Arbetsdomstolen referat AD 1993 nr 65

Court
Arbetsdomstolen
Reference
AD 1993 nr 65
Domsnummer
1993-65
Målnummer
A-135-1992
Avgörandedatum
1993-04-07
Rubrik
En kassörska anställd i en livsmedelsbutik har avskedats efter att hon utsatts

Handelsanställdas Förbund

mot

Handelns och Tjänsteföretagens Arbetsgivarorganisation Handelsarbetsgivarna och Bonum Livsmedel Aktiebolag i Bohus.

Fråga om det i målet visats att kassörskan tillägnat sig medel ur kassan och om hon på ett allvarligt sätt brutit mot kassarutiner samt om det därför funnits grund för avskedande eller uppsägning. Arbetsdomstolen som har ogiltigförklarat avskedandet har bestämt det allmänna skadeståndet till kassörskan till 70 000 kr.

7 § första stycket och 18 § lagen (1982:80) om anställningsskydd

Mellan HAO Handeln och Handelsanställdas förbund (förbundet) gäller kollektivavtal. Bonum Livsmedel AB (bolaget) är genom delägarskap i HAO Handeln bundet av kollektivavtal i förhållande till förbundet.

Bolaget driver i Bohuslän fyra livsmedelsbutiker, s.k. service-butiker, varav en i Skepplanda. L.K. som är medlem i förbundet, har varit anställd som butiksbiträde vid butiken i Skepplanda. Den 20 mars 1992 avskedades L.K. från sin anställning i bolaget.

Bolaget har som grund för avskedandet angett att L.K. i sitt arbete som kassörska har tillägnat sig medel ur kassan eller att hon i vart fall på ett flagrant sätt brutit mot de rutiner som det ålegat henne att iaktta i arbetet. Förbundet har bestritt bolagets påståenden härvidlag.

Förbundet har väckt talan mot bolaget och HAO Handeln och därvid anfört att L.K. avskedats utan att ens saklig grund för uppsägning förelegat.

Förbundet har i första hand yrkat att arbetsdomstolen skall förklara avskedandet ogiltigt och förplikta bolaget att till L.K. utge allmänt skadestånd med 80 000 kr jämte ränta enligt 6§ räntelagen från dagen för delgivning av stämningsansökan till dess betalning sker.

Förbundet har i andra hand, för det fall arbetsdomstolen skulle finna att det förelegat saklig grund för uppsägning men inte grund för avskedande, yrkat att arbetsdomstolen förpliktar bolaget att till L.K. utge dels ekonomiskt skadestånd med 10 553 kr jämte ränta på 2 853 kr från den 31 mars 1992, på 3 752 kr från den 30 april 1992 och på 3 940 kr från den 31 maj 1992, allt till dess betalning sker, dels allmänt skadestånd med 30000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppet från den 26 oktober 1992 till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt samtliga yrkanden men vitsordat beräkningen av det ekonomiska skadeståndet och räntan såsom i och för sig skälig. Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utvecklande av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

L.K. anställdes av bolaget den 21 mars 1988 som butiksbiträde i butiken i Skepplanda. I butiken finns sju personer anställda. Butikschef är A.K. som är son till bolagets ställföreträdare S.K. I början av sin anställning arbetade L.K. inte i kassan. Hon hade istället ansvar för brödet samt mjölkkylen och frysen. Ibland fick hon lösa av kassapersonalen och lärde sig då kassaarbetet av arbetskamraterna. Under 1990 var L.K. mammaledig. Under hennes bortavaro byttes kassasystemet ut. I samband med installationen av det nya systemet fick kassörskorna en kortare utbildning som avsåg den tekniska hanteringen av systemet. L.K. var inte med på utbildningen. När L.K. återkom från ledigheten i januari 1991 skulle hennes huvudsakliga arbetsuppgift vara att sitta i kassan. Hon fick då lära sig det nya kassasystemet av sina arbetskamrater. Under 1991 var L.K. ofta frånvarande från arbetet på grund av sjukt barn.

Bolaget har aldrig gett sin personal någon utbildning förutom den ovan nämnda vad avser kassahantering. När det gäller kassarutiner har det inte förekommit någon utbildning alls. Nya kassörskor har alltid fått lära sig arbetet av äldre kollegor. Arbetsgivaren har vidare aldrig anmärkt på L.K:s sätt att sköta sitt arbete.

Anledningen till bolagets påståenden om oegentligheter från L.K:s sida är vad som framkommit genom åtta rapporter som upprättats av det av bolaget anlitade bevakningsföretaget Sandex. Varje rapport avser ett s.k. provköp som gjorts mot L.K. av kontrollanter vid Sandex. Rapporterna anger bl.a. att L.K. underlåtit att stämpla in beloppen i kassaapparaten och att hon i sex fall dessutom placerat pengarna bredvid kassan.

Den 9 mars 1992 kom L.K. till butiken vid lunchtid och påbörjade då kassaarbetet. Vid tvåtiden på eftermiddagen kom en kvinna fram till henne. Kvinnan legitimerade sig och talade om att hon var från bevakningsföretaget Sandex samt bad L.K. att stämma av kassan. L.K. tog då de pengar som låg i kassan och i det särskilda skåp som var avsett för sedelbuntar och gick med ut i lunchrummet där flera personer från Sandex fanns. Hon blev tillsagd att räkna pengarna vilket hon gjorde. Hon blev dessutom genast utsatt för ett förhör som hon upplevde som mycket kränkande. Förhöret innehöll anklagelser om att hon under en längre tid underlåtit att i kassan slå in vissa köp, s.k. provköp, som hade gjorts av personal vid Sandex. Under förhöret blev L.K. utsatt för påtryckningar. Sandex-personalen sade till henne att det var bäst för henne att hon erkände och sade upp sig själv och att hon i så fall skulle få ett betyg för sin tjänstgöring hos bolaget. Om hon däremot inte erkände skulle polisen kopplas in. L.K. blev uppskärrad och kände sig pressad av behandlingen men förnekade bestämt att hon skulle ha gjort sig skyldig till oegentligheter. Hon fick lov att ringa ett samtal till sin mamma som hade hand om hennes dotter. Under samtalet ryckte emellertid en av de Sandex-anställda luren ur handen på henne och avslutade samtalet. Efter det att polis hade kommit till platsen frågade hon en av polismännen om hon fick gå ut i butiken och köpa cigaretter, vilket denne gav sitt tillstånd till. En av de Sandex-anställda följde då efter henne och övervakade henne medan hon inhandlade cigaretterna. L.K. kände sig kränkt av denna behandling. Förhöret pågick mellan klockan två och kvart över fem. Därefter blev L.K. medtagen till polisstationen i Nol. Först klockan tio på kvällen var polisförhöret slut och hon kunde gå hem. Det enda hon då hade ätit sedan klockan två var en smörgås. Hennes arbetstider denna dag var kl. 11.30-15.00. Ingen företrädare för bolaget tog kontakt med henne för att diskutera saken.

Under förhöret den 9 mars 1992 kom det fram att Sandex-personal samma dag som förhöret ägde rum hade gjort ett provköp av en kniv som kostade 59 kr 90 öre. Vid provköpet hade Sandex-personalen uppmärksammat att L.K. lagt pengarna som getts som betalning, 60 kr, bredvid kassan samt att hon inte stämplat in beloppet. L.K. hade emellertid när köpet gjordes varit upptagen med betjäning av en annan kund och hade haft för avsikt att så fort hon fick tillfälle stämpla in beloppet och lägga pengarna i kassan. Hon hade dock inte hunnit göra detta när kvinnan från Sandex bad henne stämma av kassan. I den förvirring som L.K. kände när detta hände glömde hon av de 60 kr som hon lagt bredvid kassan.

I kassaarbetet händer det att kunder som bara köper någon enstaka sak, t.ex. en tidning, betalar för den med jämna pengar medan kassörskan expedierar en annan kund. Det är då omöjligt för kassörskan att genast stämpla in beloppet för tidningen. L.K. brukar i sådana situationer ta emot beloppet för tidningen och placera pengarna till vänster om sig vid en ask med tuggummin. Det är naturligt för L.K. som är vänsterhänt att lägga pengarna till vänster om sig. Dessutom är det bra att sticka in sedlarna under asken med tuggummin eftersom det drar när butiksdörren öppnas och det är lätt att sedlarna dras med på kassabandet. L.K. slår sedan in beloppet när hon är klar med den kund hon expedierar. Ibland när det är kö vid kassan kanske hon väntar till dess ingen kund finns att expediera innan hon stämplar in beloppet. Det har också hänt att hon helt har glömt att stämpla in beloppet tills kassörskan som skall avlösa henne kommer och då undrar vad det är för pengar som ligger vid kassan. Pengarna blir emellertid alltid instämplade och nedlagda i kassan. Det kan ibland hända att det samlas pengar från flera köp. L.K. registrerar då dessa i en klump, vanligtvis under varugruppen specerier. På samma sätt som L.K. förfar även de andra kassörskorna. Ingen i personalen har av arbetsledningen fått någon instruktion om hur man skall förfara i denna typ av situationer och ingen har heller fått någon anmärkning för att de förfarit felaktigt.

I butiken förekommer bristfälliga rutiner i andra avseenden. Vid kassan, i ett skåp som sitter i kassörskans benhöjd, samlar kassörskorna sedelbuntar som inte får plats i kassalådan. Sedelbuntarna läggs i ett vanligt kuvert och placeras i skåpet. Skåpet gick inte att låsa under L.K:s tid i butiken. Pengarna i skåpet förvaras där under hela dagen och räknas tillsammans med kassan vid dagens slut. Under dagens lopp byter kassörskorna av varandra vid kassorna. Någon kassakod eller liknande för kassörskorna finns inte. Det går därför inte att i efterhand se vilken kassörska som hanterat kassan vid en viss tidpunkt. Kassorna stäms av endast på kvällen och pengarna räknas då på kontoret. På kontoret finns ett kassaskåp. Nyckeln till kassaskåpet ligger alltid i samma olåsta byrålåda på kontoret. Det har inte varit någon hemlighet var den finns. Alla butikens pengar förvaras i kassaskåpet som töms två gånger varje vecka. Kassabehållningarna uppgår till 40000-60000 kr per dag. Vidare finns ett lager vars dörr är olåst. Detta är otryggt för personalen eftersom det är lätt för vem som helst att gå in där och gömma sig. Dessutom är butiken så dåligt skött att kunderna klagar på att de varor de vill ha ofta inte finns. Många kunder åker därför i stället till Älvängen för att handla.

De provköp mot L.K. som ledde till rapporter från Sandex skedde den 17 april, den 23 och 26 september, den 31 oktober och den 19 december 1991 samt den 17 februari och den 9 mars 1992. Det bestrids i och för sig inte att det är mot L.K. som provköpen gjorts även om L.K. inte minns alla tillfällena.

Den 17 april 1991 genomfördes ett provköp av en deodorant som kostade 42 kr 95 öre. Kontrollanten lämnade 43 kronor som betalning för den. Enligt Sandex rapport lade L.K. pengarna bredvid kassan. L.K. minns inte detta tillfälle. Den aktuella varan är sådan att man kan stämpla in priset i kassan genom en streckkod som avläses med en scanner. Om kontrollanten väntat på sin tur i kön och lagt varan på bandet hade L.K. stämplat in beloppet med hjälp av scannern. Om kontrollanten däremot avbrutit L.K. då hon expedierat en annan kund och inte lagt varan på bandet har hon istället lagt pengarna bredvid kassan i avvaktan på att senare kunna stämpla in beloppet. Provköpet skedde enligt Sandex rapport mellan två köp som på kassaremsan registrerats kl. 10.14 respektive 10.15. Den aktuella kassaremsan är avriven efter köp nr 4111 som enligt remsan skedde kl. 10.36. Mellan kl. 10.15 och 10.36 finns på kassaremsan inget belopp instämplat som kan motsvara provköpet. Det måste därför förhålla sig så att L.K. inte hunnit stämpla in beloppet kl. 10.36 utan att hon gjort det senare.

Vid provköpet som skedde den 23 september 1991 inhandlade kontrollanten ett paket välling som kostade 64 kr 20 öre. Sandex har i rapporten angivit att kontrollanten lämnade 65 kronor som betalning för varan och att L.K. lade pengarna bredvid kassan. L.K. minns att det vid ett tillfälle var en kund i affären som köpte ett vällingpaket och som hade mycket bråttom. Hon minns just denna händelse för att hon reagerade på den och tyckte att den var ovanlig. Priset på vällingen kan registreras i kassaapparaten med hjälp av scannern. L.K. hade registrerat beloppet på detta sätt om kunden inte hade "gått emellan". Kassaremsan visar inget senare inslag på 65 kronor. Däremot finns ett inslag på 60 kronor som är gjort mitt i köp nr 3541. Att inslaget avseende vällingpaketet skulle gjorts mitt under ett annat köp är i och för sig svårförklarligt men att beloppet avviker med fem kronor kan tillskrivas den mänskliga faktorn.

Den 26 september 1991 gjordes ett provköp av hundmat som kostade 35 kr 15 öre. Enligt Sandex rapport framgår att kontrollanten lämnade 36 kronor som betalning och att L.K. lade pengarna bredvid kassan. L.K. har inget minne av denna händelse. Kassaremsan tog slut sju minuter efter provköpet. L.K. hade då hunnit registrera åtta köp som skedde efter provköpet. Det kan förhålla sig så att hon då remsan tog slut inte hade hunnit registrera provköpet.

Den 31 oktober 1991 skedde enligt Sandex rapport två provköp med någon minuts mellanrum. Det första provköpet avsåg en kräm, Oil of Ulay, som kostade 49 kr 90 öre, och det andra avsåg en spray vars pris var 39 kr 90 öre. Kontrollanten lämnade 50 respektive 40 kronor som betalning för varorna. I detta fall visar rapporten att L.K. lagt pengarna i kassan men att hon inte slagit in beloppen. Efter provköpen gjordes ett köp för 102 kr 80 öre som på kassaremsan registrerats kl. 17.34 som köp nr 4561. Något senare finns på kassaremsan som köp nr 4573 registrerat ett köp för 90 kronor. Detta köp har registrerats manuellt, d.v.s. utan hjälp av scannern, under varugruppen H 09 vilket motsvarar kemtekniska produkter. L.K. minns inte detta köp men måste alltså ha lagt ihop beloppen till en klumpsumma och slagit in dem under rätt varugrupp.

Vid provköpet som genomfördes den 19 december 1991 inhandlade kontrollanten en kökskniv som kostade 59 kr 90 öre. Rapporten från Sandex utvisar att kontrollanten lämnade 60 kronor för varan och att L.K. placerade pengarna bredvid kassan. Rapporten anger vidare att ett belopp om 39 kr 60 öre registrerades efter provköpet. Det beloppet avser troligen ett köp för 39 kr 70 öre som registrerats på kassaremsan kl. 12.38 som köp nr 9494. På kassaremsan finns kl. 12.44 inslaget ett belopp om 55 kr registrerat under varugruppen specerier. L.K. kan ha misstagit sig på beloppet. Vidare är det vanligt när L.K. registrerar ett köp i efterhand att det sker just under varugruppen specerier. Den aktuella kassaremsan slutar med ett köp som skett kl. 13.04. Utrymme finns därför för att L.K. kan ha registrerat beloppet först därefter. Under tiden mellan kl. 11.00 och 13.00 är det mycket kunder i butiken. En del kunder är då ute på sin lunchrast och har därför bråttom och har lätt för att bli irriterade. Av den orsaken är det särskilt stressigt för kassörskorna just under lunchtid.

Den 17 februari 1992 skedde ett provköp av Milkotal som kostade 68 kr 15 öre. Sandex rapport utvisar att kontrollanten lämnade 70 kronor som betalning för varan och att L.K. lade pengarna bredvid kassan. Vidare framgår av rapporten att det efter provköpet registrerades ett köp på 11 kr 40 öre. Detta belopp återfinns på kassaremsan och avser ett köp som enligt remsan skedde kl. 13.09 under nr 5905. På kassaremsan finns kl. 13.13 inslaget ett belopp om 68 kr 75 öre. L.K. minns det ifrågavarande provköpet. Hon skulle ha registrerat beloppet i kassaapparaten med hjälp av scannern om kunden inte hade "gått emellan". Hon tror att hon efter köpet kan ha gått och snabbt kontrollerat vad varan kostade och då sett fel på en siffra. Hon har sedan stämplat in beloppet 68 kr 75 öre och lagt pengarna i kassan. Den växel som kunden skulle ha fått tillbaka har hon, liksom vid alla andra tillfällen, låtit ligga kvar i kassan.

Förbundet har sammanfattningsvis anfört följande. Det finns ingen annan utredning till stöd för bolagets misstankar mot L.K. än de provköp som riktats mot henne. Provköpen har provocerat L.K. att handla som hon gjort, d.v.s. att lägga pengarna vid sidan av kassan och underlåta att genast stämpla in beloppen. Provköpen har ofta skett vid lunchtid eller efter kl. 17.00, när det är som mest folk i butiken, vilket kan förklara att det ibland tagit lång tid innan L.K. stämplat in beloppen i kassaapparaten. Det finns utrymme för att kontrollanterna vid provköpen handlat felaktigt. Exempelvis kan kontrollanten ha trott att L.K. var klar med föregående kund trots att hon inte var det. Vidare bör stora krav ställas på bevisningen från bolagets sida eftersom L.K. har oerhört svårt att lång tid efter det provköpen skett freda sig från misstankarna. Det har inte i något fall kunnat av bolaget visas att L.K. inte slagit in ifrågavarande belopp i kassaapparaten. Den enda incidenten som kan betecknas som tveksam ur den synvinkeln är provköpet av vällingen. Denna händelse bör dock inte utgöra grund för en så allvarlig åtgärd som avskedande eller uppsägning.

Skälen till att det allmänna skadeståndet skall utgå med ett högt belopp är flera; dels att misstankarna togs upp med L.K. genom ett förhör med fyra personer från Sandex, dels att L.K. vid förhöret utsattes för en oerhört kränkande behandling, dels att arbetsgivaren inte försökt att reda upp situationen med L.K. dels ock att hon bor på en liten ort där det blivit känt för alla vad som har hänt.

Bolaget och HAO Handeln

Den svenska detaljhandeln omsatte under 1992 cirka 285 miljarder kronor. Det förekom under samma tid ett svinn om cirka 3 % av den summan, d.v.s. 8-9 miljarder kronor. Av detta svinn utgör 4-5 miljarder kronor s.k. kriminellt svinn som hänför sig till tillgrepp av kunder och personal. Denna allvarliga situation och det förhållandet att förundersökningar beträffande anmälda tillgreppsbrott inom handeln av olika anledningar i stor utsträckning lagts ned har föranlett HAO i Stockholm att för åklagare och polis påtala den stora problematik detta utgör för branschen.

L.K. har blivit polisanmäld för förskingring av bolagets medel. Åklagaren har beslutat att lägga ned förundersökningen mot henne. I linje med det ovan anförda har bolaget emellertid begärt överprövning av det beslutet.

Bolaget driver service-butiker på fyra orter i Bohuslän och har en årlig omsättning om cirka 14 miljoner kronor. Butikerna har ett förhållandevis stort sortiment om närmare 5 000 artiklar. Kunderna gör oftast bara mindre inköp i butikerna och det är sällan någon kund handlar för mer än 200 kr.

Den direkta anledningen till att bolagets ställföreträdare S.K. misstänkte att oegentligheter förekom inom bolaget var den årsvisa jämförelse han kunde göra avseende vinsten i bolaget. Vid bokslutet den 30 augusti 1988 var bruttovinsten 20,9 %. Bruttovinsten har därefter sjunkit varje är. 1989 var den 19,5 %, 1990 var den 18,3 %, 1991 var den 17,7 % och 1992 var den 17,3 %. Det är alltså en sänkning från 1988 till 1992 med 3,6 procentenheter.

Denna sänkning i bruttovinstmarginalen kunde inte förklaras av konkurrens. Bolaget inledde därför undersökningar om var felet fanns. När man inte kunde hitta felkällor t.ex. i varuleveranser och annat initierades provköpen med hjälp av företaget Sandex. Det var inte primärt mot L.K. som provköpen riktades utan mot en annan kassörska. Beträffande den andra kassörskan gav provköpen snabbt resultat, d.v.s. det kunde konstateras att hon inte slog in beloppen rätt i kassaapparaten. I L.K:s fall tog provköpen lång tid vilket berodde på att L.K. ofta var frånvarande från arbetet. Kontrollperioden kom därför att sträcka sig över så lång tid som elva månader. Under den tiden gjorde bolaget inget ingrepp mot den andra kassörskan av den anledningen att övriga anställda, bland andra L.K. inte skulle bli misstänksamma och förstå att kontroller pågick. Totalt gjordes i butiken 55-60 provköp. Av dessa riktade sig 12 eller 13 mot L.K. I åtta fall ledde provköpen mot L.K. till rapporter från Sandex. Vid dessa åtta tillfällen underlät L.K. att stämpla in beloppet i kassaapparaten och vid sex av tillfällena underlät hon att lägga pengarna i kassan. Dessutom gömde hon vid ett tillfälle pengarna under en ask med tuggummin.

L.K. har gjort gällande att hennes agerande vid provköpen berott på att provköpen skett på ett forcerat sätt och att hon inte haft möjlighet eller förmåga att genast slå in beloppen. Provköpen sker emellertid inte på det sätt som L.K. påstår utan går till på följande sätt. Kontrollanten tar en viss vara och går fram till kassörskan med jämna pengar. Det händer därvid att kontrollanten går förbi kassakön, men han frågar alltid övriga kunder om det går bra och han väntar alltid tills kassörskan är klar med föregående kund. Han visar upp varan och lämnar pengarna. Därmed är alla förutsättningar uppfyllda för att kassörskan skall kunna hantera beloppet på ett korrekt sätt. Sandex skulle inte finnas kvar på marknaden om kontrollanterna förfor på det sätt som L.K. gör gällande.

Om arbetsdomstolen inte skulle finna att L.K. tillägnat sig pengar ur kassan har hennes hanterande av kassan i vart fall inneburit ett flagrant brott mot de rutiner som måste anses gälla för kassaarbete vare sig utbildning på rutinerna skett eller ej. Bolaget har även för det fallet haft rätt att avskeda L.K.

Arbetsgivarparterna har sammanfattningsvis anfört följande. Som kassörska i en butik har man ett utomordentligt stort ansvar för att ta betalt och för att redovisa medlen korrekt. Det krävs ingen särskild utbildning för att en kassörska skall veta att hon måste lägga pengarna i kassan och registrera beloppet i kassaapparaten. Det har utförts ett stort antal provköp mot L.K. vilket varit orsakat av att man velat säkra bevisningen. Provköpen har utförts på ett sådant sätt att förutsättningar förelegat för L.K. att hantera beloppen korrekt. Det måste därför krävas av L.K. att hon lämnar tillfredsställande förklaringar till sitt handlande, vilket hon inte gjort. Beträffande de provköp där kassaremsan tagit slut kort tid efter köpen har det ändå hunnit förflyta så lång tid att L.K. haft gott om tid att slå in beloppen. Därvid är att märka att de flesta kunder tar mycket kort tid att expediera.

Om arbetsdomstolen skulle finna att skadeståndsskyldighet föreligger skall skadeståndet jämkas på grund av att L.K. genom sitt agerande vid provköpen i hög grad har varit medvållande till den åtgärd som bolaget vidtagit.

Domskäl

L.K. blev den 20 mars 1992 av bolaget avskedad från sin anställning som kassörska. Tvisten i målet gäller frågan om bolaget haft grund för att avskeda L.K. och, om så inte varit fallet, bolaget haft saklig grund för uppsägning av henne.

Arbetsgivarsidans uppfattning är att det föreligger grund för avskedande eller i vart fall saklig grund för uppsägning. Till stöd för detta har bolaget åberopat i huvudsak följande. L.K. har enligt rapporter från åtta s.k. provköp underlåtit att i kassan stämpla in beloppen för de gjorda köpen. Vid sex av dessa tillfällen har hon lagt pengarna bredvid kassan och vid åtminstone ett tillfälle har hon lagt pengarna under en kartong som stod på kassadisken snett bakom henne. Bolaget har gjort gällande i första hand att L.K. tillägnat sig ifrågavarande belopp och i andra hand att hon på ett flagrant sätt brutit mot rutiner som borde vara uppenbara för varje kassörska.

Förbundets uppfattning är att det inte föreligger grund för avskedande och inte heller saklig grund för uppsägning av L.K. Till stöd för detta har förbundet åberopat att L.K. inte tillägnat sig några pengar och att provköpen skett i pressade situationer när L.K. inte haft möjlighet att stämpla in beloppen men att hon alltid stämplat in dem senare under dagen. Vidare har förbundet åberopat att L.K. inte brutit mot några rutiner.

Som muntlig bevisning har förbundet åberopat förhör under sanningsförsäkran med L.K. samt vittnesförhör med hennes arbetskamrater K.H. och S.F. Som skriftlig bevisning har åberopats kassaremsorna och åklagarens underrättelse om beslut att lägga ned förundersökningen mot L.K.

Arbetsgivarsidan har som muntlig bevisning åberopat vittnesförhör med de båda kontrollanterna vid Sandex L.B. och J.J. samt med butiksinnehavarens son S.K. Som skriftlig bevisning har åberopats kassaremsorna och Sandex rapporter över ärlighetskontroller vid åtta tillfällen.

Har L.K. tillägnat sig pengar ur kassan?

När det till en början gäller frågan huruvida L.K. tillägnat sig pengar ur kassan framgår av utredningen följande. L.K. har själv förnekat att hon skulle ha tillägnat sig några pengar ur kassan. De båda kontrollanterna från Sandex har inte vid huvudförhandlingen kunnat minnas några detaljer från de tillfällen då de utförde provköp mot L.K. De har dock bekräftat att det som står i rapporterna från Sandex är riktigt. Av dessa rapporter framgår emellertid endast att de vid sex tillfällen sett L.K. lägga de pengar hon mottagit vid sidan av kassan. Enbart detta förhållande kan enligt arbetsdomstolens mening inte läggas till grund för ens ett antagande att L.K. skulle ha tillägnat sig pengarna.

Av intresse i detta sammanhang är vad som hände vid det sista provköpet som ägde rum den 9 mars 1992. Det är ostridigt mellan parterna att kontrollanten inhandlade en kniv som kostade 59 kr 90 öre, att kontrollanten lämnade 60 kr som betalning och att L.K. inte stämplade in detta belopp och inte heller lade pengarna i kassan. L.K. har uppgett att hon lade pengarna halvvägs in under en kartong med tuggummin som stod till vänster om henne. Hon har vidare uppgett att hon brukar lägga pengar från köp som hon inte genast kan stämpla in på just den angivna platsen och att hon stack in sedlarna under kartongen för att de inte skulle dras med i vinddraget från entrédörren. Kontrollanten L.B. har bekräftat att pengarna lades under kartongen men uppgett att hon inte såg pengarnas exakta placering. S.K. har beträffande samma tillfälle berättat att han gick med Sandex-personalen fram till kassorna när de skulle be L.K. att stämma av kassan. Ostridiga fakta är därvid att L.K. vid tillfället satt i kassa ett, att S.K. tog över kassaarbetet när L.K. ombads stämma av kassan och att S.K. satte sig i kassa två. S.K. har omtalat att han inte hade någon anledning att titta efter pengar men att han är säker på att han inte såg några pengar, vilket han anser att han borde gjort om pengarna legat väl synliga under kartongen med tuggummin. K.H. har uppgett att hon vid ett par tillfällen befann sig vid kassorna och att hon vid något av dessa tillfällen lade märke till några sedlar som låg instuckna men fullt synliga under en kartong vid L.K:s kassa.

Vad som sålunda framkommit om provköpet den 9 mars 1992 ger inget belägg för att L.K. skulle ha gömt pengarna i syfte att sedan tillägna sig dem. L.K:s förklaring till placeringen av pengarna är fullt plausibel. Vidare visar utredningen att ingen har sett L.K. tillägna sig pengar ur kassan. Frågan är då om utredningen i övrigt kan ge tillräckligt stöd för påståendet att L.K. tillägnat sig pengar ur kassan.

Arbetsgivarparterna synes därvid mena att L.K. inte haft något annat skäl till att hantera de pengar hon mottagit vid provköpen på det sätt hon gjort än att tillägna sig pengarna.

Det första som då är av intresse är hur provköpen gått till. Arbetsgivarparterna anser att provköpen skett på ett sådant sätt att förutsättningar har förelegat för L.K. att hantera pengarna korrekt, d.v.s. att genast i samband med provköpet lägga pengarna i kassan och stämpla in beloppet. Förbundet däremot anser att provköpen skett i sådana situationer att de provocerat fram ett visst handlande från L.K:s sida.

L.K. har uppgett att provköpen skett när hon varit sysselsatt med en annan kund och att hon då inte kunnat stämpla in beloppet i kassaapparaten genast utan att hon lagt pengarna vid sidan av kassan för att senare komma ihåg att göra det. L.K. har emellertid kunnat erinra sig endast några av de provköp hon utsatts för. Beträffande de provköp hon inte minns kan hennes uppgifter inte läggas till grund för bedömningen av hur dessa gått till.

J.J. som har varit anställd hos Sandex som väktare och butikskontrollant arbetade under cirka ett halvårs tid från hösten 1991 som kontrollant. Han har enligt egna uppgifter genomfört mellan fem och sju provköp i den aktuella butiken, dock ej den 9 mars 1992. Han minns att några av dessa provköp varit riktade mot L.K. Samtliga de provköp som han har medverkat i har enligt hans egna uppgifter skett i enlighet med Sandex instruktioner.

L.B. har varit anställd hos Sandex sedan november 1990. Hon började genomföra provköp i den aktuella butiken i april 1991. Då var hon ännu inte särskilt rutinerad utan hade hunnit genomföra endast fem till tio provköp. Hon har uppgett att hon minns att hon vid sina första provköp var nervös och att hon därför vid något enstaka tillfälle utförde ett provköp medan kassörskan höll på med en annan kund men att detta inte har upprepats därefter. L.B. har enligt Sandex rapporter deltagit i sju av de provköp som riktades mot L.K.

J.J. och L.B. har båda omvittnat att deras instruktioner för provköpen har varit följande. Vid varje provköp skall två kontrollanter medverka. Den ena kontrollanten skall köpa en vara medan den andra skall iaktta kassan och hur kassörskan förfar. Ett normalt provköp skall gå till så, att den ena kontrollanten, kontrollant nr 1, ställer sig så att han har uppsikt över kassan och displayen. Displayen visar för kunden vilket belopp som slagits in i kassaapparaten. Den andra kontrollanten, kontrollant nr 2, tar en vara i butiken och går fram med den mot kassan. Om det inte är någon kö vid kassan visar kontrollant nr 2 upp varan, talar om vad den kostar och lämnar jämna pengar till kassörskan. Han väntar tills han får ett godkännande av kassörskan och går sedan ut från affären. Om det är kö vid kassan då provköpet skall genomföras går kontrollant nr 2 fram till kön och frågar de kunder som står i kön om han får gå före dem. Om de ger sitt samtycke avvaktar han tills kassörskan är klar med den kund hon håller på att expediera och förfar sedan i enlighet med vad ovan angetts. Ibland gör kontrollant nr 1 därefter ett kontrollköp och väntar då på att få ett kvitto. Detta kontrollköp är till för att det i efterhand skall gå att se på kontrollremsan när provköpet gjordes. Kontrollanterna fyller genast efter provköpet i ett förtryckt formulär angående sina iakttagelser. Formuläret lämnas till Sandex kontor där någon annan anställd upprättar en rapport grundad på uppgifterna i formuläret. Utöver detta har L.B. uppgett att kontrollant nr 2 skall verka lite stressad och ointresserad av att få kvitto på köpet. J.J. har tillagt att det vanliga är att kontrollant nr 2 håller varan i handen och alltså inte lägger ned den på bandet. I sådana fall händer det att kassörskan ber att få varan för att kunna registrera den med hjälp av scannern.

L.K:s arbetskamrater K.H. och S.F. samt även S.K. har uppgett att det inte är ovanligt att köp av småsaker som en tidning eller godis sker på det sättet att kunden "går förbi kön" men att det är ovanligt att köp av andra saker går till på det sättet. K.H. S.F. och S.K. har vidare bekräftat att det vanliga förfaringssättet i sådana situationer är att lägga pengarna vid sidan av kassan för att sedan slå in beloppet och lägga pengarna i kassan lite senare när tillfälle ges.

Vid ett närmare studium av vad som framkommit om de olika provköpen kan konstateras att L.K. blivit utsatt för sammanlagt 12 eller 13 sådana. Av dessa är det åtta stycken som gett Sandex anledning att skriva rapporter.

I fråga om hur provköpen gått till har Sandex-personalen och L.K. lämnat olika uppgifter. J.J. och L.B. har lämnat redogörelser för hur provköpen skall gå till när det är kö vid kassan och när det inte är någon kö. Det saknas utredning om huruvida det var kö vid kassan vid provköpen mot L.K. Det är troligt att det vid flera av provköpen var kö vid kassan eftersom provköpen i de flesta fall skett vid tidpunkter då det normalt är mycket folk i affären. Det tillvägagångssätt som kontrollanterna använt sig av när det varit kö vid kassan är att de då har verkat ha bråttom och bett om att få gå förbi kön. Oavsett om L.K. vid dess& tillfällen verkligen varit upptagen med en kund är det inte osannolikt att kontrollantens beteende kan ha fått L.K. att agera som om hon blivit avbruten under expedierandet av en kund och därför inte hanterat köpet på ett korrekt sätt. Härvid får beaktas det stressmoment det kan innebära för en kassörska när hon måste agera snabbt för att undvika irritation från övriga kunder i kön. Väsentligt är också att dessa kontrollanter inte betett sig som kunder förväntas göra. De har inte lagt varan på det härför avsedda bandet. Därigenom kan kassörskan inte som normalt i kassor av detta slag registrera varan på elektronisk väg. Av dessa kontroller kan man därför inte dra några slutsatser om hur en kassörska beter sig i normala fall.

Av de provköp som föranlett rapporter har enligt arbetsdomstolens mening L.K. kunnat ge en tillfredsställande förklaring i vart fall avseende de båda provköpen som skedde den 31 oktober 1991. Kontrollanten lämnade vid de provköpen med kort mellanrum 50 respektive 40 kr som betalning för en kräm och en spray. L.K. lade pengarna i kassan. En stund senare finns ett inslag på kassaremsan om 90 kr. Denna registrering har gjorts manuellt under varugruppen kemtekniska produkter. Vid dessa provköp finns alltså ingen anledning till misstanke om oegentligheter.

Även beträffande provköpet den 17 februari 1992 har L.K. lämnat en rimlig förklaring. Cirka fem minuter efter provköpet finns ett belopp om 68 kr 75 öre registrerat. Provköpet avsåg en vara för 68 kr 15 öre och som betalning lämnades 70 kr. L.K:s förklaring att hon inte mindes beloppet utan snabbt gick och tittade efter och sedan kan ha misstagit sig på en siffra när hon stämplade in beloppet är inte osannolik.

För flera av de andra provköpen har L.K. lämnat den förklaringen att hon kan ha glömt att så fort som möjligt stämpla in beloppet och att det därför kan ha tagit tid innan detta skett. Detta gäller provköpen den 17 april, den 26 september och den 19 december 1991 samt den 9 mars 1992. Härvid anser arbetsdomstolen att det måste beaktas vad K.H. S.F. och S.K. uppgivit om sina erfarenheter av liknande situationer. Alla tre har berättat att det händer att pengar som lagts vid sidan av kassan för att stämplas in senare kan glömmas bort. L.K:s förklaring kan därför inte lämnas utan avseende.

Härefter återstår ett provköp, nämligen det som gjordes den 23 september 1991. L.K. har här inte kunnat lämna någon tillfredsställande förklaring till när hon skulle ha registrerat beloppet och lagt pengarna i kassan.

Beträffande provköpen anser arbetsdomstolen sammanfattningsvis att L.K. kunnat lämna rimliga förklaringar till sitt agerande vid de flesta provköp. Inget har från arbetsgivarparternas sida anförts som kan förringa L.K:s uppgifter härvidlag. Viss osäkerhet föreligger visserligen beträffande provköpet av välling den 23 september 1991, men enbart detta köp kan inte ligga till grund för ett antagande om att L.K. tillgripit medel ur kassan.

Har L.K. brutit mot bolagets rutiner?

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att L.K. oavsett om hon fått någon utbildning, på ett flagrant sätt brutit mot de rutiner som det ålegat henne att iaktta i arbetet. Förbundet har intagit motsatt ståndpunkt.

L.K:s arbetskamrater K.H. och S.F. har omvittnat att de lärt sig kassahanteringen av äldre kollegor och att de inte i övrigt fått någon utbildning avseende kassarutiner. Vidare har de uppgett att det händer att kunder "går emellan" om de köper t.ex. en tidning eller godis och att den som sitter i kassan då måste lägga pengarna åt sidan för att senare slå in beloppet och lägga pengarna i kassan. Båda har dessutom berättat att det, innan L.K. blev avskedad, kunnat gå kortare eller längre tid innan beloppet blev registrerat men att detta ändrats därefter så att de är mer noggranna i sådana situationer nu. Även butiksinnehavarens son S.K. har berättat att han lärt sig kassahanteringen av de äldre kollegorna. Han har vidare uppgett att det ibland händer att han glömmer av att så fort som möjligt slå in beloppen för köp som sker av kunder som "går emellan". Det har t.o.m. hänt honom någon gång att den kassörska som avlöst honom har påmint honom om pengar som legat kvar vid sidan av kassan.

Arbetsdomstolen delar arbetsgivarparternas mening att en kassörska i en butik har ett mycket stort ansvar gentemot sin arbetsgivare att på ett korrekt sätt redovisa de medel hon anförtros i arbetet. Arbetsdomstolen anser också att L.K. åsidosatt sina skyldigheter härvidlag genom att inte så snart det är möjligt registrera de köp som sker. Vid bedömningen av hur allvarligt man skall se på L.K:s agerande måste dock beaktas, förutom vad som ovan sagts om sättet att genomföra kontrollerna, vilka rutiner som gällt för den butik hon arbetat i och vilka instruktioner hon fått om hur kassaarbetet skall utföras. Det kan då konstateras att utredningen visar att det i butiken rått bristfälliga rutiner och att L.K. inte instruerats av arbetsgivaren om hur hon skulle förfara i olika situationer. Hennes uppfattning synes närmast ha varit den, att om hon bara registrerade beloppet och lade pengarna i kassan före arbetspassets slut så skulle det vara tillräckligt för att hon skulle uppfylla sina skyldigheter. Även om arbetsdomstolen anser att hennes skyldigheter sträckt sig längre än så kan hennes agerande ändå inte, mot bakgrund av den angivna bristen i arbetsgivarens instruktioner, anses vara av så allvarlig beskaffenhet att det kan motivera ett avskedande eller ens en uppsägning. Bolagets avskedande av L.K. skall därför ogiltigförklaras.

Skadestånd

Förbundet har, för det fall arbetsdomstolen skulle ogiltigförklara avskedandet av L.K. yrkat att bolaget till henne skall utge allmänt skadestånd med 80000 kr.

Förbundet har angett att det sätt varpå misstankarna mot L.K. togs upp med henne, den kränkande behandling hon utsattes för i samband härmed, det faktum att bolaget inte försökt reda upp situationen med henne och det förhållandet att hon bor på en liten ort där alla fått vetskap om avskedandet gör att skadeståndsbeloppet bör sättas högt.

Arbetsgivarparterna har istället yrkat att skadeståndet skall jämkas på grund av att L.K. genom sitt agerande vid provköpen i hög grad varit medvällande till avskedandet.

Arbetsdomstolen bestämmer skadeståndet till 70 000 kr.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall arbetsgivarparterna ersätta förbundet för dess rättegångskostnader. Om beloppets storlek råder ej tvist.

Domslut

1. Arbetsdomstolen ogiltigförklarar Bonum Livsmedel AB:s avskedande av L.K.

2. Bonum Livsmedel AB skall till L.K. utge allmänt skadestånd med sjuttiotusen (70000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 18 maj 1992 till dess betalning sker.

3. Bonum Livsmedel AB och HAO Handeln skall med hälften vardera utge ersättning till Handelsanställdas förbund för rättegångskostnader med femtiofemtusensjuhundratre (55 703) kr, varav 48 175 kr för ombudsarvode, jämte ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker. I det totala beloppet ingår mervärdeskatt med 11141 kr.

Dom 1993-04-07, målnummer A-135-1992

Ledamöter: Hans Tocklin, Erik Lempert, Börje Hårdefelt, Ulf Nilsson (skiljaktig), Anders Hagman (skiljaktig), Nils Gunnarsson (förre enhetschefen i Landsorganisationen; tillfällig ersättare) och Lennart Andersson.

Sekreterare: Lena Bernhardsson

Ledamöterna Ulf Nilssons och Anders Hagmans skiljaktiga mening

Avskedande av en anställd kan enligt lagen om anställningsskydd ske endast i begränsad utsträckning och då enligt förarbetena vid "flagranta fall av misskötsamhet eller illojalitet". Den rättspraxis som utvecklats är mycket restriktiv. Det åligger arbetsgivaren att visa att sådana omständigheter har förelegat som tillåter att avskedande sker. I det nu föreliggande målet har bolaget varken genom de åberopade rapporterna från Sandex eller i övrigt kunnat fullgöra den omfattande bevisbörda som lagen ställer som krav. I denna fråga har vi därför ingen annan mening än majoriteten.

Vad däremot beträffar bolagets skadeståndsskyldighet delar vi inte majoritetens ståndpunkt. Mot bakgrund av bolagets ekonomiska situation med en bruttovinst, som under de senaste åren fortlöpande har sjunkit, har bolaget haft anledning att utreda olika tänkbara orsaker till detta förhållande. En åtgärd har därvid varit att engagera ett professionellt bevakningsföretag. Bolaget har på olika sätt försökt gardera sig mot eventuella misstag genom att observationsperioden har varit lång och antalet provköp stort. Bolagets avsikt med detta har varit att inte fatta ett förhastat beslut utan att genom rapporterna från Sandex få ett hållbart underlag för sitt vidare agerande. Dessa förhållanden skall beaktas vid bestämmandet av skadeståndets storlek.

Vi finner för vår del att skadeståndet skäligen bör jämkas till 30 000 kr. I fråga om rättegångskostnader delar vi majoritetens uppfattning.