Hovrätten över Skåne och Blekinge referat RH 2005:61

Court
Hovrätten över Skåne och Blekinge
Reference
RH 2005:61
Målnummer
B92-05
Avdelning
3
Avgörandedatum
2005-12-22
Rubrik
Den som uppbär tidsobegränsad hel sjukersättning (tidigare förtidspension) har inte ansetts lämplig att utföra oavlönat arbete och därmed inte kunnat komma i fråga för villkorlig dom med samhällstjänst.
Lagrum
27 kap. 2 a § brottsbalken (1962:700)

Åklagaren åtalade M.M. för narkotikabrott, avseende hantering av 135 gram cannabis, och grov olovlig körning vid ett tillfälle.

Hässleholms tingsrätt (2004-12-08, rådmannen Thed Adelswärd samt nämndemännen Gunnar Åkesson, Elisabeth Friberg och Kurt-Inge Olsson) biföll åtalet, dock vad avser narkotikabrottet endast såvitt avsåg hantering av 133,5 gram cannabis med en THC-halt om fyra procent, och dömde M.M. till fängelse i två månader.

Under rubriken Påföljdsfrågan anförde tingsrätten bl.a. följande.

Narkotikabrott är ett artbrott som, utom i ringa fall, normalt skall medföra fängelsestraff (jfr NJA 1997 s. 552). Villkorlig dom i förening med föreskrift om samhällstjänst eller skyddstillsyn i förening med sådan föreskrift kan emellertid i särskilda fall även vid sådana brott ersätta kortvariga fängelsestraff (NJA 2001 s. 86, jfr prop. 1989/90:7 s. 20 och 1997/98:96 s. 96, jfr dock även NJA 2001 s. 570).

M.M. har i varje fall fram till slutet av augusti i år regelbundet rökt cannabis och döms nu för att ha innehaft en så stor mängd hasch att den – utifrån vad han själv uppgett om sina rökvanor – skulle räcka i mer än ett år. Det finns enligt tingsrättens uppfattning grundad anledning att befara att M.M. kommer att återfalla i narkotikamissbruk. Han har förklarat att han inte är i behov av frivårdens stöd för att upphöra med sitt missbruk.

Vad som blivit upplyst om M.M:s personliga förhållanden utgör inte tillräckliga skäl att frångå fängelsestraff. Även om det s.k. artvärdet för narkotikabrott vid innehav av cannabis är lägre än vid innehav av t.ex. opiater eller amfetamin finner tingsrätten att villkorlig dom förenad med samhällstjänst i detta fall inte kan anses utgöra en tillräckligt ingripande påföljd. Påföljden skall därför bestämmas till två månaders fängelse.

M.M. överklagade med yrkande att hovrätten skulle döma honom till en icke frihetsberövande påföljd. Åklagaren bestred ändring.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (2005-12-22, hovrättslagmannen Per Eriksson, hovrättsrådet Boel Havelius, referent, och tf. hovrättsassessorn Thérése Lundgren samt nämndemännen Tommy Hall och Anders Wilhelmsson) fastställde tingsrättens domslut. I domskälen anförde hovrätten bl.a. följande.

Enligt gängse praxis har hantering av en mängd om 133,5 gram cannabis ett straffvärde som svarar mot fängelse i två till tre månader. M.M. är därutöver övertygad om grov olovlig körning. Även om hänsyn tas till att halten THC i cannabispartiet varit endast fyra procent, kan brottslighetens samlade straffvärde inte anses vara lägre än vad som motsvarar det av tingsrätten utdömda fängelsestraffet.

Vid narkotikabrott föreligger en presumtion för fängelse. I förevarande fall kan dock varken brottslighetens art eller straffvärde anses utgöra hinder mot en frivårdspåföljd med föreskrift om samhällstjänst. Inte heller är återfallssituation så graverande att det med hänsyn därtill är oundgängligen påkallat att döma ut ett fängelsestraff. Skyddstillsyn framstår dock inte som ett lämpligt alternativ. Vad som kan bli aktuellt i stället för fängelse är därmed villkorlig dom med angiven föreskrift.

Emellertid uppbär M.M. hel förtidspension – numera icke tidsbegränsad sjukersättning – sedan 1996, vilket innebär att försäkringskassan bedömt hans arbetsförmåga som helt eller i det närmaste helt nedsatt. Vid sådant förhållande bör en påföljd som innebär att han åläggs att utföra oavlönat arbete undvikas. Redan med hänsyn till det anförda bör det inte rimligen komma i fråga att döma M.M. till en påföljd med föreskrift om samhällstjänst. I likhet med tingsrätten finner hovrätten således att M.M. skall dömas till fängelse. Det saknas skäl att frångå straffvärdet då fängelsestraffets längd skall bestämmas.

Målnummer B 92-05