Arbetsdomstolen referat AD 2000 nr 100

Court
Arbetsdomstolen
Reference
AD 2000 nr 100
Domsnummer
2000-100
Målnummer
A-164-1999
Avgörandedatum
2000-11-29
Rubrik
I ett kollektivavtal mellan Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Svenska Transportarbetareförbundet, Transportavtalet, föreskrivs bl.a. följande. På därigenom i förväg gjord framställning från Svenska Transportarbetareförbundet är arbetsgivaren skyldig, att då anledning därtill föreligger, förete avlöningslistor, arbetstidskort, arbetstidsschema samt andra handlingar, som organisationen behöver för att tillvarata arbetstagarnas gemensamma intressen i förhållande till arbetsgivaren. Fråga i visst fall om arbetsgivaren varit skyldig att förete sådana handlingar.

Parter:

Svenska Transportarbetareförbundet; Biltrafikens Arbetsgivareförbund; Blondie Fjärr i Kungsbacka Aktiebolag

Nr 100

Svenska Transportarbetareförbundet

mot

Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Blondie Fjärr i Kungsbacka Aktiebolag.

 

Blondie Fjärr i Kungsbacka AB (bolaget) bedriver åkeriverksamhet genom att tillhandahålla huvudsakligen fjärrtransporter, dvs. långtradarverksamhet. Verksamheten startades av L.J. som enskild firma år 1972 och övergick till aktiebolagsform år 1985. Samtliga aktier ägs av L.J. Bolaget har 32 anställda, varav 25 arbetar som chaufförer, och 18 bilar i trafik. Några av de anställda är medlemmar i Svenska Transportarbetareförbundet (Transport). Genom medlemskap i Biltrafikens Arbetsgivareförbund är bolaget bundet av det mellan detta förbund och Transport ingångna kollektivavtalet Transportavtalet.

Transportavtalets 21 § 5 mom har följande lydelse.

Granskning av handlingar

På därom i förväg gjord framställning från Svenska Transport-

arbetareförbundet är arbetsgivaren skyldig, att då anledning därtill

föreligger, förete avlöningslistor, arbetstidskort, arbetstidsschema

samt andra handlingar, som organisationen behöver för att tillvarata

arbetstagarnas gemensamma intressen i förhållande till arbetsgivaren.

I augusti 1998 gjorde Transport hos bolaget en framställning i enlighet med ovanstående bestämmelse samt kallade till förhandling. Förbundet begärde att vid den kommande förhandlingen få ta del av bl.a. sådana handlingar som anges i den nu aktuella bestämmelsen. Lokal förhandling kom till stånd den 10 mars 1999. Central förhandling ägde rum den 17 augusti och 6 september samma år. Parterna kunde dock inte enas i frågan om företeende av handlingarna.

Biltrafikens Arbetsgivareförbund har meddelat att förbundet inte företräder bolaget i detta mål och att förbundet inte heller avser att föra någon egen talan.

Yrkanden m.m.

Transport har yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta bolaget att till förbundet utge 25 000 kr i allmänt skadestånd jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den 21 december 1999 till dess full betalning sker. Vidare har Transport yrkat att Arbetsdomstolen skall ålägga bolaget att förete arbetstidskort, anställningsbevis, avlöningslistor, arbetstidsscheman samt övertidsjournaler för samtliga anställda avseende tiden från och med den 1 januari 1998 till den 11 oktober 2000.

Bolaget har beträffande skadeståndsyrkandet i första hand yrkat att det skall avvisas och i andra hand bestritt yrkandet. Något skadeståndsbelopp har inte vitsordats som skäligt i och för sig. Däremot har bolaget vitsordat sättet att beräkna ränta. Yrkandet om att förete handlingar har bestritts av bolaget.

Transport har bestritt avvisningsyrkandet.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader. Bolaget har – för det fall käromålet bifalles – yrkat att domstolen med stöd av 5 kap. 2 § första stycket arbetstvistlagen skall förordna att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

Till utveckling av sin talan har parterna i huvudsak anfört följande.

Transport

Under sensommaren 1998 kontaktades ombudsmannen T.B. per telefon av en medlem anställd i bolaget. Denne uppgav bl.a. att de anställda arbetade mycket övertid utan att få kompensation enligt kollektivavtalet för detta. T.B. började med anledning av samtalet att gå igenom Transports handlingar för att klarlägga vilka medlemmar som var anställda i bolaget. Han kunde då konstatera att bolaget inte hade fullgjort sin skyldighet att översända anställningsbevis till Transport. Efter ytterligare undersökningar och kontakter med andra anställda i bolaget gjorde T.B. den bedömningen att det fanns anledning att kalla bolaget till en s.k. avtalskontroll. En sådan kontroll innebär att Transport med stöd av 21 § 5 mom i Transportavtalet går igenom olika handlingar för att kontrollera om arbetsgivaren följer Transportavtalet. Sådana kontroller är en viktig och betydande del av Transports arbete.

Bolaget har inte i förhandlingarna ifrågasatt Transports rätt att enligt nämnda bestämmelse i Transportavtalet få granska handlingar. Transport har inte betvivlat bolagets uppgift att de anställda motsätter sig ett uppvisande av handlingarna. Arbetstagarnas inställning saknar dock betydelse när det finns indikationer på att Transportavtalet inte följs i alla delar. Bestämmelsen i 21 § 5 mom i Transportavtalet är konstruerad så att Transport i en sådan situation har rätt att få ta del av bolagets handlingar. När det i bestämmelsen sägs "att då anledning därtill föreligger" avses förhållandena i det enskilda företaget. Med "arbetstagarnas gemensamma intressen" avses däremot förhållandena i branschen och inte endast det enskilda företaget. Transport har alltså stöd i Transportavtalet för sin begäran att få se handlingarna.

Genom att inte förete handlingarna har bolaget brutit mot Transportavtalet och ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot Transport. Krav på skadestånd har framförts åtminstone vid den centrala förhandlingen och då gjordes ingen preskriptionsinvändning. Bolagets avvisningsyrkande skall därför ogillas.

Bolaget

Transport har inte yrkat skadestånd på det sätt som anges i 21 § 4 mom i Transportavtalet. Frågan har inte heller varit föremål för lokal förhandling. Bolaget har inte vid tvisteförhandlingarna uppfattat något yrkande om skadestånd, i så fall hade bolaget gjort en preskriptionsinvändning. Arbetsdomstolen är därför enligt bestämmelserna i 4 kap. 7 § arbetstvistlagen förhindrad att pröva skadeståndsyrkandet. Följaktligen skall skadeståndsyrkandet avvisas.

Det vitsordas att Transport i och för sig kan ha en rätt enligt 21 § 5 mom i Transportavtalet att få ta del av begärda handlingar. Bolaget är emellertid av den uppfattningen att förutsättningarna för denna rätt inte förelegat i detta fall. Transport har inte på ett godtagbart sätt motiverat varför bolaget skall vara skyldigt att underkasta sig kontrollåtgärder. Enligt bolaget har ingen anställd varit i kontakt med T.B. Tvärtom har samtliga anställda motsatt sig att Transport bereds tillfälle att granska bolagets interna handlingar. När arbetstagarna motsätter sig ett utlämnande av handlingarna har bolaget inte skyldighet att lämna ut dessa. När det i avtalet talas om "arbetstagarnas gemensamma intressen i förhållande till arbetsgivaren" måste nämligen ett gemensamt intresse för arbetstagarna hos den enskilde arbetsgivaren, i detta fall bolaget, åsyftas. Det har alltså inte funnits anledning för Transport att granska bolagets handlingar. Genom att ange konkurrensskäl, vilket Transport anfört som motivering till den begärda granskningen, har Transport inte heller haft något sakligt skäl att få ta del av handlingarna. Transportavtalet ger inte Transport någon rätt att bevaka konkurrensfrågor genom kontroll hos enskilda arbetsgivare.

Om bolaget förlorar målet har det under alla omständigheter haft skälig anledning att få tvisten prövad, varför rättegångskostnaderna bör kvittas.

Domskäl

Den huvudsakliga tvistefrågan mellan Transport och bolaget är om 21 § 5 mom i Transportavtalet i föreliggande fall medför en skyldighet för bolaget att på framställning av Transport förete de berörda handlingarna.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. På Transports begäran har förbundssekreteraren P.W. och förhandlingschefen vid Biltrafikens Arbetsgivareförbund A.N. hörts upplysningsvis. Transport har även åberopat vittnesförhör med ombudsmannen T.B. och förhandlingsombudsmannen O.O. På begäran av bolaget har L.J. hörts under sanningsförsäkran och bolagets tidigare anställde R.H. hörts som vittne. Transport har åberopat viss skriftlig bevisning.

Har förhandlingskravet beträffande skadeståndsyrkandet uppfyllts?

Bolaget har gjort gällande att förhandlingskravet enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen inte är uppfyllt beträffande skadeståndsyrkandet och att yrkandet därför skall avvisas, vilket Transport bestritt. Enligt den bestämmelsen får talan inte tas upp till prövning av Arbetsdomstolen förrän förhandling, som kan påkallas enligt medbestämmandelagen eller som anges i kollektivavtal, har ägt rum rörande tvistefrågan.

Vid bedömande av vad som förekommit vid tvisteförhandlingarna i detta fall finns protokollen från förhandlingarna samt uppgifter från T.B., O.O. och L.J. – T.B. har uppgett att bolagets kassör eller motsvarande tjänsteman vid någon förhandling blev mycket upprörd när denne fick klart för sig att det riktades ekonomiska krav mot bolaget och att bolaget kunde komma att tvingas att betala böter, som T.B. minns att kassören uttryckte saken. – O.O. har uppgett att skadestånd diskuterades vid den centrala förhandlingen. Han tog upp saken genom att framföra ett opreciserat skadeståndskrav åtminstone till företrädaren för Biltrafikens Arbetsgivareförbund, när det stod klart att bolaget vägrade att lämna ut de begärda handlingarna. – Såvitt L.J. minns har frågan om skadestånd inte berörts förrän i den till Arbetsdomstolen ingivna stämningsansökningen. Han har dock bekräftat att han inte deltog i alla skeden av den centrala förhandlingen, som fördes mellan företrädare för organisationerna.

I protokollet från den centrala förhandlingen, som tillkom endast med anledning av bolagets vägran att lämna ut de begärda handlingarna, finns noterat en "framställan om opreciserat skadestånd" från Transport. Av protokollet framgår inte att arbetsgivarsidan skulle ha gjort någon invändning med anledning av att skadeståndskravet inte skulle ha berörts i den lokala förhandlingen. Protokollet har förts av företrädare för Biltrafikens Arbetsgivareförbund och utan anmärkning justerats av L.J. och företrädare för Transport. Det har inte förebringats någon utredning som visar att protokollet inte riktigt återger vad som förevarit. Redan på grund härav finner Arbetsdomstolen utrett att frågan om skadestånd för brott mot kollektivavtalet bestående i vägran att förete de begärda handlingarna har varit ett förhandlingsämne mellan parterna i förhandlingen på ett sådant sätt att förhandlingskravet i 4 kap. 7 § arbetstvistlagen får anses uppfyllt.

Bolagets avvisningsyrkande skall alltså avslås.

Företeende av handlingar samt skadestånd

Av förhören med P.W. och A.N. framgår visserligen att parterna i Transportavtalet i vissa avseenden kan ha skilda uppfattningar om innebörden i avtalets 21 § 5 mom. Det framgår emellertid också att de är ense om att anledning i avtalets mening till att göra en s.k. avtalskontroll hos ett visst företag föreligger i vart fall om en medlem i Transport hos det företaget vänt sig till Transport och klagat på en oriktig avtalstillämpning hos företaget. Avtalsparterna är också överens om att Transport efter en ändring av bestämmelsen år 1996 har rätt att göra kontroller för att tillse att avtalet tillämpas på ett riktigt sätt så att inte arbetstillfällen går förlorade hos arbetsgivare som på ett riktigt sätt tillämpar avtalet, därför att andra arbetsgivare inte tillämpar avtalet på ett riktigt sätt och därigenom kan erbjuda sina tjänster till ett lägre pris. Detta kan också enligt Arbetsdomstolens mening beskrivas så att Transport enligt bestämmelsen har rätt att bevaka det intresse alla medlemmar i branschen har av en riktig avtalstillämpning och alltså inte enbart det intresse arbetstagarna i ett enskilt företag kan ha. Tilläggas bör att Arbetsdomstolen uppfattat Transports inställning så att avsikten med avtalskontroll såvitt gäller konkurrensförhållanden inte varit annan än att tillse att företag inte kan skaffa sig konkurrensfördelar genom att inte tillämpa kollektivavtalet på ett riktigt sätt.

Bolaget har hävdat att det inte förelegat någon anledning för Transport att ta del av handlingarna, eftersom ingen anställd hos bolaget varit i kontakt med ombudsmannen T.B. och påtalat några missförhållanden. Bolaget har hänvisat till vittnesuppgifter från bolagets tidigare anställde R.H. Denne har uppgett att T.B. vid kontakter med honom sagt att han hade påstått att han blivit uppringd av en anställd bara för att "komma in" i bolaget. T.B. har å sin sida uppgett att han blev uppringd av en person som uppgav sig vara medlem och anställd i bolaget. Denne hade vissa frågor kring semesterersättningen. Under samtalet framkom det enligt T.B. underligheter kring lönesättningen i bolaget, varför han gjorde en skriftlig förfrågan hos Transports medlemmar där. Då han bara fick något enstaka svar ringde han upp medlemmarna för att få klarhet om lönesättningen. Vid denna utredning framkom att Transportavtalets lönebestämmelser inte följdes av bolaget. Detta föranledde T.B. att kalla till förhandling för att få ta del av olika handlingar och på så sätt göra en s.k. avtalskontroll.

Arbetsdomstolen, som inte finner anledning att betvivla att T.B. i samtal med R.H. kan ha uttryckt sig på det sätt R.H. uppgett, anser att T.B. under ed lämnat en detaljerad och trovärdig berättelse som visar att det i detta fall förelegat anledning i Transportavtalets mening för Transport att närmare undersöka kollektivavtalstillämpningen.

Med hänsyn till vad som sålunda framkommit om kollektivavtalets innebörd och till att utredningen visar att Transport haft anledning i avtalets mening att göra en framställning om företeende av handlingar skall Transports yrkande att bolaget skall åläggas att förete handlingarna ifråga bifallas. Bolaget har också genom att inte på framställning av Transport förete handlingarna ådragit sig skyldighet att utge skadestånd för kollektivavtalsbrott. Yrkat skadestånd är skäligt.

Rättegångskostnader

Vid den nu angivna utgången är bolaget förlorande part. Arbetsdomstolen – som konstaterar att bolaget i den centrala förhandlingen företrätts av arbetsgivarorganisationen som ifråga om kollektivavtalets innebörd i för tvisten relevanta hänseenden intagit samma ståndpunkt som Transport – finner inte skäl att tillämpa 5 kap. 2 § första stycket arbetstvistlagen. Bolaget skall därför ersätta Transport för rättegångskostnader. Bolaget har inte haft något att erinra mot skäligheten i Transports kostnadsyrkande.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår Blondie Fjärr i Kungsbacka Aktiebolags avvisningsyrkande.

2. Arbetsdomstolen ålägger Blondie Fjärr i Kungsbacka Aktiebolag att inför Svenska Transportarbetareförbundet förete arbetstidskort, anställningsbevis, avlöningslistor, arbetstidsscheman och övertidsjournaler avseende samtliga anställda för tiden från och med den 1 januari 1998 till den 11 oktober 2000.

3. Arbetsdomstolen förpliktar Blondie Fjärr i Kungsbacka Aktiebolag att betala allmänt skadestånd till Svenska Transportarbetareförbundet med tjugofemtusen (25 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 21 december 1999 till dess betalning sker.

4. Blondie Fjärr i Kungsbacka Aktiebolag skall ersätta Svenska Transportarbetareförbundet för rättegångskostnader med tjugotretusenniohundrafyrtio (23 940) kr, varav 20 400 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2000-11-29, målnummer A-164-1999

Ledamöter: Hans Tocklin, Gudmund Toijer, Bo Jangenäs, Bengt Huldt,Mats Holmgren, Maud Jansson och Valter Carlsson (f.d. förbundsordföranden i Grafiska Fackförbundet; tillfällig ersättare). Enhälligt.

Sekreterare: Peter Syrén