Högsta Domstolen referat NJA 1990 s. 6 (NJA 1990:2)

Court
Högsta Domstolen
Reference
NJA 1990 s. 6 (NJA 1990:2)
Målnummer
Ö1178-89
Domsnummer
SÖ18-90
Avgörandedatum
1990-01-18
Rubrik
Vissa övergångsfrågor i samband med ikraftträdandet av lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter.
Lagrum
•  19 § lag (1904:48 s. 1) om samäganderätt
•  1 § lag (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter

Jordbruksfastigheterna Hultaby 1:4 och 1:9 i Näsby socken, Vetlanda kommun, ägs gemensamt av K.F. samt M.C. och E.C..

I ansökan som kom in till Eksjö TR d 19 maj 1989 yrkade K.F. att TR:n skulle utse en god man att enligt 3 § samäganderättslagen för viss tid förvalta fastigheterna. – M.C. och E.C. motsatte sig bifall till ansökningen.

TR:n (lagmannen Annerén, rådmannen Ågren och tingsfiskalen Klerfalk) uttalade i beslut d 5 sept 1989 följande: Det antecknas att lagändring som trätt i kraft d 1 juli 1989 medfört att 2-6 §§ lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt inte längre gäller i fråga om förvaltning av fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet och som ägs av minst tre gemensamt, att lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter, vilken lag likaledes trätt i kraft d 1 juli 1989, i fall som nu avses skall tillämpas i stället för lagen om samäganderätt, att institutet god man inte finns i den nya lagen utan skall delägarna i stället utse en ställföreträdare vilken har en delvis annan befogenhet och status än en god man enligt den gamla lagen, att de nya bestämmelserna enligt förarbetena (prop 88/89:9 s 30) omfattar även sådant samägande som uppkommit före ikraftträdandet samt att undantag i övergångsbestämmelser inte gjorts för det fall att en ansökan om god man enligt lagen om samäganderätt inkommit före ikraftträdandet.

Eftersom god man enligt lagen om samäganderätt inte längre kan förordnas i ärende av förevarande slag lämnas yrkandet därom utan bifall.

K.F. anförde besvär i Göta HovR.

HovR:n (hovrättslagmannen Maiander samt hovrättsråden Åkesson, Ericsson, referent, och Holm) lämnade i beslut d 19 sept 1989 besvären utan bifall.

K.F. (ombud advokaten S.L.) anförde besvär och yrkade bifall till sin ansökan.

M.C. och E.C. (ombud för båda advokaten X.X.) bestred bifall till besvären.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Bergkvist, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. K.F:s ansökan om godmansförordnande enligt 3 § lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt kom in till TR:n d 19 maj 1989. På sätt framgår av TR:ns beslut, ändrades d 1 juli 1989 samäganderättslagen i visst hänseende och samtidigt trädde lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter i kraft. Såväl ändringen i samäganderättslagen som den nya förvaltningslagen har avseende på de i målet aktuella jordbruksfastigheterna. Några övergångsbestämmelser till denna lagstiftning har inte meddelats. – Fråga i målet är således om K.F:s ansökan om godmansförordnande skall prövas enligt samäganderättslagen i dess lydelse före eller efter d 1 juli 1989.

Enligt en allmänt erkänd grundsats bör processuella bestämmelser i ny lagstiftning i princip tillämpas omedelbart efter kraftträdandet, även om de bakomliggande förhållandena härrör från tiden dessförinnan. Däremot anses att nya bestämmelser av materiell innebörd som regel bör tillämpas endast i fråga om förhållanden som inträtt efter den nya lagstiftningens ikraftträdande. I åtskilliga fall är det emellertid tveksamt om viss bestämmelse bör hänföras till den ena eller andra kategorin. 1904 års lag om samäganderätt är självfallet väsentligen av civil rättslig natur. Vissa stadganden däri har dock en processrättslig karaktär. 3 § samäganderättslagen är ett sådant stadgande i det där anvisas en utväg under det offentligas medverkan för lösande av en civil förvaltningstvist.

I förarbetena till den nu aktuella lagstiftningen (prop 1988/89:9 s 30) anförs att de nya bestämmelserna omfattar även sådant samägande som har uppkommit före ikraftträdandet. Eftersom innebörden av detta uttalande inte avviker från vad som följer av ovan angivna principer, har det inte varit erforderligt – om än önskvärt – att ange detta i övergångsbestämmelser. K.F:s besvärstalan skall följaktligen lämnas utan bifall.

HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.

HD (JustR:n Bengtsson, Magnusson, referent, Lars Å Beckman, Munck och Lambe) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Efter lagstiftning som trädde i kraft d 1 juli 1989 (SFS 1989:31 och 32) gäller att god man enligt 3 § lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt inte längre kan förordnas för förvaltningen av fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet och som ägs av minst tre gemensamt. I stället tillämpas lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter, enligt vilken ställföreträdare skall utses.

Trots att det inte har meddelats någon övergångsbestämmelse härom får det, särskilt med hänsyn till den nya lagstiftningens syften, anses att sådana godmanskap enligt lagen om samäganderätt som har kommit till stånd före de nya bestämmelsernas ikraftträdande och som avser egendom som omfattas av lagen 1989:31 skall bestå till dess ställföreträdare har utsetts, förutsatt att den giltighetstid som bestämts för godmanskapet inte har gått ut dessförinnan. Domstolarna måste emellertid, i avsaknad av en övergångsreglering som anger motsatsen, anses förhindrade att efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna förordna god man för förvaltningen av nu avsedd egendom. Detta gäller även i fall då ansökan om godmansförordnande har gjorts före ikraftträdandet.

HD:s avgörande. HD fastställer det slut som HovR:n har kommit till.