Regeringsrätten referat RÅ 1993 ref. 94

Court
Regeringsrätten
Reference
RÅ 1993 ref. 94
Målnummer
443-1993
Avgörandedatum
1993-11-18
Rubrik
Byggnad omfattande 66,7 kvm byggnadsarea har med hänsyn till storleken samt med beaktande av rumsindelning, standard och lokalisering på fastigheten ansetts inte utgöra en komplementbyggnad enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen (1987:10).
Lagrum
8 kap. 4 § första stycket, 12 § andra stycket och 13 § plan- och bygglagen (1987:10)

Fastigheten Norra Lagnö 1:187 i Värmdö kommun var bebyggd med fritidshus, komplementbyggnad om ca 20 kvm samt två uthus. Fastigheten var belägen utom detaljplan men inom samlad bebyggelse samt utanför verksamhetsområde för vatten och avlopp, varför egen anläggning erfordrades. G.E. ansökte hos Byggnadsnämnden i Värmdö kommun om bygglov på fastigheten för nybyggnad av en komplementbyggnad om 66,7 kvm byggnadsarea. Byggnaden skulle ha gäststuga, allrum, vävstuga, eventuellt bastu och förråd samt dusch och WC.

Byggnadsnämnden avslog den 12 maj 1992 ansökningen om bygglov för sökt komplementbyggnad samt beslutade att bygglov kunde påräknas för en komplementbyggnad om ca 40 kvm.

G.E. överklagade beslutet.

Länsstyrelsen i Stockholms län (1992-08-18) yttrade: Fastigheten är belägen inom område som saknar detaljplan och områdesbestämmelser. – Den aktuella byggnaden får med hänsyn till planlösning, funktion och läge på tomten samt storlek i förhållande till huvudbyggnaden anses utgöra sådan kompletteringsåtgärd som avses i 8 kap. 12 § andra stycket plan- och bygglagen (1987:10), PBL, jämförd med 13 § samma kapitel. – Av 8 kap. 12 § andra stycket PBL framgår att beträffande en- och tvåbostadshus skall ansökningar om bygglov till kompletteringsåtgärder som anges i 13 § PBL bifallas om åtgärden bl. a. kan antas uppfylla kraven i 3 kap. Av sistnämnda kapitel framgår bl. a. att byggnader skall placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till bl. a. landskapsbilden och till natur- och kulturförhållandena på platsen och så att de eller deras användning inte medför fara eller betydande olägenhet för omgivningen. – Det i ärendet aktuella byggnadsföretaget får anses uppfylla kraven i 3 kap. PBL. De omständigheter byggnadsnämnden åberopat som skäl för sitt avslag kan inte ligga till grund för ett avslag på ansökningen om bygglov för den aktuella komplementbyggnaden. Överklagandet skall därför bifallas och ärendet återförvisas till nämnden för ny handläggning. – Länsstyrelsen upphäver det överklagade beslutet och visar ärendet åter till byggnadsnämnden för förnyad handläggning.

Byggnadsnämnden överklagade länsstyrelsens beslut och anförde bl.a. följande. Den komplementbyggnad, med dusch och veranda, som ansökningen gällde skulle göra det möjligt för ännu ett hushåll att bo på fastigheten, åtminstone sommartid. Det innebar en nyetablering i ett mycket känsligt område som borde granskas enligt 2 kap. PBL angående bl.a. lokalisering av bebyggelse. På Norra Lagnö rådde ett starkt bebyggelsetryck vilket det sannolikt skulle komma att göra även i framtiden. Kommunala eller gemensamma anläggningar för vatten och avlopp saknades och det rådde stor risk för saltvatteninträngning i färskvattnet i området.

Kammarrätten i Stockholm (1993-01-18, Widebäck, Rosenlund, Borglund, referent) yttrade: Lika med länsstyrelsen finner kammarrätten att den ifrågavarande byggnadsåtgärden är sådan kompletteringsåtgärd som anges i 8 kap. 13 § PBL. Vid prövning av det sökta bygglovet har kammarrätten därför att utgå från att marken är lämplig för bebyggelse. Fråga om den sökta åtgärden uppfyller kraven i 2 kap. PBL uppkommer således inte i detta mål. Kammarrätten delar länsstyrelsens bedömning att byggnadsföretaget får anses uppfylla kraven i 3 kap. PBL. – Kammarrätten ändrar inte det överklagade beslutet.

Byggnadsnämnden överklagade kammarrättens dom och anförde i huvudsak följande. På Norra Lagnö rådde ett stort bebyggelsetryck, som bl.a. kunde avläsas i ett flertal förfrågningar om fastighetsbildning samt ansökningar om bygglov för ny-, om- och tillbyggnad av fritidshus, permanenthus och komplementbyggnader. Varje ansökan om bygglov bedömdes bl.a. utifrån vilka konsekvenser den kunde medföra för vattenförbrukningen på Norra Lagnö. Med tanke på vattensituationen under sommarhalvåret var det viktigt att kommunen inte medverkade till att flera hushåll samtidigt bebodde fastigheterna under längre perioder. Värmdö kommun bedömde att 40 kvm byggnadsarea var en rimlig storlek på en komplementbyggnad till ett fritidshus. Detta framgick av att ett stort antal detaljplaner för områden med fritidsbebyggelse som antogs 1987 angav just 40 kvm som största area för komplementbyggnad. Skulle byggnaden användas som bostad ansågs 40 kvm tillräckligt för en gäststuga, som användes kortare perioder. Skulle huset bli större ansågs möjligheterna till att flera hushåll samtidigt bodde på en fastighet under längre perioder öka. Den byggnad för vilken lov söktes ansågs följaktligen ge möjlighet till ett självständigt boende och uppförandet av den kunde inte utgöra en sådan kompletteringsåtgärd som avsågs i 8 kap. 13 § PBL för vilken enligt 12 § samma kapitel endast krävdes prövning enligt 3 kap. PBL. Prövningen borde även omfatta kraven i 2 och 5 kap. PBL. Byggnaden avsågs enligt ritningarna förses med dusch och WC. Den kunde i framtiden – utan bygglov – även förses med pentry/kök och fungera som fritidshus. förutom att den sökta byggnationen följaktligen ökade risken för dubbelboende och ökat vattenuttag ökade den även sannolikheten för att en avstyckning skulle komma att genomföras.

Prövningstilltånd meddelades.

Regeringsrätten (1993-12-03, Björne, Brink, Wadell, Werner) yttrade: Frågan i målet gäller bygglov för en ny byggnad på fastigheten Norra Lagnö 1:187 i Värmdö kommun. Fastigheten, som omfattar 8 754 kvm, är belägen utom detaljplanelagt område men inom ett område där det finns samlad bebyggelse. På fastigheten finns ett fritidshus och i anslutning till detta en komplementbyggnad på ca 20 kvm. Vidare finns det två uthus som ligger avskilt från huvudbyggnaden. Bygglov för denna beviljades år 1981 med en byggnadsarea om 88,8 kvm, varav 28,1 kvm öppen area. År 1986 beviljades bygglov för ändring av byggnaden innebärande att två taktäckta utrymmen om totalt 9,3 kvm fick byggas in samt källare om ca 45 kvm fick inredas. Den tillkommande byggnad som bygglovsansökningen avser omfattar 66,7 kvm byggnadsarea, varav 12,4 kvm öppen area. Enligt ritning skall byggnaden ha gästrum, allrum, vävstuga eventuell bastu samt dusch och WC. Den skall placeras i närheten av de två uthus som ligger avskilt från huvudbyggnaden.

Enligt bestämmelserna i 8 kap. 12 § PBL skall beträffande en- eller tvåbostadshus som ligger inom områden som inte omfattas av detaljplan ansökningar om bygglov till kompletteringsåtgärder som anges i 13 § bifallas, om åtgärden kan antas uppfylla kraven i 3 kap. Med kompletteringsåtgärder enligt 13 § avses bl.a. uppförande av komplementbyggnader. Med komplementbyggnader avses enligt 8 kap. 4 § första stycket PBL – där begreppet definieras – fristående uthus, garage och andra mindre byggnader. Någon annan exemplifiering av vad som avses med begreppet komplementbyggnader finns inte i lagen eller dess motiv. I motiven har dock påpekats att begreppet inte försetts med någon begränsning som innebär att byggnaderna inte får vara avsedda som bostad (prop. 1985/86:1, s. 696). Å andra sidan har framhållits att ett bostadshus aldrig kan utgöra en komplementbyggnad (prop. s. 700).

Regeringsrätten finner främst med hänsyn till storleken på den byggnad för vilken bygglov söks men också med beaktande dels av den rumsindelning och standard som byggnaden avses få, dels den avsedda lokaliseringen på fastigheten att byggnaden inte kan hänföras till komplementbyggnad till huvudbyggnaden på fastigheten. I målet har inte anförts att något hinder skulle föreligga enligt 3 kap. PBL för bifall till ansökningen. Eftersom byggnaden inte är en komplementbyggnad måste emellertid ansökningen prövas mot 8 kap. 12 § första stycket PBL i dess helhet, bl. a. måste kraven i 2 kap. vara uppfyllda för att byggnadslov skall kunna beviljas. Eftersom en sådan prövning inte företagits i länsstyrelsen bör målet återförvisas dit.

Regeringsrätten upphäver länsstyrelsens beslut och kammarrättens dom och visar målet åter till länsstyrelsen för prövning enligt det ovan anförda.

Föredraget 1993-11-18, föredragande Persson,

målnummer 443-1993