Arbetsdomstolen referat AD 1996 nr 74

Court
Arbetsdomstolen
Reference
AD 1996 nr 74
Domsnummer
1996-74
Målnummer
A-199-1994
Avgörandedatum
1996-06-19
Rubrik
Piloter har enligt ett kollektivavtal rätt till traktamente när de befinner sig på s.k. utestation. Tre piloter befann sig på utestation under ett dygn då de berördes av stridsåtgärder, strejk och lockout. Fråga om de är berättigade till traktamente för det dygnet. - Även fråga tillåtligheten av fastställelsetalan i vissa fall.
Lagrum
4 kap. 6 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister

Parter:

Scandinavian Airlines System; Svensk Pilotförening

Nr 74

Scandinavian Airlines System i Stockholm

mot

Svensk Pilotförening.

 

Mellan Scandinavian Airlines System (SAS) och bl.a. Svensk Pilotförening (SPF) gäller kollektivavtal.

Den 16 juni 1994 kl. 00.00 – 24.00 pågick stridsåtgärder mellan parterna. Dessa bestod dels av en av SPF varslad strejk dels av en av HAO varslad lockout. Lockouten berörde piloter som var medlemmar i SPF och avsåg svenskt inrikesflyg.

Med anledning av denna arbetskonflikt har tvist uppkommit mellan parterna om konsekvenserna av lockouten för de piloter som anges i lista 1 – 3, bilaga till denna dom (uteslutes här), vilka samtliga är medlemmar i SPF.

Lokal och central tvisteförhandling har hållits mellan parterna utan resultat.

SAS har väckt talan mot SPF och har, såsom SAS slutligt bestämt sin talan, yrkat att arbetsdomstolen fastställer

1. att SAS till piloter som är medlemmar i SPF och som upptas i lista 2 och 3 inte är skyldigt att utge lön för konfliktdygnet den 16 juni 1994 kl. 00.00 – 24.00, då piloterna inte arbetade under någon del av dygnet till följd av arbetsnedläggelse eller lockout i enlighet med nämnda listor, samt att beträffande dessa piloter SAS har rätt att verkställa skäligt löneavdrag för hel dag med 1/30 av den enskilde pilotens månadslön (tarifflön jämte flygtillägg) för juni 1994,

2. att SAS till piloter som är medlemmar i SPF och som upptas i lista 1 inte är skyldigt att utge lön för den del av konfliktdygnet den 16 juni 1994 kl. 00.00 – 24.00 som piloterna inte arbetade i inrikes flygtjänst enligt för varje pilot gällande schema till följd av arbetsnedläggelse eller lockout i enlighet med nämnda lista samt att beträffande dessa piloter SAS har rätt att verkställa skäligt löneavdrag för del av dag med 1/175 av den enskilde pilotens månadslön (tarifflön jämte flygtillägg) för juni 1994 för det antal timmar som anges för respektive pilot i näst sista kolumnen i listan,

3. att SAS till de piloter som är medlemmar i SPF och som upptas i lista 3 inte är skyldigt att utge traktamente för någon del av konfliktdygnet den 16 juni 1994 kl. 00.00 – 24.00, då piloterna till följd av arbetsnedläggelse eller lockout inte var i flygtjänst under någon del av konfliktdygnet.

SPF har bestritt yrkandena under punkten 3, såvitt avser piloterna R.P., T.G. och G.P., och under punkten 2. Yrkandena under punkten 1 och under resterande del av punkten 3 har i princip medgetts. SPF har yrkat att de medgivna yrkandena avvisas eftersom fastställelseintresse saknas.

SAS har bestritt avvisningsyrkandet.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

SAS

Mellan HAO Flygbranschens Arbetsgivarförbund (HAO) och SPF träffas löpande år efter år ett flertal kollektivavtal för piloter inom den svenska luftfarten. Parterna träffar bl.a. kollektivavtal för taxiflyg och regionalflyg. För SAS piloter gäller emellertid ett särskilt kollektivavtal mellan SAS och bl.a. SPF.

Den 31 maj 1994 varslade SPF om strejk inom taxi- och regionalflygområdena. Den 1 juni varslade HAO om lockout av piloter i berörda flygbolag. SPF utökade konflikten den 8 juni genom att varsla om strejk och blockad, som en sympatiåtgärd, vid bl.a. SAS. Den av SPF varslade stridsåtgärden innebar att SPF:s medlemmar i SAS lade ned allt arbete i SAS den 16 juni kl. 00.00 – 24.00 vad avsåg svenskt inrikesflyg. Den 8 juni varslade HAO som en motåtgärd om lockout av i SAS anställda piloter som var medlemmar i SPF. Även lockoutvarslet avsåg svenskt inrikesflyg den 16 juni kl. 00.00 – 24.00.

Av lockoutvarslet framgick tydligt vad som avsågs med lockouten och vilka piloter som omfattades. Det framgick att lockouten omfattade piloter i SAS i inrikestjänst den 16 juni 1994 kl. 00.00 – 24.00, att piloterna var utestängda från arbetsplatsen under den tid som lockouten pågick samt att även sjuka eller lediga piloter omfattades av lockouten.

De varslade stridsåtgärderna vidtogs den 16 juni 1994. De lockoutade piloterna var den dagen utestängda från arbetsplatsen.

Innebörden av en lockout är att arbetstagarens anställningsavtal suspenderas under den period som lockouten varar. Detta innebär att en arbetstagare inte får befinna sig på arbetsplatsen under konflikten. Eftersom den anställde inte står till arbetsgivarens förfogande är denne inte heller berättigad till anställningsförmåner såsom lön och traktamente. Avsikten med en lockout är vidare att tillfoga motparten så stor ekonomisk skada som möjligt i syfte att pressa denne till att göra eftergifter eller att gå in i förhandlingar.

Piloter anställda vid SAS är månadsavlönade. SAS valde att verkställa de eftersträvade ekonomiska konsekvenserna för piloterna genom att göra löneavdrag för den tid respektive pilot var lockoutad. De piloter som hade varit i tjänst under del av den aktuella dagen erhöll traktamente medan de piloter som överhuvudtaget inte utförde något arbete den dagen inte erhöll traktamente.

SAS första fastställelseyrkande avser piloter som var schemalagda för inrikesproduktion under den 16 juni 1994. Dessa piloter var lockoutade under hela konfliktdygnet varför de skall drabbas av löneavdrag. Skillnaden mellan de piloter som är upptagna i lista 2 och de som anges i lista 3 är den att piloterna upptagna i lista 2 befann sig på hemmastation under konfliktdygnet medan piloterna upptagna i lista 3 drabbades av konflikten när de befann sig på utestation.

Den 12 juli 1995 medgav SPF att SAS hade rätt att göra löneavdrag för piloterna upptagna i lista 2 och 3.

SAS andra fastställelseyrkande avser piloter som var schemalagda för blandad produktion, dvs. både inrikes- och utrikesproduktion, under konfliktdygnet. Denna grupp piloter var lockoutade under den tid de enligt sitt schema skulle utföra inrikesproduktion. Som konflikttid räknar SAS tiden från "block off" till "block on", dvs. den faktiska tid i flygplanet som de skulle ha utfört arbete. För C.W:s del utgjorde konflikttiden två timmar och för S.E:s del en timme.

SAS tredje fastställelseyrkande avser de piloter som befann sig på utestation under konfliktdygnet. Enligt SAS uppfattning skall inget traktamente utgå till dessa piloter för det dygnet. SPF har också medgivit detta med undantag för tre piloter, nämligen R.P., T.G. och G.P..

SAS fastställelseyrkanden var i inledningsskedet av processen av nödvändighet av en generell karaktär och omfattade samtliga av konflikten berörda piloter som var medlemmar i SPF vid konflikttillfället. SPF har först i ett senare skede av processen förklarat sig företräda endast de piloter som nu finns med på listorna 1 – 3. SAS inskränkte i samband därmed sin talan till att omfatta endast dessa piloter.

Eftersom SPF har medgivit att SAS har rätt att göra löneavdrag enligt SAS yrkande för de piloter som anges i listorna 2 och 3 samt medgivit att SAS har rätt att inte utge traktamente till piloterna i lista 3, med undantag av tre piloter, bör dom meddelas i enlighet med medgivandena.

Piloterna C.W. och S.E. var schemalagda för blandad produktion den 16 juni 1994. De utförde utrikesproduktionen men var lockoutade under den tid de enligt schemat skulle ha utfört inrikesproduktion. Lockouten innebar att C.W. var lockoutad kl. 16.30 – 18.50 och att S.E. var lockoutad kl. 22.00 – 23.00. De fick alltså inte tjänstgöra under dessa tider.

Enligt allmänna regler får arbetsgivaren inte omdisponera personal under pågående stridsåtgärd. Det är inte heller praktiskt möjligt. Piloter kan nämligen sällan flyga mer än en flygplanstyp, vilket innebär att t.ex. C.W., som flög en Fokker 28 som i stort sett används endast för inrikestrafik, inte kunde omdisponeras till utrikesproduktion. Det fanns inte heller behov av att omdisponera piloterna. Om SAS hade omdisponerat piloterna under lockouten hade det dessutom inneburit att SAS begränsade sin verksamhet men med bibehållen full lönekostnad, varmed syftet med lockouten inte hade uppnåtts.

Konsekvenserna av lockouten angavs tydligt i varslet. Att enskilda piloter anser att de stod till arbetsgivarens förfogande saknar betydelse i sammanhanget. Av varslet kan inte utläsas att någon skillnad gjordes mellan olika pilotgrupper, dvs. mellan de piloter som inte utförde någon produktion alls den dagen, för vilka SPF medgivit löneavdrag, och C.W. och S.E. som utförde utrikesproduktion. Det är därför motsägelsefullt av SPF att påstå att C.W. och S.E. men inte övriga lockoutade piloter stod till arbetsgivarens förfogande. Eftersom tjänstgöringsscheman fastställs långt i förväg har det stått klart för varje enskild pilot när under konfliktdygnet lockouten gällde just honom.

SAS anser sammanfattningsvis att C.W:s och S.E:s anställningsavtal var suspenderade under den tid de enligt sitt schema skulle flyga inrikes. De stod inte till arbetsgivarens förfogande och har inte rätt till några löneförmåner.

SPF har under processen vitsordat metoden för beräkning av löneavdraget.

R.P., G.P. och T.G. befann sig på utestation under konfliktdygnet. Det är ostridigt att de inte har rätt till lön för det dygnet. Även rätten till traktamente bortfaller vid konflikt. Ersättningsreglerna i kollektivavtalet skall över huvud taget inte tillämpas under konflikttid. Traktamentsreglerna, som är en del av gällande kollektivavtal mellan parterna, är också suspenderade under lockouten.

Även om arbetsdomstolen skulle finna att traktamentsreglerna är tillämpliga under konfliktdygnet skall traktamente ändå inte utgå. Av traktamentsbilagan framgår nämligen tydligt att det enbart är när en pilot har kostnader i samband med flygtjänst som denne erhåller traktamente. R.P., G.P. och T.G. var inte i tjänst för inrikesproduktion under konfliktdygnet. De har således inte haft några kostnader i samband med flygtjänst. Av traktamentsbilagan framgår vidare att traktamente beräknas dygnsvis. Eftersom de tre piloterna inte arbetade under konfliktdygnet skall de inte heller utfå något traktamente för detta dygn.

Det skall även noteras att dygnstraktamentet för piloterna i juni 1994 var 560 kr. Vid samma tidpunkt var det högsta skattefria traktamentsbeloppet 170 kr per dygn. Som följd därav beskattades piloterna för mellanskillnaden, 390 kr per dygn, som löneförmån. Under alla omständigheter måste löneförmånsdelen bedömas på samma sätt som gäller för lön i övrigt under konflikt.

SAS bestrider påståendet att SAS begärt att vissa piloter skulle stanna på utestation under konfliktdygnet. R.P., G.P. och T.G. valde själva att stanna kvar på respektive utestation. SAS betalade visserligen för hotellrum. Det skedde emellertid i enlighet med ett åtagande från SAS sida. SAS åtog sig inte att betala något annat, t.ex. traktamente. Om något annat har betalats, så har det skett av misstag.

SAS klargjorde både för baschefer och kontaktpersoner vad som gällde beträffande lön och traktamente för piloterna. SAS tog vidare kontakt med SPF och delade även ut informationsblad till piloterna. Informationsbladet lades i piloternas postfack dagen före konflikten och sattes även upp på anslagstavlor. Av informationsbladet framgick bl.a. att helt löneavdrag skulle göras för de piloter som skulle ha utfört enbart inrikesproduktion under konfliktdygnet, att piloter i blandad tjänst under konfliktdygnet skulle få löneavdrag för den tid de skulle ha flugit inrikes, att SAS för piloter på utestation den 16 juni 1994 skulle betala för hotellrum samt att traktamente inte skulle utges till piloter på utestation under konfliktdygnet. Det åligger i första hand SPF att informera sina medlemmar om vad som gäller under en konflikt.

SAS inställning till SPF:s avvisningsyrkanden är följande.

Fastställelseintresset skall bedömas utifrån vilket intresse som förelåg vid tidpunkten för talans väckande. I detta mål förelåg fastställelseintresse vid den tidpunkten.

SPF påkallade den 28 juni 1994 förhandling i löneavdrags- och traktamentsfrågan. SPF ansåg vid den tidpunkten att det var en lönetvist enligt 35 § medbestämmandelagen. Lokala och centrala förhandlingar hölls. SAS och HAO delade SPF:s mening att det rörde sig om en lönetvist. Lönebeloppen var rimligt klara och relativt enkla att räkna ut om man kunde enas om hur avdrag skulle beräknas. Traktamentsbeloppen var kända. SAS såg ingen anledning att behandla löne- och traktamentsfrågorna olika, utan accepterade att det förelåg en lönetvist enligt 35 § medbestämmandelagen. Parterna var också eniga om att SAS skulle inge en stämningsansökan till arbetsdomstolen. SPF har i sitt svaromål inte invänt mot SAS påstående om tvistens art, utan det har skett först senare.

SAS uppfattade att SPF krävde att lön och traktamente skulle utbetalas enligt kollektivavtal till samtliga av konflikten berörda piloter, dvs. samtliga piloter som först angavs i stämningsansökan. Denna uppfattning vinner stöd av protokollet från den centrala tvisteförhandlingen där det framgår SPF att framhöll att inga piloter skulle vidkännas löneavdrag eftersom de stått till arbetsgivarens förfogande samt att de piloter som stannade kvar på utestation under konfliktdygnet skulle erhålla traktamente.

Mot denna bakgrund ansåg sig SAS, för att undgå betalningsskyldighet, tvunget att inom den i 35 § medbestämmandelagen angivna tiden väcka talan i arbetsdomstolen. Stämningsansökan ingavs den 1 september 1994. Först senare justerade SPF i viss mån sin inställning. Det skedde genom en justeringsanmärkning som skrevs efter det att SPF fått del av stämningen.

Av justeringsanmärkningen framgår att SPF medger löneavdrag för de piloter som var schemalagda till enbart inrikes flygning och som stannade i sina hem. SAS tolkar medgivandet så att det endast avsåg de piloter som stannade hemma i den bemärkelsen att de kvarblev i sina bostäder den 16 juni. Det är naturligtvis omöjligt för SAS att känna till var de piloter som inte infann sig på arbetsplatsen faktiskt befann sig. SAS anmärkte i ett svarsbrev till justeringsanmärkningen att man ansåg att protokollet från den centrala förhandlingen korrekt återgav parternas ståndpunkter vid den tidpunkten.

De frågor som yrkandena i målet avser var alltså tvistiga vid tiden för ingivandet av stämningsansökan.

Först vid den muntliga förberedelsen den 10 november 1995 uppgav SPF att föreningen inte avsåg att företräda samtliga piloter som var angivna i stämningsansökan och angav vilka man företrädde. SAS inskränkte av processekonomiska skäl sin talan i motsvarande mån. SPF upprepade vid detta tillfälle även sitt medgivande av yrkandet om löneavdrag för piloterna upptagna i lista 2 och 3, som hade givits i ett yttrande av den 12 juli 1995. Detta medgivande var mer långtgående än det som givits i den tidigare nämnda justeringsanmärkningen. Det senare medgivandet har lämnats under processen och skall leda till att yrkandet i denna del bifalles.

SPF har från den första lokala förhandlingskontakten i juni 1994 till december 1995, då SAS fick ta del av ett yttrande från SPF, företrätt samtliga piloter som omnämns i lista 3. SAS yrkande i traktamentsdelen medgavs, förutom beträffande tre piloter, först vid den muntliga förberedelsen den 10 november 1995. Medgivandet i denna del har också lämnats under processen och skall leda till att yrkandet bifalles.

SAS har trots medgivandena ett fastställelseintresse. Det är nämligen inte uteslutet att SPF till stöd för sin ståndpunkt åberopar särskilda omständigheter i traktamentsfrågan för piloterna R.P., G.P. och T.G.. Det finns ingen garanti för SAS att en dom kan bringa klarhet i principfrågorna om den endast omfattar dessa tre piloter.

Fastställelsetalan är riktad mot SPF och inte enskilda piloter och rör i grunden en tolkningstvist beträffande betalningsskyldighet. Yrkandena kommer att träffa såväl SPF som de piloter som SPF företräder. En dom grundad på medgivande har rättskraft mot SPF. Därigenom ges SAS en fördel gentemot eventuella kommande betalningskrav från de medlemmar i SPF som omfattas av yrkandena. Det finns nämligen inga garantier för att piloterna inte själva kommer att väcka talan mot SAS. I ett sådant läge skulle det vara fördelaktigt att ha en dom grundad på SPF:s medgivande.

SPF

SPF har ingen invändning att rikta mot SAS beskrivning av bakgrunden till konflikten den 16 juni 1994.

I slutet av juni 1994 fick L.J., ordföranden i SPF:s kaptenssektion vid SAS, del av den information som angav de riktlinjer som SAS avsåg att tillämpa under konflikten. Han uppmärksammade bl.a. att det under rubriken "Löneavdrag" angavs, att lönen för piloter med blandad tjänst under konfliktdygnet skulle beräknas enligt formeln "Lön / antal planerade legs X genomförda legs = lön". Denna beräkningsmetod stod i strid mot kollektivavtalet. Dels skall de som faktiskt har arbetat erhålla lön och dels kan "legs" avse både korta och långa flygsträckor varför användning av detta mått vid beräkning av löneavdrag kan ge märkliga resultat. L.J. noterade även att det under rubriken "Piloter på stop" angavs att "Traktamente utgår ej till piloter som ligger kvar på utestation under den 16/6.". Inte heller för detta ansåg han att det fanns stöd i kollektivavtalet. Han begärde förhandling med SAS. I förhandlingsframställan invände han mot två saker, dels att löneavdrag skulle grundas på "legs" för dem som hade arbetat den 16 juni 1994 och dels att traktamente inte skulle utgå för de piloter som befann sig på utestation under konfliktdygnet. Huruvida det var korrekt eller inte att åberopa 35 § medbestämmandelagen kan diskuteras.

Lokal förhandling hölls den 14 juli 1994. Av protokollet från den förhandlingen framgår att SPF konstaterade att det förelåg oenighet om traktaments- och löneavdragsfrågorna. Vid den lokala förhandlingen företrädde SPF inte uppfattningen att de piloter som över huvud taget inte tjänstgjort under konfliktdygnet skulle vara berättigade till lön. SAS förmådde inte konkret ange vilka piloter som berördes eller vilka belopp som avsågs. Av protokollet framgår att SAS ändrade sin inställning till beräkning av löneavdrag från att använda sig av "legs" till att använda sig av "flygtid". Eftersom SAS bl.a. inte kunde ange vilka piloter som berördes blev förhandlingen inte konkret till sitt innehåll.

Vid den centrala förhandlingen som påbörjades den 8 augusti 1994 fördes visserligen diskussioner bl.a. om de piloter som faktiskt hade tjänstgjort under konfliktdygnet. Det handlade dock inte heller denna gång om namngivna piloter eller angivna belopp. Vid förhandlingen begärde SAS ajournering för att få tid att överväga de synpunkter som SPF:s representanter hade framfört. När förhandlingen återupptogs, den 25 augusti, förklarade SAS emellertid att man stod fast vid sin tidigare ståndpunkt. Några diskussioner om vad SAS tänkte göra fördes inte. När SPF:s ordförande fick protokollet reagerade han mot den knapphändiga och hårda ståndpunkt som SPF enligt protokollet skulle ha intagit. Han upprättade därför en justeringsanmärkning där det framgår att det var korrekt att vidtaga löneavdrag för de piloter som var schemalagda för enbart inrikesproduktion under konfliktdygnet och stannade hemma. Det var således ett godkännande av SAS ståndpunkt till viss del. Justeringsanmärkningen kan dock med tanke på hur den är utformad uppfattas som att SPF krävde lön för de piloter som vistades på utestation den 16 juni 1994.

Båda parterna var av den uppfattningen att det rörde sig om en lönetvist enligt 35 § medbestämmandelagen, varför SAS väckte talan. Stämningsansökan ingavs den 1 september 1994. SAS yrkanden var emellertid av så allmän karaktär att det inte gick att ta ställning till dem. Trots det angavs i svaromålet principer för ett medgivande från SPF:s sida. Fastställelseyrkandena bestreds i den utformning de hade. Det angavs dock att det första yrkandet kunde medges under vissa förutsättningar. Först därefter, den 2 maj 1995, ingavs namnlistor. I ett yttrandet över den inlagan preciserade SPF sitt medgivande. SPF bestrider att det var först i december 1995 som kraven på traktamente begränsades till tre piloter. Redan i en inlaga av den 24 maj 1995 förklarade nämligen SPF att SAS fastställelseyrkande angående traktamente bestreds såvitt det avsåg R.P., G.P. och T.G..

Det är inte heller korrekt att SPF i svaromålet företrädde samtliga piloter som ursprungligen var antecknade på listorna. Det var omöjligt vid den tidpunkten, eftersom det då inte preciserats vilka piloter som talan avsåg. SPF kunde först då detta klargjorts ange vilka piloter föreningen skulle företräda. SPF kan inte företräda andra än sina egna medlemmar. Så snart talan fått tillräcklig precision har SPF preciserat sig både i fråga om vilka piloter som föreningen skulle företräda och i fråga om inställningen till yrkandena.

SPF:s uppfattning är att de piloter som var schemalagda för arbete under lockouten men inte utförde något arbete, inte heller har rätt till lön den dagen. SPF har i denna del medgivit ett löneavdrag med 1/30 av respektive pilots månadslön. En fastställelsetalan kan inte tillåtas och vinna bifall på grund av ett medgivande om det inte finns en tvistefråga och ett fastställelseintresse. Mellan SPF och SAS har det aldrig förelegat någon tvist avseende dessa piloter i detta avseende varför SAS fastställelsetalan i denna del skall avvisas.

SPF har även medgivit att piloterna upptagna i lista 3, med undantag av R.P., G.P. och T.G., inte har rätt till traktamente. Med undantag för de tre namngivna piloterna föreligger inte heller någon tvist mellan parterna varför SAS fastställelseyrkande i denna del också skall avvisas. SPF känner inte till omständigheterna för övriga piloter som upptagits på listan och ingen av dessa har anmält till föreningen att de vill ha traktamente för konfliktdygnet. Risken för att dessa piloter skall framställa krav är inte stor. Kollektivavtalets förhandlingsordning innehåller nämligen preskriptionsregler som gör att sådana krav inte kan vinna bifall om en preskriptionsinvändning görs.

Arbetsdomstolen skall endast pröva det som är tvistigt mellan parterna. Tvistigt mellan parterna är om C.W. och S.E. skall vidkännas löneavdrag för den 16 juni 1994 eller inte samt om R.P., T.G. och G.P. har rätt till traktamente för den dagen.

Piloternas tjänstgöring är inte upplagd så att piloterna har ett visst antal arbetstimmar per arbetsdag och ett visst antal arbetsdagar per vecka. De har i stället en tjänstgöringsskyldighet på högst 42 timmar per vecka och högst 12 timmar per dag med de begränsningar som anges i kollektivavtalets tjänstgöringsbilaga. SAS skickar ut ett schema ca två och en halv vecka före den första arbetsdagen i den fjortondagarsperiod som schemat avser. Under dessa två och en halv vecka kan händelser inträffa som gör att planeringen inte står sig. Bland annat kan flygplanstyp bytas, vilket medför att även besättningen måste bytas. Vidare kan piloter vara sjuka eller flygningar vara försenade. För att produktionen skall fungera trots sådant har SAS rätt enligt kollektivavtalet att göra erforderliga omdisponeringar.

SPF vitsordar uppgiften om att piloterna har månadslön. Den är emellertid inte knuten till tjänstgöringstimmar per dag. Det finns inte någon norm för hur löneavdrag för del av dag skall göras för piloter så det räcker att en pilot rent faktiskt har arbetat en del av en dag för att löneavdrag för den dagen inte skall göras. C.W. och S.E. stod också till arbetsgivarens förfogande under den tid då de enligt schemat skulle ha utfört inrikesproduktion.

Den handling, i vilken SAS säger sig ha klargjort för situationen den 16 juni 1994, kan ha upprättats den 15 juni 1994, faxats till Arlanda och så småningom blivit utdelad i piloternas postfack. Den fanns dock inte i piloternas postfack när de inställde sig för tjänstgöring den 16 juni 1994, vilket kan ha skett före den dagen. Detta påstående stödjer SPF på en enkät där SPF frågat samtliga 40 berörda medlemmar om de fått SAS meddelande. Samtliga 38 piloter som besvarade frågan gav nekande svar.

I kollektivavtalet, traktamentsbilagan, uttalas klart att frånvaro från hemmastation räknat från en timme före tidtabellsenlig start till 30 minuter efter återkomsten till hemmastationen ger rätt till traktamente. Traktamentet är avsett som ersättning för merkostnader som uppkommer i tjänsten på grund av frånvaron från hemmastationen. R.P., G.P. och T.G. lämnade hemmastationen den 15 juni, eller tidigare, och återkom till hemmastationen den 17 juni. När de flög ut och när de flög hem var de i tjänst vilket innebär att de även under bortovaron, på utestation, var i tjänst. De är således berättigade till traktamente.

R.P., T.G. och G.P. stannade på utestation under konfliktdygnet på begäran av SAS. Det förekom kontakter mellan de tre piloterna och SAS där SAS förklarade att de önskade att piloterna stannade kvar på utestation för att dagen efter konfliktdygnet flyga hem planen. Piloter som inte fick det här beskedet från SAS återvände till hemmastationen.

SAS

SAS hade redan den 14 juli 1994 justerat sin inställning till hur löneavdrag skulle beräknas från att använda sig av måttet "legs" till att använda sig av måttet "flygtid". Det stod således klart redan vid den första tvisteförhandlingen mellan parterna vilka löneavdrag SAS avsåg att göra för de piloter som berördes av konflikten.

SAS bestrider att det inledningsvis inte kunde anges vilka piloter som avsågs. SAS kände till piloternas tjänstgöringsscheman för den 16 juni 1994. SPF klargjorde inte vilka piloter föreningen företrädde. SAS utgick därför från att SPF företrädde samtliga medlemmar, varför det inte var nödvändigt med någon precisering i det hänseendet. SAS har över huvud taget inte fått någon upplysning från SPF före stämningsansökan om att SPF önskade inskränka sitt ställföreträdarskap till att avse bara en del av piloterna. Detta är orsaken till att det vid tiden för stämningsansökan inte fanns några namnlistor. Uppgifterna kunde ha tagits fram på kort tid om de hade efterfrågats. Eftersom lockouten endast avsåg medlemmar i SPF fanns det ingen anledning att precisera vilka piloter som avsågs.

Även om SAS kan göra preskriptionsinvändning mot enskilda piloter som väcker talan, kommer invändningen att prövas och den kan komma att ogillas. Bland annat kan preskriptionsavbrytande omständigheter åberopas.

Domskäl

Bakgrunden till denna tvist är de stridsåtgärder som vidtogs den 16 juni 1994. På grund av strejk och lockout utförde de hos SAS anställda piloterna som är medlemmar i SPF inte inrikesflygningar. En del piloter utförde inget arbete den dagen. En del andra utförde utrikesflygningar men inte de inrikesflygningar som de skulle ha utfört om stridsåtgärderna inte vidtagits. Mot bakgrund av dessa omständigheter har frågor uppkommit om piloternas rätt till lön för konfliktdygnet eller del därav. Några piloter befann sig under konfliktdygnet på s.k. utestation. Beträffande dessa har frågor uppkommit om rätten till traktamente.

SAS har i målet framställt tre fastställelseyrkanden.

Det första yrkandet innebär att SAS vill ha fastställt att SAS inte är skyldigt att utge lön för den 16 juni 1994 till sammanlagt 34 piloter samt att SAS har rätt att verkställa visst avdrag från deras löner. SPF har medgivit detta yrkande men i första hand yrkat att det skall avvisas.

Det andra yrkandet innebär att SAS vill ha fastställt att SAS inte är skyldigt att utge lön till två piloter, C.W. och S.E., för den del av den 16 juni 1994 då de skulle ha utfört men på grund av strejk och lockout inte utförde inrikesflygning samt att SAS har rätt att göra visst löneavdrag för dem. Detta yrkande har SPF bestritt.

Det tredje yrkandet innebär att SAS vill ha fastställt att SAS inte är skyldigt att utge traktamente till 16 piloter för den 16 juni 1994 då de berördes av strejk och lockout. SPF har bestritt detta yrkande såvitt gäller tre piloter, R.P., T.G. och G.P.. SPF har medgivit detta yrkande såvitt gäller övriga piloter men i första hand yrkat att det skall avvisas i den medgivna delen.

Avvisningsfrågor

SPF har alltså yrkat att delar av SAS talan skall avvisas. Avvisningsyrkandet avser de delar som SPF medger och grundas på att det skulle saknas fastställelseintresse i de delarna. Arbetsdomstolen tar också i detta sammanhang upp betydelsen av en i ett annat mål meddelad dom.

Enligt SPF föreligger det inte och har inte förelegat någon tvist i de delar där SPF kan medge SAS yrkanden och SAS har i dessa delar inte något sådant fastställelseintresse som är en förutsättning för att en fastställelsetalan skall anses tillåten.

SAS har till bemötande av avvisningsyrkandet anfört i huvudsak följande. De frågor som målet rör var tvistiga vid tidpunkten för talans väckande och det är omständigheterna vid den tidpunkten som är avgörande för frågan om en fastställelsetalan skall tillåtas. Yrkandena i denna del har medgivits under rättegången och dom skall ges i enlighet med medgivandet. En dom grundad på medgivande har rättskraft mot SPF men inte mot de enskilda piloter som avses med yrkandena. Domen ger dock SAS en fördel genom att den kan åberopas emot piloter som kan komma att rikta betalningsanspråk mot SAS. En dom som såvitt gäller traktamentsfrågan avser enbart tre piloter kanske inte bringar klarhet i principfrågorna.

Enligt 4 kap. 6 § arbetstvistlagen skall talan som inte innefattar yrkande att motparten skall förpliktas att fullgöra eller underlåta något, dvs. en fastställelsetalan, avvisas om det inte är av avsevärd betydelse för käranden att talan prövas. Arbetsdomstolen har i ett flertal fall slagit fast att en fastställelsetalan äger betydelse för part först om det finns anledning att anta att en bifallande dom kommer att antingen direkt påverka motpart i det rättsliga handlandet i förhållande till parten eller bli direkt avgörande vid en senare talan, som innefattar yrkande att motparten skall förpliktas att fullgöra eller underlåta något (se t.ex. AD 1992 nr 134). Med motpart avses i detta sammanhang både avtalsmotpart och andra som kan vara bundna av avtalet. Arbetsdomstolen har också framhållit att det – även om det normalt sett är förhållandena vid talans väckande som är avgörande för talans tillåtlighet – måste finnas möjlighet att beakta även efter talans väckande framkomna omständigheter som direkt inverkar på betydelsen av att få talan prövad (AD 1978 nr 108). Det är mot denna bakgrund som de av SAS anförda skälen för att talan skall tillåtas skall prövas.

Enligt arbetsdomstolens mening framstår det som oklart om det förelåg någon tvist i dessa delar ens vid tidpunkten för talans väckande. I vart fall finns det inte numera sedan talan medgivits några tvistiga frågor i dessa delar. En bifallande dom skulle inte ha rättskraft i förhållande till de enskilda piloterna, som inte stämts in i målet. De är därför i och för sig oförhindrade att oberoende av en dom i detta mål själva väcka talan mot SAS. En sådan talan kan som framhållits bemötas med en preskriptionsinvändning. En bifallande dom i detta mål måste också under alla förhållanden ha ett mycket begränsat värde för SAS, eftersom den skulle grundas på enbart medgivande från SPF och inte på någon av domstolen gjord prövning av sakfrågorna. Vid en samlad bedömning av vad som framkommit kommer arbetsdomstolen till den slutsatsen att det inte kan anses vara av avsevärd betydelse för SAS att talan i de medgivna delarna prövas.

Arbetsdomstolen har nyligen meddelat dom, AD 1996 nr 70, i ett annat mål som har beröring med detta mål. I det målet förde SPF talan mot HAO Flygbranschens Arbetsgivarorganisation och SAS. Huvudfrågan i det målet var om SAS brutit mot bestämmelser i lagen om arbetsgivares kvittningsrätt och ådragit sig skadeståndsskyldighet när SAS verkställde löneavdragen för ett antal piloter med anledning av konflikten den 16 juni 1994. Bland de i det målet aktuella piloterna finns även piloterna C.W. och S.E.. Beträffande dem gjorde SPF gällande även att det inte fanns grund för löneavdrag eftersom de den aktuella dagen tjänstgjort i utrikestrafik. Arbetsdomstolen fann att de gjorda avdragen skulle godtas och avslog yrkandena om att SAS skulle förpliktas utge belopp motsvarande löneavdragen till de båda piloterna.

Enligt arbetsdomstolens mening kan det mot denna bakgrund i vart fall inte nu längre anses vara av betydande intresse för SAS att få fastställelseyrkandet angående C.W. och S.E. prövat i detta mål. Redan av det skälet bör talan i denna del avvisas. Arbetsdomstolen har därmed inte anledning att uppehålla sig vid frågan om detta yrkande bör avvisas också av andra skäl.

Det hittills anförda leder till att SAS talan skall avvisas med undantag endast för yrkandet under punkt 3 såvitt det avser piloterna R.P., T.G. och G.P..

Traktamentsfrågan

SAS har till grund för talan i denna del anfört följande. Ersättningsreglerna i kollektivavtal skall inte tillämpas under en konflikt. Även reglerna om traktamente som återfinns i en bilaga till och utgör en del av kollektivavtalet mellan parterna är suspenderade under en konflikt. Även om traktamentsbilagan skulle anses tillämplig under konfliktdygnet den 16 juni 1994, skall traktamente ändå inte utbetalas. Detta följer av att en pilot enbart erhåller traktamente då han har kostnader i samband med flygtjänst samt att traktamente beräknas dygnsvis. Eftersom R.P., G.P. och T.G. varken var i tjänst under konfliktdygnet eller hade kostnader i samband med flygtjänst är de inte berättigade till traktamente för den tiden.

SPF har till stöd för sitt bestridande anfört bl.a. att traktamentsbilagan klart anger att frånvaro från hemmastation föranleder traktamentsrätt från en timme före start från hemmastationen till 30 minuter efter "block on" vid återkomsten till hemmastationen. Eftersom piloterna R.P., G.P. och T.G. var i tjänst när de flög ut från hemmastationen den 15 juni 1994 eller tidigare och när de återkom den 17 juni 1994 följer det av kollektivavtalet att de är berättigade till traktamente under hela perioden.

SPF har vidare uppgett att R.P., G.P. och T.G. stannade på utestation på begäran av SAS för att kunna flyga hem planen den 17 juni 1994. SPF har dock uppgett att detta inte utgör någon självständig grund för rätt till traktamente.

Den fråga arbetsdomstolen har att ta ställning till är alltså om det av SAS som arbetsgivare ingångna kollektivavtalets bestämmelser ger R.P., T.G. och G.P. rätt till traktamente för den 16 juni 1994. Den dagen befann de sig på s.k. utestation som de flugit till innan stridsåtgärderna igångsattes och återvände från sedan stridsåtgärderna upphört.

Vistelse på s.k. utestation ger normalt rätt till traktamente. De tre berördes dock av både strejk och lockout under det dygnet. Stridsåtgärderna på SAS område utgjorde sympatiåtgärder till stöd för parterna på ett annat avtalsområde och det kollektivavtal mellan SAS och bl.a. SPF som reglerar rätten till traktamente var inte uppsagt.

Kollektivavtalet innehåller inga regler som rör den situationen att arbete på grund av stridsåtgärder inte utförs. Frågan är om den omständigheten att det icke uppsagda avtalet saknar regler för konfliktsituationer skall leda till att traktamente skall utgå.

Den gängse uppfattningen är att anställningsavtalen inte upphör vid strejk och lockout utan att de suspenderas under konflikttiden (AD 1995 nr 77). Saken har uttryckts så att vid en arbetsnedläggelse upphävs tillfälligt parternas rättigheter och skyldigheter gentemot varandra (Reinhold Fahlbeck, Praktisk arbetsrätt, 1989, s. 112). Av domstolens praxis framgår att inte heller sådana förmåner som annars skulle utgått enligt ett icke uppsagt kollektivavtal utgår under konflikttiden även om det icke uppsagda kollektivavtalet inte innehåller några regler med innebörd att det sätts ur spel vid en konflikt (AD 1956 nr 20). Saken kan uttryckas så att man i regel torde kunna utgå från att kollektivavtal ingås under den förutsättningen att de inte skall tillämpas under konflikt även om parterna inte uttryckligen angett detta i avtalet.

Parterna i detta mål har inte förebringat någon utredning som visar att det här aktuella kollektivavtalet, som alltså inte innehåller några regler om tillämpningen under konflikt, slutits under några särskilda förutsättningar. Enligt arbetsdomstolens mening finns det därför inte anledning att i detta mål anlägga något annat synsätt än det gängse. Yrkandet i denna del bör därför vinna bifall och det bör ske på det sätt som framgår av domslutet.

Rättegångskostnader

Målets utgång i arbetsdomstolen innebär att parterna är att anse som ömsom vinnande och förlorande. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt bör vardera parten bära sin rättegångskostnad.

Domslut

1. Arbetsdomstolen fastställer att SAS inte är skyldigt att till piloterna R.P., T.G. och G.P. utge traktamente för någon del av konfliktdygnet den 16 juni 1994 kl. 00.00 – 24.00.

2. SAS fastställelsetalan i övrigt avvisas.

3. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

Dom 1996-06-19, målnummer A-199-1994

Ledamöter: Hans Tocklin, Marianne Eliason, Palle Landin, Ulf E. Nilsson, Lars Josefsson (jur. kand. vid Grafiska Företagen; tillfällig ersättare), Sven Kinnander och Lennart Andersson. Enhälligt.

Sekreterare: Ewamaria Eriksson