Arbetsdomstolen referat AD 1998 nr 39

Court
Arbetsdomstolen
Reference
AD 1998 nr 39
Domsnummer
1998-39
Målnummer
A-111-1997
Avgörandedatum
1998-04-15
Rubrik
Fråga bl.a. om tillämpningen av § 6 mom. 1 andra stycket AB 95 i ett fall då det uppkommit övertalighet bland kommunanställda lärare i en grundskola. I domen prövas bl.a. om det är förenligt med bestämmelsen att kommunen förflyttar en lärare för tjänstgöring på ett vårdgymnasium som drivs av landstinget.

Parter:

Lärarnas Riksförbund; Ängelholms kommun

Nr 39

Lärarnas Riksförbund

mot

Ängelholms kommun.

 

Mellan Lärarnas Riksförbund (LR) och Ängelholms gäller bl.a. kollektivavtalet Allmänna bestämmelser 95 (AB 95). I avtalets § 6 mom. 1 finns följande bestämmelse.

Arbetstagare har att utföra de arbetsuppgifter som framgår av för arbetstagaren gällande anställningsavtal, och de åligganden i övrigt, som är förenade med anställningen. Om behov föreligger är arbetstagare dessutom skyldig att vikariera för annan arbetstagare hos kommunen och därvid helt eller delvis fullgöra även egna arbetsuppgifter, att byta schema eller förskjuta arbetstiden, att tjänstgöra utöver fastställd arbetstid samt att fullgöra jour och beredskap.

Vid stadigvarande förflyttning av arbetstagare skall beaktas, att vägande skäl skall föreligga för att förflytta arbetstagaren mot hennes eller hans önskan.

Tvist har uppkommit mellan parterna om kommunen med stöd av andra stycket i denna bestämmelse haft rätt att inför läsåret 1996/97 förflytta LR:s medlemmar M.A-A., B.C. och L.M. från deras tjänster som lärare vid Kungsgårdsskolan i Ängelholm. Parterna tvistar också om kommunen beslutat att de tre lärarna skulle förflyttas innan förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen ägt rum.

Tvisteförhandlingar har hållits utan att parterna kunnat enas.

LR har yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta Ängelholms kommun att utge

1. allmänt skadestånd till envar av M.A-A. och L.M. med 50 000 kr och till B.C. med 75 000 kr jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 29 maj 1997, tills betalning sker,

2. allmänt skadestånd till LR med

a) 75 000 kr för brott mot 11 § medbestämmandelagen, och

b) 100 000 kr för brott mot § 6 i AB 95,

jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 29 maj 1997, tills betalning sker.

Kommunen har bestritt yrkandena. Ränteyrkandena har dock vitsordats som skäliga i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Parterna har i målet hänfört sig till en sammanställning som kommunen gjort i augusti 1997 över bl.a. de tre lärarnas tjänstgöring och anställningstid. Denna är här fogad till domen som en domsbilaga.

PARTERNAS UTVECKLING AV SIN TALAN

LR

Allmänna utgångspunkter

Tvisten i målet gäller två för förbundet principiellt viktiga frågor. Den ena frågan gäller tolkningen och tillämpningen av bestämmelsen i § 6 mom. 1 andra stycket i AB 95 om förflyttningsskyldighet när arbetsuppgifterna bland lärare i en skola minskar, men de berörda lärarnas ämneskombinationer ändå finns kvar. Den andra gäller frågan om skyldigheten att förhandla enligt 11 § medbestämmandelagen före beslut om vem eller vilka lärare som bedöms vara övertaliga och därmed påstås vara förflyttningsbara.

Lärarna i kommunerna hade till den 1 januari 1991 statligt reglerade tjänster. Fram till dess gällde Skolöverstyrelsens föreskrifter (SÖSF 1984:9) om vissa åtgärder i fråga om anställningstrygghet för lärare med anställning tills vidare. I denna författning fanns bestämmelser för fall då det förelåg risk för övertalighet bland lärare. Det fanns också ett trygghetsavtal för lärare slutet mellan SAV och SACO. Med "övertalig lärare" förstods i det avtalet lärare, anställd tills vidare, som riskerade att sägas upp på grund av arbetsbrist. I avtalet reglerades hur övertaliga lärare skulle utses och man fastställde också övertalighetsgrupper enligt samma turordningsprinciper som vid arbetsbrist. I avtalet angavs vidare att det fanns en förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen innan arbetsgivaren fattade viktiga beslut i övertalighetsärenden. Avtalet gällde fram till den 1 januari 1991. Begreppet övertalighet har inte förändrats sedan dess. Den som är övertalig är således en person som riskerar att sägas upp på grund av arbetsbrist. Det är därför av avgörande betydelse för en enskild att utpekas som övertalig.

När lärartjänsterna kommunaliserades, kom lärarna att omfattas av kollektivavtalet Allmänna bestämmer (AB) och den statliga regleringen upphörde helt. Den nu aktuella bestämmelsen i AB 95, § 6 mom. 1 andra stycket fick sin lydelse redan år 1980. Med denna bestämmelse markeras den enskilde arbetstagarens intresse av att inte behöva förflyttas mot sin vilja från sitt arbete. Efter år 1991 har bestämmelsen tillämpats så att vid övertalighet, dvs. när en arbetstagare riskerar att bli uppsagd på grund av arbetsbrist, får den som har längst anställningstid behålla sitt arbete och kvarstå i sin tjänst.

En skola är en speciell arbetsplats. Organisationen där är aldrig färdig utan formas inför varje läsår. Elevunderlaget skiftar varje år och varje vårtermin måste omprövningar göras för kommande läsår. Detta ställer särskilda krav på framförhållning, dvs. planering. Av skollagen och läroplan 94 framgår att rektor är ledare för skolans verksamhet/utbildningen. Rektorn är chef för lärarna och ansvarar lokalt för läroplanen. Det är hon som leder och fördelar arbetet.

Tvisten

Lärarförbundets medlemmar M.A-A., B.C. och L.M. tjänstgjorde läsåret 1995/96 som lärare vid Kungsgårdsskolan i Ängelholms kommun. Under 1990-talet ändrades skolorganisationen i kommunen. År 1992 beslutades om en utbyggnad av Ströveltorps och Magnarps skolor. Utbyggnaden av dessa skolor var klar år 1994 respektive år 1995. Till följd av denna fick Kungsgårdsskolan ett minskat elevunderlag. Detta var något som rektorn vid denna skola, M.K., våren 1996 hade känt till sedan länge. Trots detta förhandlade hon inte om vilka principer som skulle gälla för urvalet av de lärare som till följd av övertalighet måste förflyttas från Kungsgårdsskolan.

Först i mars 1996 informerade hon på en personalkonferens om att skolans budget inför kommande läsår skulle få konsekvenser för lärarkåren och att vissa lärare inte skulle räkna med att få vara kvar på skolan. Hon uttalade att hon skulle "ta en rejäl kamp mot facket" och att hon inte avsåg att följa några regler. Hon uppgav vidare att hon inte ville ha kvar några 60-åringar.

Den 20 maj på förmiddagen erhöll bl.a. M.A-A., B.C. och L.M. i sina fack på skolan en kallelse att gå till rektor. De fick hos henne beskedet att de skulle ha noll timmar i undervisning till hösten. Den enda förklaring som rektorn gav var att de hade "fel ålder". Rektorns besked om fördelningen av undervisningstimmar var ett reellt beslut och inte endast något förslag. Det stod således med detta beslut klart att de tre lärarna skulle bli övertaliga. Beslutet skulle ha föregåtts av en förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen, men någon sådan hade inte hållits. Efter det att rektorn fattade sitt beslut fastställde personalsekreteraren A.T. var de tre lärarna skulle placeras.

Den 20 maj hölls det på eftermiddagen en personalkonferens med all personal närvarande och samma besked lämnades då. Rektorn visade också upp en overheadbild och på denna angavs bl.a. M.A-A., B.C. och L.M. som övertaliga. Även vid detta tillfälle uppgavs det att skälet var att de hade fel ålder. Senare cirkulerade på lärarrummet en lista med namn på lärarna och deras undervisningstimmar till hösten. Också i denna lista lämnades samma uppgifter om undervisningstimmarna, dvs. att de tre skulle få noll timmar i undervisning vid Kungsgårdsskolan till hösten.

Den 29 maj hölls en MBL-information om tjänstefördelningen på Kungsgårdsskolan. Någon ändring av de fattade besluten förekom inte. Först senare har man från kommunens sida angett som skäl för att M.A.A., B.C. och L.M. inte skulle tilldelas någon undervisning till hösten att de tre hade kortast anställningstid. Detta är en efterhandskonstruktion. Kommunen har också först i efterhand, den 19 augusti 1997, sammanställt en turordningslista. Denna innehåller felaktiga uppgifter.

Den 7 juni, som var skolans avslutningsdag, fick M.A.A., B.C. och L.M. i sina fack en handskriven lapp från rektor med följande text (texten med erbjudanden till andra lärare är här utesluten, AD:s anm.).

Hej!

Dålig personalplanering och dålig personalvård. Ja, jag vet det. Men pga mycket stor tidsbrist väljer jag att skriva detta lilla brev eftersom jag inte kan tala personligen idag med er alla. Jag har fått följande information från skolkansliet.

MAA – erbjuds full tjänst på Magnarps skola

– – –

BCn – erbjuds full tjänst på Vårdskolan

– – –

LMd – erbjuds full tjänst (hel) på Ströveltorps skola. Men det beror på om Frank F får tjänst på KomVux.

– – –

Eftersom mycket fortfarande ändå är oklart, så har jag valt att inte avtacka någon idag. Jag får ev. återkomma med detta.

Junihälsning från

M.

P.S. Vill Du vara snäll och lämna in till exp. ev. sommartelefonnummer så jag kan nå dig. DS.

M.A.A., B.C. och L.M. ombads också denna dag att lämna ifrån sig sina nycklar till skolan, vilket de även gjorde utom L.M. som vägrade.

Den 26 juni hölls MBL-förhandlingar om placeringen av de lärare som skulle förflyttas. M.A.A. och B.C. hade då fått besked om sin placering, medan L.M. fick definitivt besked först efter sommaren.

M.A.A. är född 1942. Hon är utbildad adjunkt och har 10 universitetspoäng i barn- och ungdomslitteratur, 5 poäng i nutidshistoria och 40 poäng i Montessori-pedagogik. Hennes totala anställningstid hos kommunen var 10 år och 11 månader. Läsåret 1995/96 hade hon sedan år 1990 en tillsvidareanställning på heltid som adjunkt på Kungsgårdsskolan. I den lista som kommunen upprättade i augusti 1997 har hennes behörighet angetts som "Sv, Re och Montessori". Hon har därutöver undervisat i historia vid Kungsgårdsskolan. Hon kom att förflyttas till Magnarps skola, där hon tilldelades undervisning i ämnen som hon inte svarat för vid Kungsgårdsskolan, nämligen svenska, samhällsorientering (SO) och elevens val i svenska och engelska.

M.A.A. skaffade sig utbildningen i Montessori pedagogik, eftersom Kungsgårdsskolan skulle ha Montessori-elever. Hennes utbildning utgjorde därför ett starkt skäl för skolan borde ha behållit henne. Förflyttningen till Magnarpsskolan innebar att hon fick längre restid, hon fick undervisa i andra ämnen och andra årskurser än de hon haft vid Kungsgårdsskolan. Undervisningen blev tyngre och mer arbetsam för henne. Det påstås dock inte att hon förflyttades till tjänstgöring utanför anställningsavtalet. M.A.A. var läsåren 1994/95 och 1995/96 lokalombud för LR på skolan. Kommunen hade därför anledning att behålla henne där. LR saknar nu lokalombud på skolan. LR gör dock inte gällande att kommunen genom att förflytta henne brutit mot förtroendemannalagen.

B.C. är född år 1936 och utbildad adjunkt i svenska, engelska och historia. Hon har också undervisat i religionskunskap. Hon har dessutom en fil. lic.-examen i litteraturvetenskap. Hennes totala anställningstid hos kommunen var 11 år och 8 månader. Ramen för B.C:s tjänstgöringsskyldighet enligt anställningsavtalet är undervisning i svenska och engelska vid grundskolan i Ängelholm. Läsåret 1995/96 hade hon en tillsvidareanställning som adjunkt på Kungsgårdsskolan. I den lista som kommunen upprättat anges att B.C. anställdes tills vidare där den 7 januari 1991. Uppgiften är felaktig; hon anställdes år 1989. Kommunen har inte beaktat att B.C. också har engelska i sin utbildning. Om man hade gjort det, skulle hon kunnat jämföras med en annan lärare, Karin Bengtsson, som fått stanna kvar på Kungsgårdsskolan.

B.C. förflyttades för läsåret 1996/97 till landstingets vårdgymnasium. Den 30 juni hade hon kontakt med landstinget om anställningen där. Hon fick då besked om att hon bara kunde få tjänstgöra 79 procent av heltid och blev förtvivlad. Hon hade dessförinnan från kommunen fått sig tillsänd en blankett för ansökan om tjänstledighet och hon uppfattade det nu så att hon bara skulle få denna tjänstgöringstid. Hon visste att det fanns undervisningstimmar på Kungsgårdsskolan och hon bad på personalkontoret att få dem, men hon fick nekande svar. B.C. har inte varit skyldig att tjänstgöra på landstingets vårdgymnasium och hon har inte heller gjort det frivilligt. Hon fick med denna tjänstgöring en annan arbetsgivare och en lägre sysselsättningsgrad än den heltid som hon hade haft på Kungsgårdsskolan. Hon kom också att placeras i en annan skolform, gymnasieskola, och hon fick tjänstgöra på gymnasiet utan arbetsledning från kommunens sida.

Före terminsstarten vände B.C. sig på eget initiativ till KomVux och fick där ett tillräckligt antal timmar för att sammanlagt komma upp i en heltidstjänstgöring. Tjänstgöringen där innebar att hon fick kvällsundervisning till kl. 22.00. Om hon hade tjänstgjort på Kungsgårdsskolan hade hon fått OB-tillägg för denna tid, men någon sådan kompensation fick hon inte på KomVux. Efter det att stämning getts in i det förevarande målet har B.C. fått återgå till tjänstgöring på Kungsgårdsskolan.

L.M. är född år 1940. Han är utbildad adjunkt i samhällsorienterande ämnen. Han har arbetat som lärare sedan år 1969. Läsåret 1995/96 hade han sedan år 1990 varit placerad på en tillsvidareanställning som adjunkt på heltid på Kungsgårdsskolan. Hans totala anställningstid hos kommunen var 10 år och 8 månader. Ramen för hans tjänstgöringsskyldighet enligt anställningsavtalet är undervisning i religionskunskap, samhällskunskap, geografi och historia vid grundskolan i Ängelholm. I turordningslistan har hans behörighet angetts som "Kr, Re, Fi och Hi". Utöver dessa ämnen har han varit anställd för undervisning i geografi och SO. Han förflyttades till Ströveltorpsskolan.

L.M. fick först efter sommaren definitivt besked om sin placering. Det stod dock klart redan i maj att han skulle förflyttas. L.M. har en hörselskada som medför att han har svårt att uppfatta tal i ett rum med bakgrundsbrus eller störande ljud i omgivningen. Det är därför, enligt läkare, av största vikt att han får arbeta i en bullerdämpad miljö. Av det skälet hade L.M. fått sitt klassrum i Kungsgårdsskolan ombyggt. Det var dock inte i samband med beslutet om förflyttningen något tal om att hans hörselskada kunde medföra något besvär för honom. Förflyttningen kom att innebära påfrestningar för honom. Det är först nu som hans klassrum i Ströveltorpsskolan getts en viss bullerdämpad miljö, men ännu återstår det åtgärder som måste vidtas för att dämpa bullret. Förflyttningen har för honom också inneburit att han fått en längre restid till arbetet.

L.M. fick i Ströveltorpsskolan undervisning i SO. Samma ämne undervisar P.E. i vid Kungsgårdsskolan. Denne fick stanna kvar där trots att han har kortare anställningstid än L.M. I den turordningslista som kommunen upprättat i efterhand anges att P.E. varit anställd vid Kungsgårdsskolan sedan augusti 1991. Uppgiften är felaktig. Under åren 1993 och 1994 tjänstgjorde han vid en annan skola. Kommunen har som skäl för att ha kvar P.E. angett att han behövts för ett särskilt SO-projekt. Det är i och för sig riktigt att P.E. i april 1996 upprättade en beskrivning på ett projekt avseende SO-ämnen. Detta projekt kom emellertid aldrig till stånd. Om projektet hade genomförts, skulle L.M. ha kunnat delta i detta lika väl som någon annan lärare. Något särskild projekt var det inte heller fråga om. Vad som skulle tagits upp var frågor som skolan ändå skall arbeta med enligt läroplanen.

Sammanfattning

Rektorns beslut den 13 maj 1996 att M.A.A., B.C. och L.M. inte skulle tilldelas några undervisningstimmar till hösten 1996 vid Kungsgårdsskolan, dvs. att de var övertaliga där, innebar en viktigare förändring av deras anställningsvillkor. De tre lärarna kunde inte uppfatta rektorns besked på annat sätt än att det var fråga om ett beslut och inte endast om ett förslag. Rektorn, som var behörig att fatta beslutet, hade varit skyldig att före detta förhandla enligt 11 § medbestämmandelagen. Denna skyldighet har emellertid inte fullgjorts. Det fanns inte någon möjlighet för LR att vid förhandlingen den 26 juni få beslutet ändrat.

Regleringen i § 6 mom. 1 andra stycket i AB 95 innebär en inskränkning i arbetsgivarens arbetsledningsrätt. Det måste föreligga vägande skäl för att förflytta en arbetstagare mot dennes vilja och fråga måste vara om en förflyttning inom ramen för anställningsavtalet. Arbetsgivaren får inte godtyckligt välja ut vilka arbetstagare som skall förflyttas; en individuell prövning måste göras där arbetsgivarens intresse för en förflyttning skall vägas mot arbetstagaren intresse mot en sådan. Kommunens beslut har inte varit objektivt grundat.

Det har inte framförts några vägande skäl för förflyttningen av de tre lärarna. Enligt rektorn var skälet till att de tre lärarna inte tilldelades några undervisningstimmar på Kungsgårdsskolan att de var för gamla. Ett urval på denna grund är kränkande och diskriminerande. Det har inte funnits skäl för att förflytta just dessa tre lärare med hänsyn till verksamhetens behöriga gång. Det har funnits kvar ett underlag för de ämneskombinationer som de tre hade på Kungsgårdsskolan. Vad gäller B.C. har förflyttningen till landstingets vårdgymnasium dessutom inneburit en förflyttning till arbetsuppgifter utom ramen för hennes anställningsavtal, dvs. till arbetsuppgifter som hon inte var skyldig att utföra. Kommunens handläggning ledde dessutom till att hon fick gå flera månader utan att veta var hon slutligen skulle vara placerad.

Beslutet att förflytta M.A.A., B.C. och L.M. strider mot god sed på arbetsmarknaden. De tre lärarna har utpekats som övertaliga och något omplaceringserbjudande enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen har inte lämnats till dem. Om det hade uppkommit en arbetsbrist, skulle ingen av dem ha kunnat sägas upp eftersom det fanns lärare med kortare anställningstid än de. Oavsett om det varit fråga om ett arbetsledningsbeslut eller ej, skulle de tre lärarna ha erbjudits omplacering till uppgifter på Kungsgårdsskolan. Det fanns kvar arbetsuppgifter där som de kunde utföra.

Kommunen skall därför förpliktas betala allmänt skadestånd till såväl de tre lärarna som till LR. Dessutom skall kommunen betala allmän skadestånd också för sitt brott mot medbestämmandelagen. Något skäl för att jämka de yrkade skadestånden finns inte.

Kommunen

Bakgrunden till tvisten

Den 30 januari 1992 beslutade skolstyrelsen i Ängelholm om en tillbyggnad av Ströveltorps och Magnarps skolor. Bakgrunden till detta beslut var man ville komplettera dessa båda skolor, som hade endast låg- och mellanstadier, så att de blev kompletta grundskolor med även högstadier. Utbyggnaden av de båda skolorna pågick under åren 1992-1994 och var klar såvitt gäller Ströveltorps skola år 1994 och Magnarps skola år 1995. Till följd av de båda skolornas utbyggnad sjönk elevantalet i Kungsgårdsskolan och därmed behovet av lärare där. Man hade för många lärare jämfört med den undervisning som skulle bedrivas. Lärarna i Kungsgårdsskolan erhöll fortlöpande information om utbyggnaden av de båda andra skolorna och lärarna kunde på eget initiativ söka de lediga tjänster som uppkom vid dessa.

Med den s.k. kommunaliseringen den 1 januari 1991 av lärartjänsterna har man fått en rörlighet och flexibilitet i skolan. Utrymmet för arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet har blivit större än tidigare, eftersom man med den statliga regleringen hade mer ingående föreskrifter för verksamheten än vad som gäller nu. De statliga bestämmelser och avtal som gällde fram till den kommunaliseringen saknar betydelse sedan den 1 januari 1991.

Förflyttningen av de tre lärarna

M.A.A., B.C. och L.M. har förflyttats inom ramen för sina anställningar. De är och var anställda som lärare i Ängelholms kommun. Tjänstgöringsskyldigheten gäller inom hela kommunen. Under förordnandetiden är lärarna placerade vid en viss skola. Ramarna för lärares anställningar framgår av skollagen. Arbetsskyldigheten vad gäller de ämnen som en lärare skall undervisa i begränsas enbart av att läraren skall ha tillräckliga kvalifikationer enligt skollagen för undervisningen. Läraren skall ha utbildning för den undervisning som han eller hon huvudsakligen bedriver.

Inför läsåret 1996/97 hade Kungsgårdsskolan en övertalighet bland lärarna i bl.a. svenska och samhällsorientering (SO). Redan på grund av detta hade kommunen vägande skäl enligt § 6 i kollektivavtalet för att besluta om förflyttning av M.A.A., B.C. och L.M. Kommunen har inte varit skyldig att följa någon turordningsprincip motsvarande den som gäller enligt anställningsskyddslagen vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Det har inte heller varit fråga om någon uppsägning på grund av arbetsbrist. Kommunen har inte heller haft att följa någon i kollektivavtal bestämd urvalsmetod och inte heller har det funnits någon etablerad policy att iaktta i fråga om urvalet. Det är en uppgift för arbetsgivaren att inom ramen för sin arbetsledningsrätt bestämma vilka lärare som skall förflyttas vid övertalighet. Kommunen har inte slumpvis valt ut de tre nu aktuella lärarna.

Om arbetsdomstolen ändå skulle anse att kommunen är skyldig att visa mer än arbetsbrist vid Kungsgårdsskolan som skäl för förflyttningarna, hävdar kommunen att det funnits vägande skäl för kommunen att välja ut just de tre i målet aktuella lärarna. Den urvalsmetod som rektorn föreslog utgick från vilka lärare som hade kortast tjänstgöringstid vid skolan. M.A.A. och B.C. tillhörde två av dessa lärare. Även om B.C., som LR hävdar, var anställd vid Kungsgårdsskolan sedan år 1989 förändrar detta inte denna slutsats. Det är riktigt att P.E. hade kortare anställningstid än L.M. Anledningen till att kommunen ändå behöll P.E. var att han hade initierat ett särskilt SO-projekt, som man ville att han skulle fortsätta. Det är också riktigt som LR uppgett att projektet inte kom att sättas igång, men när beslutet om förflyttningen av L.M. fattades utgick kommunen ifrån att det skulle ske. Det vitsordas att L.M. har en hörselskada och att han haft ett speciellt inrett klassrum på Kungsgårdsskolan. Under vårterminen 1996 renoverades emellertid skolan och även hans klassrum. Han hade därför då inte längre något särskilt anpassat rum på skolan. Kommunen har under år 1997 monterat akustikplattor m.m. för att anpassa L.M:s skolsal i Ströveltorpsskolan med hänsyn till hans handikapp.

Kommunen bestrider LR:s påstående att beslutet om förflyttningen av de tre lärarna grundades på att de ansågs för gamla. Kommunen anser dock i och för sig att det inte är diskriminerande eller stridande mot § 6 mom. 1 andra stycket i AB 95 om en arbetsgivare vid beslut om förflyttning beaktar arbetstagares ålder, om en jämn åldersfördelning är av betydelse för verksamheten. Genomsnittsåldern på lärarna är av betydelse för kvalitén på undervisningen. Det är inte heller bra att många lärare går i pension samtidigt. Det är därför bra med en jämn åldersfördelning i lärarkåren på en skola.

M.A.A. var lokalombud för LR på skolan, men hade som sådan inte något skydd mot förflyttning.

B.C. godtog förslaget att arbeta under ett år på landstingets vårdgymnasium. Skulle arbetsdomstolen ändå finna att förflyttningen skett mot hennes vilja, hävdar kommunen att det funnits vägande skäl för denna. Det finns en sedan flera år tillbaka en fast etablerad praxis i Ängelholms kommun som innebär att kommunen lånar ut lärare till landstingets vårdgymnasium. Landstinget anmäler behovet av lärare hos kommunens personalsekreterare som söker placera in lärare på vårdgymnasiet efter behovet. Denna sedvana har lärarna inte haft något emot. De har under sin tjänstgöring på vårdgymnasiet kvar sin anställning och lön hos kommunen. Detta kom att gälla också för B.C.. Det är i och för sig riktigt att hon fick en blankett för ansökan om tjänstledighet i sitt fack. Detta berodde dock på ett misstag. Det har ingått i B.C:s arbetsskyldighet att för begränsad tid låta sig lånas ut för tjänstgöring på vårdgymnasiet. När det stod klart att hon inte kunde få en heltidstjänstgöring på vårdgymnasiet fick hon besked av kommunens personalsekreterare om att hon ändå skulle komma att få arbetsuppgifter motsvarande en heltidstjänstgöring. Det var också genom personalsekreteraren som hon erhöll tjänstgöringen på KomVux.

Sammanfattningsvis hävdar kommunen att man haft vägande skäl för att förflytta M.A.A., B.C. och L.M. Förflyttningarna av de tre lärarna har skett helt i överensstämmelse med god sed på arbetsmarknaden.

Om kommunen ändå skulle anses ha brutit mot § 6 i AB 95 bör det skadestånd som LR yrkat jämkas till noll kr. Om kommunen alternativt hade stått inför en arbetsbristsituation, hade den varit skyldig att omplacera lärarna till andra lediga anställningar. Den situationen hade inte inneburit någon förändring för de tre arbetstagarna jämfört med de förflyttningar som nu skedde. De skulle i alla fall ha fått sin tjänstgöring förlagd till de platser som de kom att placeras på. Kommunen har nämligen inte heller vid en omplacering enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen någon skyldighet att iaktta en viss turordning vid omplacering till andra lediga anställningar.

Påståendet om brott mot förhandlingsskyldigheten

Kommunen bestrider att brott begåtts mot 11 § medbestämmandelagen.

Kommunens personalplanering inför kommande läsår har under alla år – även inför läsåret 1996/97 – skett på följande sätt.

Inför det kommande läsåret skickar personalsekreteraren ut en tidsplan till rektorerna som går igenom tjänsteunderlag, antal elever, budget och tillgång till lärarresurser. Därefter lämnar rektorn ett förslag till bemanning som kan innebära att man behöver nya lärare eller att lärare blir övertaliga. Information lämnas till berörda lärare och enligt 19 § medbestämmandelagen till arbetstagarorganisationerna om vad kommunen tänker föreslå. Sedan dessa fått tillfälle att lämna synpunkter hålls en förhandling enligt § 11 medbestämmandelagen, då kommunen lägger fram sitt förslag till personalplanering. Detta förfaringssätt har också accepterats av organisationerna.

I detta fall informerade kommunen den 29 maj 1996 enligt 19 § medbestämmandelagen de fackliga organisationerna om sitt förslag till fördelning av tjänster på Kungsgårdsskolan. Vid mötet var bl.a. M.A.A. närvarande som företrädare för LR. Efter mötet, vid vilket synpunkter framfördes från de fackliga organisationernas sida, togs ett totalt förslag fram. Man var nu inne i en hektisk period. Den 26 juni 1996 hölls en primärförhandling enligt 11 § medbestämmandelagen om personalplaneringen inför läsåret 1996/97 vid grundskola och gymnasieskola. Efter det att denna förhandling hade avslutats beslutade personalsekreteraren i juli/augusti om ändring av tjänsteställena för M.A.A., B.C. och L.M.

Något beslut om förflyttning av de tre hade inte fattats dessförinnan. Det är varje kommun som enligt skollagen bestämmer var beslutsnivån skall ligga. I Ängelholms kommun är det personalsekreteraren, inte rektor, som fattar besluten om förflyttning. Vad rektor tidigare hade gjort var endast att lämna förslag till hur övertalighetssituationen skulle lösas. Anledning till att hon gav denna information särskilt till bl.a. de tre nu aktuella lärarna var att förslaget inte skulle komma som en överraskning för dem när ärendet blev föremål för MBL-information och förhandling. Rektorn har inte fattat något beslut om förflyttning. M.A.A. är facklig förtroendeman för LR och borde vara väl medveten om att rektor inte har befogenhet att fatta beslut som rör förflyttningar. Det borde därför ha stått klart för henne att frågan fortfarande var öppen för förhandling efter det att rektorn hade presenterat sitt förslag för lärarna.

Kommunen har i juni 1996 fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen. LR har inte under dessa förhandlingar själv kommit med något motiverat förslag till annan lösning. LR har varit mycket väl medveten om att rektorn i maj endast hade lämnat ett förslag till undervisningstimmar för kommande läsår. Om LR så ville, hade förbundet med anledning av det förslaget kunnat begära förhandling enligt § 12 medbestämmandelagen, men det gjorde man inte. LR är därför i vart fall medskyldig till att det inte blev någon förhandling. LR påkallade inte heller någon central förhandling efter den lokala förhandlingen i juni 1996. Även om kommunen skulle befinnas ha brutit mot 11 § medbestämmandelagen bör därför jämkning ske också av det i denna del yrkade skadeståndet.

DOMSKÄL

Tvisten

Inledning

Inför läsåret 1996/97 beslutade Ängelholms kommun att förflytta lärarna M.A.A., B.C. och L.M. från tjänstgöring i Kungsgårdsskolan i kommunen till annan tjänstgöring. Tvisten i målet gäller om kommunen haft vägande skäl enligt § 6 mom. 1 andra stycket i AB 95 för sitt beslut. Det är också tvistigt om förflyttningen av B.C. låg inom ramen för hennes anställningsavtal. Parterna tvistar även i frågan om kommunen fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen innan man bestämde att just dessa tre lärare var övertaliga vid Kungsgårdsskolan det kommande läsåret.

Vid huvudförhandlingen har på LR:s begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med de tre lärarna M.A-A., B.C. och L.M. samt vittnesförhör med förbundets ombudsman F.F. På kommunens begäran har vittnesförhör hållits med rektorn vid Kungsgårdsskolan M.K., personalsekreteraren i kommunen A.T. och kommunens skolchef H.H.

Arbetsdomstolen börjar med att pröva frågan om kommunen fullgjort sin skyldighet att förhandla innan man beslutade att de tre lärarna inte skulle tilldelas någon tjänstgöringstid på Kungsgårdsskolan under läsåret 1996/97. Därefter prövar domstolen frågan om kommunen brutit mot kollektivavtalet på sätt LR påstått.

Har kommunen fullgjort sin förhandlingsskyldighet?

Enligt LR beslutade kommunen genom rektorn M.K. den 13 maj 1996 att M.A.A., B.C. och L.M. inte skulle tilldelas någon undervisning vid Kungsgårdsskolan för läsåret 1996/97, dvs. de skulle inte längre ha kvar någon tjänstgöring där. Enligt LR var M.K. behörig att fatta beslutet och någon möjlighet att få det ändrat fanns inte.

Kommunen har bestritt detta och framfört följande. Den 20 maj 1996 informerade M.K. lärarna på Kungsgårdsskolan om det förslag som hon hade i fråga om deras tjänstgöring vid skolan för det kommande läsåret. Därefter lämnade kommunen vid ett sammanträde den 29 maj 1996 med de fackliga organisationerna information enligt 19 § medbestämmandelagen om kommunens förslag till tjänstefördelning för lärarna vid bl.a. Kungsgårdsskolan läsåret 1996/97. Förslaget innebar bl.a. att M.A.A., B.C. och L.M. inte skulle tilldelades några tjänstgöringstimmar vid skolan. Därefter tog kommunen fram ett totalt förslag i fråga om lärarnas tjänstgöring det kommande läsåret och den 26 juni 1996 hölls det en förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen med anledning av detta förslag. Därefter beslutade kommunens personalsekreterare A.T. om ändring av tjänsteställena för M.A.A., B.C. och L.M.

Arbetsdomstolen gör följande överväganden.

Kommunens uppgifter om de sammanträden som hållits med de fackliga organisationerna den 29 maj och 26 juni 1996 vinner stöd av förebragta protokoll som justerats av bl.a. företrädare för LR. Visserligen har M.A.A., B.C. och L.M. under förhören i arbetsdomstolen uppgett att M.K. enligt deras mening vid samtal med var och en av dem på förmiddagen den 20 maj och vid en efterföljande personalkonferens på eftermiddagen samma dag presenterade tilldelningen av undervisningstimmar under det kommande läsåret så att det var fråga om ett beslut som hon hade fattat och som inte kunde ändras. Mot deras uppgifter står dock M.K:s. Enligt henne redovisade hon då endast ett förslag för lärarna. En förklaring till att de tre lärarna i maj 1996 uppfattade det så att rektorns besked var ett slutligt beslut kan ha varit att beskedet under förmiddagen uppenbarligen lämnades under tidspress och i en provisorisk lokal med störande inslag och att stämningen under personalkonferensen på eftermiddagen var upprörd bland en del lärare. Oron bland de lärare som inte tilldelades någon undervisning vid skolan är förståelig mot bakgrund av att de, såvitt framkommit, inte då visste om de skulle komma att stå utan arbete till hösten eller om de kunde räkna med arbete på annat håll, oklart var.

Att rektorn den 20 maj endast presenterade ett förslag till tjänstgöringstimmar för kommande läsår styrks av att kommunen vid det möte som hölls den 29 maj med de fackliga lärarorganisationerna, dvs. nio dagar senare, enligt protokollet från mötet presenterade ett förslag till tjänstefördelning för Kungsgårdsskolan. Frank Fredriksson har visserligen under förhöret uppgett att LR då fick klart för sig att bl.a. M.A.A., B.C. och L.M. skulle förflyttas, att LR och arbetsgivarparten inte var överens men att det inte förekom någon förhandling mellan parterna eftersom M.K. "stod kvar vid sin linje" och LR ställdes inför fullbordat faktum. Att någon förhandling inte förekom vid detta möte har uppenbarligen sin förklaring i att det då var fråga om endast ett informationsmöte, något som framgår bl.a. av § 35 i protokollet. Något stöd för F.F:s uppfattning att kommunen redan då hade fattat beslut om att de tre lärarna inte längre skulle få ha kvar tjänstgöring vid Kungsgårdsskolan ger inte utredningen.

I juni 1996 förekom ytterligare ett protokollfört möte. Av protokollet framgår att det då, den 26 juni, var fråga var om en förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen om personalplanering läsåret 1996/97 för grundskolan och gymnasieskolan. Frank Fredriksson har uppgett att förhandlingen då endast gällde var bl.a. de tre nu aktuella lärarna skulle placeras. Av protokollet kan dock inte utläsas att förhandlingen var på detta sätt begränsad. Hans påstående motsägs också av de uppgifter som Henrik Hult lämnat under förhöret. Enligt denne förklarade lärarorganisationerna vid förhandlingen att man inte var överens med rektor om principerna för förflyttning, men LR kom inte med några egna förslag. Han har vidare uppgett att om det hade kommit några förslag, han sannolikt hade ajournerat förhandlingen för att diskutera frågan med rektor; möjlighet fanns att ändra i det förslag som kommunen då lade fram.

Sammanfattningsvis kommer arbetsdomstolen därför fram till slutsatsen att LR inte visat att kommunen genom M.K. redan före MBL-förhandlingen den 26 juni 1996 hade beslutat att M.A.A., B.C. och L.M. inte skulle tilldelas några tjänstgöringstimmar vid Kungsgårdsskolan för läsåret 1996/97. LR:s yrkande om allmänt skadestånd för egen del såvitt avser påståendet att kommunen brutit mot 11 § medbestämmandelagen skall därför ogillas.

Har kommunen brutit mot § 6 mom. 1 andra stycket i AB 95?

Allmänna utgångspunkter för bedömningen

Inför läsåret 1996/97 sjönk elevunderlaget vid Kungsgårdsskolan. Det färre antalet elever ledde till att behovet av lärare minskade, vilket i sin tur var skälet till att ett antal lärare förflyttades till tjänstgöring utanför Kungsgårdsskolan. Det är ostridigt att behovet minskade av lärare i ämnen som bl.a. M.A.A., B.C. och L.M. undervisade i.

Vad LR vill ha prövat i målet är om kommunen enligt kollektivavtalet haft rätt att förflytta just dessa tre lärare. Den kritik som LR riktar mot kommunen är att de tre inte fick behålla sin tjänstgöring vid Kungsgårdsskolan, trots att deras ämneskombinationer fanns kvar. Däremot har förbundet inte framfört någon erinran i sig emot att M.A.A. och L.M. kom att placeras vid just Magnarps skola resp. Ströveltorps skola. Det är ostridigt att de båda förflyttades inom ramen för sina anställningar. För deras del har det således inte varit fråga om någon förflyttning till arbetsuppgifter som de inte varit skyldiga att utföra. Vad gäller B.C. har LR dock framfört invändning också mot att hon förflyttades till landstingets vårdgymnasium. Enligt LR har B.C. inte haft skyldighet att inom ramen för sin anställning hos kommunen tjänstgöra där.

Innebörden av § 6 mom. 1 andra stycket i AB 95 – som funnits även i tidigare gällande Allmänna bestämmelser – har belysts av arbetsdomstolen i ett flertal domar, bl.a. i AD 1987 nr 18, 1991 nr 72 och 1994 nr 24. Som domstolen uttalat i 1987 års dom ger kravet på att det skall finnas vägande skäl för en förflyttning uttryck för att en avvägning skall ske mellan de olika intressen som arbetsgivaren och arbetstagare har i saken. För arbetsgivarens del är det fråga om att inom ramen för dennes rätt att leda och fördela arbetet organisera arbetskraften på ett för honom lämpligt sätt och för arbetstagaren är det fråga om intresset av att inte behöva förflyttas mot sin vilja. Bestämmelsen får anses ställa upp ett krav på att de skäl som ligger till grund för förflyttningen är godtagbara i sammanhanget, närmast så att de kan hänföras till administrationen av personalen och organisationen av arbetet. Som arbetsdomstolen också uttalat bygger bestämmelsen på uppfattningen att arbetstagarens rätt att inte behöva förflyttas mot sin vilja är av ett inte obetydligt värde för arbetstagaren och att en sådan förflyttning är en ingripande åtgärd. Bestämmelsen får därför också anses uppställa ett krav på att arbetsgivaren i första hand försöker uppnå sitt syfte med mindre ingripande åtgärder om detta är möjligt.

Avtalsbestämmelsen innehåller inte någon närmare reglering i frågan hur urvalet skall göras när det blir aktuellt att bestämma vilka arbetstagare som måste förflyttas när arbetsuppgifterna på en arbetsplats minskar. Någon bestämmelse om turordning finns inte intagen i paragrafen. Det har inte heller förebragts någon utredning om hur avtalsbestämmelsen generellt kommit att tillämpas i praktiken när en förflyttning aktualiserats på grund av att arbetsuppgifterna på en arbetsplats minskat. Det kan för tydlighetens skull här tilläggas att så länge det är fråga om att förflytta en arbetstagare inom ramen för hans eller hennes anställning så är inte bestämmelserna i 7 § andra stycket anställningsskyddslagen om arbetsgivares skyldighet att omplacera en arbetstagare till annan ledig anställning tillämpliga och inte heller bestämmelserna i 22 § anställningsskyddslagen om turordning inför uppsägning.

De fall som arbetsdomstolen tidigare haft att pröva och som gällt frågan om en kommun haft vägande skäl enligt § 6 mom. 1 andra stycket i kollektivavtalet för en förflyttning har gällt andra situationer än då det uppkommit brist på arbetsuppgifter på en arbetsplats. Arbetsdomstolen finner dock inte anledning att vid sin prövning nu frångå de uttalanden som gjorts i tidigare domar i fråga om tolkningen av den bestämmelsen. Av detta följer att övertalighet på en arbetsplats kan utgöra vägande skäl för att förflytta en arbetstagare vars arbetsuppgifter helt eller delvis försvinner.

Om arbetsbristen berör flera arbetstagare på en arbetsplats är det dock givet att arbetsgivaren inte med stöd av kollektivavtalet helt fritt får besluta vilka av dessa som skall förflyttas. Här liksom i andra fall när en arbetsgivare har att bestämma i frågor som gäller arbetets ledning och fördelning får beslutet inte vara diskriminerande eller på annat sätt stå i strid mot god sed på arbetsmarknaden.

Mot den nu tecknade bakgrunden övergår arbetsdomstolen till att pröva om kommunen bröt mot kollektivavtalet när man förflyttade M.A.A., B.C. och L.M.

Domstolen prövar först LR:s påstående att de tre förflyttades på grund av för hög ålder.

Förflyttades de tre arbetstagarna därför att de hade för hög ålder?

Kommunen har bestritt L.R:s påstående att M.A.A., B.C. och L.M. förflyttade från Kungsgårdsskolan därför att de var "för gamla". Enligt kommunen var utgångspunkten att de lärare i svenska respektive SO som senast hade börjat sin tjänstgöring vid Kungsgårdsskolan var de som i första hand skulle förflyttas, om det inte fanns särskilda skäl för något annat.

M.A.A., B.C. och L.M. har under förhören uppgett att de den 20 maj 1996 av M.K. fick veta att skälet till att de inte skulle få stanna kvar på Kungsgårdsskolan var att de var för gamla. Frank Fredriksson har under förhöret uppgett att M.K. vid mötet den 29 maj 1996 med lärarnas fackliga organisationer angav lärarnas ålder som skäl för att förflytta dem, men att han ansåg att detta inte stämde eftersom kommunen aviserade att man tänkte förflytta en slöjdlärare som var yngre än en annan, men att detta förslag kom att ändras. M.K. har förnekat att det var de tre lärarnas ålder som var skälet till att hon föreslog att de skulle förflyttas. Enligt henne var utgångspunkten för hennes förslag att de lärare skulle förflyttas som hade kortast tjänstgöringstid vid skolan, om det inte fanns något annat skäl som vägde tyngre.

Arbetsdomstolen ifrågasätter inte att M.A.A., B.C. och L.M. kan ha uppfattat M.K:s besked den 20 maj så att de skulle förflyttas på grund av för hög ålder. Av M.K:s egna uppgifter under förhöret framgår nämligen att hon vid personalkonferensen uppgav för lärarna att hon ansåg att det blev bäst dynamik i skolan om man hade en blandad ålders- och könsfördelning i lärarkåren. Enligt henne var femton av skolans ca 40 lärare i åldern 55-65 år, vilket innebar att hon förutsåg att ett stort antal lärare i en nära framtid skulle komma att gå i pension samtidigt. Arbetsdomstolen anser det dock inte nödvändigt att närmare gå in på vad som förekom vid mötet med lärarna den 20 maj eller mötet med de fackliga organisationerna den 29 maj, då förslagen till tjänstgöringstimmar för läsåret 1996/97 lades fram. Av den sammanställning som kommunen upprättat i augusti 1997, domsbilagan, framgår att M.A.A. och B.C. tillsammans med en annan, yngre lärare – G.J. – var de tre lärare med behörighet i svenska som senast hade erhållit anställning tills vidare med placering på Kungsgårdsskolan och som kom att förflyttas från skolan. Detta gäller även med beaktande av LR:s påstående att B.C. tjänstgjort på skolan sedan år 1989. Fem lärare med behörighet i svenska och med längre tid vid skolan förflyttades inte. Av sammanställningen framgår att av dessa lärare var två äldre än B.C. och fyra äldre än M.A.A.

Arbetsdomstolen finner med beaktande av dessa uppgifter inte skäl ifrågasätta kommunens påstående att utgångspunkten för kommunens beslut om förflyttning var lärarnas tjänstgöringstid vid skolan på så sätt att de lärare i aktuella ämnen som hade kortast tjänstgöringstid där också var de som i första hand skulle förflyttas. Ett beslut om förflyttning som grundas på en sådan princip kan enligt domstolens mening inte anses stå i strid mot kollektivavtalet.

Arbetsdomstolen vill här tillägga att domstolen uppfattat LR så att man menar att kommunens prövning borde ha skett med beaktande av lärarnas ämneskombinationer och att M.A.A., B.C. och L.M. därför borde ha fått stanna kvar på Kungsgårdsskolan, eftersom deras kombinationer fanns kvar under läsåret 1996/97. Någon utredning har dock inte förebragts från LR:s sida om vilka ämneskombinationer som funnits vid skolan och hur dessa fördelat sig mellan lärarna under läsåren 1995/96 och 1996/97. Arbetsdomstolen lämnar därför denna del i LR:s argumentation därhän. I detta ligger att domstolen godtar att kommunen – när den bestämde vilka lärare som skulle förflyttas – jämförde M.A.A. och B.C. med de lärare i övrigt som hade behörighet i ämnet svenska och såvitt gäller L.M. gjorde jämförelser med övriga lärare som undervisat i SO vid Kungsgårdsskolan.

LR har åberopat även andra omständigheter än lärarnas ålder till stöd för påståendet att kommunen inte haft vägande skäl för att förflytta M.A.A., B.C. och L.M. Arbetsdomstolen övergår därför nu till att pröva dessa omständigheter. Domstolen börjar med vad förbundet åberopat i förhållande till M.A.A. och L.M., vilka båda ostridigt förflyttats inom ramen för sina anställningar.

Närmare om förflyttningen av M.A.A.

Enligt LR innebar förflyttningen för M.A.A:s del att hon fick en tyngre tjänstgöring och längre restid än om hon hade haft kvar sin tjänstgöring vid Kungsgårdsskolan. Vidare har förbundet gjort gällande att hon borde ha fått stanna kvar, eftersom hon hade utbildning i Montessori-pedagogik. Förbundet har också åberopat att M.A.A. var förbundets fackliga företrädare på skolan.

Enligt vad M.A.A. uppgett kom förflyttningen av henne att innebära att hon fick en mils längre resväg till arbetet och att hon fick en tyngre tjänstgöring främst genom att hon tilldelades årsklasser som hon inte tidigare hade undervisat. LR har inte påstått att dessa förhållanden varit mer betungande för M.A.A. än för någon annan lärare som borde kommit i fråga för förflyttning framför henne. Från denna utgångspunkt finner arbetsdomstolen inte stöd för att kommunens beslut varit diskriminerande eller på annat sätt stått i strid mot god sed på arbetsmarknaden. Inte heller finner arbetsdomstolen att det förhållandet att M.A.A. skaffat sig utbildning i Montessori-pedagogik inneburit att kommunen handlade i strid mot kollektivavtalet när man beslutade om hennes förflyttning.

M.A.A. var ostridigt förbundets lokalombud på Kungsgårdsskolan. Kommunen har inte framfört någon invändning mot LR:s påstående att förflyttningen av henne innebar att förbundet inte längre har någon sådan företrädare där. Enligt förbundet var det av särskild betydelse för den fackliga verksamheten vid skolan att hon inte förflyttades. Förbundet har dock tillagt att man inte gör gällande att kommunen gjort sig skyldig till någon föreningsrättskränkning när man beslutade att förflytta M.A.A.

Kommunen har invänt att M.A.A. inte var skyddad mot att förflyttas av det skälet att hon hade ett fackligt förtroendemannauppdrag på skolan.

Arbetsdomstolen gör följande överväganden.

Med förtroendemannalagen har bestämmelser införts som avser att skydda den fackliga verksamheten på en arbetsplats. Något skydd i sig mot förflyttning av en facklig företrädare ger inte lagen. Däremot kan det givetvis vara av särskild betydelse för en facklig organisations verksamhet att dess företrädare på en arbetsplats inte förflyttas.

Parterna har inte närmare uppehållit sig vid frågan om M.A.A:s fackliga ställning uppmärksammades inför beslutet att förflytta henne. Det kan dock inte råda något tvivel om att kommunen vid den aktuella tiden kände till hennes fackliga uppdrag; hon deltog ju bl.a. som facklig företrädare tillsammans med Frank Fredriksson vid det informationsmöte som kommunen höll den 29 maj 1996. Det har emellertid inte ens påståtts från L.R:s sida att den lokala fackliga organisationen vare sig då eller senare framförde till kommunen att man ansåg det vara av särskild betydelse från facklig utgångspunkt att M.A.A. fick stanna kvar på Kungsgårdsskolan eller att man från fackligt håll av det skälet påkallade överläggning med kommunen om hennes förflyttning (jfr 5 § förtroendemannalagen). Arbetsdomstolen finner därför inte att kommunen agerat i strid mot god sed på arbetsmarknaden när kommunen beslutade att förflytta M.A.A. trots hennes fackliga uppdrag.

Sammanfattningsvis finner arbetsdomstolen inte anledning ifrågasätta att kommunen förflyttade M.A.A. därför att hon var en av de tre lärare i svenska som hade kortast tjänstgöringstid vid Kungsgårdsskolan. De omständigheter som LR åberopat till stöd för att hon ändå skulle fått fortsätta tjänstgöra vid denna skola är inte av det slaget att kommunen med beaktande av dem får anses ha saknat vägande skäl för att förflytta henne. Kommunen har därför inte brutit mot kollektivavtalet genom sitt beslut att inför läsåret 1996/97 förflytta M.A.A. från Kungsgårdsskolan till Magnarps skola. Förbundets talan i denna del skall därför avslås.

Närmare om förflyttningen av L.M.

Det är ostridigt att kommunen förflyttade L.M. från Kungsgårdsskolan trots att en annan lärare, P.E., hade i det närmaste ett års kortare anställningstid på skolan än L.M. Kommunen har som skäl för beslutet åberopat att P.E. ingick i ett särskilt projekt som skolans rektor ville att han skulle slutföra. LR har häremot genmält att projektet inte var så speciellt att det krävdes att just P.E. kvarstod för att slutföra det och tillagt att projektet för övrigt inte kom att genomföras. LR har vidare framhållit att L.M. lider av en hörselskada och att han därför på Kungsgårdsskolan hade fått sitt klassrum speciellt inrett för att dämpa buller i omgivningen. På Ströveltorpsskolan, dit han förflyttades, var klassrummet däremot enligt förbundet inte anpassat till hans hörselskada. Kommunen har genmält att Kungsgårdsskolan renoverades under vårterminen 1996 och att den särskilda anpassning som gjorts i L.M:s klassrum då var borttagen. Man har vidare uppgett att hans klassrum i Ströveltorpsskolan senare byggts om för att anpassas till hans hörselskada.

Arbetsdomstolen gör följande överväganden.

Den utredning som förebragts i målet om det särskilda projektet ger inte underlag för någon säker slutsats om dess genomförande krävde just P.E:s medverkan. Enligt vad som framgår av den projektbeskrivning som förebragts i målet var avsikten att projektet skulle starta i augusti 1996. Att M.K. som rektor önskade att P.E., som en av initiativtagarna till projektet, skulle medverka vid starten måste enligt arbetsdomstolens mening beaktas vid prövningen av kommunens intresse av att inte förflytta denne från Kungsgårdsskolan. Att projektet inte kom att påbörjas under hösten saknar härvidlag betydelse, eftersom, enligt vad M.K. uppgett under förhöret i arbetsdomstolen, detta stod klart först i början av höstterminen. Arbetsdomstolen finner inte anledning ifrågasätta att kommunen under försommaren utgick ifrån att projektet skulle komma att genomföras.

Att kommunen beslutade att förflytta L.M. framför P.E. kan med beaktande av vad som nu sagts inte anses utgöra något diskriminerande beslut eller på annat sätt stå i strid mot § 6 i kollektivavtalet.

Vad gäller L.M:s hörselskada har denne under förhöret uppgett följande. Skadan medför att han störs av en hög bullernivå och han fick därför två år före förflyttningen sitt klassrum på Kungsgårdsskolan inrett för att bullernivån skulle dämpas. När han kom till Ströveltorpsskolan kände man inte där till hans hörselskada och han fick under hela det första läsåret kämpa för att få till stånd en ändring av klassrummet. Det är enligt honom numera isolerat, men kommunen har ännu inte satt upp några bullerdämpande gardiner i rummet.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Som arbetsgivare har kommunen en skyldighet att se till att L.M. har en god arbetsmiljö, oavsett var han arbetar, och därvid vidta de åtgärder som dennes hörselskada kräver. Av utredningen framgår att det varit möjligt att också på Ströveltorpsskolan bereda L.M. en miljö anpassad till hans hörselskada, låt vara att arbetet för att anpassa klassrummet kom att påbörjas först något år efter det att L.M. började tjänstgöra där. Att L.M. på Kungsgårdsskolan i vart fall fram till vårterminen 1996 hade ett arbetsrum som var anpassat till hans hörselskada kan därför inte tillmätas någon avgörande betydelse vid prövningen av hans intresse av att få bli kvar på Kungsgårdsskolan.

Även i fråga om L.M. har LR åberopat att förflyttningen för hans del inneburit att han fått en timmes längre restid till sitt arbete. Att kommunen ändå förflyttade honom till Ströveltorpsskolan kan enligt arbetsdomstolens mening lika lite som i fallet med M.A.A. ses som ett beslut i strid mot kollektivavtalet.

Sammantaget finner arbetsdomstolen inte heller såvitt gäller förflyttningen av L.M. visat att kommunen brutit mot § 6 i kollektivavtalet.

Närmare om förflyttningen av B.C.

Det är ostridigt att B.C. under läsåret 1996/97 kom att tjänstgöra på landstingets vårdgymnasium motsvarande 79 procent av en heltidstjänst och resterande 21 procent på KomVux. Enligt LR har kommunen inte haft rätt att besluta om förflyttningen av B.C. till landstinget, eftersom denna tjänstgöring inte föll inom ramen för hennes tjänstgöringsskyldighet enligt anställningsavtalet.

Kommunen har bestritt påståendet och dessutom invänt i första hand att förflyttningen skett efter överenskommelse med B.C.

Arbetsdomstolen prövar först denna invändning.

Av de uppgifter som B.C. och A.T. lämnat under huvudförhandlingen framgår att de båda – efter det att B.C. hade fått veta att hon inte skulle tilldelas några undervisningstimmar på Kungsgårdsskolan – talade med varandra om B.C:s tjänstgöring läsåret 1996/97. Enligt A.T. ställde sig B.C. positiv till att flytta över till vårdgymnasiet och godtog att börja tjänstgöra där. Vad B.C. uppgett får uppfattas så att hon helst inte ville lämna Kungsgårdsskolan, men att om så ändå måste ske hon var angelägen om att få arbete någon annanstans och att hon accepterade tjänstgöringen på landstingets vårdgymnasium inför risken att hon annars skulle stå utan arbete.

B.C:s inställning kan inte tolkas så att hon accepterade att tjänstgöringen på vårdgymnasiet föll inom ramen för hennes anställningsavtal. Någon överenskommelse med den innebörden föreligger således inte. Arbetsdomstolen har därför att pröva om det varit fråga om en förflyttning enligt § 6 mom. 1 andra stycket i AB 95.

Förbundet har som en omständighet till stöd för påståendet att tjänstgöringen föll utanför B.C:s arbetsskyldighet åberopat att hon var anställd som lärare i grundskolan, medan tjänstgöringen hos landstinget avsåg tjänstgöring i en annan skolform, nämligen gymnasium. Kommunen däremot hävdar att B.C:s anställning hos kommunen inte varit begränsad till tjänstgöring i grundskolan.

Arbetsdomstolen gör i denna del följande överväganden.

Såvitt framgår av utredningen anställdes B.C. år 1989 i kommunen. Vid denna tidpunkt var lärartjänsterna i kommunerna statligt reglerade. Denna reglering upphörde med utgången av år 1990 (se prop. 1989/90:41, UbU9, rskr. 58). Denna s.k. kommunalisering innebar bl.a. att den ingående statliga reglering som hade funnits i fråga om tjänsterna kom att upphöra. Skolan kom att präglas av en utveckling från regelstyrning mot målstyrning med färre regler. De lagfästa behörighetsreglerna för lärare kom att begränsas (se närmare prop. 1990/91:18).

LR har till stöd för att B.C:s anställning avsett endast lärare i grundskolan åberopat en handling daterad den 6 juni 1989 innehållande ett förordnande på statligt reglerad tjänst som lärare. I handlingen, som avser B.C., har under rubriken Ledigt tjänsteunderlag angetts tjänst i svenska och engelska vid grundskolan i Ängelholm och under rubriken Inrättad tjänst kryssats i bl.a. för skolform "Grundskolan", tjänstetyp "Lönetjänst", tjänstebenämning "Adjunkt" och ämneskombinationer "Sv, En, Klf" samt tjänstgöringens omfattning "Deltid" "16/24". Kommunen har åberopat en handling rubricerad som Anställningsbevis. Enligt denna har beslut fattats den 26 juli 1991 om anställning av B.C. fr.o.m. den 12 augusti 1991. Under rubriken Befattning är angivet "Lärare i sv, en" och under rubriken Placering "Kungsgårdsskolan, ro 1". Vidare är det ikryssat bl.a. att fråga är om anställning tills vidare och som anmärkning antecknat "Utökning av sysselsättningsgraden".

LR har inte framfört någon invändning mot innehållet i denna handling. LR har inte heller påstått, i vart fall inte styrkt, att kommunen utfärdat något senare anställningsbevis avseende B.C.

Arbetsdomstolen finner med beaktande av anställningsbeviset från år 1991 och vad som i övrigt här redovisats att B.C. vid den i målet aktuella tiden innehade en anställning som lärare i kommunen i ämnena svenska och engelska och att någon begränsning av tjänstgöringsskyldigheten till att avse endast grundskolan inte gjorts. Det har inte påståtts att B.C. saknat behörighet att undervisa i svenska och engelska på vårdgymnasiet

LR hävdar, som sagts, att B.C. inte inom ramen för sin anställning hos kommunen varit skyldig att tjänstgöra hos landstinget. Enligt förbundet innebar B.C:s tjänstgöring hos landstinget att hon fick en annan arbetsgivare och i vart fall att hon fick arbeta utan någon arbetsledning från kommunen.

Till stöd för påståendet att B.C. fick en annan arbetsgivare har förbundet åberopat att kommunen skickade till B.C. en blankett för ansökan om tjänstledighet med uppmaning att fylla i och skicka tillbaka denna till personalsekreteraren och att B.C. också fick ett bevis om anställning hos landstinget. Kommunen har bestritt att tjänstgöringen inneburit ett byte av arbetsgivare. Enligt kommunen skickades blanketten för tjänstledighet av misstag till B.C.

Av utredningen framgår att B.C. aldrig kom att fylla i blanketten för tjänstledighet. Enligt henne berodde detta på att hon kontaktade LR som sade till henne att inte göra det, medan A.T. uppgett att B.C. ringde henne och då fick beskedet att hon inte behövde fylla i den. Domstolen finner det inte behövligt att närmare gå in på varför blanketten inte kom att skrivas under. Konstateras kan att B.C. själv inte begärde tjänstledighet från kommunen för tjänstgöringen på vårdgymnasiet. Den handling som förbundet åberopat som ett anställningsbevis utfärdat av landstinget kan enligt arbetsdomstolens mening inte uppfattas som ett sådant. Av utredningen framgår att B.C. även under läsåret 1996/97 erhöll sin lön från kommunen. Det är ostridigt att hon läsåret 1997/98 åter tjänstgör som lärare på Kungsgårdsskolan. Det har inte påståtts från L.R:s sida att något nytt anställningsavtal träffats mellan henne och kommunen inför detta läsår. Sett enbart utifrån de nu redovisade förhållandena finner arbetsdomstolen inte stöd för slutsatsen att B.C. var anställd hos landstinget under sin tid som lärare på vårdgymnasiet läsåret 1996/97.

Frågan är då om B.C:s tjänstgöring på vårdgymnasiet fallit inom ramen för hennes arbetsskyldighet hos kommunen.

Kommunen hävdar att B.C. enligt den s.k. 29/29-principen varit skyldig att tjänstgöra på vårdgymnasiet. Enligt kommunen har det varit en gammal etablerad praxis i Ängelholm att kommunen lånar ut lärare till vårdgymnasiet för tjänstgöring där. Denna praxis grundas enligt kommunen på en samverkan som genom åren kommit att etableras mellan kommunen och landstinget och som innebär att kommunen på begäran tillhandahåller lärare för uppgiften. Kommunen har tillagt att lärarna inte haft något att erinra emot detta.

Skolchefen H.H. har uppgett följande om lärarnas tjänstgöring på vårdgymnasiet. Alltsedan år 1990 har kommunen och landstinget haft ett synnerligen gott samarbete. Landstinget har svarat för utbildningen inom barn- och fritidsprogrammet och kommunen har funnit det naturligt att hjälpa landstinget när man behövt lärare till vårdgymnasiet. Kommunen har på detta sätt enligt hans mening kommit att svara för halva vårdutbildningen. Från skolförvaltningens sida har man kommit att betrakta vårdgymnasiet som ett rektorsområde i kommunen. Grundskolelärarna i kommunen har upplevt tjänstgöringen på vårdgymnasiet som något positivt. Denna har inneburit en utveckling av lärarkompetensen.

Arbetsdomstolen gör följande överväganden.

Frågan om skyldigheten för en arbetstagare att tjänstgöra hos någon annan än arbetsgivaren har prövats av arbetsdomstolen bl.a. i AD 1980 nr 51 och 1983 nr 156. I båda domarna hade arbetsgivaren i samverkans-/samarbetsavtal åtagit sig en skyldighet att tillhandahålla viss personal för särskilda arbetsuppgifter. I 1980 års fall var frågan om landstingsanställda nattsjuksköterskor var skyldiga att lämna sjuksköterskehjälp till pensionärerna på ett kommunalt ålderdomshem under tider då nattsjuksköterskorna tjänstgjorde på ett intilliggande sjukhem. I avtalet förutsattes att hjälp skulle lämnas när så tillfälligtvis kunde komma att begäras. I 1983 års dom var det fråga om jourtjänstgöring i annan kommun för socialsekreterare inom ramen för ett samarbetsavtal som socialsekreterarnas kommuner tecknat om samordnad social beredskap. Arbetsdomstolen kom i båda domarna fram till att arbetstagarna var skyldiga att inom ramen för sina anställningsavtal fullgöra den omtvistade tjänstgöringen.

Som arbetsdomstolen uttalat i AD 1983 nr 156 gäller i fråga om arbetsskyldigheten för en av kollektivavtal bunden arbetstagare som en allmän princip att arbetstagaren är skyldig att på avtalets villkor utföra allt sådant arbete för arbetsgivarens räkning som efter ett praktiskt bedömande står i ett naturligt samband med den centrala verksamhet på vilken avtalet först och främst syftar, allt dock under förutsättning att arbetet faller inom arbetstagarens yrkeskvalifikationer (den s.k. 29/29 principen, så kallad efter AD 1929 nr 29). I det enskilda fallet kan dock givetvis, som också uttalas i 1983 års dom, arbetsskyldigheten vara närmare bestämd genom avtalsbestämmelser eller på annat sätt.

Förflyttningen av B.C. innebar att hon ålades en omfattande tjänstgöringsskyldighet vid vårdgymnasiet. Av utredningen framgår att det ursprungligen var tänkt att hon skulle ha en heltidstjänstgöring där, men att hon efter kontakt med vårdgymnasiets rektor fick veta att det var fråga om en tjänstgöring till 79 procent av en heltid. Resterande tid kom hon att få tjänstgöra på KomVux. LR har, som arbetsdomstolen uppfattat förbundets talan, inte haft någon erinran mot B.C:s tjänstgöring vid KomVux på annat sätt än att hon där inte fick ersättning för arbete på obekväm arbetstid, något som personalsekreteraren A.T. under förhöret förklarat att kommunen skall rätta till.

Som följer av arbetsdomstolens uttalande i AD 1980 nr 51 framstår det som klart att en kommun inte har möjlighet att genom ensidiga beslut om nya eller ändrade arbetsuppgifter åstadkomma så omfattande förändringar att arbetstagaren i realiteten får en annan tjänst än den hon tidigare innehade. Genom förflyttningen fick B.C. en skyldighet att under ett helt läsår och med en tjänstgöringstid av beaktansvärd omfattning arbeta hos en annan än arbetsgivaren. Såvitt framkommit hade B.C. under sin tjänstgöring på vårdgymnasiet inte någon arbetsledning från kommunen. Det kan med beaktande av dessa omständigheter ifrågasättas om det över huvud taget var möjligt för kommunen att ålägga B.C. en tjänstgöringsskyldighet av detta slag. Arbetsdomstolen finner dock inte anledning att här närmare gå in på denna fråga. Som uttalats i 1983 års dom innefattar den gällande allmänna principen om arbetsskyldighet det kravet att det skall vara fråga om ett arbete för arbetsgivarens räkning. För en tillämpning i detta fall av § 6 mom. 1 andra stycket i kollektivavtalet måste därför krävas att B.C:s tjänstgöring på vårdgymnasiet utgjort ett arbete för kommunens räkning. Arbetsdomstolen övergår nu till att pröva denna fråga.

Kommunen har till stöd för att det varit fråga om en sådan tjänstgöring åberopat en sedan länge etablerad samverkan med landstinget som innebär att kommunen bistår landstinget med lärare till vårdgymnasiet. Några närmare uppgifter om vari denna samverkan bestått har dock inte lämnats. Det kan visserligen sägas att statsmakterna med propositionen. 1990/91:85 eftersträvat en ökad samverkan mellan gymnasieskolan och andra utbildningsanordnare. I propositionen lades bl.a. fram förslag till föreskrifter i 5 kap. 6 § skollagen om kommunernas och landstingskommunernas roll i fråga om utbildning i gymnasieskolan på bl.a. de nationella program som avser omvårdnad (se SFS 1991:1684; senare ändrad genom SFS 1996:566). Parterna i målet har emellertid inte berört frågan om effekterna för kommunens och landstingets del av de lagändringar som följt efter 1992 års proposition.

Det har inte heller förebragts någon utredning i målet om något avtal träffats mellan kommunen och landstinget om de kommunanställda lärarnas tjänstgöring på vårdgymnasiet och i förekommande fall innehållet i ett sådant avtal. Det är således oklart bl.a. om kommunen åtagit sig att tillhandahålla vårdgymnasiet lärare och i förekommande fall omfattningen av och förutsättningarna för detta åtagande. Av detta följer att det också är oklart om eller under vilka förutsättningar de kommunanställda lärarna kan hävda en rätt till tjänstgöring där.

Sammantaget finner arbetsdomstolen att i brist på närmare utredning om kommunens åtaganden inte visat att B.C:s tjänstgöring vid vårdgymnasiet skett för kommunens räkning och därmed inneburit en skyldighet för henne att tjänstgöra där. Kommunens beslut att förflytta B.C. för tjänstgöring på vårdgymnasiet har därför stått i strid mot kollektivavtalet.

Med denna bedömning är kommunen skyldig att betala allmänt skadestånd till henne och till LR

Kommunen har yrkat att skadeståndet skall jämkas till noll kr och har som grund för detta uppgett att B.C. ändå skulle ha fått sin tjänstgöring förlagd till samma arbetsplatser, om fråga varit om en omplacering enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen. Kommunens omplaceringsskyldighet enligt denna bestämmelse gäller endast andra lediga anställningar i kommunen. Som följer av vad som nyss sagts är det emellertid inte visat att förflyttningen av B.C. till vårdgymnasiet utgjort någon omplacering till en ledig anställning hos kommunen.

Arbetsdomstolen finner att B.C. och LR skäligen bör tillerkännas allmänt skadestånd med vardera 25 000 kr.

Rättegångskostnader

Utgången i målet innebär att parterna vunnit ömsom. Vardera parten bör därför bära sin rättegångskostnad.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen förpliktar Ängelholms kommun att utge allmänt skadestånd till envar av B.C. och Lärarnas Riksförbund med tjugofemtusen (25 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 29 maj 1997, tills betalning sker. I övrigt avslår arbetsdomstolen yrkandena om allmänt skadestånd.

2. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

Dom 1998-04-15, målnummer A-111-1997

Ledamöter: Nina Pripp, Gösta Ihrfelt (skiljaktig; hovrättsassessor; tillfällig ersättare), Palle Landin, Lars Ahlvarsson, Birgitta Brånedal Sund, Bo Almgren och Stig Gustafsson (chefsjurist i Tjänstemännens Centralorganisation; tillfällig ersättare).

Sekreterare: Susanne Sjöblom

BILAGA

 

Sammanställning av berörda personer 970819

Namn   Person-   Behörig-   Anställn.-   Tjänst    Under-

nr        het        tid på       96/97     visande

ute-                 Kungsg.      Annan     ämne

slutna                            skola     96/97

här)

———————————————————–

M.A.A   – –      Sv Re      tv 900709    100%      Sv SO

Montesorri              Magnarp   Sv/

En EV

B.C.   – –       Sv En Hi   tv 910107    79%       Sv En

Vårdgy

21%       Sv En

KomVux

G.J.   – –       Sv         tv 940810    50%       Sv2

Annat

konto

42%

Magnarp

8%

Kungsgårdsskolan

T.B.   – –       Sv         tv 810701

I.G.   – –       Sv         tv 810701

C.M.S. – –       Sv         tv 850701

L.M    – –       Sv         tv 740101

B.G.   – –       Sv         tv 740101

L.M.   – –       Kr Re      tv 900813    100%

Fi Hi                   Strövelstorp SO

P.E.   – –       SO         tv 910816

K.L.   – –       SO         tv 881003

(M.K.)

Ledamoten Gösta Ihrfelts skiljaktiga mening

Beträffande frågan om B.C:s tjänstgöring på vårdgymnasiet har fallit inom ramen för hennes arbetsskyldighet hos kommunen gör jag följande bedömning. Skolchefen i Ängelholms kommun Henrik Hult har uppgett att kommunen enligt en fast praxis kommit att hjälpa landstinget när landstinget behövt lärare till vårdgymnasiet. Enligt H.H. har kommunen på detta sätt kommit att svara för halva vårdutbildningen. H.H:s uppgifter har inte ifrågasatts av motparten och bör därför läggas till grund för bedömningen. Enligt min mening innebär den av skolchefen beskrivna ordningen ett sådant samarbete som enligt arbetsdomstolens praxis kan föranleda skyldighet för arbetstagaren att tjänstgöra hos någon annan än arbetsgivaren. Med hänsyn härtill och med beaktande av att kommunen svarat för B.C:s lön under hennes tjänstgöringstid på vårdgymnasiet gör jag den bedömningen att B.C:s tjänstgöring på vårdgymnasiet får anses ha skett för kommunens räkning. Jag anser mot denna bakgrund att kommunens beslut att förflytta B.C. till tjänstgöring på vårdgymnasiet inte stått i strid med kollektivavtalet och att förbundets talan därför bör avslås även i denna del. Jag är dock överröstad i denna del. Jag ansluter mig till majoritetens bedömning när det gäller fördelningen av rättegångskostnaderna.