Högsta Domstolen referat NJA 1987 s. 979 (NJA 1987:161)

Court
Högsta Domstolen
Reference
NJA 1987 s. 979 (NJA 1987:161)
Målnummer
Ö794-87
Domsnummer
SÖ686-87
Avgörandedatum
1987-12-23
Rubrik
Kronofogdemyndigheten har i besvärsmål med hänvisning till ingivna handlingar avstått från att avge eget yttrande enligt 17 kap 2 § utsökningsförordningen. HovR:n har inte ansetts kunna avgöra målet till klagandens nackdel utan att denne del getts handlingarna i akten i den mån de inte saknat betydelse.
Lagrum
17 kap. 2 § utsökningsförordningen (1981:981)
Rättsfall
•  NJA 1985 s. 106
•  NJA 1985 s. 464

(Jfr 1985 s 106 och 464)

För uttagande av obetalda restförda skatter m m som påförts P.L. utmätte kronofogdemyndigheten i Huddinge genom tre beslut i dec 1986 en motorbåt, bilar, en manskapsbod, maskiner m m som fanns på en tomt i Lugnets industriområde i Stockholm.

Över besluten anförde P.L. och Järfälla Stensättnings AB besvär i Svea HovR och yrkade att utmätningarna ej längre skulle bestå.

Staten genom riksskatteverket bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Palmgren och Levin samt hovrättsassessorn Swenman Bergquist, referent) anförde i beslut d 27 april 1987:

Skäl. P.L. och bolaget har som grund för sitt yrkande anfört: Den  utmätta egendomen omhändertogs på Järfälla Stensättnings AB:s fasta driftsställe. Presumtionsregeln i 4 kap 18 § UB äger därför ej tillämpning. Det är ej visat att den utmätta egendomen tillhör P.L. utan en överväldigande sannolikhet talar för att egendomen tillhör bolaget. Viss egendom tillhör annan person. Till stöd för sina uppgifter har P.L. och bolaget åberopat fakturor.

Staten har som grund för sitt bestridande anfört: Klagandena har inte på något sätt underbyggt sitt påstående att utmätningen ägde rum på Järfälla Stensättnings AB:s fasta driftsställe. Detta kan således inte vitsordas. Av kronofogdemyndighetens utredning får det däremot anses framgå att klagandebolaget har sitt driftsställe i Vallentuna. Av utredningen framgår vidare att utmätningen företogs på en fastighet, som upplåtits till gäldenären. Vid sådant förhållande jämte vad som i övrigt framkommit får det anses klarlagt att den utmätta egendomen fanns i gäldenärens besittning. Härigenom har utmätningen kunnat ske med stöd av 4 kap 18 § UB. Egendomen skall därför anses tillhöra gäldenären tills klagandebolaget styrker sin påstådda äganderätt. Till stöd för sin talan har klagandena åberopat ett stort antal fakturor. Riksskatteverket kan inte vitsorda att det föreligger identitet mellan i fakturorna angiven egendom och den utmätta egendomen. Samma uppfattning har riksskatteverket beträffande de övriga åberopade fakturorna. – - -

HovR:ns bedömning.

Av utredningen framgår att den utmätta egendomen fanns på en fastighet som upplåtits till P.L.. Ingenting i utredningen har framkommit som tyder på att bolaget skulle ha sitt fasta driftsställe på fastigheten. Vid sådant förhållande finner HovR:n klarlagt att den utmätta egendomen fanns i P.L:s besittning. P.L. och bolaget har därför att visa att egendomen tillhör Järfälla Stensättnings AB.

Av de fakturor som P.L. och bolaget åberopat kan ej utläsas annat än att bolaget och A L:s Svets köpt en mängd verktyg m m samt att bolaget d 2 dec 1982 av P.L. köpt verktyg och maskiner. HovR:n finner inte att klagandena har förmått visa att bolaget är ägare till den utmätta egendomen. Besvären bör därför lämnas utan bifall.

Skäl föreligger ej heller att meddela föreläggande enligt 4 kap 20 § UB.

HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

Bolaget (ombud jur kand P.S.) anförde besvär och yrkade att HD – utom såvitt avsåg viss angiven egendom – måtte undanröja HovR:ns beslut och återförvisa målet till HovR:n eller upphäva utmätningarna.

Riksskatteverket bestred ändring.

HovR:n avgav yttrande i målet.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Wahlberg, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Bolaget har – - – se HD:s beslut – - – påståendena i utredningen.

Av handlingarna i målet framgår i denna del följande. Sedan kronofogdemyndigheten begärt anstånd hos HovR:n med avgivande av yttrande enligt 17 kap 2 § utsökningsförordningen meddelade vederbörande kronofogde – enligt en i HovR:n gjord tjänsteanteckning – att kronofogdemyndigheten inte hade något ytterligare att tillägga samt hänvisade till de ingivna handlingarna, vilka enligt kronofogdemyndighetens mening visade att gäldenären var ägare till de aktuella föremålen. Med ifrågavarande handlingar avses bl a en odaterad utredning av kronokommissarien R.G.. Utredningen innehåller bl a uppgifter om dispositionen av den tomt, där utmätningen skedde, och om förhållandena på platsen.

Innehållet i utredningen kan inte anses ha saknat betydelse i målet. Trots detta har målet avgjorts till bolagets nackdel utan att bolaget dessförinnan fått del av utredningen. På grund härav bör HovR:ns beslut undanröjas och målet visas åter till HovR:n för erforderlig behandling.

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns beslut i överklagade delar samt visar målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Welamson, Sven Nyman, Palm, Jermsten och Törnell, referent) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Bolaget har i HD anfört bl a följande. HovR:n har hänvisat till en av kronofögdemyndigheten utförd utredning angående utmätningsplatsen, vilken haft avsevärd inverkan på målets utgång. Utredningen har inte delgivits bolaget, som därför inte haft möjlighet att bemöta påståendena i utredningen.

Av handlingarna i målet framgår i denna del följande. Sedan kronofogdemyndigheten begärt anstånd hos HovR:n med avgivande av yttrande enligt 17 kap 2 § utsökningsförordningen meddelade vederbörande kronofogde – enligt en i HovR:n gjord tjänsteanteckning – att kronofogdemyndigheten inte hade något ytterligare att tillägga samt hänvisade till de ingivna handlingarna, vilka enligt kronofogdemyndighetens mening visade att gäldenären var ägare till de aktuella föremålen.

Av de handlingar som kronofogdemyndigheten ingav och åberopade i HovR:n får framför allt en odaterad utredning av kronokommissarien R.G. och ett protokoll från ett förhör med P.L. d 11 dec 1986 anses ha varit av intresse för frågan om vem som var rätt ägare till den utmätta egendomen. Handlingarna, som är fogade till kronofogdemyndighetens protokoll över utmätningarna, innehåller bl a uppgifter om dispositionen av den tomt där utmätningarna skedde och om förhållandena på platsen.

Yttrande enligt 17 kap 2 § utsökningsförordningen skall avges om det inte anses obehövligt och bör som regel delges klaganden (jfr NJA 1985 s 106, se också s 464). Om kronofogdemyndighet avstår från att avge yttrande och nöjer sig med att hänvisa till ingivna handlingar uppkommer frågan vilken kommuniceringsskyldighet HovR:n har.

Enligt 6 kap 9 § utsökningsförordningen skall gäldenären skriftligen underrättas om beslut om utmätning. Underrättelsen, som skall lämnas enligt formulär, återger inte sådan särskild utredning som kan ha  lagts till grund för beslutet. Det får med hänsyn till innehållet i 17 kap 2 § utsökningsförordningen förutsättas att, om utmätningen överklagas, sådan särskild utredning kommer att redovisas i ett av kronofogdemyndigheten avgivet yttrande. Väljer kronofogdemyndigheten att i stället hänvisa till handlingar i akten, får det anses ankomma på HovR:n att delge klaganden dessa i den mån de inte saknar betydelse.

Vad nu har sagts om en delgivningsskyldighet för HovR:n får anses tillämpligt i detta fall såvitt gäller de handlingar som enligt det tidigare anförda har särskilt intresse för bedömning av äganderättsfrågan. Eftersom HovR:n avgjort målet till bolagets nackdel utan att handlingarna delgivits bolaget bör HovR:ns beslut undanröjas och målet visas åter till HovR:n för erforderlig behandling.

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns beslut i överklagade delar samt visar målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.