Regeringsrätten referat RÅ 1995 ref. 52

Court
Regeringsrätten
Reference
RÅ 1995 ref. 52
Målnummer
2030-94
Avdelning
2
Avgörandedatum
1995-10-10
Rubrik
Rätten till bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen har inte ansetts omfatta beräknade fördyrade matkostnader hänförliga till bulimi (hetsätning).
Lagrum
6 § socialtjänstlagen (1980:620)

A.N. ansökte om ett generellt påslag på normen för bistånd enligt 6 socialtjänstlagen, SoL, med 4 500 kr per månad för fördyrade levnadsomkostnader hänförliga till bulimi (hetsätning) och anorexi.

Socialförvaltningen Centrum i Malmö stad avslog den 8 oktober 1993 A.N:s ansökan och anförde att rätt till bistånd jämlikt 6 § SoL avseende ett generellt påslag till socialbidragsnormen inte förelåg samt att behovet var tillgodosett via egen inkomst.

A.N. överklagade beslutet till länsrätten och yrkade att bistånd skulle utgå med 4 500 kr per månad till fördyrade levnadsomkostnader på grund av anorexi och bulimi.

Socialförvaltningen som avstyrkte bifall till överklagandet anförde därvid bl.a. följande. A.N. hade, som en följd av sin sjukdom, periodvis stort födoämnesintag och därmed ökade levnadsomkostnader. Detta ledde till att A.N. ofta stod utan medel till uppehälle. Socialtjänsten hade det yttersta ansvaret för A.N. i de situationer hon stod utan medel till uppehälle och så länge inte sjukvårdens insatser ledde till önskat resultat. Det var dock inte rimligt att A.N. generellt varje månad skulle tillerkännas ett belopp om 4 500 kr utöver socialbidragsnormen. A.N:s behov av bistånd fick även fortsättningsvis prövas vid varje ansökningstillfälle och i de fall det konstaterades att A.N. på grund av sin sjukdom stod utan medel till mat, skulle socialnämnden vara henne behjälplig med bistånd enligt en reducerad norm.

Sociala enheten vid Länsstyrelsen i Malmöhus län ansåg i yttrande att överklagandet borde bifallas.

Länsrätten i Malmöhus län (1993-11-25, ordförande Hinn) yttrade: Enligt 6 § SoL har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Genom biståndet skall den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå. – Av handlingarna i målet framgår att A.N. är en ensamstående kvinna. Hon bor i en lägenhet om två rum och kök. Månadshyran uppgår till 2 358 kr per månad. A.N. lider sedan flera år tillbaka av anorexi och bulimi. Hon är för närvarande sjukskriven och uppbär sjukpenning. A.N. erhåller via s.k. Dagmarpengar psykoterapi i privat regi. Hon har även kontakt med Allmänpsykiatrin. – Länsrätten gör följande bedömning. – Mot bakgrund av den utredning som finns finner länsrätten att A.N. med anledning av fördyrade levnadsomkostnader på grund av anorexia och bulimia bör få tillgodoräkna sig ett belopp om skäligen ansedda 3 000 kr som en godkänd utgift vid den ekonomiska beräkningen för den i målet aktuella perioden. – Med hänsyn till det ovan anförda finner länsrätten vid en förnyad ekonomisk beräkning att A.N. under perioden den 20 oktober – 19 november 1993 haft godtagbara utgifter om 8 684 kr (norm 3 326 kr, hyra 2 358 kr, fördyrade levnadsomkostnader 3 000 kr) och disponibla inkomster om 7 464 kr (sjukpenning 7 464 kr). Härigenom har ett underskott om 1 220 kr uppstått. A.N. är därmed berättigad till bistånd med 1 220 kr för tiden den 20 oktober – 19 november 1993. – I den mån A.N. genom sitt yrkande avsett att yrka bistånd även för framtida behov, har länsrätten ingen möjlighet att fastställa att socialbidrag skall utgå med visst belopp i framtiden. – Avslutningsvis vill länsrätten erinra om att det är viktigt att A.N. ges adekvata insatser för sin sjukdom som resulterar i en effektiv behandling och en så kort behandlingstid som möjligt. Enligt socialtjänstlagen har den enskilde inte någon ovillkorlig rätt att få en viss bestämd insats utan flera olika insatser kan komma i fråga för att lösa de problem som föreligger i den enskilda fallet. – Länsrätten förklarar A.N. berättigad till bistånd med 1 220 kr för perioden den 20 oktober – 19 november 1993.

Socialnämnden Centrum överklagade och yrkade i första hand att länsrättens dom skulle undanröjas och socialnämndens beslut fastställas. I andra hand yrkade socialnämnden att det belopp som utbetalats under aktuell period skulle avräknas mot det biståndsbelopp som länsrättens dom innebar. Socialnämnden anförde bl.a. följande. A.N. var ensamstående och bodde i en lägenhet om ett rum och kök. Hon led sedan flera år av ätbeteendestörningar och erhöll härför psykoterapeutisk behandling. A.N. var genom egna inkomster och pågående psykoterapi tillförsäkrad en skälig levnadsnivå. Hon hade därutöver fått pengar till livsmedel då hon påkallade detta utan att socialnämnden ifrågasatte att hon var medellös vid dessa tillfällen. Det var ogörligt att fastslå ett schablonbelopp att utgå utöver normbeloppet. A.N. hade inte heller visat att hon haft ett behov som motsvarade 4 500 kr utöver socialbidragsnormen varje månad. Ett generellt påslag utöver normen hade befarats kunna ha en konserverande inverkan på hennes sjukdom och därigenom också motverka syftet med övriga insatser.

A.N. bestred socialnämndens talan och yrkade för egen del att bistånd skulle beräknas på ett belopp om 4 500 kr utöver socialbidragsnormen samt anförde bl.a. följande. Hon var helt beroende av bidrag om hon skulle överleva sin sjukdomstid. Annars förstärktes hennes anorektiska tillstånd ofrivilligt. Om en förbättring skulle kunna ske krävdes att hon slapp leva med en kaotisk och oviss ekonomisk situation. Hon måste gå till tandläkare minst en gång per vecka eftersom sjukdomen hade medfört skador på tänderna. Med hjälp av olika näringspreparat kunde hon hålla ett någorlunda stabilt näringsintag. För socialnämnden hade uppvisats kvitton som visade hur stor fördyringen av hennes levnadskostnader var. Hon hade varit sjuk sedan år 1985 men genom samtalsterapi hade hon blivit lite bättre. – A.N. åberopade intyg den 7 januari 1994 av biträdande överläkare L.L vid sektorsklinik Centrum på Malmö Allmänna Sjukhus vari uttalades följande. A.N. hade under lång tid haft en gles kontakt med psykiatrin på grund av ätbeteendestörningar. De huvudsakliga behandlingsinsatserna var förlagda i privat regi genom ekonomiska medel från s.k. Dagmarpengar. Åtminstone under det senaste året hade A.N:s ätbeteende, som kunde växla mellan anorektiskt och bulimiskt, mest varit bulimiskt. Detta innebar att hon åt stora mängder mat, vilket gav henne ångest och något senare framkallade kräkningar.

Kammarrätten förordnade den 14 december 1993 att den överklagade domen tills vidare inte skulle gälla.

Kammarätten i Göteborg (1994-03-01, Nordbeck, Rydin, referent, Hagard Linander) yttrade: Av utredningen framgår att A.N. har haft inkomster som med beaktande av hennes bostadskostnad och levnadskostnader i övrigt överstiger socialstyrelsens vägledande norm för socialbidrag. Socialnämnden har upplyst att A.N. fått bistånd till sin försörjning då hon tillfälligt varit utan pengar. A.N. har uppgett att hon sedan två år erhåller terapeutisk behandling för sina ätbesvär och att de också lindrats men att sjukdomen fortfarande består. I den mån biståndsinsatser kan komma i fråga bör dessa därför enligt kammarrättens mening vara inriktade på att ge A.N. medicinsk hjälp att ändra sitt ätbeteende. Det framstår inte heller som sannolikt att ett regelbundet extra ekonomiskt bistånd till mat och andra förnödenheter skulle göra det lättare för A.N. att komma till rätta med detta problem. I enlighet härmed finner kammarrätten i motsats till länsrätten det inte vara befogat att tillerkänna A.N. något biståndsbelopp för fördyrade levnadskostnader på grund av anorexi och bulimi. – Kammarrätten bifaller Socialnämnden Centrums överklagande och undanröjer länsrättens dom vad avser bistånd för perioden den 20 oktober – den 19 november 1993. – Kammarrätten avslår A.N:s överklagande.

A.N. överklagade och yrkade såsom hon slutligen bestämt sin talan att Regeringsrätten skulle berättiga henne till ekonomiskt bistånd med 1 000 – 1 750 kr.

Socialnämnden yrkade att kammarrättens dom skulle fastställas.

Prövningstillstånd meddelades.

Socialstyrelsen tillstyrkte i avgivet yttrande överklagandet.

Regeringsrätten (1995-10-10, Björne, Tottie, Sjöberg, Lavin) fastställde kammarrättens dom.

Föredraget 1995-09-05, föredragande Andersson-Jarl, målnummer 2030-1994