Högsta Domstolen referat NJA 1990 s. 184 (NJA 1990:31)

Court
Högsta Domstolen
Reference
NJA 1990 s. 184 (NJA 1990:31)
Målnummer
Ö1620-88
Domsnummer
SÖ156-90
Avgörandedatum
1990-03-30
Rubrik
Fråga om rätt till domstolsprövning då delägare i samfälld fastighet ensidigt vidtagit åtgärd med fastigheten som övriga delägare inte vill godta.
Lagrum
2 § lag (1904:48 s. 1) om samäganderätt

A-S.G., W.G., S.S. och A.S. är samägare till fastigheten Djursholm Disa 14, Djursholm. A-S.G. äger 3/8, W.G. 1/8 och S. och A.S. 1/2 av fastigheten.

A-S.G. och W.G. yrkade i ansökan om handräckning vid Södra Roslags TR att TR:n måtte förplikta S. och A.S. att genast vidtaga rättelse avseende företagna ombyggnadsåtgärder på en byggnad tillhörig fastigheten Djursholm Disa 14.

S. och A.S. bestred yrkandet.

TR:n (rådmannen Mohammar) anförde i beslut d 30 maj 1988:

Skäl. I målet är ostridigt att parterna innehar fastigheten med samäganderätt och att vissa ombyggnadsåtgärder vidtagits av svarandena. Såvitt framkommit i målet har parterna inte avtalat bort samäganderättslagen (1904:48 s 1). Denna är således tillämplig på fastigheten. Samäganderättslagen föreskriver två lösningar för det fall delägare är oeniga om förvaltningen av samägd egendom: förordnande av god man för förvaltning av godset eller gemenskapens upplösning genom försäljning av godset. Detta innebär att delägare är betagen rätten att föra talan vid domstol vad angår förvaltning av samägd egendom. På grund härav skall sökandenas talan avvisas.

Slut. Ansökningen avvisas.

A-S.G. och W.G. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att TR:ns avvisningsbeslut skulle undanröjas och målet återförvisas till TR:n för ny handläggning.

HovR:n (adj led rådmannen Bexelius, referent, och adj led Werner) lämnade i beslut d 10 okt 1988 besvären utan bifall.

Hovrättsrådet Bremberg var skiljaktig och anförde: Eftersom den sökta handräckningen inte avser den samfällda egendomens framtida förvaltning eller nyttjande utan rättelse av åtgärder som redan vidtagits med egendomen, anser jag att handräckningslagen i och för sig är tillämplig. En annan fråga är om klagandena styrkt sitt påstående att S.S. och A.S. genom de vidtagna åtgärderna rubbat klagandenas besittning till egendomen. Det är emellertid en fråga som det i första hand ankommer på TR:n att besvara.

Jag anser således att TR:n inte bort avvisa ansökningen och röstar för att besvären delges med S.S. och A.S. för yttrande. Överröstad härutinnan är jag jämlikt 52 kap 7 § 2 st RB förhindrad att göra ändring i TR:ns beslut.

A-S.G. och W.G. (ombud jur kand H.K.) anförde besvär och yrkade att HD skulle undanröja HovR:ns beslut och återförvisa målet till TR:n för ny handläggning.

S. och A.S. (ombud advokaten L.M.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Arnell, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Varje delägare i ett objekt som innehas med samäganderätt, varå lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt är tillämplig, äger förfoga över sin äganderätt genom att överlåta eller förpanta sin andel, utan de övrigas medgivande. Förfoganden över det samfällda godset i dess helhet eller vidtagande av ny åtgärd i godsets förvaltning kräver dock i allmänhet samtliga delägares samtycke. Om delägarna inte kan enas i fråga om godsets förvaltning eller nyttjande kan rätten på ansökan av delägare forordna god man att under viss tid omhänderha och förvalta godset. Envar av delägarna äger också påkalla samäganderättens upplösning genom försäljning av godset. Lagen om samäganderätt reglerar emellertid inte sådana fall då delägare vidtagit dispositioner över det samfällda godset utan erforderligt samtycke från samtliga delägare. Lagen lägger alltså i dessa situationer inga hinder i vägen för delägare som önskar få till stånd en domstolsprövning av sådana förment felaktiga åtgärder.

I enlighet med det nu sagda – och då parterna såvitt känt inte träffat avtal om hur konflikter som den aktuella skall lösas – borde TR:n ha upptagit till prövning A-S.G:s och W.G:s ansökan om handräckning med yrkande om rättelse av företagna ombyggnadsåtgärder. Underrätternas beslut skall därför undanröjas och målet återförvisas till TR:n för ny behandling.

HD:s avgörande. Med undanröjande av TR:ns och HovR:ns beslut visar HD målet åter till TR:n för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Bengtsson, Heuman, referent, Lind, Törnell och Nilsson) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. I lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt ges regler när två eller flera samfällt är ägare av bl a fastighet eller lös sak. Lagen upptar främst bestämmelser för det fall att ägarna inte kan enas om det samfällda godsets förvaltning eller nyttjande. Lagen innefattar emellertid inte en fullständig reglering beträffande samägd egendom.

I förevarande mål har två delägare i en fastighet ensidigt vidtagit åtgärder med fastigheten som övriga delägare inte vill godta. Hur denna situation skall lösas regleras inte direkt i samäganderättslagen. I princip gäller emellertid att samtliga delägares samtycke erfordras för förfogande över godset i dess helhet (se 2 § i lagen). Enligt allmänna rättsgrundsatser kan då en delägare, som anser att annan delägare genom sitt förfarande åsidosatt denna princip, angripa förfarandet genom att påkalla domstols prövning. Hinder föreligger alltså inte mot att i sak pröva den ansökan om handräckning som A-S.G. och W.G. gjort. Underrätternas beslut skall därför undanröjas och målet återförvisas till TR:n för ny behandling.

HD:s avgörande. Med undanröjande av TR:ns och HovR:ns beslut visar HD målet åter till TR:n för erforderlig behandling.