Regeringsrätten referat RÅ 1996 ref. 17

Court
Regeringsrätten
Reference
RÅ 1996 ref. 17
Målnummer
3121-94
Avdelning
3
Avgörandedatum
1996-03-08
Rubrik
En byggnad har uppförts med stöd av ett bygglov som inte vunnit laga kraft. Efter överklagande av en granne har bygglovet sedermera upphävts genom lagakraftvunnen dom. Byggnadsnämnden har inte ansetts skyldig att ingripa med föreläggande om rivning då förberedelser inletts för att ändra detaljplanen så att lov till byggnadsåtgärden sannolikt skulle kunna meddelas med tillämpning av nya planbestämmelser.
Lagrum
10 kap. 1 §, 10 kap. 12 §, 10 kap. 19 § plan- och bygglagen (1987:10)
Rättsfall
•  RÅ 1978 2:34
•  RÅ 1995 not. 402

Fastigheten Dingelsundet 2:80 låg inom området för en detaljplan som fastställts den 17 augusti 1976. I planen angavs att området skulle användas för fritidsändamål och att detta ändamål skulle vidmakthållas framför allt genom att planbestämmelserna om bostadens yta och om tomtplatsens sammanlagda byggnadsyta m.m. skulle avpassas för fritid men inte för helårsboende. Således angavs i 4 § nämnda bestämmelser att på varje tomtplats endast en huvudbyggnad jämte uthus fick uppföras (1 mom.), att på varje tomtplats bostaden inte fick ges större yta än 60 kvm (2 mom.) och att den sammanlagda byggnadsytan på tomtplatsen inte fick överstiga 100 kvm (3 mom.). I 5 § 3 mom. angavs att huvudbyggnad inte fick uppföras med större höjd än 3,5 m och uthus inte med större höjd än 2,5 m. Från bestämmelsen i 4 § 2 mom., dvs. om bostadsbyggnadens yta, fick byggnadsnämnden enligt 6 § medge undantag om detta för varje särskilt fall prövas vara förenligt med bostadens användning för endast fritidsändamål. – År 1984 erhöll syskonen M. och A.R. fastigheten Dingelsundet 2:80 som gåva. – Hösten 1990 ansökte B.R., som var far till syskonen, om rivningslov avseende en befintlig gäststuga och om bygglov för nybyggnad av en gäststuga. På fastigheten fanns ytterligare en bostadsbyggnad med en byggnadsyta på 62,9 kvm. Den nya gäststugan skulle ha en yta på 53,1 kvm och inrymma allrum med köksdel, hall, sovrum, wc och förrådsrum samt därutöver ett loft som i båda gavlarna var försett med fönster. Nybyggnaden skulle placeras på mark, som inte var punktprickad. Byggnadsnämnden beviljade lov den 4 oktober 1990 och antecknade härvid att byggnadsåtgärden avseende den nya gäststugan kunde godtas som en mindre avvikelse från gällande plan. – B.I., som var ägare av en grannfastighet, överklagade byggnadsnämndens beslut till länsstyrelsen som beslutade att meddela inhibition den 31 oktober 1990. I beslut den 11 december 1990 avslog länsstyrelsen B.I:s överklagande. Beslutet överklagades till kammarrätten, som den 28 december samma år beslutade om inhibition av länsstyrelsens beslut. Dessförinnan hade åtgärder för att uppföra stugan vidtagits. Enligt uppgift hade den 8 november 1990 bl.a. grund, ytterväggar och tak uppförts. Kammarrätten meddelade dom den 4 juli 1991 vari kammarrätten med bifall till överklagandet upphävde bygglovet för nybyggnaden samt förordnade att inhibitionsbeslutet skulle fortsätta att gälla. Kammarrätten konstaterade bl.a. att det beviljade bygglovet stred mot planbestämmelserna i 4 § 1 mom. och 4 § 3 mom. samt att den nya byggnaden inte kunde anses som en mindre avvikelse förenlig med planens syfte. – B.R. begärde sedermera att planen för det område där fastigheten Dingelsundet 2:80 var belägen skulle ändras.

Byggnadsnämnden i Karlstads kommun beslöt den 24 april 1992 under §§ 103 och 105 dels att uppdra åt stadsbyggnadskontoret att ändra detaljplan (byggnadsplan) för Dingelsundet så att två huvudbyggnader per tomt tillåts med vardera 60 resp. 50 kvm och dels att lägga en från stadsbyggnadskontoret inkommen skrivelse angående uttagande av avgift samt föreläggande om rivning av gäststuga på fastigheten Dingelsundet 2:80 till handlingarna.

B.I., ägare till grannfastigheten Dingelsundet 2:79, överklagade besluten.

Länsstyrelsen i Värmlands län (1992-10-19) yttrade såvitt här är i fråga: Vad slutligen gäller beslutet att inte förelägga ägaren till fastigheten Dingelsundet 1:80 om rättelse med anledning av den utan bygglov uppförda gäststugan får länsstyrelsen anföra följande. – Byggnadsnämnden har motiverat sitt beslut att inte förelägga om rättelse med att stadsbyggnadskontoret fått i uppdrag att på ovan angivet sätt ändra detaljplan för Dingelsundet och att det därför framstår som sannolikt att lov till byggnadsåtgärden kan komma att meddelas i efterhand. – Enligt vad länsstyrelsen underhand erfarit har stadsbyggnadskontoret för avsikt att påbörja planarbetet under hösten 1992. – Mot bakgrund av vad som framkommit i ärendet om ändring av detaljplanen för Dingelsundet måste det anses skäligt att för närvarande avvakta utgången i planärendet och inte förelägga om borttagande av byggnaden. – Länsstyrelsen tar inte upp till prövning överklagandet av byggnadsnämndens beslut i avgiftsfrågan och beslutet att uppdra till stadsbyggnadskontoret att ändra detaljplanen för Dingelsundet. – Länsstyrelsen avslår överklagandet av beslutet att inte förelägga om rättelse.

B.I. överklagade och yrkade att B.R., såsom ägare till fastigheten Dingelsundet 2:80, skulle föreläggas att omgående och senast den 1 april 1993 bortta den byggnad på fastigheten som hade uppförts utan bygglov. Han åberopade vad han tidigare hade anfört i målet och tillade därutöver bl.a. följande. Byggnadsnämnden hade skyldighet att inskrida enligt 10 kap. 1 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, när en person bygger utan bygglov. B.R. hade byggt utan bygglov. Vidare hade B.R. helt ignorerat de inhibitionsbeslut som meddelats i målet och hade dessutom byggt på helger och kvällar. Byggnadsnämnden skulle vid sitt beslut den 24 april 1992 (§ 105) ha konstaterat att gällande plan inte tillät två huvudbyggnader samt att bygglov saknades och inte kunde påräknas i efterhand. Lagstiftaren godtog inte byggnadslov i efterhand på grund av en eventuell planändring. – B.I. åberopade av honom gjorda noteringar över besökande hantverkare under inhibitionstid, namnlista, plan- och bostadsenhetens promemoria av den 16 februari 1993 samt fotografier.

B.R., som bestred B.I:s talan, anförde bl.a. följande. Bygglov hade meddelats när han uppförde byggnaden. Det hade dock inte vunnit laga kraft när han placerade byggnaden på tomten. Han hade inte byggt vid tillfälle då inhibitionsbeslut förelegat beträffande bygglovet. För den händelse det nu aktuella planarbetet resulterade i att två huvudbyggnader tilläts saknades skäl för byggnadsnämnden att inte ge bygglov. Självfallet kunde inte sådant beviljas förrän en eventuell plan vunnit laga kraft. Det syntes inte förenligt med PBL:s syfte att i det nu aktuella läget begära att han skulle ta bort byggnaden. Till följd av att byggnaden inte kunnat färdigställas hade han förlorat den tioåriga husgarantin liksom den treåriga maskingarantin. Det uppkom vattenskador i taket på grund av inhibitionsbeslutet.

Kammarrätten i Göteborg (1994-04-14, Häggbom, Fredrickson, Dahlin, referent) yttrade, såvitt nu är i fråga: Av utredningen i målet framgår att planarbete pågår som syftar till att två huvudbyggnader om 60 resp. 50 kvm tillåts på varje fastighet. Mot bakgrund härav finner kammarräten att det saknas anledning att nu förlägga B.R. att riva byggnaden. – Kammarrätten avslår överklagandet.

B.I. överklagade hos Regeringsrätten och vidhöll sitt yrkande om ingripande. Han anförde att det inte fanns några planbestämmelser som tydliggjorde att ifrågavarande byggnation kunde komma att godkännas. De nya planbestämmelserna, som hade antagits av Karlstads kommun, hade överklagats av ett flertal grannar och mycket talade för att de inte skulle komma att kunna genomföras.

Prövningstillstånd meddelades.

B.R. motsatte sig att byggnadsnämnden skulle ingripa med ett föreläggande om rivning av gäststugan och anförde att ett rättsligt fel förelåg genom att B.R. hade angetts som adressat. Byggnationer av liknande slag hade tillåtits tidigare i området.

Regeringsrätten (1996-03-08, Brink, Tottie, Swartling, Holstad, Baekkevold) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. När en åtgärd som kräver bygglov, rivningslov eller marklov har vidtagits utan lov, skall byggnadsnämnden enligt 10 kap. 1 § PBL, se till att det som utförts blir undanröjt eller på annat sätt rättat, om inte lov till åtgärden meddelas i efterhand. Bestämmelsen omfattar även det fallet att ett meddelat lov blir upphävt genom beslut i högre instans, jfr 10 kap. 12 § 2 PBL och RÅ 1978 2:34 samt RÅ 1995 not. 402.

I sammanhanget kan erinras om 10 kap. 19 § PBL där det föreskrivs att, när en åtgärd som kräver bygglov, rivningslov eller marklov vidtagits utan sådant lov men det framstår som sannolikt att lov kan meddelas till åtgärden, byggnadsnämnden innan handräckning begärs eller föreläggande meddelas skall bereda ägaren tillfälle att inom viss tid ansöka om lov. Om ansökan inte inkommer inom föreskriven tid får byggnadsnämnden trots detta pröva frågan om lov till åtgärden.

På fastigheten Dingelsundet 2:80 har med stöd av ett lov, som inte vunnit laga kraft, uppförts en byggnad. Bygglovet har sedermera efter överklagande av B.I. upphävts genom en dom av kammarrätten. Domen har sedan Regeringsrätten vägrat prövningstillstånd vunnit laga kraft. Frågan i målet är om byggnadsnämnden varit skyldig att ingripa med föreläggande om rättelse i en situation då förberedelser inletts för att ändra detaljplanen, så att lov till byggnadsåtgärden eventuellt skall kunna ges senare.

Av de nyss återgivna bestämmelserna i 10 kap. 1 och 19 §§ PBL framgår att bygglov kan ges i efterhand när bygglovspliktiga åtgärder har vidtagits utan lov samt att byggnadsnämnden kan avvakta med rättelseåtgärder i form av t.ex. rivningsföreläggande när det framstår som sannolikt att det finns förutsättningar för att ge lov i efterhand. Bestämmelserna torde i första hand ta sikte på det fallet att det är förenligt med en redan existerande plan att ge det erforderliga bygglovet. Såsom lagtexten utformats finns det dock inte något hinder mot att tillämpa samma principer i det fallet då den existerande planen visserligen inte ger utrymme för bygglovet men nämnden bedömer det som sannolikt att man genom ändring av planen, kanske genom ett s.k. enkelt planförfarande, kan skapa förutsättningar för att ge bygglov. En sådan lösning kan i själva verket i vissa situationer framstå som den enda rimliga avvägningen mellan det allmänna intresset att motverka olovliga byggnadsåtgärder och den enskildes intresse att undvika kapitalförstöring genom t.ex. en rivning som i efterhand visar sig onödig.

I målet är upplyst att en ny detaljplan för del av Dingelsundet den 25 augusti 1995 antagits av byggnadsnämnden. Den nya planen medger att två byggnader får uppföras på fastigheten Dingelsundet 2:80. Det nya planbeslutet har visserligen överklagats. Nämnden får emellertid anses ha haft fog för sin bedömning att ett bygglov sannolikt skulle kunna komma att beviljas med tillämpning av nya planbestämmelser.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts finner Regeringsrätten i likhet med kammarrätten att det för närvarande saknas anledning att förelägga B.R. att riva byggnaden. B.I:s överklagande skall vid sådant förhållande avslås.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredraget 1996-02-06, föredragande Bergquist, målnummer 3121-1994