Högsta Domstolen referat NJA 1999 s. 791 (NJA 1999:109)

Court
Högsta Domstolen
Reference
NJA 1999 s. 791 (NJA 1999:109)
Målnummer
Ö3779-99
Avgörandedatum
1999-12-28
Rubrik
Fråga om förening i visst fall av FT-mål med ordinärt tvistemål
Lagrum
14 kap. 7 a § rättegångsbalken (1942:740)
Rättsfall
NJA 1989 s. 643

Vid Karlshamns TR handläggs ett mål, FT 1-98, mellan H.R., kärande, och L.Å.L., svarande, angående fordran. Vid Sölvesborgs TR handläggs ett mål, T 356-99, mellan H.R., kärande, samt P.K. och E.K., svarande, angående fordran.

L.Å.L. ansökte hos HD om förening av målen enligt 14 kap 7 a § RB att handläggas i en rättegång Vrid Karlshamns TR.

P.K. och E.K. medgav ansökningen. H.R. motsatte sig en förening av målen.

Ärendet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Melchior, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Enligt 14 kap 7 a § RB får HD under vissa förutsättningar förordna att mål, som handläggs vid två eller flera tingsrätter, skall förenas i en rättegång vid en av domstolarna. En av dessa förutsättningar är att det mellan målen råder sådant samband som avses i 1-6 §§ i samma kapitel.

För att mål som har väckts vid samma tingsrätt skall kunna förenas i fall som avses i 1-6 §§ krävs enligt 7 § att samma rättegångsform är tillämplig för målen. I 7 a § hänvisas inte till den paragrafen. De skäl som talar mot att mål som handläggs vid samma tingsrätt förenas i en rättegång, om olika rättegångsformer är tillämpliga för målen, gör sig emellertid gällande även när det är fråga om att förena mål som handläggs vid olika tingsrätter. Av förarbetena till 7 a § framgår också att en förutsättning för att mål skall få förenas enligt denna paragraf är att de är sådana att en förening skulle kunnat ske enligt 1-6 §§, om målen handlagts vid samma tingsrätt. (Prop. 1986/87:89 s 159 eller NJA II 1987 s 184.)

På grund härav bör HD vid sin prövning av om mål som handläggs vid olika tingsrätter skall få förenas enligt 7 a § iaktta att samma rättegångsform är tillämpliga för målen (se NJA 1989 s 643 I).

Mellan de mål som det är fråga om i förevarande fall råder sådant samband som avses i 1-6 §§. Det ena målet – FT 1-98 – handläggs dock enligt de särregler i RB som gäller för tvistemål om mindre värden, medan det andra målet – T 356-99 – handläggs i ordinär process. De nämnda särreglerna innebär bl a att det krävs prövningstillstånd för att få ett mål om mindre värden överprövat av HovR (se 49 kap 12 § RB). Framför allt med hänsyn härtill får det anses att olika rättegångsformer är tillämpliga för målen.

Bestämmelsen i 14 kap 7 § RB om att mål som har väckts vid samma tingsrätt inte får förenas, om inte samma rättegångsform är tillämplig för dem, och det förhållandet att parterna i målen inte är identiska på svarandesidan, får således anses hindra att målen förenas i en rättegång.

HD:s avgörande. HD lämnar L.Å.L:s ansökan om förening av målen utan bifall.

HD (JustR:n Svensson, Victor och Pripp) fattade följande slutliga beslut: Skäl. L.Å.L:s ansökan om förening av mål avser ett mål som handläggs enligt de särskilda reglerna för tvistemål om mindre värden och ett som handläggs som ordinärt tvistemål. Av NJA 1989 s 643 1 framgår att bestämmelserna i 14 kap 7 a § RB är tillämpliga i fråga om förening av sådana tvistemål. Av fallet kan inte anses följa att något annat skulle gälla för det fall att parterna i målen inte är desamma. I sådana fall finns det emellertid anledning att särskilt beakta de olägenheter som ett byte av rättegångsform kan innebära för en part.

H.R. har motsatt sig att målen förenas i en rättegång. Av vad parterna här anfört kan det inte anses framgå att en förening skulle innebära sådana väsentliga fördelar för handläggningen av målen att detta kan väga upp den olägenhet som ett byte av rättegångsform måste antas innebära för H.R..

HD:s avgörande. HD lämnar L.Å.L:s ansökan om förening av målen utan bifall.

Referenten JustR Nilsson, med vilken JustR Lind instämde, var skiljaktig beträffande motiveringen och anförde: Enligt 14 kap 7 a § RB får HD under vissa förutsättningar förordna att mål som handläggs vid två eller flera tingsrätter skall förenas i en rättegång vid en av domstolarna. En av dessa förutsättningar är att det mellan målen råder sådant samband som avses i 1-6 §§ i samma kapitel.

För att mål skall få förenas i fall som avses i 14 kap 1-6 och 7 a §§ krävs att samma rättegångsform är tillämplig för målen. För tvistemål om mindre värden, dvs tvistemål i vilka tvisteföremålets värde uppenbart inte överstiger ett halvt basbelopp, och för tvistemål i vilka tvisteföremålets värde uppenbart överstiger ett basbelopp får olika rättegångsformer anses tillämpliga. (Se NJA 1989 s 643 I.)

I angivna rättsfall, som avsåg förening av mål mellan samma parter, ansågs tillämplig rättegångsform för målen böra bestämmas efter tvisteföremålets sammanlagda värde. En sådan sammanräkning av tvisteföremålets värde är emellertid inte utan vidare befogad när fråga uppkommer om att förena mål mellan olika parter. Den som är part i ett mål som skall handläggas enligt särreglerna för tvistemål om mindre värden bör inte mot sin vilja kunna tvingas in i en annan rättegångsform därför att någon av parterna i detta mål samtidigt är part i ett annat mål och tvisteföremålens sammanlagda värde uppenbart överstiger ett halvt basbelopp.

Tvisteföremålets värde i mål FT 1-98 mellan H.R. och L.Å.L. understiger ett halvt basbelopp, medan tvisteföremålets värde i mål T 356-99 mellan H.R. samt P.K. och E.K. överstiger ett basbelopp. Olika rättegångsformer är alltså tillämpliga för dessa mål. Eftersom parterna inte är desamma utgör detta hinder för att förena målen enligt 14 kap 7 a § RB.

HD:s beslut meddelades d 28 dec 1999 (mål nr Ö 3779-99).