Högsta Domstolen referat NJA 1990 s. 224 (NJA 1990:39)

Court
Högsta Domstolen
Reference
NJA 1990 s. 224 (NJA 1990:39)
Målnummer
Ö1001-89
Domsnummer
SÖ180-90
Avgörandedatum
1990-04-12
Rubrik
Utmätningsförbudet i 15 kap 17 § 3 st UB.
Lagrum
15 kap. 17 § utsökningsbalken (1981:774)

C.W. blev skönstaxerad taxeringsåret 1986 på grund av att han inte hade avgett någon självdeklaration. Han påfördes skattetillägg om 8 155 kr. Kronofogdemyndigheten i Göteborgs och Bohus län beslöt d 7 nov 1988 att införsel skulle äga rum för tillkommande skatt enligt taxeringen. Införselbeslutet återkallades d 22 febr 1989. Belopp som uttagits genom införsel, sammanlagt 2 495 kr, redovisades och utbetalades till staten vid tre olika tillfällen, sist d 16 febr 1989.

Efter besvär av C.W. undanröjde länsrätten i Stockholms län genom dom d 17 febr 1989 det skattetillägg som påförts honom vid taxeringen. På grund av länsrättens dom företog lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi en omräkning enligt ett d 29 mars 1989 utfärdat omräkningsbesked, varvid C.W:s slutliga skatt nedsattes med 8 155 kr för taxeringsåret 1986.

Av sistnämnda belopp togs 3 549 kr i anspråk för obetald skatt. Återstoden utmättes av kronofogdemyndigheten i Göteborgs och Bohus län genom beslut d 16 mars 1989 för American Express Company AB:s fordran på C.W. enligt en dom av Göteborgs TR d 1 dec 1988. Härvid undantogs 500 kr som beneficium enligt bestämmelserna i 68 § 6 mom 3 st uppbördslagen (1953:272). Det utmätta beloppet uppgick alltså till 4 106 kr.

C.W. anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att utmätningen skulle hävas.

HovR:n (fd hovrättslagmannen Öhrbom, fd lagmannen Sohlberg, referent, och adj led Martinger) lämnade i beslut d 7 juli 1989 besvären utan bifall.

C.W. anförde besvär och yrkade att utmätningen skulle hävas eller i vart fall att hans beneficium skulle bestämmas enligt reglerna i 5 kap UB.

American Express bestred ändring.

Riksskatteverket avgav yttrande i målet.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Oja, föreslog i betänkande följande beslut:

Skäl. C.W. har till stöd för sin besvärstalan i HD gjort gällande att den utmätta skatterestitutionen till ett belopp av 2 495 kr enligt 15 kap 1 § 3 st UB inte kunnat utmätas då det tidigare uttagits från honom genom införsel. Återstoden av det belopp utmätningen avser har enligt vad C.W. hävdat inte kunnat utmätas på grund av bestämmelsen i 68 § 6 mom 2 st sista meningen uppbördslagen enligt vilken ansökan om utmätning skall ha gjorts senast d 1 sept taxeringsåret för att utmätning av överskjutande skatt skall kunna ske i enskilt mål.

I fråga om benecificiet har C.W. gjort gällande att om utmätning medges trots att ansökan om utmätning gjorts senare än d 1 sept 1986 och det tidigare nämnda lagrummet således inte anses tillämpligt, då skall inte heller den av kronofogdemyndigheten tillämpade beneficieschablonen i 68 § 6 mom 3 st uppbördslagen tillämpas utan de allmänna beneficiereglerna i 5 kap UB, enligt vilka han haft rätt till beneficium.

Riksskatteverket har i yttrande till HD gjort gällande att kronofogdemyndigheten förfarit riktigt vid utmätningen.

Bolaget har i förklaring hävdat att hinder för utmätning inte förelegat.

Bestämmelsen i 15 kap 17 § 3 st UB enligt vilken belopp som innehållits genom införsel inte får utmätas för annan fordran hos gäldenären har tillkommit för att ge införselborgenären en starkare ställning. Bestämmelsen avser dessutom närmast det förhållandet att beloppet uttagits genom införsel men ännu inte redovisats till införselborgenären (se NJA II 1917 s 544 och Walin m fl, UB, 2 uppl 1987 s 552). I detta fall har belopp som uttagits genom införsel varit redovisade till staten i egenskap av införselborgenär varefter dess skattefordran nedsatts och restitution ägt rum. Införselförfarandet har då redan varit avslutat. De överväganden som legat bakom bestämmelsen angående utmätningsförbud beträffande belopp som uttagits genom införsel har i det läget saknat aktualitet. Bestämmelsen i 15 kap 17 § 3 st UB har således inte utgjort hinder för utmätning.

För övrigt har de belopp som uttagits genom införsel och redovisats till staten inte varit avsedda för betalning av viss del av den skatt som fastställts för C.W. vid skönstaxeringen utan som en delbetalning av det sammanlagda beloppet. Det torde därför inte kunna påstås att de belopp som i detta fall efter införsel redovisats till staten i sin helhet har restituerats på grund av att skyldigheten att betala skattetillägg bortfallit. Taxeringen i övrigt kvarstod och dessutom togs en del av skatterestitutionen i anspråk för att täcka annan obetald skatt. Visserligen skulle man kunna göra en beräkning av hur stor del av de genom införsel innehållna beloppen som ingår i det som utmätts i detta fall, men eftersom hinder för utmätning inte förelegat på den aktuella grunden saknar en sådan beräkning intresse.

Den i 68 § 6 mom 2 st uppbördslagen intagna förutsättningen för utmätning i enskilt mål att ansökan om utmätning skall göras senast d 1 sept under taxeringsåret avser sådan överskjutande preliminär skatt som återbetalas vid den årliga debiteringen av slutlig skatt och som avses i 68 § 1 mom 1 st samma lag. Den skatterestitution varom är fråga i detta mål är sådan i 68 § 2 mom 3 st uppbördslagen angiven restitution som sker på grund av nedsättning av påförd slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt. Den berörda regeln i 68 § 6 mom 2 st uppbördslagen att ansökan om utmätning skall göras senast d 1 sept under taxeringsåret är således inte tillämplig i detta fall. I stället framgår av 48 § uppbördsförordningen (1967:626) att om skatterestitution sker i andra fall än i samband med den årliga debiteringen det skall undersökas om den restitutionsberättigade har skuld som skall drivas in av kronofogdemyndigheten. Besvären kan således inte vinna bifall på nu berörd grund.

Av 68 § 6 mom 3 st uppbördslagen framgår att beneficiebestämmelserna i 5 kap 1-3 §§ UB inte är tillämpliga vid skatterestitution enligt uppbördslagen. Då rätt till beneficium utöver det av kronofogdemyndigheten undantagna beloppet 500 kr inte förelegat kan besvären inte heller i denna del bifallas.

C.W:s besvär över utmätningen kan således på grund av det anförda inte till någon del bifallas.

HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.

HD (JustR:n Knutsson, Heuman, referent, Lind, Lars A Beckman och Nilsson) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. C.W. har till stöd för sin besvärstalan i HD anfört i huvudsak följande. Av den utmätta skatterestitutionen har ett belopp av 2 495 kr inte kunnat utmätas på grund av regeln i 15 kap 17 § 3 st UB, eftersom beloppet tidigare uttagits från honom genom införsel.

- Återstoden av det belopp utmätningen avser har inte heller kunnat utmätas. Enligt 68 § 6 mom 2 st sista meningen uppbördslagen skall nämligen ansökan om utmätning göras senast d 1 sept taxeringsåret för att utmätning av överskjutande skatt skall kunna ske i enskilt mål. – Om utmätning medges trots att ansökan om utmätning gjorts senare än d 1 sept 1986 och det sistnämnda lagrummet således inte anses tillämpligt, skall inte heller beneficieschablonen i 68 § 6 mom 3 st UB tillämpas utan de allmänna beneficiereglerna i 5 kap UB.

Enligt 15 kap 17 § 1 st UB går införsel före utmätning. Företrädet för införsel får inte kringgås genom att vad som har innehållits genom införsel tas i anspråk genom vanlig utmätning. Till följd härav stadgas i §:ns 3 st att genom införsel innehållna belopp inte får utmätas för annan fordran hos gäldenären. Skyddet för införselborgenären inträder genom att det innehållna beloppet förfallit till betalning, oavsett om arbetsgivaren avsatt några medel eller inte. Det är i första hand fordringen mot arbetsgivaren som inte får tas i mät. Sedan beloppet redovisats till kronofogdemyndigheten är det medlen hos myndigheten som inte får utmätas. (Walin m fl, Utsökningsbalken, 2 uppl s 552.) Utmätningsförbudet får anses gälla även till förmån för gäldenären; om införselborgenären fått full betalning kan således belopp som därefter influtit till kronofogdemyndigheten på grund av införseln inte utmätas (Gregow, Utsökningsrätt, 2 uppl s 276 och där anmärkt HovR: avgörande).

I förevarande mål är det fråga om medel som, när utmätning akualiseras, inte finns hos arbetsgivaren eller hos kronofogdemyndighet utan redan redovisats till staten i egenskap av införselborgenär. Följande tankegång skulle kunna anföras till stöd för att utmätningsförbudet omfattar också sådana medel. Införsel är en mot gäldenären ingripande åtgärd. Införsel får bara ske beträffande vissa fordringar nämligen för underhållsbidrag samt för skatter och avgifter. Medel som influtit till följd av införsel men som inte tillkommer införselborgenären borde därför inte kunna användas för att förnöja en borgenär som för sitt fordringsanspråk inte kan få införsel.

Tvekan kan inte råda om att medel som drivits in genom införsel men som har återbetalats till införselgäldenären skall likställas med andra gäldenärens pengar. Något utmätningsförbud kan i denna situation inte hävdas. De ovan angivna skäl som uppbär utmätningsförbudet talar inte heller för att förbudet bör omfatta medel som utbetalats av kronofogdemyndigheten till införselborgenären men som denne skall betala tillbaka till införselgäldenären. En sådan tillämpning skulle i princip medföra utmätningsförbud oavsett när i tiden införselborgenären skall återbetala till gäldenären. Det är också naturligast att anse införselgäldenärens fordran mot införselborgenären som likställd med fordringar i allmänhet. Även praktiska skäl talar mot en utvidgad tillämpning av utmätningsförbudet; att bestämma exakt vad som innehållits genom införsel skulle nämligen ofta vara tidskrävande och omständligt. Ett utmätningsförbud beträffande införselgäldenärens fordran på belopp som innehållits genom införsel bör därför inte omfatta medlen sedan de redovisats till införselborgenären. Bestämmelsen i 15 kap 17 § 3 st UB har således inte utgjort hinder för utmätning i förevarande fall.

C.W:s rätt att återbekomma för mycket erlagd skatt avser en sådan i 68 § 2 mom 3 st uppbördslagen angiven skatterestitution som sker på grund av nedsättning av påförd tillkommande eller slutlig skatt. För utmätning av en sådan restitutionsfordran finns inte någon tidsgräns, motsvarande den som av administrativa skäl gäller för överskjutande preliminär skatt som avses i 68 § 1 mom 1 st uppbördslagen. Inte heller på nu berörd grund har hinder mött möt utmätning.

Vid utmätning av fordran på skatt som skall återbetalas enligt uppbördslagen gäller inte beneficiereglerna i 5 kap UB. I stället skall tillämpas de särskilda föreskrifter som upptagits i 68 § 6 mom 3 st uppbördslagen. Dessa har iakttagits av kronofogdemyndigheten.

C.W:s besvär över utmätningen kan på grund av det anförda inte till någon del bifallas.

HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.