Högsta domstolen referat NJA 2004 s. 407 (NJA 2004:44)

Court
Högsta domstolen
Reference
NJA 2004 s. 407 (NJA 2004:44)
Målnummer
Ö1517-03
Avdelning
2
Avgörandedatum
2004-06-15
Rubrik
Delgivning med bolag i utlandet har ansetts ha skett genom åtgärder som motsvarar kraven enligt 13 § delgivningslagen (1970:428).
Lagrum
5 §, 13 § och 19 § delgivningslagen (1970:428)

I tvist mellan TMR Energy Limited, Limassol, Cypern, (TMR) och OJSC Lisichansknefteorgsintez, Luganska oblast, Ukraina, (Linos) inleddes ett skiljeförfarande i Sverige inom ramen för Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut. De utsedda skiljemännen meddelade den 18 december 2001 i Stockholm slutlig skiljedom, i vilken skiljemännen förklarade sig sakna jurisdiktion att pröva TMR:s talan gentemot Linos enligt vissa närmare angivna avtal och därför avvisade TMR:s talan.

Svea hovrätt

Sedan TMR med stöd av 36 § och 43 § första stycket lagen (1999:116) om skiljeförfarande väckt talan mot skiljedomen i Svea hovrätt medgav hovrätten på TMR:s begäran att stämningsansökningen med bilagor och stämning skulle delges Linos genom TMR:s försorg. TMR förelades därvid att inkomma med bevis om att delgivning skett senast den 15 januari 2003 vid äventyr att TMR:s talan annars var förfallen.

TMR inkom inom den utsatta tiden med olika handlingar enligt vilka stämningen mottagits av det uppgivna motpartsombudet, översänts till Linos adress i Ukraina respektive överlämnats till och mottagits av en person med registratorsuppgifter hos Linos. TMR inkom vidare med viss utredning om ukrainsk rätt. TMR anförde i samband med ingivandet av de nu angivna handlingarna att Linos genom de vidtagna åtgärderna skulle anses delgivet. TMR hemställde vidare – för det fall hovrätten inte skulle dela bedömningen att Linos behörigen delgivits – att hovrätten skulle återta ansvaret för delgivningen.

Hovrätten (hovrättsråden Christine Möller, Lars Lundgren, referent, och Monica Kämpe) anförde i slutligt beslut den 11 mars 2003:

De av TMR ingivna handlingarna visar inte att delgivning har skett på föreskrivet sätt. Inte heller har Linos yttrat sig över saken.

På grund härav och då hovrätten saknar förutsättningar att återta ansvaret för delgivningen är TMR:s talan enligt 32 kap. 2 § RB förfallen. Detta innebär att målet skall skrivas av.

Hovrätten avskriver målet från vidare handläggning.

Hovrätten meddelade fullföljdshänvisning till HD och angav däri att prövningstillstånd krävdes för att HD skulle pröva överklagandet.

Högsta domstolen

TMR överklagade och yrkade att HD skulle undanröja hovrättens avskrivningsbeslut och visa målet åter till hovrätten för erforderlig behandling.

Vid särskild föredragning den 24 mars 2004 fann HD att hovrätten genom att lämna anvisningar för överklagande fick anses ha lämnat sådan tillåtelse till överklagande som avses i 43 § andra stycket lagen (1999:116) om skiljeförfarande.

Linos bereddes tillfälle att yttra sig men inkom inte med svarsskrivelse.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Birgitta Wollsén, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:

Skäl

TMR har i HD gjort gällande bl.a. att delgivning av stämningsansökningen med bilagor och stämning skett med Linos genom att handlingarna överbringats till advokaten J.G. som haft fullmakt att företräda Linos. J.G. har i ett brev till TMR:s ombud bekräftat att han mottagit handlingarna men uppgett sig sakna behörighet att ta emot delgivning för Linos räkning. Enligt en i målet åberopad kopia av hans fullmakt ger denna honom behörighet att företräda Linos intressen i det aktuella skiljeförfarandet, att anhängiggöra och föra talan vid domstol och inför andra myndigheter och institutioner i anknytning till detta skiljeförfarande samt att ge in, ta emot och kvittera alla handlingar rörande saken för Linos räkning. Någon begränsning av ombudets behörighet att ta emot stämning i tvistemål har inte gjorts i fullmakten. Denna får således i och för sig anses omfatta också sådan behörighet (jfr 12 kap. 14 och 15 §§ och 33 kap. 6 § RB samt 11 § andra stycket delgivningslagen 1970:428). Eftersom fullmakten inte i målet uppvisats i original (jfr 12 kap. 9 § RB), kan den emellertid inte läggas till grund för bedömningen att Linos delgetts handlingarna genom att J.G. mottagit dessa.

TMR har vidare hävdat att stämningsansökningen med bilagor och stämningen delgetts Linos genom att en rekommenderad försändelse i Ukraina utkvitterats av detta bolags registrator och att Linos även erhållit dessa handlingar vid ett besök som TMR:s platsombud gjort den 3 december 2002 på Linos huvudkontor i Ukraina varvid handlingarna i frånvaro av det företagets ställföreträdare överlämnats till registratorn som kvitterat mottagandet. Till styrkande av dessa omständigheter har TMR åberopat dels en attest av en ukrainsk advokat, som intygat att en postförsändelse med handlingarna i rekommenderad försändelse inlämnats den 3 december 2002 och utkvitterats den 6 samma månad av Linos registrator (chief clerk), och postkvitton på in- och utlämnandet, dels en attest av en annan ukrainsk advokat, som intygat överlämnandet på Linos huvudkontor, och en skriftlig bekräftelse av bolagets registrator att hon mottagit handlingarna den 4 december 2002.

I målet föreligger ingen utredning om innehållet i ukrainsk rätt såvitt avser bestämmelser angående delgivning med en juridisk person. Det är därför inte visat att delgivning genom nyss angivna åtgärder skett med Linos i Ukraina enligt det landets lag (jfr 5 § första stycket delgivningslagen). Frågan är då om delgivning ändå kan anses ha skett under föreliggande omständigheter.

I 13 § delgivningslagen anges beträffande en juridisk person (med undantag för staten), som har kontor där förvaltningen förs och där någon som har rätt att ta emot delgivning för den juridiska personen vanligen har sitt arbete men som inte träffas på kontoret under vanlig arbetstid, att handlingen får lämnas på kontoret till någon som är anställd där. Vidare föreskrivs i paragrafen att om en handling har lämnats på detta sätt meddelande skall sändas med posten till den juridiska personen under dess vanliga adress.

De åtgärder för delgivning i Ukraina som ovan angetts får anses motsvara sådan delgivning som är tillåten enligt 13 § delgivningslagen. Anledning saknas att anta att förhållandena på platsen avviker på ett sådant sätt från vad som är normalt här i landet att åtgärderna inte skulle kunna godtas som delgivning enligt svensk rätt. På grund av det anförda får det anses visat att Linos genom TMR:s försorg blivit delgiven stämningen och övriga handlingar. Vid denna bedömning finns alltså grund att bifalla överklagandet.

HD:s avgörande

HD undanröjer hovrättens beslut och visar målet åter till hovrätten för fortsatt behandling.

HD (justitieråden Thorsson, Regner, referent, Dahllöf, Nyström och Calissendorff) meddelade den 15 juni 2004 slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelat: den 15 juni 2004.

Mål nr: Ö 1517-03.

Lagrum: 5, 13 och 19 §§ delgivningslagen (1970:428).