Göta hovrätt referat RH 1993:12

Court
Göta hovrätt
Reference
RH 1993:12
Målnummer
Ö1336-92
Avgörandedatum
1992-12-23
Rubrik
För utmätning hos gäldenären anvisade borgenären en fordran som gäldenären hade mot tredje man. Kronofogdemyndigheten har inte ansetts böra vägra utmätning under åberopande av att fordran bedömdes sakna värde.
Lagrum
4 kap. 3 § utsökningsbalken

Förvaltningsbolaget Kronia AB ansökte hos kronofogdemyndigheten i Kalmar län om verkställighet för uttagande av en fordran mot E.B. För utmätning anvisade bolaget en fordran som E. hade på C.B. Kronofogdemyndigheten beslutade 1992-11-09 att utmätning ej skulle ske, enär tillgången ansågs sakna värde.

Bolaget besvärade sig och anförde: Den fordran som E.B. har på C.B. är fastställd genom dom av Svea hovrätt. Det föreligger stor risk att E.B. själv avyttrar sin fordran och tillgodogör sig värdet därav. Bolaget har erbjudit sig att köpa E.B:s fordran på C.B. för 5 000 kr.

Kronofogdemyndigheten anförde: C.B. försattes i konkurs 1986 och har vid ett flertal tillfällen vid exekutiva undersökningar åren 1990-1992 befunnits sakna utmätningsbara tillgångar. C.B. har idag skulder inneliggande hos kronofogdemyndigheten i allmänna mål om 518 000 kr. Kronofogdemyndigheten anser att egendom för att kunna utmätas skall ha ett allmänt värde på den öppna marknaden. Ett sådant värde saknas i detta fall.

Göta Hovrätt (1992-12-23, hovrättslagmannen Ulla Malander, hovrättsrådet Carl Wilhelm Nisser, referent, och hovrättsassessorn Ulf Ljungdahl) undanröjde kronofogdemyndighetens beslut och återförvisade målet till myndigheten för fortsatt handläggning.

Hovrätten yttrade:

Som en allmän princip gäller att utmätning inte bör ske om det som skall utmätas inte kan ge något överskott sedan kostnaden har täckts (Walin m.fl., Utsökningsbalken, 2 uppl. s. 118). Detta gäller framför allt i de fall där kronofogdemyndigheten själv bedömer vilken egendom hos gäldenären som bör tas i anspråk för utmätning. I förevarande fall har sökanden, bolaget, själv anvisat egendom som sökanden bedömt ha ett visst värde, och som – såvitt framkommit – är utmätningsbar. Eftersom sökanden dessutom svarar mot staten för förrättningskostnaderna och därmed bär risken om det skulle visa sig att fordringen inte har något värde, finner hovrätten att kronofogdemyndigheten inte hade bort vägra utmätning hos B.

Målnummer Ö 1336/92