Arbetsdomstolen referat AD 1997 nr 41

Court
Arbetsdomstolen
Reference
AD 1997 nr 41
Domsnummer
1997-41
Målnummer
A-24-1997
Avgörandedatum
1997-04-09
Rubrik
Fråga om partsställningen i tvist angående ett beslut om att en domkyrkokaplan skall utföra arbetsuppgifter som komminister.
Lagrum
•  4 kap. 7 § första stycket lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister
•  34 kap. 1 § kyrkolagen (1992:300)

Parter:

Svenska Kyrkans Personalförbund; Uppsala domkapitel

Nr 41

Svenska Kyrkans Personalförbund

mot

Uppsala domkapitel.

 

K.L. tillträdde tjänsten som komminister och domkyrkokaplan i Uppsala domkyrkoförsamling den 16 september 1992. Vid ett personalmöte den 7 januari 1997 meddelade domprosten i församlingen T.K.B. beslutet att K.L. tills vidare skulle utföra arbetsuppgifter som komminister i Almtuna distrikt av församlingen. Uppsala domkyrkoförsamling ingår i flerpastoratssamfälligheten Uppsala kyrkliga samfällighet.

Svenska Kyrkans Personalförbund har väckt talan i arbetsdomstolen och yrkat att domstolen skall ogiltigförklara beslutet att K.L. skall utöva annan prästtjänst och att domkapitlet skall förpliktas att till K.L. utge 50 000 kr i allmänt skadestånd för den kränkning han utsatts för. Vidare har personalförbundet yrkat att arbetsdomstolen genom ett interimistiskt beslut skall inhibera det av domprosten fattade beslutet.

Domkapitlet har anmält processhinder och anfört att det inte har att svara i tvisten. Vidare har domkapitlet invänt att förhandlingsskyldigheten enligt arbetstvistlagen inte uppfyllts. Domkapitlet har även anfört att domprostens beslut är ett arbetsledningsbeslut som inte kan prövas av domstol. För det fall att domprostens beslut blir föremål för prövning av domstolen och domstolen finner att beslutet är att jämställa med ett skiljande från anställningen har domkapitlet bestritt det interimistiska yrkandet med hänvisning till att det funnits saklig grund för åtgärden.

Personalförbundet har för det fall att domstolen skulle finna att förhandlingsskyldigheten enligt arbetstvistlagen inte uppfyllts hemställt att målet efter prövningen av yrkandet om interimistiskt förordnande skall förklaras vilande i avvaktan på att förhandlingar genomförs.

Prövningen av yrkandet om interimistiskt förordnande har skett efter föredragning.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak följande.

Personalförbundet

Det beslut domprosten meddelade vid personalmötet den 7 januari 1997 innebar att K.L. skulle utöva annan tjänst. Det har inte funnits godtagbara skäl för omplaceringsbeslutet. Härtill kommer att beslut enligt 34 kap. 1 § kyrkolagen (1992:300) att en präst skall utöva annan prästtjänst skall fattas av stiftsstyrelsen och inte av domprosten.

Genom beslutet fråntogs K.L. de specifika arbetsuppgifterna som domkyrkokaplan och tvingades att utöva komministertjänst i annat distrikt inom församlingen. I realiteten är domprostens beslut att likställa med ett skiljande från tjänsten. De förutsättningar under vilka en präst kan skiljas från tjänsten anges i 35 kap. kyrkolagen. Sådana förutsättningar har inte förelegat.

Domkapitlet har jämte biskopen tillsynsansvaret för det kyrkliga ämbetet och utfärdar tjänstgöringsföreskrifter för prästerna inom stiftet. Genom tjänstgöringsföreskrifterna uppdrar domkapitlet åt domprosten att vara arbetsledare för de i samfälligheten anställda prästerna. Domprostens behörighet att uppträda som arbetsledare härleds således från domkapitlets kompetens. Följaktligen är det också domkapitlet som har att inför arbetsdomstolen svara för arbetsledningsbeslut fattade av domprosten.

Tjänsten som domkyrkokaplan i Uppsala domkyrkoförsamling är unik. Domkyrkan utgör såväl församlingskyrka och stiftskatedral som rikshelgedom. På församlingsnivå har domkyrkokaplanen att bidra till utveckling och förnyelse av gudstjänstlivet. Regelbunden tjänst vid gudstjänster förutsätts. På stiftsnivå har domkyrkokaplanen fortlöpande kontakt med stiftskansliet. Han deltar i planeringen av präst- och diakonvigningar. På riksplanet deltar domkyrkokaplanen i planeringen och förberedelserna av biskopsvigningar, rikskyrkliga högtidligheter och besök av kyrkoledare. Domkyrkokaplanen har även kontakt med andra domkyrkor inom och utom landet. Han deltar t.ex. tillsammans med representanter för större domkyrkor i Europa i återkommande nordeuropeiska katedralkonferenser.

Det har förelegat samarbetsproblem mellan K.L. och domprosten T.K.B.. Trots aktiva åtgärder har problemen inte lösts.

A.S. underrättade K.L. vid ett sammanträffande hos biträdande biskopen den 19 juni 1996 om att stiftsstyrelsen hade för avsikt att förflytta K.L. och att detta kunde ske frivilligt eller som en tvångsåtgärd enligt bestämmelserna i 34 kap. 1 § kyrkolagen.

Den 30 juli och 1 augusti 1996 genomfördes förhandlingar enligt 11 § medbestämmandelagen till vilka stiftsstyrelsen kallat med anledning av att arbetsgivaren avsåg att besluta att K.L. i stället för den egna tjänsten skulle utöva annan tjänst. Arbetsgivarsidans avsikt var att K.L. skulle utöva tjänst som stiftsadjunkt under tiden den 1 september till den 29 december 1996. Personalförbundet yrkade vid förhandlingen att K.L. skulle beviljas tjänstledighet med bibehållna löneförmåner för studier/forskning för tiden den 1 september 1996 till den 30 juni 1997. Förhandlingen avslutades dock i oenighet.

Personalförbundet kallades därefter till ytterligare förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen som genomfördes den 9 augusti 1996. Även vid denna förhandling uppträdde stiftsstyrelsen på arbetsgivarsidan. Styrelsen föreslog vid förhandlingen att K.L. under tiden den 1 september till den 31 december 1996 skulle utöva tjänst som kontraktsadjunkt. Personalförbundet vidhöll de tidigare framställda kraven och förhandlingen avslutades i oenighet.

Vid en förnyad förhandling föreslog stiftsstyrelsen att K.L. skall ges tjänstledighet för forskning/studier fram till den 1 januari 1997. Personalförbundet accepterade förslaget.

Personalförbundet meddelade i december 1996 stiftsstyrelsen i ett brev att man förutsatte att K.L. den 1 januari 1997 skulle återgå till sin tjänst som domkyrkokaplan. Stiftsjuristen A.S. kontaktade någon dag senare personalförbundet per telefon och meddelade att stiftsstyrelsen ansåg att K.L. skulle återgå till sin tjänst i domkyrkoförsamlingen.

Den 3 januari 1997 hölls en förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen till vilken domprosten kallat med anledning av att hon som arbetsledare avsåg att ge K.L. delvis förändrade arbetsuppgifter inom församlingen. Vid förhandlingen förklarade domprosten att anledningen till att K.L. skulle utöva annan tjänst var dels samarbetssvårigheterna mellan honom och domprosten, dels att han ansökt om tjänstledighet för utövande av annan tjänst under tiden den 15 mars till den 15 juni 1997. Förhandlingen slutade i oenighet.

Domkapitlet

Det föreligger processhinder därför att det är Uppsala kyrkliga samfällighet – vari Uppsala domkyrkoförsamling ingår – i egenskap av arbetsgivare för domprosten som skall svara i tvisten. Arbetsgivare för präster är vederbörande pastorat eller kyrkliga samfällighet. Talan skall således inte riktas mot domkapitlet.

I andra hand åberopar domkapitlet att förhandlingsskyldigheten enligt arbetstvistlagen inte har uppfyllts. Någon tvisteförhandling har över huvud taget inte genomförts efter domprostens beslut. Dessutom har domkapitlet mot vilken talan riktats inte vid något tillfälle deltagit i förhandling med anledning av tvisten.

Domprostens beslut innebar att K.L. inom ramen för sin anställning som komminister i domkyrkoförsamlingen skulle utföra andra prästerliga arbetsuppgifter. Ett sådant arbetsledningsbeslut är domprosten behörig att fatta. Domprostens arbetsledningsrätt över prästerna inom pastoratet följer inte av tjänstgöringsföreskrifterna utan av ställningen som kyrkoherde. Det arbetsledningsbeslut domprosten fattat kan inte prövas av domstol, eftersom det faller inom ramen för K.L.s arbetsskyldighet och det inte är fråga om så ingripande åtgärd att det handlar om ett skiljande från anställningen. K.L. har oförändrade löneförmåner och bor kvar i hyresbostaden i en domkyrkan tillhörig fastighet.

För det fall att domprostens beslut blir föremål för prövning i målet och domstolen anser att domprostens beslut skall jämställas med ett skiljande från anställningen är domkapitlets inställning att det förelegat saklig grund för åtgärden med hänsyn till de samarbetsproblem som förelegat mellan domprosten och K.L..

K.L. har sökt och erhållit tjänstledighet för arbete vid Linköpings universitet under tiden den 16 mars till den 15 juni 1997. Verksamheten i domkyrkan skulle allvarligt skadas om arbetsdomstolen biföll det interimistiska yrkandet. För närvarande bearbetas de grava samarbetsproblemen mellan K.L. och domprosten i samarbete med en extern psykolog. De samtal som pågår skulle allvarligt störas om arbetsdomstolen skulle bifalla det interimistiska yrkandet.

Personalförbundet

Förhandlingsskyldigheten enligt arbetstvistlagen har uppfyllts genom förhandlingen enligt 11 § medbestämmandelagen den 3 januari 1997.

SKÄL

Inledning

Arbetsdomstolen har att pröva personalförbundets yrkande att domstolen genom interimistiskt beslut skall inhibera det av domprosten T.K.B. den 7 januari 1997 fattade beslutet att domkyrkokaplanen K.L. skall utföra arbetsuppgifter som komminister i Almtuna distrikt av domkyrkoförsamlingen.

Förhandlingsskyldigheten

Arbetsdomstolen tar först upp domkapitlets invändning att förhandlingsskyldigheten enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen inte uppfyllts. Domkapitlet har anfört dels att någon förhandling inte förts efter det att domprosten fattat beslutet om förändrade arbetsuppgifter för K.L., dels att någon förhandling med domkapitlet i anledning av tvisten över huvud taget inte förts. Personalförbundet har gjort gällande att förhandlingsskyldigheten uppfyllts genom en förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen den 3 januari 1997 där domprosten agerade på arbetsgivarsidan.

Vid en prövning på grundval av den föreliggande utredningen i målet finner arbetsdomstolen att sådan förhandling som avses i 4 kap. 7 § första stycket arbetstvistlagen inte har förekommit i tvistefrågan. Hinder föreligger därför i princip för arbetsdomstolen att ta upp talan till prövning.

Av nyssnämnda paragrafs tredje stycke framgår emellertid att talan, utan hinder av att förhandling som påkallas enligt medbestämmandelagen eller som anges i kollektivavtal inte ägt rum rörande tvistefrågan, får tas upp till prövning såvitt gäller fråga om förordnande för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger i målet. Bestämmelserna i 4 kap. 7 § arbetstvistlagen utgör således inte något hinder för att arbetsdomstolen prövar det av personalförbundet framställda yrkandet om interimistiskt förordnande. Av samma paragraf framgår att sedan sådan prövning skett målet skall förklaras vilande i avbidan på att förhandling rörande tvistefrågan slutförts.

Vem skall svara i tvisten?

Ett gemensamt arbetsgivarorgan saknas för Svenska kyrkans personal. Arbetsgivaransvaret för bland annat präster är uppdelat på flera olika organ. En komminister anställs genom beslut av en församlings kyrkoråd eller – i ett flerförsamlingspastorat – av pastoratets tillsättningsnämnd. Pastoratet skall svara för kostnader för avlöningsförmåner till innehavare av prästtjänster inom pastoratet. Kyrkoherden är arbetsledare för bl.a. prästerna inom pastoratet. I en domkyrkoförsamling har domprosten ställningen av kyrkoherde. Stiftsstyrelsen inrättar prästtjänster, beslutar om förflyttning av präst till annan tjänst och beslutar om semester eller annan ledighet för präst. Tjänstgöringsföreskrifter för prästerna meddelas av domkapitlet som också beslutar om disciplinåtgärd, uppsägning och avsked i enlighet med bestämmelserna i 35 kap. kyrkolagen. Inom stiftet har biskopen ett tillsynsansvar avseende bl.a. läran och ämbetet. På uppdrag av regeringen ingår Arbetsgivarverket, som företrädare för kyrkokommunerna, kollektivavtal om löneförmåner. Arbetsgivarverket avgör också frågor om stridsåtgärd rörande sådana avtal.

Det avgörande för vem som i egenskap av arbetsgivare för en präst skall svara i domstol är vad som utgör föremål för tvisten i det enskilda fallet. Som part vid domstol i frågor som inte ankommer på Arbetsgivarverket kan uppträda församlingen eller församlingssamfälligheten samt på regional nivå stiftssamfälligheten. Inom sitt ansvarsområde kan också domkapitlet vara part.

Talan rörande ett visst beslut skall i enlighet med det anförda väckas mot den kyrkliga kommun eller kyrkliga myndighet som beslutet angår. Detta innebär exempelvis att vederbörande domkapitel skall stämmas in då tvisten gäller påstått avskedande av en komminister och att församlingen eller församlingssamfälligheten skall svara då tvisten rör stiftsstyrelsens beslut med tillämpning av 34 kap. 1 § kyrkolagen om att en komminister skall utöva annan tjänst.

Enligt arbetsdomstolens bedömande innebär det anförda följande vad gäller frågan om partsställningen i den aktuella tvisten. I den mån tvisten gäller frågan om beslutet om ändrade arbetsuppgifter för K.L. har inneburit ett skiljande från dennes tjänst som domkyrkokaplan torde domkapitlet vara rätt svarandepart. Betraktar man i stället beslutet såsom en fråga om utövande av annan prästtjänst med tillämpning av 34 kap. 1 § kyrkolagen eller såsom en fråga om arbetsledning som ligger inom domprostens befogenheter, är Uppsala kyrkliga samfällighet rätt svarandepart.

Hur är domprostens beslut om ändrade arbetsuppgifter för K.L. att uppfatta?

Vid en bedömning på grundval av det material som hittills föreligger i målet finner arbetsdomstolen att utgångspunkten skall vara att tjänsten som domkyrkokaplan i Uppsala domkyrkoförsamling är en särskild tjänst som i viss mån skiljer sig från andra tjänster för komministrar inom församlingen.

I Uppsala domkyrkoförsamling fungerar domprosten T.K.B. såsom arbetsledare för bl.a. komministrarna i församlingen. Genom ett arbetsledningsbeslut den 7 januari 1997 har domprosten förordnat att K.L. som anställts som komminister och domkyrkokaplan skall utföra arbetsuppgifter som komminister i Almtuna distrikt. Beslutet kan inte anses ha varit så ingripande att det kan jämställas med ett skiljande av K.L. från dennes anställning som präst. Beslutet har emellertid inneburit att K.L. tillfälligt frånträtt de speciella arbetsuppgifterna som domkyrkokaplan för att utöva tjänsten som komminister i Almtuna distrikt. En sådan förändring är enligt domstolens mening att betrakta som ett utövande av annan prästtjänst som faller inom ramen för bestämmelserna i 34 kap. 1 § kyrkolagen.

Arbetsdomstolens ställningstagande till yrkandet om interimistiskt förordnande

Ett beslut som avses i 34 kap. 1 § kyrkolagen skall fattas av stiftsstyrelsen. En talan angående beslutet skall väckas mot den kyrkliga samfälligheten. Arbetsdomstolen finner med hänsyn härtill att yrkandet om interimistiskt förordnande inte kan prövas på talan endast mot domkapitlet. Med hänsyn till det anförda skall yrkandet avslås.

SLUT

1. Arbetsdomstolen avslår det av Svenska Kyrkans Personalförbund framställda yrkandet om interimistiskt förordnande.

2. Målet vilandeförklaras i avbidan på att förhandling rörande tvistefrågan enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen slutförts.

Beslut 1997-04-09, målnummer A-24-1997

Ledamöter: Hans Stark, Göran Karlstedt, Ingemar Källberg, Mats Holmgren, Anders Hagman, Inger Karlsson och Ulf Nilsson. Enhälligt.

Sekreterare: Anna Nordin