Arbetsdomstolen referat AD 1993 nr 56

Court
Arbetsdomstolen
Reference
AD 1993 nr 56
Domsnummer
1993-56
Målnummer
B-101-1992
Avgörandedatum
1993-03-24
Rubrik
Fråga huruvida ett aktiebolag haft grund för att avskeda sin verkställande direktör med hänsyn till verksamhet som denne bedrivit vid sidan av sin anställning hos bolaget.

K.Å. i Smålandsstenar

mot

Reftele Metallfabrik Aktiebolag i Reftele.

Tingsrättens dom, se bilaga.

K.Å. har yrkat att arbetsdomstolen skall med ändring av tingsrättens dom förplikta Reftele Metallfabrik AB (Reftele Metall) att till honom utge ekonomiskt skadestånd med 528 504 kr, motsvarande förlust av lön om 44 042 kr per månad under en uppsägningstid av tolv månader, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på varje månadsbelopp om 44 042 kr från den sista i respektive månad med början den 30 november 1991 tills betalning sker. K.Å. har vidare yrkat att han skall befrias från skyldigheten att ersätta Reftele Metalls rättegångskostnader vid tingsrätten och att Reftele Metall i stället skall förpliktas att ersätta hans rättegångskostnader där.

Reftele Metall har bestritt ändring.

Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader i arbetsdomstolen.

Den beskrivning av Ek-koncernen som finns i tingsrättens dom har kompletterats enligt följande. Moderbolag i koncernen är Eks Invest AB, som ägs av G.E. ensam och inte är rörelsedrivande. Moderbolaget har kontor i Smålandsstenar. Det har endast två anställda, nämligen G.E. som verkställande direktör och B.D. som ekonomichef och firmatecknare. Styrelsen bestod år 1991 av B.A., G.E. och dennes hustru K.E. Skeppshults Gjuteri är ett av Eks Invest AB helägt dotterbolag med ca 35 anställda. Verkställande direktör är S.-E.S. Styrelsen bestod år 1991 av B.A., B.D. och G.E. Reftele Metall är likaledes ett av Eks Invest AB helägt dotterbolag med ca 25 anställda. K.Å.s efterträdare som verkställande direktör i Reftele Metall är M.P. Styrelsen bestod år 1991 av B.A., B.D. och K.E. – Vidare finns som helägda dotterbolag till Eks Invest AB dels Kvalitetsverktyg AB och Isberga Säteri AB, dels åtta bolag i Sverige och utomlands som sysslar med tillverkning och försäljning av vågar och bildar den s.k. våg-gruppen.

Beträffande de i målet aktuella företag som inte ingår i Ek-koncernen har lämnats följande kompletterande upplysningar. Det av O.A. ägda Josef Davidssons Eftr. AB (Davidssons) i Reftele har i många år anlitat Skeppshults Gjuteri för gjutning av delar till den av Davidssons tillverkade och försålda Smålandsspisen och av reservdelar till andra vedspisar. Det av B.G. ägda BG Slip AB i Reftele har sina lokaler vägg i vägg med Davidssons. BG Slip var till år 1991 underleverantör åt såväl Davidssons somReftele Metall. Det av K.Å. och B.G. ägda Reftelespisen AB i Reftele har numera namnändrats till WÖ-Spisen AB.

Till utveckling av sin talan i arbetsdomstolen har parterna anfört i huvudsak detsamma som i det hänseendet har antecknats i tingsrättens dom, dock med bl.a. följande tillägg och förtydliganden.

K.Å.

Varken K.Å. eller S.-E.S. såg före den 19 juni 1991 något ont i att Reftelespisen AB ville låta Skeppshults Gjuteri gjuta delar till Reftelespisen AB:s spis. K.Å. såg det så att han tillförde gjuteriet en ny kund, och S.-E.S. var intresserad av att gjuteriet skulle ha så stor marknadsandel som möjligt av legoarbeten för spistillverkare.

Reftele Metall har i arbetsdomstolen felaktigt påstått att K.Å. ensam avhämtade Reftelespisen AB:s modeller m.m. hos Skeppshults Gjuteri den 19 juni, trots att även B.G. var med vid avhämtningen och därvid iakttogs av bl.a. den vid gjuteriet anställde K.H. Det felaktiga påståendet har tydligen framställts i avsikt att därmed söka dra K.Å.s och B.G.s uppgifter om innehållet i K.Å.s biltelefonsamtal med G.E. samma dag i tvivelsmål. G.E. har ju bestritt att detta samtal över huvud taget ägt rum. K.Å. har emellertid fått Reftele Metall att lämna ut en lista över de telefonsamtal som han ringt från sin biltelefon den 19 juni. Av denna lista framgår att han den dagen ringde bl.a. ett samtal till Ek-koncernens kontor i Smålandsstenar, vilket pågick i 10 minuter och 2 sekunder. Detta är hans samtal med G.E. som B.G. åhörde. Det är felaktigt, som har antecknats på ett ställe i tingsrättens dom, att G.E. den 19 juni skulle ha befunnit sig i Schweiz. Han var ostridigt på kontoret i Smålandsstenar. Reftele Metall har i arbetsdomstolen vidare påstått att avhämtningen av Reftelespisen AB:s gods ägde rum först omkring kl. 13.30 den 19 juni. Detta påstående synes ha framställts för att söka få det till att K.Å. inte kan ha talat med G.E. under sin och B.G.s bilresa till Skeppshults Gjuteri, eftersom G.E. uppgett sig ha lämnat kontoret i Smålandsstenar vid lunchtid för att resa utomlands. Även påståendet om den sena avhämtningen är emellertid felaktigt. Avhämtningen skedde vid 11.00-11.30-tiden.

Efter biltelefonsamtalet med G.E. den 19 juni, vilket hade det innehåll som K.Å. och B.G. har uppgett, och sedan Reftelespisen AB:s modeller m.m. samma dag avlägsnats från Skeppshults Gjuteri hade K.Å. inte något skäl att tro att hans försök att få igång en spistillverkning i Reftelespisen AB:s regi skulle skada relationerna mellan Skeppshults Gjuteri och Davidssons eller mellan honom och G.E. Trots att G.E. vid telefonsamtalet mellan honom och K.Å. i vecka 30 (2228 juli) fick veta att Reftelespisen AB:s spisprojekt fortfarande var aktuell tom än med mycket liten intensitet – fick K.Å. inte någon varning om att hans anställning kunde vara i fara. Det av G.E. påstådda telefonsamtalet mellan dem den 5 augusti har inte ägt rum. Vid telefonsamtalet i vecka 40 (30 september – 6 oktober) framförde G.E. visserligen till K.Å. att det kunde fördärva deras framtida relationer, om K.Å. fortsatte med spisprojektet. Bakgrunden till detta uttalande var dock att G.E. av O.A. hade fått helt felaktiga informationer om att Reftelespisen AB i Polen hade beställt 3 000 spisar och att K.Å. hade köpt in sig i B.G.s företag BG Slip. Eftersom K.Å. kunde dementera dessa uppgifter ansåg han sig inte behöva oroa sig för sin anställning. Ännu vid tiden för avskedandet den 25 oktober 1991 hade Reftelespisen AB inte lyckats få igång någon spistillverkning.

Det bestrids att K.Å.s handlande haft någon betydelse för Davidssons beslut att börja tillverka en spis i Polen och för minskningen av Davidssons tillverkning hos Skeppshults Gjuteri. Detta synes mer ha berott på Davidssons sedan länge närda planer på att börja tillverka en billigare spis och på den allmänna konjunkturnedgången.

Vidare bestrids att K.Å.s kompanjonskap med B.G. i Reftelespisen AB kunnat utgöra någon giltig grund för Reftele Metall att avskeda K.Å. Det har inte ens påståtts att K.Å. som en följd därav skulle ha gynnat B.G. eller BG Slip i affärsförbindelserna med Reftele Metall.

K.Å. har inte åsidosatt sin allmänna lojalitetsplikt mot vare sig Reftele Metall eller Ek-koncernen. Tvärtom har han försökt tillföra Skeppshults Gjuteri och därmed Ek-koncernen affärer även med Reftelespisen AB. Hans engagemang i detta bolag har inte tagit någon tid från hans arbete som verkställande direktör, utan han har ända fram till avskedandet lojalt ägnat all sin kraft åt Reftele Metall.

När det gäller frågan vilken uppsägningstid K.Å. skäligen bort få åtnjuta bör hänsyn tas inte bara till hans långa anställningstid inom Ek-koncernen utan också till hans ålder. Han var vid avskedandet 49 år gammal och vid den åldern kan det vara svårt att finna ett nytt arbete på kortare tid än ett år. Han bör därför tillerkännas ekonomiskt skadestånd motsvarande tolv månadslöner. Skadeståndsyrkandet har i arbetsdomstolen utvidgats i överensstämmelse därmed, eftersom mer än tolv månader nu förflutit efter avskedandet. Utvidgningen har skett i enlighet med det förbehåll som K.Å. gjorde vid tingsrätten.

Reftele Metall

Befattningen som verkställande direktör i ett aktiebolag är rent definitionsmässigt en utpräglad förtroendepost. Som verkställande direktör i Reftele Metall har K.Å. sålunda tagit på sig ansvaret för förvaltningen av en del av Ek-koncernens och ytterst G.E.s förmögenhet. Han har därmed varit skyldig att visa inte bara Reftele Metall utan också koncernen lojalitet i sitt handlande, och det är uteslutet att han utan arbetsgivarens godkännande fått engagera sig och våra delägare i ett annat aktiebolag med målsättningen att driva ekonomisk verksamhet. Trots detta har K.Å. gått in som hälftenägare i Reftelespisen AB. Syftet har varit att tjäna pengar, och det på att tillverka och sälja vedspisar i direkt konkurrens med en av Skeppshults Gjuteris största kunder, Davidssons. Det må vara att K.Å. och B.G. kanske varit väl optimistiska vid sin planering av Reftelespisen AB:s verksamhet. Om denna före avskedandet inte lyckats så väl, så har detta emellertid inte berott på bristande aktivitet från K.Å.s och B.G.s sida eller på att de låtit sina planer dö ut. De har tvärtom efter den 19 juni 1991, då K.Å. fått fullt klart för sig att G.E. inte accepterade hans bisyssla, lagt ned betydande ansträngningar på att söka skaffa en underleverantör i Polen.

Reftelespisen AB:s verksamhet har uppenbart lett till skada för Skeppshults Gjuteri. Det är riktigt att Davidssons redan före de i målet aktuella händelserna haft planer på att någon gång i framtiden börja tillverka även en enklare spismodell. Enligt vad Davidssons ägare O.A. har uppgett innefattade dessa planer att Skeppshults Gjuteri också för denna spismodell skulle utföra de gjuteriarbeten som Skeppshults Gjuteri klarar av. I och med att O.A. fick klart för sig att K.Å. och B.G. ämnade börja konkurrera med Davidssons med en prisbilligare spis, tvingades Davidssons emellertid att forcera sina planer på en enklare spismodell och att förlägga gjuteriarbetena för denna i Polen för att få ett konkurrenskraftigt pris på den färdiga produkten. Detta har medfört att Skeppshults Gjuteri inte bara gått miste om arbetet med Davidssons nya spismodell utan också att Davidssons beställningar för den "gamla" spisen minskats som en följd av att den nya spismodellen tagit en del av den "gamla" spisens marknad. År 1990 hade Skeppshults Gjuteri en total omsättning av 25 miljoner kr, varav 20,5 miljoner på gjutgodsdelen. Inom gjutgodsdelen svarade industrisektorn för 8 miljoner kr, och därav Davidssons beställningar för 1063 000 kr. Motsvarande siffror var för år 199126 miljoner kr, 21,5 miljoner kr, 7,7 miljoner kr och 935 000 kr samt för år 1992 20 miljoner kr, 16 miljoner kr, 6,75 miljoner kr och 352 000 kr. Davidssons andel av den i och för sig krympande industrisektorn hos Skeppshults Gjuteri har således minskat från ca 12 % till ca 5 %. Härtill kommer att det givetvis i allra högsta grad varit ägnat att störa affärsrelationerna mellan Davidssons och Skeppshults Gjuteri att verkställande direktören i gjuteriets systerbolag Reftele Metall startat en med Davidssons direkt konkurrerande verksamhet.

K.Å.s och B.G.s uppgifter om att K.Å. den 19 juni skulle ha ringt upp G.E. på sin biltelefon är sanningslösa. B.G. var över huvud taget inte med när K.Å. nämnda dag hämtade Reftelespisen AB:s modeller hos Skeppshults Gjuteri. Detta har intygats av dåvarande förmannen, numera produktionschefen, vid gjuteriet E. D. som var närvarande vid avhämtningen. Det har numera kunnat konstateras att denna skedde först omkring kl. 13.30. Detta förklaras av att en del av modellerna fanns i Värnamo och Unnaryd, varifrån de efter O.A.s telefonsamtal vid 10-tiden till Skeppshults Gjuteri fick hämtas av modellförmannen S.A. Detta innebar att S.A. fick göra en resa med firmabilen på mellan 11 och 13 mil. Han återkom till Skeppshults Gjuteri först under lunchrasten, vilken hålls kl. 12.00-12.40, och var därefter hemma och åt lunch innan godset lastades ur firmabilen och sedan avhämtades av K.Å. Dennes och B.G.s uppgifter om innehållet i det påstådda biltelefonsamtalet är också helt osannolika. Det är naturligtvis otänkbart att G.E. skulle ha ställt sig närmast positiv till ett projekt som just hade lett till att en av Skeppshults Gjuteris större och bättre kunder, Davidssons, hotat att avsluta alla sina affärer med gjuteriet.

K.Å. kan i vart fall efter den 19 juni 1991 inte ha undgått att inse att hans engagemang i Reftelespisen AB var till skada för Skeppshults Gjuteri och för Ek-koncernen. Han kan inte heller ha undgått att inse att G.E. inte skulle acceptera att han vid sidan av befattningen som verkställande direktör i Reftele Metall drev affärsverksamhet i ett eget bolag tillsammans med B.G. Trots detta fortsatte K.Å. med Reftelespisen AB:s verksamhet. En synnerligen försvårande omständighet är att K.Å. dessutom vid upprepade tillfällen med början den 19 juni förde G.E. bakom ljuset genom att framställa saken så att han bara hjälpte sin vän B.G. och den 5 augusti påstå att projektet lagts ned. Det var inte förrän kort före telefonsamtalet i vecka 401991 som G.E. fick höra talas om att K.Å. och B.G. hade bildat ett aktiebolag. Och först i oktober fick G.E., till följd av arbetsgivarsidans egna efterforskningar, veta att K.Å. var delägare i Reftelespisen AB och att detta bolag hade bildats redan i juni 1991. Ytterligare en försvårande omständighet är att K.Å. gått i kompanjonskap med ägaren till Reftele Metalls underleverantör BG Slip, B.G. Som verkställande direktör i Reftele Metall har K.Å. haft en självklar skyldighet att avhålla sig från en sådan förbindelse med B.G., eftersom denna ofrånkomligen varit ägnad att ge upphov till misstanken att BG Slip kunde bli otillbörligt gynnat på Reftele Metalls bekostnad. Till det anförda kommer att K.Å. uppenbarligen lagt ned kraft och tid – även arbetstid hos Reftele Metall – på sitt engagemang i Reftelespisen AB.

Sammantaget har K.Å.s ifrågavarande handlande varit till allvarlig skada för Ek-koncernen och på ett så avgörande sätt rubbat det förtroende som Reftele Metalls ägare och styrelse måste kunna hysa för bolagets verkställande direktör, att bolaget haft rätt att häva K.Å.s anställningsavtal, d.v.s. avskeda honom med omedelbar verkan. K.Å. har till fullo insett att G.E. redan med den ofullständiga kunskap som denne före oktober 1991 hade om K.Å.s sysslande med Reftelespisen AB betraktade detta som helt oförenligt med hans anställning som verkställande direktör för Reftele Metall. Han har således varit väl medveten om vad som kunde bli konsekvensen av hans handlande. Trots detta har han inte ens efter telefonsamtalet i vecka 401991 sökt avveckla sitt engagemang i Reftelespisen AB.

För den händelse arbetsdomstolen trots allt inte skulle anse att Reftele Metall haft giltigt skäl att avskeda K.Å. har bolaget likväl ostridigt haft rätt att avsluta hans anställning genom uppsägning med iakttagande av uppsägningstid. Sex månader är härvid att betrakta som skälig uppsägningstid. Bolaget vill i denna fråga hänvisa till AD 1984 nr 3, 1989 nr 133 och 1991 nr 86. Det ekonomiska skadestånd som K.Å. skulle kunna göra anspråk på är således begränsat till ett belopp motsvarande sex månadslöner. Reftele Metall kan emellertid inte vitsorda något belopp som ett i och för sig skäligt ekonomiskt skadestånd. Enligt en allmän obligationsrättslig grundsats har K.Å. varit skyldig att söka begränsa sin ekonomiska skada. Av vad han själv har uppgett i arbetsdomstolen framgår att han redan en eller ett par veckor efter avskedandet fick ett erbjudande om en ny anställning med lön på samma nivå som den som han hade hos Reftele Metall, och att han i slutet av januari 1992 fick ytterligare ett anställningserbjudande, denna gång till en lön av kanske 15 000-20 000 kr per månad. Han antog dock inte något av dessa erbjudanden. Härtill kommer att K.Å. efter avskedandet enligt egen uppgift inte varit anmäld till arbetsförmedlingen och inte heller på annat sätt sökt ny anställning. Han har således inte gjort något för att söka begränsa sin skada. Detta måste under alla förhållanden leda till att ett eventuellt ekonomiskt skadestånd till honom skall jämkas mycket kraftigt. Reftele Metall får här hänvisa till exempelvis AD 1982 nr 30.

Domskäl

K.Å. anställdes år 1976 inom Ek-koncernen och fick år 1987 anställning som verkställande direktör i det till koncernen hörande bolaget Reftele Metall. Genom ett besked som överlämnades till K.Å. den 25 oktober 1991 entledigades han av Reftele Metall från befattningen som bolagets verkställande direktör med omedelbar verkan men med rätt till lön oktober månad ut. Tvisten i målet gäller huruvida Reftele Metall haft rätt att sålunda häva anställningsavtalet med K.Å. eller, med den inom arbetsrätten vanligen använda terminologin, att avskeda honom. K.Å. har gjort gällande att så inte varit fallet och har med hänvisning därtill yrkat ekonomiskt skadestånd motsvarande lön under uppsägningstid. Reftele Metall har däremot hävdat att bolaget haft giltig grund för att avskeda K.Å. och har därför bestritt bifall till K.Å.s talan.

Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målet. Vid denna har K.Å., G.E. och M.P. på nytt hörts under sanningsförsäkran samt förnyade vittnesförhör ägt rum med S.-E.S., B.G. och O.A. Som nya vittnen har hörts, på K.Å.s begäran förre modellarbetaren hos Skeppshults Gjuteri K.H. och på Reftele Metalls begäran produktionschefen hos Skeppshults Gjuteri E. D. K.Å. har som nytt skriftligt bevis åberopat en av Televerket Radio Mobiltelefoni framställd specifikation över telefonsamtal som ringts från hans biltelefon den 19 juni 1991.

Beträffande det av K.Å. och B.G. till hälften vardera ägda Reftelespisen AB och dess verksamhet har dessa båda samt M.P. berättat i huvudsak följande.

B.G.: Han hade som underleverantör till Davidssons förstått att detta företag tjänade mycket pengar på sina spisar. När O.A. på våren 1991 meddelade att Davidssons i fortsättningen själva skulle göra det arbete som BG Slip dittills utfört åt Davidssons tänkte B.G. att han kunde starta en egen spistillverkning. Eftersom han inte var så hemma på området talade han med K.Å. Först skedde detta mer eller mindre "på skoj", men sedan de sett närmare på saken sade de sig att det möjligen kunde bli en lönsam verksamhet "lite vid sidan om". B.G. bad därför K.Å. att fråga S.-E.S. om Skeppshults Gjuteri kunde åta sig gjuteriarbetena för en ny spis. Så småningom fick de en offert från Skeppshults Gjuteri och de kunde då se att det med de priser som Davidssons tog för sina spisar fanns en lönsamhet i tillverkningen och försäljningen av en spis. De resonerade som så, att om Davidssons kunde sälja 1 000 spisar per år så skulle väl de kunna sälja åtminstone 100 per år. Det bestämdes att Skeppshults Gjuteri skulle gjuta fem omgångar prover på de spisdelar som Skeppshults Gjuteri kunde klara. – Det hela var "lite pinsamt", eftersom Davidssons har sina lokaler precis intill BG Slip. På kvällen innan K.Å. och B.G. blev tvungna att hämta sina modeller från Skeppshults Gjuteri var B.G. inne hos Davidssons och drack kaffe. Han sade då till O.A. att "nu får Du nog konkurrens om Dina spisar". När O.A. frågade vad han menade sade han på nytt bara "ja nu får Du nog konkurrens". Eftersom spistillverkningen krävde upplåning av pengar sade K.Å. att ett aktiebolag måste bildas, och därför tillkom Reftelespisen AB. Bolaget har sedermera lånat upp 800 000 kr, men B.G. vet inte säkert när olika lån togs. Troligen klarade man sig med aktiekapitalet 50 000 kr intill dess att K.Å. avskedades från Reftele Metall.

K.Å.: Någon gång i april 1991 berättade B.G. för honom att BG Slip hade mist arbeten för ca 300 000 kr per år åt Davidssons och att B.G. nu hade för avsikt att själv ta fram en spis som var likartad med den som Davidssons tillverkade och sålde. B.G. frågade, om K.Å. kunde hjälpa honom med detta, och eftersom Skeppshults Gjuteri ingår i Ek-koncernen tog K.Å. kontakt med S.-E.S. Det ledde till att S.-E.S. fick se på och hämta några delar till en gammal Husqvarna-spis som B.G. hade överlämnat till K.Å. Dessa delar förvarades hemma i K.Å.s garage. B.G. ville nämligen att det hela skulle ske konfidentiellt eftersom han, om en spistillverkning visade sig inte vara lönsam eller av annan anledning inte blev av, inte ville störa förbindelserna med Davidssons. K.Å. visste att Skeppshults Gjuteri göt åt Davidssons, men inte hur mycket eller sedan hur länge. S.-E.S. nämnde inte något om Davidssons. Någon gång mot slutet av maj översände S.-E.S. en preliminär offert. När K.Å. och B.G. då "tittade lite på det" såg det inte så "himmelens tokigt" ut för B.G.s ide. Vid månadsskiftet maj/juni erbjöds han att bli delägare i det av B.G. tilltänkta företaget för spistillverkning. I början av juni gjorde de med M.P.s hjälp en budget för spistillverkning varvid de kalkylerade med försäljning av 50, 100 respektive 200 spisar. De tog det dock "lite från den skämtsamma sidan". Den 10 eller 11 juni lämnade Skeppshults Gjuteri en skriftlig offert och det bestämdes att gjuteriet skulle tillverka modeller och gjuta delar till fem "provspisar". Den 19 juni var det fortfarande inte bestämt hur de skulle göra med kompanjonskapet och bolagsbildningen, men den 29 eller 30 juni sändes Reftelespisen AB:s bolagshandlingar in för registrering hos Patent- och Registreringsverket. – Sedan det den 19 juni blivit klart att Reftelespisen AB inte kunde anlita Skeppshults Gjuteri försökte de bl.a. med hjälp av AB Traficator, ett företag i Halmstad som representerar polska staten, att få något polskt gjuteri att åta sig gjuteriarbetena åt Reftelespisen AB. I det syftet besökte K.Å. och B.G. Polen i vecka 29 (15-21 juli) och i vecka 36 (2-8 september) 1991. Vid det senare besöket var det ett polskt gjuteri som lovade att se på saken. I vecka 39 1991, troligen den 25 september, meddelade dock AB Traficator att det polska gjuteriet inte var intresserat av att lämna någon offert. Först i februari 1992, d.v.s. dryga tre månader efter avskedandet, kunde Reftelespisen AB teckna ett leverantörskontrakt avseende spisgjutning med ett litet polskt gjuteri. – Reftelespisen AB tog troligen i augusti 1991 upp ett lån om 200 000 kr. Av detta hade inte ett öre lyfts vid årsskiftet 1991/92, vid vilken tidpunkt Reftelespisen AB troligen fortfarande hade kvar ca hälften av sitt aktiekapital.

M.P.: Han var sedan år 1987 ekonomiansvarig under K.Å. vid Reftele Metall. Han hade motvilligt låtit sig övertalas att hjälpa K.Å. och B.G. med preliminära budgetar för Reftelespisen AB och även att på fritid sköta bolagets bokföring. Att arbeta för Reftelespisen AB vid sidan av anställningen hos Reftele Metall "kändes inte rätt", men det var inte så lätt att neka K.Å. eftersom de hade arbetat tillsammans så länge. Fram till avskedandet förekom det knappast några transaktioner i bolaget. Han minns att detta betalade kostnaderna för bolagsbildningen och en Polen-resa samt tog upp ett lån. Reftelespisen AB:s projekt tog såvitt han vet inte någon större tid för K.Å.

Beträffande bakgrunden till avhämtningen den 19 juni 1991 av de modeller m.m. som Skeppshults Gjuteri börjat tillverka efter kontakterna mellan S.-E.S., K.Å. och B.G. har olika hörda personer uppgett i huvudsak följande.

O.A.: När O.A.s son tidigt på morgonen den 19 juni var på Skeppshults Gjuteri för att hämta gjutgods åt Davidssons upptäckte han att gjuteriet hade modeller till spisdelar med stämpeln "RS". När sonen omkring kl. 8.30-8.45 kom tillbaka till Davidssons berättade han detta. Dagen innan hade B.G. varit inne på kaffe och förefallit ha "lite hemligheter på gång". K.Å. brukade ofta besöka B.G. i dennes verkstad. O.A. misstänkte därför direkt att modellerna hade med B.G. och K.Å. att göra, och när han genast ringde till S.S. bekräftade denne misstanken. O.A. ställde då S.S. inför valet att Skeppshults Gjuteri fick gjuta antingen åt B.G. och K.Å. eller åt Davidssons. O.A. var mycket upprörd. Han sade åt S.-E.S. att denne fick "slänga ut" antingen B.G.s och K.A.s "grejor" eller Davidssons och att han hade en timme på sig. Såvitt han nu minns var det fråga om att han ville ha besked inom en timme. – O.A. ringde därefter, lika upprörd, till G.E. och berättade för denne vad som hade hänt. G.E. sade att han inte haft en aning om detta, och O.A. hörde att han blev arg. – Efter en stund ringde G.E. och S.-E.S. tillbaka till O.A. och berättade att allt var ordnat: B.G.s och K.Å.s modeller skulle "väck" från Skeppshults Gjuteri. – O.A. gick därefter in till B.G. och "skällde lite" på honom, förklarade att han var besviken på honom och att han aldrig hade trott att detta skulle kunna hända.

S.-E.S.: På morgonen den 19 juni var O.A.s son på Skeppshults Gjuteri och fick se att gjuteriet höll på med tillverkning av gjutmodeller till en spis som inte var Davidssons. Därefter dröjde det inte länge förrän det "tog hus i helvete, rent ut sagt”. Troligen ringde först O.A. och sade att Skeppshults Gjuteri fick tillverka antingen Davidssons gods eller Reftelespisens, det var bara att välja. O.A. skulle kontakta G.E. För S.-E.S. var valet mellan Davidssons och Reftelespisen inte svårt. Han minns inte säkert om han sedan ringde till K.Å. och först därefter fick ett telefonsamtal från G.E. eller om detta skedde i omvänd ordning. Han ringde i vart fall till K.Å., berättade vad som hade hänt och sade till denne att komma och hämta Reftelespisens modeller inom en kort tid, kanske sade han inom en timme eller kanske senast kl. 12.00. Vidare blev han uppringd av G.E., som inledde samtalet med:

"Vad i helvete är det Du och K.Å. håller på med, är det sant att Ni håller på och gjuter spisar åt K.Å.?" S.-E.S. fick säga som han då trodde att det var, att K.Å. hade förhandlat med Skeppshults Gjuteri om tillverkning för B.G. som var en blivande konkurrent till Davidssons. Han fick en klar order av G.E. att se till att Reftelespisens modeller var försvunna från Skeppshults Gjuteri senast inom en timme eller möjligen senast kl. 12.00. S.-E.S. fick bråttom med att sända iväg S.A. i bil för att hämta en del av modellerna i Värnamo och Unnaryd. Därefter ringde han till O.A. och sade att det hela nu "var på gång" och att Reftelespisens modeller skulle vara borta kl. 12.00.

G.E.: Troligen omkring kl. 10.30 den 19 juni ringde O.A. till honom. De två kände inte varandra sedan tidigare, men Davidssons var en av Skeppshults Gjuteris största kunder, köpte för en miljon kr om året och var en bra betalare. – O.A. var upprörd och frågade om G.E. var medveten om att hans verkställande direktör i Reftele skulle börja konkurrera med Davidssons. När G.E. undrade vad det var frågan om förklarade O.A. att han hade fått information om att K.Å. och B.G. höll på med att ta fram en egen spis som skulle konkurrera med Davidssons. Vidare sade O.A. att G.E. fick en timme på sig att se till att K.Å.s och B.G.s modeller försvann från Skeppshults Gjuteri, annars skulle O.A. "ta väck" alla order och allt pågående arbete som Davidssons hade hos Skeppshults Gjuteri. G.E. ringde då omgående till S.-E.S. och frågade om det var sant, som O.A. hade berättat. S.-E.S. bekräftade att Skeppshults Gjuteri hade börjat ta fram modeller till en ny spis efter kontakter med K.Å. G.E. sade då att han hellre ville ha en säker kund än en osäker och att S.-E.S. därför hade en timme på sig att skaffa fram de nya modellerna så att K.Å. kunde hämta dem. – Därefter ringde G.E. upp K.Å. och frågade "vad i helvete" denne höll på med, om han inte fattade att detta var en omöjlig verksamhet, att O.A. skulle komma att "ta väck" alla Davidssons arbeten hos Skeppshults Gjuteri och att K.Å. hade en timme på sig att hämta formar och modeller. K.Å. ringde denna dag inte upp G.E.

K.Å.: Vid 8- eller 9-tiden eller däromkring på morgonen den 19 juni blev han uppringd av S.-E.S. som förklarade att det hade uppstått problem genom att en representant för Davidssons hade sett att Skeppshults Gjuteri höll på att tillverka modeller till en annan spis än Davidssons. S.S. sade därför att han måste be K.Å. att hämta modellerna. S.-E.S. sade vidare att de skulle vara borta kl. 12 eller kl. 11, han minns inte säkert vilket. K.Å. svarade att han skulle hämta modellerna tillsammans med B.G. Han hämtade sedan B.G. och på vägen till Skeppshult ringde han på sin biltelefon upp G.E. Denne inledde samtalet med att fråga: "Vad i hela friden är det Ni håller på med?" Därefter utspelade sig samtalet så som K.Å. har berättat i tingsrätten och det avslutades med att G.E. sade att de skulle låta saken "svalna" så skulle det säkert "ordna upp sig". K.Å. blev inte uppringd av G.E.

B.G.: Vid 7.30-8.00-tiden den 19 juni kom O.A. in till honom och skällde ut honom rejält, vilket han inte tyckte var så konstigt. O.A. var "alldeles hysterisk", "helt vansinnig" och ropade bl.a.: "Vet Du inte vad det här innebär? Vet Du inte att det innebär att Åman kan ryka väck från Reftele Metall och Du bli utan jobb? Och jag ska se till att den djäveln kommer väck därifrån!" Med det sista syftade O.A. på K.Å. och Reftele Metall. Vid 8.00-9.00-tiden ringde K.Å. och sade att de skulle ha bort alla delarna till den nya spisen från Skeppshults Gjuteri före kl. 11.00. K.Å. kom sedan och hämtade B.G. och de åkte mot Skeppshult. På väg dit ringde K.Å. upp G.E. på biltelefonen.

På grund av vad sålunda förekommit gör arbetsdomstolen följande bedömanden. Det måste anses ställt utom tvivel att K.Å. redan före den 19 juni 1991 insett att B.G.s planer på att ta upp tillverkning av en spis innebar att detta skulle ske i konkurrens med och väcka ont blod hos Davidssons. För denna slutsats talar inte minst B.G.s uppgifter om hur han såg på sitt förhållande till Davidssons sedan han tagit upp iden om spistillverkning samt K.Å.s egna uppgifter om hur B.G. ville hemlighålla projektet för Davidssons. Vidare är ställt utom tvivel att K.Å. den 19 juni fått fullt klart för sig att beställningen av en provtillverkning av delar till den nya spisen hos Skeppshults Gjuteri också rent faktiskt hade lett till en mycket allvarlig reaktion från Davidssons ägare O.A., så allvarlig att såväl G.E. som S.-E.S. sett sig nödsakade att omedelbart efterkomma O.A.s krav att modellerna till den nya spisen genast skulle avlägsnas från Skeppshults Gjuteri.

Redan mot den nu angivna bakgrunden måste K.Å. ha förstått att han som verkställande direktör i det till samma koncern som Skeppshults Gjuteri hörande Reftele Metall inte kunde få engagera sig i B.G.s planerade spistillverkning utan att inhämta sin arbetsgivares – i praktiken G.E.s – medgivande till ett sådant engagemang. För detta talar inte bara det förhållandet att det var fråga om att under anställning som verkställande direktör i ett koncernbolag söka ta upp konkurrens med en betydande kund hos ett annat koncernbolag. Såsom tingsrätten har framhållit var det också, sedan Skeppshults Gjuteri nödgats avvisa tillverkning av den med Davidssons konkurrerande spisen, ytterst fråga om att konkurrenter till Skeppshults Gjuteri kunde gynnas på dettas bekostnad i den mån den nya spisen tog en marknadsandel från Davidssons spis. Härtill kommer att K.Å. genom att engagera sig i B.G.s planerade spistillverkning kom i ekonomisk intressegemenskap med ägaren till en av Reftele Metalls underleverantörer, BG Slip. De nu nämnda förhållandena medför att ett engagemang från K.Å.s sida tillsammans med B.G. i ett företag för tillverkning av den nya spisen framstår som i grunden oförenligt med hans ställning som verkställande direktör i Reftele Metall och hans därav följande lojalitetsplikt mot detta bolag och mot Ek-koncernen.

Med hänsyn till det anförda måste det betraktas som synnerligen anmärkningsvärt att K.Å., enligt vad han själv har uppgett, efter händelserna den 19 juni och utan ytterligare föregående kontakter med vare sig G.E. eller Reftele Metalls styrelse beslöt sig för att tillsammans med B.G. bilda Reftelespisen AB för tillverkning och försäljning av den nya spisen. Såsom K.Å.s inställning i tvisten får förstås menar han emellertid att han hade anledning att utgå ifrån att detta skedde med G.E.s medgivande eller goda minne och att han i vart fall inte hade skäl att räkna med att G.E. eller styrelsen för Reftele Metall betraktade det som ett åsidosättande av hans skyldigheter som bolagets verkställande direktör.

I denna fråga har utredningen i målet kommit att kretsa kring de kontakter som förekom mellan K.Å. och G.E. dels den 19 juni och dels under tiden därefter fram till avskedandet av K.Å. den 25 oktober 1991.

Som redan framgått har K.Å. och B.G. beträffande K.Å.s telefonkontakt med G.E. den 19 juni lämnat uppgifter som skiljer sig från dem som G.E. har lämnat. G.E. har sålunda uppgett att det var han som ringde upp K.Å., medan denne och B.G. har uppgett att det var K.Å. som ringde upp G.E. från sin biltelefon. Till stöd för sin och B.G.s version har K.Å. åberopat en av Televerket Radio Mobiltelefoni framställd specifikation över telefonsamtal från hans biltelefon, av vilken ostridigt framgår att det den 19 juni 1991 från denna telefon ringts ett samtal om 10 minuter och 2 sekunder till det telefonnummer som innehas av Ek-koncernens telefonväxel i Smålandsstenar. Specifikationen har emellertid inte i och för sig något värde som bevis för att det varit fråga om ett samtal med G.E. Och när det gäller den omständigheten att även B.G. berättat att K.Å. under bilresan till Skeppshults Gjuteri den 19 juni ringt upp och samtalat med G.E. i biltelefonen förhåller det sig så, att i målet hörda personer har lämnat sinsemellan oförenliga uppgifter i frågan om B.G. över huvud taget var med K.Å. till Skeppshults Gjuteri den 19 juni. K.Å., B.G. och K.H. har uppgett att så var fallet, medan E. D. har uppgett att K.Å. både kom till och lämnade Skeppshults Gjuteri ensam. Det står med hänsyn till omständigheterna helt klart att dessa olika uppgifter inte kan ha sin grund i misstag eller minnesfel, utan innebär att man på endera sidan farit med lögn. Arbetsdomstolen saknar emellertid godtagbart underlag för att sätta tilltro till den ena versionen framför den andra. Till följd därav kan domstolen inte heller tillmäta B.G.s vittnesmål betydelse som stöd för K.Å.s uppgift att det var han som den 19 juni ringde upp G.E. och inte tvärtom. På just den punkten saknar domstolen därmed också stöd för att, när det gäller de båda sistnämnda, sätta tilltro till den enes uppgifter framför den andres.

Det är emellertid ostridigt att det nämnda dag faktiskt förekom ett telefonsamtal mellan K.Å. och G.E. Vidare har av bådas uppgifter framgått att G.E. vid detta samtal kände till att O.A. hade ställt Skeppshults Gjuteri inför valet mellan att gjuta åt Davidssons eller åt K.Å. och B.G. När det gäller innehållet i samtalet går deras uppgifter dock isär. De har sålunda berättat i huvudsak följande.

K.Å.: Sedan G.E. hade inlett samtalet med att fråga: "Vad i hela friden är det Ni håller på med?" berättade K.Å. att han var på väg för att hämta detaljerna på Skeppshults Gjuteri, om bakgrunden och om att han och B.G. var kompanjoner. Det hade därefter blivit en stunds diskussion om vem B.G. var. K.Å. hade sedan sagt att detta med spisarna faktiskt verkade intressant och G.E. hade då sagt att det kanske var något för Skeppshults Gjuteri. K.Å. hade svarat att han inte trodde det, att det inte rörde sig om större volym än ett 100-tal spisar och att han dessutom inte trodde att B.G. ville skiljas från det som var hans ide. När K.Å. sedan sagt att han nu snart var i Skeppshult hade G.E. sagt "Vi låter det här svalna, det ordnar säkert upp sig", och därmed avslutades samtalet.

G.E.: Han och K.Å. talade som alltid "rakt på", så G.E. frågade direkt: "Vad i helvete håller Du på med? Fattar Du inte att detta är en helt omöjlig verksamhet? O.A. kommer att ta väck alla sina jobb i Skeppshult och Du har en timme på Dig att åka och hämta det." Han klargjorde vidare för K.Å. att han ansåg det helt oförenligt med dennes arbete som verkställande direktör i Reftele Metall att syssla med egen verksamhet vid sidan av, och det t.o.m. på arbetstiden. K.Å. hade bara sökt släta över, sagt att visst skulle han hämta och att han bara hjälpte en god vän som hette B.G. G.E. hade vidare sagt till K.Å. att denne skulle "hålla kontakt" för att få veta när formarna fanns på plats i Skeppshult, eftersom de fanns både i Värnamo och Unnaryd. G.E. hade bråttom eftersom han skulle flyga till London på eftermiddagen. De hann därför inte tala mer om saken vid detta tillfälle utan kom överens om att K.Å. skulle ringa till G.E. under semestern och förklara sig.

Även om man med hänsyn till den tid som förflutit sedan telefonsamtalet ägde rum inte fäster sig vid detaljer är det alltså fråga om två tämligen vitt skilda versioner av vad som skulle ha förekommit vid samtalet. På grund av vad som tidigare redovisats om O.A.s reaktion när han den 19 juni fått veta att K.Å. och B.G. börjat arbeta med att tillverka en med Davidssons konkurrerande spis samt på grund av O.A.s och S.-E.S.s tidigare redovisade uppgifter om G.E.s reaktion när han fick kännedom om detta förhållande finner arbetsdomstolen det emellertid helt osannolikt att G.E. vid det nu ifrågavarande samtalet med K.Å. skulle ha intagit en så närmast välvilligt intresserad och i vart fall inte avvisande hållning till K.Å.s samarbete med B.G. i syfte att konkurrera med Davidssons som K.Å.s uppgifter gett vid handen. En sak för sig är att G.E. möjligen kan ha lugnats av uppgifter från K.Å.s sida om att hans inblandning inte var så betydande som den i verkligheten var, och att G.E. därför mot slutet av samtalet inte var lika upprörd som han enligt bådas uppgifter synes ha varit när detta inleddes. Vid en samlad bedömning finner arbetsdomstolen emellertid skäl att sätta större lit till G.E.s uppgifter om det huvudsakliga innehållet i samtalet än till K.Å.s. Domstolen finner följaktligen att vad som förekom vid detta samtal inte kan ha gett K.Å. skäl att tro att hans verkliga engagemang i Reftelespisen AB var något som accepterades eller åtminstone tolererades av G.E.

I målet är ostridigt att det förekom en förnyad telefonkontakt mellan K.Å. och G.E. i vecka 30 (22-28 juli) 1991, då G.E. befann sig på semester i Båstad. Rörande detta telefonsamtal har de båda berättat i huvudsak följande.

K.Å.: I vecka 29 1991 var han och B.G. i Polen. När de kommit hem fick han av en person frågan, om han hade hört att han riskerade att bli av med sin anställning. Det framgick att G.E. tydligen hade varit på ett 50-årskalas i Smålandsstenar och att det då hade diskuterats att K.Å. skulle mista sitt jobb. I slutet av vecka 30 ringde K.Å. till G.E. i Båstad för att rapportera om en tjänsteresa till Italien och om orderläget och den allmänna situationen vid Reftele Metall. Avslutningsvis frågade han G.E. om det som han hört om sin anställning. G.E. sade då ordagrant: "Det var det djävligaste jag har hört, det förstår Du väl att efter alla dom grejor som vi har haft ihop så skulle jag aldrig göra något sådant." De diskuterade också K.Å.s och B.G.s spisprojekt. K.Å. frågade i samband därmed vad som skulle ha hänt om G.E. redan den 12 juni, såsom K.Å.s avsikt varit, fått kännedom om spisprojektet. G.E. svarade att han nog skulle ha avrått K.Å. När K.Å. då bad honom vara riktigt ärlig svarade G.E.: "Ja Du K., Du har nog rätt, jag skulle nog inte ha reagerat." G.E. sade inte ett knyst om att K.Å.s anställning var i fara.

G.E.: Så som hade överenskommits redan vid samtalet den 19 juni ringde K.Å. till G.E. under semestern, i vecka 30 1991, och då enbart för att förklara händelserna den 19 juni. Det hade under mellantiden gått mycket rykten och personer som G.E. träffat hade frågat, om K.Å. hade startat eget och om han höll på att sluta hos Ek-koncernen. Vid samtalet kom därför genast upp vad som höll på att hända. K.Å. förklarade då att han bara hade "hjälpt en kompis", att G.E. inte behövde oroa sig, att det inte var något som K.Å. hade att göra med och att det lilla som han hade gjort, det hade han gjort på sin fritid. G.E. sade att han hoppades att K.Å. talade sanning, därför att hans plats som verkställande direktör i Reftele Metall annars skulle bli "omöjlig". Han framhöll för K.Å. att det ju var självklart att en verkställande direktör inte kunde få ha en sidoverksamhet, och att det i vart fall var helt uteslutet att någon av G.E.s verkställande direktörer kunde få driva en firma vid sidan om utan styrelsens godkännande. K.Å. försäkrade på nytt att han bara hade "hjälpt en kompis". Det bestämdes dock att de på nytt skulle talas vid i saken första dagen efter semestern, den 5 augusti. G.E. skulle då ringa till Reftele Metall och då ville han ha "klart besked". – Om G.E. redan den 12 juni hade fått veta att K.Å. ville engagera sig i en sådan sidoverksamhet som den aktuella så hade det "tagit eld" redan då.

Även i fråga om telefonsamtalet i vecka 30 1991 har K.Å. och G.E. således lämnat två helt olika versioner av vad som skulle ha förekommit vid samtalet. Av samma skäl som har anförts beträffande de bådas telefonsamtal den 19 juni finner arbetsdomstolen det emellertid osannolikt att G.E., såsom skulle följa av K.Å.s berättelse, vid tillfället lugnt deltagit i en diskussion som innebar att K.Å. inte bara "hjälpt en kompis", utan vid sidan av sin anställning som verkställande direktör i Reftele Metall fortsatt ägnade sig åt ett av honom och B.G. ägt aktiebolag med en affärsverksamhet som bara någon månad tidigare hade vållat stor uppståndelse och bekymmer för systerföretaget Skeppshults Gjuteri. Domstolen sätter därför även när det gäller det nu berörda telefonsamtalet tilltro till G.E.s uppgifter om dettas huvudsakliga innehåll framför K.A.s. Domstolen kan således inte heller i fråga om detta samtal finna att det kan ha gett K.Å. fog för uppfattningen att G.E. accepterade eller tolererade hans verkliga engagemang i Reftelespisen AB.

Vad härefter angår det fortsatta händelseförloppet m.m. har K.Å., G.E. och M.P. berättat i huvudsak följande.

K.Å.: Han hade praktiskt taget varje vecka kontakt med G.E. utan att det nämndes något om spisprojektet och än mindre om att hans anställning skulle vara i fara. Något samtal mellan dem den 5 augusti förekom inte. I vecka 36 (2-8 september) 1991 var K.Å. och B.G. i Polen och fick kontakt med det gjuteri som lovade att se på deras förslag om spistillverkning men som i vecka 391991, troligen den 25 september, avböjde att lämna offert. Någon gång vid samma tid kom M.P. till honom och sade att G.E. hade frågat honom hur K.Å. hade det med "spiseriet". K.Å. hade då sagt att "där ser Du Mats, han tror mer på O.A. än på mig". Därefter, troligen på måndagen i vecka 40 (30 september-6 oktober) 1991, ringde G.E. Han föreföll "lite uppriven" och sade att O.A. hade berättat för honom att K.Å. och B.G. hade köpt 3 000 spisar i Polen och att K.Å. hade köpt in sig som hälftenägare i B.G.s "firma" BG Slip. K.Å. förklarade att inget av detta var sant, att det som vanligt var lögn och rykten och att det fortfarande var så att K.Å. inte hade någon som helst verksamhet igång. Han förklarade vidare att det efter den 19 juni inte hade funnits någon som visat intresse av att tillverka någon spis åt honom och B.G., eftersom de av ekonomiska skäl endast hade efterfrågat 100 stycken. Siffran 3000 spisar motsvarade ca 10 miljoner kr och det hade Reftelespisen AB ingen möjlighet att åstadkomma. G.E. sade dock att om K.Å. fortsatte med spisarna, så kunde det fördärva deras relationer i framtiden. K.Å. förklarade då att G.E. inte behövde vara orolig. Efter samtalet gick K.Å. raka vägen in i det rum som han och M.P. delade på Reftele Metall och sade till M.P.: "Nu tror jag min själ det har slagit över på dom. Nu pratar O.A. om att jag beställt 3 000 spisar i Polen. Att G. kan vara så dum att han går på sådant, det är ju rena lögnen." Till en början kände han ingen oro efter samtalet, men snart kände han att det "började blåsa kalla vindar". Han tyckte sig känna igen G.E.s attityd inför tidigare tillfällen då denne gjort sig av med andra medarbetare. Vid något tillfälle sade han till M.P. att han undrade, om G.E. höll på att "jaga ut honom". Han tog också fram en personalhandbok och sade till M.P. att om G.E. försökte med något sådant så skulle han "jädrar i mig" få med K.Å. att göra, eftersom det med hans anställningstid kunde komma att kosta G.E. 32 månadslöner. Avskedandet kom dock som en överraskning. M.P. var närvarande vid det sammanträde där avskedandet beslöts, och han kom därefter till Reftele Metall i upplösningstillstånd och sade: ”Ja, K., nu kommer Du att få avsked." M.P. sade också att han hade sagt till G.E. att de uppgifter som lades till grund för avskedandet inte var sanna. Vidare sade M.P. att om han hade kunnat så hade han gått raka vägen från "den fabriken", för detta var det "djävligaste" han någonsin hade varit med om.

G.E.: I enlighet med vad som hade bestämts vid telefonsamtalet mellan honom och K.Å. i vecka 30 1991 ringde G.E. den 5 augusti till K.Å. Denne gav då på nytt beskedet att G.E. kunde vara helt lugn och glömma alltihop. Spisprojektet hade lagts ned och det skulle inte bli något mer. G.E. sade då att han fann detta ”Jättebra" och att han då inte behövde se sig om efter en ny verkställande direktör i Reftele Metall. – Därefter gick ett par-tre veckor under vilka G.E. hade mycket att göra med en flyttning och besök på mässor. När han så småningom åter började hålla tätare kontakt med "hemmakontoret" fick han dock höra saker som tydde på att K.Å. inte hade slutat med spisarna; det sades att "nu har K.Å. varit där" och "nu har han varit där". Någon gång talade G.E. med M.P. om detta. I vecka 401991 "tog det eld igen". O.A. ringde då till G.E., som såvitt han minns befann sig i Schweiz. O.A. sade att detta med K.Å. inte var slut och att K.Å. i veckan innan hade varit i Polen och beställt 3000 spisar. Sistnämnda uppgift tog G.E. inte på allvar eftersom siffran föreföll alldeles för hög. Han sade dock att han skulle ringa till K.Å., vilket han gjorde strax därefter. Han talade då om för K.Å. att han av O.A. hade fått höra att K.Å., trots att han sagt att spisprojektet var nedlagt, hade varit i Polen och beställt 3 000 spisar. K.Å. svarade: "Nej, för fan, 300 har jag beställt." G.E. sade då att nu började det brännas, nu började han tröttna på det här. Vidare sade han att det ryktades att K.Å. hade bildat ett bolag tillsammans med B.G. som hette Reftelespisen AB. Han förklarade att K.Å. nu fick en vecka på sig att rentvå sig, att komma tillbaka och visa att bolaget var avregistrerat, annars var hans post som verkställande direktör i Reftele Metall omöjlig. K.Å. svarade att han skulle göra detta. Det hade nu emellertid gått så mycket rykten att G.E. bad styrelseledamoten B.D. att skaffa fram riktiga upplysningar. Efter två veckor hade G.E. fortfarande inte fått någon kontakt från K.Å.s sida. Den 18 oktober hade man styrelsemöte med några koncernbolag i Smålandsstenar, och B.D. hade då fått fram upplysningar från Upplysningscentralen, daterade den 17 oktober, på K.Å. och B.G. Av dessa upplysningar framgick klart att de båda tillsammans hade bildat Reftelespisen AB redan i juni 1991. Det bestämdes då att detta inte gick att hålla på med längre och att K.Å. skulle avskedas. Efter ett samtal med M.P. i den följande veckan överlämnades avskedandehandlingen till K.Å. Det första denne då sade var: "G., detta kommer att kosta Dig 36 månaders uppsägningslön."

M.P.: Vid några tillfällen talade han och K.Å. om dennes engagemang i Reftelespisen AB. K.Å. menade att han kunde ha ett bolag vid sidan om, eftersom han inte hade något VD-avtal och därmed inte något "skriftligt" om en sådan fråga. Några gånger sade K.Å. i detta sammanhang också, tydligen syftande på det fall att han eventuellt skulle bli uppsagd, att han skulle kunna begära skadestånd. Detta sade han bl.a. någon gång strax efter semestern 1991. Som K.Å. har sagt hade G.E. täta kontakter med Reftele Metall, i stort sett varje vecka. Man talade då om orderläget m.m. Dessa kontakter sköttes på Reftele Metalls sida inte bara av M.P. utan också av K.Å. De ägde rum också under augusti och september 1991. – M.P. minns mycket väl att han i månadsskiftet september/oktober fick ett telefonsamtal från G.E., vid vilket denne frågade hur det gick "med K.Å. och hans spisar". M.P. svarade att det inte hade hänt så mycket. G.E. sade då till M.P. att hälsa K.Å., att "om han inte slutar med det här så blir vi ovänner". Direkt efter samtalet framförde M.P. detta besked, klart och tydligt, till K.Å. Denne svarade då att det spelade ingen roll för han hade ändå kort på hand eftersom han skulle kunna begära skadestånd. Det är felaktigt, som har antecknats i tingsrättens dom, att det nu nämnda beskedet skulle ha framförts till K.Å. på våren 1991. – Någon gång före vecka 401991 sade K.Å. att han tänkte driva på spisprojektet mer än dittills. Han talade om en beställning i Polen men M.P. tror inte att någon sådan var gjord. – Omedelbart efter avskedandet var stämningen mycket känsloladdad. M.P. hade arbetat ihop med K.Å. i drygt fyra år och aldrig sett honom missköta sitt arbete. M.P. sade nog därför, efter avskedandet, något om att han tyckte att "det kunde ha gått smidigare till väga".

K.Å.s uppgifter står alltså mot G.E.s också i frågan huruvida det över huvud taget förekom något telefonsamtal mellan dem den 5 augusti 1991. G.E.s uppgifter om att han velat ha ett samtal med K.Å. även den första dagen efter semestern framstår visserligen i och för sig som följdriktiga och rimliga i sammanhanget. Då det emellertid inte kan uteslutas att G.E. missminner sig på denna punkt kan arbetsdomstolen inte mot K.Å.s bestämda bestridande finna styrkt att ett samtal med det av G.E. uppgivna innehållet ägt rum mellan dem nämnda dag.

Detta förändrar dock inte den bild som arbetsdomstolen genom den i målet förebragta utredningen har fått av hur situationen tedde sig i slutet av sommaren och början av hösten 1991. I enlighet med de slutsatser som domstolen tidigare har dragit kan domstolen således inte finna att K.Å. vid denna tid haft skäl att utgå från att hans verkliga engagemang i Reftelespisen AB var något som G.E. accepterade eller tolererade. Detta bekräftas också av M.P.s uppgifter, som vittnar om att K.Å. i själva verket redan före samtalet med G.E. i vecka 40 1991 i vart fall inte lämnade ur räkningen, att hans sysslande med Reftelespisen AB skulle kunna leda till konsekvenser för hans anställning. Det skall här inskjutas att M.P. inför domstolen – även med beaktande av att han numera är verkställande direktör i Reftele Metall – har gjort ett helt trovärdigt intryck med ett försiktigt och balanserat uppgiftslämnande, vid vilket han synts ha strävat efter att inte oriktigt gynna någon av parterna. Den bild av situationen som domstolen har bibringats är vidare att K.Å. alltifrån den 19 juni inför G.E. har kraftigt tonat ner och därmed för honom i det väsentliga dolt den verkliga innebörden av sitt engagemang i Reftelespisen AB, och att detta är förklaringen till att G.E. under lång tid inte ingripit mer aktivt. Det saknas sålunda anledning att ifrågasätta att G.E., såsom framgått av hans uppgifter, inte förrän i oktober 1991 fick klart för sig att K.Å. i själva verket var tillsammans med B.G. delägare i ett aktiebolag vars syfte var att tillverka och försälja spisar i konkurrens med Davidssons. K.Å. kan för sin del efter händelserna den 19 juni och samtalet med G.E. i vecka 30 1991 knappast ha undgått att inse att G.E. inte skulle låta ett sådant handlande passera. Därtill kommer att K.Å. i vart fall efter det besked från G.E. som M.P. vidarebefordrade till K.Å. vid månadsskiftet september/oktober samt efter samtalet med G.E. i vecka 40 1991 måste ha fullt ut förstått hur allvarligt G.E. såg på de för honom då ännu inte fullt klara uppgifterna om att K.Å. fortsatte sitt engagemang i Reftelespisen AB.

Med hänvisning till det anförda gör arbetsdomstolen följande sammanfattande bedömning. Genom att tillsammans med B.G. engagera sig i det av dem gemensamt ägda Reftelespisen AB har K.Å. av skäl som tidigare utvecklats handlat på ett sätt som framstår som i grunden oförenligt med hans ställning som verkställande direktör i Reftele Metall och hans därav följande lojalitetsplikt mot detta bolag och mot Ek-koncernen. Det har inte på något sätt framkommit att han haft fog för uppfattningen att hans handlande accepterats eller tolererats av G.E. eller för den delen av Reftele Metalls styrelse. Tvärtom kan han inte ha undgått att inse att så inte var fallet. Genom att trots detta och trots vad som inträffade den 19 juni medverka till bildandet av och fortsatt verka för Reftelespisen AB får han anses ha agerat högst anmärkningsvärt och i detta hänseende visat en avsevärd brist på lojalitet och hänsyn gentemot Reftele Metall, Ek-koncernen och dess ägare G.E. Genom utredningen i målet, och då främst O.A.s uppgifter, har ställts utom tvivel att K.A.s handlande lett till skada på Skeppshults Gjuteris affärsförbindelser med Davidssons. En annan sak är att den just därav föranledda skadans ekonomiska omfattning inte kan säkert fastställas. Utredningen har vidare gett vid handen att K.Å. under lång tid undanhållit G.E. korrekt och fullständig information om den verkliga innebörden av sina förehavanden tillsammans med B.G. Det förhållandet att Reftelespisen AB:s verksamhet ännu vid tiden för avskedandet inte synes ha fått någon framgång kan inte i nämnvärd grad räknas K.Å. till godo vid bedömningen, då detta enligt vad som framkommit inte berott på att han övergett planerna för Reftelespisen AB utan på andra faktorer. – Sammanfattningsvis finner arbetsdomstolen att K.Å. genom sitt ifrågavarande handlande har så grovt åsidosatt sina med anställningen som verkställande direktör i Reftele Metall följande förpliktelser och i så hög grad har förverkat det förtroende som bolaget och dess ägare måste kunna hysa för innehavaren av denna befattning, att Reftele Metall haft rätt att avskeda honom.

Tingsrättens domslut skall alltså fastställas. Vid denna utgång skall K.Å. förpliktas att ersätta Reftele Metall även dess rättegångskostnader i arbetsdomstolen. Bolaget har i det hänseendet yrkat ersättning dels för sitt ombuds arvode och utlägg, dels för egna kostnader avseende utredning, inställelser till huvudförhandlingen och vittnesersättningar. K.Å. har förklarat sig lämna bolagets yrkanden avseende ombudets arvode och utlägg utan erinran samt i övrigt överlämnat bolagets kostnadsyrkanden till arbetsdomstolens prövning. Domstolen finner att de kostnader som bolaget därvidlag yrkat ersättning för får anses ha varit skäligen påkallade för att ta till vara bolagets rätt.

Domslut

1. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut.

2. K.Å. skall ersätta Reftele Metallfabrik AB för dess rättegångskostnader i arbetsdomstolen med etthundratrettioettusentvåhundrasjuttionio (131279) kr, varav 68 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom tills betalning sker.

Dom 1993-03-24, målnummer B-101-1992

Ledamöter: Ove Sköllerholm, Kjerstin Nordborg, Ingemar Källberg, Lars Ylander, Lennart Grudevall, Hans Karlsson och Bo Hjern. Enhälligt.

Sekreterare: Gunilla Åkerman

BILAGA

Tingsrättens dom (ledamöter: Stig Wenker (skiljaktig), Lars-Göran Klemming och E. Lembke)

BAKGRUND

Reftele Metallfabrik Aktiebolag (i fortsättningen benämnt Reftele Metall) ingår såsom ett av sex helägda dotterbolag i Eks Invest Aktiebolag. Koncernen sysselsätter ca 300 anställda. Ägare och koncernchef är G.E. Reftele Metalls huvudsakliga verksamhet är pressgjutning av lättmetallgods. Under åren 1987 till oktober 1991 var K.Å. verkställande direktör för Reftele Metall. Något skriftligt anställningsavtal upprättades inte mellan parterna. K.Å. hade börjat sin anställning inom Ekkoncernen år 1976. Ett annat i koncernen ingående dotterbolag är Skeppshults Gjuteri Aktiebolag (i fortsättningen benämnt Skeppshults Gjuteri). Detta bolag är ett järngjuteri som tillverkar industrigods och konsumentprodukter av typ stekpannor, grytor m.m. Verkställande direktör i Skeppshults Gjuteri är S.S.

I Reftele Finns tre övriga i målet aktuella företag vilka inte ingår i Ek-koncernen. Davidssons Eft. Aktiebolag (i fortsättningen benämnt Davidssons) tillverkar och marknadsför kokspisar i gjutjärn för vedeldning. Gjutgodsdetaljerna till Davidssons har tillverkats av Skeppsbults Gjuteri. Verkställande direktör i Davidssons är O.A. B G Slip Aktiebolag (i fortsättningen benämnt Slip) utför sedan några år tillbaka efterbearbetning av lättmetallgods åt Reftele Metall. Verkställande direktör för Slip är B.G. Reftelespisen Aktiebolag (i fortsättningen benämnt Reftelespisen) registrerades vid Patent- och registreringsverket den 24 juni 1991. Styrelseledamöter i Reftelespisen är K.Å. och B.G. Reftelespisens uppgivna verksamhet är tillverkning och försäljning av vedeldade spisar.

Den 23 oktober 1991 beslutade styrelsen för Reftele Metall – G.E. och B.A. – att med omedelbar verkan entlediga K.Å. från befattningen som verkställande direktör och all vidare tjänstgöring vid Reftele Metall. Enligt protokollet från styrelsesammanträdet hade K.Å. betett sig illojalt då han engagerat sig i Reftelespisen, vars verksamhet var inriktad på svårartad konkurrens med kunderna till Reftele Metalls systerbolag, Skeppshults Gjuteri. K.Å. hade vidare enligt protokollet trots allvarliga tillsägelser från G.E. fortsatt sitt engagemang i Reftelespisen.

YRKANDEN M M

K.Å. har under påstående att Reftele Metall utan grund hävt anställningsavtalet med honom yrkat att tingsrätten förpliktar Reftele Metall att till honom i skadeersättning genast utge 264 252 kr avseende lön, beräknad efter en månadslön av 44 042 kr från tiden november 1991 t.o.m. april 1992 jämte ränta enligt 6 § räntelagen

å 44042 kr fr.o.m. 30 november 1991 t.o.m. 29 december 1991 å 88 084 kr fr.o.m. 30 december 1991 t.o.m. 29 januari 1992

å 132 126 kr fr.o.m. 30 januari 1992 t.o.m. 27 februari 1992 å 176 168 kr fr.o.m. 28 februari 1992 t.o.m. 29 mars 1992 å 220210 kr fr.o.m. 30 mars 1992 t.o.m. 29 april 1992 samt å 264252 kr fr.o.m. 30 april 1992 till dess betalning sker.

K.Å. har förbehållit sig rätten att allt eftersom månadslönerna förfaller till betalning utöka sin talan att omfatta tiden fram till och med oktober 1992.

Reftele Metall har bestritt käromålet men vitsordat skäligheten i och för sig av yrkad månadslön och ränteberäkning. Under inga förhållanden bör dock uppsägningstiden enligt Reftele Metall beräknas till längre tid än sex månader.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

K.Å. har till utveckling av sin talan anfört: Han har som verkställande direktör i Reftele Metall haft företagsledande ställning i bolaget och vitsordar därför att han i och för sig är undantagen från tillämpningsområdet för lagen (1982:80) om anställningsskydd. Troligen i april 1991 blev han tillfrågad av B.G. om det fanns något intresse hos Ek-koncernen av att tillverka vedeldade spisar. Med anledning härav tog K.Å. fram en Huskvarnaspis som prototyp och kontaktade i mitten av maj 1991 S.S. vid Skeppshults Gjuteri, vilken kom hem till honom och visade intresse för projektet. Framemot mitten av juni 1991 träffades K.Å., B.G. och S.S. och de överenskom då att Skeppshults Gjuteri skulle tillverka fem spisar som skulle vara färdiga vecka 31, d.v.s. vid månadsskiftet juli-augusti. När nämnda överenskommelse träffats tog K.Å. kontakt med G.E. för att orientera denne om planerna. Ett möte dem emellan var inbokat den 12 juni men det kom inte till stånd på grund av att G.E. fick förhinder. I stället informerades G.E. av K.Å. per telefon den 19 juni. G.E. sade då att projektet föreföll intressant för Ek-koncernen och att han inte hade något att invända mot K.Å.s engagemang i detsamma. K.Å. berättade även att han tillsammans med B.G. planerat att bilda ett bolag, Reftelespisen, för spisaffärerna. Senare samma dag den 19 juni, blev K.Å. uppringd av S.S. på Skeppshults Gjuteri som berättade att en företrädare för Davidssons varit på besök och ondgjort sig över att Skeppshults Gjuteri tillverkade spisdelar till en konkurrent till Davidssons och hotat med att säga upp affärskontakterna med Skeppshults Gjuteri om detta fortsatte. S.S. uppmanade därför K.Å. att genast hämta de spisdelar han lämnat in hos Skeppshults Gjuteri. Så skedde också. För att söka få någon annan tillverkare av de planerade spisarna besökte K.Å. och B.G. under sin semester i mitten av juli Polen och tog där kontakt med ett par gjuterier. De åkte då i K.Å.s tjänstebil som denne disponerade även på fritid. Dessa sonderingar ledde dock inte till några avtal med de polska gjuterierna. Under vecka 30, d.v.s. slutet av juli, ringde K.Å. till G.E. som då befann sig i sitt sommarhus i Båstad. Samtalet var föranlett av att K.Å. hört rykten om att han skulle tvingas lämna sin befattning i Reftele Metall på grund av sitt spisengagemang. G.E. sade att ryktena inte var sanna, vilket lugnade K.Å. som även informerade G.E. om att bolaget Reftelespisen blivit registrerat. I början av september gjorde K.Å. och B.G. en ny resa till gjuterier i Polen, denna gång med B.G.s bil. Inte heller denna gång knöts några affärskontakter. I början av oktober 1991, vecka 40, mottog K.Å. ett telefonsamtal från G.E. varvid denne uttalade att han av en kund fått reda på att K.Å. gått in som delägare i Slip och att han jämte B.G. beställt 3000 spisar i Polen. K.Å. förklarade att båda dessa påståenden var oriktiga. Den 25 oktober 1991 mottog K.Å. från G.E. ett skriftligt besked att han var entledigad som verkställande direktör i Reftele Metall med omedelbar verkan med lön oktober månad ut.

Sammanfattningsvis har K.Å. anfört. Med hänsyn till sin långa anställningstid inom Ek-koncernen, varav fyra år som verkställande direktör i Reftele Metall, bör han vara berättigad till ekonomiskt skadestånd beräknad efter en skälig uppsägningstid om ett år. Han har lagt ned mycket tid och arbete i sin befattning som verkställande direktör i Reftele Metall. Arbetet har tagit sådan tid att han inte kunnat ta ut den semester han enligt lag varit berättigad till. Flera av de affärsavtal som Reftele Metall nu drar nytta av har tillkommit genom honom. Han har inte på något sätt åsidosatt sin befattning i Reftele Metall för privata affärer och har inte uppträtt illojalt gentemot Ek-koncernen. Tvärtom kunde spisprojektet blivit en lönsam inkomstkälla för koncernens dotterbolag, Skeppshults Gjuteri, vilken uppfattning till en början delades av såväl S.S. som G.E. K.Å. har informerat G.E. angående bildandet av bolaget Reftelespisen och upplyst att detta bolag inte gjort någon beställning eller försäljning av spisar under år 1991. Inte vid något av de tre tillfällen under 1991 vid vilka G.E. pratat med K.Å. före det K.Å. avskedades, d.v.s. den 19 juni, vecka 30 och vecka 40, har G.E. klargjort för K.Å. att han riskerade avsked om han inte släppte engagemanget med Reftelespisen. Hade en sådan varning lämnats, skulle K.Å. omedelbart lämnat Reftelespisen, eftersom han inte ville lämna en god anställning för ett mer osäkert affärsprojekt.

Reftele Metall har till utveckling av bestridandet anfört: I början av 1991 diskuterade K.Å. och B.G. ett samarbete avseende inköp av vedspisar för vidareförsäljning i Sverige. Ekonomichefen vid Reftele Metall, M.P., tillfrågades av K.Å. om han kunde ta fram kalkyler och budget för projektet. M.P., som kände sig mer eller mindre tvungen att göra det K.Å. bad honom om, tog fram det önskade materialet. I början eller mitten av maj kontaktades Skeppshults Gjuteris verkställande direktör S.S. av K.Å. Denne beskrev att en vän hade ett projekt på gång, som innebar konstruktion och tillverkning av en vedeldad kokspis. Eftersom spisen var av gjutjärn, var det av intresse för Skeppshults Gjuteri. Detta ledde till att Skeppshults Gjuteri den 17 maj 1991 skickade en preliminär offert till Reftelespisen. Offerten visade sig vara intressant för Reftelespisen och ledde till ett möte hos Skeppshults Gjuteri för kompletterande tekniska diskussioner. Vid detta möte deltog från Skeppshults Gjuteri S.S. och den där anställde S.A. Kunden visade sig vara B.G., d.v.s. Slips verkställande direktör och ägare. Även K.Å. deltog i mötet men uppträdde mer som en förmedlande länk. Reftelespisen fick därefter den 10 juni 1991 en definitiv offert. Offerten ledde till en omgående beställning från Reftelespisen med beräknad leverans vecka 34 år 1991.

Strax innan midsommar 1991 kom en representant från Davidssons på besök till Skeppshults Gjuteri. Denne upptäckte då att det pågick modellarbete för gjutgodsdetaljer som avsåg ett till hans bolag konkurrerande spisprojekt och att B.G. och K.Å. var inblandade i detta. Verkställande direktören O.A. vid Davidssons kontaktade därefter omedelbart G.E. och upplyste honom, att om inte den konkurrerande spisen omedelbart togs bort från Skeppshults Gjuteri, skulle Davidssons med omedelbar verkan upphöra att vara kund hos Skeppshults Gjuteri samt annullera inneliggande order. Undersökningar härefter visade att Reftelespisens styrelse bestod av K.Å. och B.G. med deras respektive söner som suppleanter. Kort härefter kontaktades K.Å. av G.E. varvid K.Å. bekräftade att han var hälftenägare av Reftelespisen. G.E. beordrade K.Å. att omgående plocka bort allt som hade med den nya spisen att göra från Skeppshults Gjuteri och uppmanade honom att omgående avsluta sitt engagemang i Reftelespisen, eftersom det var oförenligt med hans roll som verkställande direktör i Reftele Metall. K.Å. medverkade till att ta bort modeller m.m. från Skeppshults Gjuteri men avslutade inte sitt engagemang i Reftelespisen.

Under semestertid i juli månad 1991, vecka 30, ringde K.Å. till G.E. och ville förklara hur det låg till med spisprojektet. K.Å. berättade att han inte hade någon egen roll i detta projekt utan att han bara hjälpte en bekant. G.E. uttryckte då att han hoppades det förhöll sig så som K.Å. sade och att hans VDskap i Reftele Metall i annat fall skulle komma att upphöra. Samtalet avslutades med att G.E. bad K.Å. att första dagen efter semestern lämna ett klart besked i saken.

Måndagen den 5 augusti 1991 kontaktade G.E. K.A. som sade sig ha tänkt över situationen och att spisprojektet var nedlagt. G.E. förklarade då för K.A. att detta var tillfredsställande eftersom G.E. då inte behövde söka efter en efterträdare till K.A. I början på oktober 1991, vecka 40, informerades G.E. av O.A. vid Davidssons att K.A.s spisprojekt alltjämt levde och att K.A. veckan innan beställt 300 spisar vid ett polskt gjuteri. G.E. ringde omedelbart till K.A. som bekräftade uppgiften men sade att han bara hjälpte en bekant. Därmed menade han att relationerna mellan Skeppshults Gjuteri och deras kund Davidssons inte skulle störas. G.E. framhöll att ett fortsatt engagemang i Reftelespisen från K.A.s sida skulle innebära slutet för K.A.s VD-skap i Reftele Metall. Under augusti och september 1991 har K.A. åtminstone vid två tillfällen besökt gjuterier i Polen avseende produktion av Reftelespisen. Han har därvid presenterat sig som verkställande direktör vid Reftele Metall och överlämnat sitt visitkort. Resorna har företagits med K.A.s tjänstebil hos Reftele Metall och kostnadsmässigt belastat bolaget. Även biltelefonkostnader har förekommit. Genom att K.A. tillsammans med B.G. har engagerat sig i Reftelespisen på sätt som skett, har följande situation uppstått.

1. Genom Reftelespisen blev K.A. som verkställande direktör vid Reftele Metall partner med bolagets underleverantör av efterbearbetningstjänster, B G Slip:s B.G. Samarbetet mellan K.A. och B.G. har medfört lojalitetsproblem och intressekonflikt mellan Reftele Metall och B G Slip.

2. K.A. har startat en direkt med Davidssons konkurrerande verksamhet, d.v.s. tillverkning och försäljning av vedeldade kokspisar i gjutjärn. Hans agerande har medfört att Davidssons anlitat en annan leverantör än Reftele Metalls systerbolag Skeppshults Gjuteri, som därmed har orsakats avsevärd ekonomisk skada.

3. K.A. har som verkställande direktör i Reftele Metall varit skyldig att ägna hela sin arbetskraft och lojalitet åt detta bolag. Så blev inte fallet då han inledde privat affärssamarbete med en leverantör till sin arbetsgivare. Under hösten 1991, vid en tidpunkt då den ekonomiska utvecklingen var vikande för Reftele Metall, upptog spisprojektet efterhand en allt större del av K.A.s tid. Detta måste liksom det förhållandet att K.A.s resor till Polen skett på bolagets bekostnad anses såsom anmärkningsvärt. Reftele Metalls omsättnings- och resultatsiffror framgår av följande tabell.

 

———————————————-

År   Omsättning        Resultat före

Tkr                    extr. ord. poster, tkr

———————————————-

86   15 901 kr               –   913 kr

87   19 343 "                – 1 497 "

88   23 328 "                – 1 332 "

89   28 958 "                –   874 "

90   25 990 "                  179 "

91   23 755 "                – 2 170 "

———————————————-

K.Å. har engagerat sig i Reftelespisen utan att informera Reftele Metalls styrelse eller ägare. K.Å. har trots upprepade och allvarliga varningar inte efterkommit brev från bolagets styrelse och ägare att han skulle upphöra med sitt engagemang i Reftelespisen. Han har därvid upplysts om att hans arbete vid Reftele Metallfabrik annars skulle komma att äventyras. Även M.P. har åtminstone vid ett tillfälle framfört detta budskap från G.E. till K.Å.

Genom sitt agerande har K.Å. grovt åsidosatt sina skyldigheter och sin lojalitetsplikt mot Reftele Metall. I vart fall vid en samlad bedömning har K.Å. gjort sig skyldig till grovt avtalsbrott. K.Å. har visat illojalitet och vägrat lyda order.

Lojalitetsplikten har omfattat även Ek-koncernen och Skeppshults Gjuteri. Trots att K.Å. fått upprepade varningar och tillsagts att upphöra med sitt engagemang i Reftelespisen har så ej skett. Detta har gett bolaget rätt att häva anställningsförhållandet med omedelbar verkan.

DOMSKÄL

Såsom muntlig bevisning har K.Å. åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv och vittnesförhör med B.G. och S.S. Reftele Metall har åberopat förhör under sanningsförsäkran med G.E. och M.P. samt vittnesförhör med ovan nämnda S.S. och med O.A. De hörda har uppgett.

K.Å.: Han började 1976 att arbeta inom Ek-koncernen som konstruktionschef vid ett av dotterbolagen. 1980 blev han produktionschef vid moderbolaget Eks Invest AB i Smålandsstenar, vilket hade 160 anställda. 1984 blev han erbjuden en tjänst som teknisk chef för hela Ek-koncernen och ingick från detta år och fram till 1987 i en ledningsgrupp bestående av honom själv, G.E. och den dåvarande ekonomichefen. 1987 erhöll han befattningen som verkställande direktör vid Reftele Metall. Avsikten var att han skulle stanna vid detta bolag i omkring sex till sju månader för att reda ut dess ekonomiska problem och att han därefter skulle återvända till Smålandsstenar, men anställningen kom att vara ända till dess han blev avskedad hösten 1991. – I april 1991 fick han besök av B.G., verkställande direktör vid Slip, som berättade att han hade blivit av med en stor kund, spistillverkaren Davidssons. Davidssons hade införskaffat en maskin som nu utförde det arbete som tidigare hade beställts hos B.G. B.G. bad vid besöket K.Å. om hjälp med att ta fram en kalkyl på vad det kunde kosta att starta en tillverkning av gjutjärnsspisar. K.Å., som ville hjälpa sin gode vän som inte var så van vid denna typ av ekonomiska uträkningar, tog kontakt med S.S. S.S. förklarade att Skeppshults Gjuteri var intresserat av att utföra de mindre gjuteriarbetena på spisarna och hänvisade beträffande de större arbetena till ett gjuteri i Danmark. K.Å. talade vid detta tillfälle inte om för S.S. för vems räkning arbetena skulle utföras. På förfrågan av K.Å. erbjöd sig M.P., dåvarande ekonomichef vid Reftele Metall, att på fritiden upprätta en budget angående B.G.s spisprojekt. I slutet av maj eller början av juni stämde han möte med G.E. den 12 juni. Hans avsikt var att vid detta möte informera G.E. om spisprojektet och efterhöra om G.E. hade någon invändning mot detta. Eftersom G.E. åkte utomlands kom det planerade mötet emellertid inte till stånd. Den 10 eller 11 juni fick han en offert från Skeppshults Gjuteri och strax därefter åkte han och B.G. till Skeppshults Gjuteri för att diskutera affären med S.S. Den sistnämnde uppgav vid mötet att han kunde ha delarna till spisarna färdiga vecka 34. Den 19 juni ringde S.S. och berättade att det hade uppstått problem med gjutningen av spisdetaljerna. Företrädare för Davidssons hade besökt Skeppshults Gjuteri och därvid upptäckt att gjuteriet höll på att tillverka delar till en likadan spis som den Davidssons tillverkade. Davidssons hade vidare hotat med att dra tillbaka sina beställningar från gjuteriet om inte konkurrentens gods var avlägsnat från gjuteriet senast kl 11.00. K.Å. kontaktade därefter B.G. som berättade att han hade blivit hotad av företrädare för Davidssons som hade sagt att de skulle se till att K.Å. miste sitt arbete vid Reftele Metall. De hade vidare frågat honom om han inte förstod att han kunde bli av med sitt jobb. Något senare när han och B.G. var på väg till Skeppshults Gjuteri för att hämta godset ringde han G.E. Denne berättade att han hade blivit uppringd av O.A., ställföreträdare för Davidssons, som varit arg och berättat om godset han funnit i Skeppshults Gjuteri. G.E. frågade K.Å. vad denne egentligen höll på med. K.Å. berättade att en god vän hade bett honom om hjälp med att plocka fram en kostnadskalkyl angående ett projekt som bestod av tillverkning av gjutjärnsspisar och att en beställning hade lagts hos Skeppshults Gjuteri. Han berättade vidare att den gode vännen hette B.G. och var kund hos Reftele Metall samt att han själv var kompanjon med B.G. i projektet. G.E. frågade honom om projektet kunde vara något för "oss", men K.Å. berättade att projektet inte var av någon större omfattning och att B.G. antagligen inte var intresserad av att överlåta sitt projekt. Samtalet avslutades med att G.E. sade att de skulle låta saken få "svalna". I slutet av juni träffade han G.E. i Frankrike. Spisprojektet nämndes inte vid detta tillfälle. När han kom hem fick han höra rykten om att han skulle vara uppsagd från sin tjänst vid Reftele Metall och i slutet av juli tog han kontakt med G.E. Efter att ha redogjort för Reftele Metalls orderläge och resultat för den senaste månaden frågade han G.E. om de rykten han hört var sanna nämligen att han var uppsagd från sin tjänst vid Reftele Metall. G.E. förnekade emellertid å det bestämdaste att så var fallet. K.Å. redogjorde därefter för hur spisprojektet hade utvecklats och berättade att en spis jämte ritningar hade skickats till Polen för en eventuell provgjutning men att det inte för övrigt förekom någon verksamhet beträffande spisprojektet. Han frågade också G.E. om vad denne skulle ha sagt om han hade talat med honom om projektet redan den 12 juni som hade planerats och således innan besvärligheterna med Davidssons hade börjat. G.E. svarade först att han då skulle ha avrått honom från att engagera sig i projektet men sade sedan att han vid närmare eftertanke antagligen inte skulle ha reagerat. Den 24 juni registrerades Reftelespisen vid Patent- och registreringsverket med honom och B.G. som styrelseledamöter. Under sensommaren besökte han och B.G. Polen två gånger för att eventuellt lägga ut en provbeställning på spisen. I augusti besökte man bolaget Hamernia och i början på september, vecka 36, bolaget Staporkow. De hade vid besöken spis samt ritningar och fotografier på spisen med sig. Vid den första resan använde man sig av hans tjänstebil som han fritt fick disponera på sin fritid. Betalkort går ej att använda i Polen och bensinen för resan betalades kontant. Den andra resan företogs i B.G.s bil. Hotellrum m.m. betalades av dem själva samt med medel uttagna från Reftelespisen. Han använde vid besöken på bolagen sitt visitkort eftersom detta angav hans bostadsadress och hemtelefonnummer. På visitkortet stod Reftele Metall men han upplyste om att han inte var där i egenskap av ställföreträdare för detta bolag.

– I början av oktober, vecka 40, ringde G.E. och berättade att O.A. hade ringt honom i Schweiz och sagt att K.Å. hade beställt 3 000 spisar i Polen och var hälftenägare av Reftelespisen. K.Å. berättade för G.E. om resorna till Polen men att de polska bolagen inte hade visat sig lämpliga att utföra de önskade arbetena och att någon beställning på spisar överhuvudtaget inte hade kommit till stånd. Endast om de hade tur skulle de kunna få hem en provspis. Han berättade vidare att någon verksamhet inte hade förekommit i Reftelespisen sedan vecka 36. Samtalet avslutades med att G.E. sade att "detta kan störa våra relationer i framtiden". Han uppfattade emellertid inte detta som en varning. Bolaget var lagt på is och hade ingen verksamhet och det fanns därför inte något för honom att dra sig ur. I början av oktober sade M.P. efter ett samtal med G.E. till honom att det skulle uppstå problem om han inte slutade med spisprojektet. I slutet av oktober entledigades han med omedelbar verkan från sin befattning som verkställande direktör vid Reftele Metall. På förfrågan av honom om orsakerna till avskedandet svarade G.E. att detta uteslutande berodde på spisprojektet. – Han har under sin tid inom Ek-koncernen arbetat hårt och hans arbetsdag omfattade normalt 12-14 timmar. Han arbetade ofta på helgerna och han utnyttjade aldrig under sin tid inom koncernen sin semester helt. Från slutet av 1990 och fram till sitt avskedande drog han in 10 miljoner kronor till Reftele Metall. G.E. och han har under åren haft ett nära samarbete. Varje månad lämnade han en redogörelse till G.E. över det ekonomiska läget i bolaget. Under 1991 när bolaget hade ekonomiska svårigheter var kontakterna mellan honom och G.E. täta. G.E. har inte vid någon av dessa kontakter, förutom vid de ovan redovisade tillfällena, berört spisprojektet. – Han bedömde det inte så att projektet kunde leda till någon skada för något av bolagen i Ek-koncernen. Om Reftelespisen hade gjutit sina delar till spisen hos Skeppshults Gjuteri, hade Skeppshults Gjuteri kunnat arbeta på samma villkor som vid gjutning åt Davidssons. Han visste om att Skeppshults Gjuteri utförde arbeten åt Davidssons men diskuterade inte detta med S.S. eftersom han menade att denne såsom verkställande direktör för Skeppshults Gjuteri själv borde överväga om beställningen från Reftelespisen kunde skada hans bolag. Han var medveten om att Slip var beroende av Reftele Metall. Eftersom han inte tänkte låta sitt kompanjonskap med B.G. i Reftelespisen påverka de affärer han hade med honom i sin egenskap av verkställande direktör i Reftele Metall, såg han inget hinder mot att bilda bolag tillsammans med denne. Han hade ingen överenskommelse med G.E. om att han inte fick driva egen rörelse. Det är mycket vanligt att verkställande direktörer bedriver verksamhet vid sidan om sitt vanliga arbete. Han upplevde att de krav som ställdes på honom såsom verkställande direktör var desamma som hade ställts på honom när han arbetade som produktions- eller ekonomichef. Han var lojal mot Reftele Metall och om en bra affärsidé dök upp försökte han överföra denna på bolaget. Spisprojektet betraktade han emellertid inte som någon stor affär och projektet var för övrigt B.G.s ide. Han lät inte projektet inkräkta på sitt arbete vid Reftele Metall. Någon gång talade han om projektet under arbetstid med B.G. i telefon och med M.P. under lunchen. Han besökte inte Slips lokaler ofta utan endast några gånger per månad. När han började arbeta vid Reftele Metall var den typ av verksamhet som bolaget sysslade med helt ny för honom, men han fann sig med tiden allt mer till rätta med arbetsuppgifterna. Han hade ett intressant och välbetalt arbete vid Reftele Metall och hans båda barn var anställda inom Ek-koncernen. Om G.E. hade sagt till honom att han fick välja mellan Reftelespisen och anställningen vid Reftele Metall, hade han inte tvekat utan valt att stanna som verkställande direktör vid Reftele Metall.

G.E.: Den första gången han hörde talas om spisprojektet var den 19 juni 1991. O.A. ringde till honom i Schweiz och berättade att K.Å. göt delar hos Skeppshults Gjuteri till en likadan spis som den Davidssons tillverkade. Han meddelade vidare att han hade för avsikt att dra bort sina beställningar från Skeppshults Gjuteri om inte K.Å. inom en timme hade avlägsnat sitt gods från gjuteriet. G.E. ringde därefter till S.S. som bekräftade vad O.A. berättat. G.E. upplyste S.S. om att denne och K.Å. hade en timme på sig att avlägsna godset från gjuteriet och att O.A. annars hotade med att dra tillbaka sina beställningar från Skeppshults Gjuteri. Efter samtalet med S.S. ringde han till K.Å. och frågade vad denne egentligen höll på med. K.Å. tonade emellertid ner saken och sade att han endast hjälpte en god vän och att projektet inte var något att bry sig om. G.E. upplyste K.Å. om att en verkställande direktör inte fick driva egen rörelse, att Skeppshults Gjuteri kunde komma att mista Davidssons som kund samt att godset inom en timme skulle vara borta från gjuteriet. Samtalet avslutades med att han talade om för K.Å. att om inte verksamheten med den nya spisen upphörde så skulle han vara tvungen att se sig om efter en ny verkställande direktör för Reftele Metall och att K.Å. närmare skulle förklara sig efter semestern. Vad han kommer ihåg nämndes inte B.G.s namn vid detta samtal. Att det var B.G. som var den andre inblandade i spisprojektet fick han först senare veta genom bekanta. Efter samtalet med K.Å. ringde han upp O.A. och berättade att godset inom en timme skulle vara borta från Skeppshults Gjuteri och att gjuteriet i fortsättningen inte skulle ha något att göra med det till Davidssons konkurrerande spisprojektet. Under semestertid i juli månad kontaktades han av K.Å. som ville förklara hur det låg till med projektet. K.Å. förklarade återigen att han inte hade någon del i projektet utan att han bara hjälpte en bekant och att projektet inte var något att oroa sig för. Avslutningsvis uppmanade G.E. K.Å. att första dagen efter semestern lämna en utförlig redogörelse över spisprojektet. Den 5 augusti kontaktade han K.Å., som uppgav att han kunde vara lugn eftersom projektet skulle läggas ned. G.E. sade att detta var bra och att han då kunde sluta att leta efter en ny verkställande direktör för Reftele Metall. I slutet av september, vecka 40, blev han åter uppringd av O.A. som berättade att K.Å. föregående vecka varit i Polen och beställt 3 000 spisar. Han ringde därefter till K.Å. och berättade vad han hade fått höra av O.A. och att han nu även visste att K.Å. var hälftenägare till Reftelespisen. K.Å. menade att han inte hade beställt 3000 spisar men väl 300 stycken. Samtalet avslutades med att han upplyste K.Å. om att denne hade en vecka på sig att rentvå sig och att affären annars skulle komma att sluta illa. Tiden gick och K.Å. avhördes inte. Han avskedades därefter på grund av sitt illojala beteende. – K.Å. hade efter eget önskemål inget skriftligt anställningsavtal. Han är osäker på om skriftliga anställningsavtal brukar innehålla förbud mot att driva egen rörelse vid sidan om arbetet eller bestämmelser om uppsägningstid. En verkställande direktör måste vara helt lojal mot sitt bolag och det är därför omöjligt för en sådan att engagera sig i en annan rörelse och starta eget bolag. Davidssons har för att kunna möta konkurrensen med den nya spisen tvingats ta fram en billig konkurrensspis och har till denna beställt delar i Polen. K.Å. har genom sitt engagemang i Reftelespisen samt genom att låta sitt eget bolag lägga ut order hos Reftele Metalls systerbolag Skeppshults Gjuteri framtvingat detta samt gjort så att Skeppshults Gjuteri har förlorat sin största kund, Davidssons. Skeppshults Gjuteri har härigenom orsakats betydande skada och har under en tolv månaders period förlorat 600 000 kr i intäkter. Skeppshults Gjuteri svarar för tio procent av hela Ek-koncernens omsättning. Davidssons köpte under 1991 tjänster av Skeppshults Gjuteri för 1,5 milj kr vilket utgjorde 10 procent av gjuteriets legotillverkning. – Han och K.Å. har känt varandra sedan 1976. Det är omöjligt att K.Å. kan ha missförstått innebörden av de varningar som han vid fyra tillfällen har framfört till honom.

M.P.: Han är numera anställd som verkställande direktör vid Reftele Metall. Under den tid som han och K.Å. arbetade tillsammans vid Reftele Metall var han anställd som ekonomichef vid bolaget. Han och K.Å. satt i samma rum och hade ett nära samarbete. I mars eller april 1991 fick han för första gången höra talas om spisprojektet. K.Å. frågade honom om han var villig att utarbeta en budget för projektet och förklarade att det var nödvändigt att arbetet utfördes på hans fritid. När han hade upprättat den önskade budgeten bad K.Å. honom om hjälp med bokföringen till projektet. Han ställde sig på grund av sin anställning i Reftele Metall först litet tveksam till detta, men efter det att K.Å. upprepat sin förfrågan ett antal gånger accepterade han erbjudandet. K.Å. nämnde vid något tillfälle att han för egen del fick ha spisprojektet vid sidan om sitt arbete vid Reftele Metall, eftersom han inte hade något anställningsavtal som förbjöd honom att bedriva egen rörelse. K.Å. nämnde vidare att om något hände med hans anställning så skulle han kräva skadestånd av G.E. Vid ett annat tillfälle nämnde K.Å. att Reftelespisen var ett projekt som man kunde tjäna pengar på. Under våren 1991 hade M.P. varje vecka kontakt med G.E. angående orderläge m.m. inom Reftele Metall. Vid en av dessa kontakter frågade G.E. honom om hur K.Å. hade det med sitt "spiseri". Han svarade att någon större verksamhet inte förekom och att K.Å.s engagemang i projektet ännu inte hade inkräktat på hans arbete vid Reftele Metall. G.E. bad honom då framföra till K.Å. att denne skulle avsluta sitt engagemang i spisprojektet. Detta meddelande framförde han till K.Å. tre till fyra veckor före det att K.Å. blev avskedad från sin anställning vid Reftele Metall. Vid ett tillfälle nämnde K.Å. att G.E. hade "Varit på honom" igen angående projektet. Han vet inte hur många tillsägelser K.Å. har fått att upphöra med sitt engagemang i spisprojektet, men han tror inte att uppsägningen kom som en överraskning. Han uppfattade det inte så att den direkta orsaken till K.Å.s avskedande var någon beställning av spisar utan att det var K.Å.s engagemang i stort i Reftelespisen som föranledde entledigandet. K.Å. trappade inte ner sitt arbete i Reftele Metallfabrik under våren och sommaren 1991 utan det var först vid tiden för avskedandet som K.Å.s intresse för bolaget verkade avta. Det förekom endast någon enstaka transaktion i Reftelespisens bokföring under den tid som han handhade denna. K.Å. berättade för honom om en planerad provbeställning av spisar i Polen, men han vet inte om någon beställning av spisar verkligen kom till stånd.

B.G.: Hans bolag Slip utförde tidigare slipning av spisluckor till gjutjärnsspisar åt Davidssons. Slip fick genom dessa arbeten årligen en inkomst om 200 000-300 000 kr. I februari 1991 skaffade sig Davidssons en maskin som utförde det arbete som man tidigare hade beställt hos Slip och han fick därmed iden om att själv börja tillverka spisar i gjutjärn. Han tog kontakt med K.Å. som han kände sedan länge och bad honom om hjälp med att ta reda på vad det kunde kosta att tillverka en gjutjärnsspis. Han visste att Davidssons göt sina spisar hos Skeppshults Gjuteri och att K.Å. var bekant med S.S. vid Skeppshults Gjuteri. En beställning på spisar lämnades senare till Skeppshults Gjuteri. På morgonen den 19 juni kom ställföreträdaren för Davidssons O.A. in till honom och var rasande eftersom han hade fått kännedom om att Skeppshults Gjuteri höll på att gjuta spisdetaljer åt honom och K.Å. O.A. sade att han skulle se till så att K.Å. blev avskedad från sitt arbete vid Reftele Metall och att B.G. kunde komma att mista sina arbeten. Samma dag kontaktades K.Å. av S.S. som sade att problem hade uppstått och att de var tvungna att genast avlägsna sitt gods från Skeppshults Gjuteri. Medan han och K.Å. åkte till Skeppshults Gjuteri ringde K.Å. upp G.E. på sin mobiltelefon. G.E. frågade K.Å. vad denne egentligen höll på med och K.Å. berättade att han hjälpte en god vän med att ta fram en gjutjärnsspis. G.E. frågade om projektet kunde vara av intresse för Ek-koncernen, men K.Å. svarade att han inte trodde det och att hans kompanjon nog inte var intresserad av att sälja sin ide. G.E. frågade vem B.G. var och K.Å. svarade att denne var en gammal fotbollsspelare som G.E. kände. Samtalet avslutades med att G.E. sade att de skulle låta saken "svalna" något. Förutom G.E.s förfrågan i början av samtalet om vad K.Å. höll på med yttrades inga hårda ord eller varningar vid samtalet. Under sommaren, veckorna 29 och 36, företog han och K.Å. två resor till Polen. Vid den första resan åkte de i K.Å.s tjänstebil och vid den andra i B.G.s bil. Besöken resulterade inte i några beställningar på spisar. Ännu idag har ingen spis färdigställts. Avsikten var inte från början att något bolag skulle bildas. Detta visade sig emellertid nödvändigt för att lån skulle kunna upptas till projektet. Det var hans ide att K.Å. skulle gå med i bolaget. När projektet visade sig kunna bli lönsamt och de var tvungna att vända sig till gjuterier i Polen behövde han än mer K.Å.s hjälp eftersom han själv inte behärskar engelska m.m. K.Å. skulle endast hjälpa till i bolaget under sin fritid. K.Å. besökte honom i Slip:s lokaler högst en gång per månad. Han har aldrig hört K.Å. nämna något om att han mottagit någon varning från G.E. Han har på grund av sin verksamhet med spisprojektet mist nästan alla sina arbeten åt Reftele Metall.

S.S.: Han är verkställande direktör vid Skeppshults Gjuteri vilket gjuter industrigods samt konsumentprodukter. Bolagets årliga omsättning på gjuterisidan är omkring 21-22 milj kr. Skeppshults Gjuteri utför arbeten bl.a. åt Davidssons. 1989 utförde gjuteriet tjänster åt Davidssons för 762 000 kr, 1990 för 1063 000 kr, 1991 för 935 000 kr och har under 1992 fram till mitten av maj utfört arbeten för 193 000 kr.

Bolaget utför även gjuteriarbeten åt tillverkare av braskaminer och kakelugnar men Davidssons är i princip det enda bolag som beställer arbeten till vedeldade kokspisar. – Någon gång under våren 1991 kontaktades han av K.Å. som undrade om de kunde träffas och diskutera en eventuell tillverkning av en spis som en bekant till honom ville starta. K.Å. visade honom en vedeldad kokspis och han upprättade därefter en kalkyl över vad det kunde kosta att tillverka en sådan spis. Det fanns inte någon beställare av spisen i detta skede utan han gjorde kalkylen åt K.Å.s bekant. Han och ytterligare en ställföreträdare för Skeppshults Gjuteri samt K.Å. och B.G. träffades därefter för att närmare diskutera hur spisen skulle se ut. Han fick således i vart fall vid denna tidpunkt vetskap om att B.G. var inblandad i projektet. Den 17 maj skickade han en offert till K.Å. och en beställning lämnades på fem provspisar. Den 10 juni skickade han en kostnadskalkyl till Reftelespisen. Den 19 juni ringde O.A. och berättade att han hade fått kännedom om att det vid Skeppshults Gjuteri pågick gjutning av kokspisar för annans räkning än Davidssons. Även G.E. ringde denna dag och frågade vad K.Å. och han egentligen höll på med och uppmanade dem att omedelbart avsluta det nya spisprojektet och att avlägsna spismodellerna från Skeppshults Gjuteri inom en timme. S.S. ringde därefter till K.Å. och förklarade att det nya projektet var osäkert och att Skeppshults Gjuteri, om inte spisprojektet upphörde, skulle komma att förlora sin gamla kund Davidssons. Han uppmanade vidare K.Å. att omedelbart avlägsna modellerna från Skeppshults Gjuteri. Han kommer inte ihåg om han för K.Å. återgav det samtal han tidigare under dagen hade haft med G.E. och O.A. – Det som inträffade den 19 juni var oväntat. Han hade inte förväntat sig den häftiga reaktionen från Davidssons eller att Skeppshults Gjuteri skulle tvingas välja mellan den nya kunden och den gamla. Skeppshults Gjuteri tillverkar i andra fall samma komponenter till flera andra bolag. Om han hade vetat att K.Å. var inblandad i projektet hade han emellertid först velat diskutera detta med G.E. Vid tidigare diskussioner inom bolaget har man nämligen kommit fram till den ståndpunkten att Skeppshults Gjuteri inte ensamt skall börja tillverka spisar. K.Å. har två gånger under arbetstid besökt Skeppshults Gjuteri.

O.A.: Han är verkställande direktör vid bolaget Davidssons. Han övertog rörelsen 1970 och började 1985 att tillverka modeller för vedeldade kokspisar. Marknaden för sådana spisar är i Sverige inte stor och omsättningen är omkring 1000 spisar per år. Det enda hos gjutjärnsspisar som immaterialrättsligt går att skydda är varunamnet. Han har alltid strävat efter att tillverka spisar av god kvalité och har därför vid tillverkningen vänt sig till Skeppshults Gjuteri. De gjutmodeller han under åren har tagit fram har kostat honom mycket pengar. Han har för att någon otillbörligen inte skulle få utnyttja dessa modeller kommit överens med Skeppshults Gjuteri om att gjuteriet endast skall gjuta spisar åt honom. När han gästar Skeppshults Gjuteri besöker han därför alltid modellgjuteriet för att se om någon gjutning åt annan spistillverkare förekommer. Vid ett besök på Skeppshults Gjuteri i juni 1991 upptäckte hans son att det fanns spismodeller i gjuteriet som var märkta R.S. Davidssons spisar är märkta Reftele. O.A. anade då oråd och kontaktade S.S. Han upplyste denne om att om inte gjuteriet upphörde med att gjuta spisar åt andra än Davidssons och om konkurrentens gods inte inom en timme var avlägsnat från Skeppshults Gjuteri, skulle Davidssons omedelbart dra tillbaka sina beställningar från gjuteriet. Han ringde därefter till G.E. och berättade om sin upptäckt för honom. G.E., som inte hade någon kännedom om förhållandet, blev arg. Davidssons har länge tänkt att ta fram en gjutjärnsspis av mindre modell. Eftersom kostnaderna för att börja tillverka en ny modell är så höga har man låtit projektet vänta. När Davidssons genom Reftelespisen möttes av ny konkurrens beslöt bolaget sig emellertid för att ta fram denna lågprisspis. För att spisen skulle kunna få ett konkurrenskraftigt pris anlitades gjuterier i Polen. Lågprismodellen går mycket bra och under det senaste halvåret har man köpt tjänster från de polska gjuterierna för 600000 kr. Kontakterna i Polen knöts under hösten 1990 och gjutningen har pågått i ett och ett halvt år. Han fick från sina kontakter i Polen höra att K.Å. hade gjort en beställning om 3 000 spisar. Detta talade han om för G.E. Det visade sig senare att polackerna misstagit sig och att siffran skulle vara 300. Han vet inte om några spisar ännu har tillverkats för Reftelespisens räkning. Han har aldrig sagt till B.G. att han skulle se till att K.Å. miste sin anställning vid Reftele Metallfabrik. K.Å. besökte ofta under sommaren 1991 på arbetstid B.G. i dennes lokaler. I augusti skedde besöken dagligen.

Tingsrätten gör följande bedömning.

I målet är ostridigt att K.Å. såsom verkställande direktör i Reftele Metall innehaft en sådan företagsledande ställning att han enligt 1 § 2 st 1 p lagen (1982:80) om anställningsskydd är undantagen från lagens tillämpning. I sin praxis har emellertid arbetsdomstolen uttalat att även de arbetstagargrupper som ej omfattas av lagen om anställningsskydd har visst anställningsskydd, varvid vissa av lagens bestämmelser tillämpas analogt. Den fria uppsägningsrätten får således enligt arbetsdomstolen aldrig användas i ett syfte som strider mot lag och goda seder utan bedömningen kan påverkas av rättsuppfattningen på arbetsmarknaden bl.a. sådan denna har kommit till uttryck i anställningsskyddslagen (jfr även Lunning, Anställningsskydd sjunde uppl. 1989, s. 37 ff). Arbetsdomstolen har i sådana fall inte funnit skäl att döma ut allmänt skadestånd men väl ekonomiskt skadestånd (jfr arbetsdomstolens dom AD 1983 nr 46).

En uppsägning skall enligt 7 § anställningsskyddslagen vara "sakligt grundad". En arbetstagare har enligt 12 § rätt till lön under uppsägningstiden. Ett avskedande, d.v.s. ett hävande av anställningsavtalet med omedelbar verkan, får enligt lagens 18 § ske "om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren". Frågan vad som är tillräcklig grund för ett avskedande har sina givna beröringspunkter med vad som är saklig grund för uppsägning (Lunning s. 332).

Av en anställning följer bl.a. att arbetstagaren skall vara lojal mot arbetsgivaren, d.v.s. att arbetstagaren inte får vidta åtgärder som är ägnade att skada eller på annat sätt försvåra arbetsgivarens verksamhet. Vid prövningen av om en arbetstagare har gjort sig skyldig till illojalitet som utgör saklig grund för uppsägning måste det emellertid göras en nyanserad bedömning av omständigheterna i det särskilda fallet. Saklig grund för uppsägning med anledning av illojalitet anses föreligga, om arbetstagaren har förorsakat arbetsgivaren betydande skada eller om han har äventyrat arbetsgivarens relationer till kunder eller affärsförbindelser i övrigt. Vidare är oomtvistligt att en anställd i allmänhet på ett allvarligt sätt bryter mot det lojalitetskrav som följer av anställningsavtalet om han, medan anställningen består, bedriver en med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet.

Arbetstagarens ställning eller tjänstens beskaffenhet är omständigheter som inverkar på bedömningen av om saklig grund föreligger. Med högre tjänsteställning och större ansvar följer också ett större krav på lojalitet och en ökad frihet för arbetsgivaren att begagna sin uppsägningsrätt. Anställningstidens längd har också betydelse vid bedömningen av om saklig grund föreligger.

Enligt lagens förarbeten är det många gånger naturligt att en arbetsgivare reagerar mot illojalitet eller annan misskötsamhet genom att påtala en försummelse och eventuellt varna arbetstagaren för att ytterligare försummelse kan leda till uppsägning. Om å andra sidan arbetsgivaren förhåller sig passiv, är det en omständighet som kan åberopas mot honom (AD 1979 nr 93).

K.Å. har som verkställande direktör i Reftele Metall haft ett mycket stort ansvar och arbetsgivaren har därför haft rätt att ha mycket högt ställda krav på honom vad avser lojalitet. Detta krav på lojalitet måste anses ha gällt inte bara gentemot arbetsgivaren Reftele Metall utan också gentemot Ek-koncernen och övriga företag inom koncernen.

Samtidigt som K.Å. varit verkställande direktör har han aktivt som en av två delägare i Reftelespisen bedrivit en verksamhet som syftat till tillverkning och försäljning av vedeldade spisar. Reftelespisen inledde sin verksamhet under våren 1991 och registrerades i juni 1991. Som ett led i verksamheten har K.Å. exempelvis vid två tillfällen under år 1991 besökt olika gjuterier i Polen för att försöka få till stånd en tillverkning av spisar eller delar till spisar. Även Skeppshults Gjuteri, vilket bolag i likhet med Reftele Metall ingick i Ek-koncernen, har tillverkat delar till vedeldade spisar. K.Å. har således enligt tingsrättens mening på ett inte obetydligt sätt engagerat sig i en verksamhet som ytterst har syftat till konkurrens med den verksamhet som Skeppshults Gjuteri bedrivit.

Av utredningen framgår vidare att K.Å. bedrivit verksamheten inom Reftelespisen tillsammans med B.G., vilken företrädde Slip som var uppdragstagare gentemot Reftele Metall. Även detta förhållande framstår enligt tingsrättens mening som anmärkningsvärt med tanke på de affärsmässiga relationer som förelegat mellan Reftele Metall och Slip.

Dessutom framgår av utredningen att K.Å., genom att söka etablera sig inom branschen avseende vedeldade spisar, har stört affärsförhållandet mellan Skeppshults Gjuteri och en av dess större kunder, nämligen Davidssons.

De nu relaterade omständigheterna är enligt tingsrättens mening av sådan beskaffenhet att det måste ha stått klart för K.Å. att han, samtidigt som han var verkställande direktör för Reftele Metall, med hänsyn till sin allmänna lojalitetsplikt gentemot bolaget och koncernen, inte lämpligen fick engagera sig i Reftelespisen. Det förhållandet att K.Å. i juni 1991 blev ombedd att omedelbart avlägsna sina modeller från Skeppshults Gjuteri visar också klart att man från koncernledningens sida såg med stort ogillande på K.Å.s verksamhet. Vidare är det i målet klarlagt att K.Å. i vart fall i början av oktober 1991 blev uppmanad att avveckla sitt engagemang i Reftelespisen. Så skedde emellertid inte.

Med beaktande av vad som nu har sagts anser tingsrätten att K.Å. sammantaget på ett mycket allvarligt sätt har åsidosatt de krav på lojalitet som Reftele Metall och koncernen i övrigt har haft rätt att ställa på honom. Reftele Metall har därför haft rätt att omedelbart skilja honom från anställningen utan att ersätta honom för lön m.m. under en skälig uppsägningstid.

Mot denna bakgrund skall käromålet ogillas.

DOMSLUT

l. Käromålet ogillas.

2. K.Å. skall utge ersättning till Reftele Metallfabrik Aktiebolag för bolagets rättegångskostnader med sextiosjutusentrehundrasextio (67 360) kr, varav 65 000 kr utgör ombudsarvode, jämte ränta enligt 6§ räntelagen på hela beloppet från den 12 juni 1992 till dess betalning sker.

SKILJAKTIG MENING

Referenten, lagmannen Stig Wenker, var av skiljaktig mening och ansåg att domskälen från stycke fjorton borde lyda enligt följande: K.Å. har som verkställande direktör i Reftele Metall haft ett förhållandevis stort ansvar och arbetsgivaren har därför haft rätt att ha ett högt krav på honom vad avser lojalitet. För att saklig grund för uppsägning skall anses föreligga fordras dock att han gjort sig skyldig till ett förfarande som kan betraktas som trolöshet eller illojalitet mot arbetsgivaren. Har det i målet visats att han förorsakat arbetsgivaren betydande skada eller äventyrat arbetsgivarens relationer till kunder eller affärsförbindelser i övrigt? Eller har K.Å. annars varit illojal genom att bedriva en med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet? K.Å. har inte i något anställningsavtal med Reftele Metall förbjudits driva egen verksamhet vid sidan av tjänsten som verkställande direktör. Det har inte heller visats att K.Å. bedrivit en med Reftele Metall eller annat i Ek-koncernen ingående företag konkurrerande verksamhet. Tvärtom har S.S. som verkställande direktör i Skeppshults Gjuteri omvittnat att han uppfattade Reftelespisens beställning hos Skeppshults Gjuteri som ekonomiskt bra för gjuteriet. Konkurrens har istället skett med Davidssons, vars företrädares påståenden om K.Å.s engagemang i viss grad synes ha påverkat G.E. Inte heller har visats att den begränsade verksamhet som förekommit med Reftelespisen förorsakat Reftele Metall eller, i vidare begrepp, Ek-koncernen betydande skada. Det har visserligen från Reftele Metalls sida påståtts att systerbolaget Skeppshults Gjuteri genom K.Å.s agerande tappat Davidssons som kund och därmed fått ett inkomstbortfall under ett år om ca 600000 kr. Det förefaller emellertid inte osannolikt att Davidssons av kommersiella skäl under alla omständigheter skulle ha lagt sina spisbeställningar hos gjuterier i Polen i stället för hos Skeppshults Gjuteri. Detta antagande kan göras också mot bakgrunden av att Davidssons villkor för fortsatta beställningar hos Skeppshults Gjuteri, d.v.s. att man avstod från att utföra arbeten åt Reftelespisen, omedelbart uppfylldes av Skeppshults Gjuteri. Det är därför inte styrkt att K.Å. i påstådda hänseenden, däribland även de till intet ledande försöken att få tillverkningen av spisen förlagd till Polen när Skeppshults Gjuteri vägrade utföra den, visat illojalitet av sådan beskaffenhet att saklig grund för uppsägning förelegat.

Inte heller har visats att arbetsgivaren genom klara och tydliga varningar eller andra slags tillsägelser för K.Å. på ett sätt som omöjliggjort missförstånd förklarat att han skulle bli avskedad som verkställande direktör för Reftele Metall om han fortsatte sitt engagemang med Reftelespisen. Inga skriftliga varningsbrev har utsänts till K.Å. och ord står mot ord vad gäller K.Å.s och G.E.s utsagor beträffande vad som muntligen uttalats mellan dem. B.G. som via biltelefon åhörde samtalet mellan K.Å. och G.E. den 19 juni 1991 har omvittnat att K.Å. då berättade om spisprojektet och att detta drevs av K.Å. jämte B.G. samt att G.E.s uttalade reaktion närmast var den att det kanske kunde innebära något ekonomiskt positivt för Ek-koncernen. Härigenom får anses framgå att G.E. då blev upplyst om att K.Å. och B.G. drev Reftelespisen och att han inte hade någon invändning däremot. Eftersom annat inte framkommit än att Reftelespisens verksamhet under år 1991 varit ytterst obetydlig, synes K.Å.s påstående trovärdigt att han genast skulle ha avvecklat sitt engagemang där om han annars riskerade att bli uppsagd från tjänsten som verkställande direktör i Reftele Metall.

En samlad bedömning leder därför till den slutsatsen att Reftele Metall ej visat att saklig grund förelegat att med omedelbar verkan entlediga K.Å. K.Å. är därför berättigad till ekonomiskt skadestånd som skäligen bör beräknas enligt en uppsägningstid av sex månader. Beträffande yrkad månadslön och ränteberäkningen råder ej tvist.