Högsta domstolen referat NJA 2003 s. 78 (NJA 2003:11)

Court
Högsta domstolen
Reference
NJA 2003 s. 78 (NJA 2003:11)
Målnummer
B3153-02
Avdelning
2
Avgörandedatum
2003-03-05
Rubrik
Straffmätning vid olovlig försäljning och olovligt innehav av alkoholdrycker.
Lagrum
10 kap. 2 §, 3 § och 5 § alkohollagen (1994:1738)

Allmän åklagare väckte vid Helsingborgs TR åtal mot D.B., född 1979, och dennes mor N.B.T. för olovlig försäljning av alkoholdrycker, grovt brott, och olovligt innehav av alkoholdrycker enligt följande gärningsbeskrivning: N.B.T. och D.B. har tillsammans och i samråd under tiden november 2001-19 april 2002 i Ängelholm regelbundet varje vecka utan tillstånd sålt alkoholdrycker till i huvudsak ungdomar. Försäljningen har sammantaget uppgått till i vart fall ca 70 liter spritdrycker, 1 000 liter vin och 1 900 liter starköl. Detta brott är att bedöma som grovt med hänsyn till att gärningen utgjort ett led i en verksamhet som bedrivits yrkesmässigt och i större omfattning samt varit inriktad på ungdomar. – N.B.T. och D.B. har vidare d. 19 april 2002 i Ängelholm tillsammans och i samråd innehaft alkoholdrycker i form av 57,2 liter spritdrycker, 42,25 liter vin och 3,96 liter starköl i uppenbart syfte att olovligen sälja dem.

N.B.T. erkände olovlig försäljning av alkoholdrycker under tiden 15 jan. till 19 april 2002 men gjorde gällande att brottet inte skulle bedömas som grovt brott. Hon erkände att hon sålt 20 liter sprit, 300 liter vin och 80 liter öl. Hon förnekade att försäljningen i huvudsak riktats mot ungdomar, att den skett yrkesmässigt eller i större omfattning. Hon erkände innehav d. 19 april 2002 men förnekade att hon haft för avsikt att sälja dessa drycker; hon skulle ha dem till två fester.

D.B. erkände olovlig försäljning av alkoholdrycker under tiden 15 jan. till 19 april 2002 men gjorde gällande att brottet inte skulle bedömas som grovt. Han bestred innehav; dryckerna hade tillhört hans mor och inte honom. Han förnekade att försäljningen varit inriktad på ungdomar och att den hade skett yrkesmässigt.

Vid förhör i TR:n uppgav de tilltalade bl.a. att de började sälja alkohol d. 15 jan. 2002, att alkoholen anskaffades av N.B.T. på bussresor till Tyskland två eller tre gånger i veckan samt att D.B. skaffade kunder bland sina kamrater och deltog i försäljningen men lämnade alla influtna pengar till sin mor.

Domskäl TR:n (ordf. rådmannen Hartman) anförde i dom d. 21 maj 2002 under rubriken TR:ns bedömning: Såväl D.B. som N.B.T. har gjort sig skyldig till olovlig försäljning av alkoholdrycker. De har bedrivit sin verksamhet tillsammans och är båda att anse som gärningsmän. Brottet är att bedöma som grovt eftersom den skett yrkesmässigt under avsevärd tid, ca sex månader, och eftersom den riktat sig till ungdomar. TR:n godtar den beräkning av försålda drycker som åklagaren gjort. D.B. och N.B.T. har gemensamt innehaft de mängder alkoholdrycker som åklagaren påstått. Vad N.B.T. anfört om att hon skulle servera dryckerna på fester är så föga sannolikt att TR:n lämnar hennes uppgifter härom utan avseende.

Såväl N.B.T. som D.B. dömdes d. 4 febr. 2000 för brott mot alkohollagen. N.B.T. dömdes till villkorlig dom och böter och D.B. till böter.

N.B.T. har uppgett: Hon lever på socialhjälp men har velat hjälpa sina föräldrar, som bor i Kina. Hon kan inte arbeta på grund av en knäskada efter en cykelolycka. Hon har svårt att komma in i det svenska samhället.

D.B. har uppgett att han vill studera; han har sökt till högskolan.

TR:n anser att påföljden för båda de tilltalade skall vara fängelse.

Domslut

N.B.T. och D.B. dömdes båda enligt 10 kap. 3 och 5 §§ alkohollagen (1994:1738) för olovlig försäljning av alkoholdrycker och olovligt innehav av alkoholdrycker till fängelse 6 mån.

Domstolen förordnade också om förverkande av i beslag tagna alkoholdrycker och om förpliktande för de dömda att solidariskt utge visst belopp som förverkat värde av försålda alkoholdrycker.

TR:ns dom överklagades i HovR:n över Skåne och Blekinge av åklagaren och D.B.

Åklagaren yrkade att fängelsestraffet skulle skärpas.

D.B. yrkade att HovR:n skulle bedöma den olovliga försäljningen av alkoholdrycker som brott av normalgraden, ogilla åtalet för olovligt innehav av alkoholdrycker samt bestämma påföljden till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst eller sätta ned fängelsestraffet.

Domskäl Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

HovR:n (hovrättsråden Clevesköld och Johansson, tf. hovrättsassessorn Heister, referent, samt nämndemännen Nilback och Larwik) anförde i dom d. 23 juli 2002 under rubriken Domskäl bl.a.: HovR:n gör följande bedömning.

Vad som förekommit i HovR:n föranleder inte annan bedömning av åtalet för olovligt innehav av alkoholdrycker än TR:n gjort.

När det gäller åtalet för den olovliga försäljningen av alkoholdrycker ansluter sig HovR:n till TR:ns bedömning att försäljningen skett yrkesmässigt och att den riktat sig mot ungdomar samt att försäljningen pågått under den tid som anges i åtalet.

Efter avdrag för den alkohol som tagits i beslag finner HovR:n, vid en försiktig uppskattning, visat att D.B. medverkat i försäljning av 20 liter vodka, 800 liter starköl och 500 liter vin. På grund av mängden alkohol och de förhållanden som angetts ovan är brottet att bedöma som grovt.

Påföljdsfrågan. HovR:n anser inte att den ändrade bedömningen av mängden försåld alkohol i någon beaktansvärd omfattning påverkar bedömningen av straffvärdet av de gärningar som D.B. befunnits skyldig till utan finner att detta, på grund av främst försäljningens inriktning mot ungdomar och det klara inslaget av rent vinningssyfte, motsvarar det av TR:n utdömda fängelsestraffet. Brotten är av sådan art och har ett sådant straffvärde att annan påföljd än fängelse kan väljas endast om starka skäl talar härför. Några sådana skäl har inte framkommit. TR:ns dom skall därför i detta avseende fastställas.

Domslut

HovR:n ändrade TR:ns domslut endast på det sättet att HovR:n nedsatte det belopp som D.B. solidariskt med N.B.T. förpliktades att utge för försålda alkoholdrycker.

Riksåklagaren överklagade och yrkade att D.B. skulle dömas till ett längre fängelsestraff.

D.B. bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

Domskäl HD (JustR:n Magnusson, Lars K. Beckman, Munck, Regner och Lindeblad, referent) beslöt följande dom: Domskäl. I enlighet med HovR:ns i denna del inte överklagade dom har D.B. gjort sig skyldig till olovlig försäljning av alkoholdrycker, grovt brott, och olovligt innehav av alkoholdrycker. Målet i HD gäller påföljden för denna brottslighet.

De olovligt innehavda alkoholdryckerna har utgjorts av 57,2 liter spritdrycker, 42,25 liter vin och 3,96 liter starköl. Den olovliga försäljningen av alkoholdrycker har avsett 20 liter sprit, 500 liter vin och 800 liter starköl. HovR:n har funnit att försäljningen skett yrkesmässigt under ca sex månader och att den riktat sig mot ungdomar.

Ett viktigt syfte med alkohollagstiftningen är att skydda ungdomen (se bl.a. prop. 2000/01:97 s. 72). Undersökningar har visat att en stor del av försäljningen av smuggelsprit och hembränt riktar sig mot ungdomar och att sådan handel tenderar att öka trots att stora insatser görs för att bekämpa den illegala alkoholhanteringen. Att det finns anledning att se allvarligt på olovlig försäljning av alkoholdrycker som riktar sig mot ungdomar har markerats genom den ändring i 10 kap. 3 § alkohollagen (1994:1738) som trädde i kraft d. 1 juli 2001 och som innebär att inriktning mot ungdomar skall beaktas vid bedömande av om brottet olovlig försäljning av alkoholdrycker är grovt.

De ungdomar som i det nu aktuella fallet har köpt alkoholdrycker har varit i åldern 17-22 år och annat har inte visats än att endast tre av dem har varit under 20 år. Det har alltså inte varit fråga om mycket unga personer och flertalet av ungdomarna hade passerat den åldersgräns som gäller för försäljning till ungdomar vid detaljhandel.

Riksåklagaren har hävdat att det vid bedömningen av gärningens straffvärde framstår som mest ändamålsenligt att räkna om samtliga alkoholdrycker till spritdrycker enligt omräkningstabellen i Generaltullstyrelsens allmänna råd (TFS 1998:29) för deposition av böter och utfärdande av strafföreläggande vid brott mot privatinförsellagen och därvid kommit fram till att dryckerna motsvarar 390 liter spritdrycker. En sådan omräkning kan ge en viss vägledning vid straffvärdebedömningen men det måste också vara av betydelse vilken sorts alkoholdrycker det är fråga om. I förevarande fall bör beaktas att merparten av de försålda dryckerna utgjorts av vin och starköl.

Även D.B:s roll vid den olovliga försäljningen och det olovliga innehavet av alkoholdryckerna bör beaktas. Domstolarna har i enlighet med åtalet funnit att D.B. tillsammans och i samråd med sin mor gjort sig skyldig till den aktuella brottsligheten. Av utredningen framgår emellertid att det är modern som tagit initiativet till försäljningen och som varit den drivande. Det är hon som vid inköpsresor till Tyskland anskaffat alkoholdryckerna och som svarat för finansieringen. Det är också hon som tillgodogjort sig vinsten från försäljningen. D.B:s delaktighet har bestått i att han skaffat kunder i sin kamratkrets och hjälpt till med försäljningen eftersom hans mor talar dålig svenska.

Vid en sammanvägning av omständigheterna i målet finner HD att straffvärdet av den olovliga försäljning och det olovliga innehav av alkoholdrycker som D.B. gjort sig skyldig till är sådant att det – med beaktande också av att han återfallit i likartad brottslighet – motiverar det av domstolarna utdömda fängelsestraffet. HovR:ns domslut skall alltså fastställas.

Domslut

HD fastställer HovR:ns domslut.

HD:s dom meddelades d. 5 mars 2003 (mål nr B 3153-02).