Högsta Domstolen referat NJA 1990 s. 495 (NJA 1990:78)

Court
Högsta Domstolen
Reference
NJA 1990 s. 495 (NJA 1990:78)
Målnummer
T526-88
Domsnummer
DT18-90
Avgörandedatum
1990-04-18
Rubrik
Makar har efter äktenskapsskillnad gemensam vårdnad om sina två barn, som varaktigt bor hos fadern i den tidigare familjebostaden. För att i bostaden kunna tillbringa två dagar i veckan tillsammans med barnen, som är åtta och elva år, har modern haft en deltidsanställning. Det har ansetts att hon inte har haft ekonomisk förmåga att betala underhållsbidrag för barnen, trots att hon skulle ha haft en sådan förmåga om hon utnyttjat möjlighet till anställning på heltid. 7 kap 1 § 1 st FB.
Lagrum
7 kap. § 1 första st. föräldrabalken (1949:381)
Rättsfall
•  NJA 1982 s. 133
•  NJA 1985 s. 768

(Jfr 1982 s 133 och 1985 s 768)

E.L. och M.L. ingick äktenskap 1977 och har i äktenskapet barnen J., född 1979, och H., född 1982.

Efter gemensam ansökan av makarna L. om äktenskapsskillnad m m meddelade Halmstads TR d 27 april 1987 beslut om betänketid och förordnade att mannen skulle ha rätt att sitta kvar i hemmet.

M.L. yrkade efter betänketid att TR:n skulle döma till äktenskapsskillnad mellan makarna. E.L. medgav yrkandet.

Makarna var ense om att ha gemensam vårdnad om barnen och att barnen varaktigt skulle bo hos E.L..

E.L. yrkade att TR:n skulle förplikta M.L. att, jämväl interimistiskt, till honom utge underhållsbidrag med 860 kr i månaden för ett vart av barnen fr o m betänketidens utgång tills barnen fyller 18 år.

M.L. vitsordade barnens behov av underhållsbidrag men bestred underhållsskyldighet då hon saknade förmåga att utge något bidrag.

TR:n (tingsfiskalen Erdmann) anförde i dom d 11 maj 1988:

Domskäl. Eftersom stadgad betänketid löpt skall hustruns yrkande om äktenskapsskillnad bifallas.

Beträffande parternas ekonomiska förhållanden och förhållanden i övrigt har i målet blivit upplyst följande.

E.L.: Han har en bruttoinkomst på 10 100 kr i månaden. Han bebor en villafastighet. Bruttokostnaden för boendet är 3843 kr i månaden, varav 2 178 kr avser ränta och amortering, 665 kr värmekostnad och 1 000 kr övriga driftkostnader. Nettokostnad – efter avdrag för skattepåverkan – är 2980 kr i månaden. Kostnaden för barntillsyn uppgår till 580 kr per barn och månad. Kostnaden för barntillsyn är lägre än normalt eftersom modern passat barnen i hemmet två dagar i veckan. Han har inga tillgångar eller skulder.

M.L.: Hon arbetar deltid 60 procent som sekreterare vid F 14. Tjänsten är i grunden en heltidstjänst men en vikarie – tillsatt för ytterligare ett år framåt – arbetar återstående tid. M.L. kan troligen ej kräva att nu gå över till heltidstjänstgöring. Hon har en inkomst på 5 606 kr i månaden. Månadshyran för hennes lägenhet är för närvarande 1 600 kr. På grund av barnens behov av en stabil uppväxtmiljö bör barnen kvar i sitt gamla hem hos fadern i Getinge. För att barnens umgänge med båda föräldrarna skall tillgodoses passar modern barnen i deras hem två dagar i veckan. Lördagar och söndagar tillbringar barnen med modern i Halmstad. Hon har reducerad arbetstid för att kunna vara tillsammans med barnen.

Med hänsyn till M.L:s ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt finner TR:n att M.L. för närvarande saknar förmåga att utge underhållsbidrag.

Domslut. TR:n dömer enligt 5 kap 1 § ÄktB till äktenskapsskillnad mellan parterna.

Yrkandet om underhållsbidrag lämnas utan bifall.

TR:n erinrar om att parternas barn J. och H. står under föräldrarnas gemensamma vårdnad.

E.L. fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n skulle bifalla hans vid TR:n förda talan avseende underhållsbidrag.

M.L. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Lindqvist, hovrättsrådet Gislev, referent, och adj led Orlov Baumann) anförde i dom d 15 nov 1988:

Domskäl. E.L. har till grund för sin talan i HovR:n anfört att M.L. har möjligheter att återgå i sin ursprungliga anställningsform med heltidstjänstgöring, att detta kan ske i vart fall sex månader efter begäran därom och att M.L:s lön då kommer att uppgå till sådant belopp att hon har förmåga att utge underhållsbidrag.

M.L. har anfört: Hon har alltsedan barnen föddes arbetat reducerad arbetstid för att kunna ta hand om dem. I samband med separationen kom parterna överens om att M.L. två dagar i veckan skulle vistas i den tidigare familjebostaden och då ta hand om barnen. Det är mot bakgrund härav som M.L. har fått sin arbetstid reducerad till 60 procent. Vikarie för resterande del av tjänsten tillsätts för ett år framåt. Tillsättning har nyligen skett. Med hänsyn till barnens ålder har M.L. rätt till reducerad arbetstid och eftersom parterna dessutom var överens om detta med hänsyn till barnens bästa skall M.L:s ekonomi och förvärvsförmåga bedömas utifrån dessa förhållanden.

Frågan är i målet om parternas överenskommelse angående M.L:s tillsyn av barnen utgör godtagbar anledning att inte kräva att hon utnyttjar sin förvärvsförmåga fullt ut för fullgörandet av sin underhållsskyldighet.

Barnen är nio respektive sex år gamla. Barntillsyn finns ordnad för dem de dagar i veckan då inte någon av föräldrarna handhar tillsynen. Även om parternas arrangemang kan te sig lämpligt med hänsyn till barnens behov av kontakt med modern kan M.L:s val att arbeta deltid inte motivera att låta barnen eller det allmänna bära de ekonomiska konsekvenserna härav. M.L:s bidragsskyldighet bör därför bestämmas utifrån den inkomst hon skulle ha vid heltidstjänstgöring.

M.L:s inkomst vid heltidsarbete kan beräknas till drygt 9 300 kr i månaden. Hon får därför anses ha förmåga att utge yrkade bidrag.

Barnens behov av bidragen har vitsordats. Med hänsyn till att viss tid kan ha erfordrats för att på nytt bereda M.L. full tjänstgöring bör underhållsbidragen utgå först fr o m d 1 sept 1988.

Domslut.

- Med upphävande av TR:ns dom såvitt nu är i fråga förordnar HovR:n att M.L. skall förskottsvis för kalendermånad till E.L. utge underhållsbidrag för J. och H. med 860 kr i månaden för vartdera barnet fr o m d 1 sept 1988 tills barnet fyllt 18 år.

- Vad sålunda förordnats skall såvitt avser icke förfluten tid gälla genast.

M.L. (ombud advokaten C.W.) sökte revision och yrkade att HD skulle lämna E.L:s yrkande om underhållsbidrag utan bifall.

E.L. (ombud jur kand L.A.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Edling, hemställde i betänkande att HD måtte meddela dom enligt följande: Domskäl. Utgångspunkten vid bestämmandet av bidrag som underhållsskyldig förälder skall utge är – förutom barnets behov – den ekonomiska förmågan hos respektive förälder. Av motiven till 1978 års lagstiftning i ämnet framgår att underhållsskyldigheten kan bestämmas till högre belopp än den faktiska ekonomiska situationen ger anledning till, för det fall att en underhållsskyldig utan godtagbar anledning underlåter att skaffa sig inkomster som sätter honom i stånd att bidra till barnets underhåll (prop 1978/79:12 s 401 f och 423).

Frågan när det finns godtagbar anledning att inte utnyttja förvärvsförmågan kan aktualiseras i flera olika typsituationer. En sådan berörs av departementschefen och gäller hemarbetande makes bidragsförmåga (prop s 106 f, jfr s 98). Utgångspunkten sägs vara att man bör bygga på de faktiska förhållandena. Om emellertid den hemmavarande maken har möjlighet att få ett lämpligt arbete utanför hemmet och familjens situation inte kan anses kräva att maken avstår från denna möjlighet, vore det enligt motiven stötande att frånkänna maken förmåga att bidra till barnets kostnader; man får då i stället utgå från en tänkt inkomst när underhållsförmågan prövas. Det framgår att de familjesociala skälen enligt departementschefens åsikt bör ha viss styrka för att något inkomstunderlag inte skall påföras den hemmavarande maken.

Departementschefens angivna ställningstagande belyser att en bidragsskyldig som avstår från att skaffa de inkomster han är i stånd att förvärva kan tänkas handla utifrån bevekelsegrunder som i och för sig är värda förståelse men som likväl inte har sådan tyngd att de kan åberopas gentemot ett barns krav på underhåll till sina grundläggande behov. Hur avvägningen mellan motstående intressen bör göras i olika typfall kan inte anges generellt. Ytterst får domstolarna söka ledning i gängse värderingar. (Jfr NJA 1985 s 768.)

I förevarande mål beror M.L:s nedsatta förvärvsförmåga på parternas överenskommelse om barntillsynen. Överenskommelsen har träffats med hänsyn till barnens bästa. Denna har till följd att kostnaden för barntillsyn är lägre än den annars skulle ha varit.

Mot den angivna bakgrunden får det enligt HD:s mening anses att M.L. haft godtaghar anledning att inte skaffa sig högre inkomster genom att arbeta heltid. Utgängspunkten för hennes underhållsförmåga skall då vara de faktiska inkomstförhållandena. Som TR:n funnit saknar M.L. för närvarande förmåga att utge underhållsbidrag. Hennes talan i HD skall därför bifallas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut såvitt E.L:s yrkande om underhållsbidrag därigenom lämnats utan bifall.

HD (JustR:n Vängby, Gregow, Freyschuss, Solerud, referent, och Lambe) beslöt följande dom:

Domskäl. M.L. har till stöd för sin talan åberopat väsentligen att hon och E.L. med hänsyn till barnens bästa har träffat en överenskommelse om tillsynen av barnen, att hon i anledning härav har reducerad arbetstid samt att hennes inkomstförhållanden till följd av detta är sådana att hon ekonomiskt saknar förmåga att utge underhållsbidrag för barnen. Enligt M.L. skall hennes faktiska inkomstförhållanden samt överenskommelsen läggas till grund för bedömningen av hennes förmåga att betala underhållsbidrag.

E.L. har anfört i huvudsak att M.L:s vårdnadsinsats, som sker i enlighet med överenskommelsen, får ses som en integrerad del i hennes roll som en med E.L. gemensam vårdnadshavare och att denna insats inte skall anses påverka M.L:s förmåga att utge yrkat underhållsbidrag. E.L. har intagit ståndpunkten att M.L:s förmåga att betala underhållsbidrag skall bedömas utifrån den inkomst hon skulle ha haft vid heltidstjänstgöring.

Enligt 7 kap 1 § 1 st första meningen FB skall föräldrarna svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga.

Utgångspunkten för bedömningen av föräldrarnas ekonomiska förmåga är de faktiska inkomst- och förmögenhetsförhållandena. Ett underhållsbidrag kan emellertid bestämmas till högre belopp än den faktiska ekonomiska situationen ger anledning till, om en underhållsskyldig utan godtagbar anledning underlåter att skaffa sig inkomster som sätter honom i stånd att bidra till barnets underhåll (prop 1978/79:12 s 401 f och 423; jfr NJA 1985 s 768). Enligt förarbetena skulle prövningen av underhållsförmågan kunna ske med hänsyn till en tänkt inkomst när en hemarbetande förälder har möjlighet att få ett lämpligt arbete utanför hemmet och familjens situation inte kan anses kräva att maken avstår från denna möjlighet. Det har ansetts vara stötande att i en dylik situation frånkänna en hemmavarande förälder förmåga att bidra till barnets kostnader. (A prop s 106 f; jfr s 98.)

E.L. och M.L., som har gemensam vårdnad om barnen, har enats om att barnen skall varaktigt bo hos E.L. i den tidigare familjebostaden. Överenskommelsen innebär vidare att M.L. skall vara tillsammans med barnen i nämnda bostad två dagar i veckan och får ses mot bakgrund av ett önskemål att tillgodose barnens behov av umgänge med båda föräldrarna. I enlighet härmed har M.L. arrangerat det så att hon genom deltidsarbete kan vara tillsammans med barnen. Detta torde också ha till följd en något lägre kostnad än annars för tillsynen av barnen. Dessa är numera åtta respektive elva år gamla.

Parternas överenkommelse om barntillsynen har självfallet den betydelsen att den möjliggör det praktiska genomförandet av M.L:s nyssnämnda arrangemang. Överenskommelsen som sådan bör emellertid inte påverka den bedömning av frågan om M.L:s underhållsförmåga som påkallas av E.L:s talan i målet.

E.L. har inte gjort gällande att M.L. skulle kunna bibehålla sitt arrangemang med barntillsynen om hon arbetade heltid. Med hänsyn till nyss redovisade omständigheter, främst barnens ålder, får arrangemanget anses vara till barnens bästa. M.L. kan därför inte anses böra avstå från det (jfr NJA 1982 s 133). Hon får således för närvarande anses ha godtagbar anledning att inte skaffa sig högre inkomster genom att arbeta heltid. Till grund för prövningen av hennes förmåga att betala underhålisbidrag skall därför läggas hennes faktiska ekonomiska förhållanden.

På grund av det anförda får M.L. anses för närvarande sakna förmåga att utge underhållsbidrag. Hennes talan i HD skall därför bifallas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut såvitt E.L:s yrkande om underhållsbidrag därigenom lämnats utan bifall.