Hovrätten över Skåne och Blekinge referat RH 2000:23

Court
Hovrätten över Skåne och Blekinge
Reference
RH 2000:23
Målnummer
B875-99
Avdelning
2
Avgörandedatum
2000-02-03
Rubrik
Tingsrätt har dömt en tilltalad för grovt rattfylleri till villkorlig dom med samhällstjänst 40 timmar samt 60 dagsböter om 300 kr. På talan av endast den tilltalade har hovrätten bestämt påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar. Fråga om det jämte villkorlig dom med samhällstjänst bör ådömas även böter. Tillika fråga om det med hänsyn till förbudet mot reformatio in pejus är möjligt för hovrätten - när en påföljdsbestämning innefattande villkorlig dom med samhällstjänst och dagsböter ändras så att dagsbotsstraffet undanröjs - höja antalet timmar samhällstjänst som skall utföras.
Lagrum
•  30 kap. 8 § brottsbalken
•  51 kap. 25 § rättegångsbalken
Rättsfall
•  Högsta domstolens domar den 5 januari 2000 i mål B 2286-99 och B 2973-99
•  NJA 1990 s. 526
•  RH 1998:43

Åklagaren åtalade A.H. för grovt rattfylleri enligt följande gärningsbeskrivning. A.H. har den 20 mars 1999 fört personbil i Falsterbo efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft under eller efter färden uppgått till 0,65 milligram per liter. Brottet är grovt med hänsyn till den höga alkoholkoncentrationen.

Anders H erkände gärningen.

Trelleborgs tingsrätt (1999-08-18, rådmannen Elisabeth Hägglund Nortén samt nämndemännen Gunilla Käck, Ruth Lundberg Nyström och Mona Duvander) dömde A.H. för grovt rattfylleri och bestämde påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst 40 timmar samt 60 dagsböter om 300 kr. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse en månad ha dömts ut.

I påföljdsfrågan anförde tingsrätten följande. A.H. förekommer inte i kriminalregistret. Normalpåföljden för grovt rattfylleri är fängelse. Rätten är dock skyldig att ta hänsyn till omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse och A.H. har i frivårdsutredningen bedömts som lämplig för samhällstjänst. Varken brottets straffvärde eller art kan anses lägga hinder i vägen för att bestämma påföljden till villkorlig dom under förutsättning att den villkorliga domen förenas, förutom med böter, med ett frihetsinskränkande moment. En sådan skärpning får den villkorliga domen om den förenas med samhällstjänst. Påföljden för A.H. skall därför bestämmas till villkorlig dom med samhällstjänst samt böter.

A.H. fullföljde talan och yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till enbart villkorlig dom med samhällstjänst.

Åklagaren bestred ändring.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (2000-02-03, hovrättslagmannen Martin Borgeke, referent, hovrättsrådet Bengt Rosqvist och hovrättsassessorn Bengt-Åke Jönsson samt nämndemännen Marianne Johansson och Tommy Hall) ändrade på så sätt tingsrättens domslut att hovrätten dels bestämde påföljden till enbart villkorlig dom med samhällstjänst, dels bestämde antalet timmar samhällstjänst till 50.

I domskälen anförde hovrätten följande. I hovrätten har A.H. hörts på nytt. Han har uppgivit följande. Han hade varit på en restaurang på orten och ätit och druckit. Under inflytande av den stress som han kände på grund av att han tagit på sig en ny och stor arbetsuppgift körde han bil hem. Han blev stoppad i en rutinkontroll ett par hundra meter hemifrån. Han hade då kört inte fullt en kilometer. Det förekom knappast någon annan trafik.

I enlighet med tingsrättens dom har A.H. gjort sig skyldig till grovt rattfylleri.

Det brott som A.H. har gjort sig skyldig till är av sådan art att påföljden, vid en prövning enligt 30 kap. 4 § brottsbalken, bör bestämmas till fängelse. Omständigheterna är emellertid, som tingsrätten kommit fram till, sådana att påföljden trots detta kan bestämmas till villkorlig dom med samhällstjänst. Frågan i målet är om därjämte även dagsböter bör ådömas.

I förarbetena till den lagstiftning, genom vilken möjligheten att meddela föreskrift om samhällstjänst även vid villkorlig dom infördes (prop. 1997/98:96, s. 92), uttalar regeringen att den presumtion som annars råder för att en villkorlig dom skall förenas med böter inte bör gälla när den villkorliga domen förenas med samhällstjänst. I sådana fall bör enligt propositionen i stället samhällstjänsten användas som ett skärpande inslag i påföljden i syfte att åstadkomma en tillräcklig reaktion på brottet. Regeringen fortsätter:

Liksom när det gäller skyddstillsyn i förening med samhällstjänst kan det emellertid finnas situationer där samhällstjänsten inte ensam kan tillgodose detta intresse. För dessa fall bör det vara möjligt att döma till böter jämte den villkorliga domen. Sådana situationer som nu avses kan antas vara vanligare när rätten dömer till villkorlig dom än till skyddstillsyn eftersom den villkorliga domen inte innebär någon övervakning och därför är mindre ingripande i sig. Som vi tidigare nämnt kan detta i vissa fall föranleda rätten att förena en villkorlig dom med ett högre antal timmar samhällstjänst än vad den skulle gjort om den i stället hade dömt till skyddstillsyn. Rätten bör emellertid vara oförhindrad att i stället förstärka den villkorliga domen också med ett bötesstraff om detta i det enskilda fallet framstår som mer ändamålsenligt än att öka antalet timmar samhällstjänst.

Högsta domstolen har i ett par avgöranden den 5 januari 2000 prövat frågan om tillämpligheten av villkorlig dom med samhällstjänst vid grovt rattfylleri (Högsta domstolens mål B 2286-99 och B 2973-99). Av dessa kan man dra slutsatsen att påföljden i ett fall som det förevarande bör bestämmas till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar och med ett alternativt fängelsestraff om en månad samt att böter därutöver inte bör ådömas. A.H. bör alltså i enlighet med Högsta domstolens praxis inte jämte den villkorliga domen med samhällstjänst även dömas till dagsböter.

Den återstående frågan är om det med hänsyn till föreskriften i 51 kap. 25 § rättegångsbalken om förbud mot s.k. reformatio in pejus är möjligt för hovrätten att, när en påföljdsbestämning innefattande villkorlig dom med samhällstjänst och dagsböter ändras så att dagsbotsstraffet undanröjs, höja det antal timmar samhällstjänst som skall utföras. Enligt den angivna paragrafen får hovrätten nämligen inte med anledning av den tilltalades överklagande eller av åklagarens överklagande till hans förmån döma till en brottspåföljd som är att anse som svårare eller mer ingripande än den som tingsrätten dömt till.

Beträffande den nyss angivna frågan ges inget direkt svar, vare sig i lagstiftningen eller i rättspraxis. Bakgrunden till att lagen tiger på denna punkt är uppenbarligen att det knappast är möjligt att lagstiftningsvägen svårhetsgradera samtliga tänkbara påföljder eller påföljdskombinationer. I stället har det i rätt stor utsträckning överlämnats åt domstolarna att bedöma vilken av två påföljder eller påföljdskombinationer som är svårast eller mest ingripande för den tilltalade.

Även om således, såvitt hovrätten är bekant, något vägledande avgörande på den nu aktuella punkten inte finns kan en jämförelse göras med vad som anses gälla i andra fall. Av intresse är då de regler som gäller vid omröstning till dom, vilka bygger på delvis samma tankegångar som reglerna om förbud mot reformatio in pejus. I propositionen 1988/89:2 (s. 15) uttalade departementschefen när det gäller omröstningsreglerna att det borde finnas utrymme för att anse en mening som innebär enbart skyddstillsyn vara lindrigare än en mening som innebär villkorlig dom i förening med bötesstraff, beroende framför allt på antalet dagsböter (jämför 29 kap. 3 § rättegångsbalken). I Rättsfall från hovrätterna 1998:43 ansågs skyddstillsyn kunna ändras till villkorlig dom jämte 50 dagsböter. I sammanhanget är också av intresse att Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1990 s. 526 förlängde ett fängelsestraff i samband med att ett beslut om utvisning upphävdes trots att endast den tilltalade hade överklagat.

Av betydelse för bedömningen är även vad som i den förut nämnda propositionen 1997/98:96 (s. 90 och 92) uttalas om friheten för domstolen att i det enskilda fallet bedöma hur den villkorliga domen eller skyddstillsynen med samhällstjänst bör utformas för att utgöra en tillräckligt ingripande reaktion på brottet, varvid det finns möjlighet både att avvika från den huvudregel som gäller för vilket antal timmar samhällstjänst som skall bestämmas mot bakgrund av det alternativa fängelsestraffet och att förena påföljden med dagsböter. En ordning av detta slag talar för att det bör finnas ett utrymme för hovrätten att, utan att komma i konflikt med föreskriften i 51 kap. 25 § rättegångsbalken, öka antalet timmar samhällstjänst om ett till villkorlig dom eller skyddstillsyn knutet bötesstraff sänks eller undanröjs, liksom att döma till böter om antalet timmar samhällstjänst reduceras. I sistnämnda hänseende kan jämföras med det nyss nämnda publicerade hovrättsfall där skyddstillsyn ansågs kunna ändras till villkorlig dom jämte 50 dagsböter.

Vad det då blir frågan om är alltså att, med ledning bl.a. av vad som nu redovisats, från objektiva utgångspunkter bedöma om villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar är en svårare eller mer ingripande påföljd för A.H. än villkorlig dom med samhällstjänst 40 timmar jämte 60 dagsböter. Hovrätten anser att så inte är fallet. Påföljden bör alltså bestämmas i enlighet med vad som nu angivits.

Målnummer B 875/99