Hovrätten för Västra Sverige referat RH 2014:47

Court
Hovrätten för Västra Sverige
Reference
RH 2014:47
Målnummer
ÖÄ2011-14
Avdelning
2
Avgörandedatum
2014-10-28
Rubrik
Skuldsanering har inte beviljats därför att skulderna bl.a. hänför sig till allvarlig brottslighet och därtill hörande skadeståndsskyldighet.
Lagrum
4 § skuldsaneringslagen (2006:548)

Värmlands tingsrätt

Genom beslut den 10 december 2013 beviljade Kronofogdemyndigheten C.A. skuldsanering.

Brottsoffermyndigheten överklagade till Värmlands tingsrätt och yrkade att beslutet skulle upphävas samt anförde i huvudsak följande.

Kronofogdemyndigheten har vid beräkningen av huruvida C.A. är kvalificerat insolvent beräknat hennes skuld till 581 644 kr. I denna summa ingår ett lån med säkerhet i fastighet om 257 684 kr. Kronofogdemyndigheten har vidare angett att en eventuell nettovinst vid försäljning av fastigheten skulle uppgå till cirka 100 000 kr. Vid en försäljning av fastigheten skulle den återstående skulden uppgå till 232 960 kr. Enligt upprättad avbetalningsplan ska C.A. betala totalt 228 240 kr. Vid en försäljning av fastigheten skulle hennes skuld kunna vara så gott som helt reglerad inom fem år. Om fastigheten inte säljs kvarstår faktum att den kvalificerade insolvensen inte kan beräknas utifrån ett skuldsaldo som inbegriper ett bolån med pantsäkerhet i fastighet. Skulden är inte förfallen i sin helhet. C.A:s insolvens ska därmed bedömas utifrån skuldsaldot 323 960 kr. Om C.A. betalar av denna skuld i samma takt som enligt avbetalningsplanen skulle skulden bli betald på drygt 7 år. Mot denna bakgrund är C.A. inte kvalificerat insolvent. C.A. har vidare gjort sig skyldig till svår och omfattande brottslighet som inte ligger allt för långt tillbaka i tiden. Skadeståndet utgör inte heller en så liten del av hennes samtliga skulder att brottsligheten av den anledningen ska lämnas utan avseende.

Värmlands tingsrätt (rådmannen Bertil Ehn) anförde i beslut den 27 februari 2014 bl.a. följande.

SKÄL FÖR BESLUTET

För att beviljas skuldsanering är det enligt 4 § skuldsaneringslagen en förutsättning att gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att han eller hon inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid (kvalificerat insolvent). Med kvalificerat insolvent menas att det i princip inte ska gå att se att gäldenärens obestånd någonsin kommer att upphöra. En bedömning av om skuldsanering ska ske görs i två steg. Först görs en bedömning enligt 4 § skuldsaneringslagen, där ställning tas till gäldenärens samtliga skulder. Därefter tillämpas 7 § skuldsaneringslagen, för att fastställa hur de olika fordringarna ska behandlas i skuldsaneringen. Det är således inte så att någon av skulderna på grund av sin karaktär redan vid prövningen enligt 4 § faller utanför skuldsaneringen (Hellners m.fl., Skuldsaneringslagen, kommentaren till 7 §).

C.A. är 54 år och har en tidsbegränsad anställning som lärarassistent med en månadslön om 18 500 kr. Hon har innan nuvarande anställning varit långtidsarbetslös. Av Kronofogdens utredning framgår att C.A:s totala skuldbörda uppgår till 581 644 kr. Skuldbördan utgörs av bolån, skadestånd på grund av brott samt konsumtionslån och krediter. Tingsrätten finner med hänsyn till skuldernas storlek och hennes låga inkomst att det är uteslutet att C.A. inom överskådlig tid skulle kunna betala tillbaka sina skulder på ett sådant sätt att obeståndet skulle upphöra. C.A. är därmed att anse som kvalificerat insolvent.

Det förutsätts vidare att skuldsaneringen är skälig med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. C.A. lever tillsammans med sin make, som arbetar heltid med en lön om 19 200 kr i månaden, men kommer att bli ålderspensionär i mars 2015. Familjen bor tillsammans i en fastighet, som är belånad intill ett belopp om ca 200 000 kr. Av vad som framkommit av Kronofogdens beslut har fastigheten ett taxeringsvärde uppgående till 427 000 kr och ett marknadsvärde om 475 000 kr, efter värdering på uppdrag av Kronofogden. Fastigheten har varit utannonserad till försäljning under 2011 och 2012 för 345 000 kr, men utbudspriset sänktes efter hand till 275 000 kr. Trots detta har inte fastigheten kunnat säljas. Vid värdering av en skuld med panträtt ska en pantborgenär inte på gäldenärens bekostnad kunna spekulera i en värdeökning på fastigheten Det bör därmed inte, vid en skälighetsbedömning, läggas ett hypotetiskt resonemang till grund för ett beslut. Ett antagande om höjda fastighetsvärden bör, för att tillmätas betydelse i ett skuldsaneringsärende, grundas på något konkret faktum, som är hänförligt till förhållandena på den aktuella orten (se RH 1996:36). Det ska därmed inte ske några spekulationer i huruvida fastigheten kommer att öka i värde och resultera i en eventuell vinst för C.A. vid en försäljning.

Av förarbetena till lagen om skuldsanering framgår att en fordran som grundar sig på brott normalt hindrar en skuldsanering. Anledningen är att det vore stötande för den som utsätts för ett brott, att skadeståndet blir nedsatt på grund av skuldsaneringen. Det finns undantagsfall där skuldsanering ändå ska beviljas, t.ex. när skadestånden är gamla, gäldenären försökt fullgöra sina förpliktelser eller skadeståndsbeloppen endast utgör en mindre del av gäldenärens samtliga skulder (jfr prop. 1993/94:123 s. 101 f.).

Brottsoffermyndigheten har i egenskap av företrädare för staten, genom att utge brottsskadeersättning till målsägandena, inträtt i deras rätt till skadestånd. I förarbetena till brottsskadelagen framgår avseende frågan om hur långt staten bör gå i sin regressrätt bl.a. följande. Å ena sidan är det naturligtvis angeläget att en brottslig skadevållare gör rätt för sig och åtminstone inte kommer i ett bättre läge än andra skadevållare därför att brottsskadeersättning skall utgå. Å andra sidan är det också viktigt att den som efter frihetsstraff eller annan vård skall anpassas i samhället inte förföljs av skulder som han inte kan klara av eller som i varje fall hindrar honom att leva under normala förhållanden. En särskild fördel med ett statligt brottsskadesystem är att staten genom att ta över den skadelidandes skadeståndsanspråk mot den brottslige skadevållaren får möjlighet att i varje särskilt fall göra en rimlig avvägning mellan de nyss påpekade intressena. Allmänt sett måste de vårdpolitiska synpunkterna väga över intresset att skadevållaren till varje pris fullgör sin betalningsskyldighet. Staten bör alltså utöva sin regressrätt mot skadevållaren med stor försiktighet, så att dennes anpassning till samhället inte i onödan försvåras (prop. 1977/78:126 s. 32).

C.A. har dömts för allvarlig brottslighet 2005. Brotten är begångna för mer än åtta år sedan. Även om de begångna brotten är allvarliga bör det, med hänsyn till den tid som har förflutit, inte i sig utgöra hinder mot beviljande av skuldsanering. C.A. har avtjänat den påföljd hon dömdes till och har därefter, såvitt känt, inte återfallit i brottslighet. Det ska vidare beaktas att Brottsoffermyndigheten har inträtt i målsägandenas rätt till skadestånd. Lagstiftaren menar att staten ska utöva sin regressrätt mot skadevållaren med stor försiktighet så att dennes anpassning till samhället inte försvåras i onödan. Skälen för att skadeståndsfordringar normalt bör hindra bifall till en ansökan om skuldsanering har väsentligt mindre tyngd när staten ersatt målsäganden genom brottsskadeersättning och enligt tingsrättens mening är förhållandena sådana att det inte anses vara stötande att rätten till de skadestånd som staten inträtt i sätts ned genom skuldsanering.

Mot bakgrund av vad som anförts finner tingsrätten att det framstår som skäligt med hänsyn till C.A:s behov av ekonomisk rehabilitering och återanpassning i samhället samt hennes ekonomiska och personliga förhållanden, att hon beviljas skuldsanering. Överklagandet ska därför lämnas utan bifall.

BESLUT

Brottsoffermyndighetens överklagande lämnas utan bifall.

Hovrätten för Västra Sverige

Brottsoffermyndigheten överklagade till hovrätten och yrkade att Kronofogdemyndighetens beslut att bevilja C.A. skuldsanering skulle upphävas. Till stöd för sitt yrkande anförde Brottsoffermyndigheten i huvudsak följande.

Kronofogdemyndigheten har vid bedömningen av C.A:s kvalificerade insolvens räknat med en skuld med panträtt i fastighet, trots att fastigheten har ett värde som överstiger fastighetens belåning. C.A:s sammanlagda skulder utöver det från skuldsaneringen undantagna bolånet uppgår enligt förslaget till skuldsanering till 323 779 kr. För det fall C.A. avbetalar på dessa skulder i samma takt som enligt betalningsplanen i förslaget till skuldsanering skulle skulderna betalas inom åtta år. C.A. är således inte kvalificerat insolvent. Vidare har C.A. gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet mot sina barn, varför det inte heller är skäligt att bevilja henne skuldsanering.

GE Money Bank AB anslöt sig till Brottsoffermyndighetens överklagande och grunderna för detsamma. – Övriga borgenärer hörde inte av sig.

Hovrätten (hovrättslagmannen Eva Ahlquist samt hovrättsråden Gunilla Åkerman, referent, och Charlotte Hallén) anförde i beslut den 20 november 2014 följande.

SKÄL

För att C.A. ska kunna beviljas skuldsanering krävs att hon, i enlighet med de allmänna villkoren i 4 § skuldsaneringslagen (2006:548), är på obestånd och så skuldsatt att hon inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid (kvalificerat insolvent). Det krävs dessutom att det med hänsyn till C.A:s personliga och ekonomiska förhållanden är skäligt att skuldsanering beviljas henne.

För att kunna bedöma om en gäldenär är kvalificerat insolvent görs en prognos över gäldenärens framtida betalningsförmåga. Av förarbetena till skuldsaneringslagen framgår att prognosen ska sträcka sig långt fram i tiden; det ska i princip inte vara möjligt att se att betalningsoförmågan någonsin kommer att upphöra (se prop. 1993/94:123 s. 197). Den tidsrymd som ska överblickas är dock ytterst beroende av omständigheterna i det enskilda fallet och prognosen kan bl.a. bli beroende av gäldenärens ålder.

I prognosen ska beaktas dels skuldsättningen, dels gäldenärens aktuella inkomst och vad som kan antas när det gäller gäldenärens framtida inkomstmöjligheter. Hänsyn måste tas till betalningar som ska göras på skulder som inte förfallit till betalning och som därför inte ingår i den beslutade skuldsaneringen. När det gäller betalningsförmågan måste även beaktas att skulden, till skillnad från när skuldsanering beviljats, ökar med ytterligare räntor på delar av kapitalskulden.

De skulder som omfattas av skuldsaneringen uppgick till 323 779 kr och enligt betalningsplanen ska C.A. under fem år betala 70,49 procent av skuldbeloppet, totalt 228 240 kr. Cirka 65 000 kr utgör upplupen ränta på en kapitalskuld om cirka 110 000 kr till GE Money Bank AB, en skuld som löper med en räntesats om 10,72 procent. I övrigt utgörs merparten av C.A:s skuldbörda av en skuld om 123 265 kr till Brottsoffermyndigheten. Från skuldsaneringen undantas en skuld till Swedbank AB om totalt 257 684 kr med säkerhet i form av panträtt i en fastighet som ägs och bebos av C.A. och hennes make.

C.A. är 55 år och i målet är upplyst att hon sedan juni månad 2014 saknar anställning. Hennes betalningsutrymme har således minskat och med utgångspunkt från nuvarande inkomst torde hon ha en i det närmaste obefintlig möjlighet att betala sina skulder inom överskådlig tid. Innan C.A. i augusti 2012 erhöll den anställning som nu upphört hade hon varit arbetslös under flera års tid. Det är oklart vilka möjligheter C.A. har att åter komma ut på arbetsmarknaden, men annat har inte framkommit än att hon är fullt arbetsför. Hon torde därför ha möjligheter att, med hjälp av de ansträngningar som måste förväntas av henne, på sikt få en ny anställning. För det fall C.A. får en ny anställning inom rimlig tid torde hon vid en jämförelse med den av Kronofogdemyndigheten upprättade betalningsplanen ha möjlighet att på sikt betala av betydande belopp på sina skulder. Vid den tidpunkt när Kronofogdemyndigheten upprättade förslaget till skuldsanering var det enligt hovrättens uppfattning därför tveksamt om C.A. uppfyllde kraven på kvalificerad insolvens. Det kan emellertid konstateras att det föreligger stora svårigheter att göra en exakt prognos beträffande C.A:s betalningsförmåga.

Vad som särskilt måste beaktas vid skälighetsbedömningen är att Brottsoffermyndighetens fordran på C.A. är hänförlig till en dom från den 5 september 2005 i vilken hon dömdes för grov misshandel och grovt olaga hot samt för fyra fall av grov fridskränkning till fängelse två år. Samtliga gärningar var riktade mot hennes fyra barn.

Av förarbetena till den ursprungliga skuldsaneringslagen framgår att skadeståndsfordringar som grundar sig på brott normalt bör hindra en skuldsanering men att sådana fordringar inte generellt bör undantas från skuldsaneringslagens tillämpningsområde (prop. 1993/94:123 s. 89 f. och 100 ff.). De undantagsfall som nämns är exempelvis om det är fråga om skadestånd av äldre datum där gäldenären fullgjort en del av sin betalningsförpliktelse eller där skadeståndet utgör endast en mindre del av gäldenärens samtliga skulder. I förarbetena till den nu gällande skuldsaneringslagen (prop. 2005/06:124 s. 40 ff.) framhålls bl.a. att kraven på skälighet inte bör ställas alltför högt.

Den omständigheten att Brottsoffermyndigheten har ersatt brottsoffren och att det numera är fråga om en skuld till staten ska beaktats vid skälighetsbedömningen och den kan, tillsammans med andra omständigheter, medföra att det föreligger förutsättningar att frångå huvudregeln. Normalt sett ska dock Brottsoffermyndigheten kräva gärningsmännen på skadestånd motsvarande det belopp som har betalats i brottsskadeersättning (prop. 2013/14:94 s. 89). Även om den brottslighet som C.A. dömdes för ligger förhållandevis långt tillbaka i tiden rör det sig om mycket allvarlig brottslighet som pågick under längre tid. Av de utdömda skadestånden om totalt 180 000 kr jämte ränta återstår ett belopp om 123 265 kr. Det kvarstår således fortfarande ett betydande belopp och det utgör drygt en tredjedel av den skuldbörda som omfattas av skuldsaneringen. C.A. har alltså betalat en del av skulden, men av utredningen framgår att det inte har varit fråga om någon frivillig betalning utan att betalningen har skett till följd av utmätning. Vad som nu sagts talar mot att C.A. beviljas skuldsanering.

Det kan vidare konstateras att två av C.A:s stora fordringsägare som berörs av beslutet om skuldsanering har motsatt sig att skuldsanering beviljas samt att den fordran som Swedbank AB har inte omfattas av beslutet.

Vid en sammanvägd bedömning av det nu anförda och övriga omständigheter anser hovrätten att det inte är skäligt att nu bevilja C.A. skuldsanering. Kronofogdemyndighetens beslut ska därför upphävas och C.A:s ansökan lämnas utan bifall.

SLUT

Med ändring av tingsrättens beslut upphäver hovrätten Kronofogdemyndighetens beslut den 10 december 2013, diarienummer S-17160-12, och avslår C.A:s ansökan om skuldsanering.

Hovrättens dom meddelad: den 28 oktober 2014.

Mål nr: ÖÄ 2011-14.

Lagrum: 4 § skuldsaneringslagen (2006:548).

Litteratur: Prop. 1993/94:123 s. 89 f., 100 f. och 197; prop. 2005/06:124 s. 40 ff.; prop. 2013/14:94 s. s. 89.