Högsta domstolen referat NJA 2006 s. 131 (NJA 2006:19)

Court
Högsta domstolen
Reference
NJA 2006 s. 131 (NJA 2006:19)
Målnummer
Ö4190-05
Avdelning
2
Avgörandedatum
2006-03-23
Rubrik
En tilltalads skyldighet att till staten återbetala kostnaden för hans offentliga försvar har jämkats dels med hänsyn till att han delvis frikänts och att huvudförhandlingen blivit väsentligen förlängd av att åtal även fördes mot andra, dels med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden. Dessutom frågor om återbetalningsskyldighet för rättegångskostnader i hovrätten.
Lagrum
31 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
Rättsfall
NJA 1962 s. 346

Sollentuna tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Sollentuna tingsrätt åtal mot S.P. för grov stöld och försök därtill enligt följande gärningsbeskrivning: S.P. har på sin arbetsplats Arlanda flygplats inom Sigtuna kommun, dels tillsammans och i samförstånd med andra, dels ensam vid något eller några tillfällen under tiden 15 januari 1998-8 maj 2000 samt vid 2 tillfällen den 9 maj 2000 öppnat och letat igenom passagerares transiterade bagage med avsikt att stjäla. I de fall han eller någon av de andra funnit något som intresserat dem så har de olovligen med tillägnelseuppsåt tillgripit framför allt spritdrycker, cigaretter, elektronikartiklar såsom datorer, kameror, miniräknare, mobiltelefoner, olika skiv- och bandspelare och övriga tillbehör, pengar, kläder, universalverktyg, kosmetika, cd-skivor, solglasögon, smycken och liknande värdesaker. – Brotten är att anse som grova då de utgjort led i en systematisk verksamhet och inneburit missbruk av förtroendeställning gentemot arbetsgivaren, då de varit av särskilt farlig eller hänsynslös art eftersom det varit fråga om gods under befordran och som av respektive ägare måst lämnas skyddslöst samt då det för den som fått sitt bagage genomletat inneburit en integritetskränkning.

I samma mål åtalades ytterligare sju personer för brottslighet av samma slag.

S.P. förnekade brott.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Nils Hedström) lämnade i dom den 26 mars 2004 åtalet mot S.P. för grov stöld och försök till grov stöld under tiden 15 januari 1998-8 maj 2000 utan bifall. Däremot fann tingsrätten åtalet styrkt såvitt avsåg gärningarna den 9 maj 2000 och delade åklagarens bedömning i fråga om rubriceringen. S.P. dömdes enligt 8 kap. 4 och 12 §§ samt 23 kap. 1 § BrB för grov stöld och försök till grov stöld till villkorlig dom med samhällstjänst 120 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse 4 månader ha dömts ut.

Tingsrätten tillerkände S.P:s offentliga försvarare (två advokater) ersättning av allmänna medel med sammanlagt 129 153 kr. I domskälen anförde tingsrätten avseende bl.a. S.P. att de tilltalade skulle förpliktas att återgälda försvararkostnaderna motsvarande envars förmåga beräknad enligt lag, att de delar av åtalet i vilka de tilltalade frikänts inte alls eller endast försumbart hade fördyrat kostnaderna samt att det saknades skäl att i förekommande fall jämka eller efterge återbetalningsskyldigheten. S.P. ålades att betala tillbaka 51 660 kr av försvararkostnaderna till staten.

Svea hovrätt

S.P. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att åtalet skulle ogillas och att han till följd härav skulle befrias från återbetalningsskyldighet för försvararkostnaderna vid tingsrätten. För det fall tingsrättens dom skulle stå fast i skuldfrågan yrkade han att antalet timmar samhällstjänst skulle sättas ned och att återbetalningsskyldigheten för försvararkostnaderna skulle jämkas.

Åklagaren bestred S.P:s ändringsyrkanden. Han justerade emellertid sitt ansvarspåstående på så sätt att det gjordes gällande att S.P. hade gjort sig skyldig till grov stöld och/eller försök till grov stöld. Åklagaren förklarade sig inte längre göra gällande att S.P. hade agerat tillsammans och i samförstånd med andra.

Hovrätten (hovrättsråden Lars Hesser och Omi Mohammar, referent, tf. hovrättsassessorn Maria Wagermark och två nämndemän) fann i dom den 31 maj 2005 S.P. endast övertygad om att vid båda tillfällena den 9 maj 2000, ensam och alltså utan att ha agerat tillsammans och i samförstånd med annan, ha försökt stjäla gods på sätt åklagaren påstått. Denna ändring föranledde enligt hovrätten inte annan bedömning av påföljdsfrågan än den som tingsrätten hade gjort. Hovrätten ändrade därför tingsrättens dom endast på det sättet att S.P. dömdes enligt 8 kap. 4 och 12 §§ samt 23 kap. 1 § BrB för försök till grov stöld vid två tillfällen.

Det förelåg inte enligt hovrätten förutsättningar att befria S.P. från återbetalningsskyldighet för försvaret vid tingsrätten. Hovrätten fann inte heller skäl att jämka beloppet. Vad S.P. hade anfört om att han vid tingsrätten frikänts från delar av åtalet ändrade inte detta ställningstagande. Hovrätten fann vidare att S.P:s ekonomiska förhållanden var sådana att han borde förpliktas att återbetala kostnaderna för försvaret i hovrätten.

S.P:s offentlige försvarare tillerkändes i hovrätten ersättning av allmänna medel med 22 473 kr. Denna kostnad ålades S.P. att betala tillbaka till staten.

Högsta domstolen

S.P. överklagade hovrättens dom och yrkade ogillande av åtalet och befrielse från återbetalningsskyldighet för försvararkostnaderna vid underinstanserna. För det fall domen i ansvarsfrågan skulle stå fast yrkade han att antalet timmar samhällstjänst skulle nedsättas och att återbetalningsskyldigheten för försvararkostnaderna vid underinstanserna skulle jämkas.

HD meddelade prövningstillstånd såvitt gällde S.P:s återbetalningsskyldighet för försvararkostnader vid tingsrätten och i hovrätten men fann inte skäl att meddela prövningstillstånd beträffande målet i övrigt.

För biträde åt S.P. i HD tillerkändes den offentlige försvararen ersättning av allmänna medel med 2 520 kr (jfr NJA 1982 s. 112). Frågan om S.P:s återbetalningsskyldighet för försvararkostnaderna i HD skulle prövas när målet avgjordes slutligt.

Justitiekanslern anförde i yttrande att S.P:s återbetalningsskyldighet vid tingsrätten borde sättas ner dels med en tredjedel därför att han delvis frikänts, dels ytterligare något, därför att återbetalningsskyldigheten annars skulle bli oskälig med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden, dock inte till ett lägre belopp än vad tingsrätten fastställt. Justitiekanslern anförde vidare att S.P. med hänsyn till utgången i hovrätten borde åläggas att återbetala i vart fall viss del av kostnaden där.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Natalie Kramer, föreslog i betänkande följande beslut:

Skäl

Sedan S.P. – – – se HD:s beslut – – – 120 timmar.

S.P. är skyldig att enligt 31 kap. 1 § första stycket RB ersätta staten för det som utbetalats av allmänna medel för försvarare vid tingsrätten. Enligt andra stycket samma lagrum omfattar ersättningsskyldigheten dock inte kostnader som inte skäligen har varit motiverade för utredningen. Åtalet har bifallits endast till en del. S.P. har dessutom dömts för att ensam ha begått brotten i stället för tillsammans med andra. Det är inte möjligt att särskilja kostnaderna för de olika delarna, men med hänsyn till att rättegången vid tingsrätten omfattade ytterligare sju tilltalade och S.P:s försvarare närvarat vid större delen av den huvudförhandling som gällde samtliga tilltalade, står det klart att den övervägande delen av kostnaderna inte är hänförliga till de brott som S.P. har dömts för att ensam ha begått. HD uppskattar att S.P:s ersättningsskyldighet omfattar en fjärdedel av kostnaderna, det vill säga 32 288 kr.

Av 31 kap. 1 § tredje stycket – – – se HD:s beslut – – – skall begränsas.

Det återstår att pröva om det, förutom den inskränkning av betalningsskyldigheten som följer av det föregående, finns skäl att enligt 31 kap. 1 § fjärde stycket RB jämka återbetalningsskyldigheten med hänsyn till S.P:s brottslighet eller hans personliga och ekonomiska förhållanden. Det ovan framräknade beloppet om 32 288 kr framstår, mot bakgrund av de brott som S.P. har dömts för, den påföljd som har bestämts och hans ekonomiska förhållanden, inte som så pass högt att det är alltför betungande att betala, varför det inte finns skäl att jämka betalningsskyldigheten.

När det gäller – – – se HD:s beslut – – – lägre rätts dom.

I hovrätten ändrades rubriceringen av ett av de brott som S.P. dömdes för från grov stöld till försök till grov stöld. Vid sådant förhållande är S.P. inte återbetalningsskyldig för någon del av försvararkostnaden i hovrätten (jfr NJA 1962 s. 346).

I beslutet om – – – se HD:s beslut – – – (jfr NJA 1968 s. 557).

Avgörande

Med ändring av hovrättens beslut fastställer HD S.P:s återbetalningsskyldighet för försvararkostnaden vid tingsrätten till 32 288 kr samt befriar honom från återbetalningsskyldigheten för kostnaden i hovrätten.

S.P. skall – – – se HD:s beslut – – – hans försvarare.

HD (justitieråden Victor, Håstad, referent, Lindeblad, Nyström och Calissendorff) meddelade den 23 mars 2006 följande beslut:

Skäl

Sedan S.P. överklagat hovrättens dom beträffande ansvar och rättegångskostnader, meddelade HD i mål B 2632-05 prövningstillstånd endast i frågan om S.P:s skyldighet att ersätta staten vad som av allmänna medel har utgått i ersättning till hans försvarare i underinstanserna.

S.P. var vid tingsrätten åtalad för grov stöld och försök därtill dels tillsammans och i samförstånd med andra, dels ensam vid något eller några tillfällen under tiden den 15 januari 1998 till den 8 maj 2000 samt vid två tillfällen den 9 maj 2000. Vid tingsrätten fälldes han till ansvar för grov stöld och försök till grov stöld den 9 maj 2000. I hovrätten ålades han ansvar för att ensam ha begått försök till grov stöld vid två tillfällen den 9 maj 2000. Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst 120 timmar.

En tilltalad skall enligt 31 kap. 1 § första stycket RB ersätta staten för det som utbetalats av allmänna medel för bland annat en offentlig försvarare om han döms för ”brottet”. Enligt andra stycket samma lagrum omfattar ersättningsskyldigheten dock inte kostnader som inte skäligen har varit motiverade för utredningen. Åtalet har bifallits endast till en del, och målet har omfattat sju andra tilltalade. S.P:s försvarare har varit närvarande under större delen av huvudförhandlingen som gällde samtliga tilltalade. Emellertid torde det ha haft betydelse för utredningen av S.P:s brottslighet att uppgifter om stöldkulturen på hans arbetsplats lades fram för rätten. Nedsättningen av återbetalningsskyldigheten enligt 1 § första och andra styckena för kostnaderna vid tingsrätten bör därför göras med en tredjedel till ca 86 000 kr.

Av 31 kap. 1 § tredje stycket RB följer att den tilltalade inte är skyldig att betala mer än vad han skulle ha fått betala i avgift vid rättshjälp enligt rättshjälpslagen. S.P:s ekonomiska förhållanden är sådana att han enligt 6 § rättshjälpslagen (1996:1619) inte skulle ha rätt till rättshjälp. Bestämmelsen i tredje stycket medför därför inte att hans ersättningsskyldighet skall begränsas.

Det återstår att pröva om det, förutom den inskränkning av betalningsskyldigheten som följer av det föregående, finns skäl att enligt 31 kap. 1 § fjärde stycket RB jämka återbetalningsskyldigheten för försvaret i tingsrätten med hänsyn till S.P:s brottslighet eller hans personliga och ekonomiska förhållanden. S.P:s brottslighet är inte bagatellartad. Hans inkomst översteg emellertid endast obetydligt den gräns där hans återbetalningsskyldighet hade jämkats tämligen kraftigt enligt det tredje stycket. Det bör därför ske ytterligare en nedsättning av återbetalningsskyldigheten till 50 000 kr.

När det gäller återbetalningsskyldigheten för kostnaden i överrätterna stadgas i 31 kap. 10 § första stycket första meningen RB att denna skall bestämmas med hänsyn till utgången där. Enligt andra meningen skall högre rätts dom anses som fällande allenast då den tilltalade döms till påföljd som är att anse som svårare än den vartill lägre rätt dömt eller, om han frikänts av lägre rätt, finnes ha begått brottet eller av honom fullföljd talan inte föranleder ändring i lägre rätts dom.

I hovrätten ändrades rubriceringen av ett av de brott som S.P. dömdes för från grov stöld till försök till grov stöld. Vid sådant förhållande skall S.P. inte förpliktas att återbetala hela försvararkostnaden i hovrätten (jfr NJA 1962 s. 346). Med hänsyn till utgången i hovrätten och S.P:s ekonomiska förhållanden bör återbetalningsskyldigheten nedsättas till 10 000 kr.

I beslutet om prövningstillstånd tillerkändes S.P:s offentlige försvarare ersättning för biträdet i HD. Frågan om S.P:s återbetalningsskyldighet för kostnaden i HD lades upp tillsammans med de dispenserade frågorna som detta mål. HD beviljade inte prövningstillstånd i ansvarsfrågan. Den ersättning som i HD:s mål B 2632-05 har utgått till S.P:s försvarare skall S.P. därför betala tillbaka till staten (jfr NJA 1968 s. 557).

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut fastställer HD S.P:s återbetalningsskyldighet för försvararkostnaden vid tingsrätten till 50 000 kr och i hovrätten till 10 000 kr.

S.P. skall till staten återbetala det belopp om 2 520 kr som i HD:s mål B 2632-05 har utgått i ersättning av allmänna medel till hans försvarare.

HD:s beslut meddelat: den 23 mars 2006.

Mål nr: Ö 4190-05.

Lagrum: 31 kap. 1 § RB.

Rättsfall: NJA 1962 s. 346.