Högsta Domstolen referat NJA 1993 s. 524 (NJA 1993:94)

Court
Högsta Domstolen
Reference
NJA 1993 s. 524 (NJA 1993:94)
Målnummer
Ö1330-93
Domsnummer
SÖ558-93
Avgörandedatum
1993-10-14
Rubrik
Fråga, sedan en fastighet utmätts, om avkastning av fastigheten kan bli föremål för särskild utmätning och om verkan av en begäran om s k sysslomannaskap enligt 12 kap 8 § UB.
Lagrum
12 kap. 8 § utsökningsbalken (1981:774)

Kronofogdemyndigheten i Kalmar län utmätte genom utslag d 19 maj och d 10 sept 1992 den P.A. tillhöriga fastigheten Bockaskögle 1:19 i Hultsfreds kommun för en Östgöta Hypoteksförening tillkommande fordran.

Till betalning av P.A:s skulder till staten, LRF Konsult AB och Handelsbanken utmätte Kronofogdemyndigheten i Jönköpings län d 10 nov 1992 en P.A:s fordran hos Södra skogsägarna, avseende vederlag för avverkad skog på fastigheten.

Hypoteksföreningen anförde besvär i Göta HovR och yrkade upphävande av utmätningen d 10 nov 1992. Samtidigt begärde Hypoteksföreningen hos Kronofogdemyndigheten i Kalmar län att avkastningen av fastigheten skulle omhändertas enligt 12 kap 8 § UB.

Staten och LRF Konsult AB bestred ändring, medan Handelsbanken medgav Hypoteksföreningens talan.

Till stöd för sin talan anförde Hypoteksföreningen: Gäldenären har före utmätningen av fastigheten upplåtit rätt för Södra skogsägarna att avverka skog på denna. Avverkning har skett under våren och hösten 1992. Redovisningsskyldighet för avverkningen har inträtt efter slutavverkning hösten 1992 – således efter utmätning av fastigheten. Det belopp Södra skogsägarna enligt redovisning för avverkningen skall utge till fastighetsägare utgör avkastning av fastigheten som förfaller till betalning efter utmätning av fastigheten. Hypoteksföreningen har inte tidigare begärt men begär samtidigt härmed omhändertagande av avkastningen enligt 12 kap 8 § UB. Som grund för besvärstalan åberopas att utmätta fordringen utgör vederlag för upplåten avverkningsrätt som förfallit till betalning efter utmätning av fastigheten och som skall omhändertas av Kronofogdemyndigheten i Kalmar för redovisning till panthavarna efter exekutiv försäljning av fastigheten.

Kronofogdemyndigheten i Jönköpings län anförde i yttrande bl a: Södra skogsägarna köpte rotposten av P.A. d 11 mars 1991. Köpeskillingen har nu redovisats till kronofogdemyndigheten och den uppgår till 113 453 kr. Kronofogdemyndigheten finner inte skäl att rätta utmätningen eftersom rotposten såldes innan fastigheten dömdes i mät och någon begäran om att köpeskillingen skulle omhändertas enligt 12 kap 8 eller 9 § UB inte hade kommit in till kronofogdemyndigheten när P.A:s fordran utmättes.

Riksskatteverket anförde i förklaring: Att avverkningsrätt till skog skall anses som en nyttjanderätt framgår av 7 kap 3 § JB. Ersättning för nyttjanderätt (dvs arrende) skall under försäljningsförfarandets gång, "om borgenär begär det", uppbäras av kronofogdemyndigheten eller syssloman (12 kap 8 § UB). Detta har ostridigt inte begärts före utmätningen varför denna är korrekt.

HovR:n (hovrättsråden Mogren, referent, och Radtke) anförde i beslut d 24 mars 1993:

Skäl. Den avseende avverkad skog utmätta fordringen har förfallit till betalning efter det fastigheten utmättes för Hypoteksföreningens fordran. Eftersom Hypoteksföreningen inte före det fordringen utmätts för andra borgenärers räkning begärt att avkastningen av fastigheten skulle omhändertas av kronofogdemyndigheten kan besvären inte vinna bifall gentemot de motparter som inte medgivit Hypoteksföreningens talan. Den omständigheten att ersättningen för skogen numera redovisats till kronofogdemyndigheten föranleder inte till annan bedömning.

HovR:ns beslut. Med upphävande av utmätningen endast såvitt avser Handelsbankens rätt lämnar HovR:n besvären i övrigt utan bifall.

Hovrättslagmannen Larsson var av skiljaktig mening och anförde: Fordringen hos Södra skogsägarna utgör avkastning som förfallit till betalning efter ut mätning av fastigheten för Hypoteksföreningens fordran. Hypoteksföreningen har begärt omhändertagande av avkastningen enligt 12 kap 8 § UB. Fordringen omfattas därför av utmätningen för Hypoteksföreningens fordran. Den omständigheten att Hypoteksföreningen begärt omhändertagande av avkastningen först sedan fordringen utmätts för annan gäld föranleder inte till annan bedömning. Den överklagade utmätningen skall därför upphävas.

Hypoteksföreningen (ombud advokaten O.R.) anförde besvär och yrkade att HD skulle upphäva utmätningen.

Riksskatteverket bestred ändring.

LRF Konsult AB lät inte höra av sig.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Gladh, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. UB utgår från att ägare till utmätt fastighet även efter utmätningen förvaltar fastigheten och att han har rätt att tillgodogöra sig dess avkastning. Till skydd för borgenärerna gäller dock vissa inskränkningar i ägarens förfoganderätt. Sålunda anges i 12 kap 6 § bl a att ägaren inte får avverka skog annat än till husbehov eller till annan upplåta rättighet som går därutöver. Enligt bestämmelsen får fastighetsagaren i övrigt tillgodogöra sig vanlig avkastning, såvida inte annat följer av 8 eller 9 §. Hänvisningen till 8 § innebär att kronofogdemyndigheten kan förordna att avkastning som förfaller till betalning under förfarandets gång skall uppbäras av myndigheten eller särskild syssloman, om borgenär begär det och skäl därtill föreligger (det s k mindre sysslomannaskapet). Avkastning som uppburits till följd av sådant förordnande skall användas till bl a betalning av borgenärernas fordringar.

Hypoteksföreningens begäran om förordnande enligt 12 kap 8 § UB framställdes först i samband med överklagandet till HovR:n. Med hänsyn härtill – och då det i målet inte gjorts gällande att vederlaget för den avverkade skogen utgjorde annat än normal avkastning av fastigheten – var P.A. ej på grund av bestämmelserna om utmätt fastighet förhindrad att förfoga över vederlaget. Det fanns därför inte heller något hinder för utmätning av fordringen på vederlaget som lös egendom. Besvären skall på grund av det anförda lämnas utan bifall.

HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.

HD (JustR:n Knutsson, Heuman och Lars K Beckman) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. P.A:s fastighet utmättes d 19 maj och d 10 sept 1992 för Hypoteksföreningens fordran. Fastigheten har numera sålts på exekutiv auktion, varvid köpeskillingen räckte till betalning av cirka hälften av Hypoteksföreningens fordran, vilken var förenad med panträtt med bästa rätt i fastigheten. Övriga panthavare erhöll inte någon utdelning.

Innan fastigheten utmättes hade P.A. upplåtit rätt för Södra skogsägarna att avverka skog på fastigheten. Avverkningen ägde rum under våren och hösten 1992, varefter slutredovisning lämnades i okt och dec samma år. Den 10 nov 1992 utmättes P.A:s fordran på Södra skogsägarna för bl a statens räkning. Fordringen betalades till kronofogdemyndigheten i dec 1992. Tvisten i målet gäller verkan av sistnämnda utmätning.

Beträffande rätten till avkastning av egendom som är föremål för exekution är en grundläggande tankegång, att den borgenär som har företrädesrätt till betalning ur huvudobjektet också har företrädesrätt till betalning ur dess avkastning, jfr t ex beträffande exekutiv försäljning av fast egendom i konkurs 8 kap 6 § 3 st KL och beträffande utmätning av lös egendom Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, 4 uppl 1990 s 266. Motsvarande gäller vid realisation av pant i lös egendom, Lennander, Panthavares skyldigheter, 1977 s 111 f med hänvisningar.

Såvitt avser rätten till avkastning av utmätt fast egendom finns särskilda föreskrifter i 12 kap UB. Utgångspunkten är att ägaren, sedan fastigheten utmätts, får sitta kvar på fastigheten och förvalta denna medan förfarandet pågår, varvid han får tillgodogöra sig vanlig avkastning, 12 kap 6 §. Enligt 8 § har emellertid en borgenär rätt att, om skäl föreligger, begära att arrendeavgift, hyra eller annan avkastning av fastigheten som förfaller till betalning under förfarandets gång skall uppbäras av kronofogdemyndigheten eller syssloman som myndigheten förordnar (det s k mindre sysslomannaskapet, jfr 9 §). Den avkastning som sålunda uppburits skall fördelas mellan borgenärerna på samma sätt som köpeskillingslikviden för fastigheten, sedan avdrag gjorts för eventuellt belopp som behövts för att täcka nödvändiga utgifter för fastighetens vård och underhåll, jfr 12 kap 32 § och 13 kap 10 § UB, 12 kap 10 § utsökningsförordningen (1981:981) samt t ex Gregow, Utsökningsrätt, 2 uppl 1990 s 210. Begäran om omhändertagande kan göras såväl av utmätningssökanden som av annan borgenär (SOU 1968:64 s 116). – I motiven till den bestämmelse som numera finns i 12 kap 8 § UB, men vilken ursprungligen infördes som 80 § i 1877 års utsökningslag, uttrycks det sagda så, att hyra och dylik avkastning av fastigheten inbegrips i utmätningen, under förutsättning att borgenären yrkar det (NJA II 1877, Nr 3, s 58).

Efter det att en fastighet utmätts får fastighetsägaren tillgodogöra sig avkastning av fastigheten så länge inte någon borgenär utverkar förordnande om sysslomannaskap. Denna rått för fastighetsägaren att fritt använda avkastningen är betingad av praktiska skäl och medför att utmätning av fastighet inte utan vidare omfattar fastighetens avkastning.

Vid utmätningen av P.A:s fordran på Södra skogsägarna var skogen avverkad en om fordringen då ännu inte var förfallen var P.A. vid utmätningstillfället berättigad till ersättning av Södra skogsägarna. Fordringen var "intjänad" och P.A. kunde då ha överlåtit eller pantsatt den. Något hinder mot att i enlighet med kronofogdemyndighetens beslut ut mäta fordringen förelåg därför inte. Rätten på grund av sådan ut mätning påverkas inte av ett senare förordnande om sysslomannaskap.

Hypoteksföreningens besvär skall på grund av det anförda lämnas utan bifall.

HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.

JustR Munck var av skiljaktig mening i fråga om motiveringen och anförde: Jag är ense med majoriteten i fråga om de fyra första styckena av skälen. Därefter anför jag följande.

Det står borgenärerna öppet att avstå från att begära tillämpning av 12 kap 8 § UB, och ägaren av den utmätta fastigheten kan då under det exekutiva forfarandets gång förfoga över avkastningen. Den omständigheten att fastigheten har tagits i mät kan mot denna bakgrund inte anses hindra att, såsom skett i förevarande fall, en upplupen fordran på vederlag för avkastning blir föremål för särskild utmätning, när tillämpning av 12 kap 8 § UB inte har begärts. I detta läge är emellertid fastighetsägarens anspråk på vederlaget villkorat av att kronofogdemyndigheten inte på borgenärernas yrkande beslutar om omhändertagande av avkastningen med stöd av nämnda lagrum. Eftersom utmätningen i fastigheten har sakrätt slig verkan, kan fastighetsägaren enligt min mening ej omintetgöra borgenärernas rätt genom att överlåta sitt sålunda villkorade anspråk till tredje man. Denne kan inte till följd av överlåtelsen få bättre rätt i förhållande till borgenärerna än den som tillkommit fastighetsägaren, och ett beslut av kronofogdemyndigheten om omhändertagande gäller därför även mot den tredje mannen, såvida vederlaget inte redan har utbetalats.

Av allmänna principer måste då följa att inte heller en särskild utmätning i fordringen till förmån för enskild borgenär ger företräde framför utmätningen i fastigheten och den därmed förenade rätten för borgenärerna att utverka förordnande enligt 12 kap 8 § UB. En motsatt ordning skulle dessutom vålla praktiska komplikationer, eftersom borgenärerna för att säkerställa sin rätt i samband med en fastighetsutmätning skulle nödgas att rutinmässigt begära förordnande enligt 12 kap 8 § UB, något som strider mot syftet med den berörda regleringen.

Rätten för borgenärerna att påkalla tillämpning av 12 kap 8 § UB går emellertid i enlighet med vad lagrummets avfattning ger vid handen förlorad i och med att utbetalning av avkastningen sker till annan än kronofogdemyndigheten eller en syssloman som har förordnats enligt lagrummet. Detta måste gälla vare sig utbetalningen görs till ägaren av den utmätta fastigheten, till någon på vilken han har överlåtit sin rätt eller till kronofogdemyndighet på grund av särskild ut mätning.

Av handlingarna framgår att förordnande enligt 12 kap 8 § UB i förevarande fall begärdes först efter det att Södra skogsägarna hade erlagt betalning för P.A:s fordran till kronofogdemyndigheten på grund av den utmätning som d 10 nov 1992 hade verkställts i fordringen. Rätten att påkalla tillämpning av 12 kap 8 § UB hade i enlighet med det nyss sagda i detta läge gått förlorad.

På grund av det anförda lämnar jag besvären utan bifall.

Referenten, JustR Lennander var av skiljaktig mening beträffande utgången och yttrade: Jag är ense med majoriteten i fråga om de fyra första styckena av skälen. Därefter anför jag följande.

Borgenärs möjlighet att begära, att avkastningen skall uppbäras enligt 12 kap 8 § UB, står öppen så länge avkastningen inte blivit omhändertagen av ägaren, givetvis under förutsättning att borgenären inte dessförinnan avstått från sina anspråk på avkastningen. Rätten uppkommer som en direkt följd av utmätningen. På samma sätt som gäller i fråga om andra rättsverkningar av en utmätning måste borgenärs rätt att påkalla avkastningens omhändertagande tillerkännas verkan mot tredje man. I konsekvens härmed bör enligt min mening avkastningen av en fastighet, sedan fastigheten blivit utmätt, inte kunna göras till föremål för särskild utmätning.

Med ändring av HovR:ns beslut upphäver jag därför utmätningen av P.A:s fordran hos Södra skogsägarna.