Arbetsdomstolen referat AD 1993 nr 128

Court
Arbetsdomstolen
Reference
AD 1993 nr 128
Domsnummer
1993-128
Målnummer
A-218-1992
Avgörandedatum
1993-07-07
Rubrik
I det mellan Biltrafikens Arbetsgivareförbund (BA) och Svenska Transportarbetareförbundet gällande åkeri-, billots- och maskinförareavtalet finns bestämmelser om bl.a. arbetstid. Av dessa framgår att ordinarie arbetstid kan förläggas till tid som anges i ett på förhand upprättat arbetstidsschema. I avtalet finns också bestämmelser om beräkningen av lön vid infallande helgdagar och om omfördelning av arbetstiden i anledning av infallande helgdag. Sådan omfördelning får ske endast efter medgivande av den anställde. - Ett åkeri i Skåne, medlem i BA, brukade lägga ut arbete för en av sina chaufförer så att bl.a. en körning från Skåne till Stockholm påbörjades på eftermiddagen söndag kväll med ankomst i Stockholm måndag morgon och återfärd till Skåne samma dags eftermiddag och ankomst till Skåne tisdag morgon. Fredagen i samma vecka brukade då vara arbetsfri. År 1991 inföll påskdagen på en söndag och annandag påsk på en måndag. åkeriet lade därför inte ut någon körning söndag kväll till tisdag morgon, men lade ut arbete under fredagen. Något medgivande från den anställde härtill hinns inte. Tvisten i målet gäller om åkeriet genom sitt handlande omfördelat arbetstiden för chauffören och, om så varit fallet, om det krävts medgivande från denne till omfördelningen.

Svenska Transportarbetareförbundet

mot

Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Bilspedition Östra Skåne Aktiebolag i Kristianstad.

Bolaget bedriver verksamhet bestående i bl.a. fjärrtrafik mellan Skåne och Stockholm. I den trafiken företar bolagets chaufförer vanligtvis två turer per vecka på sträckan Skåne-Stockholm-Skåne. Färden från Skåne sker under kvällen och natten. I Stockholm lämnas gods vid terminal. Under dagen sover chauffören i Stockholm. På kvällen samma dag anträder chauffören återfärden till Skåne. – Arbetstiden för färd i en riktning är tio timmar, varför en chaufförs sammanlagda arbetstid per vecka, exklusive raster, blir (4 x 10 =) 40 timmar när två resor Skåne-Stockholm-Skåne företas. Chaufförernas turer till bl.a. Stockholm den kommande tvåveckorsperioden framgår av scheman, som anslås av bolaget tre dagar före varje sådan period, d.v.s. på torsdagen.

Transports medlem S.N. är en av de chaufförer i bolaget som brukar köra turen Skåne-Stockholm två gånger i veckan. Tvist har uppkommit mellan parterna i frågan huruvida bolagets förläggning av dennes arbetstid vecka 14 år 1991, då annandag påsk inföll på måndagen, strider mot åkeriavtalet. Tvisteförhandlingar har hållits utan att parterna kunnat enas.

I åkeriavtalet från år 1990, som i denna del är likalydande med avtalet för åren 1991-1993, finns bl.a. följande bestämmelser.

§3 Arbetstid

Mom I Den ordinarie arbetstiden utgör i genomsnitt 40 timmar per helgfri vecka

Mom 2 Den ordinarie arbetstiden förlägges mellan kl. 07.00-16.30 måndag-fredag med 8 timmar per dag.

Mom.3 Föreligger behov att förlägga den ordinarie arbetstiden till annan tid än som föreskrives i mom 2 skall denna förläggning anges i ett på förhand upprättat arbetstidsschema. Detta skall finnas tillgängligt för de anställda senast tre dagar innan det träder i kraft. Arbetstidsschema skall omfatta minst en avlöningsvecka och upprättas av arbetsgivaren efter samråd med berörda arbetstagare. I arbetstidsschemat skall klart anges arbetstidens början och slut samt raster. Härvid iakttages att tjänstgöringstiden såvitt möjligt skiftar regelbundet.

Tillfällig förskjutning från arbetstidsschemat kan ske efter samråd mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.

Arbetstidsschema skall upprättas av arbetsgivaren "efter samråd" med den anställde, varvid arbetsgivaren skall taga möjlig hänsyn till den anställdes önskemål. Om emellertid enighet ej kan nås har arbetsgivaren i enlighet med dennes "tolkningsföreträde" bestämmanderätten beträffande upprättande av arbetstidsschema. Vid oenighet må därom förhandlas enligt avtalets § 17 mom. 1. Till dess man vid förhandling enats om att ändra det av arbetsgivaren upprättade arbetstidsschemat, skall detta vara gällande och lända till efterrättelse för den anställde.

Avlöning § 4

Mom 1

Löneberäkning vid infallande helgdagar* Avdrag för veckolönen göres ej för minskning av arbetstiden som uppkommer genom att arbetet ej utföres på helgdagar. Avdrag göres dock för dag för vilken försäkringskassan betalar ersättning,.

Då arbetet viss dag inställes på grund av infallande helgdag, är den anställde ändock garanterad veckolön. Premiekompensation eller premie utgår däremot ej för sådan helgtid.

I "normalfallet", § 3 mom 2, reduceras sålunda den ordinarie arbetstiden med åtta timmar per helgdag. Arbetstagaren erhåller således veckolön oberoende av infallande helgtid. Arbete å helgdag ersättes med grundlön, premiekompensation (premie), övertidstillägg jämte obekvämlighetstillägg.

I "schemafallet", § 3 mom 3, sker motsvarande reduktion, men med i schemat infallande helgtid. Därest helgtiden i sin helhet infaller på den anställdes fridag, sker alltså ingen minskning av den ordinarie arbetstiden. Då endast en del av den ordinarie arbetstiden utgöres av helgtid, sker reduceringen med denna del.

Helgdagen beräknas från kl. 00.00 till 24.00 och avser under måndag-lördag infallande helgdagar.

För sådant skiftarbete, som pågår utan avbrott jämväl lördag-söndag, skall avräkning ske av all på ordinarie arbetstid infallande helgtid.

Omfördelningen av arbetstiden i anledning av infallande helgdag får ske endast efter medgivande av den anställde. Föreligger ej sådant medgivande, skall avlöning beräknas i enlighet med arbetstidens förläggning närmast föregående vecka,

– – – – – – – – – – – – – — – – – – – – – – – – – – – – – –

*1 det följande kallad helglönebestämmelsen.

S.N. brukar köra den första turen i vecka 1 från Skåne på söndagen kl. 17.00 med ankomst till Stockholm på måndag morgon kl. 4.00, återfärd samma dag kl. 17.00 och återkomst till Skåne tisdag morgon kl. 4.00. Den andra turen i samma vecka företas med avfärd från Skåne tisdag kväll, ankomst till och avresa från Stockholm under onsdagen och återkomst till Skåne torsdag morgon. Fredagen är då arbetsfri. Vecka 2 brukar S.N. börja den första turen på måndag kväll och den andra onsdag kväll.

Terminalerna i Stockholm är stängda de dagar i veckan som utgör helgdag, t.ex. annandag påsk. Det är således inte möjligt att då lämna något gods vid terminalerna.

I vecka 14 år 1991 inföll annandag påsk på måndagen och då hölls följaktligen terminalen i Stockholm stängd. S.N. erhöll ingen körning med början kl. 17.00 på söndagen (påskdagen) och inte heller blev han beordrad att på annat sätt arbeta under den tid som han skulle ha varit i tjänst, om

han då hade påbörjat en tur till Stockholm. Han var alltså inte i tjänst från söndagen/påskdagen kl. 17.00 till måndagen/annandag påsk kl. 4.00 eller måndagen/annandag påsk från kl. 17.00 till dagen därpå (tisdagen) kl. 4.00. Den aktuella veckan arbetade han emellertid, inklusive raster, dels från tisdag kl. 18.00 till onsdag kl. 5.00 och från onsdag kl. 17.00 till torsdag kl. 4.00 då han hade en tur Skåne-Stockholm-Skåne, dels under fredagen kl. 7.0017.00. På fredagen hade han emellertid ingen tur till Stockholm, utan tjänstgjorde vid terminalen i Tomelilla. Han hade inte lämnat något medgivande till att bolaget förlade arbetstid till fredagen.

Tvisten mellan parterna i målet gäller huruvida bolaget enligt kollektivavtalet haft rätt att, utan S.N:s medgivande, förlägga arbetstid för honom till fredagen den nämnda veckan. Transport hävdar att bolagets åtgärd är att se som en sådan omfördelning som sägs i sista stycket i helglönebestämmelsen; en omfördelning enligt detta stycke är som framgår av avtalstexten inte tillåten utan att arbetstagaren medgett åtgärden.

Transport har yrkat att arbetsdomstolen skall dels förklara att bolagets förläggning av S.N:s arbetstid under vecka 14 år 1991 strider mot åkeriavtalet, dels förplikta bolaget att till Transport utge 50 000 kr i allmänt – och ojämkat – skadestånd för kollektivavtalsbrott jämte ränta enligt 6 § räntelagen från delgivning av stämning (den 24 juli 1992) till dess betalning sker.

BA och bolaget har bestritt bifall till käromålet. Enligt dem har det inte skett någon omfördelning av arbetstiden; i vart fall inte någon omfördelning som krävt medgivande från S.N:s sida. Om bolaget ändå skulle anses ha brutit mot kollektivavtalet, har arbetsgivarparterna hemställt att skadeståndet skall jämkas.

Parterna har fordrat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Transport

Tvisten gäller tillämpningen av det s.k. åkeriavtalet, som sedan lång tid tillbaka är ett veckolöneavtal. Avtalet innehåller inte några särskilda regler om helglön på det sätt som t.ex. industriarbetaravtalen. Enligt åkeriavtalet är arbetstagaren i stället garanterad sin veckolön, även om arbetet ställs in på en helgdag. Avtalet utgår också ifrån att arbetet rent faktiskt ställs in sådana dagar, men då sker alltså ingen lönereduktion utan arbetstagaren får sin veckolön ograverad trots att han inte fullgör full veckoarbetstid. – I åkeriavtalet för åren 1971-1974 uttrycktes saken så (fjärde stycket i anmärkning till löneplanen, intagen i § 4): "Avdrag på veckolönen göres ej för minskning av arbetstiden, som uppkommer genom att arbete ej utföres på helgdagar."

I det avtal som är tillämpligt på förevarande tvist, d.v.s. åkeriavtalet 1990, finns i § 3 bestämmelser om arbetstiden. I paragrafens moment 2 finns reglerat det s.k. normalfallet och i moment 3 det s.k. schemafallet. Före 1971 års avtal fanns det inga bestämmelser motsvarande dem som nu finns för schemafallet. Genom det sistnämnda avtalet (nämligen dess § 2 mom. 3 första och andra styckena) infördes de bestämmelser som i 1990 års avtal är intagna i § 3 mom. 3 första och andra styckena.

Genom åkeriavtalet 1971 infördes alltså för första gången en möjlighet att schemalägga arbetstid på annat sätt än enligt normalfallet. För att få schemalägga arbetstiden måste det föreligga ett behov av att lägga tiden på annat sätt än enligt normalfallet. Schemat skall omfatta minst en avlöningsvecka och det skall vara samråd mellan arbetsgivaren och den berörda arbetstagaren som skall arbeta enligt schemat; arbetstagaren skall alltså vara delaktig vid utformningen av sitt arbetstidsschema. För arbetstagaren är det viktigt hur arbetstiden förläggs, bl.a. eftersom schemalagd arbetstid ofta utförs nattetid.

Under giltighetstiden för 1971 års åkeriavtal uppkom ett ganska stort antal tvister om arbetstidsberäkning och övertidsberäkning m.m., vilka hängde samman med att chaufförerna arbetade efter schema. För parterna var det en ny situation att man skulle arbeta efter schemalagd tid. För att närmare reglera vissa frågor träffades den 15 maj 19"73 en särskild överenskommelse mellan Transport och BA om helgdagsberäkning. Innehållet i denna överenskommelse motsvarar andra t.o.m. sjunde styckena i den s.k. helglönebestämmelsen, d.v.s. vad som i § 4 mom. 1 i 1990 års avtal är intaget under rubriken Löneberäkning vid infallande helgdagar. I överenskommelsen hade texten dock rubriken Helgdagsberäkning.

Genom den nämnda överenskommelsen utvidgades löneskyddet så, att arbetstagaren garanterades veckolön även då arbetet ställs in på grund av infallande helgdag. Genom överenskommelsen kom inte bara lönen för helgdagen utan även för annan dag att omfattas av löneskyddet.

Den bestämmelse rörande omfördelning av arbetstid, som nu finns i sista stycket av helglönebestämmelsen och som alltså tillkom genom 1973 års överenskommelse, tar sikte på schemafallet; det är egentligen endast i detta fall som det kan bli aktuellt med en omfördelning. Med omfördelning förstås enligt transports mening att arbetstid, som ställs in därför att det infaller en helg, flyttas till andra dagar i veckan. En omfördelning är till nackdel för arbetstagaren, eftersom denne kan gå miste om den arbetstidsförkortning som eljest skulle ske på grund av att arbetet på helgen ställs in.

Det är viktigt också för chaufförerna, som kör enligt schema, att arbetstiden inte förrycks. Körningarna avseende fjärrtrafiken äger runt nattetid. Så som bolaget förlagt arbetstiden för S.N:s del vecka 14 år 1991 har han emellertid den veckan inte bara haft en sådan körning utan även arbetat dagtid på fredagen. Därigenom har hans arbetstider förryckts. Detta är negativt för honom liksom andra chaufförer, bl.a. eftersom vilotiden ändras. Den typ av schemaläggning som bolaget tillämpar har också på det sociala planet konsekvenser för chaufförerna. De planerar sin fritid utgående från det "rullande" schema som finns. Bolagets "omfördelning" gör denna planering svårare och inverkar således menligt på det sociala området, bl.a. chaufförernas familjeliv.

Med hänsyn till vad som nu sagts krävs arbetstagarens medgivande till en omfördelning. Lämnas inte ett sådant medgivande, får arbetsgivaren inte omfördela arbetstiden.

Överenskommelsen från maj 1973 togs från början in som en bilaga till åkeriavtalet. Genom åkeriavtalet 1980 redigerades dock texten in i den löpande avtalstexten. År 1984 skedde en förändring av redaktionell natur: rubriken Löneberäkning vid infallande helgdagar sattes in. Vad som i helglönebestämmelsen i 1990 års avtal finns intaget som första stycke första meningen under rubriken Löneberäkning vid infallande helgdagar är vad som i § 3 i 1971 års avtal fanns intaget som fjärde stycke under rubriken Anmärkning till löneplanen. De övriga styckena i helglönebestämmelsen följer som nyss sagts motsvarande stycken i överenskommelsen från den 15 maj 1973.

Enligt Transports uppfattning innebär åkeriavtalet sammanfattningsvis följande. Arbetstiden är 40 timmar per helgfri vecka. Arbetet skall ställas in på helgdagar, och detta påverkar inte veckolönen. Om schemalagd tid infaller på helg så att ett eller flera schemalagda arbetspass ställs in under veckan, skall arbetstagaren ha betalt för hela veckan, även om arbetstiden ligger utanför själva helgdagen. Vill arbetsgivaren att arbete som ställs in på grund av att helg infaller skall utföras på annan tid, får sådan omfördelning ske endast efter medgivande från arbetstagaren.

Bakgrunden till den aktuella tvisten är följande.

Bolaget har verksamhet i Eslöv, Tomelilla, Broby och Kristianstad. Enligt uppgift är verksamheten i Broby i praktiken nedlagd. Totalt finns det ca 250 transportarbetare anställda i bolaget. I Eslöv är 55 av de anställda medlemmar i Transports fackklubb där. Ordförande i klubben är L.D.

Flera av bolagets bilar går i s.k. fjärrtrafik. En del chaufförer gör resor till Stockholm, och de brukar göra två resor i veckan. Dessa resor kan inte göras med den arbetstidsförläggning som anges i normalfallet, utan det finns ett behov av schemaläggning. Såväl vid Stockholmsresorna som vid resor till andra fjärrorter är schemat för chaufförerna lagt så, att de kör från Skåne på kvällen och – såvitt gäller Stockholm – är framme på morgonen. På kvällen ankomstdagen far chauffören åter till Skåne och kommer således tillbaka morgonen därpå. Sammanlagt rör det sig om 2 x 20 timmar, d.v.s. 40 timmars arbetstid, inklusive raster.

Till en början körde bolagets chaufförer enligt ett rullande fyraveckorsschema. Från vecka 38 år 1990 gick man dock över till ett tvåveckorsschema. – För chauffören S.N. har det i enlighet härmed gällt ett tvåveckorsschema sedan hösten 1990. Vecka 1 kör han till Stockholm på söndagskvällen, och den andra turen till Stockholm påbörjas tisdag kväll. Vecka 2 börjar han sin första Stockholmsresa måndag kväll, medan den andra resan inleds onsdag kväll.

Av en genomgång av S.N:s arbetstider fr.o.m. vecka 42 år 1989, som Transport gjort, framgår att S.N. fr.o.m. vecka 38 år 1990 har haft ett fast rullande tvåveckorsschema, som ändrats endast då arbetstiden infallit på en helgdag. Så har söndagsturen vecka 14 år 1991 ställts in; måndagen var annandag påsk. 10 timmar av den bortfallna tiden om 20 timmar flyttades till fredagen denna vecka, då S.N. arbetade som s.k. lots. Vecka 18 år 1991 inföll första maj på onsdagen. Tisdagsturen till Stockholm den veckan ställdes då in och 10 timmar av de 20 som föll bort förlades till torsdagen samma vecka; S.N. arbetade också då som lots. Motsvarande sak skedde vecka 19 år 1991, då torsdagen var Kristi Himmelfärdsdag. Onsdagsturen till Stockholm ställdes in, och S.N. fick arbeta som lots 10 timmar på fredagen. Samtliga de dagar, då S.N. sålunda arbetade som lots, var enligt det rullande tvåveckorsschemat fridagar för honom. Även år 1992 skedde förändringar av motsvarande slag. Vecka 2 det året inföll trettonhelgen på måndagen. Söndagsturen ställdes in, och S.N. fick arbeta 10 timmar på fredagen, som var hans fridag enligt schemat. Vecka 24

år 1992 var- måndagen annandag pingst. Söndagsturen ställdes in, men S.N. arbetade som lots 10 timmar på fredagen, som var hans fridag.

I de fall då S.N:s fridagar enligt det rullande schemat har infallit på en helgdag, har schemat inte ändrats, eftersom det då inte har funnits något behov av en sådan ändring. Det framgår bl.a. av förhållandena vecka 21 år 1991, då annandag pingst inföll på måndagen. S.N. började som vanligt den dagen kl. 17.00, d.v.s. något arbete för hans del ställdes inte in. Han arbetade den veckan 40 timmar. Samma sak vecka 25 det året, då midsommar inföll på lördagen – schemat berördes inte. Motsvarande skedde vecka 16 år 1992, då fredagen var långfredag. Den dagen var en fridag för S.N., och han arbetade 40 timmar den veckan. Detsamma kan noteras beträffande vecka 17, då måndagen var annandag påsk. S.N. började den veckan arbeta tisdag kväll och arbetade under veckan totalt 40 timmar. Slutligen kan samma förhållande iakttas rörande vecka 18, då första maj inföll på en fredag som var fridag för S.N., och vecka 22 år 1992, då torsdagen var Kristi Himmelfärdsdag. – Samtliga nu nämnda veckor arbetade alltså S.N. 40 timmar, vilket skall jämföras med dem som arbetade enligt normalfallet, d.v.s., åtta timmar måndag-fredag; de fick i motsats till S.N. en arbetstidsförkortning dessa veckor och arbetade 32 timmar resp. vecka.

Det kan alltså konstateras att bolaget har gjort upp ett tvåveckorsschema Fr.o.m. vecka 38 år 1990, vilket har ändrats endast då helg har infallit under schemalagd tid. På grund av infallande helgdag har således en omfördelning av arbetstiden gjorts.

Mer detaljerat kan följande sägas om S.N:s arbetstider vecka 14 år 1991. Enligt det rullande tvåveckorsschemat var hans arbetstider sådana att han på söndagen (påskdagen) skulle ha börjat kl. 17.00 och kört till Stockholm, dit han hade ankommit kl. 4.00 på måndagen (annandag påsk). Sistnämnda dag skulle han ha kört från Stockholm kl. 17.00 och anlänt till Tomelilla kl. 4.00 på tisdagen. På tisdagen skulle han ha påbörjat nästa tur till Stockholm kl. 18.00 och ankommit dit på onsdagen kl. 5.00. Från Stockholm skulle han ha kört samma dag kl. 17.00. Han skulle således ha återkommit till Tomelilla på torsdagen kl. 4.00. Bolaget ställde emellertid in den första turen Skåne-Stockholm-Skåne, eftersom annandag påsk inföll på måndagen; det fanns den dagen ingen på terminalen i Stockholm som kunde ta hand om gods. S.N. gjorde dock den andra turen till Stockholm. Dessutom arbetade han på fredagen, då han tjänstgjorde kl. 7.00-17.00. Grunderna för Transports talan kan sammanfattas sålunda.

S.N. har haft ett fast, rullande tvåveckorsschema som han kört efter sedan vecka 38 år 1990. På grund av den infallande helgdagen, annandag påsk, ställdes arbetet in för S.N. från söndagkväll till tisdagmorgon vecka 14 år 1991. Bolaget krävde alltså inte att S.N. skulle arbeta de 20 schemalagda timmarna. Enligt första och andra styckena i helglönebestämmelsen är S.N. garanterad lön för hela den tiden. Bolaget har fördelat om schemalagd arbetstid – d.v.s. tio timmar – till fredagen, d.v.s., gjort en omfördelning av arbetstid. Skälet till omfördelningen av arbetstiden är att det inföll en helgdag (annandag påsk) på måndagen. Kollektivavtalet säger inte att det endast är den schemalagda tiden på själva helgdagen som avses med omfördelning. I förevarande fall har omfördelningen av arbetstiden i stället skett – som det sägs i avtalsbestämmelsen – i anledning av infallande helgdag. Till denna omfördelning har S.N. inte lämnat något medgivande. Därmed har bolaget brutit mot kollektivavtalet

BÄ och bolaget

Arbetsgivarparterna har två alternativa grunder för sitt bestridande av käromålet. Enligt arbetsgivarsidan är alltså var och en av dessa grunder i sig tillräcklig för att leda till att käromålet ogillas. Grunderna är följande.

1. Arbetstiden för S.N. vecka 14 år 1991 har inte bestämts efter någon ändring av arbetstiden, utan genom en ursprunglig schemaläggning. Vid schemaläggningen har bolaget reducerat den ordinarie arbetstiden på grund av den infallande helgdagen. Någon omfördelning av arbetstiden har inte skett.

2. Även om det denna vecka skulle vara fråga om en ändring av ett tidigare upprättat arbetstidsschema, kan förläggningen av arbetstiden inte anses utgöra någon sådan omfördelning som enligt avtalet kräver medgivande från arbetstagaren. En arbetstidsreduktion har skett med den del av arbetstiden som infallit på helgdagen, d.v.s. måndagen (annandag påsk) mellan kl. 00.00 och 4.00 och kl. 17.00 och 24.00. Av tiden närmast före och närmast efter denna helgdag, d.v.s. söndagen mellan kl. 17.00 och 24.00 och tisdagen mellan kl. 00.00 och 4.00, har en omfördelning skett till fredagen i samma vecka, då S.N. annars skulle ha varit arbetsfri. Bolaget har inte behövt något medgivande från S.N. till denna omfördelning.

åkeriavtalet är ett veckolöneavtal, vilket innebär att arbetstagarnas lön enligt huvudregeln beräknas per vecka och att arbetstagaren skall få full lön även om arbetsgivaren inte förmår sysselsätta arbetstagaren under hela den ordinarie veckoarbetstiden. Den ordinarie arbetstiden per vecka utgör i genomsnitt 40 timmar per helgfri vecka. Tvisten gäller åkeriavtalets bestämmelser i § 4 mom. 1 under rubriken Löneberäkning vid infallande helgdagar, den s.k. helglönebestämmelsen. När en helgdag infaller skall – enligt bestämmelsen – den ordinarie arbetstiden reduceras med helgtiden. Full veckolön skall dock betalas. Med helgdag jämställs påsk-, pingst-, midsommar-, jul- och nyårsafton (se § 3 mom. 8). Sammanlagt handlar det om i genomsnitt tio helgdagar per år. Enligt femte stycket i helglönebestämmelsen räknas helgdagen från kl. 00.00 till 24.00.

Tvisten gäller om den ordinarie arbetstid, som kvarstår efter den nämnda reduktionen, får schemaläggas på vanligt sätt – d.v.s. enligt § 3 mom. 3 i avtalet – under veckans övriga dagar. Enligt den sistnämnda avtalsbestämmelsen är det arbetsgivaren som har rätt att bestämma hur arbetstiden skall förläggas.

Av § 3 mom. 2 i kollektivavtalet framgår att den ordinarie arbetstiden förläggs mellan kl. 7.00-16.30 måndag fredag med åtta timmar per dag. Om arbetet ställs in viss dag på grund av infallande helgdag, är den anställde ändå garanterad veckolön. I "normalfallet", d.v.s. det fall som beskrivs i § 3 mom. 2, skall den ordinarie arbetstiden reduceras med helgtiden enligt tredje stycket i helglönebestämmelsen.

I "schemafallet", d.v.s. det fall som beskrivs i § 3 mom. 3, skall motsvarande reduktion ske men med den i schemat infallande helgtiden. Reduktion skall ske med den ordinarie arbetstid som enligt schemat infaller på helgdagen (jfr AD 1989 nr 14). Om arbetstiden är schemalagd sa, att en del av ett arbetspass ligger på helgdagen och resterande del på andra sidan dygnsgränsen på helgfri dag, skall arbetstiden reduceras med den tid som ligger på helgdagen, men inte med den tid som ligger på den helgfria dagen. Sistnämnda tid utgör ordinarie arbetstid och för den tiden är arbetstagaren skyldig att utföra arbete. Den tid som arbetstagaren sålunda är arbetsskyldig kan förläggas till någon annan tid i veckan utan att det krävs medgivande från arbetstagaren.

Syftet med helglönebestämmelsen är alltså att den ordinarie arbetstiden skall reduceras med den tid som infaller på helgdagen och att detta skall ske utan att veckolönen minskas. Omfördelningsregeln i bestämmelsens sjunde stycke måste läsas mot bakgrund av detta syfte.

Helglönebestämmelsens nuvarande andra t.o.m. sjunde stycken tillkom efter kansliöverläggningar mellan BA och Transport år 1973. Vid kansliöverläggningarna deltog från Transport förbundsordföranden H.E., ombudsmännen i Transport A.F. och A.Å. samt från BA dåvarande verkställande direktören A.T. och direktörsassistenten A.K., som då var förhandlingschef i BA.

Förbudet i det nuvarande sjunde stycket mot omfördelning av arbetstiden utan arbetstagarens medgivande tillkom på initiativ av Transport, Bakgrunden var följande.

Parterna var överens om att när en helgdag sammanfaller med en fridag som lagts ut enligt ett arbetstidsschema, skall någon reduktion av den ordinarie arbetstiden inte ske (jfr fjärde stycket andra meningen i helglönebestämmelsen). Vid kansliöverläggningarna uttryckte H.E. oro för att arbetsgivare skulle kunna missbruka denna regel genom att hela tiden ändra scheman på så sätt att helgdagar och fridagar sammanföll. Om arbetsgivarna gjorde så, skulle ju arbetstagarna alltid gå miste om sin arbetstidsreduktion. Mot detta ville Transport ha ett värn.

Syftet med regleringen i sjunde stycket av helglönebestämmelsen är således att skydda arbetstagaren mot att arbetsgivaren genom ändringar i gällande scheman hindrar arbetstagaren från att komma i åtnjutande av den arbetstidsreduktion som denne har rätt till. Regeln skall alltså hindra arbetsgivare från att ändra scheman så, att sådan arbetstid som i ett schema är utlagd på en helgdag omfördelas och i stället läggs ut på någon annan dag än en helgdag; det är i sådana fall som arbetstagaren går miste om arbetstidsreduktionen.

Omfördelningsregeln i sjunde stycket tar alltså endast sikte på fall då arbetsgivaren ändrar ett redan lagt schema. Om arbetstidsschemat redan från början är lagt så, att en helgdag och fridag sammanfaller, då skall – enligt den av BA och Transport accepterade ordningen – ingen arbetstidsreduktion ske.

Bolaget bedriver fjärrtrafik till Stockholm på det sätt som här tidigare har angetts. En enkel tur till Stockholm tar tio timmar med en timmes rast. Normalt uppgår således arbetstiden per vecka för ifrågavarande chaufförer till (4 x 10 =) 40 timmar.

Bolaget upprättar arbetstidsscheman för trafiken var fjortonde dag. Det är fråga om veckoscheman, som alltså upprättas för två veckor i taget. Dessa scheman finns tillgängliga för arbetstagarna minst tre dagar i förväg, d.v.s. i enlighet med § 3 mom. 3 i åkeriavtalet anslås ett schema normalt torsdagen innan det träder i kraft. Sedan hösten 1990 har bolaget en överenskommelse med Transport lokalt, som innebär att arbetstiden var fjortonde dag läggs ut enligt scheman. Påståendet från Transport, att det vid bolaget finns ett fast, rullande schema är således oriktigt.

Fjärrtrafiken bedrivs mellan bolagets terminaler i Stockholm och i Skåne. På helgdagar hålls terminalerna stängda och man kan därför inte köra upp något gods med ankomst en sådan dag. Således körs det då heller inte någon tur tillbaka från Stockholm. Under en vecka med en helgdag blir det för den aktuella chauffören alltså bara fråga om en tur Skåne-Stockholm fram och åter.

I ett schema, som bolaget lägger för en vecka med helgdag, reduceras den ordinarie arbetstiden på så sätt att den kommer att uppgå till maximalt 30 timmar. Ingen arbetstid läggs ut på helgdagen; reduktion sker med minst tio timmar, eftersom det av den arbetstid som eljest skulle vara aktuell endast är fyra timmar på helgdagens morgon och sex timmar på helgdagens kväll som infaller på helgdagen. Genom detta förfarande har arbetstagarens rätt till arbetstidsreduktion inte åsidosatts; arbetstagaren får full veckolön och arbetstid förläggs inte till helgdagen. Något brott mot omfördelningsregeln har således inte skett.

Arbetsgivarparterna ifrågasätter inte i och för sig att S.N. sedan vecka 38 år 1990 faktiskt har tjänstgjort de tider som Transport har uppgett. Såvitt gäller vecka 14 år 1991 har S.N. inte arbetat på måndagen (annandag påsk), vilket han skulle ha kunnat göra om den dagen inte varit en helgdag och terminalen i Stockholm varit öppen. Tiden på söndagen mellan kl. 17.00 och 24.00 och på tisdagen mellan kl. 00.00 och 4.00, som S.N. kunnat arbeta om inte måndagen varit en helgdag och om inte turen till Stockholm hade ställts in, utgör arbetstid som skall fullgöras. Den tiden kan också förläggas till någon annan tid i veckan, dock inte till helgdagen, oavsett om fråga varit om en omfördelning av arbetstiden eller inte. Bolaget har lagt ut 10 timmar på fredagen i samma vecka. Fredagen hade utgjort fridag för S.N., om inte söndagsturen till Stockholm ställts in. Den aktuella veckan har således helgdagen frilagts från arbete, arbetstiden under veckan har reducerats till 30 timmar och S.N. har erhållit full veckolön.

Sammanfattningsvis uppfyller bolagets handlande de kriterier som finns uppställda i helglönebestämmelsen. Något brott mot kollektivavtalet har därför inte förekommit.

För den händelse arbetsdomstolen ändå skulle finna att bolaget har gjort sig skyldigt till kollektivavtalsbrott, bör det allmänna skadeståndet till Transport jämkas. Det har nämligen rört sig om tillämpning av en för bolaget synnerligen svårtolkad bestämmelse i kollektivavtalet. Mot denna bakgrund är det inte rimligt med ett så högt skadestånd som Transport begärt.

Transport

Transport har inga möjligheter att förebringa bevisning om vad som skedde vid kansliöverläggningarna år 1973. H.E. och A.F. har avlidit och A.Å. är svårt sjuk och har därför inte kunnat höras i målet. – Det bestrids att jämkning av det allmänna skadeståndet skall ske så som motparterna yrkat. Det är graverande att bolaget har satt sin felaktiga tillämpning av helglönebestämmelsen i system.

Domskäl

Tvisten

Tvisten i målet gäller huruvida bolagets förläggning av arbetstiden vecka 14 år 1991 för S.N. strider mot omfördelningsregeln i den s.k. helglönebestämmelsen i åkeriavtalet, d.v.s. vad som i avtalets § 4 mom. 1 tagits in som sjunde stycke under rubriken Löneberäkning vid infallande helgdagar. Parterna är i och för sig överens om att bolaget – såvitt nu är i fråga – har lagt ut arbetstiden enligt bestämmelserna i § 3 mom. 3 i avtalet ("schemafallet"). Däremot är parterna oense om dels huruvida bolaget – så som Transport hävdar – härigenom har gjort ändringar i ett "fast, rullande tvåveckorsschema" för S.N:s del och därmed gjort en omfördelning av hans arbetstid, dels om en omfördelning har krävt S.N:s medgivande.

Enligt Transport skulle S.N. den aktuella veckan enligt det rullande schemat ha påbörjat sin första resa till Stockholm från Skåne på söndagen kl. 17.00 och rest tillbaka från Stockholm under måndagen med återkomst till Skåne på tisdag morgon kl. 4.00. Han skulle haft en arbetsfri fredag den veckan. På måndagen inföll annandag påsk och någon resa Skåne-Stockholm-Skåne kom då inte till stånd. Däremot fick S.N. arbeta under fredagen. Transports ståndpunkt är att bolagets förläggning av arbetstid till fredagen utgjort en sådan omfördelning som enligt sjunde stycket i helglönebestämmelsen (omfördelningsregeln) inte får ske utan att arbetstagaren medger åtgärden. Det är ostridigt i målet att S.N. inte hade lämnat något sådant medgivande.

BA och bolaget hävdar att det över huvud taget inte har varit fråga om någon omfördelning av arbetstid, eftersom det inte funnits något tidigare schema för den aktuella veckan. Enligt det schema som bolaget upprättade lades det inte ut någon körning i anslutning till annandag påsk, men däremot bestämde arbetsgivaren att S.N. skulle arbeta på fredagen. Även om bolaget gjort en ändring i ett gällande schema har det enligt arbetsgivarparterna i vart fall inte varit fråga om någon sådan omfördelning av arbetstid som enligt omfördelningsregeln krävt S.N:s medgivande, eftersom kravet på medgivande endast gäller omfördelning av sådan arbetstid som enligt upprättat schema skulle ha infallit på helgdagen (måndagen/annandag påsk) och den tid som har lagts ut på fredagen är en del av den tid som S.N. annars skulle ha tjänstgjort närmast före och efter denna helgdag.

På Transports begäran har som vittnen i målet hörts ombudsmannen i förbundet K.G. och ordföranden i fackklubben vid bolaget L.D. Transport har även påkallat förhör upplysningsvis med S.N. På BA:s och bolagets begäran har hållits vittnesförhör med direktörerna A.K., tidigare verksam i BA, och E.H., tillika förhandlingschef hos BA, samt med L.-G.L., som bl.a. upprättar bolagets scheman för chaufförernas arbetstider. Viss skriftlig bevisning har åberopats av parterna.

I målet är ostridigt att arbetsgivaren minst tre dagar i förväg anslagit ett schema för de arbetstider som skulle gälla för den närmast kommande tvåveckorsperioden. Som arbetsdomstolen uppfattat saken har Transport inte gjort gällande att bolaget härvid handlat i strid mot vad som i § 3 mom. 3 i avtalet föreskrivs i fråga om förläggningen av arbetstid enligt det s.k. schemafallet.

Arbetsdomstolen tar i det följande först upp frågan om bolaget gjorde en omfördelning av S.N:s arbetstid vecka 14 år 1991, då bolaget bestämde att S.N. skulle arbeta på fredagen. Det är ostridigt att S.N:s ordinarie arbetstid denna vecka bestämts genom en schemaläggning.

Omfördelade bolaget S.N:s arbetstid vecka 14 år 1991?

Det har inte från någondera partens sida påståtts att måndagen i vecka 14 år 1991, då annandag påsk inföll, skulle ha utgjort en fridag för S.N. Det är ostridigt att bolaget inte lade ut någon arbetstid denna dag och att S.N:s ordinarie arbetstid denna vecka kom att uppgå till endast 30 timmar. Enbart det förhållandet att bolaget på detta sätt reducerade S.N:s ordinarie arbetstid kan inte tas till intäkt för att bolaget därmed också gjorde en omfördelning av dennes arbetstid. För att en omfördelning av arbetstid skall anses föreligga måste det enligt normalt språkbruk krävas att arbetsgivaren ändrar arbetstiden på så sätt att arbetstid flyttas från en tid till en annan.

Den genomgång av S.N:s faktiska arbetstider för tiden vecka 38 år 1990 t.o.m. vecka 28 år 1992, som Transport presenterat i målet och som inte ifrågasatts av arbetsgivarparterna, visar att denne normalt arbetat så att han haft två körningar till Stockholm per vecka, varvid det i första veckan varit fråga om körningar med början söndag respektive tisdag och med onsdag som sista arbetsdag och i andra veckan körningar med början måndag respektive onsdag och med torsdag som sista arbetsdag. Arbetstiderna har för hans del avvikit härifrån veckor då en körning annars skulle komma att infalla på en helgdag. En vecka med en sådan infallande helgdag har veckoarbetstiden för S.N:s del – enligt vad Transport oemotsagt hävdat – minskats till i vart fall 30 timmar. Utöver den andra körningen i veckan som inte påverkats av helgdagen har S.N. fått arbeta en veckodag som han normalt inte skulle ha arbetat. Så har enligt Transports oemotsagda uppgifter skett veckorna 14, 18 och 19 år 1991 och veckorna 1, 2 och 24 år 1992.

Den presenterade genomgången av S.N:s arbetstid visar att denna varit förlagd enligt ett regelbundet, återkommande schema i vilket endast smärre avvikelser förekommit. Att arbetstiden för S.N. har bestämts efter ett i denna mening rullande schema har också stötts av vad L.-G.L. uppgett vid vittnesförhöret med honom. Enligt denne har det funnits en basplan eller ett basschema för körningarna till bl.a. Stockholm och detta schema för körningarna har ändrats och ändras då och då till följd av exempelvis helgdagar och trafikförhållanden. L.-G.L. har också sagt bl.a. att han inte kan förneka att det i S.N:s fall kan ha varit så, att arbetstiden för körningarna ändrats endast när en helgdag infallit på en dag då denne annars skulle ha haft en körning till Stockholm. Enligt K.G:s vittnesmål är det inom åkeribranschen mycket vanligt med "rullande scheman". Att det förekommit i vart fall ett basschema hos bolaget styrks även av vad L.D. uppgett under förhöret, nämligen att chaufförerna skulle ha känt till tiderna för sina kommande körningar även om bolaget inte hade anslagit något schema var fjortonde dag.

Arbetsgivarparterna har vitsordat att det schema som kom att gälla för vecka 14 är 1991 har bestämts med beaktande av att annandag påsk inföll på måndagen. Bolaget har inte lagt ut någon arbetstid vare sig under söndagen eller måndagen eller under tisdag morgon. Däremot har arbetstid förlagts till fredagen som enligt basschemat skulle varit arbetsfri. Enligt arbetsdomstolens mening måste denna förläggning av S.N:s ordinarie arbetstid uppfattas som en omfördelning av sådan tid.

Frågan är då om det krävts medgivande från S.N. för att bolaget skulle få göra denna omfördelning.

Krävdes det medgivande från S.N. för omfördelningen av arbetstiden?

Bakgrunden till regleringen

Den aktuella regleringen i helglönebestämmelsen, dvs., de nuvarande andra t. o. nr, sjunde styckena, tillkom efter kansliöverläggningar mellan BA och Transport våren 1973. I dessa deltog på arbetsgivarsidan direktören A.T. och dåvarande direktörsassistenten A.K. och på arbetstagarsidan ordföranden i Transport H.E. samt ombudsmännen A.F. och A.Å..

Avtalsparternas avsikt?

A.K. har uppgett att det vid överläggningarna överläts på honom och A.Å. att få till stånd en skrivning som -i enlighet med H.E:s påpekanden och önskemål vid överläggningarna – skulle skydda arbetstagarna mot att illvilliga arbetsgivare systematiskt "bollar" med arbetstiden i veckan hur som helst och således även i veckor då det infaller helgdag lägger ut 40 timmars arbetsvecka och därmed berövar arbetstagarna deras rätt till dels arbetstidsreduktion på grund av infallande helgdag, dels "helglön". Enligt A.K. tar regeln om krav på arbetstagarens medgivande för att en omfördelning skall få ske inte sikte på en situation som den i målet aktuella, nämligen att arbetsgivaren flyttar arbetstid kring helgdagen till annan dag, t.ex. en kommande lördag, men ändå reducerar den totala arbetstiden under veckan. Med "omfördelning" avses, enligt A.K., att arbetstid från helgdagen ("helgtid") läggs om till en fridag för att undandra den anställde dennes "helglön", d.v.s. få honom att arbeta längre på ordinarie arbetstid.

K.G. har i sitt vittnesmål redovisat en annan uppfattning om hur den aktuella bestämmelsen skall förstås. Enligt honom grundar han sin uppfattning om avtalets innebörd bl.a. på vad H.E. och A.Å. har uppgett för honom vid s.k. funktionärskonferenser i anslutning till 1973 års överenskommelse. Enligt K.G. innebär den omtvistade regeln i helglönebestämmelsens sjunde stycke bl.a. att en arbetsgivare, som ställer in ett arbetspass som infaller såväl kring som på en helgdag, inte utan arbetstagarens medgivande kan till annan dag "flytta" arbetstid motsvarande den som ligger på eller kring helgdagen. Om arbetsgivaren flyttar arbetstiden på detta sätt, är det enligt K.G:s uppfattning fråga om en sådan omfördelning som enligt omfördelningsregeln endast får ske efter medgivande av arbetstagaren. K.G. har tillagt att arbetsgivaren i och för sig är obetagen att kräva att arbetstagaren tjänstgör på den tid av ett visst arbetspass som kringgärdar helgdagen. Om arbetsgivaren emellertid bestämmer sig för att ställa in hela arbetspasset – d.v.s. både i den delarbetstiden skulle infalla på helgdagen och i den del tiden skulle infalla kring denna dag – är varje "förflyttning" av motsvarande arbetstid till annan dag att anse som en sådan omfördelning vilken bara kan ske efter medgivande av arbetstagaren.

Den förebragta utredningen visar att BA hyste förståelse för H.E:s önskemål om en regel som skulle hindra arbetsgivare från att vid schemaläggning systematiskt kringgå den rätt till arbetstidsreduktion med bibehållen lön som parterna var överens om skulle gälla för den anställde vid infallande helgdag. Någon minskning av lönen på grund av den förkortade arbetstiden skulle alltså inte äga rum. Parterna kom mot denna bakgrund överens om att acceptera den av A.K. och A.Å. gjorda skrivningen, som numera finns i helglönebestämmelsens andra t.o.m. sjunde stycke. Utredningen ger närmast vid handen att parternas gemensamma avsikt inte sträckte sig längre än vad arbetsgivarparterna hävdat i målet, nämligen att förbudet mot omfördelning av arbetstid utan den anställdes medgivande endast skulle gälla sådan arbetstid som annars skulle ha utförts på helgdagen. Någon säker slutsats om partsavsikten kan dock inte dras.

Avtalets tillämpning

Inte heller visar utredningen att helglönebestämmelsen kommit att tillämpas på ett ensartat sätt i praktiken. K.G. har uppgett att han bl.a. vid utbildning av fackligt aktiva medlemmar redovisat sin, och Transports, syn på helglönebestämmelsen. E.H. däremot har i sitt vittnesmål anslutit sig till den tolkning A.K. gett uttryck för och tillagt att han, som i egenskap av förhandlingschef har en relativt heltäckande bild av tvister på åkeriavtalets område, aldrig hört talas om andra tvister av förevarande slag eller att hans och BA:s tolkning av helglönebestämmelsen ifrågasatts från arbetstagarhåll i andra fall än det förevarande.

Närmare om parternas tolkning av avtalet

Transport stöder sin talan på att S.N. enligt helglönebestämmelsens första och andra stycken har en garanterad lön för 40 timmars arbetsvecka, oberoende av om arbetstiden minskas på grund av infallande helgdag. Enligt Transport krävs det medgivande från den anställde till en omfördelning av sådan arbetstid, eftersom denne genom omfördelningen kan gå miste om en arbetstidsförkortning som avtalet ger rätt till. Förbudet mot omfördelning utan den anställdes medgivande tar enligt Transport sikte på sådan omfördelning som innebär att arbetstid, på grund av att det infaller en helg, flyttas till andra dagar i veckan. Det är alltså inte endast den arbetstid som infaller på helgdagen som "skyddas mot flyttning", utan även tiden före och efter helgdagen.

Arbetsgivarparterna har i och för sig vitsordat att avtalet ger en arbetstagare rätt till full veckolön även om arbetsgivaren inte kan erbjuda den anställde 40 timmars ordinarie arbetstid. Omfördelningsregeln däremot skall enligt dem läsas mot bakgrund av att den ordinarie arbetstid som skall reduceras i schemafallet enligt helglönebestämmelsens fjärde stycke endast är den tid som infaller på helgdagen. Det är alltså endast denna arbetstidsförkortning som den anställde är garanterad med full veckolön och arbetsgivaren är därför fri att utan den anställdes medgivande omfördela annan arbetstid i anslutning till helgdagen.

Transport har häremot genmält följande.

Om arbetsgivarsidans synsätt vore riktigt, skulle en arbetstagare som arbetar enligt schemafallet gå miste om en fridag i motsats till kolleger som arbetar enligt normalfallet. Om man nämligen tänker sig en vecka med en helgdag på t.ex. måndagen, är de som arbetar enligt normalfallet arbetsbefriade den dagen men får ändå full veckolön, d.v.s. de tjänstgör fyra av veckans fem dagar utan att veckolönen minskas. En arbetstagare som i likhet med S.N. följer ett schema måste däremot arbeta 40 timmar under en vecka där enligt schemat helgdagen är en arbetsfri dag (jfr fjärde stycket i helglönebestämmelsen); en sådan arbetstagare går alltså miste om en arbetstidsreduktion som hans kolleger, vilka följer normalfallet, så att säga ovillkorligen kommer i åtnjutande av. I detta fall skulle S.N. och övriga som arbetar enligt schemafallet med andra ord arbeta fler timmar än de kolleger som tjänstgör enligt normalfallet.

Arbetsgivaren är i och för sig oförhindrad att kräva att arbetstagaren tjänstgör på den del av ett arbetspass som kringgärdar en helgdag. I S.N:s fall hade bolaget således kunnat begära att han skulle arbeta mellan U 17.00 och 24.00 på söndagen/påskdagen och mellan kl. 00.00 och 4.00 på tisdagen efter annandag påsk. När bolaget valde att inte beordra arbete den tiden utan i stället ställde in arbetspasset, kunde bolaget omfördela denna arbetstid till annan dag endast om S.N. hade medgett åtgärden. – Vid Bilspedition har man innan L.-G.L. började lägga scheman tillämpat åkeriavtalets helglönebestämmelse på det sätt som Transport menar är det riktiga. Vid åkeriet Tomelilla Express, som numera ingår i bolaget, har man också uppfattat helglönebestämmelsens innebörd såsom Transport förfäktar i målet.

Transport har vidare till stöd för sin tolkning av omfördelningsregeln framhållit att det är viktigt med hänsyn till chaufförernas dygnsrytm och sociala liv att arbetstiden inte förrycks.

Arbetsgivarparterna har till närmare utveckling av sin talan anfört bl.a. följande.

Texten i andra t.o.m. sjunde styckena i helglönebestämmelsen tillkom år 1973 som ett förtydligande av, eller en förklaring till, den regel som fanns i nuvarande första stycket första meningen samma bestämmelse; en regel som orsakat problem i tillämpningen.

Helglönebestämmelsen innehåller en regel som innebär att arbetstiden skall reduceras med så många timmar av arbetstiden som infaller på helgdagen. Den kvarvarande arbetstiden kan arbetsgivaren dock schemalägga på andra dagar än helgdagar. Detta är alltså fullt tillåtet enligt avtalet. I § 6 mom. 2 sista stycket i avtalet sägs bl.a. att premiekompensation inte skall utges om den anställde får tillåtelse att lämna arbetsplatsen och denne själv väljer att lämna denna. Därav kan man motsatsvis dra slutsatsen, att en arbetstagare inte är berättigad till lön om han är hemma i sin bostad t.ex. på grund av att en körning till Stockholm har ställts in till följd av en helgdag.

Även om en fridag som sammanfaller med en helgdag inte medför någon arbetstidsreduktion i schemafallet, arbetar de anställda som följer schemafallet mindre än 40 timmar per vecka, om man ser det över en längre tid. I detta sammanhang kan det vara värt att notera att de som arbetar enligt normalfallet får sin arbetsvecka förkortad med åtta timmar, om en helgdag infaller under veckan. I schemafallet däremot blir arbetstidsreduktionen såvitt nu är i fråga tio timmar när hänsyn tas till den infallande helgdagen på måndagen. – Redan med BA:s och bolagets synsätt har S.N. och de övriga chaufförer som har arbetsuppgifter motsvarande dennes ca 100 timmars arbetstidsreduktion per år. Om Transports ståndpunkt i målet vore riktig, skulle en chaufför som S.N. inte vara skyldig att arbeta mer än 20 timmar en vecka av det slag som tvisten gäller. Med Transports inställning skulle det således bli ytterligare ungefär 80 eller kanske t.o.m. 100 timmars reduktion av årsarbetstiden för chauffören med bibehållen veckolön. Detta skulle innebära en ökad lönekostnad för bolaget om ca 10 000 -11000 kr per år och chaufför.

Den förläggning av arbetstiden som skett bl.a. för S.N. vecka 14 år 1991 förekommer bl.a. vid nästan all fjärrtrafik. Det är också det sätt på vilket åkeriavtalet alltsedan år 1971 har tillämpats vid det som numera utgör bolagets terminal i Kristianstad.

Normalt sett föreligger inga "naturliga" arbetsuppgifter vid bolaget dagen före en helgdag mellan kl. 17.00 och 24.00, ej heller mellan kl. 00.00 och 4.00 dagen efter helgdagen. Arbete mellan dessa klockslag är med andra ord vanligtvis inte ändamålsenligt. Att arbetsgivaren skulle påfordra arbete denna tid, vore inte en lämplig lösning ens från arbetstagarsynpunkt. – Om Transports uppfattning i målet vinner stöd, följer därav att bolaget även är skyldigt att utge övertidsersättning för t.ex. den aktuella fredagen då S.N. arbetade. Inte heller en sådan konsekvens kan ha varit BA:s och Transports avsikt med helglönebestämmelsen.

Arbetsdomstolens övervägandena

Av helglönebestämmelsens andra stycke framgår att den anställde är garanterad veckolön även i de fall då arbetet ställs in en viss dag på grund av infallande helg. Att man i texten talar om arbete som ställs in "på grund av infallande helg" kan i och för sig förenas med den tolkning som Transport ger uttryck för, nämligen att en arbetstagare är garanterad veckolön inte endast då arbete ställs in en helgdag utan även då arbete närmast före och efter en helgdag ställs in. Det får anses ostridigt att arbetet i S.N:s fall har ställts in under tiden från söndag kväll till tisdag natt/morgon på grund av den helgdag som inföll på måndagen.

Innehållet i helglönebestämmelsens andra stycke har kompletterats genom den reglering som är intagen i de tredje och fjärde styckena. I dessa båda stycken anges närmare vilken reduktion av ordinarie arbetstid som arbetstagaren har rätt till vid infallande helgdag. Det kan här tilläggas att helgdagen enligt helglönebestämmelsens femte stycke beräknas från kl. 00.00 till 24.00 och avser under måndag-lördag infallande helgdagar. Det betyder bl.a. att en helgdag som infaller på en söndag i detta sammanhang inte anses som en helgtid. Såvitt gäller schemafallet framgår av fjärde stycket att den tid som skall reduceras är den i schemat infallande helgtiden. Och med detta förstås, enligt ett förtydligande sons gjorts i samma stycke – i de fall då endast en del av den ordinarie arbetstiden utgörs av helgtid – den delen. Den rätt till arbetstidsförkortning med bibehållen veckolön som den anställde kan kräva sträcker sig alltså, såvitt framgår av avtalstexten, inte längre. Av texten får därför anses följa att om arbetsgivaren omfördelar den ordinarie arbetstiden kring helgdagen så att den anställde befrias från arbete tiden närmast före och närmast efter helgdagen men i stället får fullgöra motsvarande tid på en fridag, kan den anställde inte därigenom anses ha gått. miste om någon sådan arbetstidsförkortning som denne har rätt till med bibelsållen veckolön.

Arbetsdomstolen vill i anslutning härtill peka på följande med anledning av Transports påstående att en arbetstagare som arbetar enligt schemafallet med arbetsgivarparternas tolkning skulle missgynnas i förhållande till den som arbetar enligt normalfallet.

Avtalet utgår ifrån att den ordinarie arbetstiden för båda grupperna av arbetstagare utgör i genomsnitt 40 timmar per helgfri vecka. Den reduktion av ordinarie arbetstid med bibehållen veckolön som helglönebestämmelsen tillförsäkrar en anställd på grund av infallande helgdag uppgår i normalfallet enligt tredje stycket till åtta timmar per helgdag, d.v.s. lika många timmar som enligt § 3 mom. 2 utgör dennes ordinarie arbetstid en dag. För den arbetstagare som arbetar enligt schemafallet, där den ordinarie arbetstiden är förlagd till annan tid än som följer av den sistnämnda bestämmelsen, skall reduktionen ske med den i schemat infallande helgtiden. Det betyder att reduktion rent principiellt kan ske med allt mellan 0 till 24 timmar, beroende på hur arbetstidsschemat ser ut. Att arbetstagare som följer schemalagd arbetstid i ett enskilt fall helt kan gå miste om en arbetstidsreduktion beroende på att helgdagen infaller på en fridag, kan generellt inte ses som annorlunda än att en arbetstagare som arbetar enligt normalfallet inte erhåller någon reduktion när helgdagen infaller på en arbetsfri dag. Att omfattningen av den anställdes rätt till arbetstidsreduktion med bibehållen lön varierar i de enskilda fallen och är beroende på hur stor del av den ordinarie arbetstiden som utgörs av helgtid är en naturlig följd av avtalskonstruktionen, som medger en schemaläggning av den ordinarie arbetstiden om 40 timmar.

Av utredningen i målet framgår att avtalsparterna år 1973 i vart fall var överens om att en arbetsgivare inte får utnyttja sin rätt till schemaläggning på så sätt att den som enligt schemat har en fridag får sin arbetstid omfördelad så att infallande helgtid läggs ut på fridagen. Enligt basschemat skulle S.N. ha arbetat tio timmar annandag påsk (måndagen) 1991. Det är ostridigt att hans arbetstid den veckan var reducerad med lika många timmar. Något arbete lades inte ut under annandagen. Sett enbart till den arbetstidsförkortning sned bibehållen lön som S.N. haft rätt till på grund av den infallande annandagen har det således inte skett något kringgående av helglönebestämmelsen.

Vad tvisten gäller är emellertid om bolaget brutit mot helglönebestämmelsen genom att utan S.N:s medgivande omfördela den enligt basschemat utlagda arbetstiden såvitt avser söndagen mellan kl. 17.00 och 24.00 och tisdagen mellan kl. 00.00 och 4.00 till den enligt basschemat arbetsfria fredagen. Transport hävdar att denna omfördelning strider mot omfördelningsregeln. Avtalstexten, såvitt där talas om "arbetstiden i anledning av infallande helg" synes i och för sig inte vara oförenlig med en sådan tolkning.

Frågan är emellertid, om det är rimligt att tolka omfördelningsregeln som Transport gör. Det skulle innebära att omfördelningsregeln ger arbetstagaren ett längre gående skydd vad avser omfördelning av arbetstid i anledning av infallande helg än det löneskydd för motsvarande tid som helglönebestämmelsen i övrigt ger. I realiteten skulle det vara fråga om i vilken utsträckning arbetsgivaren får ensidigt bestämma i frågor som rör schemaläggning.

Bestämmelser om schemaläggning finns i avtalets § 3 under rubriken Arbetstid. Av § 3 mom. 3 första stycket framgår att arbetsgivaren är skyldig att samråda med berörda arbetstagare innan ett arbetstidsschema upprättas. Arbetsgivaren skall ta möjlig hänsyn till den anställdes önskemål, men om enighet inte karl uppnås har arbetsgivaren bestämmanderätten (samma moment femte stycket). Det finns inte i anslutning till dessa bestämmelser intaget någon särreglering för de fall då arbetsgivaren önskar göra en ändring i ett redan upprättat schema. Det hade enligt arbetsdomstolens uppfattning legat närmast till hands att om avtalsparterna velat ha en reglering av det slag som Transport hävdar gäller, bestämmelser härom hade tagits in i anslutning till arbetstidsbestämmelserna. Visserligen kan det sägas att omfördelningsregeln tillkom genom en separat överenskommelse mellan avtalsparterna år 1973, men av utredningen framgår att regeln redan då ingick som sista stycke i vad som nu kallas helglönebestämmelsen och den gemensamma rubriken då var Helgdagsberäkning. Att avtalsparterna också sett omfördelningsregeln inte som en arbetstidsregel utan som en löneregel styrks även av att helglönebestämmelsen kommit att intas i § 4 i avtalet, som har rubriken Avlöning, och att parterna också godtagit den nuvarande underrubriken för helglönebestämmelsen, nämligen Löneberäkning vid infallande helgdagar.

Enligt arbetsdomstolen mening talar därför sammantaget övertygande skäl för att omfördelningsregeln endast tar sikte på sådan arbetstid som den anställde i anledning av infallande helg har rätt att få förkortad med bibehållen lön. Att omfördelningsregeln är att förstå på detta sätt vinner också stöd i avtalstextens utformning. Här talas om "omfördelningen av arbetstiden"; man använder alltså ordet omfördelning i bestämd form, vilket får antas ha sin förklaring i att man åsyftar omfördelning av sådan arbetstid som regleras i helglönebestämmelsen, d.v.s. omfördelningen av den arbetstid som den enskilde arbetstagaren har rätt att få reducerad med bibehållen lön. Som framgår av vad som redan sagts kan inte häri anses ingå arbetstid som avser tiden närmast före eller efter en helgdag. Något medgivande från S.N. har därför inte krävts för den utläggning av arbetstiden till fredagen som bolaget bestämt.

Sammanfattningsvis kommer arbetsdomstolen därför fram till den slutsatsen att bolagets förläggning av S.N:s arbetstid under vecka 14 år 1991 inte strider mot åkeriavtalet och att något brott mot detta avtal följaktligen inte har skett. Transports talan skall därför lämnas utan bifall.

Rättegångskostnader

Som tappande part bör Transport utge ersättning för motparternas rättegångskostnader i målet. Transport har inte haft någon erinran mot vad som i denna del har yrkats.

Domslut

1. Arbetsdomstolen lämnar Svenska Transportarbetareförbundets talan utan bifall.

2. Svenska Transportarbetareförbundet förpliktas att ersätta Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Bilspedition Östra Skåne Aktiebolag för rättegångskostnader med fyrtiotretusensjuhundrafemtio (43 750) kr, varav 37 000 kr utgör ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på förstnämnda belopp från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1993-07-07, målnummer A-218-1992

Ledamöter: Nina Pripp, Barbro Fischerström, Annika Baude, Torkel Unge, Ola Bengtson, Göran Karlsson (skiljaktig) och Lise-Lotte Ewerhard (ombudsman i Svenska Kommunaltjänstemannaförbundet; tillfällig ersättare; skiljaktig).

Sekreterare: Erik Mosesson

Ledamöterna Göran Karlssons och Lise-Lotte Ewerhards skiljaktiga mening

I tvister om ett kollektivavtals tolkning och tillämpning har AD fäst stor vikt vid bestämmelsernas ordalydelse. Tolkningar som synes svårförenliga med ordalydelsen godtas när en utredning om en gemensam partsavsikt eller en av parterna godtagen praxis visar att bestämmelserna skall uppfattas annorlunda än vad som vid normalt språkbruk kan utläsas av desamma.

Den tolkning av omfördelningsregeln i § 4 mom I som Transport hävdar i målet är väl förenlig med ordalydelsen medan arbetsgivarsidans uppfattning inte vinner stöd av vare sig denna eller andra regler i avtalet. Den utredning om partsavsikt och praxis som förebragts lämnar ingen vägledning för ett avgörande. Redan på den grunden anser vi att målet borde avgjorts till Transports fördel.

Majoriteten har emellertid funnit att Transports tolkning inte framstår som rimlig med hänsyn till avtalets konstruktion i övrigt. Vägledande för denna inställning syns vara arbetsgivarens stora frihet i övrigt att bestämma över arbetstidens förläggning i "schemafallet". Vi kan inte dela denna slutsats.

Arbetsgivarens frihet att förlägga arbetstiden i "schemafallet" gäller upprättandet av ett arbetstidsschema, d.v.s. utläggning av den ordinarie arbetstiden. Därav följer emellertid inte att samma frihet gäller för tillfälliga förändringar i arbetstidsförläggningen som majoriteten syns mena. I dom nr 14, 1989 i en tvist mellan samma parter om i huvudsak samma bestämmelser uttalade AD att ordinarie arbetstid enligt ett arbetstidsschema har samma innebörd som ordinarie arbetstid enligt § 3 mom 2 så till vida att arbetstid utanför schemat är att betrakta som övertid även om inte veckoarbetstidsmåttet 40 timmar – i förevarande fall förkortad med sådan schematid som infaller på en helgdag- innehålls. Om arbetsgivaren ställer in arbetet under schemalagd ordinarie arbetstid och beordrar arbete under icke schemalagd tid ändras inte den senare tidens status av övertidsarbete. I bestämmelserna om övertidsarbete sägs vidare att den regel som begränsar arbetsgivarens möjlighet att förskjuta arbetstiden vid arbetstidsutläggning enligt § 3 mom 2 är tillämplig även i "schemafallet". Möjligheten att tillfälligt förskjuta den ordinarie arbetstiden är enligt denna regel mycket begränsad och skall tillämpas restriktivt.

Mot denna bakgrund kan det inte anses orimligt att den aktuella bestämmelsen tolkas så att ordinarie arbetstid, då arbete inställs på grund av att helgledighet omöjliggör meningsfullt arbete, inte kan flyttas till annan tid utan den anställdes medgivande. Överröstade häri är vi i övrigt ense med majoriteten.