Regeringsrätten referat RÅ 1995 ref. 30

Court
Regeringsrätten
Reference
RÅ 1995 ref. 30
Målnummer
1807-93
Avdelning
1
Avgörandedatum
1995-07-10
Rubrik
Fråga om verkningarna i visst fall av nybyggnadsförbud enligt 110 § andra stycket i den upphävda byggnadslagen (1947:385)
Lagrum
•  110 § andra stycket i den numera upphävda byggnadslagen (1947:385)
•  5 kap. 8 § p. 1, 17 kap. 4 § plan- och bygglagen (1987:10)
Rättsfall
RÅ 1993 ref. 7

Enligt 17 kap. 14 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, skall förbud mot nybyggnad som utfärdats med stöd av (den numera upphävda) byggnadslagen (1947:385), BL, gälla som bestämmelse i planen enligt 5 kap. 8 § 1. PBL. PBL trädde i kraft den 1 juli 1987 varvid särskilda övergångsbestämmelser meddelades i 17 kap. Mera härom se vidare i referatet.

Länsstyrelsen i Stockholms län meddelade med stöd av 110 § andra stycket BL den 15 juni 1987 nybyggnadsförbud för vissa områden i Nacka att gälla tills vidare till dess vattenförsörjning och avlopp anordnats i erforderlig mån för resp. område.

DOM Borowski Arkitekter AB (bolaget) – ansökte om bygglov för atelje och bostad på fastigheten Älgö 53:4 i Nacka. Fastigheten låg inom område som omfattades av nämnda nybyggnadsförbud. – Ansökan avsåg en 1 1/2 plans byggnad innehållande atelje och bostad med en byggnadsarea om ca 180 kvm. För området gällde detaljplan från den 15 november 1938. Den aktuella fastigheten var enligt planen avsedd för handels- och hantverksändamål. Även bostäder fick inredas. Fastigheten var strandnära belägen i anslutning till Älgö Gård. Älgö, som av kommunen betraktades som fritidshusområde saknade kommunal försörjning av vatten och avlopp m.m.

Miljö- och hälsoskyddskontoret i Nacka kommun avstyrkte bygglov i yttrande den 5 november 1991 till byggnadsnämnden.

Byggnadsnämnden i Nacka kommun (1991-12-11) beslöt med hänvisning till miljö- och hälsoskyddskontorets yttrande den 5 november 1991 och 5 kap. 8 § PBL avslå ansökan.

Bolaget överklagade beslutet. Till stöd härför anförde bolaget bl.a. följande. Då den planerade byggnationen inte torde förändra vattenbalansen i området kunde inte hinder föreligga för bygglov. Det fanns numera tekniska möjligheter att lösa vattenfrågorna utan att det förelåg risk för att grundvattentillgången skulle minska. Enligt en av VIAK företagen utredning konstaterades att tillgången på vatten gott och väl skulle täcka vattenuttaget och att även vattenuttaget kunde ökas utan att någon brist behövde uppstå.

Länsstyrelsen i Stockholms län (1999-03-06) yttrade: Fastigheten är belägen inom område för vilket detaljplan fastställts den 15 november 1938.

Nybyggnadsförbud enligt 110 § andra stycket BL har meddelats för området. – Nybyggnadsförbud enligt 110 § andra stycket BL som var gällande när PBL trädde i kraft gäller enligt 17 kap. 14 § PBL numera som detaljplanebestämmelse enligt 5 kap. 8 § 1. PBL. – Enligt sistnämnda bestämmelse skall bygglov inte lämnas till åtgärd som innebär väsentlig ändring av markens användning förrän vatten- och avloppsanläggning för vilken kommun inte skall vara huvudman kommit till stånd. – Då gemensam vatten- och avloppsanordning saknas strider byggnadsföretaget mot planen och byggnadsnämnden har således haft fog för sitt beslut. – Länsstyrelsen avslår överklagandet.

Bolaget överklagade och yrkade att bygglov skulle beviljas alternativt att ärendet skulle återförvisas till byggnadsnämnden. Till stöd härför anförde bolaget bl.a. följande. Länsstyrelsens beslut var inte lagligen grundat. Länsstyrelsens nybyggnadsförbud den 15 juni 1987 var inte ett sådant beslut som kunde anses utgöra detaljplanebestämmelse. Härför förutsattes nämligen att fråga var om sådan va-anläggning för vilken kommunen inte skulle vara huvudman. Såvitt framgick av länsstyrelsens beslut den 15 juni 1987 var detta nybyggnadsförbud fattat utifrån den grunden att det var kommunen själv som skulle vara huvudman för va-anläggningen.

Kammarrätten i Stockholm (1993-03-31, Rundqvist, Avellan-Hultman, Lindbäck, referent) yttrade: Vad bolaget anfört i kammarrätten och vad i övrigt förekommit i målet föranleder inte annan bedömning än den länsstyrelsen gjort. – Kammarrätten avslår överklagandet.

Bolaget överklagade och fullföljde sin i kammarrätten förda talan.

Byggnadsnämnden, som avstyrkte bifall, anförde bl.a. att avsikten vid beslutet den 15 juni 1987 om nybyggnadsförbud enligt 110 § andra stycket BL inte varit att kommunen skulle vara huvudman för vatten- och avloppsanläggningar på Älgö och att nybyggnadsförbudet i 5 kap. 8 § 1. PBL därför skulle gälla som bestämmelse i den byggnadsplan som gällde för området.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1995-10-07, Wahlgren, Palm, Wadell, Berglöf) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Länsstyrelsen i Stockholms län, vars bedömning godtagits av kammarrätten, har i sitt beslut – efter att ha konstaterat dels att det nybyggnadsförbud för området i fråga som var gällande när PBL trädde i kraft numera enligt 17 kap. 14 § samma lag gäller som detaljplanebestämmelse enligt 5 kap. 8 § 1. PBL, dels också att sistnämnda bestämmelse innehåller att bygglov inte skall lämnas till åtgärd som innebär väsentlig ändring av markens användning förrän vatten- och avloppsanläggning för vilken kommun inte skall vara huvudman kommit till stånd – som skäl för att avslå bolagets överklagande angivit att gemensam vatten- och avloppsanläggning saknas.

Den första fråga som uppstår i målet är huruvida det nybyggnadsförbud som beslutats med stöd av 110 § andra stycket BL över huvud kan anses gälla med beaktande av den lydelse som givits åt 17 kap. 14 § PBL. Enligt nämnda lagrum skall som framgår av vad som nyss återgivits ur länsstyrelsebeslutet förbud utfärdat med stöd av nämnda 110 § andra stycket gälla som bestämmelse i planen enligt 5 kap. 8 § 1. PBL. Här står två tolkningsmöjligheter till buds. Antingen kan man se nybyggnadsförbudet, som ju vilar på äldre lagstiftning, gällande enligt sin lydelse men med de rättsverkningar som framgår av PBL. Eller så finns möjligheten att betrakta hänvisningen till innehållet i 5 kap. 8 § 1. PBL som innebärande den regleringen att planbestämmelser med innehåll enligt sistnämnda författningsrum skall anses ha trätt i stället för nybyggnadsförbud av här avsett slag (se beträffande här diskuterade tolkningsalternativ Didon m.fl. Plan- och bygglagen s. 748 f.). Regeringsrätten finner i denna fråga skäl att ansluta sig till det sistnämnda tolkningsalternativet. Detta betyder med andra ord att ett nybyggnadsförbud enligt 110 § andra stycket BL inte får sträcka sig längre än vad som anges i 5 kap. 8 § 1. PBL.

Det här anförda innebär att det i första hand måste undersökas huruvida de med bolagets bygglovsansökan avsedda åtgärderna innefattar en väsentlig ändring av markens användning. Spörsmålet hur – med hänsyn till byggnadsförbudets avfattning – omständigheterna i förevarande mål gestaltar sig beträffande vatten- och avloppsförhållandena blir beroende av utfallet av prövningen av den första frågan.

Av den byggnadsplan från 1938 som enligt vad som framgår av det tidigare återgivna på grund av reglerna i 17 kap. 4 § PBL skall gälla som detaljplan som antagits med stöd av PBL framgår att fastigheten är avsedd för handels- och hantverksändamål. Vidare framgår av planen att även bostäder får inredas. Av bygglovsansökningen, som avser uppförande av ny byggnad, framgår inte annat än att ändamålet med byggnadsföretaget är i överensstämmelse med vad som förutsatts i planen. Någon utredning till stöd för att i detta mål fråga skulle kunna vara om ändrad markanvändning av det slag som avses med rekvisitet i 5 kap. 8 § 1. PBL föreligger inte. Med hänsyn till vad som i det föregående anförts om möjligheten att efter PBL:s ikraftträdande tillämpa byggnadsförbud som föreskrivits med stöd av BL och till vad som nu befunnits vara utrett i fråga om användningen av marken till fastigheten Älgö 53:4 förklarar Regeringsrätten att det nybyggnadsförbud som vid PBL:s ikraftträdande gällde för ifrågavarande fastighet inte kan anses utgöra hinder för bifall till det sökta bygglovet.

Med denna prövning bortfaller behovet att pröva frågan om innehållet av byggnadsförbudet och om huvudmannaskapet för eventuella vatten- och avloppsanläggningar.

Vidare må anmärkas att spörsmålet om en tillfredsställande lösning av avloppsfrågan såvitt avser fastigheten inte kan tas upp i förevarande mål.

Regeringsrätten finner på grund av det anförda att frågan om bygglov skall prövas utan hinder av nybyggnadsförbud och att en sådan prövning i första hand ankommer på byggnadsnämnden. Bolagets talan skall således bifallas i detta hänseende.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och länsstyrelsens och byggnadsnämndens överklagade beslut samt återförvisar målet till Byggnadsnämnden i Nacka kommun för förnyad prövning av frågan om bygglov utan hinder av nybyggnadsförbud.

Föredraget 1995-06- 13, föredragande Wahling Bexhed, målnummer 1807-1993