Regeringsrätten referat RÅ 1996 ref. 63

Court
Regeringsrätten
Reference
RÅ 1996 ref. 63
Målnummer
1458-95
Avdelning
2
Avgörandedatum
1996-03-26
Rubrik
Enligt kollektivavtal gällde att landstingsanställda, under ledighet för fullgörande av förtroendemannauppdrag åt landstinget, då full ersättning för mistad lön inte utgick, kunde medges behålla lön eller del därav. Landstings personaldelegations beslut, att rätten att behålla lön eller del därav gällde oavsett om det politiska uppdraget avsåg heltid eller deltid, har inte ansetts stå i strid med bestämmelsen i 4 kap. 12 § kommunallagen (1991:900) att förtroendevaldas rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst m.m. inte omfattar förtroendevalda som fullgör uppdragen på heltid eller en betydande del av heltid.
Lagrum
4 kap. 12-14 §§ och 10 kap. 8 § första stycket 3-4 kommunallagen (1991:900)

A.Å. var anställd av Landstinget i Kalmar län som överläkare. För anställningsförhållandet gällde kollektivavtal betecknat Allmänna bestämmelser – AB 94.

I 27 § avtalet angavs under rubriken "ledighet för förtroendemannauppdrag och enskilda angelägenheter av vikt m.m." bl.a. följande: 1. Arbetstagare erhåller ledighet för fullgörande av offentliga förtroendemannauppdrag. 2. Under ledighet för fullgörande av förtroendemannauppdrag åt kommunen kan arbetstagare, då full ersättning för mistad lön inte utgår, medges behålla lön eller del därav.

Enligt reglemente för personaldelegationen vid landstinget som gällde till den 1 november 1994, hade delegationen bl.a. att avgöra frågor om tolkning och tillämpning av lagar, avtal och andra bestämmelser om förhållandet mellan landstinget som arbetsgivare och dess arbetstagare. Med stöd av allmänna bestämmelser (AB 80) § 27 p. 2 beslöt delegationen den 2 februari 1984, § 30, att generellt medge anställd möjlighet att behålla lön eller del därav vid förtroendeuppdrag för Kalmar läns landsting samt att dessa frågor skulle handläggas av förhandlingssekreteraren.

Sedan fråga uppkommit om att utse A.Å. till landstingsråd i landstinget för tiden den 1 november 1994 – den 30 oktober 1998 ansökte han den 28 september 1994 om ledighet med lön under denna tid.

Personaldelegationen förordnade genom beslut den 26 oktober 1994, § 87, att delegationens ovan nämnda beslut den 2 februari 1984 skulle gälla oavsett om det politiska uppdraget avsåg heltid eller deltid och att beslutet i enskilda ärenden gällde så länge förutsättningar fanns i gällande allmänna bestämmelser (för nu aktuell period AB 94).

I.R. överklagade personaldelegationens beslut den 26 oktober 1994 och yrkade att det skulle upphävas. Hon anförde följande. Personaldelegationen hade genom att fatta det överklagade beslutet överskridit sina befogenheter. Beslutet stred dessutom mot 4 kap. 12 § kommunallagen. Landstingsfullmäktige beslutade i ärende om landstingsplan 1994 – 1996 inklusive budgetramar för 1994 – Centraladministrerad verksamhet; § 156/1993. Landstingsstyrelsen uttalade därvid i framställning som antogs av landstingsfullmäktige följande. "Riksdagen har fattat beslut om ny kommunallag (1991:900), vilken trätt i kraft den 1 januari 1992. Härigenom gäller nya bestämmelser beträffande de förtroendevaldas ekonomiska förmåner. De förtroendevalda ges nu rätt till skälig ersättning för den arbetsinkomst samt de pensions- och semesterförmåner som de förlorar när de fullgör sina uppdrag. Detta gäller dock ej förtroendevalda som fullgör uppdragen heltid eller betydande del av heltid. Ersättning för förlorad arbetsinkomst måste bestämmas särskilt och fullmäktige har att fastställa regler för ersättningen oavsett om någon förtroendevald har begärt ersättning eller ej". Under samma beslut fastställde landstingsfullmäktige årsarvodet till landstingsstyrelsens förste vice ordförande (landstingsråd) till 275 090 kr. I beslutet angavs vidare att ersättning för samtliga uppdrag, där landstinget i egenskap av uppdragsgivare hade att svara för arvoderingen, ingick.

Landstinget medgav bifall till överklagandet samt anförde följande, övergripande anställningsvillkor för landstingets anställda reglerades i ett centralt kollektivavtal. Av 27 § 2. avtalet framgår att under ledighet för fullgörande av förtroendeuppdrag åt kommuner arbetstagare kunde, då full ersättning för mistad lön inte utgick, medges behålla lön eller del därav. Enligt reglemente var det fram till den 1 november 1994 personaldelegationen som hade att svara för tolkning av lagar och avtal inom det arbetsrättsliga området. Dåvarande personalnämnd beslöt den 2 februari 1992 att generellt medge anställd möjlighet att behålla lön eller del därav. Enligt reglemente var det fram till den 1 november 1994 personaldelegationen som hade att svara för tolkning av lagar och avtal inom det arbetsrättsliga området. Dåvarande personalnämnd beslöt den 2 februari 1992 att generellt medge anställd möjlighet att behålla lön eller del därav vid förtroendeuppdrag för Kalmar läns landsting samt att dessa frågor skulle handläggas av förhandlingssekreteraren. I det överklagade beslutet bestämdes att beslutet den 2 februari 1992 skulle gälla oavsett om det politiska uppdraget avsåg hel- eller deltid och att besluten i enskilda ärenden gällde så länge förutsättningar fanns i allmänna bestämmelser. Kommunallagen gav enligt 4 kap. 12 § ej möjlighet att medge en heltidsengagerad förtroendevald bibehållen lön. Landstingsfullmäktige refererade i beslut i november 1992 innehållet i sistnämnda bestämmelse samt uttalade att ersättning för förlorad arbetsinkomst måste bestämmas särskilt och fullmäktige hade att fastställa regler för ersättning oavsett om någon förtroendevald begärde sådan ersättning eller ej.

Kammarrätten förordnade i beslut den 15 december 1994 att det överklagade beslutet inte skulle gälla tills vidare. Beslutet överklagades och Regeringsrätten beslöt den 23 januari 1995 att inte meddela prövningstillstånd.

Kammarrätten i Jönköping (1996-02-21, Nordling, Stridbeck, Krönmark, referent samt de särskilda ledamöterna Scheutz och Karlsson) yttrade: Lagligheten av det överklagade beslutet kan prövas endast i den ordning som stadgas i 10 kap. kommunallagen (1991:900), KL. Därvid ankommer det inte på kammarrätten att pröva lämpligheten av beslutet utan endast huruvida beslutet är olagligt i något av de hänseenden som anges i 10 kap. 8 § samma lag, nämligen om beslutet inte har tillkommit i laga ordning, hänför sig till något som inte är en angelägenhet för landstinget, överskrider det beslutande organets befogenheter eller strider mot lag eller annan författning. – Enligt 4 kap. 12 § KL har förtroendevalda rätt till skälig ersättning för den arbetsinkomst samt de pensions- och semesterförmåner som de förlorar, när de fullgör sina uppdrag. Detta gäller dock inte förtroendevalda som fullgör uppdragen på heltid eller betydande del av heltid. Vidare framgår av 13 § samma kapitel att fullmäktige skall besluta enligt vilka grunder ersättning enligt 12 § skall betalas. – Kammarrätten gör följande bedömning. – Det överklagade beslutet innebär att förtroendevalda med heltidsuppdrag skall tillerkännas ersättning för förlorad arbetsinkomst om de är tjänstlediga från en tjänst vid landstinget. Av 4 kap. 12 § andra stycket KL framgår att rätten till ersättning för förlorad arbetsinkomst inte gäller de förtroendevalda som fullgör uppdragen på heltid. Det överklagade beslutet strider således mot den aktuella bestämmelsen i kommunallagen. Att kollektivavtal ger landstinget möjlighet att betala ut ifrågavarande ersättning medför inte någon annan bedömning. Vidare är det landstingsfullmäktige som enligt 4 kap. 13 § KL skall besluta om enligt vilka grunder ersättning för förlorad arbetsförtjänst skall betalas ut. Personaldelegationen har således överskridit sin befogenhet. På grund härav, och då det strider mot 4 kap. 12 § KL, skall delegationens beslut upphävas. – Kammarrätten upphäver Personaldelegationens vid Landstinget i Kalmar län den 26 oktober 1994 under § 87 fattade beslut.

A.Å. överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. Kammarrätten hade i sin dom ej tagit hänsyn till att landstingsfullmäktige i då gällande reglemente uppdragit åt personaldelegationen att bl.a. avgöra frågor om tolkning och tillämpning av lagar, avtal och andra bestämmelser om förhållandet mellan landstinget som arbetsgivare och dess arbetstagare samt att utfärda föreskrifter och anvisningar i sådana frågor. I sin dom gjorde kammarrätten ingen åtskillnad mellan ersättning för förtroendevalda och anställningsförmåner för anställda vid fullgörande av politiska uppdrag på heltid. Detta ledde kammarrätten fram till en felaktig slutsats. Det KL reglerar i 4 kap. 12 § var den förtroendevaldes rätt till skälig ersättning för förlorad arbetsinkomst m.m. Vad A.Å. hade begärt i sin ansökan var ledighet med bibehållen lön enligt allmänna bestämmelser för kommun- och landstingsanställda, AB 94, § 27 och detta hade personaldelegationen fullmäktiges uppdrag att besluta om.

Prövningstillstånd meddelades.

Regeringsrätten (1996-03-26, Björne, Palm, Werner, Holstad) yttrade efter att ha lämnat den inledningsvis återgivna redogörelsen för bakgrunden: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I kommunalrättsligt hänseende gäller bl.a. följande. Förtroendevalda har enligt 4 kap. 12 § KL rätt till skälig ersättning för den arbetsinkomst samt de pensions- och semesterförmåner som de förlorar, när de fullgör sina uppdrag. Detta gäller dock inte förtroendevalda som fullgör uppdraget på heltid eller en betydande del av heltid. I 13 § föreskrivs att fullmäktige skall besluta enligt vilka grunder ersättning enligt 12 § skall betalas. Av 14 § 2 framgår att fullmäktige får besluta att förtroendevalda i skälig omfattning skall få ersättning för arbete som är förenat med uppdraget. Av denna bestämmelse framgår att arvoden bara får avse ersättning för det arbete som är förenat med uppdragen men inte ersättning för förlorad arbetsinkomst (jfr prop. 1990/91:117, s. 169).

I anslutning till nyssnämnda bestämmelser har Landstingsfullmäktige i Kalmar län vid sammanträde den 23-24 november 1993, under § 156, fastställt årsarvoden till landstingsstyrelsens ordförande och 1:e vice ordförande – landstingsråden – med vissa angivna belopp. I respektive årsarvoden ingår ersättning för samtliga uppdrag, där landstinget i egenskap av uppdragsgivare har att svara för arvodering.

I.R. yrkade i kammarrätten att personaldelegationens beslut den 26 oktober 1994, § 87, skulle upphävas och åberopade, med hänvisning till 10 kap. 8 § punkterna 3 och 4 KL i huvudsak att delegationen har överskridit sina befogenheter genom att frångå landstingsfullmäktiges beslut den 23-24 november 1993, § 156, samt att delegationens beslut strider mot 4 kap. 12 § KL.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Landstingets personaldelegation medgav enligt beslutet den 2 februari 1984 § 30 i anslutning till då gällande kollektivavtal, generellt de anställda möjlighet att behålla lön eller del därav vid förtroendeuppdrag för landstinget. I beslutet förordnades också att dessa frågor skulle handläggas av förhandlingssekreteraren.

Det nu överklagade beslutet innebär att delegationen som företrädare för landstinget såsom arbetsgivare med stöd av gällande reglemente och på grundval av en föreskrift i kollektivavtal (AB 94, § 27) medgav anställd möjlighet att vid förtroendeuppdrag för landstinget behålla lön eller del därav oavsett om det politiska uppdraget avsåg heltid eller deltid. Beslutet avser således en – från bestämmelserna i kommunallagen skild – arbetsrättslig reglering av förhållandet mellan landstinget som arbetsgivare och landstingets anställda. Vid sådant förhållande står beslutet inte i strid med bestämmelserna i 4 kap. 12 § KL som avser rätt till ersättning till förtroendevalda för bl.a. förlorad arbetsinkomst. Beslutet innebär inte heller att delegationen överskridit sina befogenheter i förhållande till landstingsfullmäktiges beslut den 23-24 november 1993, § 156, eftersom detta avser grunderna för hur ersättning enligt 4 kap. 12 § skall betalas. På grund av det anförda har det saknats skäl för att upphäva personaldelegationens överklagade beslut. Överklagandet skall därför bifallas.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom.

Föredraget 1996-03-07, föredragande Persson, målnummer 1458-1995