Hovrätten för Nedre Norrland referat RH 2002:51

Court
Hovrätten för Nedre Norrland
Reference
RH 2002:51
Målnummer
B592-02
Avdelning
1
Avgörandedatum
2002-10-09
Rubrik
Straffmätning i mål om grovt rattfylleri.
Lagrum
4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott
Rättsfall
RH 1997:14

Åklagaren åtalade I.K. för grovt rattfylleri med följande påstående: I.K. har den 10 augusti 2001 mellan ca klockan 17.30 och 17.55 fört personbil på sträckan E4 – Björneborgsgatan – Bergsgatan – Nybrogatan i Sundsvall efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgått till 2,68 promille. – Brottet är grovt dels med hänsyn till alkoholkoncentrationen och dels därför att framförandet av fordonet inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Under färden på Björneborgsgatan har I.K. vinglat fram och tillbaka över hela körbanan och när han svängt av från Bergsgatan och in på Nybrogatan har han kört på fel sida av refugen, varvid han kört på en lyktstolpe.

Sundsvalls tingsrätt (2002-04-23, tingsfiskalen Irja Öhrnell samt nämndemännen Ulla Hermansson, Anna Lena Sjölin-Byström och Tage Håkansson) dömde I.K. för grovt rattfylleri till fängelse tre månader.

I påföljdsfrågan anförde tingsrätten följande. Det grova rattfylleri som I.K. gjort sig skyldig till innefattar körning med en mycket hög alkoholkoncentration och körningen har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Med hänsyn härtill och då I.K:s personliga förhållanden inte talar däremot finner tingsrätten att någon annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga.

I.K. överklagade domen och yrkade att utdömt fängelsestraff skulle sättas ned till en månad.

Åklagaren bestred ändring.

Hovrätten för Nedre Norrland (2002-10-09, hovrättslagmannen Håkan Lavén, hovrättsråden Ola Pettersson, referent, och Risto Stoorhöök samt nämndemännen Lars Östberg och Yngve Nilsson) fastställde tingsrättens dom.

Hovrätten, som anslöt sig till tingsrättens bedömning att annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga, gjorde beträffande straffmätningen följande överväganden.

I.K. har under körningen haft en alkoholkoncentration i blodet som uppgått till 2,68 promille. Han har kört bilen på E 4:an från Kvissleby till Sundsvall, en sträcka på knappt två mil, och vidare in i centrala Sundsvall. Hans avsikt var att parkera bilen i närheten av Systembolaget där han skulle inhandla sprit. Enligt vittnet S.L., som körde sin bil strax bakom I.K., förde han bilen vingligt och var vid flera tillfällen över på den mötande körbanan. Vid Nybrogatan körde I.K. på fel sida om en refug och krockade med en lyktstolpe. Trots att flera personer försökte få honom att avsluta färden fortsatte han bilkörningen i centrala Sundsvall fram till Esplanaden, där han så småningom greps av polis. Körningen har ägt rum en fredagseftermiddag i augusti, då trafiken både på E 4:an och i Sundsvall är livlig.

Vid bedömningen av straffvärdet av ett grovt rattfylleribrott bör man i avsevärd mån knyta an till de risker för trafiksäkerheten som gärningen typiskt sett har inneburit. Bedömningen blir givetvis strängare ju högre trafikfaran varit. Har gärningsmannen fört fordonet på ett sådant sätt eller på en sådan plats att risken för en trafikolycka varit mycket hög, bör det återspeglas i straffmätningen. Den lagändring som genomfördes år 1994 vad gäller höjning av straffmaximum för grovt rattfylleri syftade till att skapa utrymme för en mera nyanserad bedömning av grova rattfylleribrott (se prop. 1993/94:44 s. 28 f.).

Det är uppenbart att I.K:s körning vid det aktuella tillfället har inneburit en mycket stor trafikfara för medtrafikanter på E 4:an och på gator i centrala Sundsvall liksom för andra personer som vistats i anslutning till färdvägen. En försvårande omständighet är också att I.K. fortsatte färden efter trafikolyckan vid Nybrogatan trots att flera personer uppmanade honom att lämna bilen. Enligt hovrättens mening har det grova rattfylleribrott I.K. gjort sig skyldig till ett så högt straffvärde att skäl inte föreligger att nedsätta det av tingsrätten bestämda straffet. Tingsrättens dom skall därför fastställas.

Målnummer B 592-02