Högsta Domstolen referat NJA 1990 s. 419 (NJA 1990:68)

Court
Högsta Domstolen
Reference
NJA 1990 s. 419 (NJA 1990:68)
Målnummer
T80-89
Domsnummer
DT27-90
Avgörandedatum
1990-07-13
Rubrik
Fråga huruvida skiljenämnd genom beslut att avskriva skiljetvist från vidare handläggning begått ett sådant fel som enligt 21 § 1 st 4 lagen (1929:145) om skiljemän skulle föranleda att beslutet hävdes.
Lagrum
21 § första st. 4 lag (1929:145) om skiljemän

Partrederiet för M/S Red Sea, i fortsättningen kallat rederiet, med advokaten C.P. som ombud, förde efter stämning å Götaverken Sölvesborg AB, i fortsättningen kallat varvet, med advokaten F.V. som ombud, vid Sölvesborgs TR den talan som framgår av TR:ns dom.

TR:n (lagmannen Klementsson och f d lagmannen Lindgren) anförde i dom d 24 maj 1988 i allt väsentligt: Parternas talan. Den 24 mars 1987 meddelade f d justitierådet U.K.N., professorn J.R. och advokaten H.H., såsom ledamöter i skiljenämnd, följande beslut, se domsbilaga 1.

Domsbilaga 1 med vissa förkortningar inskjutes här; red:s anm.

Protokoll fört d 24 mars 1987 vid sammanträde i Stockholm med skiljenämnden i tvist mellan nedan angivna parter. – - -

PARTER

Kärande: Partrederiet för M/S Red Sea, nedan kallat Rederiet – - -

Ombud: Advokaten C.P. – - -

Svarande: Götaverken Sölvesborg Aktiebolag, nedan kallat Varvet – - -

Ombud: Advokaten F.V. – - -

SAKEN: Tvist angående skeppsbyggnadskontrakt.

Det antecknas, att skiljenämnden på parternas gemensamma hemställan genom särskild skiljedom (mellandom) d 21 maj 1986 slutligt avgjort frågan huruvida Rederiet ägt rätt att häva ett mellan parterna träffat skeppsbyggnadskontrakt jämte tilläggsavtal och att skiljenämnden därvid lämnat Rederiets fastställelsetalan i denna del utan bifall.

Det antecknas vidare, att talan om klander av skiljedomen d 21 maj 1986 ej har väckts.

Sedan skiljenämnden på parternas begäran förordnat om fortsatt förberedelse i återstående delar av målet och därvid hemställt att vardera parten – utöver av parten tidigare inbetalda belopp om sammanlagt 125 000 kr – inbetalar ett belopp om 250 000 kr såsom ytterligare förskott på skiljemännen och skiljenämndens sekreterare tillkommande ersättningar för arbete och kostnader samt Varvet för sin del inbetalt begärt förskottsbelopp, har Rederiet i en d 27 jan 1987 dagtecknad och d 2 febr 1987 till skiljenämnden inkommen skrift förklarat sig delsvara av ekonomiska orsaker förhindrat att utveckla och framlägga sin talan inför skiljenämnden "på ett sådant sätt att underlag för en riktig och grundad dom kan presenteras" dels icke ha kunnat uppbringa medel för att till skiljenämden såsom förskott överföra ytterligare 250 000 kr.

Med anledning av Rederiets skrift har Varvet i en d 9 febr 1987 dagtecknad skrift till skiljenämnden meddelat att Varvet inte påkallar att skiljetvisten i återstående delar avgörs i sak utan istället yrkar, att skiljenämnden genom slutligt beslut avskriver målet från vidare handläggning, att Rederiet såsom tappande part åläggs att ersätta Varvet dess kostnader med anledning av skiljeförfarandet inför skiljemännen samt att Rederiet förpliktas att i förhållande till Varvet slutligt ensamt svara för ersättningarna till skiljemännen och skiljenämndens sekreterare.

Sedan skiljenämnden i brev d 13 febr 1987 till Rederiet hemställt att Rederiet i skrift till skiljenämnden anger huruvida Rederiet medger eller bestrider de av Varvet framställda yrkandena samt, i den mån det senare är fallet, anger grunderna för Rederiets bestridande, har Rederiet i en d 19 febr 1987 dagtecknad skrift till skiljenämnden under anförande, att den fråga som avgjorts genom skiljedomen d 21 maj 1986 varit av obetydlig omfattning i skiljetvisten och att "rederiet haft framgång i huvuddelen av sin talan, nämligen att fartyget saknade den utlovade egenskapen i fråga om isklass", för sin del yrkat, att Varvet åläggs att ersätta Rederiet dess kostnader med anledning av skiljeförfarandet samt att Varvet förpliktas att i förhållande till Rederiet slutligt helt – "eller i varje fall till avgörande del" – svara för ersättningarna till skiljemännen och skiljenämndens sekreterare. I anslutning härtill har Rederiet i samma skrift gjort gällande att Varvets yrkande om ersättning för ombudsarvode är omotiverat högt och att Varvets yrkande om ersättning för kostnader för "Kreditupplysning 1 009:80 kr" inte är ersättningsgill.

Sedan skiljenämndens ordförande i brev till Rederiet av d 23 febr 1987 meddelat, att skiljenämnden tillägger vad Rederiet har anfört i skriften avd 19 febr 1987 bl a den innebörden att Rederiet återkallat sin återstående talan i målet, har Rederiet i skrift till skiljenämnden d 25 febr 1987 förklarat bl a att Rederiet "icke för närvarande är i stånd att uppbringa de ekonomiska förutsättningar som behövs för att fortsätta processföringen" och "icke återkallat sin talan, vilket däremot varvet gjort" samt på nytt framställt yrkande om ersättning för rättegångskostnader.

I en d 26 febr 1987 dagtecknad skrift till skiljenämnden har Varvet vidhållit sina tidigare framställda yrkanden samt yrkat ytterligare ersättning för kostnader med anledning av skiljeförfarandet med 5 000 kr avseende ombudsarvode.

Slutligen har Rederiet i en d 27 febr 1987 dagtecknad skrift ytterligare utvecklat sin ståndpunkt i de frågor som behandlats under den nu återgivna skriftväxlingen.

Med anledning av vad sålunda förekommit skall skiljetvisten avskrivas från vidare handläggning.

Med hänsyn till vad som är den sakliga innebörden av vad Rederiet enligt det föregående har anfört i sina skrifter till skiljenämnden får Rederiet genom sina ställningstaganden anses ha föranlett att skiljeförfarandet inte kan fortsätta och att skiljetvisten måste avskrivas. Skiljenämnden finner att under sådana förhållanden Rederiets yrkande om ersättning för kostnader med anledning av skiljeförfarandet skall lämnas utan bifall och att Rederiet skall förpliktas att ersätta Varvet dess kostnader med anledning av förfarandet. Ersättning i sistnämnda hänseende bör bestämmas att utgå med av Varvet fordrade belopp, dock med undantag för kostnaden för kreditupplysning, som enligt skiljenämndens bedömande inte är ersättningsgill. Vidare skall Rederiet åläggas att slutligt ensamt svara för ersättningarna till skiljemännen och skiljenämndens sekreterare.

Skiljenämnden meddelar följandeBESLUT

Skiljenämnden avskriver skiljetvisten från vidare handläggning.

Med stöd av 23 § 2 st andra meningen lagen (1929:145) om skiljemän och grunderna för detta lagrum samt den i skiljedomen d 21 maj 1986 omnämnda överenskommelsen mellan parterna och skiljenämdens sekreterare fastställer skiljenämnden ersättning till skiljemännen och till skiljenämndens sekreterare för deras arbete och kostnader för – - -.

Med ogillande av Rederiets yrkande om ersättning för kostnader med anledning av skiljeförfarandet förpliktar skiljenämnden Rederiet jämlikt 24 § ovannämnda lag att dels ersätta Varvet dess kostnader med anledning av skiljeförfarandet med ett belopp om – - – dels ersätta Varvet vad Varvet genom inbetalda förskott jämte därå upplupen ränta redan har erlagt i ersättning till skiljemännen och skiljenämndens sekreterare eller – - – dels gottgöra Varvet vad Varvet framdeles kan visa sig ha utgett i ersättning till skiljemännen och skiljenämndens sekreterare eller någon av dem.

Part som ej är nöjd med skiljemännens beslut angående dem och L. tillkommande ersättning, kan draga frågan under domstols prövning genom att inom 60 dagar från det att han fick del av detta beslut väcka talan i saken vid Stockholms TR.

Som ovan

U.K.N., J.R., H.H.

TR:ns dom fortsätter:

Rederiet har nu yrkat att TR:n måtte undanröja beslutet.

Varvet har bestritt yrkandet.

- – -

Rederiet har till stöd för käromålet anfört: Partrederiet för M/S Red Sea bildades i mitten av 1970-talet. Delägarna hade tanken att det skulle förbilliga driften av fartyget, om de själva var verksamma. I gruppen av delägare ingick en skeppsmäklare, specialiserad på östersjötrafik. Meningen var att man skulle ha en båt med hög s k isklass för att kunna gå i trafik i Östersjön även vintertid. Man förde först diskussioner med japanska varv och hade kommit så långt att man hade båten färdig på ritbordet. Vid denna tidpunkt kom man emellertid i kontakt med Sölvesborgs varv, som skulle bygga en serie fartyg till presumtiva köpare, ett s k lagerbygge. Båtarna presenterades av varvet som östersjöbåtar med hög isklass. Varvet ordnade finansiering, och fartyget beställdes. Efter leverans konstaterades att fartyget saknade isklass och att det därför inte kunde gå i östersjötrafik vintertid. Tvist uppstod mellan rederiet och varvet. Denna gick till skiljenämnd för avgörande 1984. Vid skiljenämndens etablerande begärde dess ledamöter ett förskott om 125 000 kr från vardera parten. Skiljenämnden avgjorde på parternas begäran frågan om hävning av kontraktet genom mellandom d 21 maj 1986. Efter mellandomen fortsatte förfarandet för avgörande av övriga frågor, främst skadeståndsfrågan. Skiljenämnden begärde i brev d 3 dec 1986 ytterligare förskott med 250 000 kr från vardera parten. Rederiet hade svårigheter att uppbringa detta belopp, varför man i brev d 23 dec 1986 begärde uppskov med betalningen av detta. Skiljenämnden beviljade i brev d 9 jan 1987 rederiet anstånd med inbetalning av beloppet till d 16 febr 1987. I och med att rederiets hävningsyrkande i mellandomen hade lämnats utan bifall infördes i processen ett nytt moment, skadeståndstalan. För att kunna precisera sin skadeståndstalan måste rederiet nedlägga avsevärda processkostnader. Detta förhållande i kombination med att skiljenämnden hade begärt ytterligare förskott kom att innebära att rederiet fick svårt att uppbringa erforderliga medel. Därför uppgav rederiet i brev d 27 jan 1987 till skiljenämnden att rederiet "av ekonomiska orsaker numera" var "förhindrat att på ett för sakens rimliga fortsättning erforderligt sätt kunna utveckla och framlägga sin talan inför skiljenämnden på ett sådant sätt att underlag för en riktig och grundad dom" kunde "presenteras. I anledning av denna rederiets skrivelse bad skiljenämnden i brev d 4 febr 1987 varvets ombud, F.V., att inkomma med synpunkter på målets fortsatta handläggning. I brev till skiljenämnden d 9 febr 1987 påstod F.V. att rederiet inte hade för avsikt att driva målet vidare och yrkade vid detta förhållande att målet skulle avskrivas från vidare handläggning. Denna skrift bemöttes av rederiet i brev d 19 febr 1987. Härvid anförde rederiet att varvet oriktigt hade uppfattat rederiets avsikter och förtydligade sin inställning i den uppkomna avskrivningsfrågan (se domsbilaga 2). Som svar på att varvet tidigare ingett kostnadsräkning ingav även rederiet sådan. Skiljenämndens ordförande, U.K.N., angav i brev d 23 febr 1987 till rederiets ombud, C.P., att man tillade rederiets skrivelse den innebörden att rederiet dels återkallade sin återstående talan i målet och i enlighet härmed instämde i varvets yrkande att skiljetvisten genom slutligt beslut skulle avskrivas från vidare handläggning, dels för sin del yrkade att varvet skulle åläggas att ersätta rederiet dess kostnader med anledning av skiljeförfarandet enligt den ingivna kostnadsräkningen. På detta brev svarade C.P. omedelbart att rederiet inte hade återkallat sin talan, vilket däremot varvet hade gjort, och att rederiet "för närvarande" inte hade de ekonomiska förutsättningarna att fortsätta processen (se domsbilaga 3). Någon återkallelse har således inte skett från rederiets sida. Däremot har varvet återkallat sin kvittningsvis framställda talan i processen. Detta påtalades för skiljenämnden i brev d 27 febr 1987 (se domsbilaga 4). I detta läge var partrederiets delägare i färd med att skaffa pengar till processen. Avskrivningsbeslutet kom sedan i slutet av mars, och veckan därefter hade delägarna lyckats få ihop erforderligt kapital för fortsatt skiljeförfarande, 400 000 kr. – - – Vid tiden för avskrivningsbeslutet återstod fyra månader, innan tidsfristen för skiljedoms meddelande utgick. Rederiet ville fortsätta processen. Att C.P. uttryckte sig försiktigt i inlagorna till skiljenämnden berodde på att han inte var helt säker på att delägarna skulle lyckas med att få fram pengar. Det var därför inte möjligt att uttrycka sig på annat sätt.

Varvet har till stöd för svaromålet anfört: Båten levererades till partrederiet 1978. Den hade då förlängts och ändrats på ett drastiskt sätt. Det är viktigt att veta att köpet finansierades av varvet, som lämnade kredit på hela beloppet. Rederiet drev sedan fartyget. Kontraktet hävdes från rederiets sida 1980. Vid denna tidpunkt hade rederiet inte erlagt någon del av köpeskillingen utan endast erlagt ca ett halvt års ränta. Rederiet yrkade väldiga skadestånd av varvet. Tvisten gick sedermera till skiljenämnd. Skiljenämnden meddelade mellandom under 1986 vad gällde frågan om hävning. Efter mellandomen kvarstod formellt sett vissa frågor i målet. Skiljenämnden begärde d 2 juni 1986 besked från parterna angående målets fortsatta handläggning. Båda parter meddelade i brev d 3 juni 1986 att man ville ha fortsatt förberedelse i målet. Den 10 juni 1986 kallade skiljenämnden till sammanträde i okt 1986. Samtidigt bad man parterna ange yrkan. den och grunder för sin talan. Rederiet hade tidigare inte angett grunden för sitt skadeståndsyrkande. Sammanträdet kom att äga rum d 28 okt 1986. Protokoll från detta sammanträde skickades till parterna d 1 nov 1986. Vid denna tidpunkt hade rederiet ännu inte redovisat slutliga yrkanden och grunder i skadeståndsdelen. I brev d 26 nov 1986 anmodades rederiet ånyo att inkomma med grunder och yrkanden i målet. Skiljenämnden medgav d 28 nov 1986 rederiet anstånd att inkomma med yrkanden och grunder. I brev d 3 dec 1986 begärde skiljenämnden ånyo att rederiet skulle ange yrkanden och grunder beträffande sin skadeståndstalan. Dessutom begärde man ytterligare förskott från vardera parten med 250 000 kr. I brev d 23 dec 1986, ställt till U.K.N., uppgav C.P. att rederiet "inte för närvarande" kunde överblicka hur beloppet skulle kunna uppbringas, i vart fall inte före d 30 dec 1986. I brev d 9 jan 1987 beviljade skiljenämnden rederiet anstånd med inbetalandet av förskottet till d 16 febr 1987. Varvet ansåg vid denna tid att processen drog ut alltför mycket på tiden och att rederiet inte borde ha beviljats detta anstånd. Detta påpekades i brev till skiljenämnden d 16 jan 1987. C.P. uppgav i brev d 27 jan 1987 bl a att rederiet av ekonomiska orsaker "numer" var förhindrat att fortsätta processen. Varvet drog av detta brev slutsatsen att förutsättningar för fortsatt skiljeförfarande inte förelåg och yrkade i svarsinlaga d 9 febr 1987 att skiljeförfarandet måtte avskrivas (se domsbilaga 5). Ombett att svara på varvets skrift uppgav rederiet att det inte var "i den ekonomiska situationen att det" kunde "påkalla skiljemålets avgörande". Rederiet yrkade i samma brev ersättning för rättegångskostnader samt argumenterade i denna fråga. Skiljenämnden drog i brev d 23 febr 1987 slutsatserna att rederiet realiter återkallade sin talan och instämde i varvets yrkande att målet skulle avskrivas samt att rederiet yrkade att varvet skulle åläggas ersätta rederiet dess kostnader i anledning av skiljeförfarandet. Rederiet anförde i svarsskrift d 25 febr 1987 att rederiet inte återkallat sin talan utan att situationen var sådan att rederiet inte för närvarande var i stånd att uppbringa de ekonomiska förutsättningar som behövdes för att kunna fortsätta processföringen eller inbetala det av skiljenämnden begärda förskottet. Varvet lade inte så stor vikt vid att rederiet inte kunde inbetala det begärda förskottet, utan det viktigaste var att rederiet hade sagt att man inte var i stånd att fortsätta processföringen. F.V. redovisade denna åsikt i brev till skiljenämnden d 26 febr 1987. Varvet anförde dessutom att rederiet fick anses ha medgett varvets avskrivningsyrkande (se domsbilaga 6). Rederiet argumenterade i svar d 27 febr 1987 att det var varvet som hade återkallat sin talan och inte rederiet, varför rederiet yrkade att varvet skulle ersätta rederiets rättegångskostnader. – Varvet bestrider att skiljenämnden genom det klandrade avskrivningsbeslutet har begått sådant fel, som kan antas ha inverkat på utgången av ärendet. Det föreligger förklaringsmisstag från rederiets sida. Skiljenämnden kunde inte ha uppfattat rederiets talan på annat sätt än som skett enligt avskrivningsbeslutet. I vart fall har det inträffade inte skett utan rederiets förvållande.

(Domsbilagorna 2-6 har här uteslutits; red:s anm.)

Domskäl. Parterna har åberopat en omfattande skriftlig bevisning i målet, vilken i sina mest relevanta delar fogats som bilagor till domen.

Skeppsmäklaren R.F., sjökaptenen A.L. och sjöingenjören L.G., samtliga delägare i rederiet, har hörts under sanningsförsäkran. De har därvid i huvudsak uppgett följande.

R.F.: Han är skeppsmäklare sedan 30 år och arbetar vid en firma i Visby, som är specialiserad på östersjöfart. För att vintertid kunna gå med fartyg i norra Östersjön krävs att fartyget har hög s k isklass. R.F. var tidigare delägare i flera sådana fartyg. Några av dessa var byggda vid japanska varv. I mitten av 1970-talet behövde en del av flottan förnyas. Man började först diskutera med japanska varv. Hög isklass var en förutsättning för byggnationen. Man fick sedan kontakt med varvet i Sölvesborg. Efter flera sammanträffanden med representanter för detta skrevs kontrakt med varvet. Meningen var att båtarna skulle ingå i en pool om fem eller sex fartyg. På detta sätt skulle man uppnå samordningsfördelar. R.F. var delägare i flera båtar som skulle ingå i poolen. White Sea levererades först och därefter Red Sea. Vid leveransen av Red Sea fick man klassificeringspapper och giltiga certifikat. Det visade sig efter kort tid att båda fartygen hade stora brister, bl a saknade de isklass. Ett tredje fartyg refuserades före leverans. White Sea var det enda fartyg som efter komplettering på varvet kunde gå i vintertrafik. Rederiet hävde kontraktet på Red Sea 1980. Kort därefter behöll varvet båten, när den låg på garantiöversyn. Tvisten gick sedan til skiljeförfarande. Rederiets delägare hade samtliga andra arbeten. Man lyckades dock skrapa ihop 125 000 kr, vilket var det förskott skiljenämnden hade begärt. Sedan kom mellandomen, som gick rederiet emot, och kort därefter kom skiljenämndens begäran om ytterligare förskott på 250 000 kr. Det var svårt för delägarna att få ihop så mycket pengar, men man ville fortsätta processen, eftersom man visste att man hade rätt. R.F. tog själv ett banklån. Andra delägare fick ta till familjens besparingar. R.F. har genom sitt arbete dagliga kontakter med finska företag. Han har skriftliga uppgifter om att dessa var villiga att skriva kontrakt med Red Sea, om fartyget hade haft isklass. Detta är en del av den utredning som skulle ha legat till grund för rederiets skadeståndstalan. Skiljenämndens avskrivningsbeslut kom som en chock för delägarna.

A.L.: Det hela började 1976. Han var delägare i några båtar. R.F. och en annan person föreslog att de skulle bilda ett partrederi. Båten skulle ingå i en pool. Man skulle då uppnå samordningsfördelar. Poolen skulle ha fem eller sex båtar med hög isklass. Det hade förespeglats att båtarna skulle kunna gå på Finland. På grund av att båtarna hade så stora brister, blev det ingen pool. Tvist uppstod mellan partrederidelägarna och varvet och kom att avgöras av skiljenämnd. Delägarna hade inte mycket pengar. Det kostade pengar att driva skiljeförfarandet. Man lånade upp 125 000 kr, vilket var det belopp skiljenämnden hade begärt i förskott. Sedan kom mellandomen. På ett möte med skiljenämnden i okt 1986 sa man från rederiets sida till nämnden att man aldrig skulle ge sig i saken. Sedan begärde skiljenämnden ytterligare 250 000 kr i förskott. Det var svårt för delägarna att skaffa pengar, eftersom de även hade sin personliga försörjning att tänka på. A.L. var ute till sjöss från början av jan till d 6 febr 1987. Man lyckades få ihop pengar till det begärda förskottet och till kostnaderna för bevisning. Detta var i slutet av mars 1987. Då kom avskrivningsbeslutet. Det kom som en chock för delägarna, som trodde att skiljedom inte skulle meddelas förrän i slutet av juni 1987. Han och R.F. hade mycket arbete med att ordna fram bevisning för skadeståndstalan. Delägarna ville att tvisten skulle avgöras i sak. De är övertygade om att de har rätt. Det hade inte spelat någon roll om skiljenämnden hade väntat någon månad ytterligare.

L.G.: Han är sjöingenjör och är verksam som maskinchef. Genom en svåger kom han i kontakt med partrederiet. Man talade om idén bakom rederiet – att det skulle drivas i pool med fem eller sex fartyg och att man skulle trafikera Östersjön. Fartygen skulle kunna gå i is. Därigenom skulle man kunna tjäna mer än på vanliga fartyg. Han tyckte att idén verkade bra och blev delägare i part rederiet. Fartyget skulle byggas vid Sölvesborgs varv. Han var med vid varvet de två sista månaderna under bygget och trodde då att allt var bra. Emellertid visade det sig sedan att fartyget var behäftat med flera allvarliga brister, bl a hade fartyget inte isklass. Det var vidare inte tillräckligt förstärkt för att kunna gå i heayy cargotrafik, och lastluckorna läckte. L.G. anser att det var fel på fartyget, som avvek från vad som sades i kontraktet. En överingenjör vid sjöfartsverket belade fartyget med nyttjanderättsförbud p g a att lastluckorna inte höll tätt. Tvisten mellan partrederiet och varvet gick till skiljedomsförfarande. Han tyckte att skiljenämnden dömde fel i mellandomen. Det gjorde att han blev än mer uppretad. Det var aldrig tal om att rederiet skulle lägga ner sin talan. Det sa han till skiljenämnden vid överläggningar i okt 1986. Sedan kom skiljenämndens begäran om ytterligare förskott på 250 000 kr. Det var svårt för delägarna att få ihop pengarna, dels p g a att man inte hade så mycket tillgängligt och dels p g a att det var svårt att samla delägarna, då många var till sjöss. Man fick belåna det man hade. L.G. fick själv ihop pengar genom att belåna sin bostadsrättslägenhet. Huvuddelägarna i rederiet var helt eniga om att fortsätta processen.

På rederiets begäran har vittnesförhör ägt rum med C.P. och på varvets begäran med U.K.N.. Vittnena har i huvudsak berättat följande.

U.K.N.: Han satt som ordförande i skiljenämnden, vilken bestod av, förutom honom själv, två erfarna jurister. Man uppfattade rederiets påståenden som reservationslösa konstateranden att man saknade förutsättningar att fortsätta förfarandet. Det fanns inget i inlagorna som tydde på att det endast var en temporär situation. Mot denna bakgrund uppfattade skiljenämnden det som om rederiet ville komma ifrån skiljeförfarandet. Nämnden visste att rederiets talan fördes av en utomordentligt högt kvalificerad advokat med mycken processvana. Rederiet hade under förfarandet fått upprepade uppmaningar att komma in med yrkanden och grunder för sin skadeståndstalan. Av rederiets skrifter framgick att man saknade de ekonomiska förutsättningarna att fortsätta processen. Skiljenämnden visste inte att rederiet höll på att ordna finansieringen av den fortsatta processen. Det stod aldrig något om detta i korrespondensen, och skiljenämnden ansåg sig inte behöva tolka korrespondensen på detta sätt. Man tolkade situationen som så, att rederiet ville dra sig ur skiljeförfarandet och att man ville komma ifrån att betala rättegångskostnaderna. Det kom sedan en formell begäran från varvet med yrkande att målet skulle avskrivas. Inom skiljenämnden sa man sig då att det inte fanns någon möjlighet att låta förfarandet vila. I realiteten företog rederiet en processhandling som motsvarade en återkallelse.

C.P.: Han är god vän med U.K.N. sedan många år. Han tycker illa om mellandomen och han blev arg för att skiljenämnden begärde ytterligare förskott, ty han visste att rederiet skulle få svårt att få ihop pengarna. Han och U.K.N. pratade ofta med varandra. Han förstår inte varför inte U.K.N. ringde och frågade. Han skulle då ha sagt att rederiets delägare höll på att skaffa pengar. U.K.N. visste att delägarna i rederiet var sjömän och att de under långa perioder var till sjöss. C.P. var helt i god tro om att nämnden förstod att svårigheterna var temporära och att man höll på att skaffa fram pengar. Man ville fortsätta processen. Det kom som en fullkomlig överraskning att målet avskrevs.

TR:n gör följande bedömning.

Fastslås kan till en början att hinder inte föreligger mot prövning av talan om hävning av avskrivningsbeslutet och beslutet om ersättningsskyldigheten parterna emellan för kostnaderna för skiljeförfarandet. (Se 21 § lagen (1929:145) om skiljemän och rättsfallet NJA 1975 s 536.)

TR:n är däremot inte rätt forum för prövning av ersättningarna till U.K.N., J.R., H.H. och L., och talan har i detta avseende inte heller i målet riktats mot dessa personer. Rederiets talan skall alltså avvisas i den del den avser yrkande om hävande av beslutet om ersättning till skiljenämndens ledamöter och sekreterare.

I målet har från rederiets sida bestämt hävdats att skiljenämnden misstolkat rederiets inlagor och avsikter i den uppkomna avskrivningsfrågan. Rederiet har anfört att det alls icke hade för avsikt att dra sig ur skiljeförfarandet utan att man i inhagorna endast ville informera skiljenämnden om att man tillfälligt saknade de ekonomiska förutsättningarna att driva processen vidare och inte heller kunde inbetala det av skiljenämnden begärda förskottet inom föreskriven tid. Rederiet har även hävdat att man vid tiden för avskrivningsbeslutet var i färd med att lösa sina finansiella problem och även lyckades med detta.

Vid avgörandet av frågan om skiljenämnden begått fel i avseende på ärendets behandling, dvs om man misstolkat rederiets inlagor och avsikter och felaktigt avskrivit ärendet, har TR:n att ta ställning till det tolkningsunderlag som vid avskrivningsbeslutets meddelande var tillgängligt för skiljenämnden. Häri ingår omständigheter såsom den återstående tidsfristen för skiljeförfarandets slutförande och det faktum att rederiet – som i skiljetvisten yrkat förpliktande för varvet att till rederiet dels återbetala viss del av köpeskillingen för fartyget, dels utge skadestånd med vissa, närmare angivna belopp – ännu inte inkommit med slutliga yrkanden och grunder för denna talan trots upprepade påminnelser från skiljenämndens sida. Det viktigaste tolkningsunderlaget utgörs dock av innehållet i skiljenämndens skrivelser till parterna och parternas inlagor i skiljeärendet.

Skiljeman, som ej i samband med uppdragets mottagande förbehållit sig rätt därtill eller senare träffat avtal med parterna därom, äger icke såsom villkor för sin medverkan kräva att parterna betalar förskott å skiljemannens ersättning. I förevarande skiljetvist har ej gjorts förbehåll eller eljest träffats avtal som nu sagts.

Skiljenämndens begäran i brevet d 3 dec 1986 om förskott med 250 000 kr av vardera parten att inbetalas snarast möjligt och senast d 30 dec 1986 och nämndens beviljande av anstånd för rederiet till d 16 febr 1987 med betalningen kan knappast uppfattas på annat sätt, än att skiljenämnden som villkor för sin fortsatta befattning med ärendet krävde, att parterna skulle erlägga begärda förskott. Att rederiet uppfattat saken så framgår, förutom av rederiets inlagor, av det faktum, att delägarna i rederiet – enligt vad utredningen visar – efter skiljemännens begäran om förskottet började samla ihop privata medel till betalningen. Rederiets yttranden under den skriftväxling, som följde efter skiljemännens begäran, måste ses mot denna bakgrund.

Vid angivna förhållanden och då rederiets inlagor enligt sin lydelse inte innehåller någon återkallelse av rederiets talan utan fastmera uttryckliga förklaringar, att rederiet ej återkallat sin talan (se rederiets skrifter d 25 och d 27 febr 1987), finner TR:n, att genom avskrivningsbeslutet i avseende på ärendets behandling, utan rederiets förvållande, förelupit sådant fel, att beslutet skall hävas i de delar beslutet är föremål för TR:ns prövning. – - -

Domslut.

1. TR:n avvisar rederiets talan om hävning av skiljenämndens beslut vad gäller ersättningarna till U.K.N., J.R., H.H. och L..

2. Med bifall till käromålet i övrigt häver TR:n skiljenämndens beslut om avskrivning av skiljeärendet och om ersättningsskyldigheten parterna emellan för kostnaderna för skiljeförfarandet.

- – -

Lagmannen Svensson var av skiljaktig mening och anförde: Lika med majoriteten finner jag att avvisning skall ske av rederiets talan i den del den avser yrkande om hävning av beslutet om ersättningar till skiljenämndens ledamöter och sekreterare. I övrigt är jag av följande skiljaktiga mening angående den av rederiet förda klandertalan.

I målet har från rederiets sida bestämt hävdats att skiljenämnden misstolkat rederiets inlagor och avsikter i den uppkomna avskrivningsfrågan. Rederiet har anfört att det alls icke hade för avsikt att dra sig ur skiljeförfarandet utan att man i inlagorna endast ville informera skiljenämnden om att man tillfälligt saknade de ekonomiska förutsättningarna att driva processen vidare och inte heller kunde inbetala det av skiljenämnden begärda förskottet inom föreskriven tid. Rederiet har även hävdat att man vid tiden för avskrivningsbeslutet var i färd med att lösa sina finansiella problem och även lyckades med detta.

Vid avgörandet av frågan om skiljenämnden begått fel i avseende på ärendets behandling, dvs om man misstolkat rederiets inlagor och avsikter och felaktigt avskrivit ärendet, har TR:n att ta ställning till det tolkningsunderlag som vid avskrivningsbeslutets meddelande var tillgängligt för skiljenämnden. Häri ingår omständigheter såsom den återstående tidsfristen för skiljeförfarandets slutförande och det faktum att rederiet – som i skiljetvisten yrkat förpliktande för varvet att till rederiet dels återbetala viss del av köpeskillingen för fartyget, dels utge skadestånd med vissa, närmare angivna belopp – ännu inte inkommit med slutliga yrkanden och grunder för denna talan trots upprepade påminnelser härom från skiljenämndens sida. Det viktigaste tolkningsunderlaget utgörs dock av innehållet i skiljenämndens skrivelser till parterna och parternas inlagor i skiljeärendet.

Rederiet har i inlagor till skiljenämnden – i varierande ordalag – uppgett att man saknade ekonomiska förutsättningar, dels för att fortsätta processföringen, dels för att inbetala det av skiljenämnden begärda förskottet. I ett par inlagor har rederiet i klartext uttalat att det inte återkallade sin talan. Rederiet har i stället hävdat att varvet återkallat sin talan, avseende kvittningsvis framställt skadeståndsyrkande.

Med återkallelse av talan menas inom processrätten att käranden helt eller delvis återtar sin begäran om prövning av käromålet. Återkallelse medför att målet avskrivs helt eller till den del återkallelse skett. Det står efter avskrivning käranden fritt att på nytt väcka talan rörande den sak återkallelsen avsett. Ofta sker avskrivning på yrkande härom av parterna utan att något uttryckligen sagts om återkallelse av talan.

Frågan om skiljenämndsärendet avskrivning har aktualiserats för nämnden genom varvets yrkande härom, sedan varvet – som, såvitt handlingarna i målet utvisar, inte vid något tillfälle sagt sig självt återkalla någon talan – tolkat rederiets inlaga d 27 jan 1987 som en förklaring att rederiet inte hade för avsikt att driva skiljetvisten vidare. Trots att rederiet av skiljenämnden förelagts att ange, huruvida avskrivningsyrkandet medgavs eller bestreds, har rederiet inte besvarat denna fråga. Varvet har i skrivelse till skiljenämnden, vilken handling rederiet fått del av, kommenterat det uteblivna ställningstagandet från rederiets sida, men rederiet har likväl inte besvarat frågan. Rederiet har emellertid ingett kostnadsräkning och argumenterat i frågan om ersättningsskyldigheten för kostnaderna för skiljeförfarandet som om ärendet skulle komma att skrivas av utan prövning i sak. Förfarandet bör ses mot bakgrund av att ärendet inte rättsligen kunnat avskrivas på enbart varvets yrkande härom. I slutskrivelsen till nämnden har rederiet än en gång påpekat att det inte är rederiet som har återkallat någon talan. Samtidigt har rederiet angett att det försatts i en situation, som inte möjliggör en fortsatt processföring inför skiljenämnden, och att det är varvet som har föranlett rederiets bristande möjlighet att fortsätta skiljeförfarandet. Rederiet har inte vid något tillfälle under skriftväxlingen i avskrivningsfrågan uppgett att det vid senare tillfälle skulle kunna fortsätta sin processföring – vilken ännu vid avskrivningsbeslutets meddelande, bara ett fåtal månader före utgången av den förlängda tidsfristen för skiljedoms meddelande, befann sig i ett mycket ofullständigt skick – möjligen antytt att så skulle kunna ske under gynnsamma omständigheter. Än mindre har rederiet varit i stånd att ange någon tidsplan för fortsatt processuellt agerande från dess sida i skiljetvisten. I fråga om den av skiljenämnden begärda inbetalningen av ytterligare förskott på skiljenämndskostnaderna ger utredningen i målet inte vid handen att nämnden som villkor för sin fortsatta befattning med skiljetvisten satt upp att sådan inbetalning skedde; man har hemställt om inbetalning men inte angett några konsekvenser för det fall parterna lämnade nekande svar. Rättsläget vad gäller skyldigheten att göra förskottsinbetalningar i skiljenämndsärenden är i vissa avseenden oklart, och om rederiet, som företräddes av en erfaren och högt kvalificerad jurist, ansett att sådan skyldighet inte förelåg, hade det kunnat ge denna sin inställning tillkänna och fått en dialog till stånd med nämnden i frågan. Så har inte skett. Bemärkas bör även att parterna genom den nya förskottsbegäran kunnat få en uppfattning om vilka höga kostnader som ett slutförande av skiljeprocessen skulle komma att medföra.

Även om rederiet uttryckligen sagt sig inte ha återkallat sin talan, har det likväl i ord och handling, direkt och indirekt, agerat på sätt som gett bärande skäl för den bedömningen att rederiet i realiteten gav upp skiljeförfarandet och drog tillbaka sin begäran härom. Att rederiet i inlagor till skiljenämnden hävdat att fråga inte var om återkallelse av någon talan från dess sida torde ha sin grund i den betydelse som i rättegångskostnadshänseende tillmäts det förhållandet att part återkallat sin talan och i den omständigheten att rederiet hyste förhoppningar om att i nämnda hänseende gå skadeslöst ur skiljeprocessen. Att dessa förhoppningar grusades genom skiljenämndens ställningstagande till varvets förmån vad gällde kostnaderna för skiljeförfarandet torde vara den enda anledningen till rederiets klandertalan. Om det nämligen varit rederiets vilja att ärendet inte skulle avskrivas, borde det ha varit självklart för rederiet att motsätta sig avskrivning genom att uttryckligen bestrida att sådan åtgärd finge ske och därigenom förhindra att skiljeförfarandet upphörde utan sakprövning före tidsfristens utgång. I stället har alltså rederiet indirekt medgett avskrivningsyrkandet genom att förklara sig av ekonomiska skäl oförmöget att fortsätta skiljeförfarandet, inkomma med kostnadsräkning och argumentera i kostnadsdelen. En motsatt uppfattning, nämligen att rederiet i den uppkomna situationen i realiteten stått kvar vid sin begäran om sakprövning av tvisten, är enligt min uppfattning svår att motivera, ty att få saken rättskraftigt avgjord på en ofullständig och dåligt underbyggd talan kan inte ha framstått som särskilt attraktivt för rederiet med den uppenbara risk som i så fall skulle ha förelegat för förlust över hela linjen för rederiet i skiljeärendet. Skiljenämnden har rimligen inte heller haft att räkna med att ett samtycke till avskrivning från rederiets sida kunde vara villkorat av att kostnadsbeslutet inte komma att gå rederiet emot.

Enligt min mening har alltså skiljenämnden – med hänsyn till den processuella innebörd som den haft anledning tillmäta rederiets handlingar – alls inte förfarit felaktigt, när den avskrev ärendet och förordnade om kostnaderna för skiljeförfarandet. Men även om den uppfattningen skulle ha skäl för sig att skiljenämnden gjort en missbedömning av rederiets processhandlingar i avskrivningsfrågan, kan likväl inte – med hänsyn till det tidigare anförda – fastslås att felet förelupit utan rederiets förvållande. Rederiets klandertalan skall alltså – i den del avvisning inte bör ske – ogillas.

Varvet fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n måtte ogilla rederiets talan såvitt avsåg hävning av avskrivningsbeslutet och beslutet om ersättningsskyldigheten parterna emellan för kostnaderna för skiljeförfarandet.

Rederiet bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Ekstedt samt hovrättsråden Cronsioe, Berg och Orton Åqvist, referent) anförde i dom d 17 jan 1989:

HovR:ns domskäl. I skiljenämndens beslut anges inte tydligt vad som är grunden för avskrivningsbeslutet. Beslutet får emellertid förstås på det sättet att nämnden ansett att rederiet genom sina uttalanden återkallat sin talan och att skiljeförfarandet på grund härav och varvets återkallelse kunnat avskrivas. Rederiet har som grund för sin talan hävdat att rederiet inte återkallat sin talan utan endast velat upplysa skiljenämnden om de ekonomiska svårigheter rederiet för tillfället hade.

Om ett skiljeförfarande skall få avskrivas på grund av återkallelse måste det vara otvetydigt att det föreligger en återkallelse, dvs att parten förklarat sig inte längre påkalla att tvisten avgörs genom skiljedom. Någon uttrycklig återkallelse har inte gjorts av rederiet. Skiljenämnden har inte heller angett detta utan i sitt beslut förklarat att rederiet med hänsyn till den sakliga innebörden av vad rederiet anfört i sina skrifter till skiljenämnden genom sina ställningstaganden får anses ha föranlett att skiljeförfarandet inte kunde fortsätta. U.K.N. har i sitt vittnesmål vid TR:n gett uttryck för uppfattningen att rederiet genom sina uttalanden i realiteten företog en processhandling som motsvarade en återkallelse.

Rederiets uttalanden till skiljenämnden måste tolkas under hänsynstagande till sammanhanget i de skrifter där uttalandena gjorts och mot bakgrund av läget i skiljeförfarandet. Härvid måste beaktas att uttalandena gjorts i samband med att rederiet yttrat sig om skiljenämndens hemställan om ytterligare förskott på kostnaderna för skiljenämndens arbete. Rederiets uttalanden kunde mot denna bakgrund förstås på olika sätt, såsom att rederiet återkallade sin talan eller att rederiet endast ville upplysa om att det behövde uppskov i målet eller att det inte kunde vill fara skiljenämndens önskan om ytterligare förskott. Den tvekan om innebörden som uttalandena sålunda gett anledning till borde ha uteslutit att skiljetvisten avskrevs utan att skiljenämnden förvissade sig om att rederiet återkallade sin talan, så mycket mer som rederiet före skiljenämndens avskrivningsbeslut till och med uttryckligen förklarade att det inte återkallade sin talan.

Skiljenämnden har således inte haft rätt att avskriva tvisten på grund av återkallelse. Det har heller inte framkommit att det förelegat någon annan grund för ett beslut om avskrivning. Huruvida rederiets förfarande kunnat föranleda att skiljenämnden i enlighet med bestämmelserna i 14 § lagen om skiljemän avgjorde tvisten på den föreliggande utredningen är inte föremål för bedömande i detta mål. TR:ns domslut skall alltså fastställas.

HovR:ns domslut. HovR:n fastställde TR:ns domslut såvitt i HovR:n var i fråga.

Varvet (ombud F.V.) sökte revision och yrkade att HD med ändring eller undanröjande av TR:ns och HovR:ns domar måtte lämna rederiets talan utan bifall.

Rederiet (ombud C.P.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Edling, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom: Domskäl. I skriftväxlingen rörande skiljeärendets handläggning efter mellandomen d 21 maj 1986 har rederiet visserligen intagit delvis svårförenliga ståndpunkter och inte lämnat något klart besked om hur handläggningen enligt rederiets mening borde bedrivas för att skiljeärendet skulle bringas till ett slut. Emellertid kan i rederiets olika uttalanden inte inläggas den innebörden att rederiet återkallade sin talan. Som HovR:n anfört har skiljenämnden således inte haft rätt att avskriva tvisten på grund av återkallelse. Och den omständigheten att rederiet sagt sig på grund av ekonomiska svårigheter vara förhindrat att på ett tillfredsställande sätt föra sin talan och erlägga av skiljenämnden påfordrat förskott har inte i och för sig utgjort laga grund för att avsluta skiljeförfarandet utan prövning av saken. Skiljenämnden har alltså, som domstolarna funnit, förfarit felaktigt genom att avskriva skiljetvisten från vidare handläggning och detta fel har skett utan rederiets förvållande. HovR:ns domslut skall därför fastställas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD (JustR:n Nyman, Gregow, Freyschuss, referent, Svensson och Törnell) beslöt följande dom:

Domskäl. Frågan i målet gäller huruvida skiljenämnden genom sitt beslut att avskriva skiljetvisten från vidare handläggning begått ett sådant fel som enligt 21 § 1 st 4 skiljemannalagen skall föranleda att beslutet hävs. Enligt denna betämmelse skall skiljedom hävas av domstol på parts talan, om det i avseende på ärendets behandling har utan partens förvållande förelupit fel, som med sannolikhet kan antas ha inverkat på utgången. Bestämmelsen är tillämplig även i fråga om ett av skiljenämnd meddelat beslut av nu förevarande art (NJA 1975 s 536).

Rederiet har som grund för sin klandertalan åberopat att det inte återkallat sin talan i ärendet och att skiljenämnden feltolkat rederiets inlagor. Varvet har för sin del gjort gällande att skiljenämnden inte kunnat uppfatta rederiets ståndpunkt på annat sätt än som gjorts samt att, om missförstånd uppkommit, detta inte skett utan rederiets förvållande.

Av handlingarna i skiljeärendet framgår följande.

Sedan skiljenämnden d 21 maj 1986 meddelat särskild skiljedom (mellandom) i tvisten, förordnade skiljenämnden på parternas begäran om fortsatt förberedelse i återstående delar av målet samt hemställde att vardera parten skulle – utöver tidigare erlagda belopp – inbetala ytterligare förskott om 250 000 kr på skiljemännen och skiljenämndens sekreterare tillkommande ersättningar. I skrift av d 27 jan 1987 till skiljenämnden angav rederiet att det av ekonomiska orsaker – vilka närmare berördes – numera var "förhindrat att på ett för sakens rimliga fortsättning erforderligt sätt kunna utveckla och framlägga sin talan inför skiljenämnden på ett sådant sätt att underlag för en riktig och grundad dom kan presenteras". Vidare framhöll rederiet att det under rådande omständigheter inte kunnat uppbringa medel för att inbetala 250 000 kr. I anledning av denna skrift anförde varvet i en d 9 febr 1987 dagtecknad inlaga att det av rederiets skrift framgick att rederiet inte hade för avsikt att driva skiljetvisten vidare och inte heller skulle komma att inbetala det begärda förskottet, att inte heller varvet påkallade att skiljemålet i kvarvarande delar avgjordes i sak samt att varvet i konsekvens härmed yrkade att skiljenämnden skulle avskriva målet från vidare handläggning och förordna beträffande skiljemannakostnader och rättegångskostnader. Sedan skiljenämndens ordförande hemställt att rederiet skulle ange huruvida det medgav eller bestred de av varvet framställda yrkandena och, i det senare fallet, skulle ange grunderna för sitt bestridande, inkom rederiet med en d 19 febr 1987 dagtecknad skrift. I denna gjorde rederiet invändningar mot det sätt på vilket varvet uppfattat rederiets tidigare skrift. Rederiet hänvisade till vad som sagts i den tidigare skriften samt framhöll att rederiet inte befann sig i den ekonomiska situationen att det kunde påkalla skiljemålets avgörande. Vidare ingav rederiet kostnadsräkning och yrkade ersättning för rättegångskostnader under framhållande av att, om skiljenämnden ansåg sig kunna ta ställning till varvets anspråk på ersättning för rättegångskostnader, detta borde gälla även rederiets yrkande i denna fråga. Rederiet argumenterade också närmare i kostnadsfrågan.

I skrift till rederiet d 23 febr 1987 meddelade skiljenämndens ordförande att skiljenämnden tillade vad rederiet hade anfört i sin skrift av d 19 febr 1987 bl a den innebörden att rederiet återkallade sin återstående talan i målet och i enlighet härmed instämde i varvets yrkande att skiljetvisten skulle avskrivas från vidare handläggning samt att skiljenämnden med hänsyn till de ståndpunkter som parterna intagit eller fick anses ha intagit skulle inom den närmaste tiden meddela beslut om avskrivning av skiljetvisten. I anledning härav framhöll rederiet i skrift d 25 febr 1987 till skiljenämnden att rederiet under inträdda förhållanden inte för närvarande var i stånd att uppbringa de ekonomiska förutsättningar som behövdes för att kunna fortsätta processföringen eller efterkomma skiljenämndens begäran om förskott, att rederiet inte hade återkallat sin talan, vilket däremot varvet hade gjort, samt att varvet därför skulle ersätta rederiet dess rättegångskostnader i målet. Sistnämnda inlaga föranledde varvet att inge en d 26 febr 1987 dagtecknad skrift, vari varvet bl a framhöll att varvets avskrivningsyrkande i vart fall inte hade bestritts av rederiet, som för egen del framställt yrkanden i kostnadsfrågorna, samt att varvet var svarande i tvisten och inte fört någon talan som kunnat återkallas. Denna inlaga ledde i sin tur till en skrift från rederiet avd 27 febr 1987, vari anfördes att varvet hade yrkat att målet skulle avskrivas och att det sålunda inte var rederiet som återkallat sin talan utan att rederiet tvärtom hade uttryckt sitt beklagande över att ha försatts i en situation, som inte möjliggjorde en fortsatt processföring inför skiljenämnden. Vidare argumenterde rederiet i skriften ytterligare i frågan om rättegångskostnader. Genom beslut i protokoll d 24 mars 1987 avskrev skiljenämnden, med hänvisning till vad som i protokollet återgavs av skriftväxlingen, skiljetvisten från vidare handläggning. I beslutet förpliktades rederiet att ersätta varvet dess kostnader med anledning av skiljeförfarandet och att parterna emellan svara för ersättningarna till skiljemännen och sekreteraren.

Innehållet i skiljenämndens protokoll med det däri intagna beslutet om avskrivning av tvisten ger inte stöd för att avskrivningen grundats på att rederiet ej inbetalat av skiljemännen begärt ytterligare förskott på ersättning till skiljemännen och skiljenämndens sekreterare. Att så inte varit fallet bestyrks också av vad skiljenämndens ordförande uppgett vid TR:n. Avskrivningsbeslutet måste i stället anses ha grundats på att behörig återkallelse bedömts ha skett.

Det ifrågavarande skiljemannaförfarandet hade påkallats av rederiet. Avskrivning av skiljetvisten på grund av återkallelse kunde därför ske endast efter återkallelse från rederiets sida; varvet, som hade ställning av svarandepart, kunde givetvis inte återkalla yrkandet om prövning av tvisten.

För att en begäran om skiljedom skall anses återkallad kan det inte anses nödvändigt att den påkallande parten använder just denna term. Det måste vara tillräckligt att han på annat sätt ger klart uttryck för ståndpunkten att han inte längre önskar få tvisten prövad av skiljemän utan vill att den skall avskrivas. Detta kan ske t ex genom att parten begär att ärendet avskrivs från vidare handläggning eller – om motparten på grund av partens uttalanden förklarat sig anse att tvisten skall avskrivas – instämmer i motpartens mening härutinnan.

Vad rederiet i sina inlagor anförde rörande skiljeärendets fortsatta handläggning bör bedömas mot bakgrund av bl a det läge vari den återstående delen av tvisten, som avsåg bl a skadeståndsskyldighet för varvet, befann sig vid tiden för skriftväxlingen. Rederiet hade vid denna tid ännu inte angett slutliga yrkanden och grunder beträffande sin talan i denna del; detta hade inte heller skett när avskrivningsbeslutet senare meddelades i slutet av mars 1987. Tiden för meddelande av skiljedom i tvisten skulle, om inte parterna medgav ytterligare förlängning därav, utgå d 30 juni 1987. Vad rederiet i sin skrift d 27 jan 1987 uttalade angående förhinder av ekonomisk natur för rederiet att föra sin talan inför skiljenämnden har inte utan fog kunnat uppfattas såsom uttryck för att rederiet inte längre påkallade prövning av tvisten utan ville att ärendet skulle avskrivas. Rederiet gjorde visserligen i sin nästa inlaga invändningar mot att skriften av d 27 jan uppfattades på sådant sätt och framhöll i sina två följande inlagor att rederiet inte hade återkallat sin talan. Men i samma skrifter anförde rederiet att det inte hade ekonomiska förutsättningar att kunna påkalla skiljemålets avgörande respektive fortsätta processföringen samt yrkade ersättning för sina rättegångskostnader. Eftersom tvisten kunnat avskrivas på grund av återkallelse endast efter återkallelse från rederiets sida, saknades det anledning för rederiet att gå in på frågan om rättegångskostnader i fall rederiet inte för egen del ville att ärendet skulle avskrivas.

Rederiet har alltså inte klart och entydigt angett hur det ställde sig i frågan om ärendets fortsatta handläggning utan dess uttalanden härutinnan har varit motsägelsefulla. Det ligger nära till hands att tolka rederiets uttalanden så att rederiet ville att ärendet skulle avskrivas men att detta, med hänsyn till frågan om ansvaret för rättegångskostnaderna, inte skulle ske på den grund att dess talan återkallats. Skiljenämnden, som gjort flera försök att skapa klarhet i saken, har inte saknat fog för att uppfatta rederiets ståndpunkt som en begäran om ärendets avskrivning och därmed som en återkallelse. Om rederiet avsett något annat, måste det missförstånd som förekommit anses ha vållats av rederiet.

På grund av det anförda skall rederiets klandertalan ogillas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom i själva saken ogillar HD Partrederiets för M/S Red Sea talan.