjer för hantering av de risker som är
förenade med verksamheten.

Första stycket 5 a gäller dock inte i fråga om stöd och avtal
som rör stöd enligt förordningen (2008:819) om statliga
garantier till banker m.fl. Förordning (2014:1393).

16 § Har upphävts genom förordning (2008:1257).

17 § Har upphävts genom förordning (2008:1257).

18 § Har upphävts genom förordning (2008:1257).

19 § Har upphävts genom förordning (2008:1257).

20 § Har upphävts genom förordning (2008:1257).

Anställningar och uppdrag

21 § Riksgäldsdirektören är myndighetschef.

22 § Regeringen utser vice ordförande i myndighetens styrelse.
Förordning (2008:1257).

Delegering

23 § Andra ärenden än de som avses i 15 § denna förordning och
4 § myndighetsförordningen (2007:515) får avgöras av
riksgäldsdirektören, eller om styrelsen inte bestämt något
annat, av den som riksgäldsdirektören bestämmer.
Förordning (2008:1257).

Bisysslor m.m.

24 § Den som är ledamot i myndighetens styrelse eller är
anställd hos myndigheten, får inte utan tillstånd

1. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för

a) ett finansinstitut, eller

b) ett sådant företag som har inrättats av ett kreditinstitut
som ett led i en rekonstruktion och som avses i 1 kap. 2 §
första stycket lagen (2008:814) om statligt stöd till
kreditinstitut, eller

2. vara anställd hos eller åta sig uppdrag för

a) ett finansinstitut, eller

b) ett sådant företag som avses i 1 b.

Tillstånd enligt första stycket meddelas av regeringen i fråga
om ledamot i styrelsen och av myndigheten i fråga om andra
anställda hos myndigheten än riksgäldsdirektören. Tillstånd
enligt första stycket 1 får dock inte ges i fråga om ett
kreditinstitut eller ett sådant företag som avses i första
stycket 1 b. Tillstånd enligt första stycket 2 får i fråga om
ett kreditinstitut eller ett sådant företag som avses i första
stycket 2 b ges bara för uppdrag i institut eller företag i
vilket staten äger aktier.

Ledamöterna i styrelsen och de anställda som styrelsen
bestämmer får inte utan tillstånd ha del i ett kreditinstitut
eller i ett sådant företag som avses i första stycket 1 b eller
ha lån hos ett kreditinstitut. Tillstånd meddelas av regeringen
i fråga om ordföranden och av ordföranden i fråga om övriga
ledamöter i styrelsen inklusive riksgäldsdirektören samt av
myndigheten i andra fall. Förordning (2008:1257).

Personalansvarsnämnd

25 § Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd.

Tillämpligheten av vissa förordningar

26 § Myndigheten ska tillämpa

1. personalföreträdarförordningen (1987:1101), och

2. internrevisionsförordningen (2006:1228).

26 a § Myndigheten ska i verksamhet enligt 2 § inte tillämpa
7 § avgiftsförordningen (1992:191) om samråd med
Ekonomistyrningsverket om avgifter. Förordning (2011:1500).

26 b § Myndigheten ska i verksamhet enligt 1 § andra meningen
inte tillämpa 10 § förordningen (2000:606) om myndigheters
bokföring när det gäller periodisering av intäkter och
kostnader för inbetalda och återbetalda avgifter för
insättningsgarantin, investerarskyddet samt
stabilitetsfonden. Förordning (2011:1500).

Avgifter

26 c § Myndigheten ska ta ut avgifter för den verksamhet som
anges i 2 a §, besluta om avgifternas storlek och disponera
inkomsterna i verksamheten. Förordning (2011:1500).

26 d § Myndigheten får ta ut avgifter för tjänster som utförs
åt statliga myndigheter enligt 2 § 1 och besluta om
avgifternas storlek. Förordning (2014:1393).

26 e § Myndigheten får ta ut avgifter för uppdrag som utförs
åt statliga myndigheter enligt 2 b §, besluta om avgifternas
storlek och disponera inkomsterna i verksamheten.
Förordning (2014:1393).

Rapportering

26 f § Myndigheten ska varje år rapportera till regeringen
enligt följande uppställning:

Myndigheten ska lämna senast

1. underlag för utvärdering av förvaltningen
av statens skuld 22 februari

2. en redogörelse för de åtgärder som
myndigheten har genomfört enligt lagen
(2008:814) om statligt stöd till
kreditinstitut 15 mars

3. förslag till riktlinjer för förvaltningen
av statens skuld 1 oktober

4. en redogörelse för de samlade riskerna i
den statliga betalningsmodellen 1 november

5. underlag för fastställande av räntesats
och avgifter som ska gälla nästkommande
kalenderår för 15 november

a) studielån enligt 4 kap. 1 §
studiestödslagen (1999:1395), och

b) lån enligt 16 § förordningen (1990:1361)
om lån till hemutrustning för flyktingar
och vissa andra utlänningar
Förordning (2014:1393).

Rätt att få upplysningar m.m.

27 § Myndigheten har rätt att från andra myndigheter få den
information som myndigheten behöver för sin verksamhet.

28 § När myndigheten fattar sådana beslut som avses i 3 § andra
stycket lagen (1995:1571) om insättningsgaranti samt 4 § tredje
stycket, 5 § första stycket och 6 § första och andra styckena
lagen (1999:158) om investerarskydd, ska den se till att den
har rätt att få sådana uppgifter om institutet och dess
verksamhet vid filialen som den behöver.

Rätt att meddela föreskrifter

29 § Myndigheten får meddela föreskrifter om

1. inskrivning i statsskuldboken, och

2. avgiften enligt 29 § lagen (1999:158) om investerarskydd.

Ytterligare bestämmelser om myndighetens rätt att meddela
föreskrifter finns i 14 § förordningen (2006:1097) om
statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning, 51 §
förordningen (2008:715) om finansiella åtgärder för
hanteringen av restprodukter från kärnteknisk verksamhet,
17 § förordningen (2008:819) om statliga garantier till banker
m.fl., 10 § förordningen (2008:820) om statligt stöd till
kreditinstitut och 3 § förordningen (2011:834) om
insättningsgaranti. Förordning (2011:837).

Undantag från myndighetsförordningen

30 § Följande bestämmelser i myndighetsförordningen (2007:515)
ska inte tillämpas på myndigheten:

5 § om delegering, och

29 § om skyldighet att lämna en förteckning till
Justitiekanslern över vissa ärenden som inte har avgjorts, när
det gäller myndighetens verksamhet enligt 1 § första meningen i
denna förordning.