Hovrätten för Övre Norrland referat RH 2006:13

Court
Hovrätten för Övre Norrland
Reference
RH 2006:13
Målnummer
B857-06
Avgörandedatum
2006-03-16
Rubrik
Fråga om ansvar enligt 10 kap. 7 § alkohollagen för en anställd i en livsmedelsbutik som sålt sex burkar öl klass II till en person som inte hade fyllt 18 år. Hovrätten har bedömt gärningen som ringa och därför ogillat åtalet.
Lagrum
3 kap. 8 § samt 10 kap. 7 § och 8 § alkohollagen (1994:1738)
Rättsfall
•  RH 1997:89
•  RH 1998:58
•  RH 2005:74

Umeå tingsrätt

Åklagaren åtalade K.K. för olovlig dryckeshantering enligt följande gärningsbeskrivning:

K.K. har den 14 november 2004 i butiken Konsum Haga på Östra Kyrkogatan i Umeå uppsåtligen eller av oaktsamhet sålt sex burkar öl klass II till 16-åriga S.J. utan att förvissa sig om att hon hade rätt att inköpa varorna.

K.K., som uppgav sig sakna minne av det aktuella försäljningstillfället, bestred ansvar för brott på den grunden att hon måste ha gjort bedömningen att S.J. varit över 18 år gammal. I andra hand gjorde hon gällande att det borde meddelas påföljdseftergift eller att antalet dagsböter och dagsbotsbeloppet i vart fall borde jämkas.

Tingsrätten (tingsfiskalen Carola Thelin och nämndemän) anförde i dom den 26 oktober 2005:

DOMSKÄL

Genom samtliga hördas utsagor är det utrett att K.K. sålt sex stycken folköl till S.J. den aktuella kvällen. Tingsrätten anser att det även kan hållas för visst att K.K. inte frågat S.J. efter legitimation och att gärningen begåtts av oaktsamhet. Det är med andra ord utrett att K.K. genom oaktsamhet förfarit som åklagaren gjort gällande i gärningspåståendet. Fråga är då om gärningen skall bedömas som ringa brott eller som brott av normalgraden. Praxis när det gäller bedömningen av när en gärning skall bedömas som ringa är knapphändig och frågan är inte heller närmare berörd i lagens förarbeten. Tingsrätten konstaterar att det i det här fallet varit fråga om en förhållandevis begränsad mängd alkohol som försålts till en person som varit nära 17 år gammal. Det kan även noteras att det inte förelegat någon faktisk risk för att just denna försäljning skulle kunna medföra att alkohol hamnat i orätta händer. Med hänsyn till det anförda och då det inte framkommit annat än att försäljningen utgjorts av ett tillfälligt misstag bör gärningen bedömas som ringa. För sådan gärning skall enligt 10 kap. 8 § alkohollagen inte dömas till straff. Åtalet skall därför ogillas.

DOMSLUT

Tingsrätten ogillar åtalet.

Hovrätten för Övre Norrland

Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle döma K.K. för olovlig dryckeshantering till dagsböter.

K.K. bestred ändring.

Hovrätten (hovrättsråden Gunnar Sjöblom och Arne Åkerström, referent, samt tf. hovrättsassessorn Anne Therése Byström) anförde i dom den 16 mars 2006:

DOMSKÄL

Som tingsrätten funnit är det utrett att K.K. vid det aktuella tillfället av oaktsamhet sålt sex burkar s.k. folköl till S.J., som då var 16 år och åtta månader gammal, utan att förvissa sig om att hon hade rätt att inköpa varorna.

Enligt 3 kap. 8 § första stycket alkohollagen (1994:1738) får vid detaljhandel med öl varor inte säljas eller annars lämnas ut till den som inte har fyllt 18 år. Av fjärde stycket i samma paragraf framgår att den som lämnar ut alkoholdrycker skall förvissa sig om att mottagaren har uppnått den ålder som anges i första stycket.

Enligt 10 kap. 7 § första stycket alkohollagen gäller att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet säljer eller lämnar ut alkoholdrycker i strid med 3 kap. 8 § till någon som inte har uppnått föreskriven ålder, döms för olovlig dryckeshantering till böter eller fängelse i högst sex månader.

I 10 kap. 8 § alkohollagen finns en bestämmelse som anger att i de fall vissa gärningar som är straffbelagda i alkohollagen är att anse som ringa, skall inte dömas till straff. Förutom den nu aktuella gärningen, olovlig försäljning av öl, omfattar den bestämmelsen även ett flertal andra straffbelagda förfaranden enligt alkohollagen, såsom olovlig tillverkning av spritdrycker m.m., viss hantering av sådana drycker, olovlig tillverkning av vin, starköl eller öl, olovlig försäljning av sprit, vin och starköl och s.k. langning. Möjligheten att anse en gärning som ringa och därmed fri från straff har funnits i lagstiftningen redan före alkohollagens tillkomst. Varken förarbetena till nuvarande bestämmelse eller till de tidigare ger någon ledning i den gränsdragningsfråga hovrätten har att ta ställning till i förevarande fall. Inte heller finns något vägledande rättsfall från Högsta domstolen och den hovrättspraxis som finns är sparsam. Det bör dock kunna fastslås att utrymmet för att bedöma en gärning som ringa måste anses vara betydligt större då det rör sig om gärningar som begåtts av oaktsamhet än då det gäller uppsåtliga gärningar.

Det kan inledningsvis konstateras att den gärning som K.K. gjort sig skyldig till har föranletts av s.k. brottsprovokation. Den aktuella försäljningen hade således aldrig ägt rum om inte Ungdomens nykterhetsförbund valt att försöka få till stånd en försäljning av öl i strid med gällande bestämmelser. Emellertid bör det förhållandet i sig att gärningen föranletts av brottsprovokation inte påverka bedömningen av huruvida denna är att anse som ringa eller inte.

Som tingsrätten konstaterat har den aktuella försäljningen avsett en förhållandevis begränsad mängd alkohol till en person som varit nära 17 år gammal. Det finns ingen anledning att ifrågasätta K.K:s uppgift om att hon i tveksamma fall alltid begär legitimation och att hon i detta fall måste ha gjort den bedömningen att S.J. var över 18 år gammal. Annat har inte påståtts än att K.K. misstagit sig vid ett enstaka tillfälle. Hovrätten delar sammantaget tingsrättens bedömning att den gärning som K.K. på grund av ett tillfälligt misstag gjort sig skyldig till bör anses som ringa. Tingsrättens dom skall därför fastställas.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Hovrättens dom meddelad: den 16 mars 2006.

Mål nr: B 857-06.

Lagrum: 3 kap. 8 § samt 10 kap. 7 och 8 §§ alkohollagen (1994:1738).

Rättsfall: RH 1997:89; RH 1998:58; RH 2005:74.

Litteratur: Prop. 1954:151 s. 612 f; prop. 1976/77:108 s. 16 ff och 93; prop. 1994/95:89 s. 115.