Hovrätten över Skåne och Blekinge referat RH 2005:72

Court
Hovrätten över Skåne och Blekinge
Reference
RH 2005:72
Målnummer
B2161-04
Avdelning
1
Avgörandedatum
2005-12-27
Rubrik
Straffmätning i mål om olaga trålfiske.
Lagrum
19 §, 40 § första stycket och 41 § andra stycket fiskelagen (1993:787)

Åklagaren yrkade att K.P. skulle dömas för olaga trålfiske enligt följande gärningsbeskrivning: K.P. har den 4 februari 2004, som befälhavare på fiskefartyget RS 73 Annika med en maskinstyrka om 128 kW, uppsåtligen eller av oaktsamhet idkat trålfiske på svenskt territorialhav i Öresund utanför Lerberget/Viken, där sådant fiske är förbjudet.

Åklagaren yrkade vidare förverkande av i beslag tagen trål samt yrkade förpliktande för K.P. att som förverkat värde av den vid trålningen fångade torsken utge 7 000 kr (700 kg torsk á 10 kr/kg).

K.P. erkände gärningen.

Målet handlades i K.P:s utevaro.

Helsingborgs tingsrätt (2004-08-12, rådmannen Marie Hartman samt nämndemännen Elisabeth Assarsson-Marsh, Agneta Arthursdotter och Rickard Lundberg) dömde K.P. för olaga trålfiske jämlikt 41 § andra stycket fiskelagen (1993:787) till normerade böter 15 000 kr samt biföll de särskilda yrkandena.

Åklagaren överklagade domen och yrkade att bötesstraffet skulle skärpas. K.P. bestred ändring.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (2005-12-27, hovrättslagmannen Lars Göran Abelson, hovrättsrådet Lars Elmqvist och hovrättsassessorn Ingela Sundin, referent) bestämde påföljden till normerade böter 25 000 kr och yttrade angående straffmätningen i domskälen följande.

K.P. har enligt tingsrättens i denna del inte överklagade dom gjort sig skyldig till olaga trålfiske genom att uppsåtligen eller av oaktsamhet idka trålfiske inom svenskt territorialvatten på plats där sådant fiske är förbjudet.

Genom en lagändring som trätt i kraft den 1 juli 2003 skärptes straffen för överträdelser på fiskeområdet. Som motiv för den skärpta synen anfördes i förarbetena bl.a. att förhållandena under senare tid hade utvecklats på ett sätt som innebär att fisketillgångarna hotas av olika orsaker, bl.a. ett alltför omfattande fiske. Sanktionssystemet måste enligt regeringen skapa respekt för reglerna och det var uppenbart att den tidigare straffskalan inte speglade det förhållandet att vissa överträdelser av fiskelagstiftningen är allvarliga brott. Regeringen pekade därvid på att denna straffskala överensstämde med den som gäller för gärningar som snatteri, egenmäktigt förfarande, bedrägligt beteende och skadegörelse. Genom en ändring i straffskalorna avsåg regeringen att få till stånd en straffskärpning även för brott som också fortsättningsvis kommer att straffas med böter. De brott som ändringen tog sikte på var överträdelser som begås i den yrkesmässiga verksamheten, t.ex. olika former av otillåtet fiske. Av avgörande betydelse för bestämmandet av brottens svårhetsgrad var enligt regeringen vilka ekonomiska värden som satts på spel genom överträdelsen samt vilka miljövärden som kan ha äventyrats genom att brottet riktat sig mot bestånd som riskerar att fiskas ut (se prop. 2002/03:41 s. 19 ff).

Förslagen i den nämnda propositionen ledde bl.a. till att straffmaximum för normalbrott enligt fiskelagen höjdes från fängelse sex månader till fängelse ett år. Vidare skärptes straffskalan för de särskilda former av brott mot fiskelagen som bestraffas med normerade böter, t.ex. olaga trålfiske. Skälen till förändringen var dels den skärpta synen på överträdelser av detta slag, dels penningvärdets förändring sedan den tidigare lagstiftningens tillkomst. Skärpningen innebar att det högsta beloppet bestämdes till 500 gånger antalet kilowatt (kW) i fartygets motorer mot tidigare 100 gånger antalet hästkrafter (en hästkraft = 0,735 kW) i motorerna. Som ytterligare skäl för skärpningen anfördes att straffskalan skall kunna omfatta även upprepade överträdelser. Vid bedömningen av straffvärdet skulle samma omständigheter som angetts i anslutning till övriga förslag vara tillämpliga, dvs. fångstens omfattning och värde samt den inverkan fisket haft på bestånden (prop. s. 22 ff).

K.P. har som befälhavare på fiskefartyget RS 73 Annika, i vart fall av grov oaktsamhet, idkat trålfiske på en plats där trålfiske sedan lång tid är förbjudet. Trålningen, som bedrivits med släckta lanternor och med användning av en trål som haft otillåten maskstorlek, har avsett torsk som är en art som hotas av utfiskning. Fångsten har haft ett inte obetydligt värde. Av dessa skäl samt mot bakgrund av den skärpning av synen på överträdelser av förbudet mot trålfiske som lagändringen den 1 juli 2003 inneburit anser hovrätten att gärningen har ett högre straffvärde än vad tingsrätten funnit. Hovrätten anser att påföljden bör bestämmas till normerade böter om 25 000 kr.

Målnummer B 2161-04