Högsta Domstolen referat NJA 1990 s. 168 (NJA 1990:29)

Court
Högsta Domstolen
Reference
NJA 1990 s. 168 (NJA 1990:29)
Målnummer
T536-88
Domsnummer
DT12-90
Avgörandedatum
1990-03-28
Rubrik
Saluförande av ett saxverktyg har ansetts innebära intrång i mönsterrätt. 5 § mönsterskyddslagen (1970:485).
Lagrum
•  2 § mönsterskyddslagen (1970:485)
•  5 § mönsterskyddslagen (1970:485)
•  41 § mönsterskyddslagen (1970:485)

C.A.W. GmbH & Co, Förbundsrepubliken Tyskland, i fortsättningen kallat W., innehar det i Sverige registrerade mönstret nr 33 387 för ett saxverktyg av följande utseende.

AB Kontaktpressning, Tyresö, i fortsättningen kallat Kontaktpressning, innehar ett senare i Sverige registrerat mönster nr 38 185 för en klippsax, som har följande utseende.

Detta mönster har skapats av R.B., som tidigare varit anställd hos ett dotterbolag till W..

Kontaktpressning började emellertid saluföra en sax med beteckningen S-100 av följande utseende.

Saxen S-100 skiljer sig från Kontaktpressnings registrerade mönster på det sättet att saxens ryggparti har en krökt form genom att skänklarna vinklats i förhållande till saxens blad.

W. väckte vid Handens TR talan mot Kontaktpressning och yrkade att TR:n skulle fastställa att Kontaktpressning genom att saluföra saxen S-100 gjorde intrång i W:s mönsterrätt.

Kontaktpressning bestred yrkandet.

TR:n (lagmannen Nordqvist samt rådmännen Bjerlöw och Loinder) anförde i dom d 8 maj 1987 bl a: Yrkanden m m. – - – Till närmare utveckling av käromålet har W. anfört: Genom den förändring som gjorts av den sax, för vilken Kontaktpressning fått mönsterregistrering, har detta verktyg fått sådan form att helhetsintrycket väsentligen överensstämmer med det som W:s sax ger. Verktygen skiljer sig numera endast i fråga om mindre, obetydliga detaljer. Genom den överensstämmelse som föreligger innebär Kontaktpressnings saluförande av dess verktyg S-100 intrång i W:s mönsterskydd, vilket är till förfång för W.. Saluförande av ett verktyg med den form, för vilket Kontaktpressning erhållit mönsterregistrering, skulle däremot inte innebära något intrång.

Kontaktpressning har anfört: Efter det att R.B. slutat sin anställning hos W. och efter det att detta bolag erhållit mönsterskydd för sin sax, ansökte R.B. om registrering för ett av honom utformat mönster avseende sax. Vid den granskning som föranleddes av denna ansökan fann Patent- och registreringsverket att R.B:s mönster väsentligen skilde sig från vad som blivit känt före dagen för registreringsansökan, varför ansökan bifölls. Sax S-100 är en vidareutveckling av det mönster som R.B. fått registrerat. Den skiljer sig från detta mönster endast såtillvida att handtaget böjts ner. För denna tekniska förändring, av den redan mönsterskyddade saxen, har Kontaktpressning ansett att registrering inte behövts. Även om saxen S-100 numera har en form som mer liknar W:s verktyg finns det så stora skillnader i fråga om utförandet att mönsterskyddslagens krav är uppfyllt. Det måste också beaktas att verktygsmarknaden är speciell såtillvida att utbudet av verktyg är mycket stort och möjligheterna till variationer i fråga om formgivning av enskilda verktyg är begränsade. Kravet på skillnader har därför i praxis ställts lägre i fråga om verktyg än andra märkesskyddade produkter.

Domskäl. Genom registreringen av sitt mönster har W. erhållit mönsterrätt till sitt saxverktyg. Detta innebär att annan än W. inte utan dess medgivande får utnyttja mönstret yrkesmässigt genom att exempelvis tillverka och saluhålla vara vars utseende inte väsentligt skiljer sig från mönstret.

Frågan är då om den av Kontaktpressning tillverkade och saluförda saxen S-100 i sådan grad skiljer sig från W:s verktyg att något intrång i dess mönsterrätt inte kan anses föreligga. Att det för Kontaktpressning registrerade mönstret tillräckligt skiljer sig från W:s är ostridigt. Vad TR:n har att pröva är emellertid om verktygen även efter den formförändring som gjorts beträffande Kontaktpressnings sax är tillräckligt olika.

När det gäller att avgöra huruvida ett mönster "väsentligt skiljer sig" från ett annat skall man enligt mönsterskyddslagens förarbeten beakta de speciella förhållanden som kan föreligga inom olika branscher. Medan små yttre förändringar kan medföra tillräcklig skillnad i fråga om matbestick kan krävas betydligt större förändringar när det gäller exempelvis möbler. Kontaktpressning har gjort gällande att i fråga om mönsterskydd för verktyg bör gälla ungefär samma krav som beträffande matbestick. Som stöd för denna ståndpunkt har åberopats bl a ett avgörande av patentbesvärsrätten som beviljat mönsterskydd för en skiftnyckel, som i sin grundform hade betydande likheter med kända konventionella skiftnycklar.

TR:n delar Kontaktpressnings uppfattning, att det inom i vart fall vissa delar av verktygsmarknaden inte krävs särskilt stora avvikelser från redan existerande verktyg för att ett nytt verktyg ska kunna mönsterskyddas. De båda i målet aktuella verktygen uppvisar, sedan Kontaktpressnings sax fått den utformning den numera har, en påfallande likhet. En del detaljer har fått en något annorlunda konstruktion, något som kan märkas vid en noggrann undersökning. Helhetsintrycket är dock, att saxarna är så lika att de lätt kan förväxlas. Kontaktpressnings sax kan därför anses skilja sig så litet från W:s att intrång i mönsterskyddet är förhanden. Käromålet skall därför bifallas.

Domslut. TR:n fastställer att Kontaktpressning genom att saluföra dess sax S-100 gör intrång i W:s mönsterrätt till mönster nr 33 387.

Kontaktpressning fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att HovR:n måtte ogilla W:s fastställelsetalan beträffande intrång i svenska mönsterregistreringen 33 387.

W. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Nilsson, hovrättsråden Hallmo och

Ljungkvist, referent, samt adj led Werner) anförde i dom d 21 nov 1988: Utredningen i HovR:n. Parterna har i HovR:n till utveckling av sin talan anfört i huvudsak detsamma som antecknats i TR:ns dom. De har dock gjort följande ändringar och tillägg.

Kontaktpressning: Ifrågavarande saxverktyg är ett specialverktyg för elektronikindustrin avsett att klippa bandkabel med. Det används bl a av servicemän. Den svenska marknaden är liten och export är därför nödvändig för lönsamheten. Saxverktygen betingar ett pris av ca 500 kr per styck. När det gäller formgivningens ståndpunkt vid tidpunkten för mönsteransökan måste hänsyn tagas till att W. sökt skydd för ett saxverktyg och inte för en kabelsax. Samtliga på marknaden förekommande saxverktyg utgör därför relevant bakgrundsmaterial, särskilt saxverktyg av fabrikat Klauke och Sandvik men också allmänt förekommande s k polygriptänger och kombinationstänger. Saxverktyget av fabrikat Klauke har bord och saxverktyget av fabrikat Sandvik har såväl bord som vinkling mellan käftarna och skänklarna. Även polygriptången är vinklad. Käftarna på kombinationstången har liksom W:s saxverktyg en konvergerande form. Både vinklingen mellan skänklarna och käftarna, vilken är ergonomiskt betingad, och den konvergerande formen måste anses vara banala ur mönsterrättslig synpunkt. Borden, som på de nu aktuella saxverktygen närmast kan beskrivas som parallelltrapetser med främre hörnen något avrundade, har inte utgjort hinder mot registrering av Kontaktpressnings saxmönster.

W.: Vad som i TR:ns dom antecknats om att det är ostridigt mellan parterna att det för Kontaktpressning registrerade mönstret skiljer sig tillräckligt från W:s för att mönsterintrång inte skall föreligga är felaktigt. Vad som avsågs var att den raka formen på Kontaktpressnings saxverktyg är så ergonomiskt och därmed kommersiellt ofördelaktig att W. inte skulle ha brytt sig om att reagera mot ett sådant saxverktyg. – I fråga om formgivningens ståndpunkt uppvisar mönsterregistreringen väsentliga och påtagliga skillnader i förhållande till de av Kontaktpressning mothållna verktygen av vilka polygriptången och kombinationstången inte ens är saxverktyg. – När det gäller registreringen av Kontaktpressnings mönster har granskaren av allt att döma inte beaktat W:s mönsterregistrering. Vid en granskning av akten i mönsterärendet har nämligen inte påträffats annat mothållet material än en s k universalsax med ett från Kontaktpressnings saxverktyg helt avvikande utseende. Mönsteransökan synes därför ha beviljats av förbiseende.

I HovR:n har syn hållits på saxverktygen och tängerna. Vidare har Kontaktpressning i HovR:n åberopat ett utlåtande av f patenträttsrådet Claes Uggla.

HovR:ns domskäl. Utgångspunkten för bedömningen av frågan huruvida Kontaktpressning gjort sig skyldigt till intrång i W:s mönsterrätt är om Kontaktpressnings saxverktyg, i överensstämmelse med innehållet i 5 § mönsterskyddslagen, har ett utseende som inte väsentligen skiljer sig från W:s registrerade mönster (skillnadskravet).

Av förarbetena till mönsterskyddslagen framgår att såsom en grundläggande regel beträffande skillnadskravet bör gälla, att det är mönstrets helhetsutseende som skall betraktas och jämföras med vad som redan blivit allmänt tillgängligt. I fråga om graden av skillnad bör därvid som regel gälla att man skall få ett nytt helhetsintryck av mönstervaran, vilket anses innebära att det skall föreligga en viss utseendemässig distans eller olikhet av inte ringa betydelse.

Skyddsomfånget bestäms på motsvarande sätt med ledning av skillnadskravet. Av förarbetena framgår att vid bestämmandet av skyddsomfånget skall inte bara mönster som är exakt lika det registrerade skyddas utan skyddet skall omfatta även mönster som företer en väsentlig likhet med detsamma (likhetskravet).

Av det förhållandet att likhetskravet förutsätts korrespondera mot skillnadskravet följer att ett registrerat mönster som är originellt eller särpräglat får ett mera omfattande skydd än ett mera banalt mönster.

Kontaktpressning har gjort gällande att skyddsomfånget för W:s mönster mot bakgrund av kända mönster är litet. Till stöd för sitt påstående har Kontaktpressning åberopat två saxverktyg av märke Klauke och Sandvik samt två tänger, en polygriptång och en kombinationstång.

HovR:n finner att betydande skillnader föreligger mellan å ena sidan W:s registrerade mönster och å andra sidan de av Kontaktpressning anförda saxverktygen och tängerna. Det kan därför inte anses visat att någon formgivning snarlik den W:s mönster ger uttryck för funnits före W:s mönsteransökan. Skäl kan dock inte anses föreligga att från detta förhållande utgå från annat än att W:s registrerade mönster bör åtnjuta ett normalt eller genomsnittligt skyddsomfång.

Avgörande för helhetsintrycket är, förutom de enskilda detaljerna, även varans utseende i stort, dess allmänna proportioner och baskonstruktion. Det finns mot bakgrund härav skäl att uppehålla sig vid de karaktäristika hos W:s mönster som ger upphov till det speciella helhetsutseendet. En mera ingående analys av likheterna och skillnaderna mellan mönstret och intrångsföremålet torde också underlätta bedömningen av frågan om intrångsföremålet ger ett nytt helhetsintryck eller inte.

När det gäller W:s mönster och Kontaktpressnings saxverktyg kan man urskilja tre partier, nämligen skänklarna, mittpartiet och saxbladen med därtill hörande bord.

Skänklarna kan karaktäriseras på så sätt, att de har plasthandtag med en fyrkantig profil med avrundade hörn. I längdriktningen är handtagen raka på insidan och svagt svängda på yttersidan. Närmast mittpartiet är skänklarna försedda med en i förhållande till handtagens längdriktning snedställd krage. Betraktat för sig och mot bakgrund av formgivningens ståndpunkt vid tidpunkten för W:s mönsteransökan ger detta parti inte intryck av att innehålla något skyddsvärt element och får därför anses vara av mindre betydelse för det mönsterrättsliga helhetsintrycket.

Mittpartiet på mönstret och Kontaktpressnings saxverktyg har vissa karaktäristiska skillnader. Sålunda är mittpartiet på mönstret slätt medan Kontaktpressnings saxverktyg har en öppen mekanism. Ryggpartiet är, sett från sidan, krökt på mönstret till skillnad från Kontaktpressnings saxverktyg som har ett från sidan sett i denna del rakt ryggparti. Vidare sträcker sig på mönstret mittpartiets undre del en bit in på det nedre saxbladet vilket inte är fallet i fråga om Kontaktpressnings saxverktyg. Redan dessa skillnader ger intryck av att mittpartierna är radikalt olika. Ur mönsterrättslig synpunkt bör detta tillmätas särskild betydelse vid helhetsbedömningen.

Vad slutligen beträffar saxbladen karaktäriseras dessa i båda fallen av att såväl bladen som borden begränsas av raka, framåt konvergerande linjer och en relativt tvär ände medan det undre bladet i W:s mönster till skillnad från Kontaktpressnings saxverktyg till mer än en tredjedel av sin längd är täckt av en utskjutande del av mittpartiet. Även bladens längd och bredd är något olika. Däremot är borden så gott som helt identiska.

Vad beträffar saxbladen visar jämförelsematerialet att det vid tidpunkten för mönsteransökan förekom saxar och saxverktyg med en utformning som var likartad den som representeras av mönstret. Det åberopade saxverktyget av fabrikat Klauke visar att detsamma gäller bordens geometriska form. Mot bakgrund härav anser HovR:n att nu aktuellt parti ur mönsterrättslig synpunkt inte framstår som lika väsentligt som mittpartiet vid en helhetsbedömning.

Enligt HovR:ns mening föreligger det vid en helhetsbedömning en sådan distans eller olikhet mellan Kontaktpressnings saxverktyg och W:s mönster att Kontaktpressnings saxverktyg ger ett i förhållande till mönstret nytt helhetsintryck. Vid denna bedömning skall Kontaktpressnings vadetalan bifallas.

HovR:ns domslut. Med ändring av TR:ns dom i huvudsaken ogillar HovR:n den av W. förda fastställelsetalan.

W. (ombud advokaten U.D.) sökte revision och yrkade att HD måtte fastställa TR:ns dom i huvudsaken.

Kontaktpressning (ombud advokaten D.S.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Vängby, Gregow, Solerud, Svensson, referent, och Lambe) beslöt följande dom:

Domskäl. Frågan i målet gäller huruvida W. på grund av registreringen av mönstret nr 33 387 åtnjuter skydd mot att Kontaktpressning saluför saxen S-100. Den frågan skall prövas med hänsyn till 5 § mönsterskyddslagen som innebär att i princip ingen annan än mönsterhavaren får utnyttja ett registrerat mönster; med vissa undantag som inte är aktuella i målet krävs mönsterhavarens lov om någon vill utnyttja mönstret yrkesmässigt genom att tillverka, införa till riket, utbjuda, saluhålla, överlåta eller uthyra vara, vars utseende inte väsentligen skiljer sig från mönstret eller som i sig har upptagit något som inte väsentligen skiljer sig från detta. Avgörande för utgången i målet blir således huruvida saxen S-100 utseendemässigt väsentligen skiljer sig från mönstret nr 33 387.

Vid denna prövning av om saxen S-100 faller inom eller utom skyddsomfånget för W:s mönster blir bestämmelserna om vad som krävs för att ett mönster skall kunna registreras av intresse. Enligt 2 § mönsterskyddslagen registreras mönster endast om det väsentligen skiljer sig från vad som blivit känt före dagen för ansökningen om registrering. Allmänt gäller att skillnadskravet skall tillämpas strängt och att för registrering krävs en utseendemässig distans av inte ringa betydelse mellan det nya och tidigare kända mönster; uttryckt på annat sätt fordras för registrering att det nya mönstret ger ett nytt helhetsintryck jämfört med äldre mönster. Emellertid gäller i viss mån olika skillnadskrav beroende på vilken typ av mönsterföremål registreringsansökningen gäller. För exempelvis matbestick räcker det med förhållandevis små skillnader i förhållande till tidigare kända mönster för att en ansökan om registrering skall bifallas. På andra områden återigen, exempelvis mönster inom möbelindustrin, tillämpas ett särskilt strängt skillnadskrav (jfr NJA 1980 s 575). Det skillnadskrav som gäller för registrering av ett mönster har sin direkta motsvarighet i det skillnadskrav som bestämmer skyddsomfånget för mönstret; ett strängt skillnadskrav för registrering ger ett stort skyddsomfång för det registrerade mönstret och tvärtom.

Vid avgörande av vilket skyddsomfång som skall anses gälla för W:s mönster ställer det sig naturligt att jämföra detta mönster med de verktyg som har åberopats av Kontaktpressning i målet för att visa formgivningens ståndpunkt vid tiden för registreringsansökningen år 1982. Det gäller fyra saxverktyg av fabrikat Klauke, Sandvik och Löwe samt två tänger, en polygriptång och en kombinationstång. Även om ettvart av de åberopade verktygen innehåller något enstaka formelement som kan sägas gå igen i W:s mönster föreligger så betydande skillnader mellan varje verktyg och W:s mönster att mönstret vid en helhetsbedömning framstår som så egenartat att det – såsom HovR:n också funnit – förtjänar ett normalt eller genomsnittligt, skyddsomfång.

Återstår så att bedöma om Kontaktpressnings sax S-100 utseendemässigt skiljer sig från W:s mönster på ett så väsentligt sätt att det faller utanför mönstrets skyddsområde så som detta nu har bestämts eller om saxen tvärtom innebär ett intrång i W:s mönsterrätt.

W:s mönster karaktäriseras till att börja med av att verktyget är böjt; skänklarna och saxbladen bildar en trubbig vinkel. Ett annat karaktäristiskt inslag i mönstret är den kantiga formen som kommer till synes i det översta saxbladets framåt konvergerande linjer med den avslutande relativt tvära änden liksom saxbordets trapetsform och de kantiga skänklarna. För den som betraktar W:s mönster torde saxpartiet med det karaktäristiska bordet i första hand tilldra sig uppmärksamheten. I mönstret delas bordet mitt itu av saxen; saxblad och bordshalva har en snarlik form som understryker den medvetna formgivningen.

Vid en jämförelse mellan W:s mönster och saxen S-100 framstår verktygen som lika inte bara i fråga om vinklingen och kantigheten utan också i fråga om proportionerna mellan sax-, mellan- och skänkelpartier samt verktygssiluettens linje. Framför allt när det gäller saxpartiet och det karaktäristiska bordet föreligger nära nog identitet i utformningen. Att mittpartiet – till följd av bl a skilda lösningar för kraftöverföringen – skiljer sig åt är inte av beskaffenhet att rubba helhetsintrycket att verktygen är mycket lika. Slutsatsen blir därför att saxen S-100 faller inom skyddsomfånget för W:s mönster.

På grund av det anförda skall W:s talan bifallas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom i själva saken fastställer HD TR:ns domslut.