Avtal förekommer av de mest skiftande slag. Avtalet är uttrycket för en överenskommelse om att reglera olika slags rättsliga mellanhavanden mellan två eller flera personer eller organisationer. En person som köper sig en kaffe på ett cafe eller en person som köper en biljett i en applikation ingår båda ett avtal. Även ett företag som köper råvaror ingår avtal. Det är också fråga om avtal när en kommun anställer en person eller upphandlar IT-tjänster. Vidare är det fråga om avtal när en privatperson säljer något på en annonsplats på internet. Ibland används begreppet kontrakt istället för avtal. Någon betydelseskillnad mellan kontrakt och avtal är det däremot inte. I lagen används uttrycket avtal. Ett avtal kan vara såväl tillfälligt som långvarigt.
Rättigheter och skyldigheter kan uppkomma på andra sätt än genom avtal som exempelvis genom arv eller skadestånd. Det är dock avtalet som är det viktiga för att grundlägga, förändra, överföra och upphäva förmögenhetsrättigheter. Det råder avtalsfrihet vilket innebär att part själv kan avgöra om man vill ingå avtal och i så fall med vem, samt bestämma innehållet i avtalet. Ordet i såväl skriftlig som i muntlig form är det viktigaste uttrycksmedlet för avtal. Det finns även andra alternativ som en persons uppträdande eller handlingar, s.k. realhandlingar. Att parkera sin bil på en avgiftsbelagd parkeringsplats eller att kliva på bussen är exempel på handlingar som medför att avtal har ingåtts.
Avtalet har en ömsesidig karaktär. För att ingå avtal krävs alltså samtycke i någon form från motparten. Avtal ingås därmed genom anbud och accept. Ibland kan dock inte anbudet och accepten särskiljas t.ex. vid ingående av avtal genom realhandlande. I undantagsfall finns en skyldighet att ingå avtal. Sådan skyldighet är ofta aktuell när någon tillhandahåller en tjänst eller vara med monopolställning. Även olika skyddshänsyn kan motivera kontraheringsplikt, t.ex. förlängning av hyresavtal, rätt till återanställning och rätt till försäkring. Förbud mot diskriminering kan medföra skyldighet att ingå avtal.
Det finns även förbud mot att ingå avtal s.k. kontraheringsförbud. Ett sådant förbud råder t.ex. om ett avtal strider mot lag eller mot goda seder och därför inte kan framtvingas genom rättsliga åtgärder. Det gäller exempelvis konsumenträttsliga regler som förbjuder att ingå avtal med visst innehåll med vissa personer.
Avtal är enligt avtalslagen en rättshandling. Med rättshandling avses sådana rättsliga förklaringar eller handlingar som medför rättsliga konsekvenser (Rättsföljd).
Att reglera något genom avtal innebär ett komplement till den reglering som finns i lag men är också i många fall ett alternativ till den lagreglering som finns. En grundläggande princip är att avtal ska hållas, vilket innebär att man har en skyldighet att fullgöra sina skyldigheter enligt avtalet.
Avtalets främsta funktion är att binda parterna. Avtalet anger vilka parterna är och knyter samman parterna i en rättslig relation. Två parter kan dock avtala om att en tredje person ska erhålla en förmån, t.ex. att en person ingår en försäkring med ett försäkringsbolag där en annan person ska få möjlighet till den förmån som försäkringen kan ge.
Avtalets innehåll bestäms i första hand utifrån vad som har avtalats mellan parterna men kan också fyllas ut av såväl lagstiftning, rättspraxis, handelsbruk eller sedvänja. Lagregler kan antingen vara tvingande eller tillåtna att, helt eller delvis, avvika ifrån.
Tvingande lagregler kan träda in och komplettera avtalet eller gälla framför avtalet i den mån avtalets innehåll strider mot de tvingande lagreglerna.
Många avtalstvister löses genom förhandling. Om tvisten inte går att lösa genom förhandling finns rättsmedel i form av domstolsprocesser eller skiljeförfaranden.
Viktiga frågor inom den allmänna avtalsrätten:
• Har det ingåtts ett avtal?
• Har part varit företrädd av någon som är behörig?
• Hur ska avtalet tolkas?
• Oförutsedda omständigheter