- Court
- Arbetsdomstolen
- Reference
- AD 1994 nr 103
- Domsnummer
- 1994-103
- Målnummer
- A-295-1993
- Avgörandedatum
- 1994-08-24
- Rubrik
- Fråga huruvida arbetsgivare åsidosatte den primära förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen genom att inte alls förhandla innan en verksamhetsgren överläts eller genom att uppta och genomföra förhandling för sent.
- Lagrum
- 11 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
Parter:
Svenska Elektrikerförbundet; Svenska
Industritjänstemannaförbundet; Svenska
Arbetsledareförbundet; Elektriska Arbetsgivareföreningen;
Stora Kraft Aktiebolag
Nr 103
Svenska Elektrikerförbundet, Svenska
Industritjänstemannaförbundet och Svenska
Arbetsledareförbundet
mot
Elektriska Arbetsgivareföreningen och Stora Kraft
Aktiebolag i Falun.
Mellan EA och de tre arbetstagareförbunden gäller
kollektivavtal.
Stora Kraft Aktiebolag (KRAFT) är ett helägt dotterbolag
till Stora Kopparberg Bergslags Aktiebolag (STORA). KRAFT
är medlem i EA.
KRAFT:s verksamhet innefattade tidigare bl.a. distribution
av elkraft till abonnenter i Hälsingland och Dalarna. I
distributionsrörelsen sysselsattes ungefär 90 arbetstagare,
varav omkring 60 var organiserade i SEF, 20 i SIF och
övriga i SALF. De tre förbunden har vardera en
personalklubb i Falun/Borlänge och i Bergvik.
KRAFT överlät genom avtal den 28 december 1992
distributionsrörelsen till AB Hälsingekraft.
Tvist har uppstått mellan parterna huruvida KRAFT
fullgjorde förhandlingsskyldigheten enligt 11 §
medbestämmandelagen före överlåtelsen av
distributionsrörelsen.
Efter ansökan om stämning vid arbetsdomstolen har SEF, SIF
och SALF yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta KRAFT
att till vart och ett av förbunden betala allmänt
skadestånd för brott mot 11 § medbestämmandelagen med
75 000 kr.
EA har förklarat sig inte föra någon självständig talan i
målet.
KRAFT har bestritt yrkandet. För det fall domstolen skulle
finna att KRAFT åsidosatt förhandlingsskyldigheten har
bolaget yrkat att skadeståndet skall jämkas.
Förbunden och KRAFT har fordrat ersättning för
rättegångskostnader.
Till utveckling av talan har parterna i huvudsak anfört
följande.
Förbunden
Under första halvåret 1992 gjorde STORA:s företagsledning
bedömningen att kapital måste frigöras i koncernen för att
minska skuldsättningen och därmed öka handlingsfriheten för
framtiden. Man såg också ett intresse i att minska
diversifieringen av verksamheten. Verkställande direktören
i STORA rapporterade för styrelsen den 9 september 1992 om
planer på att avyttra distributionsrörelsen i KRAFT. Av
protokoll från styrelsesammanträdet framgår följande.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Beträffande pågående avyttringar kan följande noteras:
Distributionsrörelsen inom Stora Kraft omfattar ca 26 800
abonnenter. Huvuddelen, ca 16 000 abonnenter, finns i
Hälsingland medan övriga finns främst i Vansbrotrakten och
i Grycksboområdet. Distributionsrörelsen har ringa
anknytning till Stora Krafts övriga verksamhet och är också
för liten för att ha någon betydelse för Stora Kraft ur
avsättningssynpunkt. Vår avsikt är därför att avyttra
distributionsrörelsen. Köpeskilling i liknande affärer har
uppgått till 8 000-12 000 kr per abonnent. För vår del
bedömer vi en köpeskilling i storleksordningen 10 000 kr
per abonnent som möjlig, vilket skulle innebära en total
köpeskilling om ca 270 Mkr. Härtill kommer ca 10-15 Mkr för
fem minikraftverk som också bör ingå i överlåtelsen.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Avsikten var att de medel som flöt in från försäljningen
skulle hållas tillgängliga i koncernens finansbolag. En
konsult, Aros Fondkommission, anlitades med uppdrag att
utarbeta ett försäljningsprospekt samt att genomföra en
marknadsundersökning i fråga om tänkbara köpare. Vid ett
nytt styrelsemöte i STORA den 7 oktober 1992 rapporterades
att prospektet var färdigställt och klart att sändas ut
till en köparkrets.
KRAFT:s styrelse sammanträdde den 16 oktober 1992.
Avyttringsfrågan togs då för första gången upp i denna
styrelse. Man rapporterade att STORA:s avsikt var att dis-
tributionsrörelsen skulle säljas och man redogjorde för de
motiv som fanns till försäljningen. Man beskrev också
översiktligt det uppdrag som Aros Fondkommission hade fått.
Vid sammanträdet företeddes försäljningsprospektet.
Någon dag efter styrelsesammanträdet i KRAFT uppsökte SIF-
klubbens ordförande I.Q. verkställande direktören
i KRAFT, Å.G., och bad att få ta del av prospektet.
Detta fick I.Q. göra i den formen att han fick
stå bredvid Å.G. då denne som hastigast bläddrade
igenom prospektet.
Tre dagar senare, den 19 oktober 1992, gick KRAFT ut med en
skriftlig information dels till de anställda och dels till
massmedia. Den information som de anställda fick hade
följande lydelse.
Stora Krafts styrelse har beslutat att undersöka
möjligheten att sälja Stora Krafts eldistributionsrörelse.
Bakom beslutet ligger Storas strävan att reducera sina
skulder genom att sälja av verksamheter som inte utgör
kärnverksamheter för Stora koncernen.
Stora Krafts eldistributionsrörelse förser ca 27 000 kunder
i Bergvik, Vansbro och Falun med elektrisk energi. I
eldistributionsrörelsen verkar 90 av Stora Krafts med-
arbetare. I distributionsrörelsen ingår kraftledningar för
50, 30, 20, 10 och 0,4 kV, samt 1 300 st
transformatorstationer och 7 st små vattenkraftstationer
med en sammanlagd produktion om 6 GWh/år.
Informationen till massmedia hade i stort sett samma
innehåll.
Med anledning av detta tillställde de fackliga klubbarna i
KRAFT den 9 november 1992 bolaget ett brev. Brevet, som var
ställt till styrelseordföranden i KRAFT I.P.,
har följande lydelse.
Meddelandet om den planerade försäljningen av Distribution
har väckt stor bestörtning, oro och många frågor bland
personalen på Stora Kraft.
Hur kan STORA för en kortsiktig reavinst avhända sig en
långsiktig och vinstgivande del? – Vinstgivande också under
lågkonjunkturer, när andra delar av koncernen har stora
förluster.
Om företaget trots allt fullföljer försäljningen, befarar
vi att detta troligen kommer att innebära färre tjänster
med åtföljande arbetslöshet i kommuner som redan nu är
bland de mest drabbade i landet.
För att något stilla den oro alla känner och visa att
företaget har ett ansvar för personalen i denna situation,
vill vi att företaget avsätter medel, som under en
femårsperiod skall användas för att mildra de befarade
effekterna vid en försäljning.
Brevet den 9 november 1992 följdes av ett ytterligare brev
den 13 november 1992 från SEF:s avdelning 26 genom
ombudsmannen R.L. till KRAFT med en begäran om
förhandling. Brevet har i vissa delar följande lydelse.
Planerad försäljning av eldistributionen i Dalarna och
Hälsingland
Enligt vad som framgår av artikel i Dala-Demokratens
länsnyheter sidan 6 tisdagen den 20 oktober 1992 har
företaget bjudit ut rubricerade distributionsverksamhet
till försäljning.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Någon gång efter den 10 september har enligt uppgift
informella kontakter tagits med presumtiva köpare.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Efter beslutet i STORA KRAFT:s styrelse har företaget
bjudit ut rubricerad verksamhet till försäljning. På vilket
sätt detta har skett, i vilken omfattning och till vilka
som verksamheten i fråga bjudits ut försäljning saknas i
informationen till MBL-mottagarna. Anbudstiden eller tiden
för budgivningen går enligt uppgift ut den 20 november.
Försäljningen sköts av Aros Fondkommission.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
–
Den tänkta avvecklingen av distributionsverksamheten är en
mycket betydelsefull fråga för den "drabbade" personalen.
Detta visar sig på alla de samtal med förfrågningar som
berörd personal ställer till våra fackliga företrädare och
till Elektrikerförbundets avdelningsexpeditioner. – – – – –
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Som bekant har företaget enligt MBL skyldighet att
informera de fackliga företrädarna och personalen i de
frågor som berör enskild eller grupp av anställda.
Informationen skall vara förståelig och anpassas till
företagets verksamhet.
Utöver detta har företaget skyldighet att förhandla med de
fackliga organisationerna. Detta skall ske i så god tid som
möjligt och framför allt i ett så tidigt skede att perso-
nalen via sina fackliga organisationer ges möjlighet att få
information och lämna synpunkter samt framför allt
tillvarata sina intressen och kunna påverka skeendet.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Personalens oro och förfrågningar till respektive
"fackföreträdare" samt de fackliga företrädarnas oförmåga
att svara på frågorna är ett tecken på att informationen
varit bristfällig.
Av ovanstående skäl kallar jag till lokal förhandling i
enlighet med MBL:s § 12 och vill samtidigt påpeka att
företaget enligt min mening inte fullgjort sina
skyldigheter enligt MBL i denna fråga.
Till denna förhandlingsframställan anslöt sig sedan SIF-,
SALF- och CF-klubbarna.
Den 18 november 1992 argumenterade också ledningsgruppen,
det högsta chefsskiktet, inom KRAFT i ett brev till I.P.
emot affären och pekade på att koncernnyttan stod
mot bolagsnyttan. De såg som sin uppgift att tillvarata
KRAFT:s intressen.
Den 19 november 1992 genomfördes en information enligt 19 §
medbestämmandelagen. Vid mötet informerade en företrädare
för konsulten Aros Fondkommission klubbarna om det uppdrag
som erhållits. För att få denna information hade klubbarna
genom ett särskilt protokoll avkrävts tystnadsplikt med
hänvisning till 20 och 21 §§ medbestämmandelagen. Vid detta
tillfälle begärde klubbarna på nytt att få exemplar av
försäljningsprospektet. De begärde också att få veta till
vilken köparkrets prospektet sänts ut. Önskemålen
avvisades. Ombudsmannen R.L. fick dock sitta en
stund i ett hörn av lokalen och bläddra i prospektet.
Den 24 november 1992 skrev I.P. ett svar på det
brev klubbarna skickat till honom den 9 november. Brevet
lyder.
Stora Krafts distributionsrörelse
Tack för brevet av den 9 november 1992. För att i någon mån
lugna den oro som personalen inom distributionsrörelsen
känner, vill jag understryka att det ligger i STORAs
intresse att hitta en intressent som är beredd att ta över
ansvaret för den personal som finns i dag.
Frågor som aktualiseras i brevet är för tidigt ställda.
Först måste vi presentera den tilltänkta köparen, därefter
följer MBL-förhandlingar och då kommer Era frågor upp till
diskussion Jag hoppas att vi snart skall vara i ett läge
där vi har någon köpare att presentera.
Parterna träffades därefter den 26 november 1992 till den
av R.L. begärda förhandlingen enligt 12 §
medbestämmandelagen. Vid förhandlingen presenterade
klubbarna en rad önskemål och synpunkter som företaget tog
del av. Företagets inställning var att frågorna var för
tidigt ställda. Protokollet har i vissa delar följande
lydelse.
MBL-FÖRHANDLING § 12 OM PÅGÅENDE UNDERSÖKNINGAR ANGÅENDE
MÖJLIGHETERNA ATT SÄLJA STORA KRAFTs ELDISTRIBUTIONSRÖRELSE
/…/
2. Personalorganisationerna gav uttryck för den oro, som
många anställda känner i samband med den pågående
undersökningen att sälja Stora Krafts distributionsrörelse.
/…/ Personalorganisationerna anser, att den information
som hittills givits av företaget, inte varit tillräcklig
eftersom oron hos personalen består. SEF anser, att före-
taget inte uppfyller kraven i MBL.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
– – – – – – – Något beslut om avyttring av eldistributionen
föreligger inte och att det finns inte heller ännu något
underlag, som gör det möjligt att förhandla om eller
diskutera en eventuell avyttring. Stora Kraft bestrider att
företaget begått något brott mot MBL. – – – – – – – – – – –
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
3.1- – – – – – – – – – Distributionen tillhör Stora Krafts
naturliga verksamhet och det finns svårbedömda ekonomisk,
tekniska och praktisk konsekvenser, som är negativa vid en
försäljning. Personalorganisationerna kan därför inte
godkänna en försäljning.
Har Stora Kraft ändå för avsikt att försöka sälja
distributionsrörelsen kräver personalorganisationerna svar
på bland annat följande:
a) Bemanningsplan och konsekvens utredning för kvarvarande
personal samt för medföljande personal till ett nytt bolag.
Vilken bemanning behövs till exempel för Produktion och
Energimarknad? Hur skall de i dag gemensamma funktionerna
hanteras, t.ex förråd, garage, städning etc? Detta måste
göras före eventuella diskussioner med en köpare.
b) Facken skall vara med och öppna anbuden, utvärdera och
välja tänkbara köpare.
c) Facken skall delta i förhandlingarna med köparna.
d) Områdena skall säljas i sin helhet med fortsatt
oförändrad verksamhet.
e) Fackens synpunkter på eventuell köpare skall väga tungt.
/…/
Personalorganisationerna kräver, att företaget skall visa
försorg om personal för att personalorganisationerna skall
hjälpa till genomföra en smidig övergång.
Stora Kraft meddelade, att svar på frågorna kan ges först
sedan undersökningen ytterligare fördjupats. Förutom
konsekvenserna för personalen måste konsekvenserna vad
gäller kraftleveranserna, konkurrensförmåga och olika
tekniska avgränsningar klaras ut.
Stora Kraft kommenterade dock omedelbart punkterna b) och
c) och framförde att det inte kan gå till på sätt som
personalorganisationerna krävts på dessa punkter.
4. På fråga om det ändå inte är möjligt att redan nu kunna
presentera en tänkt bemanning på Produktion och
Energimarknad i Bergvik för den händelse en försäljning av
Distribution blir av, meddelade Å.G., att sådant
underlag kommer att tas fram och att en konsekvensbeskriv-
ning måste finnas för att så långt som möjligt belysa
effekterna av en eventuell försäljning.
5. Parterna enades om att ajournera förhandlingarna.
Som preliminärt nytt datum för MBL-förhandling fastlades
1992-12-04 kl 10.00, 1992-12-08 kl 10.00, 1992-12-14 kl
10.00 och 1992-12 15-kl 10.00.
Förhandlingstillfällena den 4 och 8 december 1992 kom
sedermera att ställas in på bolagets initiativ.
Den 9 december 1992 hölls ett nytt informationsmöte enligt
19 § medbestämmandelagen. Vid detta möte presenterade KRAFT
sin köpare, AB Hälsingekraft, ett bolag inom
Gullspångskoncernen. Till mötet hade kallats AB
Hälsingekrafts verkställande direktör, A.W.. Denne
presenterade sitt bolag för klubbarna och förklarade sig
beredd att svara på frågor.
Påföljande dag, den 10 december 1992, rapporterades vid ett
styrelsesammanträde i STORA att KRAFT förhandlade med AB
Hälsingekraft. Efter sammanträdet lämnades skriftlig
information från STORA:s informationsavdelning, dels till
de anställda, dels till pressen. Informationen till de
anställda hade följande lydelse.
MEDDELANDE
Gullspångs Kraft förvärvar Stora Krafts hela
distributionsrörelse i Hälsingland och Dalarna, omfattande
ca 27 000 kunder med en kraftomsättning om ca 400 GWh. För-
värvet sker genom Gullspångskoncernens helägda dotterbolag
AB Hälsingekraft, som tar över verksamheten i samband med
årsskiftet 1992/93.
Ingen personal kommer att friställas i samband med
ägarändringen.
I köpet ingår även sju mindre vattenkraftstationer, med en
årlig kraftproduktion om ca 6 GWh.
Överlåtelsen förutsätter genomförda MBL-förhandlingar.
Informationen till pressen hade i viss del följande
lydelse.
Eldistributionsrörelsen avyttrad
Affärsområdet Stora Kraft avyttrar hela sin
eldistributionsrörelse till AB Hälsingekraft, ett helägt
dotterbolag till Gullspångskraft AB. Hälsingekraft övertar
verksamheten vid årsskiftet 1992/93./…/
Överlåtelsen förutsätter godkännande vid MBL-förhandlingar
Dagen därpå, den 11 december 1992, följde Dala-Demokraten
upp informationen med en artikel. I rubriken skrev
tidningen "Stora Kraft säljer sitt eldistributionsnät" och
vidare i ingressen "Stora Kraft säljer hela
eldistributionsrörelsen till AB Hälsingekraft. Det
beslutade koncernstyrelsen i går.- Vi kliver av
distributionen och satsar på produktionen, säger Storas
förste vice VD- I.P.". Artikeln inleddes enligt
följande. "Stora skall i framtiden satsa sin energi på
produktionen av el. Därför säljs distributionsnätet i
Dalarna och Hälsingland. Därefter följer ett citat. "-
Orsaken till försäljningen är två. Vi vill inte satsa
vidare på distribution, dessutom är det här ett sätt att
minska Storas kostnader, säger I.P.". Även
Falu-Kuriren hade samma dag en artikel om försäljningen.
Den 14 december 1992 ägde ett styrelsesammanträde rum i
KRAFT. Ett utdrag ur det styrelseprotokollet har följande
lydelse.
§ 7
Eldistributionsrörelsen
Ordföranden anförde, att det huvudsakliga motivet för en
avyttring av distributionsrörelsen är koncernens strävan
att minska skulderna genom avyttring av sådana tillgångar,
som långsiktigt inte bedöms kunna utvecklas inom koncernen.
VD informerade om
att siktet är inställt på en överlåtelse vid årsskiftet,
att femårigt leveransavtal till normal prisnivå ingår i
affären,
att Stora Kraft skall behålla äganderätten till 70 kV nätet
i Bergsviksområdet till 65 % och till 50 kV nätet i
Vansbroområdet till 35 % och
att investeringar för att renodla gränser mellan
Hälsingekraft och Stora Kraft skall undvikas- i stället
avtalas om utbyte av tjänster.
Ordföranden föreslog att styrelsen uttalade sitt stöd för
att ordföranden och VD genomför en försäljning av
distributionsrörelsen till Hälsingekraft.
I.G. och N.G. tillstyrkte förslaget med
motiveringen att det ger god koncernnytta och förbättrad
cash flow för Stora Kraft samt utgör en bra lösning för de
anställda inom distributionsrörelsen.
J.N. och I.H. uttalade, att de
hyste respekt för koncernens strategiska val, men att de,
då de ej kan göra en avvägning mellan koncernnyttan och
konsekvenserna för Stora Kraft av en avyttring av
distributionsrörelsen, avstod från att deltaga i beslutet.
I.Q. uttalade att beslutsunderlaget var
bristfälligt och att angivna kostnader för att genomföra
affären var alltför låga.
Beslut: Styrelsen uttalade sitt stöd för att ordföranden
och VD genomför en försäljning av distributionsrörelsen
till Hälsingekraft. Beslutet biträddes av ordföranden,
I.G., N.G. och Å.G.. -J.N.
och I.H. deltog inte i beslutet.- I.Q.
och A.N. reserverade sig mot beslutet.
Samma eftermiddag inleddes förhandlingar enligt 11 §
medbestämmandelagen. Från de förhandlingarna finns flera
protokoll. Av det första protokollet, som avsåg för-
handlingarna i avyttringsfrågan och som inleddes den
14 december 1992, framgår bl.a. följande.
MBL-FÖRHANDLING OM AVYTTRING AV STORA KRAFTs DISTRIBUTIONS-
RÖRELSE /…/
§ 2
I.P. redogjorde för bakgrunden till Stora
Krafts förslag att avyttra distributionsrörelsen i Bergvik,
Vansbro och Falun till AB Hälsingekraft i enlighet med
tidigare information.
§ 3
De fackliga representanterna är emot en försäljning, då man
anser det felaktigt att avyttra en lönsam och väl
integrerad del av Stora Krafts verksamhet.
§ 4
I samband med förhandlingen väcktes en rad
personalpolitiska frågor och parterna är överens om att
behandla dessa i en fristående förhandling.
§ 5
De fackliga representanterna anser, att företaget ej
uppfyllt MBLs regler om information, förhandlingsskyldighet
och editionsplikt.
§ 6
Konstaterades, att förhandlingsskyldigheten fullgjorts och
förhandlingen förklarades avslutad.
Den förhandling som protokollet ovan avspeglar avslutades
den 15 december 1992. Förhandlingarna därefter var
konsekvensförhandlingar. Över förhandlingarna rörande
personalpolitiska frågor upprättades ett protokoll. Detta
har i delar följande lydelse.
MBL-FÖRHANDLING OM PERSONALPOLITISKA FRÅGOR I SAMBAND MED
AVYTTRING AV STORA KRAFTs DISTRIBUTIONSRÖRELSE /…/
§ 3/…/
Om stora Kraft har för avsikt att avyttra
distributionsrörelsen, kräver personalorganisationerna att
det sker tillsammans med personalpolitiska åtgärder, bland
annat utifrån de krav, som personalorganisationerna
redovisade vid förhandlingen den 26 november 1992.
§ 4 /…/
I.P. meddelade, att erbjudande om anställning i
Hälsingekraft inte skall lämnas förrän den övergripande
förhandlingen om personalpolitiska frågor är avslutad./…/
§ 6/…/
I.P. kommenterade därefter kraven i
förhandlingsprotokoll 1992-11-26 och meddelade att A.W.
kommer att medverka vid nästa förhandlingstillfälle
och svara för de villkor som gäller, inom Hälsingekraft
samt på de frågor som berör övergången. /…/
X Stora Kraft anser att Hälsingekraft är det bästa
alternativet. Tillgodoser anställningstryggheten, kraft-
leveranser och innebär det bästa priset. Områdena säljs i
sin helhet med oförändrad verksamhet. Det har funnits andra
intressenter, men företaget har föreslagit en
helhetslösning bland annat därför att det ger det
ekonomiskt bästa resultatet för STORA. /…/
Personalorganisationerna förklarade, att de hittills fått
tillfredsställande svar på de frågor de haft, men att de
förbehåller sig rätten att återkomma till andra frågor, som
kan uppkomma under förhandlingens gång.
I.P. meddelade, att det operativa ansvaret för
distributionsrörelsen kvarstår i Stora Kraft intill dess
förhandlingarna är avslutade.
§ 7
Förhandlingarna ajournerades.
Som nya datum för förhandling fastlades
1992-12-21 kl 13.00, 1992-12-23, kl 10.00 samt 1993-01-04
kl 10.00.
Målsättningen är, att förhandlingarna skall vara avslutade
1992-12-23. I annat fall kan fortsatta förhandlingar
aktualiseras under mellandagarna fram till årsskiftet.
Skadeståndsförhandlingar hölls därefter den 23 december
1992. Av protokollet från denna förhandling framgår
följande.
§ 2
Personalorganisationerna anser, att Stora Kraft i samband
med påbörjad utredning och senare försäljning av
distributionsrörelsen inte följt gällande MBL-regler i
följande avseenden.
Stora Kraft har ej fullgjort informationsskyldigheten
enligt MBL, eftersom företaget ej fortlöpande informerat om
undersökningens fortskridande.
Stora Kraft har ej fullgjort förhandlingsskyldigheten på
ett sådant sätt, att personalorganisationerna haft
möjlighet att ta ställning till alternativa lösningar.
Stora Kraft har ej fullgjort editionsplikten enligt MBL,
eftersom personalorganisationerna förvägrats ta del av de
anbudshandlingar, som inkommit.
§ 3
Stora Kraft bestred att företaget inte följt gällande MBL-
regler.
§ 4
Förhandlingen ajournerades.
Den 28 december 1992 träffades det affärsavtal varigenom
KRAFT till AB Hälsingekraft försålde sin
eldistributionsrörelse. Affären avrapporterades därefter
vid ett styrelsesammanträde i STORA den 25 januari 1992. Av
protokollet från sammanträdet framgår bl.a följande
formulering.
Försäljning av eldistributionsrörelsen
Stora Krafts styrelse beslöt i december 1992 att sälja
Stora Krafts eldistributionsrörelse till Hälsingekraft –
dotterbolag till Gullspångs Kraft.
Skadeståndsförhandlingar slutfördes sedemera den 16 mars
1993 och slutade i oenighet. Även en central förhandling
hållen den 20 augusti 1993 avslutades på samma sätt. Först
vid de centrala förhandlingarna framförde KRAFT att
klubbarna vid förhandlingen rörande avyttringsfrågan skulle
ha träffat överenskommelse om att KRAFT fullgjort sin
förhandlingsskyldighet.
Förbunden har åberopat följande grunder till stöd för sin
talan. I första hand har gjorts gällande att KRAFT senast
den 14 december 1992 beslutat att försälja hela sin eldis-
tributionsrörelse utan att dessförinnan på eget initiativ
uppta och genomföra förhandlingar enligt 11 §
medbestämmandelagen. I andra hand har gjorts gällande att
förhandlingar enligt medbestämmandelagen i varje fall
upptogs och genomfördes så sent i STORA:s och KRAFT:s
beslutsprocess att fackklubbarnas möjligheter att
förutsättningslöst få förhandla och tillvarata sin
medlemmars intressen allvarligt skadades.
Förbunden har anfört att förhandlingar om själva
principfrågan, att sälja eller inte sälja, borde ha inletts
i oktober 1992 då prospektet sändes ut till köparkretsen
och sedan fortgått löpande. Förhandlingar vad gäller till
vem man skulle sälja och på vilka villkor borde ha inletts
vid anbudstidens utgång, kring den 20 november 1992.
För fullgörande av förhandlingsskyldigheten har vidare
förbunden gjort gällande att KRAFT borde ha lämnat
fullständig information om försäljningsprospektet och de
köpare som uppvaktades med prospektet i samband med KRAFTs
styrelsemöte den 16 oktober 1992, dock senast under
tystnadsplikt vid informationsmötet den 19 november 1992.
Klubbarna borde även fortlöpande ha fått veta vilka köpare
som lämnade anbud. För tydlighets skull har förbunden inte
gjort gällande att man skulle fått ta del av anbuden, utan
endast att man borde fått information om vilka som lämnat
in anbud med upprätthållande av anbudssekretessen.
KRAFT
Bolaget har som grunder för sitt bestridande åberopat
följande. I första hand har gjorts gällande att klubbarna
vid bolaget och bolaget träffat en överenskommelse om att
KRAFT:s förhandlingsskyldighet var fullgjord.
Överenskommelse har nedtecknats i protokoll över primärför-
handlingen rörande frågan om avyttring av KRAFT:s distri-
butionsrörelse, § 6. Denna förhandling pågick den 14 och
15 december 1992. KRAFT har visserligen inte påtalat detta
vid den lokala tvisteförhandlingen, men väl vid den
centrala förhandlingen den 20 augusti 1993. I andra hand
har gjorts gällande att, för det fall domstolen skulle
finna att någon sådan överenskommelse inte kan anses
föreligga, bolaget har förhandlat i enlighet med
medbestämmandelagen före beslut om avveckling av
eldistributionsrörelsen, före upptagandet av reella
avtalsförhandlingar med någon motpart och innan ett
affärsavtal träffats med motpart om överlåtelsen.
Förhandlingarna har upptagits i så god tid att
arbetstagarsidan har haft möjlighet att påverka beslutet.
Enligt KRAFT:s uppfattning har förhandlingsskyldigheten
fullgjorts enligt medbestämmandelagen. Det är riktigt att
arbetstagarsidan den 13 november 1992 påkallade
förhandlingar i enlighet med 12 § medbestämmandelagen.
Därigenom förekom arbetstagarparten, som ville gå in i
sakförhandlingar, arbetsgivarsidan. Förhandlingen kom att
hållas den 26 november 1992. Av protokollet framgår att
klubbarna ansåg att konsekvenserna av försäljningen var
svårbedömda. Trots det begärde klubbarna inte extern hjälp
för att belysa dessa frågor. Av protokollet framgår vidare
att klubbarna då redan var halvt positiva till affären,
även om man i sak hävdade att bolaget borde ha tagit upp
det hela till förhandling tidigare.
Efter den 26 november 1992 fortsatte sedan förhandlingarna
på arbetsgivarens initiativ när det fanns något att
förhandla om. Av protokollet från förhandlingen rörande av-
yttringen av distributionsrörelsen, hållen den 14 och
15 december 1992, framgår inte om det var en förhandling
enligt 11 eller 12 §§ medbestämmandelagen. Detta spelar
emellertid ingen större roll, då man vid denna förhandling
avsåg att diskutera de frågor som framgår av ingressen och
som man redan hade börjat diskutera i den förhandling som
påbörjades den 26 november 1992.
Inte heller av protokollet från förhandlingen, påbörjad den
15 december 1992, rörande personalpolitiska frågor i
samband med avyttringen framgår om det var en förhandling
enligt 11 eller 12 §§ medbestämmandelagen. Det utsägs dock
i protokollet att denna förhandling också var en
fortsättning på förhandlingen den 26 november 1992. Av
protokollet kan utläsas att man även gick igenom sakfrågan,
dvs. försäljningsfrågan. Vidare framgår att man inte
fattade något beslut, utan i sedvanlig ordning avvaktade
förhandlingar enligt medbestämmandelagen. I.P.
kommenterade vid förhandlingen även de krav som klubbarna
framställt i protokollet av den 26 november 1992. I denna
del begärde arbetstagarsidan inte att få ta del av de andra
alternativen och man begärde inte edition av de åberopade
handlingarna. Protokollet visar också att klubbarna ansåg
sig ha fått uttömmande svar på de frågor man ställt och att
klubbarna var tillfredsställda med svaren. Det framgår även
att bolagets inställning var att förhandlingarna skulle äga
rum först, därefter skulle beslut tas och vidare att
målsättningen var att affären skulle slutföras före
årsskiftet. Skulle detta inte gå, kunde förhandlingar
fortsätta även efter årsskiftet.
Av protokollet från den 21 och 23 december 1992 framgår av
11 § att AB Hälsingekrafts verkställande direktör, A.W.
var närvarande och att han kunde svara på de frågor
de fackliga organisationerna hade. Bolaget gick här facken
till mötes vad gäller deras begäran att vara med och
förhandla med den eventuella intressenten före ett
avtalsslut, trots att KRAFT ursprungligen sagt nej till
detta.
Förhandlingarna avslutades den 23 december 1992. Parterna
var då ense om detta. Hade arbetstagarsidan velat ha
ytterligare förhandlingar kunde förhandlingsförloppet ha
fortsatt.
Bolagets uppfattning är att de fackliga organisationerna
genom förhandlingarnas avslutande medverkat till en smidig
övergång av distributionsrörelsen. Organisationerna hade ju
tidigare krävt för att medverka i en sådan övergång att
bolaget var tillmötesgående vad gäller de personalpolitiska
frågorna. Detta var också bolaget. Genom förhandlingarnas
avslutande ansåg sig bolaget ha fullgjort sin
förhandlingsskyldighet gentemot de fackliga
organisationerna och KRAFT fortsatte därefter
förhandlingarna med AB Hälsingekraft fram till dess
ramavtalet undertecknades den 28 december 1992.
Med hänsyn till anbudssekretessen på detta känsliga område
ansåg KRAFT att det inte var möjligt att informera de
fackliga organisationerna om vilka de övriga intressenterna
var. Från KRAFT:s sida fanns det endast ett alternativ och
det var en försäljning till AB Hälsingekraft.
Vad gäller den skriftliga information från STORA:s
informationsavdelning som gavs till de anställda och
pressen den 10 december 1992 anser KRAFT att den är
olyckligt formulerad. Informationen hade dock inte med
beslutsprocessen i STORA-koncernen att göra. STORA:s avsikt
med formuleringarna om medbestämmandeförhandlingarna i
informationen var att markera att man inte avsåg att köra
över de fackliga organisationerna i frågan. Det hade man
heller inte tidigare gjort. Enligt bolagets mening hade de
fackliga organisationerna en tyst vetorätt och från
bolagets sida strävade man efter att nå en överenskommelse
i frågan med arbetstagarsidan.
Vad sedan gäller styrelseprotokollet från den 14 december
1992 tillkom beslutet som en konsekvens av beslutet i
STORA:s styrelse den 10 december 1992. Enligt det senare
beslutet uppdrog styrelsen i STORA åt I.P. att
fortsätta diskussionerna med AB Hälsingekraft om en
eventuell avyttring av distributionsrörelsen.
Inom STORA-koncernen har man ofta tillämpat en delegering
av beslut i mindre frågor. Den aktuella affären rörande
koncernen ansågs inte vara stor. Den delegering som gavs
vid styrelsesammanträdet den 14 december 1992 var som sådan
normal och brukade ske i beslutsgången inom koncernen. Den
kan jämföras med den delegering inom dotterbolaget STORA-
Papyrus, som skedde vid affären Newton Falls. Denna typ av
delegering, som framför allt brukar ske till den
verkställande direktören, innebär en öppen fullmakt till
den befullmäktigade att avgöra slutligt om det skall bli
någon affär; i detta fall om man skulle avyttra
eldistributionsrörelsen eller inte. I genomförandet av
försäljningen ingick i sedvanlig ordning att genomföra
förhandlingar enligt medbestämmandelagen. Återrapportering
var tänkt att ske till KRAFT:s styrelse.
Förbunden
Förbunden har bestritt påståendet att en överenskommelse
skulle ha träffats av den innebörden att de fackliga
organisationerna skulle ha förklarat sig nöjda med MBL-
förhandlingarna och därigenom avtalat bort möjligheten till
en skadestånd för brott mot medbestämmandelagen.
DOMSKÄL
Tvisten
Tvisten i målet gäller huvudsakligen frågan huruvida KRAFT
brutit mot 11 § medbestämmandelagen antingen genom att inte
alls primärförhandla innan bolaget definitivt beslutade att
överlåta den aktuella eldistributionsrörelsen – enligt
arbetstagarsidan fattade KRAFT ett sådant beslut senast den
14 december 1992 medan primärförhandlingen inleddes först
senare samma dag – eller genom att uppta och genomföra
sådana förhandlingar för sent.
En särskild tvistefråga är om de tre förbundens klubbar
genom en anteckning i förhandlingsprotokollet från den
primära förhandlingen kan anses ha träffat en överens-
kommelse med KRAFT om att bolagets förhandlingsskyldighet
fullgjorts och att därigenom förbunden skulle vara hindrade
från att yrka skadestånd på sätt som skett. Arbetsdomstolen
tar först upp denna senare fråga till prövning.
Har en överenskommelse träffats om att KRAFT fullgjort sin
förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen?
KRAFT:s påstående om att en överenskommelse träffats om att
bolaget fullgjort sin förhandlingsskyldighet grundas på en
anteckning i § 6 i protokollet från den primära
förhandlingen rörande avyttringsfrågan som inleddes den
14 december 1992 och avslutades påföljande dag. Paragrafen
lyder: "Konstaterades, att förhandlingsskyldigheten
fullgjorts och förhandlingen förklarades avslutad". Enligt
KRAFT innebär skrivningen att en överenskommelse med
angiven innebörd träffats. Förbunden har bestritt KRAFTs
påstående och har särskilt pekat på § 5 i samma protokoll.
I denna paragraf har antecknats att de fackliga
representanterna anser att företaget inte har uppfyllt
medbestämmandelagens regler om information,
förhandlingsskyldighet och editionsplikt.
Arbetsdomstolen ser saken på följande sätt. Om den
åberopade anteckningen i protokollet betraktas för sig, kan
den onekligen uppfattas på det sätt som KRAFT anfört. Det
är emellertid också möjligt att läsa anteckningen på det
sättet att parterna konstaterar att det inte föreligger
något ytterligare att förhandla om i avyttringsfrågan. För
det senare alternativet talar uttalandets placering sist i
protokollet i anslutning till att förhandlingen förklaras
avslutad. Arbetsgivarsidan har inte kunnat påvisa något som
helst annat stöd för sin uppfattning om anteckningens
innebörd än själva lydelsen. Såsom arbetstagarsidan
framhållit talar innehållet i § 5 i protokollet starkt emot
att en överenskommelse kommit till stånd med den av KRAFT
påstådda innebörden. Det förefaller sålunda helt osannolikt
att till protokollet först skulle ha antecknats att de
fackliga representanterna ansåg att bolaget inte uppfyllt
sin förhandlingsskyldighet enligt medbestämmandelagen och
att dessa omedelbart därefter skulle ha varit beredda att
biträda en överenskommelse om att bolaget fullgjort denna
förhandlingsskyldighet. Detta skulle dessutom ha skett utan
att saken, såvitt framkommit, över huvud taget diskuterats
mellan förhandlingsparterna. Enligt arbetsdomstolens
uppfattning föreligger inte tillräcklig grund för att
uppfatta den berörda anteckningen på det sätt som
arbetsgivarsidan uppgivit. Avgörande skäl talar för att
anteckningens rätta innebörd är att parterna velat slå fast
att intet återstod att förhandla om i avyttringsfrågan.
Med hänvisning till det anförda underkänner arbetsdomstolen
KRAFT:s invändning att en överenskommelse träffats om att
förhandlingsskyldigheten fullgjorts. Detta innebär att
förbunden inte är hindrade från att framställa det i målet
aktuella skadeståndsyrkandet.
Föreligger ett åsidosättande av förhandlingsskyldigheten
enligt 11 § medbestämmandelagen?
Arbetsdomstolen övergår härefter till att pröva huvudfrågan
i målet, huruvida KRAFT åsidosatte den primära
förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen i
samband med att bolaget i december 1992 överlät sin
eldistributionsrörelse till AB Hälsingekraft.
ALLMÄNT
Regeln om arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet i
11 § medbestämmandelagen har följande lydelse.
"Innan arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av sin
verksamhet, skall han på eget initiativ förhandla med
arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är
bunden av kollektivavtal. Detsamma skall iakttagas innan
arbetsgivare beslutar om viktigare förändring av arbets-
eller anställningsförhållandena för arbetstagare som
tillhör organisationen".
Som framgår av bestämmelsens lydelse anges inte
uttryckligen i lagtexten när i förhållande till det
tilltänkta beslutet som arbetsgivarens skyldighet att
inleda primär förhandling inträder. Av lagens förarbeten
(prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 355 f) framgår emellertid att
tanken med bestämmelsen bl.a. är att förhandlingen skall
inledas på ett så tidigt stadium att den blir ett naturligt
och effektivt led i beslutsprocessen hos arbetsgivaren. Det
skall finnas reella möjligheter att vad som anförs av
arbetstagarsidan kommer att ingå på ett meningsfullt sätt i
arbetsgivarens beslutsunderlag. Förhandlingen skall tas upp
och genomföras innan arbetsgivaren själv har tagit
ställning till den fråga som förhandlingen avser. När det
rör sig om komplicerade frågor skall förhandlingen redan på
ett tidigt stadium ingå som ett led i arbetsgivarens eget
arbete att skaffa fram beslutsunderlag och att i övrigt
förbereda beslutet.
Domstolen har i åtskilliga domar bekräftat uttalandena i
förarbetena. Som huvudregel gäller således att
förhandlingar skall hållas innan arbetsgivaren nått fram
till en mer principiell ståndpunkt i den aktuella frågan
eller mer i detalj utarbetat ett beslutsförslag som
omedelbart kan genomföras (jfr AD 1979 nr 149, 1980 nr 49
och 1986 nr 53). Domstolen har också betonat det värde som
ligger i att låta arbetstagarna framföra sina synpunkter på
en tilltänkt försäljning redan innan arbetsgivaren funnit
en köpare (jfr AD 1980 nr 81).
Å andra sidan inträder arbetsgivarens
förhandlingsskyldighet normalt sett inte innan
arbetsgivaren själv kunnat vidta undersökningar för att ta
ställning till vilka handlingsalternativ som finns. Några
meningsfulla förhandlingar kan inte tänkas bli förda innan
arbetsgivaren har bildat sig en någorlunda klar uppfattning
om vilka olika åtgärder som är möjliga att genomföra.
Det säger sig självt att någon fast princip, som kan följas
vid bedömningen av förhandlingsskyldighetens närmare
innebörd i ett visst fall, inte kan uppställas. I stället
får en prövning ske efter omständigheterna i det enskilda
fallet.
I förhandlingsskyldigheten ligger inte bara en skyldighet
att förhandla i den aktuella frågan utan däri ingår också
som ett viktigt moment en skyldighet att informera.
Domstolen har i flera domar understrukit arbetstagarpartens
intresse av information och den uppgift i det avseendet som
ett tidigt förhandlingsinitiativ har att fylla.
I målet har förbunden i första hand gjort gällande att
KRAFT brutit mot 11 § medbestämmandelagen genom att senast
den 14 december 1992 fatta ett definitivt beslut om
försäljning av eldistributionsrörelsen utan att
dessförinnan haft några primärförhandlingar med
arbetstagarorganisationerna. I andra hand har förbunden
anfört att förhandlingar upptogs och genomfördes på ett så
sent stadium i KRAFT:s och STORA:s beslutsprocess att
fackklubbarnas möjligheter att förutsättningslöst få
förhandla och tillvarata sina medlemmars intressen
allvarligt skadades. KRAFT har anfört att bolaget
förhandlat i enlighet med medbestämmandelagen.
Har KRAFT fattat slutligt beslut om överlåtelse innan
primärförhandlingar inleddes?
Arbetsdomstolen behandlar först frågan om KRAFT definitivt
beslutade att försälja sin eldistributionsrörelse till AB
Hälsingekraft senast vid styrelsemötet den 14 december
1992. KRAFT har anfört att bolaget fattade det slutliga
beslutet att överlåta distributionsnätet först den
28 december 1992, dvs. samma dag som ramavtalet
undertecknades.
I målet har redovisats uttalanden från bolagets sida som
härrör från tiden före den primära förhandlingens inledande
och som kan tyda på att bolaget redan före denna
förhandling hade tagit slutlig ställning i
avyttringsfrågan. Uttalandena förekommer i den information
som STORA utsände den 10 december 1992 till de anställda
och pressen. Även I.P:s uttalande i Dala-
Demokraten den 11 december 1992 är av intresse.
Den information som STORA:s informationsavdelning gav till
de anställda och pressen den 10 december 1992 är ägnad att
uppfattas på det sättet att affären redan i det läget var
klar. I båda informationsmeddelandena är skrivningen sådan
att affären uppgavs vara avslutad. Det skall dock
framhållas att en uttrycklig reservation gjordes för att
förhandlingar enligt medbestämmandelagen skulle komma att
följa. Dessutom framgår av utredningen att något formellt
beslut i KRAFT:s styrelse om avyttringen då ännu inte ägt
rum. N.G., bolagets chefsjurist, har vid förhör
inför domstolen uppgett att formuleringarna i
informationsmeddelandena blev missvisande. I.P.
uttalande i Dala-Demokraten synes närmast vara
att uppfatta som ett allmänt uttalande rörande
moderbolagets skäl till en avyttring av
distributionsrörelsen.
Enligt domstolens mening har det inte framkommit något i
målet som mera påtagligt talar emot KRAFT:s förklaring att
formuleringen i informationsmeddelandena från STORA blev
felaktiga. Domstolens bedömning av omständigheterna kring
dessa meddelanden är därför att det inte kan anses utrett
att dotterbolaget KRAFT den 10 december 1992 slutligt
bestämt sig i överlåtelsefrågan.
Innehållet i protokollet från styrelsesammanträdet den
14 december 1992 är självfallet av särskild vikt. Av
protokollet framgår att styrelsens ordförande I.P.
redogjorde för motiven för en avyttring av
eldistributionsrörelsen och att KRAFT:s verkställande
direktör Å.G. bl.a informerade om att avsikten var att
en överlåtelse skulle ske vid årsskiftet 1992/93. Vidare
framgår att ordföranden föreslog att styrelsen skulle
uttala sitt stöd för att ordföranden och verkställande
direktören i KRAFT genomförde försäljningen. Styrelsen
beslutade därefter i enlighet med ordförandens förslag.
Enligt domstolens mening är protokollets innebörd i det
aktuella hänseendet inte klar. Efter ordalydelsen kan
protokollet tolkas som att KRAFT beslutade att sälja
distributionsrörelsen och att uppdraget till ordföranden
och verkställande direktören endast avsåg att verkställa
beslutet. Men texten kan också uppfattas på det sättet att
styrelsen delegerade till ordföranden och verkställande
direktören att fortsätta förhandlingarna med den tilltänkta
köparen och söka uppnå en för KRAFT godtagbar uppgörelse.
Den senare tolkningen stöds också av N.G:s
uppgifter att STORA tillämpat ett sådant
delegeringsförfarande vid tidigare liknande affärer.
Delegeringen har i dessa fall inneburit att bl.a.
verkställande direktören getts fullmakt, med
rapporteringsskyldighet till styrelsen, att föra en viss
aktuell affär till ett lämpligt avslut. Delegeringen har
också inneburit en frihet för de befullmäktigade att avstå
från affären.
För att styrelsebeslutet den 14 december 1992 reellt
avslutade affären för KRAFT:s del kan vissa av de uppgifter
tala som I.P. lämnat vid sitt förhör och som
rörde vad som förekom vid det aktuella
styrelsesammanträdet. Enligt I.P. var Å.G.
till att börja med inte villig att rösta för ordförandens
förslag. Först sedan man tagit paus och I.P.
och Å.G. överlagt enskilt om koncernnyttan med
förslaget röstade Å.G. för en avyttring. Detta kan i
och för sig tolkas som att styrelsemötet reellt avsåg den
avgörande frågan att avsluta affären. Å andra sidan kan det
hela ses som att styrelsemötet var det sista innan en
delegering skulle ges och kunde också vara det sista
tillfället att diskutera affären i hela styrelsen och kunna
påverka denna. Enligt domstolens mening är denna senare
tolkning minst lika sannolik.
Arbetsdomstolen finner vid en samlad bedömning av vad som
förekom vid styrelsesammanträdet den 14 december 1992 att
det inte kan anses klarlagt att KRAFT då fattade definitivt
beslut i överlåtelsefrågan. Domstolen kan inte heller genom
den övriga utredningen i målet finna utrett att KRAFT på
ett än tidigare stadium av beslutsprocessen definitivt
bestämt sig att överlåta distributionsrörelsen.
Arbetsdomstolen utgår vid sin fortsatta prövning från att
bolaget definitivt beslutade att avyttra
distributionsrörelsen först i och med att avtalet den
28 december 1992 undertecknades.
Har KRAFT på annat sätt åsidosatt sin
förhandlingsskyldighet?
Förbundens inställning är att KRAFT åsidosatt
förhandlingsskyldigheten även för det fall att det inte kan
sägas att beslutet i avyttringsfrågan redan reellt sett var
fattat när primärförhandlingarna inleddes efter
styrelsemötet den 14 december 1992. Förbunden har gjort
gällande att förhandlingar i frågan huruvida
distributionsrörelsen skulle säljas borde ha inletts i
oktober då försäljningsprospektet sändes ut till vissa
tilltänkta köpare och sedan fortgått löpande. Förhandlingar
till vem och på vilka villkor försäljningen skulle ha skett
borde enligt arbetstagarsidans mening ha inletts vid
anbudstidens utgång kring den 20 november 1992.
KRAFT har anfört att bolaget genomfört förhandlingar enligt
medbestämmandelagens regler och att arbetstagarsidan haft
möjlighet att påverka avyttringsbeslutet. Förhandlingar har
upptagits då det funnits något att förhandla om.
Arbetsdomstolen finner anledning att först understryka att
frågan om hur förhandlingarna rätteligen borde ha bedrivits
skall bedömas under beaktande av att saken gällde en fråga
av stor betydelse för såväl bolaget som ett betydande antal
anställda. I en fråga av denna karaktär är det av särskild
vikt att arbetstagarparten i ett så tidigt skede av
beslutsprocessen som möjligt bereds insyn i ärendets
beredning och ges tillfälle att anföra synpunkter. Inte
minst viktigt är att de fackliga företrädarna erhåller
sådan information att de på ett rimligt sätt i sin tur kan
informera sina medlemmar och besvara de frågor som ställs.
En första fråga man kan ställa sig är vid vilken tidpunkt
arbetsgivarsidan hade kommit så långt i sina överväganden
att meningsfulla förhandlingar över huvud taget kunnat
föras.
KRAFT synes ha den inställningen – och gav också uttryck åt
detta till motsidan – att det först på ett mycket sent
stadium fanns något att förhandla om. Denna inställning
vilar enligt arbetsdomstolens åsikt på en felsyn rörande
förhandlingsskyldighetens innebörd. Synbarligen ansåg man
inom STORA-koncernen att det var ofrånkomligt att avyttra
distributionsrörelsen. I den frågan fanns alltså – ansåg
man på arbetsgivarsidan – inget att diskutera utan vad en
primär förhandling främst kunde gälla var frågan till vem
försäljningen skulle ske.
En grundläggande fråga var emellertid, som arbetsdomstolen
ser det, om KRAFT över huvud taget skulle avhända sig
distributionsrörelsen. Den omständigheten att arbetsgivaren
redan har en klar uppfattning i en förhandlingsfråga och
att arbetsgivaren inte ser någon möjlighet att frångå denna
uppfattning befriar honom självfallet inte från att träda i
förhandling. Förhandlingsförloppet påverkas visserligen
starkt av arbetsgivarens inställning och förhandlingen blir
inte förutsättningslös. Förhandlingen får emellertid den
betydelsefulla effekten att arbetstagarsidan blir
informerad om arbetsgivarens inställning och får möjlighet
att ställa frågar och framföra synpunkter. I det förelig-
gande fallet kom förhandlingen till stånd först i
beslutsprocessens slutskede. Härigenom skapades känslan på
arbetstagarsidan att KRAFT inte frågade efter arbetstagar-
nas åsikt i frågan och över huvud taget inte var
förhandlingsvilligt. Olägenheten härav för arbetstagarsidan
förstärktes av att arbetsgivarsidan fann anledning att gå
ut med information till de anställda och pressen utan att
först inleda primärförhandling i frågan.
Arbetsdomstolen anser att den primära
förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen i
detta fall hade innefattat en skyldighet för KRAFT att
förhandla i den grundläggande frågan om en avyttring av
eldistributionsrörelsen över huvud taget skulle ske. Enligt
domstolens åsikt talar övervägande skäl för att denna
förhandling borde ha hållits innan försäljningsprospektet
delgavs de tilltänkta köparna, dvs. någon gång i oktober
1992.
Arbetsdomstolen anser vidare att det även hade ålegat KRAFT
att förhandla i frågan om villkoren för avyttringen av
distributionsrörelsen och om vem som skulle erbjudas att
köpa rörelsen betydligt tidigare än som skedde.
Förhandlingsinitiativet i dessa frågor borde ha tagits
senast i anslutning till att anbudstiden hade gått ut i
november 1992.
I anslutning till det anförda vill domstolen framhålla att
förhandlingen den 26 november 1992, som initierades från
arbetstagarsidan, inte såvitt utredningen visar innefattade
några reella sakförhandlingar rörande överlåtelsefrågan.
Behandlingen av avyttringsfrågan i KRAFT:s styrelse ger
enligt arbetsdomstolens mening ett klart stöd för att
arbetsgivarsidan hade kommit alldeles för långt i besluts-
processen när primärförhandlingarna inleddes. Vid
styrelsemötet den 14 december 1992 delegerade, såsom
närmare har berörts i det föregående, styrelsen till
ordföranden och verkställande direktören att genomföra
affären med den av bolaget utvalde köparen. Det
utredningsarbete som affären krävde var då rimligen
avslutat. Utredningen hade bl.a. lett till att en köpare
sorterats fram. Reellt innebar beslutet att KRAFT, även om
definitivt beslut inte fattades, tog principiell ställning
i affären. Formuleringen i protokollsbeslutet är härvidlag
otvetydig. På grundval av den utredning som förelåg
uttalade sig sålunda styrelsen för en avyttring av
distributionsrörelsen och gav ordföranden och verkställande
direktören fullmakt att fatta slutligt avgörande om
affärens genomförande. Tillvägagångssättet innefattade
tydligtvis att styrelsen inte skulle kallas in ånyo om ej
några nya omständigheter tillkom. Detta skedde för övrigt
inte heller trots klubbarnas vid primärförhandlingarna
framförda motstånd mot affären. De fackliga
organisationernas inställning fanns sålunda över huvud
taget inte redovisad när styrelsen fattade
delegationsbeslutet och därmed skilde sig från ärendet.
Enligt domstolens mening visar det nu anförda med all
önskvärd tydlighet att primärförhandlingar inleddes för
sent i KRAFT:s beslutsprocess.
SAMMANFATTANDE SLUTSATS
Med hänsyn till vad som ovan anförts finner arbetsdomstolen
att KRAFT åsidosatte sin förhandlingsskyldighet enligt 11 §
medbestämmandelagen, när distributionsrörelsen avyttrades.
SKADESTÅND
Med hänsyn till utgången i målet är KRAFT
skadeståndsskyldigt gentemot förbunden. Vid bedömningen av
skadeståndens storlek beaktar domstolen att åsidosättandet
av förhandlingsskyldigheten måste betraktas som allvarligt
med hänsyn till beslutets betydelse för de anställda och
för bolaget självt. Hänsyn måste emellertid också tas till
att det inte kan anses ha framkommit att bolaget avsiktligt
åsidosatte sina skyldigheter utan trodde sig handla i
enlighet med medbestämmandelagens bestämmelser och att
bolaget dock visat en vilja att låta de fackliga
organisationerna medverka i beslutsgången. Det bör även
beaktas att frågor som rör förhandlingstidpunkten vid
primärförhandlingar kan var mycket svåra att bedöma vid
industriaffärer av viss komplexitet och omfattning.
Domstolen finner med hänsyn till vad som anförts skäligt
att bestämma det allmänna skadeståndet till 30 000 kr till
vartdera förbundet.
RÄTTEGÅNGSKOSTNADER
Då KRAFT tappat målet är bolaget skyldigt att utge
ersättning till förbunden för rättegångskostnader. Om
beloppet råder inte tvist.
DOMSLUT
1. Arbetsdomstolen förpliktar Stora Kraft Aktiebolag att
till envar av Svenska Elektrikerförbundet, Svenska
Industritjänstemannaförbundet och Sveriges Arbetsledareför-
bund utge allmänt skadestånd med trettiotusen (30 000) kr.
2. Stora Kraft Aktiebolag skall utge ersättning för
rättegångskostnader till de tre organisationerna med
femtiofyratusensexhundranittioåtta (54 698) kr, varav
ombudsarvode 54 000 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen
på förstnämnda belopp från dagen för denna dom till dess
betalning sker.
Dom 1994-08-24, målnummer A-295-1993
Ledamöter: Hans Stark, Erik Lempert, Margit Strandberg, Lennart Hörnlund, Lars Ahlvarsson, Nils Gunnarsson förre enhetschefen i Landsorganisationen; tillfällig ersättare) och Marie-Louise Strömgren. Enhälligt.
Sekreterare: Jakob Hedenmo