Arbetsdomstolen referat AD 1998 nr 145

Court
Arbetsdomstolen
Reference
AD 1998 nr 145
Domsnummer
1998-145
Målnummer
A-92-1998
Avgörandedatum
1998-12-16
Rubrik
Fråga om en arbetsgivare haft grund för att avskeda en arbetstagare som utom tjänsten vid en av arbetsgivaren anordnad julfest utövat våld mot en chef och uttalat hotelser mot denne och andra anställda.
Lagrum
18 § lagen (1982:80) om anställningsskydd

Parter:

Svenska Industritjänstemannaförbundet; Livsmedelsbranschens Arbetsgivareförbund; Coca-Cola Drycker Sverige Aktiebolag

Nr 145

Svenska Industritjänstemannaförbundet

mot

Livsmedelsbranschens Arbetsgivareförbund och Coca-Cola Drycker Sverige Aktiebolag i Stockholm.

 

BAKGRUND

Mellan Svenska Industritjänstemannaförbundet (SIF) och Livsmedelsbranschens Arbetsgivareförbund (LAF) gäller kollektivavtal. Coca-Cola Drycker Sverige AB (bolaget) är medlem i LAF och därigenom bundet av kollektivavtal med SIF.

S.N., född 1964, är medlem i SIF. Han har varit anställd i bolaget i vart fall sedan den 7 november 1994 och arbetade vid den i detta mål aktuella tiden som fullserviceoperatör av dryckesautomater.

Bolaget avskedade S.N. den 19 december 1997 under åberopande av att denne grovt åsidosatt sina åligganden mot bolaget genom vad som förekommit på en julfest.

Tvist har uppstått om avskedandet. Tvisteförhandlingar har förts utan att parterna kunnat enas.

I beslut den 6 maj 1998 avslog arbetsdomstolen ett yrkande från SIF om att domstolen skulle förordna att anställningen, trots avskedandet, skulle bestå till dess tvisten slutligt avgjorts.

YRKANDEN

Svenska Industritjänstemannaförbundet har yrkat att arbetsdomstolen i första hand skall förplikta Coca-Cola Drycker Sverige AB att till S.N. utge 100 000 kr i allmänt skadestånd samt 17 800 kr per månad i ekonomiskt skadestånd, varav 16 000 kr avser utebliven lön och 1 800 kr utebliven semesterersättning, från och med den 20 december 1997, till dagen för huvudförhandling i målet. Förbundet har vidare yrkat förbehåll för rätten att i mån av befogenhet senare väcka talan med yrkande om ersättning för förlust som S.N. kan komma att lida efter denna tidpunkt.

I andra hand, för det fall arbetsdomstolen skulle finna att bolaget inte haft laglig grund för avskedande men väl saklig grund för uppsägning, har förbundet yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta bolaget att till S.N. utge 45 000 kr i allmänt skadestånd samt 53 400 kr i ekonomiskt skadestånd, varav 48 000 kr avser uppsägningslön och 5 400 kr semesterersättning.

Ränta har i båda fallen yrkats enligt 3, 4 och 6 §§ räntelagen på det allmänna skadeståndet från dagen för delgivning av stämning och på det ekonomiska skadeståndet från den 26 varje månad allt eftersom beloppen förfaller till betalning, till dess full betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt käromålet och beträffande sin inställning i övrigt tillagt följande. Beträffande förstahandsyrkandet vitsordas som skäligt ekonomiskt skadestånd ett belopp om 16 000 kr per månad från och med den 20 december 1997 till dagen för huvudförhandling i målet samt ett belopp om 1 800 kr per månad från och med den 20 december 1997 till och med den 31 mars 1998. Någon semesterersättning för tiden efter den 31 mars 1998 vitsordas inte eftersom det skulle innebära en överkompensation. Inget belopp kan vitsordats som skäligt i och för sig som allmänt skadestånd. Skulle domstolen finna bolaget vara skyldigt att utge allmänt skadestånd yrkas att detta skall jämkas, i första hand till noll kr och i andra hand till det belopp arbetsdomstolen finner skäligt. Arbetsgivarparterna har ingen erinran mot yrkandet om förbehåll. När det gäller andrahandsyrkandet vitsordas det ekonomiska skadeståndet som skäligt i och för sig. I fråga om allmänt skadestånd är inställningen densamma som vid förstahandsyrkandet. Slutligen vitsordas ränteberäkningen.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

PARTERNAS SAKFRAMSTÄLLNING

SIF

S.N. började under 1993 arbeta åt Pripps, dels som flyttkarl, dels som utkörare. Även under 1994 arbetade han åt Pripps och den 7 november 1994 blev han anställd av Coca-Cola Cool Drinks AB som vid tillfället ägdes av Pripps och Coca-Cola. Anställningen övergick sedermera till ett av Coca-Cola helägt bolag, Coca-Cola Drycker Sverige AB, och S.N. fick tjänst som fullserviceoperatör. Från denna anställning avskedades S.N. den 19 december 1997 på grund av vad som förekom på en julfest den 6 december 1997. Såväl lokal som central förhandling har förevarit utan att parterna kunnat enas.

Bolaget bjöd sina anställda på julfest lördagen den 6 december 1997. Det var tre bolag med kontorsgemenskap som samtidigt hade julfest, nämligen Coca-Cola Drycker Service AB, Coca-Cola Drycker AB och Coca-Cola Dryckesdistributören AB. Till festen var även gäster från Falconbryggeriet inbjudna. Sammanlagt var det 30 – 40 deltagare. Tillställningen hölls i bolagets lokaler i Malmö. Inledningsvis bjöds det på glögg i entrén. Festdeltagarna stod och samtalade före middagen. S.N. blev inbjuden av en av cheferna, R.T., till dennes kontor, på ett par glas whisky innan festen började. Det var uppdukat i lagerlokalen till ett traditionellt julbord. Som dryck erbjöds öl, vin och snaps. Det fanns en stor mängd alkohol att tillgå. S.N. var placerad vid samma bord som R.T.. S.N. hade med sig en laserpenna, som används till att peka på over head-bilder. När R.T. höll sitt välkomsttal pekade S.N. på denne med pennan. Han pekade mot kroppen och inte mot ögonen eftersom det kan vara farligt. Han pekade även på andra med pennan. Flera av festdeltagarna lånade pennan. S.N. uppfattade inte att pennan orsakade någon irritation. Tvärtom verkade många tycka att pennan var intressant. R.T. var vid ett par tillfällen S.N. behjälplig att återfå pennan, när den kommit bort. Det förekom mycket alkohol vid festen och deltagarna blev mer och mer berusade. En anställd var så berusad att han föll under ett bord och drog med sig en bordsduk och en annan anställd sparkade hål i en vägg. Båda blev hemskickade. Under kvällen sökte R.T. upp S.N. flera gånger och tog denne åt sidan. Vid ett tillfälle ville R.T. gå ut för att reda ut något med S.N. Ett tumult uppstod då. Direkt efter tumultet lämnade S.N. lokalen, drack vatten och strax därpå åkte han hem. Under nästa dag ringde R.T. till S.N., som då bad om ursäkt. Påföljande arbetsdag bad S.N. R.T. och flera andra arbetskamrater om ursäkt. Veckan gick och under fredagen fick S.N. besked om att han skulle infinna sig hos sin chef J.T. Där fick han beskedet att han skulle avskedas.

S.N. har inte misshandlat R.T.. Händelsen kan mer rubriceras som ett tumult. Såväl S.N. som R.T. tappade omdömet, i S.N:s fall beroende på berusning. Vidare gör SIF gällande att bolaget är medansvarigt till händelsen, eftersom bolaget tillhandahållit stora mängder alkohol åt sina anställda och dessutom har R.T., en av cheferna, bjudit S.N. på whisky. S.N:s hotelser har uttalats när han var i stark affekt och efter stark provokation av R.T. Av betydelse för bedömningen är också att R.T. inte är S.N:s arbetsledare, att händelsen ägde rum utom tjänsten, på de anställdas fritid, och inte på S.N:s direkta arbetsplats.

Sammanfattningsvis gör SIF gällande att det inträffade inte ens utgör saklig grund för uppsägning. I vart fall har S.N. inte grovt åsidosatt sina åligganden, varför bolaget inte hade rätt att tillgripa en mer ingripande åtgärd än uppsägning. På grund härav har S.N. rätt till ekonomiskt skadestånd i enlighet med yrkandena. SIF gör även gällande att S.N. har rätt till allmänt skadestånd eftersom bolaget saknat laglig grund för avskedande. För det fall domstolen skulle finna att det förelåg saklig grund för uppsägning, är bolaget skadeståndsskyldigt eftersom man rätteligen borde ha sagt upp S.N. och inte avskedat honom.

Arbetsgivarparterna

Det finns ett tidigare fall av misskötsamhet från S.N:s sida, en händelse som inträffade på Wallmans salonger den 13 november 1997, knappt en månad före julfesten. En anställd som gick i pension skulle avtackas av bolaget och med anledning härav gavs en middag för 15 – 20 personer. S.N. hade med sig laserpennan. Han använde pennan genom att lysa framför allt mot kvinnors bröst och könsorgan. Det hela uppfattades som mycket stötande och förnedrande. Han fick flera tillsägelser utan att det hjälpte. Händelsen i sig kan inte utgöra en grund för avskedande men händelsen åberopas dels för att åskådliggöra S.N:s allmänna beteende, dels för att belysa att det som senare inträffade inte var en engångsföreteelse.

Vid julfesten deltog, enligt deltagarförteckningen, 66 personer. Till festen inköptes alkohol för 6 700 kr samt tre tunnor mellanöl, varav 70 liter gick åt. Av den inköpta mängden konsumerades alkohol till en kostnad av 4 403 kr, eller motsvarande 67 kr 73 öre per deltagare. Julfesten var således ingen "fyllefest". Det är riktigt att två personer skickades hem på grund av berusning, men de hade båda varit på förfest och druckit alkohol innan de kom till julfesten.

R.T. anlände till festen omkring kl. 17.45. Han arbetade normalt sett inte med S.N. men var en av dennes chefer. Efter att ha smuttat på en mugg glögg gick R.T. in på sitt rum för att ställa in sin väska. S.N. följde då efter R.T. in på rummet och frågade om han kunde få bli bjuden på en whisky. R.T., som hade en flaska whisky med sig från en förfest, svarade ja och gav S.N. flaskan för att hälla upp. S.N. råkade spilla på bordet och efter orden "god whisky skall inte förgås" sörplade han i sig det utspillda. R.T. drack bara två munnar whisky. De gick sedan till lokalen där festen hölls.

När middagen var serverad höll R.T. ett välkomsttal. Under detta lyste S.N. på honom med laserpennan, både i ansiktet och i ögonen. När kvinnor gick upp på scenen eller passerade förbi, lyste S.N. mot deras bröst och könsorgan och många blev irriterade på hans uppträdande. S.N. slutade inte med sitt beteende trots tillsägelser.

Festdeltagarna satt vid sex olika bord under middagen. De skulle bordsvis delta i en sångtävling efter middagen. Denna tävling avbröts efter första framträdandet eftersom S.N. uppträdde alltför provocerande genom att stå invid scenen och med laserpennan lysa på deltagande kvinnor. S.N. råkade även i dispyt med en annan anställd, som slutade med att den andre personen föll över ett bord. S.H. tog med sig S.N. till sitt rum för ett samtal, där han bad denne lugna ner sig. Efter ungefär tjugo minuter återvände de till festen. Den andre anställde skickades hem.

Lite senare gick S.N. till baren där R.T. stod. S.N. var mycket upprörd över att hans laserpenna försvunnit och hotade att ge den som tagit pennan stryk. R.T. bad S.N. följa med ut till köket. När de kom fram till dörren vid köket trängde sig S.N. upp mot R.T. och ställde sig rakt under R.T.s hals. R.T. tyckte detta var obehagligt och sköt undan S.N. utan att knuffa honom. Denne blev mycket upprörd och skrek "vad fan menar du" och började slå och sparka R.T.. En spark träffade R.T. vid vänstra tinningen. R.T. träffades av sammanlagt åtta – nio knytnävsslag och tre – fyra sparkar. Tilläggas kan att S.N. har tränat kick-boxning. R.T. slog inte tillbaka, utan försökte skydda sig genom att krypa ihop och backa. Till slut insåg R.T. att han måste försöka få omkull S.N. Han lyckades dra ner S.N. på golvet och lade sig själv ovanpå. S.N. tog tag i R.T:s slips och försökte dra åt samtidigt som han spottade honom i ansiktet. Tumultet väckte andras uppmärksamhet och bland andra S.H. och R.P.kom till platsen. S.N. var mycket upprörd och skrek och hotade samtliga närvarande till livet. Han skrek bland annat till S.H. att han skulle skicka ryska maffian på honom och att man skulle "knulla hans fru och hans dotter". De som kommit till platsen försökte lugna ner S.N., samtidigt som de höll i honom. S.N. var mycket aggressiv. R.T. gick först undan men återvände efter en stund. S.N. skrek "Du är dödens. Jag ska skicka mina kontakter inom den ryska maffian på dig. Bara så du vet, du är död. Din familj ska också dö men innan dess ska din fru knullas ". Han försökte på nytt kasta sig mot R.T., men hölls fast av de kringstående. S.N. skrek då till både R.T. och S.H. att den ryska maffian skulle sticka in något i "röven" på dem och riva ut deras inälvor. Han upprepade även till de inblandade att de skulle dö och att den ryska maffian skulle "fixa dem". S.N. fördes ut ur lokalerna av S.H.. Efter en stunds samtalande, lämnade S.H. S.N. ute i trapphuset och tog för givet att han skulle åka hem, men S.N. återvände till lokalerna, ställde sig en trappa upp på en balkong där man hade full insyn över festlokalen, och lyste på olika människor med laserpennan.

De inblandade har tagit hoten på allvar. Hoten förstärktes av att det bara ett par dagar tidigare hade skett två dödsskjutningar alldeles i närheten. I pressen hade det uppmärksammats som "avrättningar" utförda av den ryska maffian. S.N. har inte bett någon om ursäkt för sitt beteende. R.T. var svullen i ansiktet några veckor och hade ont i en månad. Han fick också sömnproblem. Han går idag inte ut ensam och han fruktar för sitt och hustruns liv. De har skaffat överfallslarm. När R.T. och Johan Thorell hade ett möte med S.N. med anledning av det inträffade, hade denne ingen förklaring. Han påstod inte att han blivit provocerad utan sade att R.T. varit "juste" och hjälpt honom få tillbaka sin laserpenna vid flera tillfällen. Det är på grund av rädsla för repressalier som händelsen inte har polisanmälts.

Sammanfattningsvis gör bolaget gällande att S.N., utan provokation, misshandlat R.T. Misshandeln måste med tanke på att S.N. sparkade mot R.T:s huvud betecknas som grov. Vidare har S.N. hotat flera personer till livet och därigenom framkallat allvarlig fruktan för deras liv. Misshandeln och hoten har skett på arbetsplatsen vid en av arbetsgivaren anordnad aktivitet. Misshandeln och hoten är av sådan natur att de, inte ens om handlingarna var provocerade, kan anses ursäktliga. Berusningen kan inte frita S.N. från ansvar och arbetsgivaren har heller inget ansvar för S.N:s berusning. S.N. har så grovt åsidosatt sina åligganden att det föreligger skäl för avskedande av honom. I vart fall föreligger saklig grund för uppsägning.

SIF

Händelsen på Wallmans salonger skall lämnas utan avseende, eftersom den åberopats för sent. Det bestrids också att S.N. vid det tillfället gjort vad arbetsgivarsidan påstår. Och även om han gjort det utgör detta inte grund för avskedande eller uppsägning.

DOMSKÄL

S.N. var anställd som fullserviceoperatör vid bolaget. Den 6 december 1997 anordnade bolaget tillsammans med andra bolag en julfest för sina anställda. Vid julfesten inträffade en händelse som ledde till att bolaget den 19 december 1997 avskedade S.N. Tvisten i målet rör frågan om bolaget haft grund för att avskeda eller i vart fall säga upp honom. Arbetsgivarsidan har gjort gällande att S.N. vid julfesten misshandlade en av cheferna, R.T., och hotade denne och andra anställda till livet. SIF har uppgett att ett visst tumult uppkom vid julfesten men bestritt att S.N. misshandlat R.T. samt anfört att S.N. provocerats av R.T. och handlat i stark affekt. SIF har också anfört att bolaget är medansvarigt för det inträffade genom att tillhandahålla de anställda stora mängder alkohol.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling vid vilken såväl skriftlig som muntlig bevisning förebringats. På SIF:s begäran har S.N. hörts under sanningsförsäkran samt vittnesförhör hållits med B.E.B. och M.A. På arbetsgivarsidans begäran har vittnesförhör hållits med R.T., S.H., R.P., J.T., J.Å. och S.G.

Huvudfrågan i målet är således om S.N. misshandlat R.T. och uttalat hotelser mot denne och andra anställda.

S.N. har uppgett i huvudsak följande. När han kom till festen var han nykter. Vid ingången till lokalerna bjöds festdeltagarna på glögg och han drack en liten mugg. Han blev av R.T. inbjuden till dennes rum, där R.T. bjöd honom på whisky. De gick sedan ned till den lokal där festen hölls. Maten var ännu inte framme men det bjöds på snapsar. Deltagarna blev mer och mer berusade. Det hölls tal. Han hade med sig en laserpenna som används för att peka på over head-bilder. Den användes inte bara av honom utan också av andra festdeltagare och vid flera tillfällen var pennan försvunnen. Han uppfattade inte att pennan orsakade någon irritation. Det blev stökigare under kvällen. En av deltagarna ramlade omkull och skickades sedan hem. S.H. kom med anledning av detta och ville tala med S.N. och de hade ett samtal på S.H:s rum. Därefter återvände de till festen där S.N. fick tillbaka sin penna. Han blev "fullare och fullare"; det var bara att hämta sprit i baren. Vid tre tillfällen kallade R.T. på honom och ville tala med honom. Vid ett tillfälle knuffade R.T. till honom och kallade honom "din lille svarting". R.T:s behandling gjorde honom ledsen och han började gråta. En stund senare sökte han upp R.T. vid baren för att få en förklaring till R.T:s uppträdande. R.T. gav honom en ny knuff så att han föll. Han "såg rött", reste sig och försökte sparka mot R.T:s smalben. R.T. gick mot ett mindre utrymme utanför själva festlokalen, tog av sin kavaj och sade "kom ska du få slå". S.N. följde efter. R.P.tog R.T:s kavaj och hängde den över sin arm. S.N. stod och "vevade" med armarna men fick inte in ett enda slag. R.T. fick tag om livet på honom. De föll omkull och R.T. hamnade över honom så att han inte kunde andas. Han fick R.T:s slips under armen. Han spottade inte på R.T. De reste sig sedan och gick från platsen. S.N. gick upp på övervåningen och ringde sin flickvän som hämtade honom. Han vet inte vilka hotelser han kan ha uttalat.

R.T. har uppgett bl.a. följande. Vid ankomsten bjöds deltagarna på glögg varefter de samlades på övervåningen och samtalade i avvaktan på att maten skulle serveras. Han hade med sig en väska i vilken han hade en flaska whisky som han tagit med till en förfest men inte öppnat; själv drack han ett par öl på förfesten. När han ställde ned väskan klirrade det och han uppgav på fråga vad som fanns i den. Han gick sedan till sitt rum. S.N. följde efter och frågade om han kunde få en whisky. R.T. ställde flaskan på bordet och sade åt S.N. att hälla upp, vilket denne gjorde. S.N. spillde ut en del whisky på bordet, satte munnen till bordet och sade att god whisky inte skall förgås. De kallades sedan till festlokalen och gick dit. Där tog han emot en snaps och en öl. Han gick upp på scenen för att hålla ett välkomsttal. Där fick han en laserstråle riktad mot sig och såg att den kom från S.N:s hand. När han bad en av de kvinnliga festarrangörerna att komma upp på scenen och berätta om festen riktade S.N. strålen mot hennes barm och kropp. Sedan satte sig deltagarna och åt. Ytterligare en omgång snaps serverades men R.T. tog ingen då. Efter maten kom S.N. fram till honom vid tre tillfällen och var irriterad över att hans laser var borta. R.T. hjälpte honom att få tillbaka den för att undvika bråk. Det var meningen att gästerna vid ett vart av borden skulle framföra en sång. Detta avbröts efter första sången, sedan laserpennan använts mot dem som sjöng. En stund senare hörde han ett brak bakom sig och när han vände sig om såg han att S.N. stod hukad över ett bord och skällde på någon som låg mellan borden. Han tog tag i och drog undan S.N. Han sade till denne att det fick vara nog, att denne druckit för mycket och att denne skulle sluta använda laserpennan. Därefter umgicks han med andra gäster. S.N. kom då fram till honom och var upprörd och sade att lasern var borta och att det är synd om den som tagit den. R.T. ansåg att S.N. förstört tillräckligt på festen och sade att denne skulle följa med och reda upp detta. Han avsåg att tala med S.N. i köket och gick mot detta. S.N. följde honom. När de kommit in i ett utrymme mellan festlokalen och köket vände han sig om och såg att S.N. stod hotfullt nära honom. Han försökte komma ifrån S.N. genom att skjuta denne ifrån sig. S.N. frågade "vad fan menar du med det här" och slog ett slag som inte träffade. R.T. stod nedböjd och ihopkrupen i försvarsställning. Han fick då en spark som träffade vid tinningen. Han försökte ta sig ut i ett något större utrymme. Då fick han ta emot fem – sex slag och två – tre sparkar. Han tog tag om S.N. och lyckades med sin större kroppstyngd trycka ned denne. Han hamnade över S.N. som tog tag i hans slips och spottade på honom. Några kom och hjälpte till att sära dem och att hålla fast S.N. R.T. gick därifrån. Efter kanske tio minuter återvände han och hörde då S.N. uttala hotelser mot S.H. och andra samt deras anhöriga. S.N. slängde sig mot R.T. och uttalade hotelser även mot honom och hans familj. R.T. gick därifrån och sökte upp J.Å. På väg mot J.Å:s rum såg de S.N. stå på en balkong och rikta laserstrålen mot dansande gäster. R.T. mötte sedan S.N. igen varvid denne sade att "kom ihåg att du är dödens". Av andra fick R.T. sedan skjuts från lokalen. Slagen och sparkarna orsakade smärta vid tinningen och i armarna med vilka han värjde sig. En polisanmälan mot S.N. har diskuterats men av rädsla för repressalier har han inte gjort någon sådan. Familjen har måst ändra sina levnadsvanor och har skaffat överfallslarm. Han är rädd för att möta S.N. när denne är onykter.

S.N:s och R.T:s uppgifter är motstridiga. När det gäller att bedöma vems uppgifter som förtjänar tilltro kan först konstateras att S.N. enligt vad han själv uppgett konsumerat en stor mängd alkohol under festen. Detta kan ha påverkat hans beteende men också hans förmåga att riktigt erinra sig vad som hänt. R.T. har däremot enligt hans egna uppgifter, som det inte finns anledning att ifrågasätta, intagit en måttlig mängd alkohol under kvällen. S.N:s uppgifter vinner inte stöd av vad någon annan uppgett. Varken S.H., R.P., S.G. eller J.Å. har sett att S.N. skulle ha blivit omkullknuffad av R.T. inne i festlokalen. R.P.har inte hört att R.T. sagt åt S.N. att komma och slåss, och han har inte hållit en kavaj åt R.T. medan denne slogs med S.N. Han såg att flera personer höll fast den mycket aggressive, skrikande S.N. för att denne inte skulle kunna kasta sig över R.T. Såväl S.H. som R.P. har upplevt att S.N. varit berusad och mycket aggressiv, medan R.T. varit nykter och medtagen. S.H., S.G. och J.Å. har sett ett rött märke vid ena ögat på R.T. Slutligen har genom förhören framkommit att S.N. hotat R.T. och de andra på sätt som arbetsgivarsidan påstått. S.N. har uppgett att han inte minns att han hotat någon, eftersom han var i affekt.

Enligt arbetsdomstolens mening föreligger mot bakgrund av det anförda anledning att i allt väsentligt sätta tilltro till den berättelse om händelseförloppet som R.T. har lämnat. Det får därmed anses utrett att S.N. sparkat och slagit R.T., som därigenom orsakats smärta. Det är även utrett att S.N. uttalat hotelser av det slag som arbetsgivarsidan påstått mot R.T., S.H. och R.P. samt deras anhöriga. Utredningen visar att hoten hos åtminstone R.T. framkallat allvarlig fruktan för hans och hans familjs säkerhet. Av S.H:s och R.P:s berättelser framgår att de också tagit hotelserna på allvar.

Av förarbetena till 1974 års anställningsskyddslag (prop. 1973:129 s. 254 f.) framgår bl.a. följande, som alltjämt äger tillämplighet. Ett avskedande får tillgripas, om arbetstagaren grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Det bör krävas att arbetstagaren gjort sig skyldig till ett sådant avsiktligt eller grovt vårdslöst förfarande som inte rimligen skall behöva tålas i något rättsförhållande. Även brott som begåtts utom arbetet kan föranleda avskedande, om brottet är ägnat att allvarligt skada förhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Om arbetstagaren gjort sig skyldig till ett så allvarligt förfarande som motiverar ett avskedande, bör det normalt sakna betydelse om han är äldre eller yngre, har längre eller kortare arbetstid, är handikappad etc.

I förarbetena till den nu gällande anställningsskyddslagen (prop. 1981/82:71 s. 72) framhålls följande. I fråga om tillgrepp och andra förmögenhetsbrott eller brottsliga förfaranden i övrigt, närmare bestämt brott som begås i tjänsten eller som annars riktas mot arbetsgivaren eller begås på arbetsplatsen finns det anledning att tillämpa ett strängt betraktelsesätt över hela arbetsmarknaden. Våld eller hot om våld hör inte hemma i arbetsmiljön. Det är ett synsätt som har stöd hos det stora flertalet arbetstagare. Att man även i dessa sammanhang bör ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet är i och för sig naturligt. Men utgångspunkten måste vara att arbetstagarna inte gör sig skyldiga till handlingar av detta slag.

Arbetsdomstolen har i sin praxis också sett mycket allvarligt på våld och hot om våld på arbetsplatsen eller med anknytning till arbetet (se t.ex. AD 1986 nr 116 och 1992 nr 58). Detta har gällt även om gärningen begåtts utanför arbetstiden och utanför arbetsplatsen (se t.ex. AD 1992 nr 86 och 1998 nr 30).

Mot denna bakgrund står det enligt arbetsdomstolens mening klart att det våld som S.N. utövat mot R.T. och de hotelser som han uttalat mot denne och andra anställda är handlingar av det slag som i regel berättigar en arbetsgivare att tillgripa ett avskedande. Mot samma bakgrund är det enligt arbetsdomstolens mening klart att bedömningen inte bör påverkas av att S.N. begick gärningarna på sin fritid och på en plats som inte direkt kan betecknas som hans arbetsplats. Frågan är då om det som SIF anfört i övrigt kan föranleda en annan bedömning.

SIF har gjort gällande att S.N. provocerats av R.T. Utredningen ger dock inte vid handen att det förekommit något som kan betecknas som en provokation från R.T:s sida. Som redan nämnts ger inte utredningen något stöd för S.N:s påstående att R.T. tidigare under festen knuffat omkull honom. Utredningen visar inte heller att R.T. skulle ha uttalat sig nedsättande om S.N. Att R.T. ingrep mot S.N. för att denne störde festen kan inte betecknas som någon provokation, utan har tvärtom varit en påkallad åtgärd för att upprätthålla ordningen.

SIF har också gjort gällande att bolaget är medansvarigt för det inträffade genom att R.T., en av cheferna, bjöd S.N. på whisky och genom att bolaget tillhandahöll stora mängder alkohol åt de anställda.

Det är ostridigt att R.T. bjöd S.N. på whisky. Av R.T.s uppgifter, som det finns anledning att sätta tilltro till även i denna del, skedde detta efter att S.N. närmast bjudit in sig själv till R.T. Av såväl R.T:s som S.N:s egna uppgifter framgår att det endast var en måttlig mängd whisky som dracks där. Utredningen ger i vart fall inget belägg för att R.T., vilket S.N. antytt, velat "fylla" honom.

Det är också ostridigt att deltagarna i festen av arbetsgivaren bjöds på alkohol. Parterna har olika uppfattningar om huruvida den totala mängd alkohol som anskaffats till festen och den mängd därav som sedan konsumerades kan betraktas som anmärkningsvärt stor eller inte. Dessa totalmängder är emellertid inte av något större intresse i sammanhanget. Vad som är av större intresse för bl.a. ordningen är vilka mängder enskilda individer intagit och hur de påverkats av sin konsumtion. Det måste också tas i beaktande att flera av festdeltagarna på s.k. förfester druckit alkohol redan innan de kom till julfesten.

Av S.N:s egna uppgifter framgår att han tagit för sig rikligt av de drycker som bjöds och att han blivit rejält påverkad av dessa. Var och en, och då även S.N., måste givetvis ta ett eget ansvar för sin alkoholkonsumtion och för sitt handlande. Tilläggas kan att självförvållat rus i straffrättsligt hänseende inte föranleder att en gärning inte anses som brott. SIF har dock rätt i att arbetsgivaren som arrangör av festen också har att ansvara för ordningen vid denna och att bl.a. tillse att deltagarna inte blir alltför höggradigt påverkade; om någon eller några festdeltagare ändå blir det måste det krävas att arrangören på lämpligt sätt ingriper.

Av utredningen framgår att två andra festdeltagare, som enligt uppgifter också deltagit i s.k. förfester, konsumerat alkohol i sådan mängd att de uppträtt olämpligt; en föll under ett bord och en sparkade hål i en vägg. Det framgår också att man ingrep mot dem på det sättet att de skickades hem.

Som redan nämnts har S.N. uppgett att han drack sig höggradigt berusad under festen och av utredningen i målet framgår också att han vid upprepade tillfällen uppträdde olämpligt och störande, särskilt genom att med sin laserpenna lysa på kvinnor på ett för dem förnedrande sätt. Det framgår också att S.N. fick tillsägelser om detta och om sin alkoholkonsumtion utan att detta förändrade hans beteende. S.N. utövade sedan våldet mot R.T. när denne avsåg att tala med S.N. om dennes beteende. Omständigheterna har varit sådana att någon ansvarig hos bolaget borde ha ingripit på ett tidigare stadium och sänt hem S.N.

Arbetsdomstolen kommer vid en samlad bedömning i denna del till den slutsatsen att bolaget i viss mån brustit i sitt ansvar för ordningen vid festen men inte i så hög grad att det kan ursäkta vad S.N. gjort. Vad SIF anfört om att bolaget genom att bjuda de anställda på alkohol är medansvarigt för det inträffade kan därmed inte få någon avgörande inverkan på bedömningen av avskedandet.

Sammanfattningsvis kommer arbetsdomstolen till slutsatsen att S.N. gjort sig skyldig till sådana handlingar, innefattande allvarligt våld och mycket grova hot, som normalt berättigar arbetsgivaren att tillgripa avskedande samt att arbetstagarsidan inte visat på några sådana omständigheter som kan föranleda en annan bedömning. SIF:s talan skall därför avslås.

SIF är tappande part och skall som sådan åläggas att utge ersättning för arbetsgivarparternas rättegångskostnader.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen avslår Svenska Industritjänstemannaförbundets talan.

2. Arbetsdomstolen förpliktar Svenska Industritjänstemannaförbundet att ersätta Livsmedelsbranschens Arbetsgivareförbund och Coca-Cola Drycker Sverige Aktiebolag dess rättegångskostnader med etthundratrettiotusenetthundratrettiotvå (130 132) kr, varav 94 400 kr avser ombudsarvode, jämte

ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1998-12-16, målnummer A-92-1998

Ledamöter: Hans Tocklin, Gudmund Toijer, Ingemar Källberg, Mats Holmgren, Ulf Perbeck, Rolf Lind och Lars E. Rabenius. Enhällligt.

Sekreterare: Cecilia Klerbro