Mark- och miljööverdomstolen referat MÖD 2012:13

Court
Mark- och miljööverdomstolen
Reference
MÖD 2012:13
Målnummer
P285-12
Avdelning
6
Avgörandedatum
2012-04-26
Rubrik
Bygglov för fasadändring ----- Mark- och miljödomstolen beslutade att målet skulle återförvisas till Stadsbyggnadsnämnden då domstolen ansåg att ytterligare utredning var påkallad. Mark- och miljööverdomstolen ansåg att det befintliga underlaget var tillräckligt för att mark- och miljödomstolen skulle kunna göra en bedömning och att det saknades grund för beslutet om återförvisning. Mark- och miljööverdomstolen framhöll bl.a. att det inte finns något krav på att byggnader ska vara skyddade som byggnadsminnen eller enligt detaljplan för att kunna åtnjuta skydd enligt bestämmelserna i 3 kap. 10 och 12 §§ ÄPBL. Målet återförvisades till mark- och miljödomstolen för fortsatt handläggning.
Lagrum
1 kap. 5 § och 3 kap. 1 §, 10 § och 12 § plan- och bygglagen (1987:10)

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2011-12-21 i mål nr P3026-11, se bilaga A

KLAGANDE Stadsbyggnadsnämnden i Helsingborg stad 251 89 Helsingborg

MOTPART 1. T.N.

2. J.S.L.

SAKEN Bygglov för fasadändring på fastigheten X 1 i Helsingborgs stad

___________________

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen undanröjer mark- och miljödomstolens dom och återförvisar målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt handläggning.

___________________

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Stadsbyggnadsnämnden i Helsingborgs stad (nämnden) har yrkat att mark- och miljödomstolens dom upphävs och har sammanfattningsvis anfört följande.

Helsingborgs museum bedömer att huset på fastigheten X 1 tillsammans med huset på fastigheten X 2 uppfyller 3 kap. 12 § plan- och bygglagen (1987:10), (ÄPBL) och avstyrker ansökan om bygglov. Den aktuella byggnaden har, tillsammans med den intilliggande, särskilt omnämnts i ”Arkitekturguide för Helsingborg”, framtagen av Helsingborgs stad, Stadsbyggnadskontoret 2005.

Nämnden har grundat sitt beslut på 3 kap. 1 och 10 §§ ÄPBL. Vid bedömningen av en ansökan mot detta lagrum görs en avvägning mellan enskilda och allmänna intressen. Avvägningen har framgått i dialog med sökanden samt redovisats i nämndens beslut i tillräcklig omfattning. Av beslutet framgår även att den bedömning mellan befintlig fasadutformning och önskad fasadutformning som domstolen anser saknas har gjorts. Sökanden har inte presenterat en oberoende teknisk besiktning som stöd för sina uttalanden att det enda fullgoda alternativet är att förse byggnaden med en ny putsad fasad. Den av domstolen efterfrågade öppna dialogen med allmänhet och boende i området före bygglovshanteringen är mycket otydligt beskriven. Om domstolen menar att det måste föreligga ett bevarande- eller arkitekturprogram för att en bedömning enligt 3 kap. 10 och 12 §§ ÄPBL ska kunna göras borde det framgå av lagtexten och förarbetena, vilket inte är fallet. Det är osannolikt att en kommun skulle ha möjlighet att utarbeta den typen av dokument och föra öppna dialoger med allmänheten och fastighetsägare för samtliga byggnader i kommunen innan bygglov prövas, och det kan inte heller vara lagstiftarens mening.

Mark- och miljödomstolens domskäl avseende bristerna i nämndens hantering när det gäller bedömning av nya estetiska värden, kommunikationen med fastighetsägaren samt avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen bör särskilt prövas och tydliggöras vid en överprövning av mark- och miljödomstolens dom.

T.N. och J.S.L. har bestritt ändring. De har i huvudsak anfört följande.

När de flyttade in på X-gatan, fastigheten X 1, var huset i starkt behov av renovering. De ansåg dock att de kunde göra de förändringar som krävdes för att få huset att passa dem. De fick av mäklaren veta att området inte hade något bevarandeprogram och att fastigheten inte hade någon form av kulturmärkning. Byggnaden är ursprungligen byggd med två lägenheter med en planlösning som inte passar deras familj. Det är viktigt för dem att få sätta igen några fönster och öppna upp för några nya. Den praktiska funktionen för deras hus måste vara nummer ett.

Det är en stor variation på husen i området med en blandning av putsade fasader, tegelfasader, träfasader och blandningar därav. Nämnden har nyligen godkänt ett bygglov för nybyggnation på X-gatan 2 C med grå betongfasad och på X-gatan 14 ligger ett vitputsat funkishus, som smälter bra in i området. Deras tilltänkta förändring påverkar inte stadsbilden negativt och huset kommer även fortsättningsvis att smälta in bra i området.

De har redan isolerat vinden och har för avsikt att byta alla fönster, men detta räcker inte eftersom väggarna alltid kommer att kyla ner på vintern och värma på sommaren eftersom tegel har en dålig isolationsförmåga. Fastighetsägarna Sverige anger på sin hemsida bl.a. att invändig tilläggsisolering har flera nackdelar jämfört med utvändig. ”I en invändigt tilläggsisolerad yttervägg blir den gamla konstruktionen kallare och mer fuktkänslig. Vid en utvändig isolering blir däremot den gamla väggen varmare och torrare och den negativa effekten av köldbryggor vid bjälklagsanslutningar och mellanväggar minskar.”.

När det gäller balkongerna så stämmer det att det torde vara möjliga att göra nya utan att de skiljer sig från nuvarande placering och utformning. De vill dock inte lägga dubbelt så mycket pengar och jobb på den balkongrenovering som är nödvändig. Den del av balkongen som vetter mot söder har inte någon som helst praktisk funktion, härifrån ser de endast garage och norrfasaden på grannens hus. De vill ha balkonger som endast vetter mot väster, ut mot tomten och utsikten mot Öresund.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar inledningsvis att sökta åtgärder kräver bygglov samt att de inte strider mot gällande detaljplan. Frågan i målet är om de sökta åtgärderna uppfyller bestämmelserna i 3 kap. ÄPBL i fråga om krav på byggnader m.m.

Då det är frågan om en ändring av en befintlig byggnad ska åtgärden uppfylla kraven i 3 kap. 10 § ÄPBL om att ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara.

Det måste även bedömas om byggnaden är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär. I sådant fall får enligt 3 kap. 12 § ÄPBL byggnaden inte förvanskas.

Härutöver ska ändringarna av byggnaden enligt 3 kap. 1 § ÄPBL utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Ändringen av byggnaden ska vidare ske på ett sådant sätt att denna får en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande, lämplig för byggnaden som sådan och som ger en god helhetsverkan.

Enligt 1 kap. 5 § ÄPBL ska en avvägning göras mellan allmänna och enskilda intressen.

Det finns inte något krav på att byggnader ska vara skyddade som byggnadsminnen eller enligt detaljplan för att kunna åtnjuta skydd enligt bestämmelserna i 3 kap. 10 och 12 §§ ÄPBL. Det finns inte heller något generellt krav på att en bedömning av fastighetens kulturhistoriska och arkitektoniska värden ska ha kommunicerats med fastighetsägaren innan frågan uppkommit med anledning av en ansökan om lov. Om en byggnad bedöms som skyddsvärd enligt 3 kap. 12 § ÄPBL ska någon bedömning av de värden som tillskapas genom ombyggnaden inte företas på sådant sätt som det anges i mark- och miljödomstolens domskäl. Inte heller ska dessa eventuella värden vägas mot de värden som går förlorade genom att byggnaden förvanskas.

Mark- och miljööverdomstolen anser att det underlag som finns i målet är tillräckligt för att göra en bedömning i enlighet med ovan angivna lagrum. Både nämnden och länsstyrelsen har i sina respektive beslut gjort en avvägning mellan de allmänna intressen och de enskilda intressen som framkommit i målet. Någon förnyad behandling av nämnden i enlighet med vad mark- och miljödomstolen efterfrågar behövs därför inte.

Mark- och miljödomstolen har således saknat grund för att återförvisa målet till nämnden.

Mark- och miljödomstolens dom ska därför undanröjas och målet återförvisas till mark- och miljödomstolen för fortsatt handläggning.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lag (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Ulla Bergendal och Vibeke Sylten samt tekniska rådet Carl-Gustaf Hagander och tf. hovrättsassessorn Emma Degerfeldt, referent. Enhälligt.

____________________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE 1. T.N. 2. J.S.L.

Ombud för båda: L.M.

MOTPART Stadsbyggnadsnämnden i Helsingborgs stad 251 89 Helsingborg

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Skåne läns beslut 2011-06-13 i ärende nr 403-14644-10, se bilaga 1

SAKEN Bygglov för fasadändring på fastigheten X 1 i Helsingborgs stad

_____________

DOMSLUT Med ändring av länsstyrelsens beslut upphäver mark- och miljödomstolen Stadsbyggnadsnämnden i Helsingborgs stads beslut den 23 september 2010, § 480, samt återförvisar målet till nämnden för ny handläggning.

_____________ 

YRKANDEN M.M.

T.N. och J.S.L. har yrkat att mark- och miljödomstolen upphäver länsstyrelsens beslut och beviljar bygglov för fasadändring, alternativt återförvisar målet till Helsingborgs stadsbyggnadsnämnd. De har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande.

Fasaden och balkongerna till den aktuella fastigheten är i mycket dåligt skick. De har undersökt möjligheterna att behålla byggnadens originallösningar, emellertid har det inte varit möjligt att åtgärda sprickbildning, smuts och missfärgningar. Att som stadsbyggnadsnämnden föreslår, foga om och tvätta murverket, löser inte problemet med sprickor i teglet. Den enda lösningen som är möjlig enligt fackman är att täcka fasaden med ny beklädnad och ändra balkongerna. Denna lösning har även valts av värmeekonomiska, praktiska och estetiska skäl.

Varsamhetskravet i 3 kap. 10 § (ÄPBL) måste anses uppfyllt då byggnadens särdrag bevaras i rimlig grad genom den föreslagna förändringen och då inga andra, praktiskt och tekniskt acceptabla, lösningar har kunnat påvisas av varken staden eller länsstyrelsen. Varsamhetskravet får inte heller användas för att generellt hålla en låg standard vid ändring av byggnader. Oberoende av en åtgärds omfattning kan varje ändring göras på ett varsamt eller ovarsamt sätt, förutsatt att man skaffat sig kunskaper om de värden som ska bevaras.

Den föreslagna åtgärden är förenlig med gällande detaljplan, i synnerhet som denna föreskriver ett fristående byggnadssätt, i vilket kravet på anpassning till omgivningen inte kan medföra inskränkningar.

De föreslagna åtgärderna kommer att få mycket begränsad inverkan på stadsbilden och kulturvärdena på platsen. I området finns hus med varierande utseende med olika fasadmaterial. Varken kommunen eller länsstyrelsen har presenterat skäl för varför de planerade ändringarna skulle strida mot 3 kap. 1 § (ÄPBL) eller på vilket sätt de inte skulle medföra en god estetisk kvalitet.

DOMSKÄL

Den 2 maj 2011 trädde en ny plan- och bygglag (2010:900) i kraft. Enligt 13 kap. 6 § PBL får beslut av länsstyrelsen enligt denna lag och andra beslut av en statlig förvaltningsmyndighet enligt denna lag, med vissa undantag, överklagas hos mark- och miljödomstol. Enligt punkten 2 i övergångsbestämmelserna till den nya lagen ska äldre föreskrifter fortfarande gälla för mål och ärenden som har påbörjats före den 2 maj 2011 och mål och ärenden som avser överklagande av beslut i ett sådant mål eller ärende till dess målet eller ärendet är slutligt avgjort. De i förevarande mål tillämpliga bestämmelserna utgörs därför av föreskrifterna i den äldre plan- och bygglagen (1987:10), här kallad ÄPBL.

Mark- och miljödomstolen anser att målet är tillfredställande utrett utan att syn företas.

Planöverstämmelse och anpassning till omgivning

Av stadsbyggnadsnämndens beslut framgår att den sökta åtgärden inte strider mot gällande detaljplan. Detta påtalas också av de klagande, vilka också hänvisar till en i övrigt varierad byggnadsstil med mycket olika fasadmaterial i området. Domstolen drar slutsatsen att varken plankrav, områdets gestaltning eller kulturhistoriska skäl motiverar ett bevarande av byggnadens utseende. Det är bara i viss mån existensen av ett likartat grannhus, som är ett omgivande skäl till att bevara byggnadens utseende i enlighet med hänsynen till omgivningen som anbefalls i 3 kap. 1 § ÄPBL. Det är istället en bedömning av byggnadens kvaliteter i sig som motiverar kommunens avslag, ”inte en avvikelse från gällande detaljplan utan ett generellt förhållningssätt till plan- och bygglagen 3 kap 1 och 10 §”. Vidare stödjer man sig på stadsantikvariens yttrande att det med sina arkitektoniska kvaliteter bedöms ha sådana värden utifrån historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt att de inte får förvanskas enligt 3 kap. 12 § ÄPBL.

Bedömning av befintliga estetiska värden

Enligt 3 kap. 1 § ÄPBL ska byggnader ha en yttre form och färg som är estetiskt tilltalande, lämplig för byggnaden som sådan och som ger en god helhetsverkan. Enligt förarbetena till förändringen av ÄPBL (Prop. 1997/98:117), då de här aktuella lagparagraferna i 3 kapitlet ÄPBL fick sitt nuvarande innehåll, betonar lagstiftaren behovet av att det tydligt bör framgå att estetiska värden ska beaktas och tas tillvara vid utformningen av byggd miljö (prop. kap 6.1). Med estetiska värden och kvaliteter, menar lagstiftaren något mer än skönhet, och hänvisar till bedömningar där flera olika komponenter som är väsentliga för bedömningar av estetiska värden i den byggda miljön kan beskrivas. ”Sådana värden avser exempelvis hur byggnader eller bebyggelse genom sin färgsättning, storlek och skala, materialval. fasadutformning, yttre rumsbildningar och markanslutning samspelar med sin omgivning och gestaltar de funktioner som skall tillgodoses genom åtgärden.” Vidare betonar lagstiftaren det kommunala ansvaret för den byggda miljöns utformning och gestaltning i allmänhet, som i synnerhet ansvaret att verka för en estetiskt tilltalande miljö (prop. kap. 6.2.4). Utifrån denna skrivning och den föreslagna kompletteringen i 11 kap. 1 § ÄPBL, är det rimligt att vid tolkningen av detta estetiska, allmänna intresse, fästa stor vikt vid de bedömningar som gjorts av kommunen.

Helsingborgs stad visar i sina yttranden på kulturhistoriska och byggnadstekniska kvaliteter i byggnaden som motiv för bevarande av byggnadens karaktärsdrag enligt 3 kap. 10 § ÄBL. Domstolen delar här stadsbyggnadsförvaltningens bedömning av den befintliga byggnaden. Baserat på både kommunens och de klagandes handlingar, framgår det är ett äldre hus med ett i sitt sammanhang anmärkningsvärt kulturellt värde. Även om den arkitektoniska verkshöjden får anses vara begränsad är den ändå framträdande i den lokala kontexten. Den befintliga utformningen av fasaden måste därmed anses utgöra ett sådant estetiskt värde som lagstiftaren anser måste bedömas vid bygglov.

Estetisk bedömning av den nya fasaden

Om förändring av detaljer och hänsyn till en historisk kontext säger lagstiftaren: ”Dock kan även smärre förändringar såsom utbyte av fönster, fasadbeklädnad eller takbeläggning få avgörande betydelse för byggnader som sådana och för helhetsintrycket. Det bör framhållas att det med samspel med omgivningen inte menas att all utformning måste följa omgivningens mönster. Respekt för omgivningen utesluter inte nyskapande.”(prop. kap 6.1)

Klagandena tar upp en väsentlig fråga när de efterlyser synpunkter och motiv för att den föreslagna fasadförändringen ska avvisas. Varken kommunen eller länsstyrelsen presenterar några skäl till varför de planerade ändringarna strider mot 3 kap. 1 § (ÄPBL) eller på vilket sätt de inte skulle medföra en god estetisk kvalitet. För att kunna göra en rättvis och korrekt bedömning av bygglovet krävs att en estetisk analys av den befintliga byggnaden i en bedömning ställs mot en estetisk analys av den förändrade. Detta förbigås av någon anledning både av staden och av de klagande.

Som skäl till förändringen anför klagandena en rad tekniska och praktiska skäl till att byggnaden måste förändras. Domstolen ställer sig här mycket tveksam till argumentationen och dess tekniska trovärdighet vad gäller möjligheter att renovera fasader och balkonger – det saknas också dokumentation. Argumentationen tycks mer grundas på en allmän önskan av fastighetsägaren att få förändra sitt hus, bl.a. redovisas en bättre fasadisolering som ett motiv för fasadförändringen. Domstolen ser dock rimligheten i denna ambition och väljer att som fastighetsägarens enskilda intresse se denna önskan om att verkligen få förändra fasaden på huset, oavsett vilket motiv som finns. Detta intresse bör sedan prövas, dels avseende den enskildes rätt att råda över sin egendom, dels avseende det allmännas krav på en god miljö. Här blir bristen på en analys besvärande, både för att bedöma konsekvenserna för fastighetsägaren, eller konsekvenserna för grannskapets utseende.

Behovet av kommunikation om värden och kvaliteter

De grunder för det kommunala ställningstagandet som nämns i propositionen är dels egen kompetens och arbete, dels en öppen process av argument i samband med framtagandet av olika underlag. Bedömningen av vad som kan anses vara estetiskt godtagbart är något som inte kan komma överraskande i samband med ett avslag av en lovansökan. På flera ställen betonar lagstiftaren behovet av en dialog mellan kommun och allmänhet om dessa frågor, antingen i form av översiktsplaner, bevarandeprogram eller andra skrifter med råd och anvisningar.

Mark- och miljödomstolen finner här att kommunen förvisso redovisar en förväntad kompetens men inte har redovisat hur man fört den av lagstiftaren efterfrågade öppna dialogen med allmänhet och boende i området, före bygglovshanteringen. I beslutsunderlaget redovisas en omfattande diskussion inför mottagandet av bygglovsansökan, men inte att någon dialog förts tidigare. Lagstiftaren hänvisar här till både icke bindande planer eller dokument utan laglig grund som medel för att föra denna dialog, något som här spelar mindre roll, då det är nyttan av dessa handlingar som kunskaps- och diskussionsunderlag som är viktigt, inte deras lagliga status. Avsikten är att även estetiska krav, som till sin natur kan vara svårdefinierade, ska vara möjliga för allmänheten att erhålla i förväg inför ett beslut och i en transparent process.

Att väga allmänna och enskilda intressen

Vid prövning av bygglov, liksom vid rättsverkande planer, ska ”kraven på en estetiskt utformad miljö vägas mot andra allmänna intressen och de krav som ska ställas på byggnaders placering och utformning” (prop. kap. 6.2.4). Lagstiftaren ser alltså den estetiska utformningen av miljön som ett allmänt krav av många. Då man enligt 1 kap. 5 § ÄPBL, vid prövning av frågor ska beakta både allmänna och enskilda intressen, måste det allmänna kravet på god estetik alltid vägas mot det enskilda kravet på motsatsen.

Helsingborgs stad har tydligt redovisat de fysiska och tekniska estetiska värden som det finns ett allmänt intresse av att bevara. Det gäller den sammanhållna enheten av två likartade hus med likartat utseende och tidstypiska arkitektoniska detaljer. Mot detta ställs fastighetsägarens önskan att förändra fasaden så som de finner rimligt.

Mark- och miljödomstolen finner här att kommunens krav på att bibehålla fasaderna intakta, genom förändringarnas omfattning också får till följd att fastighetsägarnas nyttjande av byggnaden avsevärt begränsas i förhållande till deras önskemål. De allmänna intressen, enligt 3 kapitlet eller andra, måste därför vara av stor vikt samt också tydligt kunna redovisas.

Sammanfattning

Mark- och miljödomstolen finner att det sökta bygglovet inte strider mot gällande detaljplan. Domstolen finner vidare att det finns avsevärda, enligt förarbetenas definition, estetiska värden i byggnadens befintliga fasad. Domstolen saknar en bedömning av de nya estetiska värden som eventuellt tillskapas genom ombyggnaden och som då måste vägas mot de förlorade. Någon kommunikation med fastighetsägaren om kulturhistoriska och arkitektoniska värden har inte skett i tillräcklig utsträckning utan först i samband med bygglovsansökan. Någon avvägning mellan allmänna och enskilda intressen har inte gjorts i beslutsprocessen.

Med hänvisning till det ovan sagda anser mark- och miljödomstolen att Stadsbyggnadsnämndens beslut ska upphävas och målet återförvisas till nämnden för ny handläggning.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (DV427)

Överklagande senast den 11 januari 2012.

Jonny Boo                            Mårten Dunér

_____________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Jonny Boo, ordförande, och tekniska rådet Mårten Dunér. Föredragande har varit beredningsjuristen Lars Svensson.