Hovrätten för Västra Sverige referat RH 1994:41

Court
Hovrätten för Västra Sverige
Reference
RH 1994:41
Målnummer
Ö252-94
Avdelning
2
Avgörandedatum
1994-03-01
Rubrik
Tilltalad har ansetts berättigad att få ta del av hemligstämplad uppgift om vittnens identitet. - Utlämnande av uppgiften skedde enligt rättegångsbalkens regler.
Lagrum
2 kap. 2 §, 5 kap. 1 § och 14 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100)

R.L. åtalades för våldsamt upplopp. Som bevisning åberopade åklagaren bl.a. vittnesförhör med två polismän. Dessa angavs i stämningsansökan inte med namn och födelsedatum utan endast med tjänstenummer. Uppgifter om polismännens namn och födelsedatum lämnades i stället av åklagaren i en separat handling. Åklagaren angav därvid att uppgifterna var hemliga enligt 2 kap. 2 § och 5 kap. 1 § sekretesslagen.

R.L. begärde att få ta del av den handling som innehöll vittnenas identitetsuppgifter.

Göteborgs tingsrätt (1994-02-02, hovrättsassessorn Johan Isaksson) lämnade med tillämpning av 2 kap. 2 §, 5 kap. 1 § och 14 kap. 5 § 1 st. andra meningen sekretesslagen R.L:s begäran utan bifall med följande skäl:

Det kan antas att ett röjande av uppgifterna som återfinns i den ifrågavarande handlingen skulle skada försvaret eller på annat sätt vålla fara för rikets säkerhet. Det kan vidare antas att polisens verksamhet att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott skulle motverkas om uppgifterna röjdes.

Det får med hänsyn till allmänt intresse anses vara av synnerlig vikt att uppgifterna inte röjs.

R.L. överklagade beslutet och yrkade att få del av uppgiften om vittnenas identitet.

Åklagaren yttrade i hovrätten: Åtalet bygger på uppgifter lämnade av två säkerhetspoliser, vilka kommer att höras som vittnen under huvudförhandlingen. Med tanke på polismännens arbetsuppgifter kan det antas medföra skadeverkningar om deras identitet blir allmänt känd. Beträffande sekretessen enligt 2 kap. 2 § sekretesslagen kan det med tanke på vittnenas arbetsuppgifter antas medföra skadeverkningar för rikets säkerhet om uppgifterna röjs. Vad avser sekretessen enligt 5 kap. 1 § första stycket 3 p. samma lag så syftar en begäran att få ut identitetsuppgifterna uppenbarligen till att de skall publiceras vilket, med tanke på den spridning dessa uppgifter får i sådant fall, kan antas skada den framtida polisverksamheten på det sätt som anges i ifrågavarande lagrum. – Åklagaren kommer vid huvudförhandlingen att begära att vittnena hörs inom stängda dörrar.

Säkerhetspolisen avgav yttrande till hovrätten och anförde därvid bl.a.: Säkerhetspolisen utgör en del av totalförsvaret. I Säkerhetspolisens arbete med att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet ingår arbetsuppgifter i vilka det är en förutsättning att personalen kan verka utan att identifieras såsom tillhörande Säkerhetspolisen. En förutsättning härför är bland annat att personalens identitet i stor utsträckning skyddas av sekretess. Ett hävande av sekretessen i detta fall skulle innebära ett allvarligt men för verksamheten när personalen i fortsättningen inte kan användas för avsedda uppgifter. Det är av synnerlig vikt för Säkerhetspolisens fortsatta verksamhet vid sektionen i Göteborg att de aktuella polismännens identitet ges minsta möjliga spridning.

Hovrätten för Västra Sverige (1994-03-01, hovrättslagmannen Gunnel Wennberg, hovrättsrådet Michael Petersson och hovrättsassessorn Christina Brockmeyer, referent) biföll, med ändring av tingsrättens beslut, R.L:s yrkande att få upplysning om de åberopade vittnenas namn och födelsedatum samt förklarade att det ankom på tingsrätten att verkställa beslutet. I skälen för sitt beslut anförde hovrätten:

Att röja identiteten på de två polismännen måste med hänsyn till vad Säkerhetspolisen har anfört kunna antas dels vålla skada för rikets säkerhet, dels skada polismyndighetens framtida verksamhet i enlighet med vad som stadgas i 2 kap. 2 § och 5 kap. 1 § första stycket 3 p. sekretesslagen. Det föreligger därmed skäl för sekretess för identitetsuppgifterna enligt de angivna bestämmelserna.

Det är emellertid en grundläggande princip att den som är part i ett mål skall ha rätt att ta del av allt material i målet. Denna princip har ansetts så självklar att den inte direkt uttryckts i rättegångsbalken; den kan dock indirekt utläsas av ett flertal regler (jfr prop. 1986/87:89 s. 145).

I 14 kap. 5 § sekretesslagen regleras förhållandet mellan lagens bestämmelser om sekretess och den rätt till partsinsyn i domstolars och andra myndigheters handläggning av mål och ärenden som kan finnas föreskriven på annat håll. Den i första stycket intagna huvudregeln är att sekretess viker för en parts rätt till insyn i handläggningen. Vissa undantag från huvudregeln görs i första styckets andra och tredje meningar. Det föreskrivs där att hemligt material kan undanhållas en part, om det av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att sekretessbelagda uppgifter i materialet inte röjs. I sådana fall skall myndigheten på annat sätt lämna parten upplysning om vad materialet innehåller, i den mån det behövs för att han skall kunna ta till vara sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen skall skydda.

Enligt paragrafens andra stycke innebär sekretess emellertid inte någon begränsning i en parts rätt enligt rättegångsbalken att få del av alla omständigheter som läggs till grund för avgörande av ett mål eller ärende. I den mån denna fråga är reglerad i rättegångsbalken undantas den således från sekretesslagens tillämpningsområde.

Rättegångsbalkens regler ger som framgår av det sagda inte en part i ett straffprocessuellt förfarande en obetingad rätt att när som helst under detta till sig få utlämnade handlingar innehållande hemliga uppgifter av det slag som nyss nämnts. Hans rätt att få del av sådana handlingar bestäms i stället av vad som enligt rättegångsbalken gäller för olika situationer under förfarandet.

Av 23 kap. 21 § fjärde stycket rättegångsbalken framgår att en tilltalad har en obetingad rätt att sedan åtal beslutats ta del av förundersökningsprotokollet eller anteckningar från förundersökningen. En jämförelse mellan detta lagrum och 14 kap. 5 § sekretesslagen leder å andra sidan till slutsatsen att den tilltalade inte har någon motsvarande rätt att få del av material av annat slag innehållande sekretessbelagda uppgifter som kommit fram under förundersökningen. Om åklagaren ger in sådant material till domstolen gäller till en början enbart 14 kap. 5 § första stycket sekretesslagen, dvs. materialet får inte lämnas ut till den tilltalade i den mån det av hänsyn till något allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att uppgifterna inte röjs. Men om materialet åberopas som bevis och på så sätt blir processmaterial tillämpas däremot i stället rättegångsbalkens regelsystem med följd att parten får en ovillkorlig rätt att ta del av materialet (prop. 1986/87:89 s. 146).

Enligt hovrättens mening är en uppgift om ett åberopat vittnes identitet en sådan omständighet som en part har rätt att få del av (jfr 36 kap. 10 § rättegångsbalken).

Med hänsyn till det sagda saknas förutsättningar att inskränka R.L:s rätt till upplysning om vittnenas identitet. Hans yrkande skall därför bifallas.

Enligt 14 kap. 10 § sekretesslagen får en myndighet uppställa förbehåll som inskränker en enskild mottagares rätt att lämna uppgifter vidare eller att utnyttja uppgifter bl.a. när myndigheten enligt 5 § lämnar sekretessbelagda uppgifter till parter, ställföreträdare, ombud eller biträden. Om utlämnandet i stället görs med stöd av rättegångsbalkens regler föreligger däremot inte någon sådan möjlighet. I sådana fall kan således inte något förbehåll uppställas mot vare sig den tilltalade eller hans försvarare. Mot denna bakgrund skall uppgifterna lämnas ut till R.L. utan förbehåll.

Målnummer Ö 252/94