Hovrätten för Västra Sverige referat RH 2008:94

Court
Hovrätten för Västra Sverige
Reference
RH 2008:94
Målnummer
ÖÄ9144-07
Avgörandedatum
2008-03-31
Rubrik
Skuldsanering.
Lagrum
Skuldsaneringslagen (2006:548)

I tingsrätten yrkade Länsförsäkringar att ett beslut av Kronofogdemyndigheten att bevilja H skuldsanering skulle upphävas, eftersom H inte betalat enligt betalningsplanen. Tingsrätten anförde följande.

Ärendet anhängiggjordes vid tingsrätten i november 2005. Vid den tidpunkten gällde skuldsaneringslagen (1994:334). Den 1 januari 2007 trädde en ny skuldsaneringslag (2006:548) i kraft. Mot bakgrund av övergångsbestämmelserna till den nya lagen och med beaktande av det som anförs i förarbetena till den lagen (prop. 2005/06:124 s. 67 f) skall den nu aktuella frågan i materiellt hänseende prövas med tillämpning av bestämmelsen i 24 § första stycket 4 i den nya lagen.

Av utredningen framgår sammanfattningsvis följande. Wasa Kredit AB i Stockholm har agerat som ombud för Länsförsäkringar i samband med handläggningen av skuldsaneringsärendet hos Kronofogdemyndigheten. I borgenärs- och skuldförteckning och i betalningsplanen har Länsförsäkringar inte redovisats som borgenär. I stället har Wasa Kredit införts i förteckningen och betalningsplanen. H har erlagt betalning till det kontonummer som angetts för Wasa Kredit i borgenärsförteckningen. Han har därefter kontaktats av Wasa Kredit AB i Stockholm som förklarat att H inte fanns redovisad i deras register och att det av H inbetalade beloppet därför återbetalats till honom. Wasa Kredit AB i Örebro har bekräftat att H kontaktade Länsförsäkringars ombud med anledning av att Wasa Kredit inte behöll den betalning som han hade erlagt till Wasa Kredit i Stockholm men som rätteligen skulle ha betalats till Wasa Kredit i Örebro som har ett annat kontonummer.

Mot bakgrund av den felaktiga utformningen av skuldsaneringsbeslutet och med hänsyn till de åtgärder som H vidtagit kan förutsättningar inte anses föreligga för att med tillämpning av 24 § första stycket 4 skuldsaneringslagen upphäva beslutet om skuldsanering.

Länsförsäkringar överklagade och yrkade att hovrätten skulle förlänga betalningsplanen som reglerar det rätta fullgörandet av den betalning som H enligt skuldsaneringsbeslutet skulle betala, i andra hand att beslutet skulle upphävas. H motsatte sig ändring och yrkade ersättning för rättegångskostnader. Hovrätten anförde följande.

Som tingsrätten konstaterat ska frågorna i målet i materiellt hänseende prövas med tillämpning av bestämmelsen i 24 § första stycket 4 i den nu gällande skuldsaneringslagen. Bestämmelsen ger i ett fall som det nu aktuella Kronofogdemyndigheten, eller rätten, möjlighet att upphäva beslutet om skuldsanering eller ändra det som har bestämts i fråga om bl.a. betalningsplanen, som visar när och hur kvarstående belopp av varje borgenärs fordran ska betalas. Möjligheten att ändra skuldsaneringsbeslutet i ett fall som detta fanns inte enligt den tidigare gällande skuldsaneringslagen; vid avvikelse från betalningsplanen kunde beslutet endast upphävas.

Vid tingsrätten yrkade Länsförsäkringar att skuldsaneringsbeslutet skulle upphävas. Bolaget har först i hovrätten yrkat att betalningsplanen ska förlängas. Särskilt som inget hindrat bolaget från att redan vid tingsrätten framställa ett sådant yrkande, bör yrkandet anses utgöra en otillåten ändring av talan. Yrkandet om förlängning av betalningsplanen bör därför avvisas. När det gäller frågan om skuldsaneringsbeslutet ska upphävas instämmer hovrätten i tingsrättens bedömning. Länsförsäkringars överklagande ska till följd av detta avslås.

I mål om omprövning av skuldsanering tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden på förfarandet i domstol, om inte annat följer av skuldsaneringslagen. Enligt 32 § i den lagen får rätten i ett ärende där enskilda är motparter till varandra med tillämpning av 18 kap. rättegångsbalken förplikta den ena parten att ersätta den andra partens rättegångskostnader. I målet har förekommit en intressemotsättning mellan bolaget och H, och målet har handlagts enligt liknande principer som gäller för tvistemål (se RH 2004:65 samt där anförda rättsfall och litteratur). På grund av dessa omständigheter anser hovrätten att det finns skäl att förplikta bolaget, som tappande part, att ersätta H:s rättegångskostnader i hovrätten.