Högsta Domstolen referat NJA 1990 s. 164 (NJA 1990:27)

Court
Högsta Domstolen
Reference
NJA 1990 s. 164 (NJA 1990:27)
Målnummer
Ö433-89
Domsnummer
SÖ145-90
Avgörandedatum
1990-03-22
Rubrik
Innehavaren av ett företagshypotek har gjort anspråk på att få betalt ur näringsidkarens fordran på återbetalning av överskjutande preliminärskatt. Då emellertid den erlagda preliminärskatten inte till någon del har hänfört sig till den verksamhet som omfattades av företagshypoteket, har hypoteksinnehavarens talan lämnats utan bifall. 2 kap 1 § lagen (1984:649) om företagshypotek.
Lagrum
2 kap. 1 § lag (1984:649) om företagshypotek

För uttagande av fordringar hos M.P., Markaryd, vilka tillkom E. L. K. Finans AB, Umeå, Hefa AB, Kungälv, och Markaryds kommun, utmätte kronofogdemyndigheten i Kronobergs län genom beslut d 19 nov 1988 M.P:s fordran på överskjutande skatt enligt 1988 års taxering, vilken fordran uppgick till 35 336 kr.

M.P. bedrev näringsverksamhet såsom enskild näringsidkare men hade under 1987 även inkomst av tjänst.

Sparbanken Kronan gjorde såsom innehavare av företagshypotek i all M.P:s näringsverksamhet anspråk på betalning ur den utmätta fordringen. Bankens fordran uppgick till 191 884 kr.

Kronofogdemyndigheten (chefskronofogden O.) tilldelade i fördelningsbeslut d 21 dec 1988 utmätningssökandena den utmätta fordringen. Som skäl anfördes att den inbetalade preliminärskatten hänförde sig till förvärvskällan tjänst och att den utmätta fordringen därför inte hade sådan anknytning till den intecknade verksamheten att den ingick i hypoteksegendomen.

Sparbanken Kronan anförde besvär i Göta HovR och yrkade att den utmätta fordringen på överskjutande skatt skulle tilldelas banken i dess egenskap av företagshypoteksinnehavare.

HovR:n (hovrättslagmannen Larsson samt hovrättsråden Ström, referent, och Olsson) anförde i slutligt beslut 2 mars 1989:

HovR:ns skäl. Sparbanken har anfört i huvudsak: Den överskjutande skatten har uppkommit på grund av att förvärvskällan Markaryds Konst & Skohus visat ett kraftigt underskott. Den överskjutande skatten har därför uppkommit på grund av den verksamhet som bedrivits i rörelsen. Om underskottet i förvärvskällan varit mindre eller om något underskott inte alls varit för handen, hade således rörelsen visat ett bättre resultat, vilket i sin tur hade medfört att substansen i säkerhetsunderlaget i rörelsen ökat och kommit banken tillgodo såsom företagshypoteksinnehavare. Detta talar för att den utmätta fordran är hänförbar till rörelsen och den intecknade verksamheten.

HovR:ns bedömning.

Ett företagshypotek omfattar enligt 2 kap 1 § lagen (1984:649) om företagshypotek näringsidkarens lösa egendom i den mån egendomen hör till den intecknade verksamheten. Även fordran på återbetalning av skatter kan höra till hypoteksegendomen. När fråga är om enskild näringsidkares fordran på överskjutande skatt hänförlig till preliminärt debiterad inkomstskatt kan emellertid – oavsett om inkomsten härrör från rörelsen eller inte – fråga inte anses vara om en fordran som hör till verksamheten. Besvären kan därför inte bifallas.

HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

Sparbanken Kronan (ombud bankjuristen L.U.) anförde besvär och yrkade att den utmätta fordringen skulle tilldelas banken i dess egenskap av företagshypoteksinnehavare.

Utmätningssökandena E. L. K. Finans AB (ombud advokaten G.S.), Markaryds kommun och Hefa AB bestred ändring.

M.P. lät sig inte avhöra.

Riksskatteverket (RSV), som av HD anmodats avge yttrande i målet, anförde i yttrande d 6 nov 1989 bl a: Enligt RSV:s mening skall det klart framgå att restitutionsmedlen härrör från rörelsefrämmande förvärvskälla för att kronofogdemyndigheten skall kunna besluta att medlen skall tilldelas utmätningssökande utan säkerhet i den företagsintecknade egendomen. Vid oklarheter om varifrån medlen ursprungligen härrör bör fordran ingå i företagshypotek. Med beaktande av att statens fordran på obetalda skatter och allmänna avgifter omfattas av lag (1985:146) om avräkning är problemställningen endast aktuell mellan enskild sökande och borgenär med företagsinteckning som säkerhet för sin fordran.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Lindstedt, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut:

Skäl. Av 2 kap 1 § lagen (1984:649) om företagshypotek följer att en näringsidkares fordran på återbetalning av överskjutande preliminärskatt kan omfattas av ett företagshypotek. Det krävs emellertid att fordringen hör till den intecknade verksamheten.

Den preliminärskatt som M.P. erlade för det aktuella inkomståret har, såvitt framgår av utredningen, inte till någon del hänfört sig till den verksamhet som omfattades av Sparbanken Kronans företagshypotek. Detta får till följd att M.P:s fordran på återbetalning av en del av skatten – oavsett anledningen till att det uppkom ett överskjutande belopp – inte kan anses höra till den intecknade verksamheten. Sparbanken Kronan kan därför inte i egenskap av företagshypoteksinnehavare göra anspråk på att få betalt ur fordringen.

HD:s avgörande.  HD fastställer det slut som HovR:n har kommit till.

HD (JustR:n Nyman, Rydin, Jermsten, Magnusson, referent, och Munck) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.