Högsta domstolen referat NJA 2006 s. 388 (NJA 2006:44)

Court
Högsta domstolen
Reference
NJA 2006 s. 388 (NJA 2006:44)
Målnummer
B2996-05
Avdelning
1
Avgörandedatum
2006-06-12
Rubrik
En utlänning, som har återfallit i brott, har utvisats trots att han har en i Sverige bosatt snart 13-årig dotter.
Lagrum
•  4 kap. 10 § utlänningslagen (1989:529)
•  8 kap. 11 § utlänningslagen (2005:716)
Rättsfall
•  NJA 1981 s. 327
•  NJA 1989 s. 102
•  NJA 1991 s. 766
•  NJA 1996 s. 365
•  NJA 1997 s. 172
•  NJA 2005 s. 283

Örebro tingsrätt

Allmän åklagare väckte åtal vid Örebro tingsrätt mot N.H. och F.T., beträffande F.T. med följande gärningspåståenden.

Åtalspunkt 1 – grov stöld. N.H. och F.T. har den 7 april 2005 tillsammans och i samförstånd medelst inbrott olovligen berett sig tillträde till C.P:s och B.K:s villa – – – i Laxå och har där olovligen med tillägnelseuppsåt tillgripit kontanter till ett sammanlagt värde av minst 6 000 kr, vilket inneburit skada för C.P. och B.K. Tillträde till villan har skett genom att ett fönster brutits upp. Brottet är på grund av att det skett genom inbrott i privatbostad att bedöma som grovt. Lagrum: 8 kap. 4 § BrB.

Åtalspunkt 2 – försök till våld mot tjänsteman och snatteri. F.T. har den 19 januari 2005 på Willys Västhaga i Örebro olovligen med tillägnelseuppsåt tillgripit köttfärs och nötter till ett sammanlagt värde av 157 kr 60 öre, vilket inneburit skada för målsäganden. – F.T. har härefter, när butikskontrollanten E.H. ingripit mot honom utanför butiken, försökt att med våld förgripa sig på E.H. i dennes tjänsteutövning genom att vid flera tillfällen försöka bita honom. Eftersom E.H. lyckats hålla undan F.T. har något våld inte kommit till fullbordan men fara för fullbordan har förelegat. Brottet våld mot tjänsteman hade om det fullbordats inte varit att anse som ringa. Lagrum: 8 kap. 2 §, 17 kap. 1 § och 16 § samt 23 kap. 1 § BrB.

Åklagaren yrkade vidare att F.T. skulle utvisas ur riket.

Flera målsägande framställde enskilda anspråk mot F.T.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Lars-Erik Nayab) meddelade dom den 6 maj 2005. På anförda skäl fann tingsrätten åtalen mot F.T. styrkta. Tingsrätten fann också att de enskilda anspråken skulle bifallas.

I fråga om påföljd och utvisning anförde tingsrätten följande beträffande F.T.

F.T. förekommer i belastningsregistret under nio avsnitt. Avsnitt 9 (det äldsta avsnittet) avser en fängelsedom på häleri från 1992. Enligt avsnitt 8 dömdes F.T. den 30 augusti 1993 för snatteri och grov stöld till fängelse åtta månader samt utvisades han ur riket och förbjöds återvända hit före den 1 augusti 1998. F.T. dömdes sedan (avsnitt 7) den 20 oktober 1997 för grov stöld, försök till grov stöld och brott mot utlänningslagen till fängelse ett år samt utvisades han ur riket och förbjöds återvända hit före den 1 augusti 2003. Enligt avsnitt 6 dömdes han den 14 augusti 1998 för försök till grov stöld, stöld och vårdslöshet i trafik till fängelse åtta månader varjämte en villkorligt medgiven frihet om fyra månader förklarades helt förverkad. Enligt avsnitt 5 dömdes F.T. den 22 april 1999 för stöld till fängelse två månader varjämte en villkorligt medgiven frihet om fyra månader förklarades helt förverkad. Avsnitten 4, 3 och 2 avser godkända ordningsförelägganden för trafikrelaterade förseelser. Av avsnitt 1 framgår att F.T. den 5 september 2001 dömdes för brott mot utlänningslagen vid två tillfällen till fängelse två månader.

Tingsrätten har inhämtat yttrande från Frivården i Örebro. I yttrandet anförs bland annat följande.

”F.T. är från Kosovo och har sedan början av 90-talet försökt att få stanna i Sverige. Han har dock utvisats flera gånger under åren. Efter den senaste utvisningen återvände han till Sverige 2004 och har bott hos hustrun på ovanstående adress. Enligt uppgift från Migrationsverket har han uppehållstillstånd i Sverige sedan januari i år. För sin ekonomi har han försörjningsstöd via socialtjänsten. F.T. är sjuklig med såväl hjärtproblem som diabetes. Något missbruk är inte känt. Hos kronofogden finns skulder på 3 100 kr. Om F.T. bedöms skyldig till nu aktuella brott, är de begångna efter det att han beviljats uppehållstillstånd. Mot bakgrund av detta är en frivårdspåföljd inte det mest uppenbara påföljdsalternativet. Sjukligheten gör också att lämplighetskriterierna för samhällstjänst inte är uppfyllda.”

Tingsrätten har inhämtat ett yttrande enligt 6 kap. 8 § utlänningsförordningen från Migrationsverket. I yttrandet anges först att F.T. den 18 september 1992 första gången ansökte om asyl i Sverige och att hans ansökan därom avskrevs av Invandrarverket sedan F.T. den 8 december 1993 dömts till utvisning med förbud att före den 8 december 1998 återvända till Sverige. Därefter beskrivs i huvudsak det som framgår av belastningsutdraget om ytterligare utvisningsdomar och om verkställighet av dessa. Yttrandet avslutas med följande avsnitt.

”F.T. har därefter, efter inresa till Sverige den 17 augusti 2004, ingett ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd. Migrationsverket beslutade den 11 januari 2005 bevilja F.T. permanent uppehållstillstånd grundat på anknytning till sin f.d. maka H.T. och deras gemensamma barn, som är bosatta i Sverige. – Migrationsverket bedömer att något hinder enligt 8 kap. 1, 2 eller 4 §§ utlänningslagen inte kan anses föreligga mot verkställighet till Serbien och Montenegro vid ett eventuellt beslut om utvisning av F.T.”

Tingsrättens bedömning

F.T. har i denna dom befunnits skyldig till snatteri, grov stöld och försök till våld mot tjänsteman. För det allvarligaste av dessa brott, grov stöld, är föreskrivet fängelse i lägst sex månader och högst sex år. – Gärningarna har ett sammanlagt straffvärde på fängelse nio månader. Med hänvisning till det relativt höga straffvärdet, det förhållandet att F.T. tidigare dömts till utvisning för grov stöld (inbrott i bostad) och tillåtits att återvända till Sverige först under augusti 2003 samt till att brottet försök till våld mot tjänsteman är ett s.k. artbrott med vidhängande presumtion för fängelsestraff, finner tingsrätten att annan påföljd än fängelse inte är aktuell.

Enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen får en utlänning utvisas ur Sverige om denne döms för ett brott som kan leda till fängelse och han döms till svårare straff än böter. Vidare krävs för sådan utvisning antingen att det kan antas att denne kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet eller att brottet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning som den har inneburit för enskilda och allmänna intressen är så allvarlig att han inte bör få stanna kvar. När en domstol överväger om en utlänning bör utvisas enligt 4 kap. 7 §, skall den enligt 8 § i samma kapitel bland annat ta hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället. En utlänning som hade vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd sedan minst fyra år när åtal väcktes eller som då varit bosatt i Sverige sedan minst fem år, får utvisas endast om det finns synnerliga skäl. – F.T. är medborgare i Serbien-Montenegro. Som framgår ovan har tingsrätten funnit honom skyldig till snatteri, grov stöld, och försök till våld mot tjänsteman och angett att annan påföljd än fängelse inte är aktuell. Brottet har inneburit en allvarlig kränkning av såväl allmänna som enskilda intressen. Det som talar för att utvisning inte bör ske är endast att F.T. har sin maka och barn i Sverige. Han har dock på grund av utvisning på grund av brott inte kunnat vara bosatt tillsammans med familjen under tiden från 1993 till augusti 2003. Trots att han således varit utvisad från riket och förbjuden återvända hit under lång tid på grund av grova förmögenhetsbrott har han trots detta kort tid efter det att han åter får vistas i Sverige återfallit i sådan brottslighet. Den inställning som F.T. redovisat till åtalet för grov stöld tyder också på att han inte förstår allvaret i vad han gjort och att det därmed också föreligger en stor risk för att han återfaller i sådan brottslighet. Sammanfattningsvis har F.T. genom den grova stölden begått ett mycket allvarligt brott samtidigt som hans anknytning till det svenska samhället är svag eftersom han under huvuddelen av den senaste tioårsperioden varit utvisad från Sverige. Enligt yttrandet från Migrationsverket föreligger inte några hinder enligt 8 kap. 1, 2 och 4 §§ utlänningslagen mot verkställighet av ett utvisningsbeslut till Serbien och Montenegro beträffande F.T. Vid en samlad bedömning finner tingsrätten att F.T. skall utvisas ur Sverige med förbud att återvända hit före det att tre år förflutit från dagen för tingsrättens dom. – Med hänsyn till det men utvisningen medför för F.T. skall fängelsestraffets längd bestämmas till åtta månader.

Domslut

Tingsrätten dömde F.T. för snatteri enligt 8 kap. 2 § BrB, för grov stöld enligt 8 kap. 4 § BrB och för försök till våld mot tjänsteman enligt 17 kap. 1 § 1 p. och 16 § samt 23 kap. 1 § BrB till fängelse åtta månader. F.T. utvisades ur riket och förbjöds att återvända hit före den 6 maj 2008. Han ålades vidare att utge skadestånd med 13 246 kr jämte ränta.

Göta hovrätt

F.T. överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle lämna yrkandet om utvisning utan bifall.

Åklagaren bestred ändring.

Hovrätten (hovrättsråden Göran Olsson och Lena Egelin Grunditz, referent, tf. hovrättsassessorn Eva Marie Hellstrand samt två nämndemän) meddelade dom den 4 juli 2006. I domen konstaterade hovrätten att det i enlighet med tingsrättens dom var avgjort att F.T. gjort sig skyldig till snatteri, grov stöld och försök till våld mot tjänsteman. Vidare förklarade sig hovrätten dela tingsrättens bedömning vad gällde frågan om påföljd.

I utvisningsfrågan anförde hovrätten följande.

F.T. har i hovrätten lämnat följande kompletterande upplysningar om sina personliga förhållanden. Familjen har varit i Sverige sedan 1992. Familjen består av hans hustru och fyra barn, 12, 16, 20 och 30 år. De tre yngsta bor hemma. Han stöder den yngsta dottern mycket. Dottern är mycket orolig efter att hon fått veta att han blivit utvisad. Han har ingen anknytning till Serbien och Montenegro. Han är sjuk i diabetes och har problem med hjärtat.

F.T:s hustru H.T. har hörts i hovrätten och uppgett bl.a. följande: F.T. har tagit del i barnens uppfostran kanske mer än hon har gjort. Detta gäller särskilt den yngsta dottern som fyller 12 år i augusti i år. När F.T. varit utomlands har dottern reagerat starkt och fått psykiatrisk vård. Hennes problem har nu kommit tillbaka. Den sextonårige sonen har också problem och är orolig för att F.T. skall bli utvisad.

Hovrätten gör i utvisningsfrågan samma bedömning som tingsrätten har gjort.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

Högsta domstolen

F.T. överklagade och yrkade att HD skulle fastställa att han inte skulle utvisas.

Riksåklagaren bestred ändring. För det fall beslutet om utvisning skulle upphävas yrkade riksåklagaren straffskärpning.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Anna Flodin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

Domskäl

I enlighet med tingsrättens dom – – – i huvudsak likalydande med HD:s dom – – – fängelse två månader.

F.T. har således genom den överklagade domen återigen återfallit i likartad brottslighet, vilket starkt talar för bifall till yrkandet om utvisning. Det förhållandet att han kort tid efter att han hade beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige återigen gör sig skyldig till brott är särskilt graverande. Beaktas skall också att han större delen av den tid som familjen har vistats i Sverige har varit utvisad genom lagakraftvunna domar härom, varför hans anknytning till Sverige inte kan sägas vara särskilt stor. Mot detta skall ställas de personliga förhållanden som talar mot utvisning och då framför allt den omständigheten att F.T. har en tolvårig dotter i Sverige.

Av ett yttrande som HD har inhämtat från socialnämnden i Örebro framgår att dottern längtar mycket efter sin pappa och att hon är orolig för honom. Hon vill att föräldrarna skall bo tillsammans i Sverige. Dottern har telefonkontakt med pappan men detta bedömer utredaren inte som tillräckligt. Dottern har inte tillgång till sin pappa i den utsträckning som de flesta tolvåriga barn har behov av. Utredaren bedömer att dotterns psykiska hälsa och mående påverkas negativt av F.T:s utvisning.

Trots att det finns en betydande risk för att F.T. på nytt gör sig skyldig till brott i Sverige finner HD vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet att det, bl.a. mot bakgrund av vad som har upplysts om dotterns hälsotillstånd, inte föreligger tillräckliga skäl att utvisa honom. Förordnandet om utvisning skall således upphävas.

Även om F.T. undgår utvisning kan fängelsestraffets längd stanna vid det av domstolarna bestämda, åtta månader.

Domslut

HD ändrar hovrättens dom på det sättet att förordnandet om utvisning upphävs.

HD (justitieråden Lennander, Blomstrand, Pripp, Lundius, referent, och Skarhed) meddelade den 12 juni 2006 följande dom.

Domskäl

I enlighet med tingsrättens dom har F.T. gjort sig skyldig till grov stöld, snatteri och försök till våld mot tjänsteman. Påföljden bestämdes till fängelse åtta månader och F.T. utvisades och förbjöds att återvända hit före den 6 maj 2008. Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

Målet i HD gäller om det finns skäl att utvisa F.T. med anledning av de brott han har dömts för. Enligt 4 kap. 10 § utlänningslagen (1989:529), numera 8 kap. 11 § utlänningslagen (2005:716), skall när det gäller frågan om utvisning hänsyn tas till utlänningens anknytning till det svenska samhället. Domstolen skall därvid särskilt beakta utlänningens levnadsomständigheter och familjeförhållanden samt längden av hans vistelse i Sverige.

Efter en lagändring år 2004 föreskrivs i samma bestämmelse att en domstol, när den överväger utvisning, särskilt skall beakta om utlänningen har barn i Sverige och, om så är fallet, barnets behov av kontakt med utlänningen, hur kontakten har varit och hur den skulle påverkas av att utlänningen utvisas. Sedan tidigare gäller också att i fall som rör ett barn särskilt skall beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver (1 kap. 1 § andra stycket 1989 års lag och 1 kap. 10 § 2005 års lag). Lagändringen år 2004 syftade till att betona domstolarnas utredningsskyldighet i utvisningsärenden som berör barn. Någon saklig ändring var inte avsedd. (Prop. 2003/04:113 s. 13 ff.)

F.T. är född 1952 och är medborgare i Serbien-Montenegro. Han ansökte första gången om asyl i Sverige år 1992. Under åren 1993-2003 har han varit utvisad från Sverige genom lagakraftvunna domar. I Sverige bor hans hustru och deras gemensamma omyndiga barn som är födda 1988 och 1993. Han saknar arbete och familjen uppbär försörjningsstöd via socialtjänsten. Av hans egna uppgifter framgår att han har hjärtproblem och diabetes. Han beviljades permanent uppehållstillstånd den 11 januari 2005 grundat på sin anknytning till sin maka och deras gemensamma barn. Efter det att han blivit villkorligt frigiven utvisades han i september 2005 till Serbien-Montenegro.

F.T. förekommer sedan tidigare under nio avsnitt i belastningsregistret. Han dömdes första gången 1992 för häleri till fängelse två månader. I augusti 1993 dömdes han för snatteri och grov stöld till fängelse åtta månader varvid han även utvisades och förbjöds att återvända hit före den 1 augusti 1998. I oktober 1997 dömdes han på nytt för grov stöld, försök till grov stöld och brott mot utlänningslagen till fängelse ett år. Även denna gång utvisades han och förbjöds att återvända hit före den 1 augusti 2003. Den 14 augusti 1998 dömdes han åter för försök till grov stöld, stöld och vårdslöshet i trafik till fängelse åtta månader. Han dömdes därefter i april 1999 för stöld till fängelse två månader. Domen närmast före den överklagade domen meddelades den 5 september 2001 och avser brott mot utlänningslagen. Påföljden bestämdes till fängelse två månader.

F.T. har således genom den överklagade domen återfallit i samma typ av brottslighet för vilken han tidigare dömts vid upprepade tillfällen. Detta talar starkt för bifall till yrkandet om utvisning. Det förhållandet att han kort tid efter det att han hade beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige begick nya brott är särskilt graverande. Beaktas skall också att han större delen av den tid som familjen vistats i Sverige har varit utvisad genom lagakraftvunna domar i brottmål.

Frågan är då om F.T. trots det som nu redovisats, inte bör utvisas. Av särskild betydelse blir därvid hur hans snart trettonåriga dotter skulle drabbas av utvisningen.

Av ett yttrande som HD har inhämtat från socialnämnden i Örebro framgår att det funnits tecken på att föräldrarna brustit i omvårdnaden om dottern. I yttrandet sägs även att hon längtar mycket efter sin pappa, drömmer om honom och är orolig för honom. Hon vill att föräldrarna skall bo tillsammans i Sverige. Dottern har träffat pappan vid ett fåtal tillfällen under de senaste åren och när han inte är i Sverige har hon telefonkontakt med honom. Utredaren menar att telefonkontakten inte är tillräcklig för dotterns psykiska välmående och gör bedömningen att dotterns psykiska hälsa och mående skulle påverkas negativt av att F.T. utvisas.

De uttalanden som dottern gjort inför utredaren synes ge uttryck för en önskan om stabila familjeförhållanden och en oro för föräldrarnas, särskilt pappans, hälsa. Hennes kontakt med pappan har hittills varit begränsad och av utredningen får anses framgå att han inte fungerat i sin föräldraroll. Efter en utvisning kommer dottern att kunna behålla den telefonkontakt hon haft med pappan, vilket innebär att den nuvarande kontakten inte kommer att påverkas i nämnvärd mån.

Mot bakgrund av den uppenbara risken för att F.T. på nytt gör sig skyldig till brott i Sverige kan varken dotterns behov av närmare kontakt med sin pappa eller vad som i övrigt framkommit i målet anses utgöra hinder mot utvisning.

F.T. skall således utvisas ur Sverige med förbud att återvända hit före den 6 maj 2008.

Domslut

HD fastställer hovrättens domslut såvitt nu är i fråga.

HD:s dom meddelad: den 12 juni 2006.

Mål nr: B 2996-05.

Lagrum: 4 kap 10 § utlänningslagen (1989:529), 8 kap. 11 § utlänningslagen (2005:716).

Rättsfall: NJA 1981 s. 327, NJA 1989 s. 102, NJA 1991 s. 766, NJA 1996 s. 365, NJA 1997 s. 172 och NJA 2005 s. 283.