Miljööverdomstolen referat MÖD 2004:8

Court
Miljööverdomstolen
Reference
MÖD 2004:8
Målnummer
M8509-03
Avdelning
13
Avgörandedatum
2004-03-08
Rubrik
Tillstånd till anläggande av bergvärmepump-----Frågan om tillstånd att, inom den yttre skyddszonen för ett vattenområde för vattentäkt, installera en bergvärmeanläggning. Kommunen befarade att tillstånd till aktuell anläggning skulle medföra att samtliga fastigheter inom området skulle ha möjlighet att beviljas motsvarande tillstånd. Miljööverdomstolen (MÖD), som fastställde miljödomstolens dom varigenom tillstånd till anläggningen meddelades, uttalade bl.a. att bedömningen gjorts med utgångsläge i de specifika förhållanden som råder på den aktuella fastigheten och att ett tillstånd inte utgör tillräckliga skäl för att bevilja andra anläggningar tillstånd. MÖD erinrade om att det för ett generellt förbud mot inrättande av bergvärmeanläggningar inom den yttre skyddszonen krävdes ändringar av de gällande föreskrifterna för vattenskyddsområdet.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2003-10-28 i mål nr M 27-03, se bilaga A

KLAGANDE

Samhällsbyggnadsnämnden i Nybro kommun, 382 80 NYBRO

MOTPART

1. YA

2. GA

SAKEN

Tillstånd till anläggande av bergvärmepump

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens dom.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Samhällsbyggnadsnämnden i Nybro kommun (nämnden) har yrkat att miljödomstolens dom upphävs och att nämndens beslut den 16 maj 2002 samt Länsstyrelsens i Kalmar län beslut den 20 december 2002 att avslå YochGAs ansökan om tillstånd att anlägga en bergvärmeanläggning på fastigheten Ö 1:215 i N kommun, skall fastställas.

Miljööverdomstolen har med stöd av 20 kap. 3 § andra stycket miljöbalken och 10 § andra stycket 1. förvaltningsprocesslagen avgjort målet utan att bereda YochGA tillfälle att yttra sig.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Nämnden har fört sin talan på det sätt som framgår av miljödomstolens dom och därutöver hänvisat till vad länsstyrelsen anfört i målet. Nämnden har vidare tillagt i huvudsak följande.

YochGA har inte visat hur anläggningen kan komma att påverka eventuella sprickzoner som står i kontakt med de borrade vattentäkterna. Som en följd av att tillstånd till anläggande av en bergvärmeanläggning på fastigheten Ö 1:215 beviljas, blir det fritt fram att på ca 60 fastigheter inrätta motsvarande anläggningar. Miljödomstolen har inte tagit hänsyn till att denna konsekvens av domen utgör ett hot mot de kommunala bergvattentäkterna genom störningar i berggrunden och ökad risk för läckage.

Nämnden har riktat kritik mot att yttrande inte inhämtats från Naturvårdsverket.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljööverdomstolen anser att det inte föreligger skäl att inhämta ytterligare utredning i målet.

Miljööverdomstolen instämmer i miljödomstolens bedömning. Miljödomstolens dom skall därför fastställas.

Miljööverdomstolen vill framhålla att bedömningen har gjorts med utgångspunkt i de specifika förhållanden som råder på just den fastighet som omfattas av ansökan, såsom dess läge i förhållande till bergvattentäkterna och där rådande flödesriktning på grundvattnet. Mot bakgrund av att det vid en tillståndsprövning skall göras en individuell bedömning av det enskilda fallet, kan tillstånd till en anläggning inte i sig utgöra tillräckligt underlag för att bevilja andra anläggningar tillstånd. För att åstadkomma ett generellt förbud mot inrättande av bergvärmeanläggningar inom den yttre skyddszonen för Örsjö vattenskyddsområde krävs det en ändring av de nu gällande föreskrifterna för vattenskyddsområdet. En sådan ändring prövas i särskild ordning.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Liselotte Rågmark, referent, och hovrättsassessorn Charlotte Håkansson. Enhälligt.

___________________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

YA och GA

MOTPART

Samhällsbyggnadsnämnden i Nybro kommun

382 80 NYBRO

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Kalmar län beslut den 20 december 2002, dnr 505-7696-02, se bilaga 1.

SAKEN

Anläggande av bergvärme inom fastigheten Örsjö X:X i Nybro kommun

__________

DOMSLUT

Miljödomstolen upphäver Samhällsbyggnadsnämndens i Nybro kommun beslut den 16 maj 2002 och Länsstyrelsens i Kalmar län beslut den 20 december 2002 och meddelar YA och GA tillstånd att inrätta bergvärmeanläggning på fastigheten Örsjö X:X.

För tillståndet gäller följande villkor.

1. Brunnen skall anläggas enligt riktlinjer som anges i Sveriges Geologiska Undersöknings publikation ”Normbrunn 97”.

2. Anläggningen skall utrustas med larm och avstängningsanordning som utlöses vid tryck- eller nivåfall i köldbärarkretsen.

3. Köldbärarvätskan skall väljas utifrån egenskaper som minimerar risken för påverkan på grundvattnet vid ett eventuellt läckage.

4. Plan avseende åtgärder vid läckage av köldbärarvätskan skall upprättas och godkännas av Samhällsbyggnadsnämnden i Nybro kommun.

YRKANDEN M. M.

YA och GA har yrkat att tillstånd till bergvärmeanläggning skall beviljas dem. De har anfört i huvudsak följande. Installation av värmepump i känsliga miljöer ställer stora krav på säkerhet för att förhindra läckage i köldbärarsystemet. Riktigt installerad förekommer inte läckage. En bergvärmekollektor sänks ned i ett borrat hål i marken. Djupet på hålet varierar beroende på ort och fastighetens energibehov, vanligen 70-115 meter. Slangen provtrycks innan den sänks ned för att säkerställa att inga transportskador eller arbetsskador har uppkommit. I slangen finns en blandning av bioetanol och vatten. Spritinblandningen är cirka 28 viktprocent för att förhindra frostsprängning i köldbärskretsen. Vid ett läckage i en slang stannar värmepumpen automatiskt om läckaget är större än 3-6 liter, eftersom det finns en inbyggd lågtrycksvakt. Slangen är kopplad till ett slutet system och cirkulationspumpen stannar då vakuum uppstår. Skulle ett läckage uppstå är det sannolikt i någon av de kopplingar som finns ovan jord, exempelvis i införingen till huset eller i själva huset. Kollektorsslangarna i energibrunnen är helsvetsade och skarvlösa samt provtestade. Efter installation är de helt skyddade från yttre påverkan. – Etanol bryts effektivt ned av markens syre. Ju högre upp i marklagret som vätskan läcker ut desto snabbare sker nedbrytningen. Om ett läckage skulle ske i övre marklager och några liter av vattenspritblandningen läcker ut sker nedbrytningen på några veckor. Någon skada på natur och miljö kommer därför inte att ske. ? Andra åtgärder som kan vidtas vid extrema krav på tätning av borrhålet är att fylla det med bentonit efter det att slangen har sänkts ned. De är inte främmande för att vidta sådan försiktighetsåtgärd för att få tillstånd till anläggningen. – Om avståndet till de kommunala uttagsbrunnarna är cirka 500 meter från bostadsområdet är föroreningsrisken minimal. Att avslås ansökan om tillstånd till bergvärmepump hindrar dem och andra fastighetsägare att reducera energiförbrukningen med 70 procent samtidigt som utsläppen av koldioxid från oljepannan kvarstår. Oavsett om Örsjö X:X hade legat inom yttre eller inre vattenskyddszon är den aktuella installationen inte av den storlek eller omfattning att den vid ett läckage skulle ge en märkbar eller bestående påverkan på grundvattentäkten.

Samhällsbyggnadsnämnden i Nybro kommun har yrkat att överklagandet skall avslås och anfört i huvudsak följande. Skälen för nämndens avslag var som följer. Vattnet är vårt viktigaste livsmedel. Örsjö vattentäkt utgörs till del av bergborrade brunnar belägna i yttre skyddsområdet. Ett stort antal villor är belägna i det yttre skyddsområdet. Risken för problem med dålig lukt och smak på dricksvattnet ökar på sikt med antalet etablerade bergvärmepumpar. I det inre skyddsområdet är risken med de borrade brunnarna större än med grusfilterbrunnen.

Miljödomstolen har inhämtat yttrande från Sveriges Geologiska Undersökning (SGU). Av yttrandet framgår i huvudsak följande. SGU anser att det föreligger små risker för att bergvärmeanläggningar och bergborrade dricksvattenbrunnar kan vara föroreningsspridare till omgivningen med den anläggningsteknik som används idag. Det finns mycket få kända fall där sådana ställt till med problem för omgivningen. Uppskattningsvis finns det idag över 300 000 bergborrade vattentäkter och över 150 000 bergvärmeanläggningar i Sverige. Generellt förbud för bergvärmeanläggningar bör inte föreligga inom skyddsområden för vattentäkter. Tillståndsplikt bör emellertid råda och tillstånd bör avgöras från fall till fall. SGU grundar sin syn på saken då det dels föreligger små risker att bergvärmeanläggningar stör omgivningen, dels att bergvärmeanläggningar bidrar till väsentligt minskad förbränning av eldningsolja och därmed också farliga transporter inom vattenskyddsområdet. SGU har också uppmärksammat att i ärenden med bedömning av risker med bergvärmeanläggningar diskuteras sällan de miljövinster sådana anläggningarna har. ? I aktuellt ärende gör SGU följande bedömning: Jordlagren i det aktuella området består främst av morän och berggrunden av granit. Grundvattnets flödesriktning bedöms under opåverkade förhållanden vara från nordväst mot sydost, d.v.s. från högre markytor i nordväst mot lägre sådana och recipienterna Örsjöån och Örsjösjön i sydost. Grundvattenavsänkningen kring de två bergborrade vattentäkterna påverkar grundvattenflödet lokalt vid vattentäkterna men bedöms inte kunna ändra den regionala grundvattensströmningsbilden vid den planerade bergvärmeanläggningen. Detta innebär att det med hänsyn till läget är osannolikt att eventuella föroreningar eller vattenkvalitetsförändringar i samband med bergvärmeanläggningen kan påverka vattenkvaliteten i de bergborrade vattentäkterna. SGU anser att följande krav skall ställas på den aktuella bergvärmeanläggningen och eventuella tillkommande anläggningar i området: Energibrunnen skall anläggas enligt Normbrunn 97; nivåvakt skall finnas för kollektorn så att utläckande köldbärarvätska begränsas vid ett läckage; vattenprov skall tas från energiborrhållet och analyseras avseende vattnets kemi. Om resultatet från vattenanalysen visar att dricksvattenkvaliteten i de bergborrade vattentäkterna påverkas skall borrhålet tätas med bentonit eller material med likartade egenskaper. Om nämnda krav tillgodoses är risken för att de bergborrade vattentäkternas vattenkvalitetskall påverkas negativt av bergvärmeanläggningen eller tillkommande anläggningar obefintlig. Man bör dock iaktta ett skyddsavstånd mellan vattentäkterna och en bergvärmeanläggning om cirka 100 meter. Detta avstånd motiveras främst av att vissa störningar i form av slamförning kan uppstå under själva borrningen orsakat av de höga tryck som genereras av borrmaskinens kompressor.

Samhällsbyggnadsnämnden har anfört i huvudsak följande. Nämnden anser att SGU tolkar försiktighetsprincipen på ett alltför snävt sätt, inte minst med tanke på det antal borrhål som kan komma till stånd i det yttre skyddsområdet. SGU anför också allmänna energihushållningsfrågor som motargument i ett konkret ärende som rör skyddet av vårt viktigaste livsmedel; vattnet.

Länsstyrelsen har anfört i huvudsak följande. Mot SGU:s uppfattning står Naturvårdsverkets som redovisas i i förslaget till allmänna råd om vattenskyddsområden. I förslaget anges bl.a. att som utgångspunkt för innehållet i föreskrifter bör gälla att ” I föreskrifter för vattenskyddsområde bör anges att inom primär skyddszon för grundvattentäkt är anläggningar för lagring och utvinning av värmeenergi ur berg, mark och vatten och uttag av vatten från berg och jord, samt även andra typer av borrningar som kan påverka vattentillgång/kvalitet, förbjudna ?” Länsstyrelsen noterar att Naturvårdverket som har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen vad gäller miljöbalkens tillämpning inte har yttrat sig i ärendet. ? Av SGU:s yttrande framgår inte annat än att bedömningen bygger på rent allmänna kunskaper om geologin och hydrogeologin i området. Sakligt stöd i form av dokumenterade sprick- eller krosszoner, permeabilitet, grundvattennivåer, grundvattenflöden etc. har inte redovisats. Inte heller Yngve Andersson har redovisat sådana uppgifter i sitt överklagande varför länsstyrelsen vidhåller att det inte är visat att den tilltänkta anläggningen uppfyller de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Överklagandet bör därför avslås.

DOMSKÄL

Med miljöfarlig verksamhet avses i 9 kap. 1 § miljöbalken bl.a. användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som kan medföra olägenhet för människors hälsa eller miljön genom förorening av mark, luft, vattenområden eller grundvatten.

Enligt försiktighetsprincipen i miljöbalken skall förebyggande åtgärder och andra försiktighetsmått vidtas så snart det kan befaras att en viss åtgärd skulle kunna utgöra en olägenhet för människors hälsa eller miljön. Syftet är att förebygga, inte bara säkert förutsebara utan också möjliga skador och olägenheter. Hänsyn skall tas redan till risken för skador på människors hälsa och miljön (prop. 1997/98:45, del 1, s. 208-209).

Fastigheten Örsjö X:X ligger inom yttre skyddszon för Örsjö vattenskyddsområde. Skyddsföreskrifter har fastställts av länsstyrelsen den 23 september 1994. I sagda föreskrifter framgår att markvärmeanläggning får anläggas endast efter tillstånd av nuvarande Samhällsbyggnadsnämnden i Nybro kommun.

Miljödomstolen finner inte anledning att inhämta yttrande från Naturvårdsverket.

Miljödomstolen gör följande bedömning.

I föreliggande mål är det i första hand risken för utsläpp till mark och vatten vid ett eventuellt läckage från köldbärarkretsen som måste beaktas. Det är för prövningen av betydelse att dels bedöma hur stor risk för läckage som föreligger, dels att därvid avgöra hur stor påverkan ett läckage skulle ha på mark och vatten. I andra hand skall bedömas risken för skador på grundvattenmagasin i det att bergvärmeanläggningen installeras, således då borran i vilken anläggningen nedsänks borras.

I målet är upplyst att bergvärmeanläggningen för vilken tillstånd sökts har en avstängningsanordning som utlöses vid ett tryck- eller nivåfall i köldbärarkretsen. Mängden

köldbärarvätska som riskerar att läcka ut vid ett eventuellt haveri är enligt uppgift från klaganden 3-6 liter. Varje liter vätska innehåller 0,35 liter ren etanol.

Med utgångspunkt i den tekniska beskrivningen av bergvärmeanläggningen kan konstateras att risken för läckage är mycket liten. Mängden etanol som skulle kunna läcka ut från anläggningen är dessutom liten, vilket gör att risken för förorening av grundvatten i området är liten. De geologiska och hydrogeologiska förhållandena är sådana att inte heller installationen av bergvärmeanläggningen torde innebära risk för skada på grundvattentäkten.

Miljödomstolen finner sammanfattningsvis att, med de försiktighetsmått som föreskrivs i domslutet, risken för förorening inte är så stor att den överväger de negativa konsekvenserna för YA och GA om tillstånd inte beviljas. Överklagandet skall därför bifallas och tillstånd till bergvärmeanläggning beviljas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (prövningstillstånd krävs)

Överklagande senast den 18 november 2003

På miljödomstolens vägnar

Jonny Boo                                                 Roger Carlsson Ödmark

————————–

I avgörandet har deltagit rådmannen Jonny Boo, ordförande, miljörådet Roger Carlsson Ödmark samt de sakkunniga ledamöterna Hans Eliasson och Sten Inge Arnesson. Föredragande har varit beredningsjuristen Martin Jansson.