Förordning (2015:109) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen

SFS nr
2015:109
Departement/myndighet
Justitiedepartementet BIRS
Utfärdad
2015-02-26

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om tillämpningen
av lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av
frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen.

2 § De termer och uttryck som används i denna förordning har
samma betydelse som i lagen (2015:96) om erkännande och
verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska
unionen.

3 § All kommunikation och allt samråd rörande
verkställigheten av en svensk eller utländsk dom på
frihetsberövande påföljd i en annan medlemsstat eller i
Sverige ska ske mellan Kriminalvården och den behöriga
myndigheten i den andra staten.

Kommunikationen och samrådet får ske på det sätt som är
lämpligast i det enskilda fallet.

2 kap. Erkännande och verkställighet av en svensk dom på
frihetsberövande påföljd i en annan medlemsstat inom
Europeiska unionen

Upplysningsskyldighet

1 § Om det enligt lagen (2015:96) om erkännande och
verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska
unionen finns förutsättningar för att sända över en dom på
frihetsberövande påföljd till en annan medlemsstat för att
där erkännas och verkställas, ska den dömde upplysas om detta
om han eller hon befinner sig i Sverige. Den dömde ska även
upplysas om innebörden av att domen erkänns och verkställs i
den andra staten.

Ansvaret för att upplysa den dömde har

1. Kriminalvården, om påföljden är fängelse,

2. Statens institutionsstyrelse, om påföljden är sluten
ungdomsvård, och

3. chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där den dömde
är inskriven, om påföljden innebär överlämnande till
rättspsykiatrisk vård.

Begäran att en dom på frihetsberövande påföljd ska sändas
över

2 § Den dömde eller en behörig myndighet i en annan
medlemsstat får hos Kriminalvården begära att en dom på en
frihetsberövande påföljd ska sändas över till den andra
staten.

En sådan begäran får också göras av Statens
institutionsstyrelse om påföljden är sluten ungdomsvård och
av chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där den dömde
är inskriven om påföljden innebär överlämnande till
rättspsykiatrisk vård. Om den dömde själv hos Statens
institutionsstyrelse eller en vårdinrättning begär att domen
sänds över till en annan stat, ska den dömdes begäran
överlämnas till Kriminalvården.

Samråd med andra myndigheter

3 § Vid Kriminalvårdens prövning av om det finns
förutsättningar för att sända över en dom på frihetsberövande
påföljd till en annan medlemsstat ska myndigheten samråda
med

1. den behöriga myndigheten i den andra staten,

2. Statens institutionsstyrelse, om påföljden är sluten
ungdomsvård, och

3. chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där den dömde
är inskriven, om påföljden innebär överlämnande till
rättspsykiatrisk vård.

Samråd enligt första stycket 1 behövs inte när domen får
sändas över utan den andra statens medgivande.

När det behövs för prövningen enligt första stycket får
Kriminalvården inhämta upplysningar från Migrationsverket,
Skatteverket, Polismyndigheten och andra myndigheter än de
som anges i första stycket.

Statens institutionsstyrelse, chefsöverläkaren,
Migrationsverket, Skatteverket och Polismyndigheten ska lämna
de uppgifter som behövs för Kriminalvårdens prövning.

Den dömdes inställning

4 § Den dömde kan redogöra för sin inställning till att en
dom på frihetsberövande påföljd sänds över till en annan
medlemsstat. Redogörelsen lämnas i så fall till

1. Kriminalvården,

2. Statens institutionsstyrelse, om påföljden är sluten
ungdomsvård, eller

3. chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där den dömde
är inskriven, om påföljden innebär överlämnande till
rättspsykiatrisk vård.

Den dömdes inställning till att en dom sänds över ska
dokumenteras på ett lämpligt sätt. Den som anges i första
stycket 2 eller 3 ska skicka dokumentationen till
Kriminalvården.

5 § Om den dömde samtycker till att en dom sänds över, ska
den som tar emot samtycket förvissa sig om att den dömde har
lämnat samtycket med full vetskap om dess innebörd.

En återkallelse av ett samtycke kan lämnas till
Kriminalvården eller den som anges i 4 § första stycket 2
eller 3.

Tvångsmedel

6 § Om en begäran enligt 2 kap. 7 § lagen (2015:96) om
erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder
inom Europeiska unionen görs innan en dom sänds över till den
andra medlemsstaten, bör en sådan begäran innehålla de
uppgifter som framgår av det intyg som utgör bilaga I till
rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om
tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på
brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande
åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska
unionen. I begäran ska också skälen för åtgärden anges.

Underrättelse till den dömde

7 § Kriminalvården ska underrätta den dömde om sitt beslut i
fråga om att sända över en dom på frihetsberövande påföljd
till en annan medlemsstat för att där erkännas och
verkställas. Om den dömde befinner sig i den andra staten,
får Kriminalvården i stället underrätta den behöriga
myndigheten i den staten.

En underrättelse enligt första stycket ska upprättas i
enlighet med bilaga II till rådets rambeslut 2008/909/RIF.

Om det behövs ska Kriminalvården översätta underrättelsen
till ett språk som den dömde förstår.

Översändande av domen

8 § En dom på frihetsberövande påföljd ska sändas över
skriftligen till den behöriga myndigheten i den andra
medlemsstaten.

Domen ska åtföljas av ett intyg som är upprättat i enlighet
med bilaga I till rådets rambeslut 2008/909/RIF och den
dokumentation som upprättats enligt 4 § tredje stycket.

Intyget och den dokumentation som avses i 4 § tredje stycket
ska skrivas på eller översättas till den andra medlemsstatens
officiella språk eller ett annat språk som den staten
godtar.

9 § Domen, intyget och övrig dokumentation ska sändas över
genom post eller bud. Kriminalvården får dock efter
överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra
medlemsstaten sända över dessa handlingar genom telefax eller
elektronisk post eller på annat sätt.

10 § Domen och övriga handlingar ska sändas över när
Kriminalvårdens beslut enligt 2 kap. 4 § lagen (2015:96) om
erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder
inom Europeiska unionen har fått laga kraft. Om det finns
särskilda skäl, får detta dock ske vid en tidigare
tidpunkt.

Översättning av domen

11 § Om den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten,
efter det att domen har sänts över enligt 10 §, begär att
hela domen eller väsentliga delar av domen översätts till den
statens officiella språk eller ett annat språk som den staten
godtar, ska Kriminalvården, efter samråd med den andra
statens behöriga myndighet, ansvara för att en sådan
översättning görs.

Underrättelser till den andra medlemsstaten

12 § Kriminalvården ska genast underrätta den behöriga
myndigheten i den andra medlemsstaten om ett beslut enligt 2
kap. 8 eller 9 §§ lagen (2015:96) om erkännande och
verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska
unionen. Om ett beslut enligt 2 kap. 8 § den lagen inte har
fått laga kraft, ska detta anges.

Delvis erkännande och verkställighet

13 § Kriminalvården ska samråda med den behöriga myndigheten
i den andra medlemsstaten innan en dom överlämnas till
åklagare för anmälan enligt 34 kap. 18 § brottsbalken.

Överförande och transport av den dömde

14 § Kriminalvården ska samråda med den behöriga myndigheten
i den andra medlemsstaten i frågor som rör överförande och
transport av den dömde.

Om det behövs för att transportera den dömde till en
medlemsstat, får Kriminalvården begära tillstånd till
transport genom en annan medlemsstat. En sådan begäran ska
göras skriftligen och åtföljas av ett intyg som är upprättat
i enlighet med bilaga I till rådets rambeslut 2008/909/RIF.

Om den stat som enligt andra stycket har tagit emot
framställningen begär det, ska intyget översättas till den
statens språk eller ett annat språk som den staten godtar.

Framställning om undantag från specialitetsprincipen

15 § Om en behörig myndighet i en annan medlemsstat hos
Kriminalvården har gjort en framställning enligt 2 kap. 13 §
lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av
frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen, ska
framställningen genast vidarebefordras till
Åklagarmyndigheten.

3 kap. Erkännande och verkställighet av en utländsk dom på
frihetsberövande påföljd

Begäran att en dom på frihetsberövande påföljd ska sändas
över

1 § Kriminalvården får begära att en dom på frihetsberövande
påföljd sänds över från en annan medlemsstat till Sverige för
att erkännas och verkställas här.

Den dömde får hos Kriminalvården ansöka om att en begäran
enligt första stycket görs. Kriminalvården ska underrätta den
behöriga myndigheten i den andra staten, om den dömde har
gjort en sådan ansökan.

Mottagande av en utländsk dom

2 § Om en utländsk dom har sänts till en annan myndighet än
Kriminalvården, ska den myndigheten genast vidarebefordra
domen och övriga handlingar i ärendet till Kriminalvården.
Kriminalvården ska underrätta den behöriga myndigheten i den
andra medlemsstaten om detta.

Den dömdes inställning

3 § Om den dömde befinner sig i Sverige när en utländsk dom
sänds över för att erkännas och verkställas här, får
Kriminalvården bistå den andra medlemsstaten med att inhämta
den dömdes inställning till att domen sänds över.

Översättning av en utländsk dom

4 § Kriminalvården får, efter samråd med den behöriga
myndigheten i den andra medlemsstaten, begära att den
utländska domen översätts helt eller delvis till svenska,
danska, norska eller engelska om det behövs för att
myndigheten ska kunna pröva om domen ska erkännas och
verkställas här.

Samråd med den behöriga myndigheten i den andra
medlemsstaten

5 § Kriminalvården ska samråda med den behöriga myndigheten i
den andra medlemsstaten

1. innan myndigheten beslutar om den ska medge att en
utländsk dom sänds över,

2. om det kan antas att det saknas förutsättningar för att
erkänna och verkställa en utländsk dom, eller

3. om en utländsk dom endast delvis kan erkännas och
verkställas i Sverige.

Kriminalvården får samråda med den behöriga myndigheten i den
andra staten innan en begäran enligt 1 § görs.

Kriminalvården får i de fall som avses i artikel 4.4 rådets
rambeslut 2008/909/RIF lämna ett yttrande till den behöriga
myndigheten i den andra staten.

6 § Kriminalvården ska samråda med den behöriga myndigheten i
den andra medlemsstaten i frågor som rör överförande och
transport av den dömde.

Samråd med andra myndigheter i Sverige

7 § Kriminalvården ska vid prövningen av om det finns
förutsättningar för att erkänna och verkställa en utländsk
dom samråda med

1. Statens institutionsstyrelse, om en utländsk påföljd kan
komma att verkställas som sluten ungdomsvård, och

2. Socialstyrelsen, om en utländsk påföljd kan komma att
verkställas som överlämnande till rättspsykiatrisk vård.

Statens institutionsstyrelse och Socialstyrelsen ska lämna de
uppgifter som behövs för Kriminalvårdens prövning av om det
finns förutsättningar för att erkänna och verkställa en
dom.

8 § När det behövs för prövningen av om det finns
förutsättningar för att erkänna och verkställa en utländsk
dom, får Kriminalvården inhämta upplysningar från
Migrationsverket, Skatteverket, Polismyndigheten eller andra
myndigheter.

Migrationsverket, Skatteverket och Polismyndigheten ska lämna
de uppgifter som behövs för Kriminalvårdens prövning av om
det finns förutsättningar för att erkänna och verkställa en
dom.

9 § Om en utländsk dom rör en gärning på
tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens
områden, ska Kriminalvården samråda med och vid behov inhämta
yttrande från Justitiekanslern.

Underrättelser till den andra medlemsstaten

10 § Kriminalvården ska omedelbart underrätta den behöriga
myndigheten i den andra medlemsstaten, om ett beslut i fråga
om erkännande och verkställighet inte kan fattas inom nittio
dagar efter det att myndigheten har tagit emot domen.
Kriminalvården ska ange orsaken till förseningen och den tid
som uppskattningsvis behövs för ett beslut.

11 § Kriminalvården ska underrätta den behöriga myndigheten i
den andra medlemsstaten om

1. beslut att medge att en dom sänds över till Sverige,

2. tillämpliga bestämmelser om villkorlig frigivning, om
detta efterfrågas av den andra staten,

3. ett beslut att vägra erkännande och verkställighet,

4. ett beslut om verkställbarhetsförklaring samt datumet för
beslutet, och

5. en dom i fråga om bestämmande av ny påföljd.

Kriminalvården ska också underrätta den behöriga myndigheten
i den andra staten om

1. den dömde inte kan påträffas på svenskt territorium,

2. verkställigheten i Sverige upphör,

3. den dömde har avvikit från verkställigheten, och

4. den dömde har blivit frigiven från den frihetsberövande
påföljden.

Om påföljden är sluten ungdomsvård eller innebär överlämnande
till rättspsykiatrisk vård, ska Statens institutionsstyrelse
eller chefsöverläkaren vid den sjukvårdsinrättning där den
dömde är inskriven underrätta Kriminalvården om
omständigheter som anges i andra stycket 2–4.

Tvångsmedel

12 § En begäran om användande av tvångsmedel mot en dömd
person som kommer in till Kriminalvården från en annan
medlemsstat ska genast överlämnas till Åklagarmyndigheten.

13 § När Kriminalvården har beslutat att överlämna åt
Åklagarmyndigheten att ansöka hos tingsrätten om bestämmande
av en ny påföljd enligt 3 kap. 12 § första stycket 2 lagen
(2015:96) om erkännande och verkställighet av
frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen, ska
Åklagarmyndigheten genast underrättas om detta.

14 § Åklagarmyndigheten ska underrätta Kriminalvården om de
åtgärder som vidtas i fråga om tvångsmedel. Kriminalvården
ska i sin tur underrätta den behöriga myndigheten i den andra
medlemsstaten om åtgärderna och om att ett beslut om
tvångsmedel hävs om inte den utländska domen har tagits emot
inom fyrtio dagar från det att beslutet meddelades.

15 § Kriminalvården ska genast underrätta Åklagarmyndigheten
och domstolen när den utländska domen har tagits emot enligt
3 kap. 6 § lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet
av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen.

Framställning om undantag från specialitetsprincipen

16 § En framställning om tillstånd till en sådan åtgärd som
avses i 3 kap. 4 § 9 eller 24 § lagen (2015:96) om erkännande
och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom
Europeiska unionen görs av Kriminalvården hos den behöriga
myndigheten i den andra medlemsstaten.

Innan en sådan framställning görs, ska Kriminalvården samråda
med Åklagarmyndigheten eller Polismyndigheten. Dessa
myndigheter ska lämna de uppgifter som behövs för
Kriminalvårdens prövning.

Framställningen ska innehålla de uppgifter som avses i 17 §
andra stycket förordningen (2003:1178) om överlämnande till
Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.

Avstående från skyddet enligt specialitetsprincipen

17 § Om den dömde avser att avstå från det skydd som framgår
av 3 kap. 24 § första stycket lagen (2015:96) om erkännande
och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom
Europeiska unionen, ska en förklaring om detta lämnas till
Åklagarmyndigheten.

Förklaringen ska antecknas på ett formulär som fastställs av
Åklagarmyndigheten. Formuläret ska vid behov översättas till
ett språk som den dömde förstår. Om ett annat språk används,
ska det antecknas vilka åtgärder som har vidtagits för att
kontrollera att den som har överförts har förstått innebörden
av att avstå från skyddet.

Underrättelser till Kriminalvården vid bestämmande av ny
påföljd

18 § Om domstolen bestämmer en ny påföljd enligt 3 kap. 14 §
lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av
frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen, ska
domstolen skicka en kopia av domen till Kriminalvården.

Underrättelser till den andra medlemsstaten vid översändande
av en dom till följd av en arresteringsorder

19 § Om verkställigheten av en frihetsberövande påföljd ska
överföras till Sverige till följd av ett beslut enligt 7 kap.
1 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en
europeisk arresteringsorder eller 6 kap. 1 § lagen
(2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk
arresteringsorder, ska Kriminalvården underrätta den andra
staten om vilka bestämmelser som ska tillämpas vid
överförandet.

4 kap. Övriga bestämmelser

1 § Om den dömde har barn i Sverige, ska Kriminalvården
samråda med och inhämta yttrande från socialnämnden.

Socialnämnden ska till Kriminalvården lämna upplysningar om
barnets tidigare kontakt med den dömde, barnets fortsatta
behov av kontakt och hur kontakten skulle påverkas av att en
frihetsberövande påföljd verkställs i Sverige eller en annan
medlemsstat.

2 § En begäran om tillstånd till transport genom Sverige
enligt 4 kap. 6 § lagen (2015:96) om erkännande och
verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska
unionen ska göras skriftligen och åtföljas av ett intyg som
är upprättat i enlighet med bilaga I till rådets rambeslut
2008/909/RIF. Polismyndigheten får begära att intyget
översätts till svenska, danska, norska eller engelska.

Polismyndigheten ska informera den stat som har begärt
tillstånd enligt första stycket om den dömde är misstänkt för
brott i Sverige eller har dömts till en påföljd som ännu inte
har avtjänats här.

3 § Kriminalvården får meddela ytterligare föreskrifter om
tillämpningen av lagen (2015:96) om erkännande och
verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska
unionen och denna förordning.