Högsta Domstolen referat NJA 1983 s. 255 (NJA 1983:32)

Court
Högsta Domstolen
Reference
NJA 1983 s. 255 (NJA 1983:32)
Målnummer
T493-81
Domsnummer
DT4-83
Avgörandedatum
1983-02-22
Rubrik
I samband med att rätten i mål om äktenskapsskillnad beslutade att betänketid skulle löpa förordnade rätten i interimistiskt beslut, att hustrun skulle få sitta kvar i hemmet tills bodelning skedde. I enlighet härmed kvarbodde hustrun under betänketiden i den villafastighet parterna bebott och som utgjorde mannens giftorättsgods. Vid betänketidens slut dömdes till äktenskapsskillnad. Några veckor efter det domen vunnit laga kraft avflyttade hustrun från fastigheten. Fastigheten såldes knappt nio månader senare. Bodelning skedde ytterligare cirka tre månader därefter. Av mannen förd talan om skyldighet för hustrun att gottgöra mannen för kostnaderna för fastighetens förvaltning dels från det mannen med anledning av det interimistiska förordnandet avflyttade från fastigheten och till dess hustrun flyttade därifrån dels under tiden därefter och fram till försäljningen har lämnats utan bifall.
Rättsfall
NJA 1968 s. 197

(Jfr 1968 s 197)

B.A. och B.A. ingick äktenskap med varandra 1962. Sedan B.A. i febr 1977 väckt talan mot B.A. dömde Falu TR d 7 okt samma år till äktenskapsskillnad mellan parterna.

I skillnadsmålet tillerkände TR:n såväl i interimistiskt beslut d 22 mars 1977 som i domen B.A. rätt att kvarsitta i hemmet, tills bodelning ägt rum.

B.A. avflyttade från det gemensamma hemmet d 1 april 1977, medan B.A. kvarbodde där fram till d 1 nov samma år.

Efter framställning av B.A. utsåg TR:n genom beslut d 7 april 1978 advokaten T.N. att verkställa uppteckning och delning av parternas bo.

Den 19 juli 1978 försåldes – med tillträde d 3 aug 1978 – den i parternas bo ingående villafastigheten Gylle 2:69 i Stora Tuna socken för 294 000 kr. På fastigheten, som utgjorde B.A:s giftorättsgods, hade parterna haft sitt gemensamma hem.

N. lyckades ej ena parterna i bodelningsfrågan, varför han själv bestämde om delningen, vilken han åskådliggjorde i en d 25 okt 1978 dagtecknad handling.

B.A. hade inför delningen framställt krav på ersättning för kostnader, som han haft för villafastigheten, dels under den tid B.A. kvarbott ensam där, dels under tiden från B.A:s avflyttning till fastighetens försäljning. N. avvisade båda kraven. I den slutliga avräkningen mellan parterna ålades B.A. att till B.A. utge fyllnadslikvid med 85 812 kr.

B.A. klandrade bodelningen efter ansökan om stämning å B.A. vid Falu TR med yrkande att den fyllnadslikvid som B.A. genom bodelningen ålagts att utge till B.A. måtte nedsättas med 10 870 kr 55 öre till 74 941 kr 45 öre.

TR:n (chefsrådmannen Brehmer) avgjorde målet efter huvudförhandling i omedelbart samband med förberedelsen och anförde i dom d 31 mars 1980 bl a: Yrkanden m m – – – B.A. har – – – anfört: (A) Under den tid, som B.A. ensam nyttjat fastigheten, hade B.A. för fastighetens räkning betalat bl a driftskostnader och räntor med tillhopa 3 558 kr 70 öre. Enligt B.A:s mening var B.A skyldig att ersätta honom för dessa utgifter. Vid förberedelsesammanträde d 22 mars 1977 i skillnadsmålet hade B.A. som tillfälligt varit bosatt på annat håll, uppgivit, att hennes bostadsbidrag uppgått till 490 kr i mån men att bidraget troligen skulle höjas till 600-700 kr i mån, om hon flyttade tillbaka till Gylle 2:69. Därmed måste hon ha velat uttala, att hon åtagit sig att svara för fastighetens löpande kostnader, medan hon bott i villan, även om något uttryckligt avtal därom ej träffats mellan parterna. I vart fall låg det i sakens natur, att B.A. skulle betala för sitt nyttjande av fastigheten. Att hon även själv varit av den uppfattningen kunde utläsas av det förhållandet, att hon bidragit med tillhopa 4 882 kr 25 öre till fastighetens kostnader för den tid, som hon ensam kvarbott i hemmet. (B) Vad beträffade tiden från B.A:s avflyttning fram till fastighetens försäljning ville B.A. framhålla följande. Redan före hennes avflyttning hade makarna varit ense om att fastigheten skulle säljas, och B.A. hade vid den tidpunkten redan erhållit en egen lägenhet. Av olika orsaker, bl a B.A:s vägran att medverka till visning av villan, medan hon kvarbott där, men även svårigheten att finna en köpare, som varit villig att erlägga ett för parterna godtagbart pris, hade fastigheten försålts först i juli 1978. En tidigare försäljning skulle ha medfört ett lägre pris, och om uthyrning dessförinnan hade naturligen ej varit fråga. B.A. hade haft utgifter för fastigheten även under denna period. Dessa utgifter – ersättning till B.A. för eget arbete på fastigheten inräknad – hade uppgått till 14 623 kr 75 öre. B.A. borde rimligen bidraga med hälften därav eller med 7 311 kr 85 öre.

– – –

B.A. har bestritt bifall till käromålet samt har anfört: (A) Något lagstadgande funnes ej av innebörd, att B.A. skulle vara skyldig att utgiva ersättning för nyttjanderätten till hemmet, och i allt fall för så kort tids nyttjande, varom här vore fråga, kunde dylik skyldighet ej sägas ligga i sakens natur. Ej heller hade hon gentemot B.A. åtagit sig – underförstått eller uttryckligt – att utgiva ersättning för denna tid. Det vore riktigt, att hon själv bidragit till fastighetens utgifter med 4 882 kr 25 öre för den tid, som hon ensam kvarbott i hemmet. Detta hade hon gjort endast för att om möjligt påskynda eller underlätta en uppgörelse i godo med B.A. under pågående skillnadsmål. (B) Hon hade ej vållat någon fördröjning med försäljningen av fastigheten. Någon rättslig grund, med stöd varav hon ändock kunde åläggas att ersätta B.A. för kostnader, som han nedlagt på sin fastighet efter hennes avflyttning från hemmet, förefunnes ej. – B.A:s ersättningsyrkanden var förty i sin helhet ogrundade och kunde ej vinna bifall. De fordrade beloppens riktighet vitsordades.

Domskäl. A. B.A. har kvarbott i villan med stöd av TR:ns förordnande i skillnadsmålet om rätt för henne att kvarsitta i hemmet, tills bodelning ägt rum. Hon har kvarbott därstädes i 7 mån samt har avflyttat omedelbart efter skillnadsdomen. Vid sådant förhållande kan förordnandet i och för sig icke anses medföra skyldighet för B.A. att utgiva ersättning till B.A. för nyttjanderätten till dennes villa.

Uti vad som förekommit i skillnadsmålet i det anmärkta hänseendet kan ej med något som helst anspråk på säkerhet intolkas något – tyst eller uttryckligt – åtagande från B.A:s sida att betala för nyttjandet av fastigheten.

Mot vad B.A. uppgivit om bevekelsegrunden till sina utlägg för fastigheten å tillhopa 4 882 kr 25 öre kan ej heller av detta hennes handlande utläsas något medgivande av skyldighet att betala för nyttjanderätten till villan. Med jämförelsevis hög grad av sannolikhet synes för övrigt kunna antagas, att ifrågavarande belopp ungefärligen motsvarat vad B.A. för samma tid uppburit i bostadsbidrag. Käromålet i denna del kan förty ej vinna bifall.

B. Mot A:s bestridande är ej visat, att hon medverkat genom vållande till att fastigheten försåldes först i juli 1978.

Den huvudsakliga och egentliga orsaken till tidsutdräkten synes i stället ha varit, att B.A. – såvitt framkommit utan invändning från B.A:s sida – av omsorg om parternas ekonomi avvaktat med försäljningen, tills han funnit en köpare, som varit villig att betala ett tillräckligt högt pris.

B.A:s handlande framstår som välbetänkt; det har ej påståtts, än mindre påvisats, att han tidigare än som skett skulle ha kunnat uppnå ett pris av minst 294 000 kr för fastigheten. Resultatet av försäljningen har kommit båda parterna till godo i lika mån, och det kan ej anses som annat än rättvist och billigt, att B.A. bidrager med hälften av de kostnader, som nedlagts på fastigheten under väntetiden, och detta oavsett om kostnaderna till fullo motsvarat förhöjningen av köpeskillingen eller ej.

Käromålet i denna del skall förty bifallas.

Domslut. TR:n bestämmer, att klandrade bodelningen skall ändras på det sätt att den fyllnadslikvid B.A. har att utgiva till B.A. nedsättes till 78 500 kr 15 öre. Käromålet i övrigt ogillas.

Såväl B.A. som B.A. fullföljde talan i Svea HovR. B.A. yrkade helt bifall till sin vid TR:n förda talan och B.A. yrkade att B.A:s talan måtte helt ogillas.

Part bestred bifall till motparts ändringsyrkanden.

HovR:n (hovrättslagmannen von Möller, hovrättsrådet Bergenfalk, referent, samt hovrättsassessorerna Wahlberg och Koch} anförde i dom

d 20 nov 1981:

Domskäl. Parterna har i HovR:n utvecklat sin talan i huvudsaklig överensstämmelse med vad de enligt överklagade domen anfört vid TR:n.

Beträffande kravet på ersättning för tiden innan B.A. avflyttade från fastigheten finner HovR:n ej skäl att frångå TR:ns bedömning.

Vad beträffar tiden från B.A:s avflyttning till fastighetens försäljning finner HovR:n B.A. ej ha visat att det förekommit någon överenskommelse eller annat förhållande som grundat skyldighet för B.A. att bidraga till kostnaderna för fastigheten under denna tid.

På grund av det anförda skall bodelningen fastställas.

Domslut. Med upphävande av TR:ns domslut såvitt därigenom klandrade bodelningen ändrats fastställer HovR:n bodelningen.

B.A. sökte revision och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

B.A. bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Frideen, hemställde i betänkande att HD måtte fastställa HovR:ns dom.

HD (JustR:n Höglund, Mamerfelt, Nordenson, referent, Sven Nyman och Gregow) beslöt dom i enlighet med betänkandet.