Högsta Domstolen referat NJA 2002 s. 35 (NJA 2002:5)

Court
Högsta Domstolen
Reference
NJA 2002 s. 35 (NJA 2002:5)
Målnummer
Ö367-01
Avgörandedatum
2002-01-24
Rubrik
Tillstånd till prövning i hovrätten har meddelats, när tingsrättens dom grundats enbart på tilltron till målsägandens uppgifter och det av domskälen inte tydligt framgår hur tingsrätten värderat annan utredning i målet. 49 kap. 14 § 2 rättegångsbalken
Lagrum
49 kap. 14 § 2 rättegångsbalken (1942:740)

Allmän åklagare yrkade vid Skövde TR ansvar å C. C., född 1956, för sexuellt ofredande med följande gärningsbeskrivning: C. C., som är styrelseledamot i S. AB och som handhar den faktiska ledningen av bolaget, har under tiden d. 15 febr. 1999 till d. 16 april 1999 i bolagets lokaler på Varolavägen i Skövde genom ord och handling uppträtt anstötligt mot bolagets praktikant J. Å. C. C. har därvid vid upprepade tillfällen kramat J. Å, klappat henne på stjärten och på låren samt frågat henne om hennes sexuella erfarenheter och vad hon tycker om sex. C. C. har vidare d. 16 april 1999 satt sig grensle över henne och pussat henne.

J. Å. yrkade skadestånd av C. C. för kränkning.

C. C. förnekade sexuellt ofredande och bestred det enskilda anspråket.

TR:n (ordf. rådmannen Swantesson) meddelade dom d. 14 juni 2000. I domskälen upptogs följande av vad J. Å., född 1978, och C. C. uppgivit vid förhör:

J. Å.: Hon presenterades för S. AB hösten 1998 genom J. E., praktikplatshandläggare hos kommunen. Hon erhöll lärlingsplats på företaget. Hennes arbetsuppgifter hos S. var att svara i telefon, ta emot order, bokföringsarbete och packningsarbete. Bokföringen tyckte hon var svårt. Det gick bra att svara i telefon. Det hände att hon fick skäll av C. C. för att hon skulle ha missat telefonsamtal. Hon tyckte inte att hon hade gjort det. Det kan hända att hon vid de tillfällena varit på lagret och inte hört telefonen. Hon har inte sovit på lagret. Vid ett tillfälle levererades s.k. värmegods, dvs. gods som inte får stå i kyla. Hon hade inte fått instruktioner om hur det skulle hanteras och kände inte till att varorna var känsliga för kyla. En del av godset blev fördärvat. Hon fick skäll för det, men C. C. skyddade henne samtidigt och ringde Bilspedition och frågade varför varorna inte hade levererats in i lokalen. Hon gick hem från arbetet någon gång för att sköta sin häst. — Hon fick klart för sig att C. C. var missbelåten med hennes arbete och var medveten om att hon fick flera chanser. Hon ryckte upp sig emellanåt. Hon förstod att hon inte hade någon framtid i företaget. Hon var själv inte nöjd med arbetet där. Hon lärde sig inte det hon skulle ha fått lära sig. — Hon trivdes inte med sina arbetsuppgifter. Hon fick ofta sitta ensam på kontoret och fick ingen hjälp med att sätta sig in i arbetsuppgifterna. Till att börja med var stämningen bra. C. C. skojade med henne som med alla andra på företaget. Han lade armen om hennes axlar och sade att hon skulle bli gladare och kämpa på med arbetsuppgifterna. Förändringen i hans uppträdande kom sedan hon föreslagit att hon skulle göra i ordning C. C:s bil. I samband med att hon städade bilen invändigt kramade C. C. henne flera gånger och klappade henne på rumpan. Han sade också "Det här kan jag bli anmäld för". Hon svarade inte mer än "Jaha". Hon trodde att det var en engångsföreteelse. Under februari till april tog han mer och mer kroppskontakt med henne, alltid när ingen annan såg dem. Han kramade henne flera gånger om dagen och kramarna blev alltmer känslomässiga. Han rotade i hennes privatliv genom att fråga om hennes pojkvänner. Hon frågade honom till råds på det sätt hon gör med kompisar vid ett tillfälle om hur hon skulle göra när hon och hennes pojkvän ville göra olika saker. Han svarade henne att hon skulle göra på det sätt hon tyckte. C. C. ställde inte sexuella frågor till henne vad gällde hennes pojkvän. Däremot frågade han henne flera gånger, bl.a. när de monterade lagerhyllor, om när han och hon skulle ha sex. När de monterade hyllor på lagret kramade han om henne och frågade om hon var "hålvan". Hon förstod först inte frågan och trodde att han refererade till hur hyllorna sattes ihop. Sedan förstod hon att han menade om hon hade haft sex. Hon visste inte riktigt hur hon skulle reagera och skämtade bort det. När hon senare satt på huk och lade in arbetskläder i hyllorna kom han bakifrån och satte sig på huk också och kramade om henne och smekte henne på låren. Hon reste sig och försökte prata bort det hela. Han reste sig också då och ställde sig framför henne och gav henne en eller två små pussar. Han sade till henne att detta var deras "hemlis". Hon svarade väl honom "jaja". Hon blev illamående och visste inte riktigt vad hon skulle tro om det hela. Han hade tidigare frågat hur hon gjorde när kompisar berättat förtroenden. Han borde ha förstått att hon inte ville vara med. Hon fick en träningsoverall av honom som julgåva. Hon gav honom då en kram som en vanlig "tackkram". I övrigt har hon inte kramat honom. Han kramade även T. F., en annan anställd på företaget, men mer på ett "kompissätt". — Vid de tillfällen C. C. varit närgången har hon försökt prata om annat eller skojat bort det för att få bort honom ifrån sig. Kulmen kom d. 16 april 1999. Den dagen kom T. F. och C. C. tillbaka från en mässa. Efter att T. F. gått var de ensamma kvar. Hon arbetade vid datorn när C. C. kom bakifrån och kramade om henne och sade att han var "gosesugen". Han gick därefter därifrån. En stund senare kom han tillbaka och drog ut hennes stol och satte sig grensle över henne. Han pussade henne och tittade på henne på ett äckligt sätt. En kund kom dock och han blev då tvungen att ägna sig åt den. Hon mådde illa och kände sig äcklad och sprang och låste in sig på toaletten. Då klockan blev 17.00 sprang hon därifrån. Nästa arbetsdag fick hennes pojkvän ringa till T. F. och sjukanmäla henne. — Hon har inte talat med T. F. om det inträffade. — Hon visade för C. C. att hon inte tyckte om hans beteende genom att skämta och prata bort händelserna. Hon sade dock inte vid något tillfälle "lägg av" eller något liknande utan hon lindade in det. Hon gav honom inte heller någon örfil. Anledningen till att hon reagerade som hon gjorde var att hon inte riktigt visste vad det handlade om. Det är först efteråt hon förstått att det handlade om sexuella trakasserier.

C. C.: Han är ägare till S. Via kommunen fick J. Å. en praktikantplats på Swerotec. Hennes arbetsuppgifter var bl.a. att svara i telefon och arbeta med ekonomiska uppgifter. Hon skulle läras upp och tanken var att det skulle kunna leda till en fast anställning. Efter fjorton dagar ringde de från kommunen och sade att J. Å. inte trivdes. Han frågade henne och hon sade att det inte varit så hon hade menat. Det är möjligt att hon kände sig ensam på kontoret och inte visste vad hon skulle göra. — Han tyckte inte att J. Å. gjorde ett bra jobb och sade flera gånger till henne att han inte kunde ha henne kvar. —J. Å. lärde sig datorprogrammen. Det fungerade bra i början och hon var energisk. Plötsligt fungerade ingenting. Hon "pajade" hela datorn och bokföring för en hel månad fick göras om. Hon fick därefter sitta bredvid honom för att lära sig. Det gick inte. Datorprogrammet fick läsas in på nytt sammanlagt tre gånger. Killbekanta till J. Å. ringde och kom till arbetsplatsen. Då gick hon bara ut och satte sig i deras bilar. Vid ett tillfälle skulle hon skriva ett papper som skulle skickas iväg. En kille kom och C. C. sade till honom att inte störa J. Å. eftersom papperet skulle iväg med posten. J. Å. blev då arg och gick ut i lunchrummet. –Bilspedition levererade varje dag. Han visade henne var hon skulle lägga godset. Vid ett tillfälle hade hon skrivit under på att hon mottagit full leverans fast en kartong saknades. Hon svarade inte i telefon som hon skulle. Både kunder och en konkurrent ringde och frågade varför de inte svarade i telefon. T. F. har berättat för honom att hon en gång hittade J. Å. sovandes på lagret. Beträffande den förstörda färgen visste J. Å. hur den skulle hanteras. Färgen frös sönder och burkarna fick kastas. Det kostade företaget 10 000 kr. Hon hade åkt hem och lämnat en lapp efter sig utan att meddela honom eller någon annan. På lappen stod det "Jag visste inte att jag inte tålde clementin, så jag åkte hem". Han var mycket missbelåten och skällde ut henne. Någon gång i januari hade de ett möte där de talade om J. Å. och kom fram till att det inte var någon idé att hon fortsatte arbeta vid företaget. J. Å. var inte närvarande på mötet men däremot J.E. S. och T. F. Han har inte kramat J. Å. på något annat sätt än kompissätt. Han har inte anspelat på sex, inte heller frågat om hennes sexliv eller klappat henne på stjärten. Han har inte använt uttrycket "hålvan". Den 16 april 1999 kramade han inte henne bakifrån när hon satt i stolen, han satte sig inte heller grensle över henne. Han har inte sagt att han är gosesugen. Han kan ha tagit henne om axeln när han stått bakom kontorsstolen. Han fick en kram av henne i samband med att julklappar delades ut. På företaget rådde en jättetrevlig stämning. En del kunder spexade till det med fräckisar. Den 16 april 1999 kom han tillbaka från Trollhättan med T. F. J. Å. mötte dem och hjälpte till med att plocka ur bilen. Innan det var klart tog hon dock lunch. Han klagade på detta. Han åkte sedan iväg och var tillbaka kl. 16.15. Han fikade med en kund och J. Å. gick sedan hem. Inget annat hände. Han ser anmälan om sexuellt ofredande som en hämnd från J. Å. för att hon insåg att hon inte skulle få behålla jobbet. J. Å. förstod att det bara var en tidsfråga hur länge hon skulle få vara kvar. Hon har hittat på allting för att det skall se bättre ut än att vara tvungen att erkänna att hon inte fick behålla jobbet. Han hade dock inte sagt till henne att hon skulle få sluta. Det är riktigt att J. Å. uteblev från arbetet efter d. 16 april 1999. Under den med åtalet avsedda tiden var C. C. frånskild men han hade ett förhållande.

Som vittnen hördes vid TR:n en pojkvän till J. Å. och två anställda vid företaget.

TR:n anförde i sina domskäl vidare: TR:n gör följande bedömning.

J. Å. har gjort ett trovärdigt intryck. Hon har lämnat en sammanhängande och detaljrik berättelse som även innehåller sådant som framstår som mindre fördelaktigt för henne. De åberopade vittnenas uppgifter varken bekräftar eller motsäger riktigheten av J. Å:s uppgifter. Dessa bär enligt TR:ns mening i alla avseenden det självupplevdas prägel. TR:n finner att J. Å:s uppgifter skall läggas till grund för bedömningen. Av dessa uppgifter framgår att C. C. gjort sig skyldig till de åtalade gärningarna. Även om dessa haft en sexuell inriktning är det tveksamt om C. C. genom dessa kan anses ha på ett uppenbart sedlighetssårande sätt uppträtt anstötligt mot J. Å. C. C. bör därför inte dömas för sexuellt ofredande. Genom sitt handlande måste han emellertid anses ha gjort sig skyldig till sådant hänsynslöst beteende som är att bedöma som ofredande. Han skall därför dömas för ofredande. Påföljden bör bestämmas till ett högt bötesstraff.

Domslut. TR:n dömde C. C. enligt 4 kap. 7 § BrB för ofredande till 100 dagsböter å 60 kr. C. C. förpliktades att utge skadestånd till J. Å. med 5 000 kr jämte ränta.

C. C. överklagade i Göta HovR och yrkade att HovR:n skulle ogilla åtalet och lämna J. Å:s skadeståndstalan utan bifall. Han anförde att det fanns anledning till ändring av TR:ns dom.

HovR:n (hovrättslagmannen Thorelli, hovrättsrådet Karlsson och tf. hovrättsassessorn Ibold) fann i beslut d. 20 dec. 2000 inte skäl att meddela prövningstillstånd och antecknade att TR:ns dom därmed skulle stå fast.

C. C. överklagade och yrkade att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i HovR:n.

Riksåklagaren förklarade att han inte motsatte sig att sådant tillstånd meddelades.

J. Å. bestred ändring. Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Mosesson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Enligt åklagarens gärningsbeskrivning har C. C. genom ord och handling uppträtt på ett sådant sätt gentemot J. Å. att han är ansvarig för sexuellt ofredande enligt 6 kap. 7 § 3 st. BrB. C. C. har förnekat vad åklagaren lat honom till last. Bevisningen i målet utgörs av berättelser lämnade av J. Å. och av C. C. samt av tre vittnen.

TR:n har i sin dom angett att de åberopade vittnenas uppgifter varken bekräftar eller motsäger riktigheten av J. Å:s uppgifter. Vidare har TR:n funnit att J. Å:s uppgifter skall läggas till grund för bedömningen och att det av dessa framgår att C. C. har gjort sig skyldig till de åtalade gärningarna. TR:n har dömt C. C. för ofredande enligt 4 kap. 7 § BrB. C. C. har överklagat domen och därvid yrkat bl.a. att han skall frikännas. Han har inte åberopat någon ny bevisning i målet.

I rättsfallet NJA 1997 s. 41 lämnade HD tillstånd till prövning i HovR:n i ett mål där TR:ns fällande dom hade grundats på tilltron till målsägandens uppgifter utan stödbevisning och den tilltalade hade åberopat ny bevisning som väckte tvivel om riktigheten av TR:ns avgörande.

Även i mål där TR:ns dom har byggt på att tilltro satts till målsägandens berättelse och den tilltalade inte åberopar någon ny bevisning till stöd för sitt överklagande kan omständigheterna vara sådana att tillstånd till målets prövning i HovR:n bör meddelas enligt 49 kap. 14 § 2 RB.

I förevarande mål kan det inte av TR:ns dom utläsas hur TR:n har värderat C. C:s uppgifter, vilka på flera och för bedömningen av åtalet avgörande punkter skiljer sig från vad J. Å. har berättat. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt framstår det som i sådan mån tveksamt om TR:ns dom är rätt i sak, att tillstånd till målets prövning i HovR:n skall meddelas (jfr prop. 1992/93:216 s. 45 f. och 57 f.).

HD:s avgörande. Med ändring — se HD:s beslut — prövning i HovR:n.

HD (JustR:n Svensson, Lennander, Thorsson, referent, Regner och Dahllöf) fattade följande slutliga beslut: Skäl. C. C. åtalades vid Skövde TR varvid åklagaren påstod att C. C. våren 1999 vid upprepade tillfällen uppträtt anstötligt mot J. Å. genom att krama henne, klappa henne på stjärten och låren samt fråga henne om hennes sexuella erfarenheter och vad hon tyckte om sex. C. C. hade dessutom enligt gärningsbeskrivningen vid ett tillfälle satt sig gränsle över henne och pussat henne. J. Å., som är född 1978, var vid tiden för dessa gärningar anställd som praktikant på C. C:s företag.

Vid TR:n förnekade C. C. vad som lades honom till last och åberopade förhör med två tidigare anställda vid företaget. J. Å. återigen berättade i enlighet med vad som hade antecknats i gärningsbeskrivningen och åberopade vittnesförhör med sin pojkvän. TR:n fann att vittnesuppgifterna varken bekräftade eller motsade riktigheten av J. Å:s uppgifter och hade vid denna bedömning att ta ställning till vem som var mest trovärdig, C. C. eller J. Å. TR:n ansåg att J. Å. gjort ett trovärdigt intryck; hon hade lämnat en sammanhängande och detaljrik berättelse som även innehöll sådant som var mindre fördelaktigt för henne, och hennes uppgifter bar enligt TR:n det självupplevdas prägel. Någon motsvarande analys av C. C:s trovärdighet redovisas inte i TR:ns dom. TR:n lade J. Å:s uppgifter till grund för bedömningen och fann åtalet styrkt samt rubricerade brottet som ofredande.

C. C. överklagade domen och yrkade att han skulle frikännas. Han åberopade inte någon ny bevisning.

I rättsfallet NJA 1997 s. 41 lämnade HD tillstånd till prövning i HovR:n i ett mål där TR:ns fällande dom hade grundats på tilltron till målsägandens uppgifter utan någon stödbevisning; i HovR:n åberopade den tilltalade ny bevisning som väckte tvivel om TR:ns dom var riktig. Men även i mål där TR:ns dom bygger på tilltro till målsägandens berättelse och den tilltalade inte i HovR:n åberopar någon ny bevisning kan omständigheterna vara sådana att tillstånd till målets prövning i HovR:n bör ges enligt bestämmelsen i 49 kap. 14 § 2 RB. Ett sådant fall kan vara när de egentliga domskälen i TR:ns dom är så kortfattade eller otydliga att de inte tillräckligt belyser hur rätten kommit fram till domslutet. Uttrycket "anledning till ändring av TR:ns dom" skall alltså inte förstås så att HovR:n för att ge prövningstillstånd behöver vara övertygad om att TR:ns avgörande är oriktigt utan det är tillräckligt att det finns utrymme för tvivel om avgörandets riktighet. Häri ligger en viktig rättssäkerhetsgaranti. (Jfr prop. 1992/93:216 s. 57 f)

I förevarande mål är det utrett att det förelegat motsättningar mellan C. C. och J. Å. på grund av det sätt på vilket J. Å. skött sitt arbete och att det förekommit diskussioner på företaget om huruvida hon skulle sägas upp. Denna särskilda omständighet borde ha lett till att TR:n värderade J. Å.:s berättelse med försiktighet, men om så har skett framgår inte av domskälen. Som framgått av det föregående har TR:n inte heller i domskälen redovisat sin värdering av C. C:s uppgifter, vilka på flera och för bedömningen av åtalet avgörande punkter skiljer sig från vad J. Å. har berättat. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt finns det sådant utrymme för tvivel om huruvida TR:ns dom är rätt i sak, att tillstånd till målets prövning i HovR:n skall meddelas.

HD:s avgörande: Med ändring av HovR:ns beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i HovR:n.

HD:s beslut meddelades d. 24 jan. 2002 (mål nr Ö 367-01).